Split (2)

train · 600k rows

flatten_chunked_text stringlengths 1 33.5k
Härpå gaf TurgenjelT henne till svar: » Det är icke utan en viss stolthet, som jag hör er kalla er min lärjunge; men om än så vore, så har ni nu dock redan länge och med ära såsom » mästare » gått er egen väg. » M:me Gréville besitter ej endast en stor skriftställaretalang, hon är äfven mycket språkkunnig och en så skicklig » musicienne », att hon spelar och transponerar de svåraste saker å piima vista. Men ej nog härmed. Hon är äfven begåfvad med en ovanligt stor portion godt sundt förnuft och praktisk duglighet, och hennes hus är ej blott ett » estetiskt », utan äfven ett ordningsfullt hem. Denna hennes praktiska duglighet kom i synnerhet väl till pass under den första tiden af hennes äktenskap, då hennes inkomster ännu voro helt små. Då lär hon i bokstaflig mening, såsom en af hennes äldre vänner sade mig, ha fått dela sig mellan skrifbordet och matgrytan. De af Iduns läsarinnor, som bebo Stockholm, torde få tillfälle att innan årets slut göra den celebra författarinnans personliga bekantskap, ty hennes sista ord till mig voro: » V i träffas i Stockholm 1891. » Clamo. Det gamla malboet. (Samtal i tre afdelningar.) Af Ave. Efter frukosten. a så, du läser tidningen, käre Karl. — A c k om du visste, hur trött jag är! » » Lilla vän, hvad är det? • — • Se så där, uppror i Chile! Ja, de republikerna, de äro härliga! — Sa ' du något? » » Vet du, Karl, det är rent för ledsamt med den gamla liggsoffan i Idas rum, det är ett riktigt malbo • — » » Rummet? — Åter igen mord och — » » Nej, soffan. Nu har jag åter varit inne 1 och piskat, borstat och lefvat med den, så jag är rent förbi. » » Har du det, stackars liten vän. Nå, då slipper du tänka på den stygga soffan nu på en tid. Har du läst det här om tyske kejsaren? » » Tror du jag kan tänka på sådant, när vi ha ett sådant gammalt malbo Lett af rummen.
skyldiga och oskyldiga, som ', efter Vattnet var än grönaktigt, än grått att dagar eller månader hava föx•och än svart som bläck; palats följ smäktait i republikens fängelser, en de på palats med tunga portar, de mörk natt gjorde sin sista resa, lig där tycktes hava varit stängda i gande under gondolens tak, för att i sekler, imed breda förvittrade trap tysthet kvävas och kastas ner i Ca por och långa stockar, som voro nednale Orfano ' s djupa vatten — hela pålade, i vattnet på det att godolerna denna tragedi framställde sig för skulle kunna förtöjas invid dem, och de bägge älskandes fantasi med all som böjde sig mot varandra, liksom den fasa, sam en sådan vision kan gripna av en obotlig kraftlöshet. frambringa. Ingenstädes såg man några rutor — Botten torde vara betäckt med eller öppna fönster: de gröna luckor skelett, yttrade donna Grazia och na syntes stängda för evigt. stirrade ned i vattnet. En obeskrivlig, sorgsen mattighet — Låt oss vända om, föreslog hade så småningom gripit bägges Ferrante med förändrad stämma. sinnen, så att de icke ens voro i stånd De vände, och då gondolieren beatt beundra den melankoliska skön gynte att ro hastigar-e, gav donna het, som vilade över de ställen, de Grazia honom ett tecken, att han passerade förbi. skulle hålla stilla; det var nästan som om hon fruktat att störa de x — • Man berättar att det var hit Bianca Gapello flydde för att följa döda. Tysta, liksom utmattade gledo sin älskare till Florenz, sade Fer SWALANDERS ^ KAFFE: * KUNOSOAT. BAZAR rante och pekade på ett lågt fönster i ett av de stora palatsen. — Ah! utbrast Grazia utan att tillfoga något ord. Och strax därpå, långsamt och med ögonen stadigt fästa på den man hon älskade, frågade hon: — • Har du varit i Venedig förut? Han kände hela denna - frågas djup och huru farligt det var att giva något svar. Hans ansiktsuttryck förändrades hastigt, men det var honom omöjligt att ljuga. — • Ja, det har jag varit, svarade han lugnt och kastade cigarretten i kanalen.
som var en slinka, arbetade hos mig, och sedan hon var tio år har Irma Bern varit vid fabriken. – Ja, berätta! Doktor Villars ryste. De begärde icke att få välja verkmästare, endast att befrias från en man, som plågade dem, begick orättvisor mot dem och därtill uppförde sig skurkaktigt mot den kvinnliga personalen. Sådant vill jag icke veta af. Detta var ett plus af godhet, öfver hvilket samhället gjorde stort väsen. Han var alltid vid godt humör, alltid vänlig, outtröttlig i sina undersökningar, hjälpsam mot alla, och alla som lämnade rummet, gjorde det med intrycket af att ha sökt en läkare, men funnit en deltagande vän. Ja, det skadar inte, tvärt om. – Jag vet inte, kanske en månad, kanske också längre. Nyss hade hon varit förtviflad, men nu klingade hennes utrop så gladt, att han ej kunde misstaga sig om den känsla, som gifvit impuls åt detsamma. Men, å andra sidan, skulle hon förblifva i absolut overksamhet, afvaktande den lyckliga slump, som skulle föra ringen tillbaka till henne? – Ja, det har blifvit en riktig grosshandel af, skrattade Perman. För närvarande njöt han i fulla drag af medvetandet att vara löntagare, visserligen inom mycket anspråkslösa gränser, dock tillräckligt för honom att existera på. – Hon skall själf bevisa det. Gör kvinnan skickad till duglig arbetarehustru, lär henne koka mat, lär henne, utom de rent husliga dygderna, förstå sin egen och mannens ställning, med andra ord, håll henne icke aflägsnad från arbetarerörelsens innebörd, och det hem, hon bildar, skall blifva en härd, där mannen trifves och hämtar vederkvickelse från dagens tunga och hetta, där han känner sitt människovärde växa, där han får impulser till att inhämta kunskaper och bildning. – Men det har ni ju? Han tänkte endast på de stora sorgsna ögonen, han sett i skenet af en tändsticka ute på gatan. Komministern talade vänligt och litet salvelsefullt till kvinnan. Nu har jag intecknat dem så långt, jag kunnat, långt mera, än de äro värda. Doktor Villars var alltigenom sällskapsmänniska. – Men om alla igenkänningstecken visa sig slå in på denna unga dam, om därtill två vittnen gå ed på hennes identitet och slutligen hennes fader intygar detsamma
Effektorcellerna är huvudsakligen granulocyter och monocyter / makrofager (vid de leukocytoklastiska vaskuliterna). Det sker för att värden, som tillhör ett annat djurslag, omedelbart upptäcker att det sitter vilt främmande endotelceller där. Endotelet - en interaktiv barriär Med ökande skada av väggen kan kärlet till slut pluggas igen av små eller stora tromboser. ICAM-1 på endotelytan. Men när det så krävs kan den dela sig minst lika snabbt som hud-, tarmeller blodceller, vilka annars brukar toppa listan av snabbt replikerande celler. CD11b / CD18 dockar med sin egen ligand på endotelcellsytan, ICAM-1. Två molekyler som tilldragit sig stort intresse under senare år är nybildad platelet activating factor (PAF) och adhesionsmolekylen P-selektin. När granulocyten då upptäcker att PAF exponeras nära P-selektinet på endotelcellsytan ligeras detta till granulocytens specifika ytreceptorer för PAF. I begreppet vaskulit ingår många och till synes heterogena sjukdomar. Endotelcellen betraktades länge som en passiv barriär mellan blodet och vävnaderna. Endotelet och de vita blodkropparna Det är inte meningen att endotelcellen skall skadas. Denna bindning förankrar granulocyten så att den stannar upp och gör sig beredd att ta sig igenom de smala springor som finns mellan endotelcellerna. Nedanstående beskrivning är en summering av ett stort antal komplexa processer. Vaskuliten är en sjuklig process som karaktäriseras av inflammation i och skada av blodkärlets vägg. P-selektin finns på trombocyter och endotelceller, E-selektin på endotel och L-selektin på granulocyter. Den skadade endotelcellen Vid preeklampsi har man diskuterat om inte endotelcellsskada är ett av de primära fenomenen [3]. I den andra änden av detta tidsspektrum för vaskuliter finns aterosklerosen, som smygande och över decennier leder till sin speciella form av väggförtjockning och vävnadsskada distalt därom. Följden blir att cellen fastnar och börjar söka sig ut mellan endotelcellerna till vävnaden.
Råkar man få tag på en medicinare, som är intresserad av tidskriftsarbete, som har skrivtalang och som inte heller är obevandrad i själva facket, så bör hans kolleger omedelbart engagera honom mot ett furstligt honorar. En indikationsglidning var på väg genom en vinklad marknadsföring, och jag föreslog statligt subventionerade Mallorca-resor mot magbesvär i stället för läkemedel - medikalisering. Sedan Werkö slutade arbeta som läkare (som klinikchef och professor vid Sahlgrenska i Göteborg 1975) har kollegernas sätt att informera sig om nyheter, att efterutbilda sig, ändrats radikalt. När Werkö var chef för medicinska kliniken på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg tävlade man främst med Gunnar Biörcks grupp på Serafimerlasarettet i Stockholm: Vilken klinik fick flest artiklar i tryck, var bäst vetenskapligt, hade flest disputerade? Sedan har det ju mer varit de allmänna drakarna: New England Journal of Medicine, Lancet, BMJ och JAMA. Det var nog på den tiden också mer möten där man diskuterade medicinska nyheter. - Kvinnorna behöver liksom allmänläkarna få litet hjälp på traven. - Det är ju numera många tidningar som konkurrerar om skribenterna, många grupper, som allmänläkarna, har ju också egna tidskrifter. Var finns de läkare som kan arbeta över, ägna kvällar åt att läsa och skriva när de måste hämta barnen på dagis osv? Genom Gustav Haglund kom landsbygdsdoktorn från Olofström 1981 in i Läkartidningens då nybildade allmänläkarpanel. - Hilding Berglund tog som jag nämnt upp nyheter på S:t Erik, och det fortsatte jag med i Göteborg. Det var mycket givande, också för att man upptäckte hur olika människor såg på saker och ting.
1 tr. in SVerr - crc / i &lt _ / (] arrwJùpMinf IN-IABS Färdigsydda lämp liga Julklappar. (front rjutoryet - <j^ / éf. * 4540 Julpresenter! Färglådor, Målarskrin, Patentmjöl En ärad insändare har tillställt oss ett inlägg i frågan " Återspeglar man nens klädedräkt hans förnuft ". Den na diskussion är emellertid avslutad och bör därför icke rivas upp igen, men vi vilja gärna återgiva den in sända artikelns slut, vilket synes in nehålla åtskilligt som. en kvinnlig läsekrets bör känna sig manad att ägna en stunds eftertanke. Staffli, SkissböcKer, Modellérmassa, Diamantglim mer, Självlysande färg och STORA TEATERN. i kamgarnskorderoj, foder i rock och byxor. Nyttiga Kolorérböcker, HMD S HAR och VANTAR Stora Teatern måtte ha ingått nå got förbund med Fortuna under den na säsong, A^ad den än upptar lyc kas det, vilket program den än väl jer drar det publik. I detta sammanhang kan jag inte underlåta att uttala en liten undran rörande kvinnans förnuft, när det gäller mannens klädedräkt. Trots det att var och en vet, hur varmt vi mån äro klädda och hur ogynnsamt i detta avseende kvinnans dräkt stäl ler sig, så inträffar det alltför ofta, att välmenta hustrur och mödrar pälsa på de manliga medlemmarna av familjen mera, än dessa själva önska. Lärare — inte minst gymnastiklä rare — äro förtvivlade, när de se pojkarna komma till skolan som tjoc ka bylten, formligen insvepta i trö jor och halsdukar. Mödrarna ävlas om att rusta sina söner så, när de skicka dem till skolan. Döttrarna är det inte sa kinkigtmed. De gå ofta i tunna bomullsbyxor under den ävenledes tunna klänningen hela vin tern och frysa, så att de äro stela i hela kroppen. Och det rör inte möd rarnas hjärta ett grand, tycks det. När vi sedan bli män i staten, då är det våra hustrur, som fortsätta detta älskvärda nit.
I samma ögonblick som Chorley, av ren utmattning, tog sig en kort tupplur innan han skulle till jobbet, ringde Penelope upp Farquar. Han stönade. När hon tänkte tillbaka hade hon inte kopplat av ordentligt sedan i tisdags det var för två dagar sedan. Under kriget när det stora huset, som renrakats på sin grannlåt och som patrullerades av karlar i fältuniformer, var ockuperat av M.I.5., hade han tillbringat avsevärda tidsperioder där när han vilat upp sig efter utflykter på fältet och levt ett utomordentligt bekvämt dubbelliv. Sköt sönder framrutan. " Penny ... jag tror inte jag har så lång tid kvar att leva i vilket fall som helst. Men så som saker och ting utvecklat sig för honom var det ju i vilket fall som helst bäst på det viset. Hon skrattade. Tidvattnet hade börjat vända. " Miss Kimberly tycker att jag är lustig. Säkert var att det fanns minst två sovjetiska agenter bland utrikesdepartementets kubbförsedda gentlemän, vilka rapporterade om de dagliga tilldragelserna. Kvällstidningarna kom med fler detaljer än morgonupplagorna: man hade hittat en båt drivande ner mot Westminster. Jag är tillbaka om en kvart. Och det finns bara mitt ord på vad som verkligen har utspelat sig. " Sedan var allt tyst. Han skrek in i en tom kyrka. " Åh, herre Gud! Det var han som gjorde upp planen, inte vi. " I själva verket har jag alltid ansett att vi satte åt henne för hårt. Penny hörde på medan han beställde en läkare och en ambulans. Hon avslutade sin drink och spolade upp vatten i badkaret i väntan på kvällsmaten som bestod av skinka och ägg, kompletterad av TV:n. Vid det här laget stod nästan alla och väntade i gången. Så jag drack. Hon kunde lika gärna klä på sig och göra vad hon planerat: sticka ut tidigt till sin lägenhet och packa ner en del saker. Kommendörkapten Scaith höll just på att äta frukost när Polly kom in till honom med ett brev som avlämnats personligen. Vapnet pressades än en gång in i Pennys rygg. Det är risk för att han gav sig av så snart han lagt på luren, men du måste tala om för mig var han befann sig när du ringde till honom! " Det var stackars Kimberly för vilken det inte återstod något annat än smärta. Men samtidigt finkänslig.
sin barnsliga Hebla", och så trillade stora, klara tårar ur hennes lifliga, blå ögon. Arvid Eriksson Stålarm, af Sigismund tillsatt att öfvertaga högsta befälet i Finland, hade inträffat i Åbo. Han hade just låtit anmäla sig till besök hos fru Ebba, då de unga flickorna nyss inträffat på slottet. Mötet var i början något stelt. Arvid Eriksson hade visserligen stått i skyldskap till hennes make, genom sitt gifte med Elin Fleming, men emellan riksmarsken och Arvid Eriksson, hade på sednare tider rådt ett spändt förhållande. Stålarms vänliga och fryntliga väsende tillät dock ej fru Ebba, att länge vara honom obenägen. Sedan de en stund samtalat, sade Stålarm: "Eders frudöme ville nu låta gömdt vara glömdt. Knottrade jag ibland mot herr Klas, så kunnen J vara viss på, att han icke gaf mig sämre igen. Men i ett afseende stämde vi dock alltid öfverens, och det var i vår trohet mot vår konung. Väl kunde man mången gång bli flygande ond på honom; men så lofvade han ock slå hufvu't af mig, och så var det qvitt, det ena med det andra. Och nu, ädla fru, har jag äran vara eder riddare och denna unga dames (här böjde han lätt ett knä för Kathrina) och ber jag eder icke försmå mig, sådan jag här synes. Sköna damer ha i mig alltid haft en trogen tjenare." "Ändå jag då, mig låtsar käre farbror alls icke om", sade Hebla, som i detsamma hoppade fram. "Har då käre farbror alldeles glömt mig?" Arvid Eriksson betraktade henne ett ögonblick, tog henne derpå med båda händerna om lifvet, lyfte opp henne och kysste henne. "Se på att du blifvit så stor, att jag knappt känt igen dig, yrväder. Men nog får du ännu äta några kakor bröd, innan du växer helst så der högt. Och förr än du blir åtminstone så lång, lär väl ingen ung herre ens böja knä för dig, än mindre gamle Arvid Eriksson." Fru Ebba log svagt. "Ack herr Arvid. Tiden är för sorgelig att skämta nu." "Änej, käraste eders frudöme, ju sorgligare tid, ju bättre behöfs skämtet. Intet blir bättre med att sitta i knuten och gråta. Herr
Sedan discurrerades der om, då de å nyo inkallades och sades, att de å begge sidor skulle skaffa sig wittnen till nästa Consistorium, serdeles skulle swerdzfeyaren hafwa tillstädes barbieren, som weet af hans skada, men Billberg studenterne med woro då det bar ihop, jempte de andre som weta berätta hwad swerdzfeyaren effter sammandrabbningen har sig företaget. 12. Andreas Dyk, som uthländes är, och inga stora medel har, men nu söker af Consistorio någon hielp, hwilken M. Rector recommenderade, kunde icke denne gången något wist lofwas, effter somblige af dhe närwarande icke kände honom, tyckte doch icke orijmliget wara, att sådane wackre studiosi, kunde med något betienas, hälst emädan man sig påminner, att och förr dem uthomlandz warandom af Consistorio i sådane fall något af publico meddelt är, hwilket då flere antingen i kyrkian eller här näst i Consistorio lofwades ihogkommas. 13. Uplästes bef:ns Abraham Perssons bref hans Mag:ns tillskrifwet, om en åboo han hafwer taget till Orkesta byen, effter den förre för sin pådragne skuldh afsatt war, och huru han med denne accorderat haf:r, effter han befinner honom ha ett godt beröm om sig af sin kyrkioheerde och församblingen, och han fogden eljest nogh wäret bekymbrat, innan han åboo skaffa kunde till detta hemmanet, som illa handterat är, och rättaren i Wålsta, som säger, att han wäl kan förestå hemmanet, och är en flitig karl, will wara god för honom, frågandes allenast här om hans Mag:ns betenkiande. Resolutio. På sådane skäl antager Consistorium honom, att han skal gifwa 40 dr penningar och 9 t:r sädh, höet dhe 12 lass han bärgat hafwer,
Ledsagad af en liten fräknig jungfru med mjölkhvit hy och kanelbruna ögon, inkom jag en stund derefter i en korridor i husets venstra flygel och anmodades att stanna der i halfdunklet, medan flickan underrättade hushållerskan om mitt besök och min anhållan. Genom dörren, som hon lemnat öppen, såg jag tvenne personer framför ett frukostbord, som gjorde heder åt mrs Banks’ gastronomiska smak. En stor rödblommig karl i peruk och urkedja med en hel knippa berlocker, förmodligen hofmästaren, aftog i detsamma sin servet, som varit fästad under hakan, och steg upp, hopknäppande sina feta händer för att andäktigt läsa sin bordsbön, under det hans granne, en liten klotrund gumma, med en stor hvit mössa på hufvudet, slog i ett glas vin åt sig ur en slipad karaff, hvars topasfärgade innehåll gnistrade i solskenet och syntes stå i full harmoni med den försvarliga anrättningen på bordet. Först sedan hon helt långsamt tömt sitt glas, smackat med läpparne och torkat sig om munnen, steg äfven hon upp och lyssnade till tjenstflickans ärende. — Jag förmodar, att det är mrs Banks, jag har nöjet att se, — sade jag, med den mest artiga bugning och det mest inställsamma leende, jag förmådde frambringa, för att genast söka vinna den mäktiga dam, på hvars välvilliga pratsamhet och öppenhjertighet jag långt förut hade räknat. Den lilla gumman, som fullkomligt tycktes känna sin egen vigt och betydenhet, mönstrade mig först med ganska kritiska blickar och gjorde sedan en nedlåtande och välvillig böjning på sin korta och tjocka hals.
Wolanik Boström har i sin studie om Polen konstaterat att blotta hänvisandet till deltagande i händelser av det här slaget är en tillräcklig positionering därför att händelserna i sig utgör ett så starkt symboliskt kapital i den nationella historieskrivningen (Wolanik Boström 2005:152). Vad är kanske bra med det? Den aura som omgav Väst omfattade även Stephan då han var den första i klassen som varit på andra sidan gränsen. I Inges beskrivning är den nya tidens frihet således förknippad med risker, risker som hennes far inte var förmögen att kalkylera och hantera. Berättelsen blir en del av hennes presentation av sig själv som ett aktivt subjekt. Kursinnehållet ändrades även i andra ämnen, såsom till exempel i historia och läroböckerna byttes ut, om än inte i lika snabb takt som läroplanerna, enligt Steffi.138 Det som Steffi och flertalet intervjupersoner uppfattar som ” mycket märkligt ” i den nya skolsituationen är att lärarna miste sin auktoritet och sin roll som kunskapsförmedlare. The identifications of the interviewees are to a great extent formed in dialogue with a hegemonic discourse about the East Germans as lacking independence and initiative. Ich brauche mich auf keinen zu verlassen. I och med DDR:s upplösning har många ur föräldragenerationen mist sin position. Med detta begrepp definieras förändringarna i första hand som en övergång från en socialistisk planekonomi och diktatur till kapitalistisk marknadsekonomi och demokrati. Det är absolut normalt, absolut naturligt. Andreas påpekande att det ” naturligtvis ” fanns en staty av skolans namne på skolgården visar snarare på det ovanliga i detta faktum, sett ur dagens perspektiv. Foto: Sofi Gerber I dagens konsumtionssamhälle blir föremål från DDR extra exotiska i den allmänna sjuttiotalsvågen därför att de är mer sällsynta. Som jag diskuterat tidigare framhäver Steffi att det fanns en viss möjlighet att förhålla sig kritiskt till regimen och att även i vissa fall uttrycka detta. För min nya vän var dock inte lärarnas marxistiska tillhörighet i sig ett uttryck för kvalitet, utan de skulle dessutom vara från Öst. Medan andra intervjupersoner tillmäter föremålen värde därför att de tillhör en svunnen tid verkar Georg mena att de nu är värdelösa av samma anledning.
Det föreföll självklart att ett företag inte bråkade om lite frånvaro hos en lysande, överkänslig anställd. Det där tåget går norrut, ni måste vänta. " Bara ett. " Så det är inte den klassiska Stella Dallassituationen. " Om han är för feg för att ringa dig så glöm bort honom. " Det var säkert det hans mor tänkte sig. " Å Karen. Vid det laget hade Kunden börjat leta efter sitt kontokort. Och jag vet inte vad jag ska säga till dig ... " Jag börjar gråta igen. Vilken massa skräp det blev. " I New York gäller det att fortsätta. Nästan automatiskt. Det är faktiskt på riktigt idag. " " Nej, det är inte som du tror. Vänner på 86:an var inte vad jag menade. " Dom kommer att skratta, allihop. Jag väntade. Så ens synsätt kan förändras. Vi var mitt i partyt: Emily och jag hade lagat mat hela kvällen. Jag tycker uttrycket är mer motbjudande än själva operationen. " Vi måste lämna stan ", sa jag till Laurie. " Det är en så jävla fin drog. Jag menar, herregud ", säger hon, " vem vet var vi hamnar härnäst? " Herregud, jag vill inte han ska tro jag vill snoka. Förlåt mig. " Taylor ", sa jag, " du vet säkert att jag bara är här som journalist. Jag kunde ju inte tala om för honom att hans sällskap inte riktigt räckte för att fylla mitt liv. " Jag menar naturligtvis att du ska hjälpa honom. " " Helt onödiga. Nästa vecka ... " Så är det. " Vi kramades hit och dit tills, om det nu berodde på ett medvetet val eller på att lämpliga kroppsdelar råkade hamna intill varandra, Laurie gled in i Nadia. Jag satt tätt intill honom. Jordan sa att det var för att solskenet var för starkt. En gång om dagen, för att pröva den senaste måttlighetsteorin ... det måste han göra, annars skulle han inte ta så lång tid på sig för att svara. Jag gled ut ur fokus igen. Spela spelet på hans villkor. Minnet av en rad halvtömda tallrikar flimrade förbi mina ögon. " Nej, älskling. Jag tror att det är det som får mig att skynda mig att bli bra. " Om jag kunde springa bort till affären på hörnet och köpa en burk Beluga-kaviar, tyckte hon om det tro, eller tryfflar att äta som druvor ... " Är du säker på det? "
Dessa ord ha af mig uppfattats soin en hand strackt £ r h ledarinnan a£ Norges mest representativa kvinliga pressorgan till Sveriges och innebärande den outtalade frligan: » Skola ej vi, kvinnor, trots allt, hAlla tillsarnmaiis ?a Och iir det s %, skall handen icke blifvit strackt förgafves. Jag delar tyvärr min kollegas pessimistieka syn pii de politiska förhållandena; ja.g tror som ni att detta släkte, med uiiclantag kanske af dess yngsta medlemmar, icke skall öfverviniin unionsstridens vcrkningar. Det finns sir, som clet fordras mer iin en generation för att laka och vi, som nu lefva, känna svedan efter blessyren alltför srniirtsamt för att vi skiillt: kunna glömma vare sig såret sjalft eller den som slagit clet. Alen det finns lyckligtvis omraden, oberörda: if politikens stormvindar: kvinnoslaktets höjande, barnens och ungdomens fostran, folkbildningens, morcdens, allt det som våril bBda 1) lnd kri if vit pA sina program, strSv~mcleii soiii äro geiiiensnrnuia för kvinnorna i liela vlirlden, och inom dessa är det ju förutsattniiigar för att Norges och Sveriges lrvinnor skola kunna mötas för att lara och s töda hvaranclra. Jag hoppas pA ett sidaiit samfOrst~~nd, den politiska skilsiniissaii till trots, ooh att kvinnoarl) etet skall Idifva en af de I ' öriiledlare, tack vare hvilka iiied tiden vaiiskap och förtroelitle Aterstilles mellan de båda nordiska folken. Stockholm I S nov. *) Lottm Ua7dyrei~ En religiös skriftserie. 1 det program, som inleder deii nyligen p5l) iirj: ule skriftserieii med ofvanståencle namn, lasas dessa ord: DI en tid, dfi sk nihnga nlhniskor alls icke söka nigon vag, darför att de icke käiinn. ') Diiri finnes införd fröken Krogs hiir mcdclelatlc!
Hur ofta än slika expositioner kunna anordnas, böra de alltid finna tacksamma uppmärksammare; tacksamma, emedan de hoppas att exemplet från ett håll, på så sätt samladt och påtagligt, bör kunna egga till efterföljd på andra; tacksamma, emedan de inse, att äfven för sjelfva de unga slöjdutöfvarne den gemensamma utställningen verkar uppmuntrande och lifvande, då den ger anledning till täflan, utmärkelse — • en sporre, som ej bör fördömas i en god sträfvans tjenst! — och erkännande af nedlagd flit. Men framför allt för de qvinnor och män, hvilka som yrkeslärare stält sig i spetsen för den goda saken, gifver utställningen dyrbara tillfällen till jemförelser af på olika håll, med skilda metoder vunna resultat, hvilket naturligen skall vara af betydelse. Äfven ett litet steg mot det stora mål, vi ofvan berört, är af art att glädja alla ungdomens vänner — och till dessa måste väl i främsta rummet räknas ungdomens mödrar! Som ett sådant steg betrakta vi slöjdutställningen i hotell W 6. N-g. A f den bestälda permupplagan återstår, sedan alla ingångna reqvisitioner expedierats, endast ett hundratal, hvadan de, som ännu ej reqvirerat permar, men önska erhålla sådana, skyndsammast möjligt torde anmäla sig. Priset är endast 1 krona som jemte portot uttages under efterkraf. Lösnummer till ofullständiga årgångars kompletterande finnas att tillgå fr. o. m. n:r 11 af 1888 års årgång. Pris: 15 öre pr nummer. Stockholm den 25 jan. Redaktionen. Ett ungdomsminne. et var den 21 januari 1889 — alltså kung Oscars 61:sta födelsedag. Hufvudstaden var festligt smyckad till aftonens illumination, och folket strömmade kring på gatorna vid festhumör och med vanlig stockholmsk nyfikenhet. Himlen var klarblå och luften lagom frisk att locka fram rosor på damernas kinder. På Gustaf Adolfs torg stodo vid middagstid menniskor packade, icke så mycket för att afvakta den antågande vaktparaden, utan för att få betrakta alla dem, som, vare sig åkande eller gående, färdades till Gustaf den tredjes konsttempel för att öfvervara galaspektaklet.
RENMODERN OCH UTVECKLINGEN AV FÖRESTÄLLNINGARNA Gratjeva menar att de nganasanska beteckningarna för ” naturmödrarna ” kan översättas något olika till ryska. Intressant nog gör inte forskarna i sina texter samma reflektion när det gäller termerna ande och rådare (i den mån de använder dem). Efter Dolgichs uppgifter likställer Gratjeva denne N ’ ilyty - u, med D ’ ojbau, ” kulturheron ” .436 Den tredje av de skisserade tendenserna till hierarkisering är mest framhävd inom ” schamanismen ” och består i försök till skapandet av ett högsta väsen, en fader i det översta lagret av himlen. Även olika argument för eller emot forskningens eventuella frihet står att finna. En viktig poäng i Preobrazjenskijs anförande, som bar titeln ” Etnologin och dess metod ”, vid kongressen var att etnologin36 utgjorde en oundgänglig del av den historiska vetenskapen – och vice versa, historia var inget utan etnologi. Enligt den sovjetiske filologen och mytforskaren E. I den artikel av Sjarevskaja (1958) som refereras nedan har hon dock gjort en syntes av dessa båda, till synes motstridiga, påståenden. Chual kojk ’ ’ förvarades tillsammans med andra kojk ’ ’ i miniatyrbåtar och fraktades i för ändamålet tillverkade slädar (kojk k nd ’ ’). Varför hon väljer att ha stor bokstav på entsiska (och nentsiska) a, men inte på exempelvis nentsiska num ’ eller entsiska d ’ ireponde (se nedan) lämnar hon ingen förklaring till. Trots enhetligheten och toppstyrningen var emellertid marxism-leninismen inte entydig i den sovjetiska forskningen. Eftersom hon var helt täckt och fången av is, av Syr ð - n ’ emy, ’ Ismodern; underjordiska vita Ismodern ’, vände hon sig till Kou-n ’ emy, ’ Solmodern ’, som närmade sig jorden och värmde henne. Ofta förekommer det som epitet på bestämda ” mytiska väsen ” (t.ex. D ’ ojbau eller Koðuu, ’ Snöstormu ’). aspirant) vid Nordliga fakulteten vid universitetet.
mer än andra.' Jag tyckte, att mor var bra tapper. Jag skulle ha velat falla på knä och tacka henne, men hon blev allt tyst, hon med, när hon nu fick en skarp blick genom glasögonen och prästen började tala med tjock och tung och viktig röst, liksom skulle han ha stått på en predikstol. 'Vi får allt lov att vara försiktiga, vi, som är kristna,' sa han, 'så att vi inte sjunker tillbaka i hedendom. För den människa, som försöker tränga in i det övernaturliga, hon vill likasom gå sin egen väg och inte den, som är banad genom Jesus Kristus. Hon vill göra sig sina egna gudar, och kanske att hon vill göra sig själv till Gud.' På det sättet predikade han en lång stund. Och nu fanns det ingen mer i stugan, som tordes säga emot honom. Och var var nu allt det, som jag hade hört, och som jag hade sett? Det var som bortblåst i samma stund, som den mannen kom in till oss. Och jag måste sitta tyst utan hjälp och höra honom tala mig till rätta inför Sigrun och föräldrarna. Jag såg bort till Sigrun, och hon satt och såg upp till fästmannen med hela ansiktet strålande av ödmjuk beundran. Och jag såg hur lycklig hon var över att fästmannen gjorde sig besvär att föra mig in på en rätt väg. Och nu tyckte hon alldeles som han, att allt detta, som vi hade haft att tala om med varann, det var skadligt och farligt. Det var till mitt bästa, som han talade, och jag hade inte något annat att göra än att vända om från mina onda vägar och försöka bli som alla andra. Jag blev så förkrossad av sorg. Jag ville hellre vara död än sitta där och uppleva, att Sigrun hade svikit mig.» Hennes åhörare lyfte än en gång upp huvudet. »Det var väl vackert, att hon inte hade någon egen tanke, utan bara tänkte hans tankar,» sade han. »Det är just detta, som är det vackra hos henne.» Lotta Hedman fortsatte sin berättelse utan att svara på hans anmärkning. »De förlovade stannade hos oss en lång stund, och de talade förstås inte bara med mig, de talade också med far och med mor. Och allt, vad fästmannen sa, lät förståndigt och vänligt, och han hade väl reda på sig. När han kom ut ur predikotonen, ljöd hans röst frisk och glad. Det
Då utkastet om ett ändrat kyrkomöte lämnades till kyrkomötet 1948 fanns där förslag om lekmannamajoritet, proportionellt valsätt, och kyrkofullmäktigeinstitution som kyrkomötets främsta valkorporation. Att rädda statskyrkan genom att bevara den lutherska kungastateneller bejaka det nya? Under de polariserade åren före första världskriget drömde Hallén om den framtid som skulle ge möjlighet för den nationella enheten att förverkliga sig. Denna gamla styrform hade under 1900-talet som vi sett fått nya lekmannabaserade stiftsorganisationer vid sin sida. När samhället blev storskaligt och opersonligt föddes en längtan efter gemenskap och hemkänsla. Det handlade enligt Danielsson om att välja mellan folkkyrka eller prästkyrka. Stockholm Johannesson, Eric 1982 Massorna i samhällets förstuga. Statskyrkan inför en förestående demokratisering av staten 19091914 ... 178 6.1.a. The dominance of elected laymen in Church government was established in a much more prominent way in the 1940s. Hallén tvekade inför vissa drag i tysk politik men kände sympati för Tyskland på grund av sin ” starka raskänsla för den tyska nationen ” .15 Hallén stod ända fram till 1916 på Tysklands sida. Under 1870-talet lyckades Venstre erhålla majoritet i folketinget. Mellan Einar Billings kyrkliga reformprogram i biskopsmotionen 1929, och Arthur Engbergs utrerade statskyrkosyn fanns inte mycket utrymme. År 1934 kunde Hallén känna att hans uppmaning burit frukt. Tro & tanke 1996:8 Tergel, Alf 1969 Ungkyrkomännen, arbetarfrågan och nationalismen 1901-1911. Nya grupper kunde hävda att just de utgjorde den allmänna opinionens förvaltare. märk hur det utgår en ström av liv från honom till vårt folk, hur mycket av rättfärdighetshunger och ärlig självrannsakan, av lust att tjäna, lisa och förbinda, väller ej fram som en livgivande ström ur den steniga marken kring Golgatas kors !25 Kristus fanns på detta sätt mitt i den svenska nationen: Här ha vi en verklig demokratisk folkgemenskap däri, att alla ha vi dessa förpliktelser.
En uppfattning av detta kan fås med upprepade konventionella 12-avlednings-EKG där en snabb ST-återgång innebär bättre prognos. Det är dock viktigt att komma ihåg att detta koncept ännu inte prövats prospektivt i större patientgrupper. 12-avlednings-EKG är av avgörande betydelse för diagnostiken vid akut bröstsmärta, och indikationen för att starta trombolytisk behandling vilar till största delen på den initiala EKG-bilden. Det är också vanligt med intermittent ST-höjning i det tidiga förloppet av hjärtinfarkt [4, 5]. Påvisande av reperfusion Ischemiepisoder: Ses huvudsakligen som övergående stegringar av ST-VM och / eller STC-VM (ST-change-vektormagnitud) som avviker minst 50 m V från kurvans basnivå. Idag finns möjlighet till ischemiregistrering på cirka tre fjärdedelar av alla svenska hjärtintensivvårdsavdelningar. För riskvärdering av patienter med instabil angina eller non-Q-vågsinfarkt har kontinuerlig ST-övervakning stort prediktionsvärde, särskilt vad gäller prognos på kort tid. Möjlig förklaring till ST-höjning som ej leder till infarktutveckling kan vara koronarspasm, snabb och fullständig reperfusion, akut perikardit, tidigare hjärtinfarkt (särskilt patienter med vänsterkammaraneurysm) och vänsterkammarhypertrofi. Upprepade 12-avlednings-EKG under de första timmarna på en patient med misstänkt hjärtinfarkt är uppenbart opraktiskt. Maximala ST-VM-värdet synes också vara viktigt. Ett helt normalt ankomst-EKG utesluter ej heller hjärtinfarkt. Ischemiregistrering för riskbedömning 12-avlednings-EKG ger ögonblicksbild Storlek eller magnitud på ST-episoder verkar också vara betydelsefullt för prognosen. Medan Krucoff och medarbetare arbetat med kontinuerligt 12-avlednings-EKG har flera svenska grupper, inklusive vår, arbetat med och bidragit till att utveckla kontinuerlig vektorkardiografi. I kombination med bestämning av högspecifika myokardiella markörer som troponin-T ökas det prediktiva värdet ytterligare [22]. Detta skall ställas i relation till den risk på 7 procent för infarkt eller död som patienter med ST-VM mindre än 144 m V löper [21].
Han var stadsbarn, så det måste ursäktas honom, om han inte så noga hade reda på lärkans speciella små vanor. Och hvad allt kan inte nöden drifva en till? » Men den hand han fått fatt i var ingen passiv liten hand, som bara lät sig hållas. » Anmärkningen gafs för en svensk kria, som hon låtit någon skrifva i sitt ställe. » » Klå till dem, » sade han. » Det är riktigt, det. Han skulle väl inte vara så tokig heller att själfmant räcka ut handen. Där stod farbror Sixten i bonjour med bländhvit krage och fraiche halsduk och förde henne in i ett enkelt möbleradt rum, hvari vissa små prydnader likväl vittnade om en förfinad smak. Den gamla prokuratorn tyckte nästan synd om barnet. Nära skogsbrynet hörde jag plötsligt hviskande människoröster och såg skymten af en ljus klädning. Trädgården snedt öfver var icke längre blott en tomt, där hans hus skulle resa sig med så och så många våningar, som skulle kosta så och så många kronor. Men värre blef det sedan. Kanske han tyckte om mig! Hon hade bara två dar varit i » stugan », som hon drömt om under trettio år, men ändå hade hon hunnit lära sig att den inte var någon lugn och skön plats, när » nerven » värkte i bröstet, och att det var bättre att det värkte i de gamla, trötta benen än i den. Och slutligen lade hon ned hufvudet på papperet bara för att samla sina tankar. Ja, det var en märkvärdig flicka att ha ett gladt och jämnt lynne. Som han gick där, fick han höra sång. Det var då märkvärdigt! » Jag tänker svara i tidningarna: ’ Unga Sverge! » Å, den store artisten, » sade han likaledes med blicken följande den person, som vandrade utmed husraden tvärs öfver gatan. Det innehöll två tior och en femma samt rekvisition på en låda kakor. Men kanske han blef presenterad för frun, och då kunde det vara förargligt. Hon hade inte något vidare godt hufvud, men i stället en fin instinkt, och hon förstod dunkelt, att det på något sätt skulle såra honom djupt, ohjälpligt, outplånligt, om hon gjorde det. Hon hade en grubblande, dyster min medan hon fortfarande envist stirrade midt öfver gatan.
Under den tvungna ledighet, som följde på avskedet från bokhandeln, ernådde hon lyckan att upprepade gånger få komma in till frälsningsmötena, fastän hon saknade medel till inträdesavgiften. Vakten rördes nämligen av hennes modfällda utseende, då hon tänkte dra sig undan. Vid ett sådant tillfälle, då hon med rädsla påminde sig att hon måste hem, föll det henne in, att bedja gud, att hon mycket snart skulle vinna anställning, ty med var dag som gick blev det allt svårare för henne hemma. Hon bad utan synnerlig förhoppning om bönhörelse. Men redan följande dag antogs hon som springflicka i en modeaffär med stor och köpstark kundkrets. Ej heller där blev hon omtyckt, ty trots allvarliga försök att övervinna blygheten, förblev hon dess pinade offer. Men hon visade anlag för modeyrket, gjorde god nytta för sig med förarbeten och fördrogs därför av de glada och koketta modisterna och affärens ägarinna, som själv ledde och övervakade det hela. Första månaden försvann, utan att det ängsliga barnet fick någon vink om att avsked väntade. På avlöningsdagen ritade pojkarna hemma kors i taket för att hon kunnat hålla sig kvar i affären, och Brita spådde henne en snar hädanfärd av samma anledning, men Alice var alltför lycklig att låta sig störas av slika småsaker. Framgången hjälpte henne till mera mod. Hon blev icke så ofta vettskrämd numera, då något hakade upp sig, grep sig självmant an med handräckningar, ej längre så hämmad i sin tjänstvillighet av fruktan att väcka motvilja, eller anses fjäskig. Hon trivdes bland de välklädda arbeterskorna, som lade sig vinn om ett vårdat uppträdande. Kokade lynnena över ibland, nå, så var skulden arbetsbrådskan, så som den eldade på under börjande högsäsong, menade Alice småklokt. Fröken Rönn var den som sjöd häftigast, men hennes värsta utgjutelser voro dock idel Sions harpotoner jämförda med syskonens busspråk, så fort något var i olag. Ett stort bekymmer kvalde henne dock dagligen. Det stod i samband med hemlighuset och följde henne envist vart hon kom. Hon försummade plikterna mot sin kropp av blyghet. Ingen fick ana, att hon hade naturliga behov att uträtta, förr plåga sig.
3o Fisk efter årstiden. 4o Fogel do med stekt potatis o.d.. Juldagen kl. 4. 1o Smörgåsbord (Lukulliskt.) Middag för 5 personer nere hos mig. 5o Tårta, Smörtårta med sylt (icke Bröd-tårta)
– Pechlin lät förstå, att han, när han ville, kunde genom gamla gardet, artilleriet, änkedrottningens regemente och en hel hop borgerskap göra en revolution och att han, så snart kungen vore undanröjd, skulle fullborda den. Armfelt, Taube och Sinclair skulle arresteras, kronprinsen komma på tronen – Hvart tar kapten Anckarström vägen? Jag har ju inte ännu hunnit visa herrarna hur jag skall vara klädd i afton. – Jag går ut, medan revolutionen diskuteras, sade Anckarström. Jag väntar här i rummet utanför och kan när som helst inkallas. – Hvarför vill kapten inte höra på? frågade Ribbing hetsigt. – Jag har med flit hittills undgått att bli underrättad om revolutionsplanen, på det att den inte skall yppas, ifall jag blir upptäckt och tvingad till bekännelse, och jag står fast vid att jag intet vill höra i dag heller, sade han bestämdt och kärft. Han gick ut i det andra rummet, stängde dörren efter sig och ställde sig vid det bortersta fönstret och såg ut på gatan. Det dröjde ej länge, innan han åter blef inkallad. – Nu är Horn invigd, och nu skola ni båda bli invigda i mina toaletthemligheter, sade Ribbing i en ton, som han försökte så mycket som möjligt göra lik den vanliga. Men både han och Horn voro ur jämvikten, medan Anckarström däremot var om möjligt kallare och lugnare än vanligt. – Betrakta noga mina tvära stöflar, de utgöra ett godt igenkänningstecken, det här är dominon, en vanlig svart, och detta är hatten, rund, svart hatt med band omkring kullen, men utan kant eller plymer. – Jag har ackurat en likadan hatt hängande hos mina svägerskor. Den tar jag på i afton, sade Horn. Kapten har väl också en rund hatt utan några prydnader? – Ja, alldeles lik denna. Det är ju den vanligaste fasonen på hattar, och flera dominos komma säkerligen att bära dylika på maskeraden. – Därför har jag sörjt, sade Ribbing. Svarta dominos med hvita masker, runda, svarta hattar och tvära stöflar. Åtminstone känner jag ett par, som komma med ackurat samma sorts stöflar som dessa, men i hvarje fall bär jag dem.
DuKar, SängöverKast, SpetsduKar, ÄKta TeneriffaduKar m. mNi Eder, så annon sera det i GÖTEBORGS Kerstin Lindahis BLOMSTERAFFÄR Korsgatan 4, Telefon 8462 Rekommenderas 1 MORGONPOST Alla Edra vänner, läsa den tidningen. ••• Läst i varje bildat hem i västra Sverige. «BBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBBB Var förlägga vi v år framtid? Av * * * âet. r lig i ÖSa känslan, känslan av m änniskan medfeid h°s d e, .. en ^^ er ünnes hos alla folk, s°®ho, a / St Stående naturfolken lik\|, e f / ämsta Vbarj s k^hunationerna, allt ® (. r ^ ' a en utvecklingsgrad, u PPlyst med stigande kunskajj ^ a väsp / U ^ Ur ' ' men till sitt innerbudens ^, alltl<i densamma, männilg Sn - a,l ^an att finna en reli® e W? g På den j° rdisk,a gåtan. ivs Pmble " I T Så / an förklarin g På m kan förbises, kan dämîas. k an dock ei a o ' ^ 3, ocks å dödas, men varje mänïis Hjârt! Sa r g luuui,H 1 % de t för ' ef ii 11 " 68 där ännu ' iivcn Påmint • " ut P 1:ân at, görande r * \| ïtaii. ° m ° n> ' Som ilängtan, som vi + i ^tnlijja a ^ ' tam om de strött « ngen ' lyssnar det icke Som i; n ' t något likgiltigt utan uppmärksamt som visste det budskapets vikt. Det uppfattar icke det berättade .som en saga, vans skim rande fantasivävnad det fröjdar sig åt. men samtidigt genomskådar, utan som en fast och förblivande verklig het. Religionen betyder något redan för barnet.
”Ers maj:t, högt älskade käre herr kusin! Förenad med er genom slägtskapens, vänskapens och tacksamhetens band, skulle det vara mig en lika så smärtsam tanke som kränkande förebråelse, om jag genom den i dag utfärdade kungörelse af det norska folkets vilja och genom mitt förhållande som dess regent skulle hafva gjort mig skyldig till en inför Guds domstol orättmätig och oförsvarlig handling. Ni har nödtvungen frånsagt er eder rätt till Norges tron till fördel för Sverges konung. Ni har befallt mig föranstalta om fästningarnes och landets öfverlemnande till de svenska trupperna och dernäst att lemna min post och återvända till Danmark. Att lyda er var min pligt, så länge jag förmådde det och ej högre pligter bjödo mig att handla annorlunda. Ni har löst det norska folket från dess trohetsed till er. Det är alltså öfverlåtet till sig sjelft och således alldeles icke förbundet att mot sin vilja böja sig under det ok, som den svenska regeringen vill pålägga detsamma ... Jag har noga pröfvat nationens anda och sinnelag. Den allmänna stämningen är: hellre dö och uppoffra allt, än blifva svensk. Norsk vill hvar man vara, och fäderneslandets försvar är allas fordran ... Ni har satt mig i spetsen för detta trogna folk, och det har varit min sträfvan att vidmakthålla denna stämning, som ensamt kan försäkra Norges oafhängighet. Skulle jag nu dämpa denna höga känsla, öfvergifva det folk, som jag är kallad till att försvara, öfverlemna det till den inre jäsning och förstörelse, som striden för frihet och fädernesland utan föreningspunkt nödvändigt måste framkalla? I sanning, ifall något kan nämnas att svika sin högsta pligt, så hade det varit att handla sålunda.
Jag slog mig till ro där, släppte än en gång drömmarna om den enkla renheten för en annans mjuka envishet, därför att luften här var len som luften ute på vår gårdsplan på Rue Royale och därför att allting levde i denna överväldigande flod av gasljus, som till och med suddade ut varje skugga i de höga vackert utsirade taken. Men för övrigt fylldes det lilla rummet nästan helt av ett stort ekbord och på det bordet låg liket av en ung kvinna med de vita händerna korslagda på bröstet, och det kastanjebruna håret slätborstat och virat omkring hennes smala vita hals och axlar. Och så går vampyren ut för att dö. Bakom en glasvägg, verkar det. Vi skulle ha en av de elegantaste sviterna. " Men vad hände med er? Han verkade inte se ruinerna, inte natten, bara det ansikte han kände igen, och mitt namn var det enda ljud han fick över läpparna. ' Kom nu ', sade jag. Vampyren såg naturligtvis inte mig. Fäder, va! ' Jag såg honom vända sig bort och stirra in i den mörka himlen. " Ja, jag gick till Babette. Det fanns ungefär femtiofem slavar utspridda i området. Men det var galenskap. Jag satt vid fotändan av sängen och räckte honom handen eftersom jag led av att se honom lida så. Eller helst inte vara här alls. Och eftersom det retade mig mer än någonting annat upptäckte jag att jag inte kunde låta bli att dra en aning på munnen, medan jag kämpade emot svetten som brutit fram ur varje por och den våldsamma darrningen i knäna. Han har redan mötts av den perfekta hämnden. Han satt med nedslagna ögon och hakan stödd mot handen och verkade fundera. Våg efter våg av hans dunkande hjärta flöt genom mig där jag flöt omkring i viktlöshet och njöt honom och hans extas och hans medvetna njutning. Babette förde just handen till halsen. Den tjocka röken som vred sig upp i den flämtande glöden gjorde mig nervös. ' De är ju monster. Vi hade träffat honom hemma hos en madame Le Clair, som bodde på samma gata, på den tiden en ytterst fashionabel gata, och denna madame Le Clair, som Lestat förresten också roade sig med då och då, hade upptäckt sagde musiker i ett hyresrum i ett annat förmöget hus i närheten, där Lestat ofta hälsade på honom.
Hvem var då denna lilla flicka med det rika, ljusbruna håret? – Men hvarför det? – Ja, som det lät på Er så. – Ja, är han så. Där utanför fortfor ovädret att rasa nästan hela natten med den största häftighet, men innevånarne i gatsoparens lilla hem hörde det icke, de hvilade sig i frid efter dagens möda. Stannar Ni här, så stannar jag, och reser Ni, så reser jag, och då följer äfven Greta med oss. Hvad jag i detta fall gjort står ej att ändra. Hela aftonen satt jag inne och tänkte öfver, hur jag skulle handla. – Det borde alla grefvar göra, ty inför Gud äro vi dock alla lika små, hvad vi sedan än må vara här i lifvet. Jag kan inte känna igen ekipaget, sade grefvinnan. Jag är ledsen öfver, att en grefve von Valde sökt sig dylika bekantskaper. – Ja, hvad skall det bli? – Hvem är Ni då, och hvarför står Ni här och gapar, alldeles som vore Ni hemma här? Men, må vi afbryta denna pinsamma konversation. Nu skall jag gå upp slottet en stund. Jag skall inte komma in i parken mera, när det är synd. – Var snäll själf, och ingen är elak mot dig. – Ja, han kom just nyss hem. – Han hade så mycket att fråga om, och jag fick ej slippa lös förr. frågade hon på svenska. – Men Ni var ju så upptagen af de unga damerna hela tiden. Ett par timmar senare hade Charles upphört att lefva utan att hans kära, som han gjort så mycken sorg, ens fått tillfälle att säga honom farväl, och att de förlåtit honom allt. Han drog sig nu ifrån den lilla gruppen och gick till en annan del af salongen, där fröken Harper satt. Nu har jag dock gjort god början och så får hon allt fortsätta själf, hur farligt det än må vara. Men alla tjänarne vid gården gräto sina modiga tårar, ty Thorsten hade varit kär för dem alla. – Jag tror han spelar kort med Sven, Bertha värmde vatten åt dem, och då dricka de ju sådan där toddy, eller hvad det kallas. – Om Ni vill, så kan Ni också få börja arbeta i dag. Det var, som hade han nyktrat till litet vid den underrättelse han nyss fått.
Ibland citeras Thiers midt i diktade samtal af Napoleon. med Högaktning och Tillgifvenhet kriget, jorden m.m. Det förefaller mig som om Tolstoï redan befann sig på det genomskådande stadiet när han skref den. Jag skulle vilja skrifva en afhandling om Krig och Fred. Tolstoï.
Och jag, som har pratat på det här sättet. " Han skrattade till, men häjdade sig genast, ty hon såg helt allvarsam ut. " Ni har gjort narr af mig hela tiden, " sade hon sakta. " Fröken Maggie, " sade han, " jag vågar mitt lif på, att jag aldrig hört på en flicka med större medkänsla än under den här stunden, som nu är förbi. Tåget stannar redan. " De stego ur, och hon tog reda på sina skidor samt stack fötterna i dem. " Jag kan följa er en liten bit, hvarthän ämnar ni er egentligen? " I DUNS JULNUMMER " Ser ni de båda bergstopparna därborta med backen ofvanför och bråddjupet emellan. Dit skall jag. " " Fröken Maggie, " sade han och stannade, " detta är icke möjligt. " Hon skrattade friskt. " Där har jag varit hvarenda dag i öfver en månads tid. Jag öfvar mig, förni. Jag hoppar på skidorna. Ni kan inte tro, så bra det går nu. " " Jag ryser af att tänka på det. Ensam. Och om ni faller ned i djupet? " " Så kraflar jag mig väl upp igen. " " Vet edra föräldrar af det här? " " Nej då. Det skall bli en öfverraskning. Jag skall taga den stora pokalen Nordiska spelen. Jag har föresatt mig, att jag åtminstone skall bli mästare i något, när jag inte kan bli det i lärdom. Jag skall slå dem med häpnad, så att de inte längre kunna kalla mig Lillan och tycka, att jag ingenting duger till ... Det är därför jag behöfver dräkten, förstår ni väl. " " Fröken Maggie, jag begriper inte, hvad jag skall ta mig till med er. " " Med mig? Ingenting alls. Jag reder mig utmärkt. Adjö med er! " " Stanna, hör ni, Jag går in här i stugan till gossen, sedan söker jag upp er. " Hon hade redan skidat en bit. " Välkommen! " ropade hon. " Och om ni händelsevis får se någonting rödt uppe i en trädtopp mellan klipporna, så är det jag. Då får ni göra ert bästa. " Hon flög af som en vind, och han öppnade stugans dörr och gick in. Kunde han låta bli att komma äfven följande dagar?
De hade fått höra om aposteln Paulus resor i dag, och det var spännande att leta upp dem på den där stora väggkartan som Mandy hade satt upp. Är inte Gwen ... " " Men varför i herrans namn har ni då inte gjort något? " Patienterna började prata. Jag är övertygad om att Tom hade tjatat sig till inbjudningen. Jag tömde min egen drink och gick till disken för att få påfyllning. Och vi hade dragit en nit: vi hittade inte ett enda kort på vilket Terry hade gjort någon anteckning den 22 september. Han verkade själv ganska medtagen och han luktade sprit. Varför skulle en så vacker ros blomma där ingen ser den? " " Och du lät Armitage fortsätta att tro att du hade varit hans frus älskare? " Före mig hade han bara haft en sekreterare på deltid en föga effektiv gift kvinna. Hon hade slitit dagboken ur handen på mig innan jag visste ordet av. Anne log ljuvt. " Åh, jag förstår. Du har ju scouterna i kväll. " Anne Ridley hade det bra hon: hennes föräldrar var fritänkare eller något sådant och Anne behövde aldrig gå i kyrkan. Edward Cohen och hans fru var oförmögna att konversera, Mandy var på sitt mest enstaviga lynne, hennes far var tankspridd, och jag var olycklig. Otydligt hörde jag ljudet av springande fötter. " Är hon hemma? " Men skriket fortsatte: det kom från någon inne i bilen. Just då kom Celia hem till lunch, sprickfärdig av nyheten som redan hade vandrat runt hela skolan. Sen lovar jag att släppa dig. " Vet Gwen om det här? " " Jaa, de blev inte föreställda för varandra. Efteråt talade vi om Armitages. Några dagar efter mordet ringde en polisassistent till Tramore Avenue och förhörde oss alla. Tills jag var fjorton var jag liten till växten. Jag hatade henne förstås inte vid den tiden. " Herregud, Mandy, du kan inte mena allvar! " Ja, naturligtvis, jag ska ta hand om dem. " Vi pratar fortfarande om morden. Så Cohen visste ingenting, och de andra ville ingenting säga. Men den där idioten Helen Potts måste öppna sin stora käft. " Vad är det med henne? " Det blev alldeles svart för ögonen, jag trodde jag skulle svimma, jag blev galen av ilska!
— Är det länge sed !a,n? fortfor hon med en rannsakningsdomares hela köld och uthållighet. — Nej. Hon satt ett ögonblick tyst. Där på fortsatte hon med ögonen alltjämt fästa på honom: — Var du ensam? Han svarad© icke. varken då eller senare, men kände skarpt det ödes digra i detta samtal. Han svarade icke och vände bort huvudet. Med ett uttryck soim en människas ', vilken fått ett tydligt bevis, såg hon först ALUANCE 132-133 N / IS J Hrla] Mjöllt Distribution på glasflaskor. mmSäAT. 25 J ett ögonblick på honom och fäste därefter sin blick på någon likgiltig punkt vid horisonten. En mörk och ohygglig gondol gled i detta ögonblick förbi dem, felse ' ns fönster, vilka saknade (den vanliga prydnaden av blankt skinande järn, voro stängda med luckor och utanför dess dörr sutto tvenne karabinierer. insvepta i sina svarta, vida kappor, med geväret mellan knäna, orörliga och med en min av tankfullhet och allvar, som förlänade dem en egen domlig respektgiv ande prägel. Det var fängelsegondolen, som ' v; id järn vägsstationen avhämtat några fångar och nu förde dem till deras mörka, dystra bostad. Grazia följde detta sorgliga uppträde med ögonen och böjde därefter ned huvudet för att dölja de heta tårar, som ville bryta fram. Litet längre fram passerade de en annan gondol, som om möjligt var ännu ohyggligare än den förra. Den •saknade nästan alla prydnader och rörde sig framåt tungt och lång samt. — Vad är <fetta för en gondol? por de Grazia och sprang upp. Tel. 40781, 4B699 — Lik-gondolen, Eccelenza, sva rade gondolieren. Det var som oim allt vad fanns sorgligt hade stämt möte p a deras väg. — * Låt oss ro bort, Grazia. » a Ferrante hastigt. Nej, nej, jag vill se • • • sa ^ ' e oB bestämt. Vänta litet gondolier! ^ - — Det är bättre att ro bort, im« vän, svarade Ferrante lugnt och - ^ kade på huvudet. Men hon « honom icke.
Hon berättade för Hermione om sin mor och om att Ellen hade bjudit dit henne. Det retade Hermione att hon hade uppmuntrat Ellen att satsa på Duncan. " Men mannen som gjorde den här vackra statyn, han var din kavaljer, eller hur? " När jag kysste dig ... " Han stoppade händerna i jeansfickorna och försökte igen. Det fanns ingen annan på The Crescent som var ens hälften så rolig att vara tillsammans med som Ellen. " Ja ", svarade Jo-Jo. " Svart? " frågade Hermione. Ger du aldrig upp? " Herregud, han var fyrtiotvå år gammal och hade just gjort bort sig totalt. Hon såg Giotto slinka bort över kryddträdgården och skaka på svansen vid lagerträdet. Det hade tillhört hans standardbatteri av frågor, en förhörsteknik som hon inte hade varit medveten om förrän den inte längre fanns där. Ingen som var vid sunda vätskor skulle vara dum nog att köpa Laburnum House för en högre summa än hans anbud. " Jag tänker gå tillbaka till stugan och ta en dusch, så då kan jag titta in till Susie och höra om det är några problem, och är det det så säger jag åt henne att ringa dig. " " Inbilla dig inget. " Ellen skakade på huvudet. " Hermione! " Jag väntar fortfarande på den där framrusande hjorden med gnuer. " " Jag är alldeles för skraj ", sade Jo-Jo. " Du har alldeles rätt. " Hon skrattade. Det här uppdraget kanske skulle bli en fullkomlig katastrof. Hon rätade på sig. Hon var klädd i en av sina mera excentriska trädgårdsutstyrslar en gammal brunoch crèmefärgad kaftan som skarvats med en frans i fållen för att bli längre. Hon bet sig i läppen. När Duncan hade lagt på luren tittade han på sina anteckningar. Är det uppfattat? " frågade hon oväntat. Konstverk är inte billiga och jag tjänar inga pengar. " Hon log. " Visst ", svarade Ellen som låg på knä på golvet bredvid henne. Tänk om något går på tok. " Inga problem. " " Och vad vet du om det ", sade hon ilsket. Hon tänkte på Duncan och på vad Jo-Jo hade berättat för henne medan Matthew gick och hämtade Bonkers. " För att vara någon som ber om ursäkt verkar du då inte särskilt botfärdig. " Jösses!
Knwt Nielsson rad liman och Sielagarden. [7 juli.] Mandagin nest epter octanam Petri och Paulj stode fore rettin tesse gode men, som aff mene radit tilnempde ware offuer ena sÿn j mellen alla cristna siela och Knwt guldssmet om thera tompter, som ligger vpsides nordan Jngewal Torstenssons tompt ostan stenhusit pa Swartabrodra gata. Tha wort Knwtz tompt metin jn vtj garden strax ostan alla cnstna siela koka skorstan jsten jnpa skorstenen epter Knwtz stenhuss mwr, som tha niderslogx en pala, ok fran then palin ok medh then j stenen, som palin jnlucker, ær Knwtz tompt xvj :de alin jn til Jngewal Torstenssons [121] halker, som j mellen Knwt ok Jngewal ær, ok tha medh sa .*) samma Knwtz bÿgningk hade Knwt bygth sith drvpparwm jn, swa ath han ville alla cnstna siela ey ware til meen eller forfangh, ok then halffua stenen aff samma skorsten ær j Knwtz fulla alna taal xvi alin. Tesse epterscreffne ware melissmen ok til visorde, som ware Karl guldhsmet, langa Oleff beltere, skÿpper Oleff Olsson, Hinrift Kricsson, lytzle Anders beltere, Trwelz Nielson medh sylsætiarana Clans Olsson och Biorn Nielsson.
Fröken Pollett var obeskrifligt vänlig och förekommande mot Malla, bad henne både skriftligen och muntligen att hos henne få den bortgångna vännens plats. Väl smickrade det Malla, men hon kunde ej rätt hålla af Marianne, hvars vänskap föreföll henne alltför hastig och varm efter så kort bekantskap. Hon tyckte att så kunde man blott älska sina första barndomsvänner och beslöt att vara enkel och uppriktig mot Marianne och aldrig säga eller skrifva ett ord mer än hon verkligen tänkte. Hennes bref blefvo naturligtvis, i jämförelse med Mariannes, stela, kalla och tråkiga. Ibland förebrådde fru Rudbeck henne att ej vara nog tacksam för Mariannes godhet mot henne. Äfven Emilie och Manderström förebrådde henne ofta hennes köld mot denna varma vän. Det ville ej hjälpa; hon erfor alltid en motbjudande känsla för denna vänskap, ehuru aimable hon fann fröken Pollett, gärna hörde henne sjunga och hade roligt i hennes sällskap. En dag under påskhelgen kom Marianne Pollett med fru Pereïra30 till Edsberg. Den förstnämnda och Lagerheim voro denna dag så underliga, att det på det högsta väckte Mallas förundran. Först voro de så uteslutande sysselsatta med hvarandra och visade så mycken ömhet, ehuru deras förlofning skulle vara en stor hemlighet, och så fingo de båda spasmer efter ett långt samtal. Vatten, eau de luce, citronskifvor begagnades! Om aftonen passade Lagerheim på att likasom urskulda sig hos Malla; och hon kunde ej tiga med sitt ogillande af deras oförsiktiga uppförande! Då de tre herrarna återkommo från Uppsala, där de en dag varit ute vid Löfsta, hade de funnit Charlotte Posse illa och farligt sjuk. Den nyss lidna förlusten ökade ängslan, och Malla magrade af sorg och oro. Som vanligt var Wilhelm hennes tröstare, men hon började frukta att ej mera kunna hafva så oinskränkt förtroende till honom, och fann för mycket kärlek där hon blott önskade vänskap.
När ett mål om marknadsstörningsavgift eller skadestånd väcks ska tingsrätten underrätta Marknadsdomstolen om rättegången. Kumulation 62 § Mål om skadestånd enligt 37 § får i tingsrätt endast förenas med annat mål enligt denna lag. Intervention 63 § I mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § har den som har talerätt enligt 47 § andra stycket rätt att delta i rättegången som intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken. Rättegångskostnader 64 § I mål enligt denna lag gäller i fråga om rättegångskostnader 18 kap. rättegångsbalken. Bestämmelsen i 18 kap. 16 § rättegångsbalken ska dock inte tillämpas i mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 §. I sådana mål får rätten bestämma att var och en av parterna ska svara för sina rättegångskostnader. Utevaro 65 § För Konsumentombudsmannen som part i mål och ärenden enligt denna lag gäller, i fråga om föreläggande för part och parts utevaro, vad som i rättegångsbalken är föreskrivet för åklagare. Övriga bestämmelser 66 § Regeringen kan med avseende på främmande stat bestämma att följande ska gälla. I fråga om en vara som är försedd med en oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges vara frambragd eller tillverkad i den främmande staten eller i en region eller ort i den främmande staten, får åtgärd enligt 39 § beslutas även i andra fall än som avses där. Detta gäller dock inte om beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar till att märka ut varans art eller om den åtföljs av en uppgift som tydligt anger att varan inte har frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten. Talan om åtgärd enligt andra stycket väcks vid Stockholms tingsrätt av Konsumentombudsmannen eller, om denne har beslutat att inte väcka talan, av någon som driver rörelse med varor av samma slag som den vara som talan avser. Ändringar och övergångsbestämmelser Ansvarig myndighet Justitiedepartementet KO Förarbeten Prop. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008, då marknadsföringslagen (1995:450) ska upphöra att gälla samt lagen (2005:706) om ändring i marknadsföringslagen (1995:450) ska utgå. Bestämmelserna i 4-22 och 29-36 §§ tillämpas också på marknadsföring som har vidtagits före ikraftträdandet, om inte åtgärden var tillåten enligt äldre föreskrifter.
Farorna under denna strid påstås i samtida anteckningar hafva varit vida större än under slagit vid Breitenfeld. – Ja, hör på, pojke! Däri uppställdes nämligen som grundsats, att religionsfrihet tillkom blott riksfurstarne och att de bestämde om sina undersåtars tro. Konungen blef tankfull. Patern hade sagt, att den heliga jungfrun sändt honom till henne. – Det är bra! Wallenstein störde dem icke under aftåget, men därefter skyndade han i hastiga marscher till Oderfloden. O, min Gud! Hurra! – Ja! Kardinalen blef därigenom så förlöjligad, att den påbörjade synoden blef på en gång afbruten och sedeläraren lämnade i största hast konungariket. » Tvekar du? – Och väl under vapen återkom i deras bröst det för några timmar domnade modet. – O, du som själf var korsfäst, men gaf åt röfvaren, som led vid din sida, detta dyra löfte: » I dag skall du vara med mig i paradis », förlåt den arme ångerfulle. – Tack! Det är ett härligt bud! Alla syntes betryckta och dystra. – Det är behagligare att bikta för dem, än för pussiga patrar, iklädda smutsiga kaftaner. Jag skall mottaga er och bereda er inträde Ett förskräckligt väder! Sparre och Terzky måste däremot följa konungen, som i sällskap med den rikt försedde Taupadel återvände till svenska lägret. Men de män, som af hjeltekonungen invigts i statsbestyrens och krigets mödosamma värf synas likväl, huru djup deras bestörtning och sorg vid den skakande underrättelsen om hans död än var, icke ett ögonblick hafva tvekat att fullfölja hans verk, att upprätthålla hans idé om trosoch tankefrihet och ehuru de erkände sin oförmåga att värdigt fylla den bortgångnes rum, förtviflade de dock icke om utgången. sade Dorigene. – Var så god! Nu slöt landtgrefven af Hessen med konungen ett formligt förbund, som äfven hölls troget under hela krigets fortgång. Inom dessa dörrar doldes pistolsmedens allra heligaste och det var där, han härdade sina vapen, så att deras köpare skulle bli osårbara. – Ja! – Pater Myosotis!
Tel. 7235. är det för mening i att upprätt hålla ett fängelsestraff, som en be tydande del bötesfällda uppfatta humoristiskt eller som en bekväm levereras à nästan hvilhen plats som, gratisförsörjning under ekonomiskt hälst i världen genom. ogynnsamma tider, ett straff som tvingar arbetsdugliga människor till sysslolöshet och välter deras ftlomsterhandel GUSTAf EKMAN försörjningsbörda för egen och fa GÖTEBORG, STORGATAN 3 / TEL £ ÛRAMADR: VASA " CODE V.D.B. miljernas räkning över på de skatt TEL. «3 / * / oj65 dragande?? Damunderkläder ^ / Cec / fem av: Jhe" Tlor ' ists ' Telegraph. ^Delivery Association samt ^Blumenspenden-H / ermittlung, Berlin C:a 4000 blomsteraffärer i or den rundt äro anslutna. som då får lära sig vad arbete vdl säga, om hon aldrig fått det förr. Den procent av immigranttjänstflickorna som stannar kvar i tjänst som sådana, är försvinnande liten, och består oftast av dem, som, icke frestade av giftermål, funnit det eko nomiskt fördelaktigt att utbilda sig till särskild skicklighet i något av de olika slag av husligt arbete som de mycket - förmögna stora hemmen kräva. De finna där både de be gränsade arbetstider och de rikliga löner som göra att de stanna så länge arbetskraften står dem bi, för att se dan, med icke obetydliga besparin gar, slå sig till ro för ålderdomen, an tingen i något amerikanskt " Old People ' s Home ", som i regel äro väl hållna, eller också, i hemlandet, där möjligen någon deltagande släkting ännu väntar den uttjänta och hennes alls icke föraktliga sparbanksbok. Bristen på personligt hemliv, och känslan av att aldrig bliva något an nat än en kugge i det främmande landets arbetshjul, göra dock icke många kvinnohjärtan benägna att " tjäna hela sitt liv ", även om den sista biten av vägen därigenom skulle bli jämnare och lugnare. Jag gis sar de stå i samma proportion till tjänarinneklassen, som miljonärerna göra till den övriga befolkningen i U. S. A., eller möjligen något min dre.
Och därmed följer en förskräckelse för mig själv, som gör mig utom mig. Jag kan inte sova för tanken på kvinnan bredvid mig. Jag gick ofta i Hyde Park. Hennes svajande kjol, hennes gungande axlar, det utmanande smällandet av de små lackkängorna mot stenläggningen! Och åter anklagar jag min läkarvän. Da kom engelsmannen fram till mig. Mångfaldiga gånger hade jag hejdat mina egna händer, då de dragits dit ned för att smeka och kittla, och jag kände det, som om jag kringginge mitt eget samvetes bud, då jag nu lät hans händer utföra detta verk. Jag var nog dåraktig att tycka det. Jag flämtade till. Ännu har jag aldrig hört honom berätta, att han kommit fram till det kejserliga slottet, fastän jag ofta hört honom tala om intåget under Brandenburger Thor. Men om han hade frågat mig, om jag älskade honom, hade jag ej kunnat svara. Ibland när jag ser någon film, söker jag efter hennes ansikte bland de uppträdande, men Midge är aldrig med. Den där tiden på sinnessjukhuset hade märkt mig. Ljuset i taket lyser mig rakt i ansiktet, och jag ligger stilla med de tunga låsen ovanpå täcket. Jag stiger upp och sätter mig bredvid henne, och så småningom får jag henne att svälja ett par munsbitar av det grova brödet, på vilket ett par lysande röda korvbitar ligga. Flickrummets ljusa möbler stodo så prudentligt uppradade, och mahognyspegeln återgav rummet i sitt blanka glas. De hade lämnat sina handarbeten kvar, och nu slogo vi oss ned i gräset. Men ändå föreföll det mig, som om något fattades, som om något inte vore, som det borde. Framför mig lag en halvskum gång med en röd matta, och här kom en gammal städerska i svart klänning och med vit mössa på huvudet mig till mötes. Mina fötter sjönko ned i sanden, då jag började gå framåt. Slå på en port och se bara, hur det vimlar! Han skrattade. Engelskan torkade fast i min mun. Från fönstret faller dagern på hennes pudrade ansikte, och jag ser att hon har gråtit. man slagit upp luckan. Jag gick uppför den en dag, då Lena bett mig hämta sig. Efteråt sitter jag ute vid den öppna kakelugnen och stirrar in i flammorna, medan jag lyssnar till flickans förtvivlade ångestrop.
Skälet härtill ansågs vara ” den bättre anda, hvilken, [ ] börjat göra sig gällande ”, något som dock inte nykterhetsivrarna i länet kunde ges äran av, enligt ÖC. Montgomery ger exempel på att ogifta mödrar och gifta arbetare med många barn kunde drabbas och hävdar att proletariatet i stort omfattades av ett ” osäkerhetstillstånd ” kring sin rätt att flytta mellan socknarna. Det har konstaterats att familjeförsörjarna bodde med sin familj separerade från husbonden i de flesta fall. Utterström, Gustaf, Jordbrukets arbetare: Levnadsvillkor och arbetsliv på landsbygden från frihetstiden till mitten af 1800-talet. Industrialiseringen började då förbättra villkoren för att skaffa familj i staden. Tedebrand, “ Population Pressure, Internal Migration, and the process of ‘ modernization ’ in a Rural Community (Selånger) in Northern Sweden 1860-1910 ”, i L.-G. Fattighuset var sålunda tillägnat de allra svåraste fallen och fattighjälp gavs också i hemmet. Intaget av alkohol är förvisso inte synonymt med antal personer fällda för fylleri, vilket Horgby påpekar, men kan likväl säga någonting om situationen. 26 Ett långlivat problem som återkommer inom den nya migrationshistoriska inriktningen anses dock vara att migrationshistorisk forskning och socialhistorisk forskning har kommit för långt ifrån varandra. 49 Att stora delar av befolkningen var inflyttad var förstås också viktig för vilket utbud som fanns att välja bland men det tycks också ha funnits sociokulturella hinder som försvårade kontakter mellan infödda och inflyttade. 293 Femårsberättelse för landshövdingen i Östergötland för åren 1842-47. 190 … åtaga sig mindre flickors danande samt underwisning uti alla sorter nu brukliga finare sömnader, Rita och något Fransyska. Vad säger resultaten sammantaget om lokalsamhällets karaktärsdrag? Det är viktigt att understryka att det inte förekommer någon snedvridning (bias) i urvalet, då den primära kohorten, bortsett från urvalskriterierna, tagits fram slumpmässigt och övriga män till den utökade kohorten fyllts på i ett efterföljande skede. Maj:t, vol. Samtidigt kunde förstås fattigvården inte välja och vraka bland sina fattighjon hur som helst.
Af våra här medde lade, af fotograffirman Almberg & Preinitz tagna bilder återger den första: mordscenen på Capitolium, hvarvid Cae sar (hr Olsson) faller för Brutus (hr Svennberg], som sticker sitt svärd i hans bröst; den andra bilden framställer den vackra scenen i Bruti trädgård natten före mordef, då Bruti hustru Portia (fru Hansson) bönfaller sin gemål att få veta orsaken till hans dystra sinnesstämning. Ä den tredje bilden synes Forum. Anto nius (hr Arehn) håller liktalet v id Cœsars bår, omgifven af den upphetsade folk massan. (S> (& > (8> (S> (8> (9> » Vårt sjövapen. ET FINNS HOS SVENSKARNE ETT lefvande intresse för vår flottas ut veckling — därom blefvo vi all a f ast öfvertygade föregående år, då pansarbåtsinsamlingen på några månader inbringade 16,000,000 kronor. Det var minsann icke enbart retoriska fraser om att Sveriges folk vill " offra allt " för att värna sina gränser, utan en offerhandling af verkligt stora mått, som lät ana ett folk bakom orden. Den bild vi bjuda å föregående sida af pansarbåfen Oden bör därför intressera våra läsare. Vår flotta har varit ute på vinteröfningar i Ö ster sjön d e senaste månaderna, o ch där har det sven ska sjövapnets duglighet pröfvats i kampen mot isar, stormar och mörker. Befäl och manskap ha utstått strapatser, inför hvilka vi kammarsiitare helt visst skulle känna oss ganska enkla, och de ras mod har stundom frestats till d et yttersta. V år måleriska bild framställer den isbeslagna pansar kolossen liggande på Stockholms ström — ett vittne om hafvets besvärligheter för en sådan fly tande krigsmaskin äfven i fredstid. Genom tystnadens mur. ET VAR EN SÅDAN DÄR SÄLLsam och minnesvärd kväll af förtrolighet, som stundom beskäres riktigt goda vänner.
ställe, som anamma betalningen, emottager gossen Laurentium, arfuet och onus tutelae. 4. M. Gerdt guldsmedh kom för rätten och beswärade sig hafua fått en dom på rådhuset, deruthi han är dömd till 4 rijkzdalers boot för det han hade bortskyndat sin dräng uthu Casper Schoubers cur, huilken dräng Tisenhausen och Wilshusen slagit hafua, och bidit M. Gerdt at föra dränge» bort til her Johan i Danmark. Beslötz at Wilsshusen med Tijsenhausen skola betala m:r Gerdt the samma 4 rdr alldenstundh han det effter deras wilia och för deras bästa skul giordt hafuer. Dhe böker som Tijsenhusen äger och Wilsshusen nu hoos sig hafuer skola interim wara arresterade til dess m. Gerdt får sin betalningh. Geuagliern emot hustro Gulin i Swartbäcken klagar för gield, som hon har lofuat wilia på sig taga och betala, men intet åthgiordt. Resolutio. Hustro Gulin, Communitetz oeconomi hustro, hörer nu under rådstuffuan, ergo remitteras hon dijt. 6. Proponerade Rector herr Knutz Bondekyrkio capellanens begäran at få logemente oppå Communitetz camrarna, dhe tree camrar begärar han som äro näst in till gången. Resolutio. Han får samma camrar til een behagelig tijdh, medh dhe wilkor och förord, at intet slaskerij eller twättande skal der oppe öffuas. 7. Andreas Petri Vesmannus kastade medh steen på spögubben, för det at han hade slagit sig i ottesången annan dagh pingsta, och dragit honom illa i håret, är een bekändh saak. Resolutio. Andreae praeceptor skall animadvertera på honom derföre, så Acad. wachtemestare skall see der på. 8. Petter Philipson klagade ahnn Jahan Lom booktryckiare mesterswennen för
I strukturfrågorna försöker man fånga upp de materiella och personella förutsättningarna som till exempel patientunderlag och tillgång till skrivbord och bibliotek. Den goda framförhållningen behövs främst för att det är många som ska samlas till en inspektion. Förberedelsearbetet är klart och under december har Läkarförbundet skickat ut information till landsting och sjukhus med erbjudande om AT-inspektioner. - Sju nyutbildade inspektörer, läkare och studierektorer, är väldigt laddade inför uppgiften, säger Hanna Wijk, utredare på Läkarförbundet, som håller i frågan. AT-inspektionerna har Spur-inspektionerna av ST som förebild. Under 2004 räknar man med att genomföra ett tiotal AT-inspektioner. - Många tycker att man ska vänta med att göra en inspektion till en pågående förändring har satt sig. De frågor som är av betydelse för AT-tjänstgöringen och som undersöks i en inspektion är verksamhetens allsidighet, läkarstab, lokaler och annan utrustning, tjänstgöringens organisation, utbildningsklimat, handledning, teoretisk utbildning och kvalitetssäkring. Från beställning av en AT-inspektion till start räknar Hanna Wijk med att det kommer att ta mellan tre och sex månader. Enkäterna utgör en grund för den dialog som inspektörerna ska föra med AT-läkare, studierektorer och verksamhetschefer under besöket vid sjukhuset. Första halvåret 2004 kommer den första AT-inspektionen att göras. Resultat presenteras i rapport Precis som vid inspektionerna av ST kommer man att mäta struktur och process. Det förberedande arbetet med bland annat pilotinspektioner har resulterat i ett antal intresseanmälningar, men ännu väntar Läkarförbundet på den första definitiva beställningen. En sammanställning av resultaten i tabellform, på samma sätt som för Spur-inspektionerna av ST, kommer att presenteras i Läkartidningen och på Läkarförbundets hemsida. Men nu är det förändringar hela tiden och då är det viktigt att få en inspektion för att veta vilka kvalitetsfrågor man bör arbeta med under förändringens gång, anser Hanna Wijk. Kristina Johnson frilansjournalist Processfrågorna riktar in sig mot de mjuka frågorna, det vill säga hur de resurser som finns används. Under den tiden ska även tre enkäter genomföras; en till AT-läkare, en till studierektorer och en till verksamhetschefer på det sjukhus som ska inspekteras.
wijste hwilke diecknar framkommet hade till deposition, och effter denne det icke godwilligt bekiände, som det wiste, haar han slaget honom en stuut. En annan novitius Martinus Leenström, som sades wara deponerad, men ännu går i scholan, frågades huru det tillgick, han sade Rector stod in tertia classe och frågade högt, om dhe wiste om någre wore deponerade i denne classen. Då swarade dhe Olaus Magni weet det. Sedan denne Olaus icke kåm godwilligt fram, gick Rector till honom, och slog honom derföre. (Parterne afträdde.) Här wed taltes om huru otiänligit är, att dhe som äre depo nerade gå sedan i scholan, det som sades ingalunda böra tillåtas här effter. Der wed berättades att studenterne taga sig före i otijd till procurera för diecknar som löpa Andreas W erm e förekom m er även under nam net U lm skog [ = ö lm skog]. uhr scholan, och meer sådan osedh, nämdes nu i synnerheet en L Gahm wed nampn, öfwer hwilken rector scholae sig beswärar, det och R eet Magnif. det giorde, odi slötz att denne L Gahm, som haar procurerat för någre sådane förlupne diecknar, skall här effter det intet giöra. Syntes och orijmligit att rector scholae gifwer depo nendis testimonium, med den condition, att dhe sedan skole gå i scholan någon tijdh. Blef sedan talt om denne injuria Hammarinus klagar öfwer sigh af Beckio tillfogat. H. Aurivilli#; och h. Columbar sade det wara mycket otijdigt giort af Beckio, att han hade brukat sådane obetänekte expressioner i brefwet, det rector scholae upmanar sine discipler till odygd. Det bij föllo Rector och h. Gartman, och att han derföre bör plichta.
När det gäller de tre efterföljande fallen så är det inte lika säkert att de smittats av den kroniska bäraren. Andra smittvägar måste naturligtvis också beaktas, men efter samtal med de som insjuknat och även andra medlemmar i klubben förefaller intaget av anabola steroider eller andra droger som mycket otrolig och någon sexuell överföring är ännu mer osannolik. Troligen har de smittats under sin sportutövning, som ofta görs med nära kroppskontakt. Detta fall (C) inträffar den 20 nov. Den kroniske bäraren har uppmanats att alltid träna med kläder som täcker armar och ben. Smittat via sin akne Han gick fem matcher. Denna patient har en relativt kraftig akne som av och till blöder i samband med träning. I början av december testar man igenom de flesta som har tränat på denna kampsports-klubb och finner då att en av medlemmarna (D) är positiv för HBsAg, men är negativ för anti-HBs och anti-HBc och har normala levervärden. Med tanke på att inkubationstiden är mellan två och sex månader är det också möjligt att det första fallet har smittat ner de tre efterföljande. Vid en ny test tre veckor senare är han positiv också för HbeAg, men är fortfarande negativ för antikroppar. Man kan då tänka sig att det första fallet smittats av den kroniska bäraren via sin akne. Det visade sig att de hade samma typ som den kroniske bäraren. Det är inte orimligt utan snarare mycket möjligt att utbyta kroppsvätskor under pågående träning. Man tränar oftast i kortärmade tröjor och shorts. Det första fallet (B) inträffade den 11 okt. I detta fall är det troligen så att den kroniska bäraren har fört smittan till åtminstone det första fallet (B) som insjuknade den 11 okt. Den mest troliga smitt-vägen förefaller vara att dessa fyra män tränar kampsport i samma klubb. I höstas insjuknade fyra kampsportare i akut hepatit B-infektion. Sällsynt inom kampsporter Ytterligare två veckor senare får denna person förhöjda levervärden, vilket han tidigare inte har haft. Där rekom-menderar man vaccination mot hepatit B, framför allt därför att många tränar utomlands, både i Sydostasien och Brasilien. Smittskyddsåtgärder Några av dessa sporter har mycket tät, kraftig och nära kroppskontakt. Thomas Linglöf, tf smittskydds-läkare i Uppsala, beskriver utredningen.
Låt mig berätta en liten historia, om hvilken verkan den fullän dade kan åstadkomma på den man som, bländad af hennes fläckfria väsen, beslutar sig för att dväljas i hennes strålglans hela sitt lif. - 686 - Den franska kvinnan under krigei. Studie af ELSA LINDBERG-DOVLETTE. ytterst intressant skildring om den franska kvinnan ställd i världskrigets belysning. Författarinnans temperaments fulla stil och förtrogenhet med ämnet gör hennes framställning alltigenom fangslande. Den ej minst för Iduns läsekrets välkända för fattarinnan Elsa Lindbtrg-Dovleite, gift prinsessan Mirza Riza Kahn och sedan några år bosatt vid Medelhafvets franska rivièra, börjar i delta nr en denna eld, som nu flammar så högt i F rank DEN FRANSKA KVINNAN! rike. — Hade den ej vårdats förr, under En doft af diskret och dock hemligt re fredstider, hade den ej kunnat värma, så som tande parfym; ett fras af siden; en luftig den gör det nu i farans ögonblick. När glans af spetsar; ett fladder af band; ett mödrarna vagga barnen sakta nynnande en glitter af smycken. — Mörka ögon, som gammal sång, när de ovetande inympa hos locka; fötter som dansa på höga klackar; dem sitt väsens säregna känslighet, det sprittande skratt och lätt spirituel! konversa är då de ena den förgångna generationens tion. Sådan voro vi ju vana att länka oss traditioner med den nya. Det är då de be henne. Hon var modets gudinna. Vi lydde reda fosterlandets framtid. Hon som rör alla hennes infall, k ufvade af den charm, af vaggan, hon regerar världen. detta obeskrifliga, betvingande något, som * hon ägde mer än andra kvinnor på jor 1914 — 1916! — Det är det otroligas år. den. - Allt so m händi och händer under dessa må Vi kritiserade henne som ytlig, men foga nader ä r mera liksom o s a n n o l n; « de oss dock efter hennes nycker med undersannsagor, än sannolik verklig gifven beundran. Vi kallade henne frivol, het.
' Iinsebr fru Ida Olss ' on, larlsro n !r 35.. A.-B.
Precis som i många andra frågor leder olika driftformer till nya idéer och möjligheter när det gäller arbetsmiljön. Undersökningen visar på ett klart samband mellan möjligheterna att påverka sin arbetssituation och upplevd psykisk belastning. Mer än hälften av de läkare som besvarat enkäten anser att de ofta eller mycket ofta arbetar under oacceptabel tidspress. Förändringar krävs för vår egen skull, för patienternas och hela den svenska sjukvårdens skull. Genomgående ses en könsskillnad som utfaller till kvinnornas nackdel. Jag tror på framtiden och att vi genom gemensamt arbete kan vända utvecklingen och skapa förutsättningar för en bra och uthållig arbetsmiljö. Samtidigt medför bristerna i dagens arbetsmiljö också stora negativa ekonomiska konsekvenser. - Sjukvården skall vara ett föredöme på svensk arbetsmarknad med den bästa arbetsmiljön för sina anställda. Ökad delaktighet och minskad tidspress är huvudbudskapet. Kontakta [email protected] för mer information. Arbetslivsgruppen (ALG) fungerar som en operativ ledningsgrupp för Läkarförbundets arbete inom arbetslivsområdet. - Läkares arbetsvillkor måste snarast förbättras för att minimera arbetsrelaterad ohälsa. Helt klart är dock att en bra arbetsmiljö är ett konkurrensmedel - inte minst när det gäller rekrytering av läkare. I Arbetslivsgruppen försöker vi identifiera och lyfta fram de många goda exempel som finns på arbete för förbättrad arbetsmiljö runt om i landet. Vi behöver mer tid för mötet med patienten, reflektion och fortbildning. Svensk sjukvård har inte råd att avstå från en bättre arbetsmiljö. Man kommer dock inte ifrån att vi som enskilda läkare måste reflektera och reagera på vår egen situation. Frågorna berörde arbetsorganisationens målbild, ansvarsfördelning, klarhet kring vem som fattar beslut, inflytande över arbetets uppläggning, tidspress och hur läkaren mår på arbetet och fritiden. Vilka visioner har du och vilka har din närmaste chef? Vad har den enskilde individen för ansvar? Lagen är mycket tydlig: Huvudansvaret för arbetsmiljön åligger arbetsgivaren.
Men när det gäller att finna former för deras anställning i denna, då måste en huvudsynpunkt bli den: det är ur statens synpunkt önskvärt, att en kvinnlig tjänsteman är ogift eller åtminstone icke har minderåriga barn, eller sett från andra sidan att en gift kvinna med minderåriga barn icke är statstjänsteman. Å andra sidan är det nästan lika önskvärt, att en manlig statstjänsteman är gift. På den punkten behövas inte många ord; sådana som flertalet av oss män nu en gång äro, växer vår arbetsduglighet i det allmännas tjänst genom den insats ett eget hem gör i vår utveckling, inte förnämligast genom den trygghet och trevnad det har att bjuda, utan genom den intima ansvarskänsla det fostrar oss till. Här hör jag ett anskri från dem, som anse, att » könsstrecket bör utplånas från samhällslivets alla grenar » (motion av herr Vennerström, refererad IT 44). Om hemmet gör en sådan insats i de manliga statstjänarnas utveckling, varför skola då i all rättfärdighets namn inte de kvinnliga statstjänarna få komma i åtnjutande av samma förmån?! Svar: därför att hemmet kräver ett annat slags, mera intensivt arbete av modern än av fadern; för den manlige statstjänaren blir hemmet en kraftkälla, för den kvinnliga en källa till överansträngning. Det påståendet förefaller nog mången ytterst doktrinärt, men det är lika självklart sant för det, och dess sanning försvinner inte förr än man lyckats genom några statsåtgärder upphäva det fysiologiska och psykologiska » könsstreck », som är stadgat genom naturens grundlag. Således: om man nu skall ha en större eller mindre härskara224 AUGUST JOHANSSON av kvinnliga statstjänstemän vid de manligas sida — och det tror jag i flertalet fall inte skall göra någon skada, i ett fåtal fall nytta — så blir idealet: de manliga gifta, de kvinnliga ogifta. Vad kan göras för att nå det målet? Föga, tror jag, genom bud och förbud i fråga om rätt till anställning, skyldighet till avgång från tjänsten o. dyl.
Från denna stund förändrades Jakob Schäfers ensamma, regelrätta och vaneinställda tillvaro. Det var som hade den lilla trollsaken medfört något af sitt eget mystiska sprattellif in i bankslafvens kammare, i hans väsen och tankegång. Den förhäxade omgifningarna och fyllde tomheten med gamla tiders fantasier om konsthandtverk; den födde längtan och vurmar, tände besynnerliga instinkter och pockade på sällskap. — Schäfer blef ibland förskräckt öfver sina önskningar och begär. Allt längre dröjde han utanför antikvitetsfönstren — icke mer blott vid den dammiga rutan hos urmakaren, men öfverallt där gamla saker funnos exponerade. Och det stannade icke som förr vid stumt seende, han började studera dessa ting, besöka muséer, biblioteker, auktioner och dödsbon. Han läste om dem, hörde om dem, frågade, forskade. Snart var han en känd figur i stadens alla lokaler, där samlingar och stärbhus ropades ut, i de speciella butikerna, i pantlåneförsäljningarna och de kyffen och stånd, där allt slags gammalt hvarjehanda, bric-à-brac och pretiosa såldes. — Och så småningom lade han sig till med några småsaker, som han lyckades komma öfver billigt. Silfverfisken fick sällskap. Det var icke enbart lärdom och erfarenhet som ledde honom. En instinkt vaknade eller föddes, och han kände sig för, förnam, förstod med de osynliga spröt, den borna samlaren undfår. En feber brann i hans blod inför anblicken af en antik sak, en eldslåga flammade upp i hjärnan vid berörandet, och som en salig, svalkande dryck sköljde tillfredsställelsen hela hans inre, kropp och själ, vid ägandet. Han blef manierist. Värst var det med pengarna. Jakob Schäfer hade hela sitt lif varit en fattig man ur fattigt hem med fattig släkt, och hans arbete var och förblef fattigt betaldt. Som åren gingo, ökades inkomsterna, men obetydligt. De stora förtroendeposterna besattes med män, hvilka hade inflytelserika relationer, och de små tjänstemännen vegeterade bakom gallerrutorna vid mahognypulpeternas stora böcker. Han var en gammal man, då han nådde ställningen som biträdande kassör.
– Det tviflar jag inte på, men nog är det hårdt att bli så där behandlad af sina barn. Hvem vet, hvad hon är för sorts unge. Det var skönt äfven för honom att hvila litet. Jag skall då ordna om, att han får ett litet torp att lefva på, och där får han arbeta tills han blir karl nog sköta något bättre. Kring den slagne ynglingen samlades nu en hel hop kamrater. frågade Berrymont och räckte honom handen. – Att det skall bli en kärra, det ser jag ju nu, men inte vet jag, hvarför hon skall vara så bred, eller hvarför hela den där raden af spjälor skall släpa efter. Men hade det icke varit möjligt att åvägabringa en försoning med Er far, sedan Er hustru var död? Nu behöfva vi inte alls vara främmande för hvarandra. – Skall ske, herr öfverste, svarade den bugande lakejen. Hvad Valfrid och Bertha angår, så var i lag med dem så litet du möjligtvis kan. – Men hur tror du far, att det skall gå med Sven? – Att Greta är Gustafs dotter, hon är vår sondotter. – Jo, jag har många olika nöjen. – Men, invände fru Berrymont, inte skall du tala om gamla England, då blir du så ledsen. Då öppnades butiksdörren och tvenne män inträdde. Det är ju så mycket att styra med på alla håll, och tiden lider. – Vi äro litet själfviska, sade grefven leende, då han stod färdig att gå. Thorsten hade icke tagit någon svårare skada af sitt fall utan kom snart åter i verksamhet, fastän han fick hålla sig stilla i bädden några dagar först. Han närmade sig åter den plats, där han en stund förut fått prygel. Ett par skott aflossades efter honom, och han träffades i sidan af det ena. Gif mig ett godt råd, hvar jag skall göra af dessa pängar, ty själf vet jag det icke. Var han inte där hvarenda söndag sedan, så länge han lefde? – Du får ingenting. Jag kör undan med hästarna så fort jag kan och kommer sedan upp med. Det skulle verkligen vara roligt att än en gång få resa öfver hafvet och se gamla England, men på samma gång fruktar jag, att många gamla minnen skulle vakna till lif, och detta bringade i sin tur nya, svidande hjärtesår.
Av anonymitetsskäl har jag valt att inte inkludera en förteckning med enskilda pseudonym över deltagarna med information om utbildningsbakgrund, sysselsättning, vilka organisationer de är medlemmar av, var de bor och hur de lever. Utan att hooks nödvändigtvis har fel ifråga om underordningens subversiva potential blir frågan den om inte mäns erfarenheter av diskriminering på grund av etnicitet ras, klass, sexualitet lika gärna skulle kunna förstärka en antifeministisk position. I: Åström, G. Snarare än en avgränsningens originalitet finns alltså stråk eller strimmor av igenkänning mellan poststrukturalistiska och mer traditionella metoder och metodologier. Likaså analyseras även hur självpresentationer mejslas fram då andras positioner och praktiker beskrivs och blir föremål för distansering och närmanden. Scenen vid intervjuers avslutande speglar delvis vad jag tolkat som osäkerhet. Stoltenberg, John (1989). Att analysera förekomsten av passeranden i en interaktionssituation där deltagarna reflexivt förhåller sig till könade, könsoch identitetspolitiska frågor, är att analysera begripliggörandet där självet ’ blir till ’ och interagerar under ständiga förändringar och motsägelser. 74 Artikeln fungerar därutöver som en utmärkt genomgång, tematisering och sammanfattning av både kritik och tillämpningar. Kanhända att jag i början av fältarbetet var mer försiktig med att utmana intervjupersonerna i vad de ville berätta om. The psychic life of power. 5 När jag här skriver att de identifierar och definierar sig som män, så gör jag det med vissa förbehåll. Det kan handla om både epistemologi, etik, reflexivitet och maktrelationer mellan forskare och beforskad (Hearn 2007:434). FE / MALE asymmetries of gender and sexuality. Connell betonar att hegemonisk maskulinitet ska förstås med utgångspunkt i kulturspecifika processer och att blicken bör fästas vid de historiskt föränderliga genusrelationerna mellan män för att inte hemfalla åt karaktärstypologier (Connell 1995:76-77). Tolkningen om engagemanget som något problematiskt beror på att ett aktivt deltagande kan få andra effekter än avsett. NORA, Nordic Journal of Feminist and Gender Research, 13 (3): 148-152. Lundström, Catrin (2007).
Jag måste fatta varför jag är så trött på mej själv och vad det är som är så hopplöst men först måste jag sova. Jag måste få vara i fred och bestämma mej för vad jag ska göra. Barnen hade beskyllt Henrik för att vara förstockad och fördomsfull och Henrik hade blivit ännu argare. En gång i en Vietnamdemonstration så slängde borgarna ägg i huvudet på oss uppe ifrån sina våningar på Strandvägen. Svara eller har du blivit stum nu också. Varför skulle inte jag få vara med, jag måste be Ingrid följa med. Karin funderade över varför den snälle doktor Hansson som skrivit ut kisspiller och blodtrycksmedicin försvunnit från Sverige, men det var väl för pengarnas skull förståss. Jag fick ordentligt med motion för en gångs skull. Karin skrattade för att dölja att hon egentligen var lite stött. Det är så med oss alla, för de flesta i i-världen. Karin dukade, frös av korsdraget och behåbanden skar henne i axlarna, hon var nervössvettig och försökte komma in i badrummet men Göran öppnade inte. Alldeles för fort, sade Karin och strävade mot snålblåsten och regnet när dom kom ut på gatan. Här är tjugo kronor till resan, ta en taxi nu när Maria har så mycket att bära. Jag hörde på radion att man kan bli lite galen av att inte sova ordentligt men det måste ju vara något galet som gör att jag inte kan sova. Förlåt men jag drömde så otäckt. Bakom byrån i sovrummet stod den öppnade vinflaskan och väntade. Karin gick fram till luckan och betalade sin samvetspeng till dom som inte kunde gå som folk men kom av sej när hon skulle lämna ifrån sej apotekspåsen och stoppade den i fickan. Då blir du rik och kan skaffa dej en älskare, många unga, varför inte en hippie eller popsångare som du kan försörja med min pensionsförsäkring. Oj då! Jaha, ja, jag planterade lite och då spillde jag väl men vi har ingen hund. Halvtid, tänkte Karin, om jag är här på halvtid så har jag två timmar på mej innan jag måste hem. " Hemterapeuten kan göra mycket nytta när det gäller att fånga upp all den energi i en familj, som annars lätt blir till aggressioner mot samhället eller övriga familjemedlemmar. Var lite samarbetsvillig för en gångs skull. Eller hur? Är det något jag kan hjälpa dej med? Karins tårar vällde fram som alltid när någon sade något till hennes fördel. Ska jag gå in till pappa med kaffet så slipper du?
skolan och av examina, särskilt för flickor i övergångsåldern, slå vakt kring dem skoltyp, som under lugnare arbetsformer ger större fördjupning i de flesta skolans ämnen i jämförelse med realskolan och som, fri från » den morgondagens långsamt mördande skugga, som examenstrycket kastar in över varje dag i den växande ungdomens liv, (se H. Hermelins artikel i n:r 36, 1932), har större möjligheter a t t individualisera undervisningen. Dessa för flickor skapade skolor avvika både i arbetssätt och bildningsmål från de ursprungligen för goss a r utformade realskolorna, bl. a. genom den starkare ställning, som de humanistiska och de praktiska ämnena intaga i deras kursoch timplaner. Om denna skolform säger kungl. maj: t i proposition 116 till 1928 Ars riksdag: » Den högre flickskolan för sålunda till en bildnings Men f ö r övrigt ä r det ingen ledsam skildring, den h a r både spänning och vaket öga II. och skänker stundens gedigna tillfredsartikel påpekades hur med förkärlek i bokrecensioner förses ställelse, Världsläget speglat Svensk roman I en föregående de unga författarnes ovilja mot spekulation uppställt kravet på saklighet. Nu kunde det tyckas att denna saklighet, ställd under idérikedomens och problemDe båda högerledarna hrr Trygger och Lindman tionera om preventivlagens avskaffande. Hr Petrén (f.) önskar en utvidgning i 1929 års sakkunnigförslag till steriliseha i båda kamrarna i partimotioner Om ringslag i den riktningen att icke endast arhetslöshetshjälpens reglering och värnrasbiologiska utan även sociala synpunkpliktsövningarnas bibehållande avgivit ter måtte k u n n a göra sig gällande, sålunsitt svar på regeringens förslag i dessa da att sterilisering icke må ske uteslutanfrågor de när vederbörande sjukdomar Bro ärftHögermotionärerna föreslå en provisoligt betingade, risk lagstiftning i arbetslöshetsfrågan. Herr Petrén påpekar att riksdagen i som g å r ut på Arhetslöshetskommissiosin skrivelse uttryckte den uppfattningen, nens avvecklande och ersättande av SOatt det under alla förhållanden måste hecialstyrelsen.
Man såg dem ständigt tillsammans, och man hade tröttnat att tala därom. Elisabeths syn aftog. Den tiden närmade sig, då hon skulle sitta i mörkt rum i väntan på att den afgörande operationen skulle kunna företagas. Nu kom hösten, dagarna blefvo kortare. Så upphörde Elisabeth att visa sig ute. Man förstod anledningen, och när man passerade residenset, gick blicken gärna upp mot de tre fönstren, där gardinerna ständigt voro så väl fördragna. Äfven Behring såg man mera sällan till, aldrig ute på lokaler och icke i sällskapslifvet. Större delen af sin ledighet tillbringade han i landshöfdingens familj. Vintern släpade sig fram, drifvorna stego och sjönko på slätterna omkring staden, och på gatorna klirrade spett och hackor mot trotBarngarde roben * o> 5§i Pris för helt är 3 kr. hälft år 1: 60 kr. Lösnummer 30 Öre. [IIIIIIIIIIMIIIMIHIIIHIIIHIIIX — 459 — * S * få Barngarderobea utkommer med ett rikhaltigt illustreradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mönsterbilaga med en mängd tillklippningsmonster. Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens sysselsättande, och gifver mer än tillräcklig ersättning för p / enumer ationspriset. dånade i cirkus, det smattrade af direktörens piska, och musiken spelade i crescendo. Gustaf Behring hade rest sig. Nu kom sista hvarfvet. Lakejerna hade slagit upp portarna till ryttargången. Så hände något, som gaf stoff till samtalsämne hela den kvällen på stadens lokaler. Miss Daisy lossade några stora rosor, som hon bar i håret, och då hon passerade Gustaf Behring, lät hon dem falla på barriären framför honom och sände honom ett leende. Bländad af glansen från hennes hvita tänder, böjde han sig och upptog blommorna, medan ryttarinnan försvann under applådernas åska och publiken reste sig för att gå. Midt på arenan låg den blodröda slöjan. \ \ 1n<- » lr.i->nl C SPEGELN. / / ' Af Sven Lidman.
som uppmuntran Tvååriga, höga: Althea rosea, Digitalis för framgångsrik pur. gl. och Campanula. Mellan dessa täflan med utlan växter bör vara, omkring 40 cm .mel det. " lanrum. Utanför denna rad lägre väx ter, 50 — 80 e m. höga, t. ex. Achillea, Winborgs Campanula grandis, Chrysantemum. Aqvilegia, Delphinium formosam, Die-1 Ättiksprit tanus fraxiriella, Eryngium, Hesperis matronalis, Iris (svärdsliljor), Lychnis, på flaskor iir den Pioner, Turkisk vallmo, HÖstflox, Pyyppersta för bordet " " TIE ' " TIE eOUOCtT eoi-OCEÏ. relsum roseum m. fl. Härutanför en till inlägg TI1-WINB0RG %? samt rad ännu lägre t. ex. Aster alpinus ningar och får ej Bellis, (kan ock användas som infattförväxlas med den ningsväxt), Arabis alpina, Convailaria, hälsofarliga kon Doronicum, Funkia, Pa-paver nudicentrerade kemi kale, Phox divaricata, Prumula, ska Ättiksyran Trollius, Linum perennis med flera. (träsyra). Närmast, alldeles intill gräskanten Finnes i hvarje planterar ni påskoch pingstliljor, välsorterad spetulpaner, perlhyacinter o. d. växter cerioch viktualiesom blomma tidigt och hvars blad affär. vissna under sommaren. Så finns det ju flera vackra fleråriga liljeväxter, mycket tacksamma. Själf brukar jag å de rabatter där ja.g har fleråriga väx ter äfven så frö till ettåriga. Skrif STOCKHOLM, efter katalog från Göteborgs Träd gårdsförening så kan ni där lätt välja Rungl. Hoflev. ut passande sorter. De fleråriga väx terna kan ni äfven köpa där, an tingen såsom stånd eller frö. Det senare är billigast. Bäst är att så fröet i drifbänk.
Och några sekunder senare möttes hon af tre bröder, de så kallade ” smågossarne ”, hvilka skickats ut på ströftåg efter systern. Denna tröst unnades henne också af en mild försyn och det förr än hon vågat hoppas. tillade hon med komiskt allvar, i det hon snodde en af sina långa, guldgula lockar kring fingret. Gå nu och lägg dig, Lova! Det var hennes barn som var lidande och behöfde hjelp. Hvad behöfdes henne vidare? Sof på saken! tillade lagmanskan småskrattande. Hade icke fru Gyldenstam hastigt fattat brickan, hade den med de återstående glasen fått falla till golfvet. Detta ståtliga fruntimmer var fogdens fru, lika allmänt känd på orten under benämningen Sigrid Storråda, som mor Unonius. Der nere i träsket kan det ligga till domedag, utan att någon hittar det. Inte går det an att hon aldrig får sällskapa med annan ungdom. Och, tillade han, i det han gladt grinande visade sina glesa, hvita tänder, generar den stora förmögenheten frun, så gift hon om sig! Luthers postilla, Hagbergs predikningar och psalmboken utgjorde för öfrigt hela hennes bibliotek. Hon förnam blott otydligt stegen och undrade hvarför han icke sökte hvila. Skön Ellens bild växte under tiden mer och mer in i ynglingens hjerta, och – Karins fick träda i bakgrunden. dristade Britta sig att ånyo invända. Tack ska ’ hon ha för sist! Min kappsäck får hemtas i morgon. – Min gud, min gud! – Men huru har han kunnat komma vägen fram? Dagar gingo, veckor gingo, slutligen voro alla barnen angripna af den detta år mycket elakartade febersjukdomen. Lisa gjorde blott en afvärjande rörelse med handen, men tackade för att få hjelp med mjölkkrukan, tog så korgen på armen och vände med vacklande steg och bedröfvadt hjerta åter till sin boning. Hvad skall lagman säga? Trots sin förtrytelse mot Landström skrattade hon med. Låt mig åtminstone få bära ut dina ytterplagg Ett par speciedalrar äro för honom lika goda som ett af myndigheterna utfördadt pass.
Honom kände allt manskapet likasom de hade känt hans far och farfar, hvilkas åkrar de plöjt och hvilkas oxar de vattnat. Innan hon hann öppna sin mun till svar, hade fänrik Rosir, starkt rodnande öfver sina sista ord, svängt sin mössa till ett snabbt farväl och lupit bort med sina karelare, följd på färden af de kvarvarandes förböner och välönskningar. Qui vivra, verra! Midt ibland dem rastade sex karelska bönder, klädda i vargskinn från topp till tå, med järnskodda stafvar i händerna och med snörda skidor. Erland Stakes sista spelparti. Den långa, raka lindallén, de smala, djupa sjöarna, den trema, furutimrade manbyggnaden, allt var borta. Jag nämnde Nilen, och Volga påstås hafva många likheter med denna. Supén var afdukad, och vi hade slagit oss ned vid priffebordet i salongen för att taga det vanliga aftonpartiet med fruntimmerna, medan Fille snarkade och småskälde i sömnen framför det glödande spiselgapet och snön sakta föll öfver vägar och gärden, öfver frusna sjöar och aflöfvade skogar. Les rois s ’ en vont. – Det var en hedersman i den stora, svunna stilen, halte excellensen. Knappt hade jag hunnit komma i kläderna, förrän Bibbi, mosters vippiga kammarpiga, efter en diskret knackning kokett trippade in med sin blindlykta och anmälde, att herrskapet redan var i ordning samt att kyrkslädarna stodo förspända. I en ryskas mun skulle dessa ord varit djärfva, vansinnigt djärfva, ty för mindre förseelser än så hafva män och kvinnor släpats till Sachalin. Men de utländska hälsobrunnarne gjorde henne egentligen aldrig något påtagligt gagn, ty hon var högländska född och längtade ständigt mot Skottlands berg. Ty blicken ur hans skarpa, genomträngande bruna ögon, på samma gång så milda, så innerligen barnamilda, den kunde konsten aldrig fånga. Dock, medan alla dessa planer uppgjordes och äfven styckevis förverkligades, var det växlar som förföllo, lån som måste amorteras, rekvisitioner som borde ske för affärens vederbörliga drifvande. Hindric Erl. Stake.
kraftlös att hon fruktade att falla omkull. Bredvid fruarna fans en ledig stol. Hon stod i begrepp att gå dit, men mötte i detsamma deras skadeglada ögon och hånfulla leenden. Hon spratt till och vände om mot dörren till tamburen. Bort måste hon, bort, ut i fria luften. Hon hade fått ytterkläderna på sig, hade gått hem hela den långa vägen, hon viste ej huru. Först i sitt eget rum hämtade hon sig så mycket att hon kunde reda sina tankar. Hvad hade hon då gjort? Blott tillrättavisat en näsvis flicka, ingenting annat. De hade ju först varit oförskämda mot henne, men det talade de naturligtvis icke om för någon. Hvarför trodde alla på dem? Hvarför kom ingen och frågade henne hur saken egentligen hängde ihop? O, människorna voro så elaka, så förfärligt elaka! Hon brast i gråt och kände sig småningom lugnare. Ännu såg hon framför sig de där fruarnas obehagliga ansikten. De hade hela tiden afundats henne, därför jublade de nu. Men hade hon då ingen enda vän? Icke någon som skulle stått på hennes sida? Hvar voro alla hennes beundrare, hennes forna riddare, alla de, som varit blindt förtjusta i henne, och som alltid lydt hennes minsta vink? O, de voro eländiga bedragare allesamman. Icke en enda redlig själ fans det ibland dem. Men hon skulle hämnas på dem. Hon skulle aldrig mera gå på några tillställningar, undvika dem, icke se åt dem, ifall de råkade möta henne på gatan. Ännu skulle de komma att minnas denna kväll. Sara klädde silkestyllsklädningen af sig och kastade den på soffan. Tjänsteflickan skulle nog i morgon hinna lägga den undan. Hon ämnade aldrig mera begagna den, hon tålde ej mera se det otyget, som haft så dålig tur med sig. Hon höll sig troget hemma långa tider därefter. Många baler hade gått förbi. Hvarje gång väntade hon att få höra att man saknat henne, men förgäfves. Ingen kom till henne, och om hon någon gång råkade träffa sina gamla bekanta, behandlade de henne påfallande kyligt och afvisande. För sin del närmade hon sig icke häller någon. Men hon kände sig olycklig och ensam. Hon led och viste icke hvarmed hon skulle lindra sitt kval. Modern sysslade från morgon till kväll med hushållet. Sara kunde icke deltaga däri, det föreföll henne tort,
Den blivande geologen, vilken gren av det vittomfattande ämnet han än sedan kommer att specialisera sig pä, behöver förvisso grundläggande kunskaper om ämnet i dess helhet, och goda skäl tala för att inget väsentligt skärs bort från kandidatkursen. Men för en del andra studieriktningar skulle partier av ämnet » geologi med mineralogi » kunna bli förträffliga stenar till en solid grund. Att delar av paleontologien äro oumbärliga för mången zoolog eller botanist är alltför påtagligt för att behöva understrykas. Andra exempel: ICn biolog som inriktar sig på den nordiska växtvärldens eller djurvärldens invandring och nutida fördelning kan knappast undvara kunskaper i kvartärgeologi, medan kristallografi, mineraloptik m. m., hur intressant deras studium än må vara, i regel inte ha något direkt samband med vederbörandes huvudstudium. Å andra sidan föreställer jag mig att åtskilliga kemister kunde lia stor nytta av kunskaper i kristallografi och mineralogi, medan det för honom ur yrkessynpunkt vore bortkastad tid och dålig ekonomi att studera kvartärgeologi eller paleontologi. Att någon av dessa discipliner kunde vara kemisten en trevlig hobby vid sidan av fackstudier och yrkesutövning är inget försvar för att olika delar av det heterogena ämnet » geologi med mineralogi » äro ovillkorligt tvångssammankopplade. Vill vederbörande tentera i mineralogi måste han givetvis vara inne i kristallografi; det är ingen godtycklig tvångskombination utan ett naturligt och ofrånkomligt sammanhang, som under inga omständigheter kan förbises vid » ämnenas » uppluckring. Varje » ämne » kan uppvisa dylika länkar. Avhängigheten är inte ovill 654De akademiska studiernas rationalisering korligen ömsesidig. Mineralogi utan kristallografi går inte, men om en fysiker i sin examen ville ta med kristallografi och exempelvis viss mineraloptik, förefaller det tänkbart att detta skulle kunna låta sig göra utan djupare inträngande i den stora speciella mineralsystematiken. För en arkeolog med stenåldern som specialitet borde det inte sakna intresse att känna till de bergarter och mineral, varav de gamla föremålen äro förfärdigade. Ännu viktigare, ja nästan oumbärlig, är väl någon kvartärgeologisk orientering, medan det däremot näppeligen vore god hushållning med tid och arbetsförmåga att tränga in i strukturell eller kemisk geologi eller fossilsystematik.
Orienten är väl snarast en complexio oppositorum, en sammansvetsning av motsatser, vars förutsättning är trycket från Europa och Amerika. En och annan läsare skulle kanske också vilja komma med invändningar, då författaren konsekvent låter det » mekaniserade » Västerlandet, betecknande nog alltid representerat av sin mest outrerade typ, storstadsmänniskan, kontrastera mot det » besjälade » Österlandet; de jazzande turisterna i det vid Nilstranden byggda lyxhotellet Semiramis symbolisera Occidenten, medan de allvarliga och grubblande människorna i den närbelägna Azharmoskéns stilla och kala rum framståLITTERATUR 145 som inkarnationer av Orienten. Men dylika förenklingar av problemen böra väl snarast betraktas som ett slags licentia pedagogica, nästan omöjliga att undvika i en skrift som denna, vilken icke endast vill beskriva Österlandets själ utan även vara ett led i arbetet på att rädda Västerlandets. Vad som främst skänker Ehrenpreis ' bok ett bestående värde är otvivelaktigt hans egna yttre och inre upplevelser på orientalisk och särskilt på palestinensisk mark. Få nu levande personer torde äga hans förutsättningar att uppleva och skildra denna värld. Alltifrån sin tidigaste barndom har han intimt umgåtts med de bibliska gestalterna, och den värld, där de uppträdde, stod redan levande för hans själs ögon, innan han skådade den med sina lekamliga; tack vare den talmudiska bildning, han förvärvat i sin ungdom, har han, liksom fallet f. ö. även var med Ignaz Goldziher, beröringspunkter med den islamitiska kulturen, vilka andra moderna orientalister sakna eller åtminstone ej äga i samma grad; och från tidigare verksamhetsfält på det politiska området — som aktiv zionist och, i tillfälliga uppdrag, som bulgarisk diplomat — är han van att betrakta politiska frågor ur politiska synpunkter, låt vara att han alltid varit en i hög grad ideellt betonad politiker. Ehrenpreis åtnjuter rykte som en av den nyhebreiska litteraturens bästa essayister, och vad han tidigare publicerat på tyska, spanska och svenska — sedan 1914 är han bofast i Sverige — har i hög grad vittnat om styrkan av hans inbillningskraft och herravälde över språket.
127. tillsyn enligt 2 § första stycket andra meningen lagen (1994:1563) om tobaksskatt 128. utredning hos Tandvårdsoch läkemedelsförmånsverket enligt lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd sekretessen gäller endast enligt 9 § första stycket 1 129. stöd enligt förordningen (2009:1423) om bidrag till företagshälsovård med vissa insatser inom rehabiliteringsområdet sekretessen gäller inte beslut i ärenden 130. utredning, tillståndsgivning och tillsyn enligt lagen (2010:1052) om auktorisation av patentombud sekretessen gäller inte beslut i ärenden 131. tillsyn enligt lagen (2010:1933) om auktorisation av delgivningsföretag sekretessen gäller inte beslut i ärenden 132. utredning, planering och stödverksamhet hos Försvarsexportmyndigheten med avseende på exportfrämjande verksamhet 133. tillståndsgivning enligt socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade Förordning (2012:351). Ändringar och övergångsbestämmelser Denna förordning träder i kraft den 30 juni 2009. Genom förordningen upphävs sekretessförordningen (1980:657). Överklagande av en myndighets beslut som har fattats med stöd av den upphävda förordningen och som inte har prövats före ikraftträdandet av den nya förordningen ska prövas med tillämpning av bestämmelserna i den nya förordningen. Övergångsbestämmelser till den upphävda förordningen och till ändringar i den förordningen ska fortsätta att gälla. Bestämmelserna i 3 § i den upphävda förordningen gäller fortfarande för följande myndigheter i fråga om de undersökningar som anges där. Myndigheter Socialberedningen (S 1980:07) Utredningen (Fi 1986:06) för översyn av lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter Praxisutredningen (Ku 1993:08) Barnpornografiutredningen (Ju 1994:14) Utredningen (A 1996:01) om möjligheterna att i s.k. anknytningsärenden använda belastningsuppgifter om i Sverige bosatta personer 1996 års Smittskyddskommitté (S 1996:07)
På denna illustration, där hjärnan ses underifrån, visas schematiskt var detta sker - många detaljer är dock ännu okända. Men en mer realistisk och framkomlig väg än kortikala implantat är nog att försöka ingripa mer perifert, dvs påverka näthinnan eller synnerven så att varje enskild nervfiber kan stimuleras, säger Charles Gilbert. - Denna plasticitet i hjärnbarken har troligen stor betydelse för exempelvis den kliniska förbättringen efter slaganfall, då förlorade funktioner delvis kan återkomma. Men en alternativ förklaring är att nervceller i närheten av skadan tagit över den döda vävnadens funktion. - Ja, sannolikt. Det sker bl a genom att nervcellerna flyttar sig ut från det tysta området så att de åter kan stimuleras av impulser från synnerven. sådana är än så länge mycket primitiva och » grova ». Vilka konsekvenser kan dessa rön få för t ex möjligheterna att på konstgjord väg återskapa förlorad syn och hörsel? - Denna förskjutning innebar alltså att vissa delar av näthinnans representation i synbarken förändrades. Det visade sig att en del av de nervceller i synbarken som motsvarade lesionsområdet i näthinnan flyttade sig till utkanten av detta så att de kunde reagera på information från sinnesceller i näthinnan som låg strax intill skotomet. Många neurologer anser att denna återhämtning huvudsakligen beror på att den skadade vävnaden inte dött utan bara varit » metaboliskt sovande » och vaknar till när hjärnsvullnaden går tillbaka. Konstgjord näthinna Det skedde en sorts » remapping », omritning av synbarkskartan. Man kan se hur nervcellerna efter skadan söker sig utanför skadans periferi och även expanderar så, att de täcker ett större område än tidigare. År 1981 fick svensken Torsten Wiesel tillsammans med David Hubel Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Återhämtning efter slaganfall Metoden befinner sig fortfarande på försöksstadiet, och tekniken utprövas bl a på kaniner. Upptäckten av dessa långa förbindelser i synbarken var en överraskning för oss. Hos omkring en femtedel av alla blinda är skadan nämligen begränsad till näthinnan och dess fotoreceptorer; deras synnerver fungerar normalt och de har intakta nervförbindelser. Katter har dock litet lägre upplösning och sämre färgseende. - Nej, i stort sett fungerar synsinnet mycket lika hos såväl katter och apor som människor, svarar Charles Gilbert.
Och så började prästdottern berätta igen. »Jag får verkeligen tala om hur tokigt det hände en gång i slutet av september. Min kära fostersyster kommer väl att märka, att det inte var något viktigt, men jag menar, att det gav fröken Snövit en smula mod. Hon sa sedan till sig själv, så ofta som detta äventyret rann henne i tankarna: ’Det är ändå väl, att det finns någon på gården, som inte är rädd för söta mor.’ »Annars måste hon ju erkänna, att de var rädda för söta mor lite var, söta far inte undantagen. Intet kunde hon neka, att söta mor var särdeles mån om söta far och så uppmärksam mot honom, att han knappt tordes röra sig. Men ack, vad söta far var ängslig att säga nej, då söta mor ville något! »Det märktes alla dar, men aldrig så mycket, som då söta mor fick lov att ställa till med brännvinsbränning. Alla sa, att om det inte hade varit hon, som hade bett om det, så hade aldrig söta far tillåtit något sådant, för det hade alltid varit honom emot. Kom någon förr i världen fram med det förslaget, svarade han helt tvärt, att i en prästgård skulle man baka bröd och koka välling av säden och inte använda den till den där olycksdrycken, som bara var till folks fördärv. »Söta far sa precis detsamma till söta mor, men hon lät inte avskräcka sig. Hon svarade, att om söta far ville avskaffa allt brännvinsdrickande i sitt hem, så vore hon visst med om detta, men när det ändå skulle finnas brännvin i huset, både för att bjuda främmande och till tjänstefolket, så tyckte hon, att de kunde likaså gärna laga till det själva. Det blev bara halv kostnad, om man brände det hemma, sa söta mor, och hon kältade så länge, tills söta far lät henne få sin vilja. »Till den första bränningen lånade söta mor en brännvinspanna med hatt och rör från en granngård, och så snart som den var kommen, tog hon till med arbetet. Och söta mor skötte det med allra största omsorg. Hon lät inte bryggerskan ha någon ro under mäskningen och jäsningen, och hela tiden, som destilleringen pågick, stod söta mor med i brygghuset. Ingen människa kunde lägga söta mor till last, att hon sparade sig.
Linné nomine facult. Med. Decanus. Egenhändigt original, odateradt, bland Acta till Consistorii academici pro¬ tokoll för den n /5 1767. — Om J. Sidrén och J. G. Wahl¬ bom se ofvan sid. 58. 2 Uppenbart är, att Linné, hvilken, såsom den ende tjänstgörande medici¬ ne professorn var skyldig att afgifva »fakultetens» utlåtande, kände det högeligen motbjudande att förklara någon af de sökande underlägsen de andra i meriter, och därför gjorde han det ena försöket efter det andra för att undvika detta. Då han först inlemnade ofvan meddelade handling, var den här afslutad med »nomine Facultatis Medicce Carl v. Linné, Decanus», men dessa ord blefvo öfverstrukna, då ett bestämdare uttalande af honom fordrades. Han tilläde da det därpå följande till och med meningen »Detta är upp¬ lysning», hvarunder han åter tecknade »Carl v. Linné, fac. Med. Decan.» Äfven detta måste öfverkorsas, emedan ett definitivt upprättande af förslag ej längre kunde undvikas. Han kompletterade då skriften, så att den blef så¬ dan, att den kunde i Consistorium föredragas, och så fick han ändtligen för tredje och sista gången därunder teckna sitt namn. 3 Consistorii förslag blef nästan enhälligt lika med det af Linne uppgjorda, och Kgl. Maj:t utnämnde Sidrén. Magnifice D:ne Rector. Hos Eders Magnificence får jag ödmiukelig. recommendera studiosum D:m Eric Schultz, hwilken är en beskedelig, skickelig och flitig ungkarl, men där jämte både siuk och fattig. Han har i flere åhr warit plågad af Hypochondrie och kostat på sig anseligt, nu där till fått förswagade ögon. För honom är all ting få¬ fängt, om han ej får dricka brunnen, men då lämna sin condition och hafwa intet till underhåll, ty att lefwa på watn och bröd är swårt, men än swårare på watn allena.
Stiftelsen af nämnde vittra samfund var en bland Lovisa Ulrikas mest lysande dagar, och dottrens födelse några månader derefter, en af denna drottnings sällaste. Denna lyckliga händelse gaf anledning till och firades med en annan stiftelse. Frimurare-Orden inrättade då sitt barnhus, och med en sinnrik hänsyftning på den nyfödda prinsessan, präglades öfver denna barmhertighetsanstalt en skådepenning, som å ena sidan föreställer Moses, frälst af Pharaos dotter, med öfverskrift: «Servavit Regia Nata.» Allt ifrån den stund, Rådet, hufvudsakligen på Tessins föranstaltande, aftvingat Adolf Fredrik den bekanta konungaförsäkran, var lätt att inse, det en brytning förestod mellan dessa begge personer, eller rättare mellan rådsherren och hofvet, hvilket tog alla sina intryck och inflytelser från drottningen. En annan omständighet tillkom, som gjorde brytningen oundviklig och påskyndade utbrottet, nemligen kronprinsens uppfostran. Uppfostraren ville, enligt hvad redan är nämndt, först bilda menniskan, först inprägla pligterna, innan han gjorde pilten bekant med sin höga börds företrädesrättigheter. Drottningen åter fästade egentlig vigt vid dessa: ville, att prinsen skulle lära sig, framför allt annat, värdighet och behag i sitt väsende, orubblighet i sina föresatser, oåterkallelighet i sitt ord och blind lydnad för sina höga föräldrars vilja. Blefve endast sistnämnde regel riktigt inskärpt och rotfast, så byggde Lovisa Ulrika derpå förhoppningen om ett tryggadt välde under hela sin lifstid, äfven i den händelse, att hennes gemål, enligt naturens vanliga ordning, såsom äldst, först samlades till sina fäder.
VERNER SÖDERBERG kovs förslag om att regeringen formligen skulle beklädas med diktatur, men den erkändes äga karaktären af ett utaf alla partier oberoende välfärdsutskott. Dess åtgärd att till Moskva sammankalla en stor » rikskonferens » om cirka 1,500 delegerade från allehanda korporationer — i hvilken massa soldatoch arbetarombuden skulle utgöra en föga manstark minoritet och numerärt alldeles öfverflyglas af representanterna för semstvoer, kommunalmyndigheter o. s. v. — röjer en tydlig afsikt att till statsmaktens stöd uppbåda helt andra massor än de revolutionära. 1 samband med » rikskonferensens » inkallande ha valen till den konstituerande nationalförsamlingen uppskjutits från september till november och dess inkallande till midten af december. Den högdragna likgiltighet, som regeringen börjar visa soldat-och arbetarrådets i samförstånd med neutrala nordiska och holländska socialister planerade internationella konferens i Stockholm vittnar äfven i sin mån om nya vindar på höjderna. Dödsstraffets återinförande, tillsättande af en extraordinär undersökningskommission rörande juliupproret, tidningsindragningar och vidtgående inskränkningar i församlings-, yttrandeoch tryckfriheten äro åtgärder, som rent af erinra om tsarväldets bepröfvade metoder för upprätthållande af » den statliga ordningen och det allmänna lugnet ». Som hot om skräckvälde ljuda äfven Ke-renskijs ord om regeringens afsikt att » smida Rysslands enighet med blod och järn, om förnuftets, hederns och samvetets röst ej tillräckligt göra sig gällande ». Huru massorna, när nu mot hösten lifsmedelsknappheten allt mer börjar göra sig påmint, komma att mottaga den nya regimen, återstår att se. I ryska betraktelser öfver läget har Kerenskij kännetecknats som » den revolutionära statsidéns sista insats », och man döljer ej för sig, att anarkien lurar i bakgrunden i vida farligare skepnad än hittills kommit till synes.HÄRKEBERGA PRÄSTGÅRD I UPPLAND. MANBYGGNADEN FRAN TRÄDGÅRDSSIDAN DE SVENSKA PRÄSTGÅRDARNA af fil. lic. HENRIK CORNELL
Nu går jag å tar ut råg genast. Kanske att ho var så rik, att ho ägde ett helt stenhus? Å det kan en bara vara tacksam för. Han har menat väl mä oss. Jag har nog hört, att det inga papper ska finnas, sa Lars, men jag kan väl inte tro, att det står så illa te. Men just fördenskull kommer di väl å ta ' n ifrån mej. Men vart än sonen gick, kände han hur de skumma, glanslösa ögonen följde honom. Det var den gamla husbonden här i Falla, som stog där ute, förkunnade Jan utan att själv vara det minsta förvånad eller upprörd över det, som han hade att berätta. Jag ser mej ingen annan råd, än att du får ta jänta å ställa dej på tröskeln mä ' na, hade Kattrina sagt till sist. Men det var så med Prästberg som med trollen, att antingen de ville hjälpa eller stjälpa, så kom de bara olyckor åstad. Det var en lång väntan, detta med, men nu var allt så annorlunda mot i går. " Där har jag bott i hela mitt liv. " Det var nog så, att Stoll-Ingborg inte skulle ha tagit sig något ut där i sin bomullsduk och hemstickade kofta. Men glöm inte, att om ni har något på ert samvete, så kan ni komma till mej! Det var inte mindre än hundra riksdaler, som de var skyldiga, och Kattrina blev alldeles blek där hon satt. Till att börja med hade de att gå en liten trång stig mellan åkrar och hagar i Askedalarna. Men han märkte allt, att hon hade sina tankar kvar hos krusbärsbuskar och äppleträd. Han såg på deras småkvistar, där vartenda barr var fint och grönt och välskapat och satt på sin rätta plats. Strax därefter hade sonen reversen under sina ögon. Han såg hur Klara Gulla knöt ihop sin ena hand. Hon förstod väl, att detta kunde hon inte strida emot. Där står ju den karln, som kom te mej förra söndan mä bud om att far var sjuk! Gå ur vägen, Ingborg! Hon la sig ner på golvet och räckte honom en liten såg och en mejsel. De gick förbi den skuggiga björkhagen, där de annars brukade slå sig ner. Han var röd i ansiktet, ögonen stirrade vilt, och han knöt händerna. Kattrina var också borta.
Det hade blifvit duktigt kallt under natten, efter föregående dags tö. Skaren låg som ett isfält åt alla håll på ömse sidor om vägen. De fingo kälken upp ifrån den tröttsamma ojämna skogskörarvägen. Och nu bar det af, öfver blånande skarsnö. In öfver ängsflak och mark, där snön ännu låg och täckte, samt öfver isblanka stenar, bäckar och småmyrar. Ante tog märke på stjärnorna, såg till att han hade Orion åt söderhållet, och morgonstjärnan, som lyste stor och klar, rätt framför sig. De följde alltid på ett ungefär älfvens vida krökningar. På ömse sidor om den, långt upp emot skog och berg bredde dalsocknarna ut sig, fast skilda af långa skogssträckor och stora sjöar. Älfven drog från väster till öster, ut till hafs, och i den riktningen gingo barnen. Men nu gällde det att komma ifrån bygden och in i djupa skogen, att undkomma det farliga följet på vägarna, och att nå fram genom gömmande skog förbi byn här, och in i annan socken. Morgonen var redan inne. Solen tittade liksom på lek upp bakom spetsiga fjälltoppar långt i fjärran där Maglena trodde att världen tog slut. Så blef den borta bakom en annan fjälltopp. Den tittade åter fram och satte solkatt i alla små stugufönster och i ögonen på yrvakna barn. Ännu en gång lekte solen kurragömma bakom ett högt, rundbildadt fjäll. Men så kom den med ens stigande, lysande, och bredde en glänsande matta af tunt guld öfver hela snöfläckiga vidden. – Den bredde guld öfver fjälltoppar och gröna granar, samt öfver tallar, guld på hvartenda barr och öfver stammar, hvilka nu lyste i guldrödt. Det var makalöst grant. Barnen kände ingen trötthet, inte ens hunger. De hade satt sig stilla på kälkkanten och sågo på huru solen steg och steg. Nu inte bara lyste den. De började känna värme af den. Maglena tog Månke vid händerna. Hon kände sig fri och innande glad, långt borta från bygden, inte en gård i sikte. Sång och danslåtarna lågo henne i sinnet. Hon ville bara dansa, och hon hoppade fram på skarsnön med Månke, i polskatakt. »Du är min ros och min lilja,
först med en kortlek: Schalinsky var en tusenkonstnär; men han utkallades snart af sin «passopp» och när han återkom, träffade han alla så, som han lemnat dem. Äfven Leonna och hans vän stodo ännu allt vid samma fönster, men hennes hand hvilade i hans, och blickarna, de hade ett helt annat uttryck! med en den vackraste purpur på panna och kind, drog Leonna undan sin hand och skyndade ut; Feodor tryckte vännens hand med ett sakta, men uttrycksfullt «tack!» De skiljdes sent. Nordenskans, belåten med sin dag, anmodade de båda löjtnanterna att snart helsa på vid Grönskog. Detta kunde likväl icke ske förrän nästa söndag, när paraden var förbi. De inträffade middagstiden. Leonna såg med allt högre glädje, huru upprymd och treflig fadren blef i umgänget med «sina unga bröder.» Det var något, som återförde honom sjelf i det förflutna. Vårt lilla sällskap hade för att njuta af det fria, suttit ute på den med doftande rönnträd omgifna trappan. Feodor hade underrättat dem, att hans far var död, sedan mer än ett år; att hans mor njöt pension, och ärnade under denna sommar resa till sin födelseort, Hamburg, der en syster ännu lefde. «Jag hoppas» tillade han, «att mitt bref ännu skall träffa henne i vårt fordna hem. Jag skref för några dagar sedan, då jag ännu ej visste, hvilken lycka skulle hända mig. Kunde jag ej underrätta henne om mitt intressanta granskap och den vänskap, hvarmed jag här omfattas?» «Ett grannskap som alltid skall glädja sig öfver herrarnas besök,» svarade Nordenskans vänligt, «men apropos af bref — så måste ni ursäkta mig, god' vänner. Jag har ett ganska angeläget, som måste expedieras, budet far till staden i afton. Jag öfverlemnar er åt mina fruntimmer så länge.» Leonna föreslog att visa dem trädgården. Fru Nordenskans följde icke med. Aldrig hade denna trädgård, der hon kände hvarje träd, buske och planta, visat sig i det fördelaktiga ljus, som nu, då hon vandrade der med den älskade. Hennes rena själ kunde knappt fatta, att en högre lycka skulle finnas, än att så der hand i hand få vandra med honom i sitt barndomshem.
Persondata i register används inte bara för forskning utan även i många andra sammanhang, t ex för att planera en verksamhet, identifiera problem, formulera mål, fördela resurser, för kvalitetssäkring, uppföljning och utvärdering. Den relativa tioårsöverlevnaden förbättrades från 33 procent 1961 till 44 procent för dem som diagnostiserades 1981. Kostnaderna skall dessutom sättas i relation till en alternativ användning av resurserna. Hälsodatalagen styr främst ändamålet: inga data får insamlas eller utlämnas om det inte står i överensstämmelse med lagstiftarnas intentioner och angivna ändamål. Det bästa sättet att höja kvaliteten är att data görs lätt tillgängliga och att de används. Samtliga register har tillkommit under olika tidsperioder och av olika skäl, men bygger på beslut som fattats av riksdag eller regering. Över 2 000 journaler granskades. Alternativet är att ge spädbarn K-vitamin via droppar i munnen. Vilka centrala hälsodataregister med individdata finns? Ökar provrörsbefruktning riskerna för fostret och det nyfödda barnet? Flera nyligen publicerade studier har nu bekräftat den svenska studien, dvs att det inte finns något samband. Svenska folket är ett » registrerat » folk: centrala register, s k hälsodataregister, avseende bl a cancer, förlossningar och missbildningar används såväl för forskningsändamål som i andra sammanhang. Att samla in och registrera uppgifter som sedan inte används maximalt är oetiskt. Konsekvenserna av en felaktig uppgift i hälsodataregistren blir därför mindre allvarliga för individen. Påverkas risken för fosterskador av bildskärmsarbete under graviditet? De motiv som framfördes för att frångå kravet på samtycke var dels, och framför allt, uppfattningen om registrens stora samhälleliga värde, dels existensen av de regler om sekretess m m som gäller till skydd för den enskildes personliga integritet. Med hjälp av patientregistret har Ingemar Persson, Hans-Olov Adami och medarbetare gjort flera studier som visat att hormonbehandling för klimakteriebesvär kan minska riskerna för höftfrakturer [12], för slaganfall [13] och för hjärtinfarkt [14] med mellan 20 och 40 procent.
— Jo, alldeles så såg han ut, och han hette Samuel Mejerkopf, som också låter judiskt. Han var så god och skänkte mig två burkar blanksmörja för mina tofflor, som skall bevara dem för evigt, sade han, så det är nog densamme, och han öfvertalade mig också att såsom betalning för rummet mottaga ett papper, som han påstod skulle vara värdt minst hundra floriner, som han sade, i fall det numret, som står derpå, skulle komma ut vid nästa lottdragning i Frankfurt, och som jag i alla händelser skulle få femtio för i Hamburg, men det blir nog svårt för mig att få ut detta, fruktar jag, eller huru? — Ja, min goda fru, jag fruktar verkligen detsamma, men skulle ni vilja vara så god och visa mig detta papper? — Ja gerna, jag gömde det mycket väl i den innersta lådan af min dragkista, ty han förmanade mig att förvara det noggrannt. — Den skurken, — mumlade Alf förargad och leende åt gummans godtrogenhet, under det hon gick in i huset för att hemta den dyrbara lottsedeln. — Ja, skurkar äro de båda två, ehuru af olika art och utseende — tillade han halfhögt, vid tanken på den vackre och förföriske lorden, som bortfört Gundel ifrån det stilla och anspråkslösa hem, som i allt bar prägeln af så mycken godmodig ärlighet och fromhet, att Alf kände ett visst behag i att betrakta detsamma och tyckte, att man endast behöfde se denna gamla qvinna och hennes snygga och tarfliga omgifning, för att bortvisa hvarje misstanke om något brott af hvad slag som helst. — Får jag icke bjuda er ett glas bier, det är alldeles färskt? — sade gumman vänligt, då hon i detsamma utkom och satte på det lilla bordet under träden framför Alf en bierseidel af snöhvit lönn med fradgande öl. — Se här är papperet! Det ser ju nästan ut som en vexel eller en banknot, så att nog måtte det duga till något, — fortfor hon, betraktande Alf med en bekymrad och frågande min, under det hon lemnade honom en lottsedel, fullkomligt lika med dem han sett i judens händer på balen i Langenau.
6 Israel, liksom Gramsci m.fl., vidgade f. ö. alienationsbegreppet till att omfatta fenomen i sin samtid som till exempel ’ masskonsumtion ’ (Gramsci, 1988; Israel, 1968). Undersökningen baseras på transkriptioner av intervjuer med personer som arbetar mycket mellanorganisatoriskt. Beräkningarna har utförts i Wordsmith (Wordsmith, 2010). 4 sättet att; det här va en sån pass bra … idé eller tjänst eller applikation så 5 att. Trends and patterns in strategic technology partnering since the early seventies. An experiment testing the determinants of non-compliance with insider trading laws. The contingency theory of organizations. Nu kom emellertid de första tecknen på att något inte stod helt rätt till; min informants företag dröjde med liknande förberedelser. Syfte och frågeställningar Om text, kontext och praktik utgör företagssamarbetets problem, är förtroende företagssamarbetets lösning. London, T., Rondinelli, D., & O ’ Neill, H. Det är inte osannolikt i fallet ovan att någon uttalar just orden ” man bör inte svika ett förtroende ”. Det är dock inte denna logik som driver företagssamarbeten, även om de möjliggör och präglar dem. Dessa genomfördes i det inledande arbetet med projektet Gränslöst Management av samtliga forskare knutna till projektet. Man gör det genom att framhäva valet av tydlighet, tona ned det personliga ansvaret för sveket och knyta det till en ideologi om förtroende där sveket ses som en olycklig händelse, snarare än en bedräglig handling. • Givet föregående diskussion – kan Du se att Du ingår som en viktig del i någon annans nätverk? Barney, J. S. Produktutveckling har följaktligen i situationen av kommersiellt förverkligande en annan innebörd än i situationen av fördjupande investeringar. Ideologi När ideologin kring förtroende i företagssamarbeten används i den företagsekonomiska praktiken uppstår komplikationer, hinder, undantag och problem som gör att de mer renodlade ideologiska tankegångarna modereras, förändras, förses med brasklappar och vägs mot sina egna motsatser. Resultatet är att korpusen är så stor att trunkeringen (och medföljande tvetydigheter) kan undvikas i konkordansen BT; den innehåller alltså med visshet ordet Betrayal på varje rad.
Samtidigt ökar ju också våra skyldigheter att redovisa verksamheten och ta ut rapporter. Däremot är datorerna mycket bättre än vi människor på att hålla reda på stora mängder information. - Datoriseringen har påverkat vårt arbete på så sätt att vi tillbringar allt större del av arbetsdagen vid en bildskärm, säger Theodorsson. Ett särskilt utvecklingsbart område är vidare presentationen av laboratoriedata, t ex genom att grafiskt uttrycka förlopp. Sådant finns ju inte i ett datorsystem, utöver det som är inprogrammerat. Man börjar med klinisk kemi, men hoppas kunna ta fram ett system vars kärna senare ska kunna användas av alla laboratoriespecialiteter. - Man kan enkelt säga att en människa måste in så snart det krävs omdöme, säger Theodorsson. Under de senaste 5-10 åren har de stora datorföretagen därför på allvar kommit in på marknaden. De är dock skeptiska till överföring av rena patientdata på Internet. Motiven bakom datoriseringen av ett sjukhuslaboratorium är dels att höja säkerheten i de rutingöromål som datorn är särskilt bra på, dels - och inte minst - att spara arbetskraft och pengar. Inför framtiden tror både Arne Lundblad och Elvar Theodorsson på en utvecklad och snabbare kommunikation vad gäller provresultat etc. Det var bakgrunden till att elva svenska laboratorier sommaren 1994 gick samman för att utveckla ett eget och gemensamt datasystem för laboratoriebruk, FlexLab. Det finns ingen väg tillbaka, säger Elvar Theodorsson, professor i neurokemi. Det blir allt mindre hantverk och allt mer » svarta lådor », dvs automater som meddelar provresultat eller eventuella problem. Efter utvecklingen blir den kvar som underhållsgrupp med uppgift att sköta och vidareutveckla systemet. Projektledningen valde NÄL för att dess kemilaboratorium har varit helt odatoriserat - där kan man därför börja från början. Det beror kanske på att klinisk kemi lämpar sig för datorisering och på att man började tidigt. - Vi ligger nog lite före de vårdande klinikerna på det här området, säger professorn och prefekten Arne Lundblad. - Vi räknar med en första ny version om ett år eller så, säger Rönnbäck. - Den moderna sjukvården har inte plats för nostalgi. En framtid på nätet? Flexlab-systemet inleddes på Norra Älvsborgs länssjukhus i Trollhättan / Vänersborg i början av det här året. Därför är det nog så att de krav som ställs på oss idag förutsätter en datorisering. De deltagande parterna äger systemet och får tillgång till all utvecklad kod.
Infirmaria est compassio, Sywka hwset är san warkwnnan ower annars ysäldh Appostolus huilken hälstz är sywker ällar dröffdher, swa at iak ey sywknar oc dröffwis mz honom, huilken wardher skämdher oc iak ey brindher, oc radher han framdeles, hwar en aff idher bäri annars byrdhe, oc swa oppfyllen i gudz lagh, Til hwilkit os oc manar natwrleken lagh, för thy som appostolus sigher, wi ärom alle samlimme til eth hwffudh som är christus, hans lymer är hwar en cristen människia, oc swa ärom wi alle cristne en kropper, wndher hwffudhet som är ihesus cristus, i enne almennelike hälge kirkio, sammanbwndhne i enne tro, i eth hopp, i en kärlek, oc i enne nödzsens wndhsätnigh, at swa som om nakor lymber i likamenom lidher nakra nödh, alle andhre lymme samsörghia oc warkwnna honom, Om öghonen ällar föthrena wardha förlame, hwat ey wgeller thz oc sörghe aldher kroppen, swa skulum oc wi samsörgia, oc warkwnna ower wan iämcristen i hwat hälzt nödh honom kan händha Oc samglädhias mz honom i hans wälfärdher, som appostolus radher, Glädhins mz the i glädhi ärw, oc sörghen mz them som sörghia, Tha wi swa görom offrom wi gudhi then täkkasta smörilse, som maria magdalena honom offradhe, mz huilkom hon smordhe allan hans likama Doctores the sighia, at maria magdalena offradhe triggia handa smörilse Först aff hiärtans angher, Annan aff andhans gudhelikhet, Tridhi aff gerningenna mildhet, Första smörilse
Du skygd åt nöjet ger, och med din skugga döljer, Hur säll mig Zephis gör. Då kroppen ro begär, och själens krafter domna, Lät altid i ditt skydd mig glad och säker somna, Och kring mitt nöjda bo ditt lugn, din vällust sprid: Tils, då af mödor tärd jag lifvets ban skall sluta, Jag, gömd i grafvens natt, uti din famn får njuta En lång och helgad frid. Men verldens dag är all: dess solar evigt släckas Naturen går i qvaf Ren jordens stolpar bräckas, Och stjernor störtas ned ur brustna himlars sky. En blink och alt förgås Ren för min häpna anda Förstörda verldars mängd i Chaos djup sig blanda, Och bort med tiden fly. Sträck, mörker! ut din makt, sprid dina svarta vingar, Och hölj naturens graf! Dig dagen mer ej tvingar: Tag evigt in det djup, som ljuset fordom fyllt: Och, då en rättvis Gud af lasten hämd vill söka, Gå i Tartarens djup, att deras qval föröka, Som vredens dom förskyllt. J. Tengström. VÅRA VILLOR. Dans nos maux il sera des délices, Nous aurons de charmantes erreurs. Voltaire. J, Philosopher, J, som skriken Mot verldens villor alla dar! Mån då den lära J prediken, Med mera ljus, mer sällhet har? Hvem må ej då sitt nit förklara, Att edra lagar lydig vara? Men, om den väg J fören oss Till en bedröflig sanning länder; Om eder vishets himlabloss En dödlig dag för nöjet tänder; Om ur en glad och ljuflig dröm J väcken oss till verklig plåga; Då är er hjelp så föga öm, Då släcken ut en hatad låga. Uppå en lyrisk skådeplats, Än för sin syn i afstånd lyser Ett präktigt diamantspalats, Som Gudar i sitt sköte hyser; Än en Hesperisk blomsterpark Med sitt behag din kjusning väcker; Än en Tartarisk ödemark Med nakna klippors brott förskräcker; Där flyr en ström med bråstört lopp, Där källans silfver sakta rinner; Du fasar, ler och gläds och brinner,
$son % t ett koncent9 * eracZt och .mcckZigt 9zar.ing.mnedez ar afuen elen, i 7mnuZeZrb hos OSS ' il ' bflirda Zactoserincacao. s De flere g h g e r prisbelönta tilherkiiiiigarna finnas att tillgli hos hrr specerihandlare samt i parti hos T12. Kongl. Hofleveraiitör. Partilager for aterforsäljare I tr, upp i samma hus, Filialer:. Y 2 Drottninggt. Lager af alla sorters Trikavaror fdr .Herrar, Damer och Barn. Aug. Magnusson (etablerad 1860) Försäljningslokaler: / nedm tjotten, ea9 tu& och & * e er. upp STOCKHOLM. Största lager i Norden Kulörta o. Svarta Mlek1adnhgstyger Kulörta och Svarta Sidentyger Bomulls-Tvattlrliidningsty ger Schalar och Resfdtar rm, m, Observera! Genom a i ~ k t, förbindelser med inoch utlandets förniimsta fabrikanter kan jag erbjuda ofvannamda artiklar biittre och billigare än nigon annan och torde en hvar genom besök i mina lokaler eller genom reqvisition af profver och varor lätt blifva öfvertygad om fördelen att hos mig fylla sina behof af dessa artiklar. En amazon i det nittonde århundradet. E n af de märkligaste kvinnor, so111 lefvat i vhrt tidehvarf, ä r donna Ana Maria de Jesus Riveiro de Silva eller, för att nämna det namn, under hvilket hon egentligen blifvit kand och hedrad af tvenne varldsdelar, Anita GaribalcEi. För några tiotal af å r sedan, då repiibliken Ro111 lyktat sin ärorika strid och den tappra Anita utandats sin sista suck i pinjeskogen vid Adriatiska Iiafvets kilst, var hennes namn jämte hennes berömde makes på ' allas lappar, och berättelserna om hennes trofasthet och hjältemod blefvo nästan till legender. Må det tillåtas oss att här i korthet återgifva hennes markliga lefnadslopp.
Nu trodde han, att ormen smugit sig in bland gräset för att gömma sig där, tills han obemärkt skulle kunna komma in i berget, och han uppgaf hoppet att fånga honom. Han kände nu åter den honungsljufva doften af de längtande blommorna och märkte, att här uppe under bergväggen rådde en kväfvande hetta. Där var ock förunderligt stilla: inte en fågel rörde sig, inte ett barr spelade i vinden, det var som om allt höll andan, väntande och lyssnande i obeskriflig spänning. Han var liksom kommen in i ett rum, där han ej var ensam, ehuru han ingen såg. Han trodde, att någon gaf akt på honom, han kände det, som om han varit väntad. Han erfor ingen ängslan, men genomilades af en välbehaglig rysning, som om han snart skulle få se något öfvermåttan skönt. I detta ögonblick blef han åter varse ormen. Den hade ej gömt sig, fastmer hade den krälat upp på ett af blocken, som frosten sprängt ned från fjällväggen. Och strax nedanför den hvita ormen såg han den ljusa kroppen af en flicka, som låg och sof i det mjuka gräset. Hon låg utan annat täcke än några spindelväfstunna slöjor, just som om hon kastat sig ned där efter att natten om hafva lekt med i älfvedansen, men gräsets långa blad och dess dallrande, fjunlätta blomvippor stodo högt öfver den sofvande, så att Reor blott kunde skymta kroppens mjuka linier. Ej heller gick han närmare för att se bättre. Men sin goda knif drog han ur skidan och kastade den mellan flickan och fjällväggen, så att den stålrädda jättedottern ej måtte kunna fly in i berget, då hon vaknade. Sedan stod han stilla i djupa tankar. Ett visste han genast, att den tärnan, som sof där, ville han äga; men ännu var han ej rätt ense med sig själf hur han skulle handla med henne. Men då lyssnade han, som kände naturens tungomål bättre än människornas, till den stora, allvarliga skogen och det stränga berget. »Se,» sade de, »åt dig, som älskar vildmarken, lämna vi vår fagra dotter. Bättre passar hon dig än slättens döttrar. Reor, är du värdig den ädlaste gåfva?»
heem, då Hans Erichson begärte blifwa marchatenter och eij der till antogz. Hans Erichson tilstodh sigh för freden och säkerheet skull deth begära; men der till intet tillståndh fått, och ifrån länzmanstiensten blef satt (huilcket skedde förr än Gränninge bruuk blef brändt) och dy förmådde han sigh sedermehra danske generalens zedell att få sittia på sitt hemman otilltalt, den han sade sigh eij wed handen hafwa. 2. Att Hans Erichson widh danske befallningzmans håldne sochnestämbna att optächna alla drängiar i tinglaget, framstigit och alla som funnes angifwer. Resp: att så wijdha juthländzman Joon Esbiörnson begynte nämbna några poijkar som till knechter intet duglige wore, tillstår han sigh dhem oppräckna och deels frijkalla, förnembligast att hielpa dem som han wiste wore godha swänska, och tienlige till kundskapzkarlar huar till Joon pekade och sadhe, wore dee poijkar så dugde dee intet till kundskapzkarlar: begynnandes Hans Erson på een ungh dräng i Böhle och altså af befallningsman pålagdt nambngifwa alla fullwuxne drängiar. 3. Om 3:die puncten angår intet ländzman Hans Erichson, doch urgerade han, att dee kallat dee swänske sine fijender som förklarades effter bookstafwens sammanhang, dee danskes fijender. 4. Enär danske capitein frågade allmogen om dee wille gåå medh till Fårs, emoth fijenden så hafwer han intett swaar fått, och Hans Erichson swarade sigh willia gåå medh, och andra gången, iagh skall wara een med dhee främbste, och Hans Erichson uthwalde 10 stycken af
Man må hoppas, att denna tacksamhet visar sig i ökat intresse — även aktivt — för det betydelsefulla skede i svensk samhällshistoria, vars utforskande docenten Thermaenius gjort till sin uppgift. Gustaf Jacobson.DAGENS FRÅGOR Den 14 mars. Det är en nästan olöslig uppgift att draga facit ur det underbara äventyr som Ivar Kreugers bana har utgjort, innan man har fått hans slutliga öde något mer på avstånd och blivit bättre underrättad om det senaste halvårets inre händelser. Så mycket har man emellertid sannolikt redan nu rätt att säga, att ingenting ännu kommit fram som tyder på att hans verk skulle ha lidit av någon fundamental ohållbarhet, förutsatt att världsekonomien hade fått fungera något så när enligt sina gamla regler och i enlighet med sin hittills obestridda uppgift. Tanken att sörja för en överföring av kapitaltillgången i Amerika och England till de kapitalbehö vande länderna i olika världsdelar var i sig själv ytterligt närliggande; och idén att säkerställa kapitalanspråken hos låntagarna med hjälp av tändsticksmonopol innebar en intressant nyhet, som icke kunde anses annat än affärsmässigt fullt betryggande. Tändstickor äro visserligen ingen vara som kan väntas bli föremål för stigande internationell efterfrågan; tvärtom har man närmast anledning att tänka sig en utveckling i motsatt riktning till följd av elektricitetens landvinningar. Också i och för sig föreföll det osannolikt att Ivar Kreuger i längden skulle ha kunnat förbli så ensam om att disponera de amerikanska och engelska kapitalisternas sparande för utländsk placering som han från början var; det var med andra ord särdeles mycket tidsbestämt i hans ställning. En utomstående iakttagare kände sig därför mest böjd att visserligen tillerkänna Kreuger-koncernen en ganska hög grad av stabilitet men att å andra sidan räkna med en framtida nedgång i dess betydelse. När man kände lust att konstruera Kreuger-koncernens framtid på detta sätt, så var emellertid förutsättningen att dess ledare skulle fortsätta att iakttaga den behärskning och det sinne för proportioner som han personligen alltid gav intryck av och som knappast föreföll saknas, när han från början byggde upp sitt system. Det är svårt att säga, om det villkoret blev uppfyllt till det sista. Under senare år mötte man Kreugers namn på många punkter som hade ganska litet att göra med hans centrala uppgift som internationell kapitalförmedlare och tändstickskung, och det var — fortfarande för en utomstående — svårt att förklara en hel del av denna nya aktivitet.
Jane 2Misme har till och med sett sig föranledd att .genom en rundfiaga till berömda herrar skaffa sig intyg om:d+ tillbörliga i. att publicera en kvinnotidning i krigstider. ' Svaren utf6llo lika: galant som tillfredsstallände, och en militarperson försäkrar,. att kvinnornas roll ar stor i örlogstider, ty ' deras leende ar en tröst och deras kyss. en belöning,. ' Dess ton ' ar fullkomligt lugn och värdig, tappert * resignerad, ' stilens elegans en smula trött och-dambad. Den ' stiekeiav mot ' tyskornas estosa ' - ' I orkester. Men det ledsamma ar: att tidningen har så lite att meddela, vilket icke är redaktionens fel. Där berättas utdragna historier om en. och annan förträfflig kvinna, som går under rubriken ~hjaltinnaa på grund av någon beslutsam och ' effektfull gest vid något icke just livsfarligt tillfälle, men ingenstädes på- träffas något som inte lika garna kunde framletas ur något gulnat blad från 1870. Det ar alltsammans högst respektabelt ochsympativackande men lite för gammalmodigt. Man blir djupt rörd av att Franska rösträttsföreningens ordförande, madame de WittSchlumberger, har fem söner och en rhåg i falt, och att föreningens sekreterare; rnadame Brunschvieg, i dessa dagar har fött en son åt fosterlandet, men man beklagar, att dessa dugande generaler och deras vederlikar icke lyckats samla, en armé till någon stor medborgerlig aktion. Notiser från bokvärlden. 1 skuggan av ett snille. En berättelse fran Thomas Thorilds dagar avJane G&- nandt-Claine. Wahlström & Widstrands förlag. Jane Gernandt-Claine har givit oss ännu en bok fran Gustav 111:s tid, skriven med samma förtrogna kännedom och ömt varma kärlek till dessa dagar, som hennes " Stockholmsroman från 1790-talet " gav prov på. I denna nya bok har Thorild tagit den plats Armfelt fyllde i den föfra - den stora och lysande personen, vilken i sig samlar tidens hela glans, medan omkring honom enkla mänskoöden stilla fullbordas.
Det var icke många ord de yttrade, det var blott några korta misslynta frågor och svar, som de kastade till hvarandra, medan de rusade af och an för att expediera, men af dem framgick, att hvarje slags julfirande, äfven det anspråkslösaste, hade försvunnit ur deras drömmar, att all den glädje de begärde af de stundande helgdagarne var den ytterst negativa att få lägga sig till sängs och riktigt sofva ut. gamla, fula vanor. Den vanan att vår nästa omildt döma, Att i hans öga genast se ett grand Harnt mycket hellre klandra än berömma Har snärjt oss alla uti hårda band. Förr ' n vi den vanan lyckats öfvervinna, Kan man ej tala om en frigjord kvinna. Vi låta icke mera oss förtryckas Af, hvad vi kalla, männens tyranni — Och det med rätta! Dock må ej för ty ekas, Om här jag pekar på ett slafveri, Hvarunder vi oss alla lydigt böja: Mot våga vi ej rösten höja. model Själfständig vill hon vara, nutidskvinnan, På rösträtt och på valrätt gör hon kraf. Men borde hon dock icke dessförinnan Ha slutat upp att vara modets slaf Samt hafva mod att följa egna tycken I stället för den sista modenycken? I andens rike vill hon intet stängsel Ju veta af — vill trotsa hvarje tvång. Sin egen kropp hon likväl snör i fängsel, Som hämmar hennes lifskraft mången gång: Det är dock underligt, att ej försköning Hon äger m,ed sin egen andes boning! Men har hon öfvervunnit dessa vanor Och vill så verka med de pund, hon fått, Såväl på gamla som på nya banor, Hon först sin kallelse dock rätt förstått. När hon därunder som en ödmjuk kvinna Kan säga,: En genomgripande revolution på julfirandets gebit vore emellertid naturligtvis lika omöjlig som föga önskvärd; julklapparne bereda ju på så många håll en stor glädje, liksom den vid jultiden ökade omsättningen af varor åstadkommer en måhända omistlig lyftning i penningemarknaden. Men en hälsosam reform i juluppköpen skulle dock med god vilja ganska lätt kunna åstadkommas.
[23 oktober]. Feria quarta proxima ante festum beatorum apostolorum Symonis et Jude tha besatte Andres bagare alla the egedelar, bade löst ok fast, som Paual Andresson tilhöre, til then tiidh man faar atb spöria kuat Pauall Andresson är liffuandes eller dödh. Om Fynne smör. Eodem die wordo fogodin, borgamestarene och radet swa eens, ath alth thet smör som Fynnane haffua lagt dolsmaal vppa, thet skulo kemmenärane taga til retto, och thet the woro bekende, tbet skulo the behalda. Meneka. Eodem [die] wordo fogodin Per Mikelsson, borghamestarene och radet swa eens, ath Meneka Steubrynck skal fore sin fatigdom skuld niwta leyda och fela fore gield, som han är skylloger gestom i eth aar om kring ok ecke fore borgare gield. Eodem die bödz Joan Lyndorm widh xl (40) marek ath fornögia her Peder Steffani sina peninga innan solasäther. Eodem die satte Staffan Wesgöte sith wädh i rettin, eth stycke silfif, pa thet hwset, som Jwleta brödher atto. Eodem die rechte Peder skreddare handenä [for] xij (12) marek fore hwart saar, som han giorde Andres scrififuare, och xx (20) marek for eth hoffwd saar ok1) vj (6) manna lagh for thet, som han ecke bekennis: han ok hans drengh haffua v (5) saar. Tenetur v (5) marek. Eodem die rechte Andres scriifware handene fore swa mangh saar, som han hade giort Peder skreddare, xij (12) marek, ok hans dreng, ok xx (20) marek fore eth saar, som han giorde Peder skreddare dreng i halssin. Tenetur viij (8)2)3 marek. Eodem die witnade ok sworo tesse eptescripne Niels Fynne, Jenis Olsson, Jenis Balk, swa ath the hördo thet her Olaff Andree kallade Thomas Laureusson en skalk ok en draffwels man och slog pa hans döör medh en yxe hammar. Eodem die feste Thomas Laurensson vj (6) manna lag. Thet®) fordrogx.
I äldre nationalsocialistisk litteratur spelar även wienaren Othmar Spann en stor roll. Spann ser i hela världen ett organiskt helt, i vilket de olika delarna växa fram som bladen på ett träd. Mänskligheten förgrenar sig i kulturkretsar, nationer, stånd och individer. Allt har emellertid sitt ursprung och sin mening i det kollektiva. Denna åskådning, som Spann kallat universalismen, är ytterst rotfäst i den världsomspännande katolicismens politiska ideologi. Spann utdömes därför av Alfred Rosenberg i hans kända verk, » Mythus des 20. Jahrhunderts ». Spanns lära om den nya ståndsstaten bekämpas också av yngre nationalsocialistiska teoretiker, för vilka stånd, yrken och korporationer äro utflöden ur statens och den statsbe-härskande rörelsens skaparkraft och därför icke kunna tillmätas det egenvärde, som tillkommer dem i Spanns skriftställarskap. Universalismen liar emellertid av Krannhals omformats på ett sätt, som gjort den fullt acceptabel för nationalsocialismen. Krannhals ser i folket den enda levande gemenskapen. Han skiljer starkt mellan gemenskaper och vad han kallar intressesammanslutningar (Zweckverbände). Samhället med dess olika organisationsformer är ett typiskt uttryck för det intressebetonade, det ändamålsbestämda. Folket däremot har intet av människan uppställt mål. Det finns där som något av naturen själv skapat. 392Statsåskådningen i tredje riket Det ändamålsbestämda, det intressebetonade, har sitt berättigande, endast om det ställes i tjänst åt gemenskapen, åt folket. Och sammalunda är det med individen. Den enskilde har sin mening i folkets stora sammanhang genom tiderna. Hans personliga frihet är berättigad endast i den mån den gör honom mera skickad att tjäna folket. Krannlials ' idéer utgöra en nationalsocialistisk utformning av den filosofi, som i Rehmke haft sin främste företrädare. För Rehmke är mänskligheten ett knippe av vad han kallar » beroendekedjor ». De fogas måhända samman någonstans i en urgrå forntid i den man, som är mänsklighetens stamfader. Men denna beröringspunkt mellan alla människor ligger så långt bort, att den helt förlorat sin möjlighet att verka sammansvetsande. De olika kedjorna ha förlorat den levande kontakten med varandra, men de fortleva som stammar och folk.
Ty ingen, som på allvar har sökt sätta sig in i saken, kan undgå att märka, att i allt det hat som för närvarande söndersliter världen, trots allt dock döljer sig en rik fond af idealitet; enhvar af de stridande — och detta gäller icke minst om jättekampens senast tillkomna part, amerikanerna — är för visso öfvertygad om att det mål, för hvilket han offrar sitt lif och sin lycka, mer än något annat är ägnadt att skänka mänskligheten en tryggad framtid. Man dömer allt för ofta endast efter de ledande statsmännens och de i de speciella politiska intressenas tjänst verkande pressagenternas uttalanden; kommer man längre ned på djupet, lyssnar man till de röster, som tala ej från parlamentstribunerna och folkmötenas plattformer utan från de leriga skyttegrafvarna, de sönderskjutna städerna, de af sårade och döende fyllda sjukhusen, då hör man ett annat språk. Tydligast kan man uppfatta detta i det gripande slutkapitlet i Henri Barbusse ' s mästerverk Elden, där de uttröttade soldaterna i skyttegrafvens bottenlösa gyttja diskutera krigets ändamål och till slut trots allt sitt gränslösa elände stanna vid det resultatet, att kriget dock varit till gagn, om det har till följd att likartade konflikter för framtiden förhindras och mänsklighetens utveckling under kommande generationer sålunda betryggas. Likartade tankar, präglade af storslagen själfuppoffring, ödmjuk känsla af egen ringhet och obegränsad hängifvenhet för det egna fäderneslandet, möter man ofta i de soldatbref, som i de olika länderna framlagts för offentligheten. Det är från dessa kretsar och ej från de storordiga yrkespolitikerna och krigshetsarna som krigslyriken leder sitt ursprung; och den diktning, som bottnar i stämningar sådana som de ofvan omtalade, innehåller mycket som säkerligen kommer att länge öfverlef va världskriget.
Wy Jøsse Bonde oc Ragnilder Swensdotter, hans husfrw, kænnomps openbara meth thæsso waro nærwaranda opno brefwe, swa fore them æpter kunno koma som fore them nw æra, at wy meth sampthykt og fulbordh bæggias wara oc meth vina oc frænda radhe hafwom salt oc til ewerdhelike ægo vplatit ærlikom oc wælbornom manne Jønise Laurenson oc hans arfwom wart godz swasom i Sæby syw øreland jordh i Kolbeks sokn i Snæwinge hundare oc i Wæstra Aros biscopsdøme fore sywtighi mark oc fæm mark oc thre øra swenska peninga, thet mynt oc swa got, som thet nw i Stocholme gaar oc ghenkt ær, hwilka forscrepna peninga wy fulla oc alla vpborit hafwom æpter warom eghnom wilia, swa thet oss allaledhis wæl a nøgher i rethe swænska peninga oc i enga andra wærd Thy afhendom wy oss thenna forscrepna syw øreland jordh i Sæby oc warom arfwom oc tileynom them oc hemol gørom for: .. Laurenson oc hans arfwom til ewerdhelika ægho, meth hws, jord, aker oc æng, skogh oc fiskewatn, qwerna oc qwernastatha, tompta oc tomptastatha, thorp oc thorpastatha, meth alla tillaghor, innan gard oc vtan, i wato oc thorro, næmpdo oc onæmpdo, engo vndantakno, som thesso forscrepno godze aff alder tillighat hafuer oc nw tilhøra kan, hwat nampne thet hælzt næmpnas kan, swa han meth sinom arfwom maa thetta forscrepna godz Sæby styra oc radha, wænda oc sælia, skipta oc gifwa oc allom lundom skipa som honum oc them nyttast oc best synis, ohindrat oc oqwald aff oss oc warom arfwom oc aff hwariom manne a wara wæghna æpter thenna dagh, vtan alt arght.
Till Sverige sände Jussuf hotande bref, hvari han klagade öfver att skänker nu nära 20 år uteblifvit och att svenskarna sålunda synas ej längre vilja » rätta sig efter den gamla pläg-seden ». Visserligen kallades i brefven Gustaf IV Adolf » den monark, som är begåfvad med det finaste förstånd och det mest genomträngande begrepp, vår vän, som är närmaste grannen till vårt hjärta », men dessa stereotypa höflighetsformler hindrade ej paschan att i april 1796 låta uppbringa ett svenskt fartyg, hvilket konsuln, Joh. Widell, ej fick frigifvet på andra villkor än att lasten skulle räknas som fredspresent och ytterligare gåfvor utlofvas. Nämnda fartygs uppbringande förklarade Jussuf helt frankt bero därpå, att dess last, tjära och järn, utgjorde » nödvändighetsvaror för Vårt land », och vid en genom påtryckning från Turkiet och Alger underlättad uppgörelse blef äfven denna skeppslast ansedd som fredsgåfva. En väpnad fredsunderhandling borde nu omedelbart ha igångsatts, men då den dröjde, uppbringades sommaren 1797 ytterligare tre fartyg; besättningarna — 75 man — höllos i strängt slafveri och tributpretentionerna uppskrufvades. På rätt dyrbara villkor slöts fred i juni 1798, men redan året därpå voro kaperierna mot svenska fartyg i full gång, och den nye konsuln, amiralitetskaptenen Coster, förvärrade situationen genom att låta skrämma sig till att för en tyst rymningstillåtelse åt tre skeppspojkar, som » frivilligt » öfvergått till Islam, utge växlar å 15,000 piaster och106 VERNER SÖDERRERG godkänna andra lika orimliga anspråk. Coster hemkallades och desavouerades, men han hade gifvit Sjöröfvarne blodad tand och dessutom invaggat svenska Medelhafsskeppare i falsk säkerhet genom optimistiska cirkulär. Följden blef nya kaperier i stor skala, så alt när öfverstelöjtnant Törnqvist julafton 1800 med fregatten Thetis ankrade utanför Tripolis, lågo där 13 kapade svenska fartyg, hvilkas till 131 man uppgående besättning hölls i slafveri.
Rätt att få uppgifter från registret Svenska myndigheter 6 § Personuppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av 1. Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern eller Datainspektionen för deras tillsynsverksamhet, 2. polismyndighet, Skatteverket, Tullverket, Kustbevakningen, åklagarmyndighet eller allmän domstol för verksamhet som avses i 2 § första stycket 1-3, 3. förvaltningsdomstol för prövning enligt 2 § första stycket 4 eller 4. myndighet i övrigt i den utsträckning regeringen för vissa slag av ärenden föreskriver det eller för ett särskilt fall ger tillstånd till det. Regeringen får föreskriva att en myndighet som avses i första stycket får ha direktåtkomst till registret. 7 § En myndighet som har rätt att få uppgifter ur registret skall i varje särskilt fall noga pröva behovet av information. En begäran om att få ta del av uppgifter ur registret får göras endast om skälet till det uppväger den olägenhet det innebär för den som berörs. 8 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall lämnas till den myndighet som ansvarar för att framställa sådan statistik. Enskilda 9 § En enskild har rätt att på begäran skriftligen få ta del av samtliga uppgifter ur registret om sig själv. Sådana uppgifter ska på begäran lämnas ut utan avgift en gång per kalenderår. En enskild som behöver ett registerutdrag om sig själv har rätt att få ett begränsat utdrag ur registret 1. för att kunna ta till vara sin rätt i ett främmande land eller få tillstånd att resa in, bosätta sig eller arbeta där, 2. enligt bestämmelser i skollagen (2010:800), 3. enligt bestämmelser i lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, 4. enligt bestämmelser i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn, eller 5. enligt bestämmelser i lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder. Regeringen, eller i fråga om andra stycket punkterna 1-3 den myndighet regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett sådant utdrag ska innehålla. En begäran om uppgifter ur registret ska vara skriftlig och undertecknad av den sökande. 10 § Om det behövs för att pröva en fråga om anställning eller uppdrag i en verksamhet som avser vård eller som är av betydelse för förebyggande eller beivrande av brott, har en enskild rätt att få uppgifter ur registret om en annan enskild i den utsträckning regeringen för vissa typer av fall föreskriver det.
Tionda budhordhit ær / thu skalt ey astunda thins iæmcristins hustru / Swa som skørlifnadz gerning forbyudz / Swa forbyudz her aller skørlifnadz wili / Thy ær scrifwat / at hwilkin som see qwinno oc girnas hona til synd / han hafwer nu syndat mz hænne j sino hiærta / Thz ær at han ær skyldogher pyno for ondan wilia / Moot thesso budhordhe syndadhe olofernes / holkin som girnadhis at synda mz the godho qwinnonne iudhith / oc wart genstan dræpin / Oc fik ey fulkompna sin onda wilia oc lusta mz hænne / Oc mykyn moghe aff israels folke / wardh dræpin j ødhkninne for sina oskiærlika giri / Thy at the girnadhos køt oskiælika / oc iordhadhos j thy rumeno som kalladhis oskiælika giris stadher j ødhkninne /
Det är fara värt, att det internationella rättssamhället därför ännu länge får nöja sig med en betydligt mer ignobel förebild, nämligen det svaga enhetsband som sammanhöll delarna av » det heliga romerska riket av tyska nationen », det gamla Tyska Riket, med dess » förbundsexekutioner » mot olydiga medlemmar — exekutioner som ofta ej ens kunde beslutas, ännu oftare stannade på papperet och oftast blevo verkningslösa t, o. m. då de försöktes, där ej något tillfälligt politiskt intresse gav dem sitt stöd. Frågan är, om något som mycket överstiger detta ens är förenligt med tillvaron av statsbildningar, som utgöra fristående andliga enheter. Man kan önska och hoppas något annat utan att i denna stund förmå ställa horoskopet gynnsammare. Därmed må vara hur som helst. I alla händelser kan ingen bestrida, att mänsklighetens uppryckning ur det ekonomiska kaos, som världskriget skapat, betydligt skulle underlättas genom internationell organisation. Redan mycket länge, på visst sätt allt sedan Medel-DAGENS FRÅGOR 483 tidens början, ha de internationella banden varit långt starkare på det ekonomiska än på det politiska området, och under det senaste halftannat århundradet har denna skillnad ofantligt ökats. Som det just nu är, skulle några av de mest grundläggande problemen i det ekonomiska återuppbyggandet kunna lösas på långt mer tillfredsställande sätt genom internationell uppgörelse än genom en aldrig så väl genomarbetad plan för ett särskilt land. Främst gäller detta penningväsendet, ty den enda praktiskt möjliga ordning härför som kan anses betryggande, nämligen guldmyntfoten, har sin styrka just i tillvaron av en internationell värdemätare, vars eget värde emellertid därigenom också blir starkt beroende av vad som göres i alla olika länder. Även om själva varutillgången gäller i, viss mån detsamma, dels därför att den i hög grad påverkas av penningväsendet, dels därför att importoch exportpolitiken i ett särskilt land kan verka ytterligt förvirrande ej blott på dess eget utan också på alla andra handlande länders näringsliv. Slutligen behöver det ej sägas, att den olycksdigra A7ersaillesfredens verkningar ej kunna begränsas utan internationell samverkan. Om tanken på en internationell ekonomisk konferens under Folkens förbunds auspicier var det därför intet annat än gott att säga.
UTGIFTER 128 Hushållsutgifternas olika dinnensioner 129 Hushållsutgifter - uttryck för de nödvändiga behoven 129 Från de nödvändiga behoven till den nödvändiga konsumtionen 130 Bourdieu, livsstil och konsumtion 131 Konsumtion som symbol för att vinna respekt 133 Lågavlönade ensamstående mödrars hushållsutgifter 134 Räkningar - prioriterade utgifter 134 Att betala räkningarna - en skötsamhetsmarkör 135 Hyran - den viktigaste räkningen 137 Hög hyra och trångbodd 138 Bostadsområden som reducerar det symboliska kapitalet 140 Återbetalning av bostadsbidrag 143 Andra fasta räkningar 144 Att köpa kulturellt kapitel - skydd mot diskriminering 145 Rörliga räkningar 146 Mat och hälsovård - andra prioriterade utgifter 148 Mat och de paradoxala principerna 148 Den elastiska matkassan 149 Att minska matkassan med eget arbete 150 Olika människors hälsa har olika värde 155 Att ha sjukt barn påverkar utgifterna 155 Mödrarnas utgifter för hälsovård 156 Kläder och klass 158 Kläder och saker - skydd mot mobbning? [...] Och sen åker barnen till (ett annat land) varje år. Bostadsbidrag måste man ansöka om och det prövas varje år. Du bara lyssnar men efter ett tag förstår du att de inte kan så mycket, att de inte har rätt och att de inte skulle ha kunnat behandla dig på det sättet om du kände till dina rättigheter. Sen valde jag de skolor som visade att de hade nått mycket bra studieresultat. Människors förhållningssätt till att hjälpa andra och att få hjälp av andra påverkas bland annat av det samhällssystem de har vuxit upp och levt i.
”Se der, du eländige Krabbe, en truthuggare, som skall stänga igen mun på dej en stund – och hette du inte Krabbe i ditt rätta namn, så skulle jag kasta dej ditner till bröderna dina, så att du hade kunnat bli oppkallader efter dem. Den doppen hade du väl behöft för gemenheten att så smutsa ner dej på svenska herrar och redlige män. Och nu kan du så flitigt helsa bror din – jag känner nog den pillerbärarn – att om han tar fram sådana nyheter en gång till, så skall jag med den häringe näfven så inpiska honom att han inte i bråbraske sätter ihop hvarken svenska eller finska lögner.” Den stackars Krabbe nödgades besegrad nedsätta sig på sina nedskjutna fästningsvallar. Men nu tog Pelle Kraft till ordet och förkunnade att han såsom anförare för norska skaran också hade något att lägga i taleskålen. ”Låt höra”, svarade Korpen majestätiskt, ”om jag kan ta opp’et!” ”Far min sa’ i går att vi varit norrmän allesammans.” ”Sa’ han?” utbrast Korpen med gnistrande ögon. ”Då var han väl inte vid vettet!” ”Jo, det är han alltid”, svarade Kraften lugnt, ”ända tills han börjar mista’t, och det gör han aldrig förrän mot 8 på qvälln, då han sätter sej i rolighet med glaset. Han menade tro på att hela Bohuslän legat under norska kronan, så att vi i gammal tid varit riktiga norrmän allihop. Det var en svensk kong till sist som lossa oss, för det lika honom godt att få Bohuslän i sin kronkammare.” ”Fan i det”, svarade Korpen och ref sig bakom örat, ”det var konstigt ... Men stor sak: det var kanske före syndafloden.” ”Nej då, det var inte så långt tebaks – men far visste inte vidare än att vi blef svenskar.”
Det förutsätter att allt av betydelse för patientsäkerheten anmäls, stort som smått, men här håller utvecklingen på att gå åt rakt motsatt håll, anser Sven-Erik Bergentz. Däremot vet man inte vilken risk vissa virus i transplantatet, främst retro, kan ha för mottagaren, i varje fall om denne är immunsupprimerad. Bergentz har handlagt hundratals sådana, till en del dokumenterat i den » rysare » han givit ut tillsammans med kollegan Göran Bauer: Det var en otrolig utveckling, inte minst för många immunologer, som ansåg att kirurgerna var galna och att det här aldrig skulle gå. Kanske finns risk för en ny omgång medicinsk hybris, när människans hela genom är kartlagt och genteknikens möjligheter växer? Ulla Hedner har i samarbete med läkemedelsföretaget Novo Nordisk lyckats lösa ett livshotande problem som drabbar ca 10 procent av de blödarsjuka. På MAS finns två kirurgiska kliniker, den ena för magoch tarmsjukdomar, den andra för kärloch njursjukdomar. Tyngdpunkten förskjuts från rapportering av riskhändelser till dom över ansvariga. Svensk » kulturrevolution »? Det blev att rensa och byta ut kärl eller att ersätta dem med konstgjorda. Det Tyskland som frambragt giganter som Koch, Virchow, Ehrlich, von Behring, Warburg och Domagk? Den process USA året därpå, 1946, inledde mot 23 naziläkare väckte inte alls samma uppmärksamhet. » Jag tror att vi har lyckats, men undervisningen måste förnyas hela tiden. » Hans skolutbildning var naturvetenskaplig, men samtidigt hade han en stark dragning till det humanistiska. » Olika specialiteter samarbetar, kirurgin måste anpassa sina arbetsformer till utvecklingen. » » (Ur Benny Grünfelds självbiografiska bok » Tonåring i Hitlers dödsläger ». En flaska desinfektionsmedel hade förväxlats med lokalbedövningsmedel. » När skyddsnätet brister - lärdomar från sjukvårdens ansvarsnämnd ». Och det var läkare som sedan frenetiskt drev på steriliseringen av hundratusentals människor. Han är ordförande i Sydsvenska medicinhistoriska sällskapet och ordförande i den förening som på åttionde året ger ut den engelskspråkiga Acta Chirurgica Scandinavica, numera fraktionerad i fyra kirurgiska specialtidskrifter. Världsledande auktoritet på området var Francis Moore, chef för Peter Bent Brighamsjukhuset i Boston, knutet till Harvard University.
a an blicken än förefaller, dock be aver grundligt undersökas, innan ® an Wilder sig för den. Noten inlehåller en del dunkla och svävande " tryck, som kunna ge anledning till tycket olika tolkningar. antages, att frågan kommer? " ' handlas vid en fransk-engelsk-! nfere ns i London litet längre fram ^ v åren, då även andra frågor av 1 för de båda länderna väntas under debatt: skydd för ^rankrike mot det fruktade tyska j^adekriget isamt Kölnzonens ut^ Wiling, Frankrike synes ha satt tif 77 S ' nne ^ a ^t säkerhetsfrågan nu tant ° r ^ nas m ' f !< l England - som gaj., ' I 1 Wen synes gynnsam. Det ^aiide engelska högerpartiet är vän ligt, men å andra sidan äro ^ttiska dominions avgjorda mot^ " till varje internationell ^kommelse, som för annan r Stol \ ^ing skulle kunna tvinga rit annien ut i krig. D ' i p a, 0tl gelska högerpartiet, vilket att äger så stor majoritet är env äldigt, förbereder en tie). ^ en gel ska arbetareparan ämnar genomföra en lag som förbjuder fackföreningarne att för partipolitiskt (socialistiskt) syfte utkräva avgifter av sina medlemmar. Dessa avgifter skola för framtiden endast frivilligt lämnas. Man för står att detta kommer att på ett katastrofartat sätt reducera det socia listiska partiets inkomster till skada för dess verksamhet och maktställ ning. Även på liberalt håll synes man gilla högerprojektet men sam tidigt fruktar man att den påtänkta lagen skall framkalla en storm av förbittring inom socialistpartiet och skärpa den politiska striden. E-egeringskrisen i Preussen blev mot förmodan icke löst efter de gamla vänsterlinjerna-. Det lycka des nämligen icke den av preussiska lantdagen återvalde socialistiske mi nisterpresidenten att få till stånd ett tillräckligt starkt partiblock för att kunna bilda regering. Detta upp drag har nu gått till förre rikskanslären, centrumsmannen Marx. Hans regering kommer med visshet att få en dragning åt höger, alldeles som riksregeringen har det. Man väntar en fortsatt högersvängning både i riket och i Preussen. Monarkien synes i bakgrunden!
Derför kände hon nu också ett oafvisligt behof af att för andra få berätta om innehållet i det nyss erhållna brefvet. Åter igen måste han erkänna, att han handlat oklokt, då han vid sitt senaste besök hos Stina icke bättre lagt band på sina upprörda känslor. Jag vet inte hvad jag gjorde, om jag blefve gift och finge en sådan man. – Men så tryck då af, fröken Ericsson! Det är ett olyckligt öde, Edla. Först nu, sedan de återtagit sin förra skepnad, fortsatte de sin väg och vågade slutligen ta in på ett hotell af lägsta rang. Sedan hon i det väl skyddade förvaringsrummet under klippblocket lagt in sin dyrbara skatt, fiolen, kilade hon utför bergsluttningen. upprepade han. Ni har inte alls så långt att gå, ty fru Blomgren – står framför er. – Åh, du behöfver inte vara rädd för, att hon förtar sig, svarade torparen med ett kort skratt. Denna gång tröstade han sig snart nog, ty han hoppades kunna draga stor fördel af den beklagliga händelsen. – Ja, din bästa vän råder dig dertill, min son. Tänk bara, om man hörde oss! Jag tror visst, att aldrig någon kärlek varit så hopplös som min. Någonting sådant hade han icke ansett för möjligt, ty han var van att bedraga, men icke att bedragas. Hon hade i en hast blifvit mycket blek och darrade häftigt, men ännu kände hon sig dock stark nog att läsa brefvet. Hvad vill ni mig egentligen? Åh, den idén är värd pengar! Gumman reglade omsorgsfullt dörren efter honom, hvarpå hon åter tog fram de nyss eröfrade värdesakerna för att ännu en gång beundra dem. Hans nästan mörkröda ansigte och de djupa vecken mellan hans ögonbryn sade tydligt nog, i hvilken sinnesstämning den unge musikern befann sig, oaktadt han var ängsligt angelägen om att tala med mild, vänlig röst och med stor försiktighet valde sina ord för att icke såra Stina. Nu tänkte han på kapten Segerstedt och derpå, hur han borde förhålla sig gent emot honom. Han har i flera officerares närvaro på det gröfsta förolämpat kapten Segerstedt.
De uppträdande personerna i stycket äro i kronprins Gustaf (fru Linden), grefve Sparre, grefve Horn (hr Lejdström), kapten Hästesko (hr Vallenius), fröken Ulla Fersen (fr. Frödin), Fredman (hr Johanson), korpral Mollberg (hr Sellergren), Movitz (hr Brag), Greta (Movitz hustru), Christian Wingmark (hr Nygren), Fader Berg (hr Grafström), Madam Berg (Mutter på Tuppen) (fru Strandberg), Kalle, deras son, Ulla Winblad (fr. Holmstrand), Lotta (fru Heintz) (båda i tjänst hos Mutter på Tuppen), Jergen Puckel, Tullnär Norström (hr Lundmark) m. fl. Handlingen försiggår 1768. l:sta akten i en sal på krogen » Tre byttor », 2:dra akten i parken på Drottningholm, 3:dje akten i källarsalen på » Tre byttor », epilogen å Djurgården. En Schumann-afton gafs i måndags i Vetenskapsakademiens hörsal af hrr Vilh. Stenhammar och Knut Bäck. Programmet upptog Schumanns stora c-dur-fantasi, som erhöll elt alltigenom gediget utförande af hr Stenhammar. Genom tolkningen af en del af fantasistyckena ur opus 12 dokumenterade sig äfven hr Bäck som en god pianist. Tillsammans föredrogo de Schumanns verkningsfulla andante med variationer för 2 pianoforte. Programmet utfylldes med några visor af fru Sterky, hvilken som vanligt framkallade det lifligaste bifall från den ganska talrika publiken. Hr Sven Scholander Bellmans-afton till åminnelse af den odödlige skalden äger rum om måndag i Musikaliska akademien, och man kan taga för gifvet att den illustre Bellmanstolkaren ej behöfver knäppa på lutan för tomma bänkar. Musikföreningens trettionionde konsert äger rum i Musikaliska akademiens stora sal nästkommande torsdag med biträde af fru Dina Edling, fröken Gudrun Torpadie, hrr W. Dorph och E. Borgstedt samt k. hofkapellet under anförande af prof. Franz Neruda. Programmet upptager » Husitskä », dram.
Jag har kommit på det klara med, att fru Ames oeh jag äro gamla bekanta. — Såå, svarade Lilith lugnt. Fru Cooke tog icke för en sekund blicken från den unga flickans an sikte, då hon leende fortfor: — • Genast jag första gången träf fade er fru .mor hos fröken Vivian fick jag det intrycket att jag måtte ha träffat henne förut, och nu, sedan jag tänkt närmare över saken, har det äntligen gått upp för mig var det var. Lilith visste vad som nu skulle komma, men bibehöll fullständigt sin självbehärskning. — För några år sedan var jag mycket intresserad av en plan att skaffa damer, tillhörande den bilda de klassen, arbete när de befunno sig i sådana förhållanden att de behöv de arbete, fortfor fru Cooke. För ÂNGBAGERI A.B. ROSENLUNDS BRÖD Damblusar, Klädningar o. Kjolar köpas bäst och billigast i O. F. HULTBERGS BLUSAFFÄR Husargatan 40. Varför plågas med dåligt kaffe då Ni kan få Swalanders kaffe! Butiker: Kungsg. 13, Bazar AllianceProva redan i dag! Säljes endast i egna butiker. ett par dagar sedan giok jag igenom de där gamla böckerna, och då kom jag ihåg alltsammans. Fru Ames vände sig till oss för att få arbete. Jag har glömt, om det lyckades oss att göra något för henne, men då hon hänvände sig till oss var det icke som fru Ames utan som — fru Merton. Fru Cookes genomträngande blick vilade oavvänt på Liliths ansikte. Den unga flickan var blek, men full ständigt lugn då hon svarade: — Ni. har tydligen förväxlat hen ne med någon annan. — • Det är visserligen länge sedan, medgav fru Cooke, men jag har ett vidunderligt minne för ansikten. — Men inte för namn, sade Lilith lugnt. De båda damerna sågo för ett ögonblick in i varandras ögon, och ehuru de endast växlade några höv liga ord till avsked genomskådade de dock varandra. Fru Cooke visste, att hennes minne icke bedragit hen ne, och Lilith läste denna hennes tanke. Den unga flickan gick tillbaka till Ohl Court med tungt sinne.
Vi fortsatte en lång stund att tala om Mathilda Wrede. Han berättade, att hon underhöll bekantskapen med sina skyddslingar, också sedan de hade kommit ut ur fängelset, men för att kunna med tillräckligt eftertryck förmana dem att leva arbetsamt och ärligt hade hon själv beslutat sig för att leva på samma summa, som en arbetare, som har hustru och barn, kan ha att förfoga över för sin enskilda del, det vill säga en trettiofem öre om dagen. Hon sökte att på allt sätt hjälpa dessa stackare till rätta också i rent praktiska ting. De fick gå och komma hos henne, som de ville. Hon, om ingen annan, tog emot dem som goda vänner. Hon var också oerhört populär ibland dem. På huvudgatorna i Hälsingfors kunde hon gå fram, utan att någon människa såg efter henne, men om hon kom att passera en bakgata, så hörde man viskas från alla håll: «Där går Fröken. Där går Fröken.« Man kunde ju inte alltid vara så viss, att detta skulle gälla just henne, men snart hörde man nog också ett: «Där går Mathilda,« och då var ju inte mera något tvivel möjligt. På min fråga talade han också om hurudan hon själv var. Tavlan här var i viss mån vilseledande. Den angav bara hennes livs huvudriktning. När man i vanliga fall råkade henne och såg den smärta gestalten och den stora, djärva örnnäsan fick man ett annat intryck. Då tänkte man snarast på att hon härstammade från en gammal krigarsläkt. Hon var glad, hurtig, frispråkig och gjorde sig inte bekymmer för något annat, än att hon inte hade pengar tillräckligt för att kunna lämna sina skyddslingar all den hjälp, som behövdes. Det var liksom självfallet och ingenting att berömma, att hon skulle offra sig för sina stackars vänner, brottslingarna. Det var hennes hantverk, och hon tyckte om det. Hon förstod att locka fram deras bästa egenskaper, berättade mycket gärna om dem och skildrade dem då med lika mycken kärlek som humor. Till sist frågade jag om hon hade haft framgång. «Ni ser själv,« sa finnen och pekade på porträttet. «Det är nog inte så lätt att i längden stå emot henne.«
förvånades att äfven se henne synbart upprörd. Man satte sig, och «mamselln» var en alltför obetydlig person, att någon annan än Leonna blef varse, att hon föga njöt af anrättningen. Enligt en öfverenskommelse förut, hade hon och Elise iordningställt sitt arbete förut, som de medtogo och begåfvo sig till grottan, för att söka fria luften och för att freda sina örhinnor, ty Jeanette satt vid det skrällande instrumentet, för att inöfva sin musik; under det de andra skulle sy, hvad Elise haft omsorg att tråckla och laga i ordning. Emma, som fattat vänskap för Leonna, ville komma med dem; hon skulle sprätta upp den klädningen, som skulle vändas och ändras för Bata, men måste lemna dem några ögonblick, för att gå efter sin sax. Medan hon var borta, frågade Leonna om icke mamsell Elise kände fru Riebnitz. «Jo,» svarade hon, «vi ha ofta lekt tillsammans som barn, och sedan varit i samma pension. Det var mig så oförväntadt, och väckte så många, många minnen att återse henne här! Namnet Riebnitz var mig alldeles obekant.» «Men hon bar sig bra illa åt.» «Jag fann det likväl icke underligt, hur skulle hon känna igen mig? det är många år sedan vi träffades; jag har förändrat mig mycket sedan den tiden.» «Hon visste bestämdt att mamsell Sellzing var här.» «Kände hon det? — Nå våra förhållanden äro bra olika mot fordom!» «I hvad förhållande som helst, tycker jag, att man alltid bör komma ihåg förra bekanta.» «Fröken Nordenskans skall visst alltid tänka så upphöjdt, men hon har ännu för liten erfarenhet, för att inse huru småaktiga motiver ofta styra i sig sjelft goda menniskor. — Hvem vet hvarföre hon» Emmas ankomst afbröt samtalsämnet. Fria från tvånget deruppe, njöto de af ställets behagliga svalka och foglarnas ljufva qvitter i träden öfver dem; de arbetade flitigt en god stund. På en gång kastade Emma ifrån sig sitt arbete och utbrast: «Ä' vi intet tokiga som arbeta så träget, när de andra flickorna säkert lättjas, medan vi äro borta.»
Tydligt är, att i denna sin beskaffenhet är Skönheten, ursprungligt, gemensam för Menniskan; eller för både Mannen och Qvinnan. Men det har redan blifvit visadt, att Qvinnan är det föremål, hvarigenom Mannen på närmaste och omedelbaraste vis erhåller det Skönas fulla förnimmelse: ty uti henne möter honom den nyssnämnda bilden såsom en just enkom för honom object-vorden skepnad af Kärlekens vishet (eller af Kärlekens åtrå efter vishet); och fördenskull såsom en gestalt, hvars lockande makt kommer innerst från egenskapen att föreställa vishetsbegäret i allt det behag, som detta begär får ifrån en oskyldig eller oskulds-artad vilja. Det är denna hemlighet, hvars aning uppgryr i den jungfruliga fägringen såsom en morgonrodnad, och hvars klara (om än obegripna) fullkänsla utvecklar sig hos makan, till den qvinliga skönhetens middagsglans. Och då således Qvinnan ur det första föremål, hvarigenom Mannen kommer till egentlig medvetenhet om Skönhet och Kärlek: så kan det synas honom, som vore Skönheten uteslutande en qvinlig egenskap; eller som vore den tagen från honom och öfverförd på (eller öfverflyttad till) henne. Det vissa är, att han endast genom Qvinnans betraktande igenkänner den såsom någonting sitt eget väsendes innersta tillhörigt, hvilket han medelst älskande uppfattning återförvärfvar, och således med sig införlifvar till återställd ursprunglig helhet. Dock gifves en art af skönhet, som, oberoende af denna fullständiggörelse, är upprinneligen hans, eller honom egen; och denna utgör hemligheten af hans älsklighet för Qvinnan (ehuruväl det, som hon hos Mannen söker, icke egentligen är det Sköna såsom skönt). Denna honom egendomliga skönhets-art härstammar från hans bestämmelse, att föreställa den Vishet, som evigt går Kärleken till mötes. Det element, som i all sann Manlighet öfverväger, är derföre den till Vishet adlade eller utbildade Styrkans; och så långt, som från detta kraftiga vishets-väsende strålar ett uttryck af Majestätligt eller Högt, kan med skäl sägas, att jemväl en manlig skönhet gifves. Hos den qvinliga skönheten deremot, såsom uttryckande öfvervigten af Kärlekens element, är det en alltid förblifvande väsendtlighet, att framförallt vara behaglig och huld.
Ett sänkande af de etiska fordDen rent praktiska sidan af moderoch barnaskyddsringarna med afseende på sedlighetsnivan anser denna rörelsen utvecklades af fru Lischnewska med hänvisning grupp icke vara af praktiskt värde för renheten i det till det program som det tyska " Bund fur Mutterschutz " sexuella lifvet. " Ännu aldrig ", säger Marianne Weber, redan vid sitt bildande (1905) uppställde. Talarinnan " ha eftergifter för det, naturliga9 pk något sätt verkat slutade med att uttrycka en önskan att det af staten ardsom hafstång åt sedligheten ". Det galler att befästa ett nade moderskyddet skulle bl. a. gå ut på att p i uppsedlighetsbegrepp, som haller p& personlighetens värde fostringens väg söka leda modersinstinkten till en medve-. och som ställer samma sedliga fordringar på man och ten vilja till moderskap. kvinna. Slutyrkandet blir f6r denna riktnings anhängare Atskilliga utländska talare redogjorde därpi för nioen för staten tillkännagifven, af staten sanktionerad förderskyddsrörelsens uppkomst och nuvarande läge i dc bindelse mellan tvenne lagligen likställda människor, hvilskilda kulturländerna. En intressant inblick gafs därvid i ka i det statliga erkännandet af deras förbindelse sjalfva en mängd med och utan statens hjälp gjorda anordninkänna ett stod för sin vilja till ett bestaende förbund. A gar, hvarvid dock visade sig att endast ringa alisatses andra sidan måste lagen m6jliggöra uppldsning af äktentill ordnande af nigon sorb moderskapsftksäkring gjorts skap utan att någon s k u 1 d f r å g a behöfver framdragas. Som den & jrdenna grupp " Bund fur .Mutterschutzn mycket nära. I sta intresse bjudande och mest förebildliga skapelsc i fråga om sexualreformer @ ra sig en del bra nog vidt denna väg nämndes den franska " Mul ualité Maternelle ".
Den som har en särskild rätt till föremålet ska också underrättas, om han eller hon är känd. 5 § Domstolen får på ansökan av den stat från vars territorium ett kulturföremål olagligt förts ut besluta om säkerhetsåtgärd beträffande föremålet. Med bättre rätt till viss egendom ska i det sammanhanget avses rätt att få egendom återlämnad. 6 § Talan om återlämnande ska väckas inom tre år från det att den återkrävande staten har fått kännedom om var föremålet finns och om vem som innehar det. Talan får dock inte väckas senare än femtio år efter det att föremålet olagligt fördes ut. Om utförseln inte längre är olaglig när talan väcks, ska talan ogillas. Ersättning 7 § Om ett kulturföremål ska återlämnas, är den som innehar föremålet berättigad till skälig ersättning av den återkrävande staten. Detta förutsätter att innehavaren visat tillräcklig omsorg och uppmärksamhet vid anskaffandet av föremålet och i fråga om hur föremålet förts ut från den återkrävande staten. Den som förvärvat föremålet genom arv, testamente, gåva eller bodelning är berättigad till ersättning endast om den som föremålet förvärvats från skulle ha varit det. Rättegångsbestämmelser 8 § Vid rättegången i mål enligt detta kapitel tillämpas vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning är tillåten. I rättegång om återlämnande får ersättning enligt 7 § yrkas utan stämning. Över återlämnande och ersättning får i samma rättegång dömas endast i ett sammanhang. Kostnader 9 § I mål enligt detta kapitel gäller i fråga om rättegångskostnaderna 18 kap. rättegångsbalken med följande avvikelser. Om den återkrävande statens motpart inte insett eller bort inse att föremålet olagligt förts ut, ska den återkrävande staten svara för kostnaderna vid tingsrätten. Detsamma gäller under sådana omständigheter kostnaderna i högre rätt, om de har orsakats av att staten överklagat. För kostnad som avses i 18 kap. 6 § rättegångsbalken svarar dock alltid den part som orsakat kostnaden. 10 § Den återkrävande staten svarar för kostnaderna för verkställigheten av en dom om återlämnande av ett kulturföremål. Lagval 11 § Om ett kulturföremål som olagligt förts ut från en stat återlämnats, ska äganderätten till föremålet bestämmas enligt den återkrävande statens lag. 8 kap. Återlämnande av kulturföremål som stulits utomlands i en stat som har tillträtt Unidroit-konventionen

Subsets and Splits

No community queries yet

The top public SQL queries from the community will appear here once available.