flatten_chunked_text
stringlengths 1
33.5k
|
---|
Smöret fräses i en aflång pers.). salt. Till lådan: 3 msk. 1 SNÄLL, enkel och ordentlig flicka af femklassiga god familj omkring 30 år kunnig i god matlagning och inom hus förefallande göromål får plats hos änkefru. Är Samskola den sökande skrifoch räknekunnig komma a t t för nästa läsår, som skall vore det en fördel. Svar med ref., t a g a sin början den 22 augusti 1907, löneanspråk samt fotografi sändes till anställas följande lärarekrafter: » Ordningsfull », Sportmagasinet, Kungs1 :o) Föreståndare; lön 2,000 kr. trädgårdsgatan 12, Stockholm. 2:o) En manlig lärare med undervisning sskyldignet företrädesvis i mateEN stadgad, allvarlig och ordentlig matik och naturkunnighet; lön 1,400 jungfru får god plats. Hvilooch Ålkr. derdomshemmet, Lisakulla, Sätila. 3:o) E n lärarinna, som genomgått högre lärarinneseminarium eller aflagt studentex., med undervisnings skyldigVid Grängesbergs Samskola het företrädesvis i språk; lön 1,200 kr. äro från höstterminens början den_ 1 4 :o) E n lärarinna, kompetens: hälst näst in stundande sept. tvänne lärarinafgångsexamen från något seminarium. netjänster lediga, den ena för första Undervisnings sky] dig! " et hufvud akligen lärarinna och den andra för biträdande. i svenska ämnen; lön 900 å 1,000 kr., Lönen för första lärarinnan utgör 1,000 beroende på kompetens. kr. och för biträdande lärarinnan 600 Ansökningar, åtföljda af betyg, som kr. lans fyra första årskl. kurs. Första Nässjö den 28 juni 1907. lärarinnan bör hälst hafva betyg från högre lärarinneseminarium och särskildt NÄSSJÖ SAMSKOLA. äga vitsord i tyska och engelska språ- ken. till pastor D. Johansson, Grängesberg. På advokatkontor i Norrland finnes plats för dugligt skrifbiträde. Ref. fordras. Svar jämte betyg m. m. före den 15 juli till » Advokat » adr. Svenska Telegrambyrån, Stockholm. |
f a s t ä n sjalf löshäst, begaf jag mig i Dagnys intresse iistad för att bevittna tilldragelsen och kiinde mig hjärtans glad, att mina l h g t ifrån emanciperade landsmaninnor sent omsider kommit underfund med att organiserad sammanh~llning blifvit en nödviindigliet och att lokala föreningar med begriiilsade intressen gjorde klokt i att söka central anslutning ined vidgad synkrets i likhet med andrtt nationers kvinnor, som bildat nationella och internationella förbund. Så nu är det gjordt - denna nutidsandens spada ättling lefrer och hvilar stadd på tillvaxt i Schweizervaggan. Pöriitom delegerade från 40-50 föreningar infann sig i Hvitu Korsets svartkliidda palmsal kl. 11 f. m. en intressant sviirm nf stadens damer, till och med ett par manspersoner med grinad hjässa. Pyra de näpnaste tarnor i bernska bonddriikter, skimrande af sexdubbla silfverkedjor, filigramspgnnen och styfva lintygsarmar, trippade omkring, logo med gropar i haka och kind under svarta spetsmössor och utdelade röd-hvita bandrosetter samt musiken till de sånger man iimnade sjunga i kör. För att bryta isen och breda helgd öfver ett möte tillgripa schweizarna helst sina tändande fosterländska visor. Till en bekant melodi sjunger då hvar efter sin nabb p5 franska eller tyska. Sålunda uppstämdes först Grutlishgen, det, var gifvet; 18ngre fram kom sedan » Rufst du, mein Vaterlandz, - och sist klämde man till med Mozarts förbundskör ur Trollflöjten med Atskilliga textvariationer lampade efter tillfallet. Det gick risserligen i något släpande, psalmlikt tempo, men bra lat det anda. Sången sitter i ovanskligt sedan skoltiden och följer en genom lifvet, om ock rösten detonerar eller & r skroflig vorden. I god tid hade jag fattat posto vid pressens bord och såg mig om i p.aluisalen, som erbjöd den trefligeste tafla af demokratiskt samhällsskick i dess prydno. |
– Det är märkvärdigt, att herr Hall ensam af hela sin familj hyser en dylik afvoghet mot commercerådet Björnberg. Enkefru Hall har stort förtroende för honom och grefve Wachtmeister likaså. – Jag är icke ensam häri. Min fader hade samma känslor gent emot denne man och ville ej göra affärer med honom, sedan han såg, att Björnberg var utan samvete och att enkors och faderlösas förbannelser vidlådde honom. – Det är särdeles oklokt af herr Hall, att stöta commercerådet Björnberg för hufvudet, han är en mäktig man och han är en farlig man för dem, mot hvilka han hyser agg. – Jag har intet att frukta af någon, en dygdig människa lyssnar blott till sitt samvetes röst och följer dess maning. Jag är tacksam för Carnegies visade intresse, men förbehåller mig nu och framgent att handla, som mig bäst synes. Carnegies rödletta ansikte blef blodrödt. – Jag skall icke falla vidare besvärlig med mina råd eller föreställningar. Jag skall göra det jag blir anbefalld att göra, och ej yttra något, vare sig till varning eller uppmaning. Därpå kan herr Hall förlita sig. – Det är bra, Carnegie. Jag vet, hvad jag gör. Carnegie kan ej förstå mina planer och mina vyer. Bär nu hit kladden, så finner jag snart, hvad jag menat. Carnegie gjorde så och lämnade därpå det Hallska contoiret för att tillbringa återstoden af sin dag på David Carnegie & companis contoir. Han delade numera sin tid mellan de båda affärerna. Men John Hall satt i flera timmar nedhukad öfver kassakladden utan att förstå meningen. Hans hufvud värkte, och han räknade och strök ut och räknade. Den engelska vagnen hade stannat utanför huset, och John hade sett Constance resa bort och komma igen, men han satt fortfarande kvar och ville inte ge tappt. Han ville visa Carnegie, att han ej var så oerfaren, som denne förmenade, utan kunde föra sin kassakladd, visserligen annorlunda, men lika säkert som någon annan. Ändtligen kom hofmästaren ned på contoiret med hälsningar från friherrinnan, att middagen var serverad. John Hall viftade med handen. |
Rapporten visar även att skolans elever inte bor inom skolans upptagningsområde i samma utsträckning som tidigare utan att en betydande andel av elevunderlaget bor i andra delar av Stockholm, varav många i socialt utsatta förorter. Som en pappa frågar sig: På den tidigare skolan talade också lärarna dålig svenska. De fokuserar många gånger främst på aspekter av kultur och en individs kulturella bakgrund som befinner sig ” ovanför vattenytan ” (Lahdenperä 2004), det vill säga dessa expressiva företeelser och språk. De har fokus på att studier är något som är viktigt att ha med sig. This point of departure is based upon the theoretical perspective developed by French sociologist Pierre Bourdieu, who has analyzed the relation between societal structure and individual practice with concepts such as field, capital, habitus, social space and practical sense (see, for example, Bourdieu 1994a, 2004) .The study is concerned with the notion of a social space in which actors (individuals and institutions) hold different positions and relate to one another (see, for example, Bourdieu 1977, 1979 / 1994b, 1994a; Bourdieu & Wacquant 1996; Broady 1991). Och det har ju funnits en viss osäkerhet kring den vanliga skolan. Och där har integrationen fungerat väldigt bra just därför att det inte har behövts, eller krävts, att man fyller på med barn utifrån, utan att man har platser lediga. Det betyder att habitus påverkas både av varifrån en individ kommer (t.ex. i fråga om föräldrars sociala bakgrund) och var individen befinner sig idag (nuvarande sociala position). (red) (1994): The Handbook of Qualitative Research, Thousand Oakes CA, Sage Dovemark, M. Mer sällan angavs att det var för långt avstånd till den nuvarande skolan eller att det gick för många barn där med invandrarbakgrund. Så därför känner jag att jag inte kan låta min son gå i den skolan. Man kan faktiskt gå i vilken som helst. |
De hade bå ögonfransar och svarta eller guld da två ramlat ut, eller rättare in, Allt vackert för Julens dekorering finner Ni alltid hos glänsande lockar eller flätor och för de lågo in i huvudet och skram pärltänder, vita som snö, och från lade, ocih hennes lilla glada näsa var topp till tå sköna som prinsessorna i jnäckt. F. D. LESSEBO PAPPERSHANDEL Korsgatan 18. Korsgatan 18. sagorna. Medan vi sutto där i gräset, för Vår pappa köper också dockor åt sänkta i sorg och sårade av Svens oss, men de äro inte så sköna isom brist på deltagande, där han sysslade mammas, utan mera av det skojiga med fallskärmen som Ibräckt ett spröt, slaget, såsom Apan till exempel, eller kom vår dockdoktor (som också är Nalle och lilla Birgitta. En tant sa vår mormor) med famnen full av gre att dom ser " mänskliga " ut, men det jor — bomull och bindor och gummi är kanske detsamma som skojiga. In och färglåda och sax ooh nål och gen av dem kan blunda utan genom tråd. skall, för att olyckshändelse, förstås. Först var Så började operationen. Med ett kunna tvättas det Apan, som av någon okänd an tandborstskaft böjdes näsan ut och om och om igen ledning råkade tappa sitt ena öga och fylldes med bomull, ögonen glimma och ändock se såg obeskrivligt sorgsen ut, mycket des fast och så stoppade doktorn hela fräsch ut tvät värre än vanligt, men lyckligtvis huvudet fullt med bomull — " det är tas med hängde det fast vid en liten tråd, så nyttigt att ha bomull i huvudet " så man kunde hala in det och kläm sa doktorn — " för då har man ma till bra, så satt det där igen och inte så stor känning av stötarna man låddes om ingenting — tills nästa får här i livet ". ' Men för att komma gång. åt de inre skadorna hade doktorn va Fabrikanter: A.-B. ENEROTH & Co., Göteborg. Värre gick det vår lilla rara Bir rit tvungen att klippa ett hål i hu (Även t i l l v. |
2. Såsom i de andre soknarne i tinglaget, gafs ock här bifall, at 1/4 del af de fattigas qwarlåtenskap skulle efter deras död tillfalla fattigcassan, med det wilkoret får ock gl. enkan Märeth i Trållsåsen njuta en half del emot andre fattigdeltagare. 3. Wapenhusbyggnaden åtog sig snickaren Pehr Jonsson i Kingsta emot betalning, efter öfwerenskommelse, af församlingen. 4. Olof Ersson yngre i Faxelfwen, och Erik Larsson i Trollsåsen blefwo entledigade ifrån sexmanssysslan. I den förres ställe föreslogs Lars Bengtsson i Smedsåsen, och i den sednares Nils Nilsson i Öne. Källa: Kontraktsprostens i Jämtlands norra kontrakt arkiv, vol. A I:2, s. 132, ÖLA. År 1770 d. 26 aug förrättades socknestämma i Åhs. 1. Sedan kyrkooch fattigräkningarne blif:t upläsne och erkände, blef här på samma sätt, som förut i de öfriga soknarne skedt, samtyckt att efter fattigdeltagarne tilfaller 1/4 del fattigkassan af deras egendom. 2. Sexmannen Iwar Jonsson i Dillne anförde, at cavallerie corporalen Johan Tideman, sistl. 3 storeböndag försummat gudstjensten, och wid efterfrågan fans bem:te Tideman äfwen nu frånwarande, hwarföre beslöts, at saken wid werl. domstol af kronolänsman Silwer må anföras. 3. Sexman Helge Pehrsson i Ösa angaf det hos nämndeman Iwar Pehrsson derstädes förl. annan dag Pingst wid solens nedgång, följande kastat korsslant[?], dansat och spelat kort. Neml. drängarne Jöran och Aron Pehrssöner i Byen, drängen Hemming Olofsson i Sem, dräng:ne Pehr Jönsson och Enoch Jönsson ib:m, drängen Jon Ersson i Trättgiärd, drängen Nils Jonsson i Sem, ryttaren Anders Öberg, drängen Nils Ersson i Täng, drängen Pehr Jonsson Friman i Gerde, drängen Brodde Ersson i Ösa, bonden Pehr Jönsson ib:m, bönderne Erik och |
Den största triumf en skönhet kan fira är om en man kan tala så lugnt med henne, att han icke längre tänker på, att hon är en vacker qvinna. Det är icke qvinnorna, som tyranniseras af männen, men det är qvinnorna som tyrannisera hvarandra inbördes. Den enda emancipation, som behöfs, är att mildra detta tyranni en smula. Jag har ofta frågat mig sjelf hvarför vi qvinnor i ungdomen så sällan ega utpräglade anlag. Och hvarför vi i stället skola likna svigtande rör, som villigt böja sig för alla vindar. Våra åsigter äro då föga sjelfständiga. Vi kunna nog ega intelligens tillräckligt för att fatta de olika åsigterna, men när det gäller att göra ett val och att fatta en bestämd mening, som skall vara verkligt vår egen och orubbligt fasthållas, då komma vi tillkorta om vi icke ega någon annan att stödja oss vid. Om vi se närmare efter är detta en af naturens visaste anordningar, och just detta gör qvinnan så lämplig för sin uppgift att vara mannen en hjelp. Arbete under kamp och sträfvan det är oftast mannens lif. Arbete af trogen kärlek, det borde vara qvinnans. Den man hon älskar, hans bana blir hennes, hans lifsvärf hennes, och just det, att hon ej på förhand åt sig utstakat en väg, gör att hon dess lättare kan slå in på hans. Skulle deri ligga någonting förödmjukande? Tvärtom. Det är en qvinnas högsta ära att kunna deltaga i mannens ärliga sträfvan och att få anses som hans aldrig svigtande kamrat. Äktenskapet är menniskolifvets dyrbaraste ädelsten, men emedan dess pris synes många för högt, har man lärt sig att efterbilda densamma med mindre ädla ämnen. Nåväl, vi (den unga literaturen) tro oss genom att vända alla ädelstenens sidor mot ljuset, kunna upptäcka om den är äkta eller ej, och om vi lyckas skola vi skänka den vunna kunskapen åt våra barn. Redan som barn hörde jag sägas, att originalen dö ut, så att deras tid snart skulle vara förbi. |
Carl Gustaf erfor en elektriserande känsla af att första gången efter sin hemkomst träffa en människa, som han verkligen kunde tala med, en människa, som visserligen icke delade hans åsikter, men som icke ryggade tillbaka för någon tanke, vore den än så himmelsträfvande djärf; som lugnt drog ut hvarje konsekvens, utan att skrämmas af att den summariskt öfverkorsade det bestående. Det gifves yttranden, som äro särdeles svåra att besvara. Ja, nu kommer jag, mamma! » Det stod skrifvet i hennes ansikte, att hon ansåg det lönlöst att öppna den diskussionen igen. » Åh nej, visst inte! Nu tar jag Stockholms parti! » Han skrattade, men det gjorde honom ondt om henne. Hvarför tror du, att Sylvia har gått till Södrabyhus hela sommaren? » Oskar, här är jag! » ropade hon. Hasselströms äro ändå ett kälkborgarherrskap; flickan är en barnunge, som skriker efter min bror, som hon skulle ha skrikit efter en docka för tio år sedan. Hennes nederlag var fullbordadt; det visste de båda. Carl Gustaf sade intet mer om saken. Mukthar var en präktig häst, stark och säker på foten; han hade i yngre dagar varit outtröttlig vid jakt, exercis och marscher. » Ja, jag skall hjälpa dig! » sade han. Hennes närvaro verkade upplifvande på dem alla; hon var ju nu för tiden den käraste gäst de kunde få. Saken var, att Elsas min hade sagt så mycket, att Wolmer kände sig som naglad till en skampåle under det par minuter, hon varit i biblioteket, och det förlät han icke lätt, ty han var stolt. Einar och Albin hade hört åtskilligt om baron Barclay i sina hem och voro nyfikna på honom. » Då blir det ändå en lycklig dag i morgon, fast den blir vemodig. – Mamma ville då också alltid, att man skulle vara så sentimental Åh ja, hon hade nog tröstat sig till i morgon, och då skulle Sylvia vara rysligt vänlig mot henne. » O – med tiden? » Hvilken gumma? » frågade Carl Gustaf med rynkade ögonbryn. » Men, Gabriella! Hasselströms ha rest bort öfver i morgon. I matsalen, som var ljus och luftig och fylld af morgonsol, träffade han sin mor. |
Tingh medh almogen af wendelz Herede medh Biörklinge Sochn, Vthi Biörklinge Sochnestugu, Nerwarendes H: M:tz wår aldrenådigeste Drottningz Befalningzmän Erligh och welht Johan Larsson och Nempden, som nest förledne Tingh. Samma Dato steltes för Rätten en Ryttere Johan Mårsson widh Nampn till hemwist i Rijssby Vthi wichstadh Sochn, then ther Vthi förledne wijnter, hadhe et Mandråph begångit, Vppå en annor Ryttere Peder Hansson widh Nampn, som skedde i Albärga Vthi wendell S. huilket tilgånget war, som effterfölier, och Vthaff husswerdens thersammastedes, Hans Larssons i Al bärga, Jämwell och en af gästernes Hans Larssons i grytteby Edelige wijtnezbyrdh, stodh tilförnimmandes, Nemb. att Vthi Nestförgångne Januarij Månadh, hafwer denne Johan Mårsson dråparen medh den som döden Ledh, iblandh andre gäster, warit stadde Vthi et Bröllop Vthi be:te Albärga, och i medlertijdh, emedhan the ther sutte och drucko, ähr sigh them emellan en discurs förorsakat worden, om theres Hester, och omsider så wijda afftalt, at be:te Johan Mårsson skulle köra kaap medh en anner Persson Lars Anderssonn wijd Nampn, om begges theress häster; Tå hafwer denne Peder Hansson som döden Ledh, sagdt desse ordh till be:te Lars Andersson i må well köra medh honom, ty hans häst doger int: at Löpa, Huilke ordh Johan strax myckit hafwe förtröttet och i samma sinnet sagdt till Pe der Hansson desse ordh igen, at den som Legger sigh anners mans taal pläger Vnder tijden slijta slengier, huilket han och |
tills hans stoft den 26 oktober nedfördes i Karolinska grafkoret i närvaro af kronprins Carl s«mt prinsarne Oscar och August,. J I - nu i dagefter femtio år får rösten en sällsam vemodsklangoch en skugga drager öfver de ännu kvailefvande gråhårsmännens anleten, när de minnas om sin tunga post vid prins Gustafs katafalk i Riddarholmskyrkan. 630 — för att vi inte vet nånting i den där linjen med storkaxar och fint folk Vi ha varat för oss vi och därmed jämnt. Hvar och en på sin teater. Nu är klockan så mycke ', att det är hög tid alt vi ge oss af ned till tåget, » menade kapten Hedlund, i det han drog upp sin stora rofva.- Larson tog också fram sin klocka. » Ja visst för tusan, » medgaf han ifrigt. » Kypare, låt mig få en nota och det kvickt sen! » Den kom i rappet och gick till något öfver 30 pund. Nu voro Larsons guldpängar slut och han måste draaa fram en banknot ur den mycket slitna plånboken. » Plocka på er ananasen, go herrar, » uppmanade. Larson. » Den är. för god åt de här högfärdiga kyparne » .. Det hade han rätt i. Den öfverblifna frukten stoppade skepparne i sina djupa kavajfickor och äfven Larson tog med sig en god del, men det blef öfver ändå. När de så kommo ut från värdshuset, skyndade irländaren fram med åsnan. Han var en ärlig man, men så hade han också fått bra betaldt. Larson var inne på reaktionsstadiet. Häftiga lynneu skifta fort. » Åsnan ja », mumlade han, » hvad ska jag med den? Det är ju bara en dumhet. » » Ja, men herrn har ju lagt ner så mycke pengar i den, » erinrade kapten Wesström. •Jag är väl tvungen att ta den då », suckade Larson, gripande i g-rimskaftet. Den så mycket förtalade, åsnan är icke egentligen något så värst dumt d ' ' ur, men hon är envis. Hon vet hvad hon vill och ännu mera hvad hon inte vill. Nu ville hon inte följa med Larson, inte på några villkor. |
I hennes inre det glöder, På hennes yta ar eld, Som sjuder i heta strömma: Och flammar ifrig och vild. För henne, der fram hon stormar I rymden fran pol till pol, Ej svalkande vindar finnas Och ingen lysande sol. Omtöcknad på villsam 1) nna Som tvungen hon fratnit gir Och kampar mot egna krafter, S i itin$ hennes mod förs&. Hon vet ej hvad stunden bringar, Ej hvad hennes framtid kan bli, Om hon en gång skall komma Till ordning och harmoni. Och derför så sällsam tycks hon, Der okänd makt henne ställt, Bland alla d e andra stjernor På himmelens blåa fält. Och derför, då upp vi blicka I vinterqvällen sen, Vi se henne alltid flämta Med ängsligt darrande sken. A. S ?jertcstedt. Dagny har genom några medlemmar af ' liredrika-l rem erFörbundet blifvit satt i tillfälle att utlofva ett pris för den basta sh$t om behofvet af andepvisning for den q - ~ i d i g a zmgdomen i gmnderna for v å r d m om ett hem med dertill hörande. ' hasliga sysslor sa m t ylan for meddelande af en tidsendzg siidan undervisning, åsyftande att atbildn så vad hasnzödrar och husforeståndarinnov, som tjenarinnor. Uppgift om prisets belopp, tiden för pris-slzrifters inletrinande m. m. skall meddelas i nästa häfte af Dagny. Strödda tankar. var och en qviniia som visar, att hon kan besitts solida kunskaper uran att yfvas deröfver och utan att för dem försumina sink husliga pligter, har i sin inon bidragit till sitt köns frigörelse. oinliga menniskors öfverliigsenhet ar af blott lokal beskaffenhet. stora emedan deras orngifning iir liten. w är smickrare stäiiit möte kan satan rakna p2 att få vara nied ' om kalaset. 8 r# P arleken och döden äro de vingar, som bara oss från jorden till himlen. Reaktionen mot det af qvinnofragan framkallade aktenskapsidealet. Af Esselde. |
Men när hon kommer hem, går hon direkt in till mig, tar fram den svarta amuletten och säger mig, hvad den innehåller. Därpå håller hon den fram emot mig och ber mig, att jag skall kyssa den. Jag gör så för att icke störa hennes glädje, och med ett lyckligt leende döljer hon den åter vid sitt bröst, i det hon säger: – Om du visste, hur lycklig jag känner mig, när jag är ute hos Sven, skulle du aldrig vara ledsen, att jag far så ofta. Jag blir lugn för flere dagar, bara jag får komma till honom. Så går hon ut igen och lämnar mig ensam. Och när jag efter ett par timmar stiger upp från mitt arbete och söker henne, finner jag henne vid Svens lilla byrå, vändande på de ting, hvilka en gång tillhört honom. Så kretsa hennes tankar ständigt kring honom, som är död, och det finns ingenting, som kan störa henne. Hon talar om, att hon snart skall följa honom, och hon gör det i en lugn, sansad och förtroligen ton, som borde detta vara den naturligaste sak för andra, liksom den är det för henne själf. Ibland brukar hon tillägga: – Jag ville bara så gärna lefva, till dess att gossarna blefve litet större och inte behöfde mig längre. Då kan hennes ansikte få ett förtvifladt sönderslitet uttryck, som visste hon, att denna önskan vore mer, än hon kunde hoppas eller begära, och hennes panna får ett djupt veck mellan ögonen, som om hennes grubbel vållade henne smärta. Hon känner, att hon måste göra valet mellan lif och död, åtminstone i sin önskan, och hon kan icke göra det. Därför vill hon lefva en tid först, för att få vara allt hvad hon kan för dem, som lefva, och sedan dö för att få stanna hos den, hvilken hon känner sig tillhöra. Hon söker en försoning mellan begäret att dö och behofvet att lefva, och hon fruktar båda, emedan de slitas om herraväldet i hennes själ och hvar på sitt sätt pina henne gränslöst. På samma gång anar hon emellertid, hvilken af andarna till sist skall vinna seger, och därför tillägger hon detta, icke som en utomordentlig händelse, hvilken bör framkalla förvåning och häpnad, utan som något själfklart, hvilket hon upplefvat, och som ingen kan betvifla. |
Du kan vara fullt trygg hvad mina uppgifter beträffar, ty jag har Klemming bakom mig; icke som om han skulle ha skjutit mig fram, han har bara hjelpt mig vid undersökningarne. August Strindberg I det jag frambär min tacksamhet för tryckningen af mina små utgjutelser, ber jag ännu en gång få säga ett ord i Birkafrågan genom hosföljande. Men det är näsvist också! Jag har talat vid Stolpe och visat honom på stället, hvilket han icke heller kände och öfver hvilket han blef både belåten och upprörd, samt förklarar sig icke ha något jäf emot källan, hvilket han icke heller kan ha! Om Wiedes svar kan jag bara säga: det är kolossalt! Stockholm d. Om min ton är häftig, så är det naturligt när man hör okunnighet och tvärsäkerhet predika; den är icke ohöfvisk; dock är jag icke noga om ett eller annat ord går ut! Vänskapligen Högt Ärade Broder! Wiede har icke kännt krönikans uppgift, det är sjukan! Låt nu icke detta svar ligga, ty mina lastare få nog rum ändå då de ha hela dagen i morgon på sig att jubilera! Ich bedaure heute das Ausbleiben gestern aber ich war unwohl. Ihr dankbar Ergebener. Sehr Geehrter College und Doctor, Berlin. Hätte so gern ein wahres Wort über meine Lessing-Stücke gehört. August Strindberg. Bitte noch einmal bestellt zu werden, aber nur nach dem Montag. W. Pots-damerstrasse 27 A III |
Alla mæn thetta breff høra ællar see helsar Hinrik Swinakula æwerdhelika medh warom Herra Ihesu Christo. Thet skal allom witerliket wara swa wæl thøm som æpter koma som thøm nw ærw at iak kennes mik laghlika saalt hafwa medh minna ælskelika hustrw Cristina Byornsdotter iaa oc godhwilia renlifwes iomfrwm systromen j Skæninge en attongh iordh oc en fyærdhalut j Risaberghom ligiande j Fiwelstadha sokn medh hws oc iordh oc allom thæs tillaghom j wato oc thørro nær by oc fyærren ængo vndan takno for fyretighi mark swenska pæninga j swa got mynt som nw gar, en lødhogh mark gyælder siex mark, hwilka pæninga iak kænnes mik wp hafwa burit swa ath mik wæl ath nøgher. For thæn skuld afeghnar iak mik the fornæmpdo iordh oc minom arfwom oc tileghnar iak hana them fornæmpdo systrom oc therra conuent til æwerdhelika ægho. Til hwilka fastare wisso oc witnesbyrdh iak hænger hær mit eghet jnsighle fore thetta bref medh minna ælskelika hustrw jnsighle forenæmpda. |
Denna drake, det är ljud; S: t Göran hade stort besvär ditt jag med sin egenvilja och sin med att göra sig begriplig och fick själviskhet. Eller allmännare f o r - lov att upprepa allting tre gånmulerat: principiiim individuationis, det är den rasande, glupger. - Draken känner j a g nog, min ska, mordiska draken, upphoson — började den urgamle erevet till den lögn du kallar miten efter en längre meditation. den verkliga världen. Sönder Men vet: här föreligger ett trampa hans huvud, min son! stort missförstånd. Du lever i den Det vill säga, förneka hovillfarelsen att du måste uppsöka nom, förinta honom i dig! När och döda draken i yttervärden. du tillintetgör honom i dig så tillMen det finns ingen drake i ytintetgör du därmed den så kallatervärlden - ty det finns ingen de verkliga världen alltså, ifall. Tidevarvet Människoöden. har rönt en synnerligen snabb och betydande anslutning under den månad som nu gått sedan dess start. Därom vittna välvilliga och förstående uttalanden i pressen landet runt och talrika brev från en belåten och tacksam läsekrets i flere tusen hem. Till de många, som visat sin glädje över att Tidevarvet iioniinit till och som veta och känna att tidningen har något att säga just dem, till dessa vänNär man i tjugu år gått omkring på sjukbesök i Stockholm, huvudsakligen på Söder och i Gamla staden, ha många interiörer a v mänskligt liv och mänskliga förhållanden kommit en nära och blivit oförgätliga. Jag skulle vilja säga, att det är en företeelse, som alltid blir den mest gripande i alla oändligt skiftande former: rö- rande, beundransvärda, underliga, I stället för blommor. tragiska Det är den ofla så ojämInte lekamligen men med all knyckiga, böljande rörlighet likna kampen för människovärdet, min själ var jag tillstädes i den nade den en låga fladdrande för för sitt eget, speciella människonågot för att 1924 må bli ett gutt festliga stund då Alfhild Martin, drag. |
Efter m h g a stridigheter segrade namnet ~Sorosisn, livillcet ansigs lämpligt, enar det lhter bra, ej ar hvardagligt och lätt kan ihggkommas. Det betyder en massa sm& individuella blommor, förenande sig till en klase, som hos syrenerocli fliider. Under sina första lefnadsar genomgick k so ros is.> liela raden af barnsjukdomar. Tiderna hafra sedan dess föriiadrats; då ansågs ett fruiitimnierssallskap, so111 ej tillkommit för viilgörande andamil som en omöjlighet. De enda kriiiliga föreningar, som fiinnos, roro syföreningar, ocli till och med dar hade karlarne förstyret. Ingen man kunde tiinka sig a t t ett varidsligt sällskap af kvinnor, tillhörande olika sniakriktningar, religiösa åsikter, lefnadsvanor och yrken, utan sarskildt mal att striifva för, kunde hålla ihop. De rika i liifven !JH hvarandra-), spdddes det. >Lika. val kunde nian bygga ett Iius utan miirbruk och vänta sig att tegelstenqie skola hkll? ihop. w Trots alla onda spidornar fortfor 2Sororisw a t t lefva. JIed 14 medlemniar börjades klubben; nu raknar den flera liiindm, och sh många söka inträde, a t t vilkoren och inskrifiiingsafgiften betydligt höjts för a t t undvika allt för stort tillopp. New Yorks presskliibb, som genom sin förolämpning gifvit uppliofvet till roro osis^, behagade efter en tid stryka öfver med hartassen. 99 ' Det $r aldrig för sent att betals gamla räkningar. Pressklubben bjöd p$ ~liiiicli P, men under festens fortgbg aninodades » ~ o r o s ' i - damerna s~ de ingalunda att svAra p$ skiilas, de hade endast att sitta stilla vid bordet, iita, dricka, 1y.ssna p& taloch sållg wc11 kvickheter, och för öfrigt hilla mun som snalla barn. Det gjorde de ocksii. |
David Walds redogörelse för sin ansökan (BMJ 2004; Närmare 200 frågor eller punkter behövde besvaras, och varje del måste godkännas av olika lokala instanser innan nästa kunde fyllas i. Det är med all rätt. Opinionsbildarnas och ledarskribenternas senaste skötebarn heter klinisk forskning. Ingendera är lätt att få, resurser är en bristvara och ansökningarna kan vara nog så komplexa. Hans ansökan gick igenom efter 44 arbetstimmar och avgifter motsvarande 12 000 kronor. Utan den kliniska forskningen avstannar den medicinska utvecklingen. Granskningsprocessen handlar mer om byråkrati än etik och måste ändras därför att den har blivit ett hot mot forskningen, är hans beska slutsats. [email protected] Wald skulle göra en enkel jämförande studie på två blodtryckspreparat med få etiska problem. BMJ den 30 juli handlar om hur denna nya myndighet, som skulle leda till en mer enhetlig och noggrannare granskning, har blivit en svårforcerad etisk barrikad. 329:282-84,) kan rekommenderas till alla forskningsintresserade som en varning för hur det kan gå om byråkrater får alltför fritt spelrum. Ansökan visade sig bestå av fyra delar på sammanlagt 68 sidor. Wald hade dock tur. För att påbörja ett kliniskt projekt behövs initialt pengar och ett etiskt tillstånd. Professor Charles Warlow tar i sin ledarkommentar upp mindre lyckosamma fall där försöksprotokollen behövt modifieras så att forskarna inte längre kan få sina relevanta frågor besvarade. I Storbritannien finns sedan mars i år ett centralt verk för etiska ansökningar (COREC). |
En laparoskopisk teknik finns också utvecklad [6]. Patienterna (n = 102) är uppdelade i grupper efter tumörgrad. De preoperativa PSA-värdena studerades. Patogenesen bakom prostatacancer har en genetisk komponent [2, 3], men även miljöfaktorer [4] och dietära faktorer [5] inverkar. Bland patienterna med högt differentierade tumörer (grad 1) däremot sågs knappt 10 procent med behandlingssvikt efter ett år. Det är också ganska vanligt att cancern upptäcks i sent skede, t ex när patienten söker vård för smärtor som visar sig bero på skelettmetastaser. Om tumören inte är lokal finns endast palliativ behandling att tillgå. I fråga om 14 patienter kunde vi inte återfinna något preoperativt PSA-värde. Cirka 45 procent av tumörerna visade tecken på extrakapsulär växt (pT3), vilket gör det troligt att de inte har avlägsnats radikalt. Vi studerade hur preoperativt PSA-värde i serum, tumörgrad och tumörstadium inverkade på behandlingsresultatet på kort sikt. Om det finns tumörväxt i dessa har tumören metastaserat. Prostatacancer är mannens vanligaste cancersjukdom. Beteckningarna G1-2 och G2-3 användes då tumörgraden bedömdes ligga mellan två grader. Eventuellt kan ett utvidgat biopsitagande, vilket förekommer på en del kliniker, vara indicerat för att möjliggöra en förbättrad preoperativ bedömning [15]. Det preoperativa PSA-värdet tillmäts dock ganska varierande betydelse som prognostisk markör [8]. Prostatacancer är den vanligaste cancersjukdomen hos män i Sverige [1], och efter lungcancer den näst vanligaste i större delen av västvärlden. Då dessa tecken inte kunde påvisas, bedömdes tumören vara pT2. Vi använde det värde som uppmätts närmast före operationen. Av de patienter som hade ett preoperativt Dags sänka gränsen för högsta preoperativa PSA-värde? Prostatacancer kan också behandlas hormonellt, men sådan behandling är att betrakta som palliativ då den vanligtvis endast tillfälligt hindrar tumörprogressen. Tumören trycker ofta på prostatiska delen av uretra, varför vattenkastningen försämras. En relativt stor andel patienter visade tecken på behandlingssvikt redan kort tid efter att radikal prostatektomi utförts. |
»Det är kärleken!» Nu blef det skratt af, ska jag säga, nästan lika mycket som i Stockholm. Men så hade jag också haft den stora förmånen att få studera alla kullerbyttors Urängel på ort och ställe. Och ändå finns det folk som påstår, att konststudier är bortkastade!! De är visst inte bortkastade, om man bara har ögonen med sig! Senare: Allt går bra. Jag har bara så förfärligt brådtom! Thore målar kulisser, som om han inte gjort annat i hela sitt lif — men jag tycker han själf liksom börjar att blekna af, och ibland ser han på Maja så undrande. Flera dispyter har de haft, det har jag märkt. Maja —ja, jag vill inte säga något ännu — men jag börjar tro, att hon är en kokett och det en af de värsta! Såvida hon inte tycker, att Thore är för lycklig och vill reta honom litet? Sådant händer också! Senare: Nu är det slut med mig igen! Provisorn, den gamla döfven, har sagt ifrån sig rollen. »Vill inte maskera sig gammal.» (För Majas skull?!) Liksom det gjorde en smul, om den där ser ut som en gammal häftplåsterstång — eller som en färsk!!! Och förr än kronofogden målar en skrynkla på sitt fina skinn, så –. Eljest kunde de ju så väl byta roller! O, Lovisa, Lovisa, hvad hade du på galejan att göra?! Men hvem kunde också tro, att den teatraliska konsten förde med sig så mycken manlig fåfänga! Senare: Ett slag till — ett dunderslag! Bäst jag satt i sängkammaren och grubblade, så håret kunde falla af, hur i all världen jag skulle få provisorn att ta reson, öppnades dörren och Thore trädde in. Ljuset, som liksom upplyste honom innefrån, hade slocknat, och mellan ögonbrynen låg en våldsam rynka, en af de där som lifvet aldrig plånar ut. »Jag har kommit för att säga adjö», sa han dödt, »och för att tacka tant Lova. Jag reser till Stockholm i morgon.» »Till Stockholm!» sa jag alldeles häpen. »Och pängar!» Tyst lade han fram tre alldeles nya ett hundrakronorssedlar af riksbankens framför mig. |
Om han gjort detta, skulle han emellertid fått anledning att än en gång komma att undra öfver, hvem den man kunde vara, som han nyss haft i tankarna, mannen med den långa ulstern, det spetsiga skägget och den finputsade glänsande cylindern. Ty nu kände han – och för första gången i sitt lif – att hade han icke Judit att arbeta för, icke henne att kämpa för, icke henne att hoppas på – då kunde han så godt först som sist utan vidare göra upp räkningen med lifvet, eller bli bonddräng, slaf, tiggare, hvad som hälst af lifvets hand-ur-mun-existenser tills döden ändtligen förbarmade sig öfver ett nytt förfeladt lif; ja, han kunde till och med resa till Stockholm och sälja sig åt en värfvare, bli gardist, legoslaf i granna klutar och matfriare i bättre kök. Annu längre upp gjorde sig vinterklimatet allt mer gällande. – Välj nu! – Detta blef en ny öfverraskning, men visserligen en, som jag kunde tåla vid. Redan i början var resan här så tillvida underlättad, att man passerade mellan utspända järnrep, hvilkas underhåll påkostades af en kassa, till hvilken turisterna hvar och en i sin stad hade att erlägga några cents. För uthungrade stackare, som ej ha en cent på fickan, är guldstaden Dawson icke en plats, där man har att hoppas på en hjälpsam hand. – Hvarför stannade ni inte där då? I Vancouver kan man få köpa allt, som behöfs för en resa till Klondyke, till och med termometrar, som äro graderade hundra grader under fryspunkten! Följande morgon bar det i väg uppför Eldorado Creek, som skulle befaras i nära nog hela dess längd upp till dess skapande vattenlopp Dauchy Creek och Chief Creek, som komma från en mäktig bärgkam, hvilken springer ut nästan rätt i söder från Queens Dome-bärgen. Allt var så tyst, att man skulle kunna hört sitt hjärta slå, tyst som det kan vara en natt i djupaste ödemark. Jag har redan med mig mina trunkar där borta vid trappan. Vid moskiternas sjö |
Det finns naturligtvis all anledning att, som påpekas, utöka det multidisciplinära teamarbetet kring smärtan inom barnonkologin. I ett sådant perspektiv kan man också lättare förstå att den förbättrade smärtvården kopplar inte bara till förbättring av smärtkvalitetsbedömning och smärtintensitetsmätning, såsom den aktuella enkätundersökningen antyder, utan också till andra instrumentella smärtanalysmetoder och, inte minst, till livskvalitetsfrågor. Okunnighet om neurogen smärta har egentligen kommit så långt inom smärtbehandlingsområdet, både för vuxna och barn, att vi idag kan hävda att en » onödig » smärta är jämförbar med en incident av vilket slag som helst i sjukvården. Måhända kommer barnen också att på sikt kunna kopplas till de organisationer inom både primärvårdsoch sjukhusansluten hemsjukvård som nu utvecklas och där smärtexpertis skall vara tillgänglig. I detta perspektiv kan det vara viktigt att påpeka risken för att det uppstår en alltför stor slutenhet kring smärtvård i livets slutskede, där belastningen kan bli så stor på både läkare och annan personal att man inte orkar släppa in smärtspecialisten i rutinvården (» rubba inte våra cirklar »). Kanske har man missat en väsentlig neuropatisk (icke nociceptiv) komponent. Man frågar sig hur man då skall kunna fånga smärtnivån, som ju är den viktigaste kvalitetsindikatorn för ett förändringsarbete. Det är t ex viktigt att hitta rätt avseende laxantia. Smärtan består av flera mekanismer Vid smärtlindring som synes medierad mer genom sedering än » äkta » Patientstyrd smärtlindring Teamarbete är också viktigt avseende biverkningar av smärtbehandlingen. Detta är siffror som sannolikt relativt omedelbart kan förändras om man tar till sig möjligheten att arbeta med patientkontrollerad smärtlindring (PCA) i större omfattning. Verksamhetschefer inom all onkologi måste ta på sig ett större ansvar för en kvalitetshöjning av smärtbehandlingen. Detta är inte vetenskapligt belagt. Smärtintensitetsmätning utfördes regelmässigt endast på 37 procent av barnklinikerna. Stort engagemang Det är därför viktigt att ett lokalanestetikum för ytanestesi alltid används före venpunktion. I enkäten anger 36 procent att barn ibland undviker att säga till när det gör ont, därför att de tror att smärta måste accepteras som en del av den maligna sjukdomen. |
den fraulstlende ' amerikauska kvinnan, delgifva vi hiir vBra lasare nAgra enslzildheter rorande Frances Willards dod och sista ' jordafard, hvilken senare antagit formen af en lilm storartad som gripande nationell sorgefest, sHdan som aldrig tillforene agnats At minuet af d g o n af Amerikas dottrar. Dled skal siiger ocksi de amerikanska tidningarna, att bland engelslz-talande nationer ingen kvinnas dod, om Inan mojligen undantnger drottning Victorias, knnnat vacka ett sB allmiint deltagande, att ingen offentlig persons bortging framkallat en sB djup sorg som Frances Willards. Det vai i sin medelilders fulla kraft denim verksamina kvinna slrordades a.f diiden. Under en till ?allig vistelse i New-York angreps hon af influensa, hvarefter en lunginflammation tillstotte. Sjukdornen synes haft ett hastigt och tamligen smartfritt forlopp. ~ n d a till det aista bibeholl hon sitt klara medvetancle. DB pB hennes frlga liikaren lamnade det svaret att hennes slut var niira, mottog hon dodsdornen med nastan glad resignation: hon var lycklig, sade hon, att f l do; ehuru hon alskade det arbete H t hvilket hon agnat sitt lif och. giirna fortsatt diirined, kande hon sig trott och var glad att f B hvila, hvilket for heme betydde att ofvergtl till ett annat, battre lif. Hon gaf dagen fore sin dod H t sin sekreterare och troIssta viin, miss Anna Gordon, som i ofver 20 Hr troget stHtt vid henries sida i sorg soin gliidje, sins sista instrulrtioner rorande DW. T. |
27 28 20 deligen till denna kvinna, som Din ordning överträtt och Dina stadgar lättsinnigt brutit. I de fallen var också männen mer benägna att delta i mordet som då också kan betecknas som våldsamt. Dessa siffror är inte lika entydiga som Bondessons men de säger ändå något om vittnesmålens beskaffenhet och det faktum att kvinnorna verkar ha haft mer kunskap om omständigheterna kring barnamordet och de anklagade kvinnornas vardag. 122 KAPITEL 6 KVINNOVÄRLDARS ANSVAR ORGANISATION AV ARBETE OCH ANSVAR Hushållet har, som nämns i inledningen, länge fått stå som ensamt exempel på organisationsenhet för arbete och socialt liv. Brottet avslöjades efter att kyrkoherden initierat en bröstmjölkning. Man ska också minnas att kyrktagningen av gifta kvinnor kan tolkas ur olika perspektiv. Också ogifta kvinnor kunde vittna och de var i normalfallet pigor i samma hushåll som den misstänkta. Göteborg: Univ. I avhandlingens inledning ställdes frågan varför kvinnorna spelade en så aktiv roll i samband med barnamordsavslöjandena. In relation to this however, it is difficult to see how hierarchies and power relations within the group of women were affected. Med detta som utgångspunkt blev barnamordet en kris också för ansvarsfördelningen och kvinnovärldarnas hierarkiska strukturer. Hon menade att hon inte vetat att hon väntat barn och när barnet föddes var det ofullgånget och dött. Hot om bröstmjölkning från grannhustrurna ledde till erkännande. Pär förnekade dock att han skulle ha känt till graviditeten och att han efter förlossningen skulle ha handskats med barnet. Bergenlöv, Eva (2005) ” Mordiska mödrar i Sverige kring sekelskiftet 1700 ” i Österberg, Eva & Lindstedt Cronberg, Marie (red) Kvinnor och våld. När det döda barnet skulle tas om hand efterkallades Elin. Makten kopplas inte främst eller nödvändigtvis till männens vilja att utöva makt i relation till kvinnor utan framför allt till drivkraften att tillskansa sig makt inom den homosociala, manliga, gruppen.48 Frykman 1991, s. Medelåldern bland kvinnorna i tingsrättsfallen är 25 år vilket inte bara överensstämmer med hovrättsundersökningen utan också stämmer väl överens med åldersfördelningen i andra barnamordsstudier. |
insom dustriella rationaliseringen nog skapar en hel del arbetslöshet ' industriledarna :! nom denna .process i den industriella utvecklingen Och in p ' nya vägar. En redogörelse för socialdepartementets budget avslutade hennes Törnel Den gav vid handen att ~~~~~~~ den finansering fått framSig med en Stor skuldsumma, ärvd från anlita våld. Hr. Söderlund, som talade for stadskollegiets förslag framhöll, utom det allmänt åberopade skalet att lokalerna äro otillräckliga - en sak som ju möjligen skulle kunna ändras - att det sannolikt skulle mota svå- righeter att få kompetenta sökande till 5 nya platser! Frå- gan betecknades för övrigt av hr Söderlund som en speciell kvinnofråga. Av de kvinnliga stadsfullmäktige talade samtliga partiers representanter, utom kommunisterna, för principen om kvinnlig polisavdelning och stödde i votering na försäkran med ett småleende och en vanlig nick under sitt partis bifallsrop. Miss Bondfield ä r van att bli behandlad med samma aktning som en man. Vid 21 år började hon sin polititska bana. Som medlem av Handelsbitradesforbundet framlade hon ett lagförslag mot 12-timmars arbetsdag och för bättre löner vilket antogs och föranledde lag om lagstadgad f ö r e g å e n d e hon kvinna och vart barn i England skola kunna få sitt dagliga bröd. Major W. Elliot inledde debatten med att det var ett historiskt ögonblick då en regering sände en kvinna att framlägga de viktigaste punkterna på sitt regeringsprogram. Den största heder underhuset kunde visa henne var att behandla henne så som man behandlar en man, och detta lovade han. Miss Bondfield mottog denstängningstid för butikerna och en fru Gustafssons reservation. De framhöllo i flera utredande anföranden, vilka viktiga uppgifter de kvinnliga poliserna ha t. ex. vid förhör med kvinnor och barn i sedlighetsmål, husundersökningar m. m. och vilka goda erfarenheter man gjort i Tyskland, England och Amerika. Det går inte fort att få denna viktiga fråga avgjord på ett tillfredsställande sätt. Men efter alla uttalanden till dess förmån som gjorts med anledning av motionen torde det väl ändå vara hopp om att dess lösning kan komma att uppnås inom överskådlig tid. arbetstid per dag för handelsbiträdena. Inom Nationalförbundet av Kommunala befattningshavare är hon en av de ledande och likaså i Trade Unionsrörelsen. 1923 var hon den första kvinnliga ord. föranden i Trade Unionkongressen. |
een stud:t som heeter Beronius, som skulle kunna betyga, att dhenne Gastrin tillförende pluttrat knappar bortt, hwar öfwer hans styfswärmoder skulle klagat. Dher af will Wallerman inferera, att och dhenne Gastrin sielf skurit desse uth, som han spelte medh Rudbeck om på källaren. Nu gick Prof. Spole uth och Per inger kom igen. Olaus Beronius inkallades, och tillfrågades om han weet något af dhen saken som nu examineras, eller om han någonsin sedt dhenne Gastrin skurit knappar uhr sin råck. Han swarade sigh dhet intet sedt. Wallerman frågade om icke Erich Jöransons hustru [Katarina Staffansdotter] klagat dhet han förkommit knappar för sigh. Beronius sw.de dhet hon klagat att knappar förkommit för Gastrin för 3 wickor sedan. Lemmens sade henne då klagat öfwer desse som Wallerman uthskurit. Gastrin och Lemmens förmente wijdare ransakning än icke behöfwas, uthan att wore Wallerman säker, af dhe circumstantier, att rocken war upsprätt af dhet knapparna woro uthskurne, och han in instanti som dhet skedt om afftonen, dher öfwer sigh beklagat hoos Rectorem. Wänttandes altså nu dher på dom. Waller man protesterade att hwarcken kan eller bör någon domb skie, som han icke heller dom sigh underkastar, förr än först blifwer i rådstugurätten föraren Rud beck examinerad, på hwadh sätt han fatt knapparna effter såsom då twifwelsuthan skall dhen uplyssning skie i saken, så att Wallerman wijdare icke skall häffta härföre uthan alldeles blifwa befrijad. Resol. Såsom Wallerman förmenar sigh blifwa befrijad ifrån Clastrins tillmäle, när föraren Rudbeck blifwer examinerad, effter föraren då måste giöra beskedh huruledes han fått Clastrins knappar, som Wallerman nu debiteras före, påståen |
PUBLIKEN VAR FULLTALIG. YASATEATERNS TYSKA NYHET, » GULDGRUFVAN » AF * C. LAUFS OCH W. JACOBY, TORDE vid DET här LAGET VARA NEDLAGD OCH FÖRGÄTEN, SEDAN DET BEFUNNITS, ATT DEN, I STÄLLET för ÄDLA METALLER, UTESLUTANDE INNEhöll SLAGG. SOM FÖRPJÄS TILL DET MISSLYCKADE ALSTRET GAFS EN LITEN SVENSK ENAKTARE, » AMOUR>, PÅ LEDIG OCH ROLIG VERS, SOM FÖRSATTE PUBLIKEN I EN MYCKET ANIMERAD premiérestämniDg — BLOTT för ATT DEN SEDAN Bkulle bli SÅ MYCKET BITTRARE BESVIKEN. EN SCERL AF VASATEATERNS RANG BORDE KUNNA UNDVARA DEN TYSKA FARSENS MISSFOSTER — I ALL SYNNERHET SÅ LÄNGE DE NORDISKA OCH FRANSKA LUSTSPELSFÖRFATTARNE SKRIFVA BÄTTRE. INKOMNA BIDRAG TILL PRINSESSAN ANNAS AF VASA MINNESVÅRD. lyrUSIKlFÖRENINGEN GAF FÖRRA VECKAN SIN 55:TE KONSERT EFTER ETT RÄTT INTRESSANT PLOCKPROGRAM, SOM BLAND ANNAT UPPTOG EN NYHET, NÄMLIGEN EDGAR TINELS » VALLMOBLOMMORNA », LYRISK DIKT FÖR TENORSOLO, BLANDAD KÖR OCH ORKESTER. TILL EN SYNNERLIGT VACKER OCH ANSLÅENDE DIKT AF POL DE MONT HAR KOMPOSITÖREN SATT EN RÄTT STÄMNINGSFULL OCH MÅLANDE MUSIK, SOM DOCK EJ BESITTER SÅDANA EGENSKAPER, ATT DEN GÖR ETT VARAKTIGARE INTRYCK. |
till den ' kons@arsYerksamhet hon riande sa.,gor. - tiverat; ooh ' yuxen u r småstadens ' intresse: ' mark stålk ' h611.i tillsist som en $stark. och ' färdig tidens unga kvinna med. mod ' att havda sig och sitt. En ypperlig ' bifigur a r den origi-. '. A. Norstedt och Söner. ' # kel1 von Heideken. Det ' bör inte för-. De har sammanförda gruppering-. ringa värdet. a v hennes litteriira a.fila ' m.ed. val utformade ' tank.ar och framskapande, a t t man tycker sig reflexioner över. livet giva pro+. ' p. & kanna igen dtag a \; Signe. Hebbes sliarp ia.kttage1seförmåg.a. De äro fascinerande. personlighet. andliga varden, vilka bliva goda ' livs '. regler för envar som intresserar sig, f ö r de strömmar som. " Lika ond och .lika god - mw. Albert Bonniers forlag. som den gamla ' goda ' tiden ", astår det Den gapande korpungen på bokens i. inledningen. omslag ar. Tidevarvet, för vilket de. Äridå. skrivits. Det a r prov p&. Devil ' ' förr icke lara utan själva uppleva ut-. iiez första-sidspalt dar under sex år. verklig betydelse. Detta plivisas 15er som har sin spets vand mot det såväl i religion, lidande som allt an-, ' ena eller det: andra. snedvrängda .. i ilat vi. möta. Världen just nu kanske - tiden elleï som t a r ömt, tillva.z.a ett. ' ibland iii. osympatisk, men vi .maste eller annat varde. Ty Elin Wagner - för tankens växt - vä.nja oss vicl har gåvsn görsjiven detta sista. i~~otsattiiingar och kamp. ', ' ' ' L ', '. Stockholm ... & ' rädda tanken som vajer intet ' ?. E t t. - annat: - " Låt oss ej tappa mod. |
Markel: Men hur överspunnen av sagans utsmyckningar Sinaiberättelsen än må vara, så är den dock i sina huvuddrag ingen dikt, men ger oss tvärtom den enda brukbara nyckeln till den gamla gåtan om den israelitiska Jahvereligionens ursprung. Eduard Meyer, Hugo Gressmann och andra med dem ha i misströstan om att kunna utvinna något historiskt guld ur Sinaisagornas slaggmassor riktat sina blickar mot Kades och trott sig böra förlägga »religionsstiftningen» dit. Kades betyder »helgedom», och det är också högst sannolikt att israeliterna under ett mångårigt uppehåll i Kades eller trakten där omkring konsoliderade sin religiösa och nationella organisation, och kanske var det i Kades den israelitiska Jahvereligionens emancipation från den fornarabiska månreligionen tog sin början. Därom vet man tills vidare nästan ingenting. Ed. Meyer tror, jag vet inte i kraft av vilken inre uppenbarelse, att den »brinnande törnbusken» växte i Kades och inte på Sinai. Gressmann tror tvärtom att Sinai just hade sitt namn av »sene», det arabiska namnet på en taggig buskväxt, om vilken Ditlef Nielsen upplyser att den brukades till välluktande rökverk, en speciellt arabisk handelsvara. Sagorna om sabbatens uppkomst och om Urim och Tummim tyckas peka mot Kades. Men detta betyder föga mot alla de spår, som leda till Sinai. Och vi har ju redan sett hur det förhöll sig med den vanställda och korrumperade historien om Moses behornade ansikte: om något har förefallit generationer av kritiska bibelläsare fullkomligt lönlöst, så har det varit att försöka spåra någon verklighet i den – men det gick för sig i alla fall! Och lösningen på den gamla gåtan kan inte undgå att kasta ett blixtljus över åtskilligt runt omkring. Om traditionen har fört orakelprästens utstyrsel tillbaka till Sinai, så har den naturligtvis också fört oraklets ursprung dit, fast ingen saga därom har bevarats. Och traditioner, som icke äro orimliga i sig själva, faller dock annars ingen historiker på att ersätta med sina egna gissningar. |
a. i motiveringen: V ' i finna det vara vdr plikt att Anyo frambara vArt förslag till en verklig lösning av rostriittsfrAgan. Vi göra detta sk mycket hellre, som det hastigt stigande intresset för kvinnornas röstrattsfragn stiillt i 5nnu skarpare belysning särskilt en av de stora bri& terna i det vilande förslaget. Den sista riksdagen i valperioden bör, som sakerna nu ligga, icke f & gH utan ett det allvarligaste försök att fh antaget vilande, vid ' sidan av 1907 Ars förslag, ett annat ur ur demokratisk synpunkt mera tillfredsställande. Valmiinnen, som i höst skola döma om, vad deras representanter gjort och uraktlåtit, ha ratt att begara att. f & viilja ej blott för eller mot 1907 Ars förslag, utan ockstP, mellan detta och ett l h g r e gående. Det kunde i denna situation visserli gen sattas i fraga att stanna för ögonblicket vid att söka ' vinna gehör endast för en radikaligering av det vilande förslaget, upptagande då. i första rummet kvinnoröstratten och över huvud fullt allmän rösträtt (och valbarhet) till andra kammaren. Detta ar ju intet annat an demokratins gamla krav, det innebar bortreneande ' av de s. k. garantiernas (ii1dersstreeket.s B höjning, det nya if skyldsoch viirnpliktsstrecket m. m.) och later sig synnerligen liitt och enkelt inpaesas aven i det vilande förslaget genom att andra par. O: i överensstämmelse med par, 14 och 17 R. O. ' \ - Ar fjoliirsniotioii. ICimcllerti~I rcsn sig not ett SA beslrnffnt partiellt fih-slag ilera ~etii.iilrligl~eter. |
Han spratt till och vaknade i kallsvett, ännu såg han diakonen – alltså inom ett år – inom ett år – tydligare kunde det då inte sägas ifrån – å, så fruktansvärt att få veta detta. Han satte sig upp, skrattade konstlat och tog fram anteckningsboken för att anteckna datot. Darrande steg han upp, tände ljus och antecknade. Han sade sig själv att han var en narr, men likafullt antecknade han det mycket noga, till och med klockslaget. Just då kom gänget tillbaka, de voro tre, Martinus var med och han ställde en brännvinsflaska på bordet. – Drick, sade han larmande, sjuka och vansinnigt förälskade skola supa så – så mycket de orka, säger den gamle Sebedenius i en av sina skrifter om människosjälens avtagande svagheter. Han var så drucken att han pratade bara för att höra hur fort munnen gick. David satte flaskan för munnen och drack, kröp ned på golvet vid värmeelementet och drog drocken över huvudet. De tre surrade och bråkade. – Låt den arma fan sova, hördes Martinis röst, galningar och poeter skola sova utan avbrott, säger den vise Salomo i all sin enfaldiga härlighet, de så icke och skörda icke heller och ändå äro vi mycket mer än de! När han vaknade voro de som vanligt utgångna. Han kände en mycket häftig längtan efter Ziri men nu var han icke så säker på om han skulle uppsöka henne eller vänta. Det föll honom in att anförtro sig åt Hartman och få hans hjälp med att träffa henne. Men hans högfärd lade hinder i vägen. Brännvinsflaskan stod kvar på bordet, han drack ur den för att få mod att uppsöka Ziri. Han var utsvulten och blev genast rusig, kom ned för trapporna och raglade framåt gatan, icke vetande vart han gick. Någon stod plötsligt mitt i septembersolskenet och stirrade på honom, en blek, hålögd figur i elegant överrock. Ögonen voro onaturligt matta och hans kinder infallna. Det var Hartman. |
Han hade flera gånger skrifvit och bedt om detta möte, men hon var rädd. Han hade skrifvit och förestält henne att det icke alls kunde finnas någon fara. Ingen kunde få veta det, då ingen kände dem, och ett våldtägtsförsök kunde hon naturligtvis icke befara. De voro således alldeles ensamma och fria. Det måtte ha varit härligt; hon är ju – såsom hörande till societeten – alltid smidd i det konventionellas bojor. Stackare! Nu ändtligen kunde hon få vara fri en gång, och så skulle hon få betala det så dyrt. Hvad som än mera än den poletterade kofferten tyder på en längre samvaro är det yttrande han lät undfalla sig: ”vi havde lavet os en jargong dernede.” På tre timmar hinner man icke ”lave sig” en jargong. Vidare sade han: ”det var en Person vi begge kendte, og som vi plejede at kalde for Paven.” – Hon hade nämligen skrifvit något om ”påfven” i det der brefvet, som uppsnappades, och menniskor uttydde det som om det skulle vara B. sjelf. – ”Men det var slet ikke mig.” Jag vet icke om det var före eller efter deras gemensamma utomlandstur, som hustrun en dag kom in i hans rum med en min som hon alltid har när hon bär något fanstyg i skölden. Hon gaf honom en biljett – ”Den är ju till mig, och den är bruten!” – Ja hon hade kommit att öppna den af ”misstag”. Hon började med att säga att nu skulle han vara riktigt god och snäll emot henne, efter hon kom och lemnade honom detta bref. Biljetten var från fröken K-n. Hon bad att han måtte möta henne i konstutställningen så och så dags, hon tyckte det var så länge sedan de råkats. Hustrun hade gått och mött henne i stället. Och hon hade naturligtvis sagt henne något af hvad en svartsjuk qvinna känner. |
Consist., så mycket mig bekant är, hafwer med alfwar sökt för en rijd sedan genom Archiebiskopen sal. Bazen hoos H:s Excellxe Rijckzdrottzen att adjuncturerne måtté konpma till sitt förre stånd effter constitutiones, hafwer och der på wunflit H:s Excellxes rättwijsa betänckiande, och nyi. det wij offta önskat fått H:s Kongl. May:ts höga befalning, att i sådant mål hålla oss wid constitu tiones, och communication méd H:s Excellxe Academi® Cancellario etc. Nu såsom iag mig påminner att det är offta discurrerat om Prof. Nezelio, att ingen hade emot hans lefwerne och lärdom att tala, men att han hade swårt att kunna exprimera med ungdomens nytta hwad han hade att lära, och att man skulle tala wid sal. Archiebiskopen om han icke skulle kunna blifwa promoverat till något pastorat. Då Archibiskopen swarade först, att han för nimmer honom hafwa swårt att predika, doch emädan Archiebispens sinne war, att han hielpte heller en till kyrckiotienst, som med sitt gudfruchtige och sedige lefwerne, sampt ifwar om åhörarnes lära i sin cateches, wiste sig mehra kunna upbyggia församblingen, än med en höglärd predikan, ty fattade han den reso lution att willia hielpa honom till en sådan tienst, hafwer och således bekommit Högby [0: Hagby] och Ramsta, på det adjuncturerne skulle komma till sitt förre skick. Jag kan nu icke annars tro än det war Archibispens och Consist:ii alfwar att honom fly bättre tienst, som war en Professor, på det adjuncturerne skulle komma i sitt förre skick, elliest skulle det falla någon före, såsom man sökt hade Archiebispen på kans wijs, att han skulle få pastoratet, och sedan |
Och de millioner, som förra våren valde Hindenburg, veta nu, att de valde sin ende, Hindenburg som rättens väktare och iolkets förtroendeman existerar inte längre. Generalfältmarskalken har återvänt dit, där han alltid hört hemma. Och om han inte får majoritet - nå, d å konstruerar man ett >statligt nödläge, och riksdagen avsättes. Hitlers regeringsförklaring i radio utmärkte sig för en brist på innehåll, som overträffade alla förväntningar. Huvudbestod den av över >novemberförbrytarna> och de gamla vanliga, vackra fraserna om tredje rikets härlighet. Han lovade att slutgiltlgt likvidera arbetslösheten, men hur det skulle gå till, förteg han nu liksom alltid. Han förkunnade bara, att det skulle ske inom loppet av fyra år. Inga som helst praktiska planer presenterades. Något slags socialism var det förstås inte frågan om. Slutligen lovade han att hänsynslöst bekämpa den samhällsupplösande marxismen. Det har han redan börjat med. Alla kommunistiska demonstrationer ha fördyret Hvormeget kan man endnu kun gætte paa. Den arbejdslöse faar sin krisehjælp og interhjælp. Han faar chanse for et af e offentlige arhejder, samt for arbejde en af de gennem valutabeskyttelse opblomstrende bedrifter (hvis de blomster). Men samtidig staar han overfor en tigende leveomkostning, hans vilkaar er förringede paa bekostning av den beskæftigede, gennem strejkeforbudet, der nindrer en ev. bedre Iöntilpasning, og den deraf fölgende bedre beskæftigelsestilpasning. In summa maa det da om arbejderen siges, at den kriseramte arhejder, den arbejdslöse, slet ikke har faaet den hjælp, t saadan kriseforslag burde indeholde, hjælpen til et arbejde. Dermed være og ikke sagt at vi ikke er naaet et godt stykke videre end den sidste artikel i Tidevarvet tyder paa svenskerne er. J a undskyld.) |
En svanslös sparvyngling, en rund gråbrun fjä- derboll, vill också vara med om kalaset, men blir tilltuvsad av den mallige och f å r hålla sig i utkanterna. Så blir scenen tom, varken rörelse eller Ijud, blott doft. Plötsligt rör sig något under bänken där jag sitter, försvinner som en skugga, dyker u p p igen. Det är en ung råtta, av detta bruna slag som alla läsare av Nils Holgerson Iärt sig att förakta som - och ~ som till * — nedig, » ni H tyder den skorstens-. |
Att få nån i min familj att ge sig, det är inte lätt. Ändå kände jag mig fasttagen, eller infångad av en frekvens, en våglängd som jag sökt utan att veta vad jag sökte. Försöka göra sig intressant med en massa påhitt. Dels var det förstås för jobbet. Skyllt på jobbet, affärsförbindelser och annat löjligt. Jag har mer än nog av dom bekymmer som är. " Hur blir jag fri. Säg mig vad jag skulle göra. Det är det hemska. Jag tänkte börja plugga lite. Man måste stå fast, man måste se framåt. " Nu hade de ju också råd till att skaffa sig en riktigt fin kamera med bättre utrustning för framkallning och annat. " Barnet. Såg på henne att hon hade gråtit. " Pappa. När mamma skulle identifiera honom på bårhuset kände hon mest igen honom på kläderna, och så på håret. Jag tryckte kinden mot hennes fina silkesmjuka hår, kysste hennes tinning. Det känns hemskt. " Men det må ursäktas somliga om kväljningarna ibland blir övermäktiga. " Trivs du verkligen med att leva som du gör? " Så är det inte. Och jag ... är opraktisk. Innan jag fortsätter om mig själv är det nödvändigt att ge något slags bild av mina syskon, deras inträde i livet, deras föresatser att spela spelet, utan några illusioner, bara mer eller mindre medvetna om sina chanser. Att du inte vill ha nån annan. " Men du tar ju åt dig så förskräckligt också. Bevisa att vår sammanhållning inte var nån sorts kretinernas medvetslösa förnöjsamhet, utan att den var möjlig även på andra villkor, på deras villkor, på vilka villkor som helst. Just därför att hon borde varit ett försvar. Är det inte underligt. Och jag tror att han älskar mig också, på sitt vis. Vad skulle jag säga. Oskyldig, godtrogen. Du har varit lika diplomatisk som pappa har varit oanträffbar. Jag kan inte smälta det, jag kan det inte. Jag menar inte att mina närmaste skulle vara några samvetslösa hycklare. Jag tror alltså att det där Nånting är skapande och konstruktivt. Jag var lika förvånad som jag lät. Hon visste vad han menade, men hade inte vetat att han visste så mycket. " Hur kan ni lova det ", menade personalchefen. Vem som helst kunde hjälpa dem bättre än hon, som bara var i vägen. Det är det som har gjort det så svårt. |
min själ är ett enda kaos af störtade afgudabilder och krossade ideal. Men ett vet jag, ett står mig klart: menniskorna bryta stafven öfver pessihögt, heter det. Må vara! Den som söker sanning, söker alltid högt, det förstår jag nu. Det misterna och skapa dem. Sanning måste sökas är inte den färdigslipade, strålande diamanten, som behöfver arbetare, utan den, som dold i mörker och tystnad, dock eger samma värde och samma rättighet till uppmärksamhet och ljus. Jag önskar, fröken Valborg, att jag kunde göra något för er, men det kan jag inte annat än jag lofva er, att strid hädanefter ska' bli' min tro på er och det är mycket, nu. Men ett kan lösen. Strid på lif och död mot det tomma och ytliga, mot fördomarna och orättvisorna! Ännu först genom att lida sjelf, får man blicken öppen för andras nöd. FRU HILLNER. i går tviflade jag på lidandet i dag vet jag: att har alltid misstrott Olofs principer. VALBORG. Charmant! Sådan dam, sådan riddare. Jag de öfriga:) Jag ber ännu en gång! Beröfva mig Tack! Men hvad hjelper det mig nu. (Till inte mitt sista stöd min sjelfaktning. Om tvänne stjäla, drabbas de af samma dom; om två förfalska, lika så. Är jag då sämre än en tjuf, än en lagar, återstår det ju för mig endast att ställa rättvisa! förfalskare? Ställer menskligheten mig utom sina mig utom menskligheten. Rättvisa, ännu en gång, DIREKTÖR HILLNER. VALBORG (ser sig omkring). Nog! Förödmjuka er inte längre. gå till venster, möter Lisen). Dömd således, oåterkalleligen dömd! (Ämnar _________ Sextonde scenen. DE FÖRRA. LISEN. Nej gå inte ut. Der utanför fins menniHILMA (skjuter undan Valborg). LISEN. skorna, de grymma menniskorna! dig ! Så. Gif plats ! Kom, stackars syster. Lugna LISEN (kastar mössan af sig). du, som tog barnet ifrån mig, ja, det var du. |
De fördes ut i societeten så måste dock slag till ny författning för Indien, Och regeringen gav vika för gapå grundval av samma slags organilans terror, och filmen blev förbjuväxande makt inte vägat annal än röda makthavarna tvingade på knä !. mycket stanna i aIlt trögare och dödare Också herr Hugenberg, som står i fonder och lager Att lönerna sjunker besation som förbundsstat federation den - med motiveringen, att den ge vika - d andra sidan att regetyder onaturligt minskad konsumtion och som gäller för Canada Australien skadade Tysklands anseende i utlanringens proklamerade fredsvilja inte spetsen för tysknationella partiet och detta betyder arbetslöshet Det enda (Forts. å sid. 4). som kan bringa jämvikt åt det ridande. och Sydafrika, och med ställning som dominion. Den indiska kongressen men tydligen bankrutterande ekonomiska systemet ar alltså an det tar sina egna eller parlamentet skulle i sitt » övre konsekvenser och betalar löner som kan hurr ha representanter för småstabetinga normal konsumtion. terna. Det » nedre » skulle vara en Mot detta ter sig textilförhållanden i folkrepresentation, vars förtroende en underligt ljus. Veckolön på mellan skulle låta ministärerna komma och trettio och fyrtio kronor. » när det går g å Parlamentariska regeringar alltför fullt » har bringat barnrika familjer så ansvariga inför det indiska foli jämn kontakt med fattigvården säger ket och e j inför det engelska pariakyrkoherde Thysell i Norrköping, och mentet - det är knuten i det hela. detsamma meddelas från Bards. Men åt generalguvernören, eller viceTänk om det ar så an rart förstånd kungen, är reserverad vetorätt i fiblivit omtöcknat av nationalekonomins nansiella frågor samt avgörandet ständiga predikan: » Spara - det är i fråga om försvar och utrikespolitik. dygden! » Och vidare: » Arbete finns allFörslaget skall först behandlas av lid - om blott löneanspråk sänkas tillengelska parlamentet. Sedan återräcklig » står det viktiga avgörandet Vad svaTänk om i stället våra mänskohjärtan rar Indien? sitta inne med s laprutan lom kan leda oss rätt ekonomiskt rätt såväl i lönesom arbetslöshetspolitik. H. H.. innebär polisen Fricks en På rätt väg Vinterlägret. |
Exarnine.Frånsett dessa kvinnostipendier tycks rade apotekare kunna dessutom för fortdet hittills ha. varit och fortfarande vara satta studier få understöd (500- 1,200 kr.) så, att man i varje särskilt fall, då kvinnur fem fonder. Slutligen finnas två fon-: lig sökande anmält ' sig, avgjort frågan om der, ur vilka framtida stipendier komma behörigheten. Som exempel på i vilken att utdelas. utsträckning man på sista tiden gynnat studentskorna anför jag härmed vad som nerar över sju stipendiefonder. Handlinggivits åt kvinnor und & år 19 13: riksarna föreskriva uttryckligen beträffande en bankens jubelstipendium (200 kr. ), ett av dessa, den Smittska, att manliga och Hyltings stipendium (Upplands nat. 62 kr. ), kvinnliga sökande äro lika berättigade, och - ett Ahlöfs (Vastmanlands-Dala nat. 60 kr. ), i intet av de andra fallen äro kvinnor uteett Stecksen-Norbergs (Norrlands nat. slutna. Sammanlagda antalet stipendier 400 kr. ), och ett Ulins (Norrlands nat. uppgår till .55 i 60, och beloppen för 500 kr.). Utom dessa, som utgå för längre varje växla mellan 500 och 2,000 kr. Sex sådana finnas, belöpande sig Da,a nat. resp. 65 och 50 kr. ), två kollektpå 300 ii 500 kr. stipendier (Göteborgs och Västgöta nat. Dessutom ha flera gånger utdelats extra resp. .45,72 samt 25 kr.) och Sollefteå stipendier. Omkring ett tjugotal kr.) för blivande tandläkare samt H. och äro emellertid öppna för dem (upp till A. Hiertas (3 st. å omkr. 250 kr.). Av 3,000 kr.). ratt till fri tävlan mellan könen om resor eller vetenskaplig verksam het. Bestipendierna. Har förekomma 30 i 40 loppen variera mellan 150 och omkring sådana, det Iagsta på 9, det högsta pil 4; 000. kr. - Institutet disponerar vidare 3,000 kr. a MedHögre lararinneseminar i u m komma vi till en undervisningsanstalt med uteslutande kvinnliga elever. |
Det fanns ingen syster Pettit, ingen syster Byng, ingen syster Taylor, ingen föreståndarinna, ingen läkare, ingen far, ingen Brigie, inte ens Lawrence. Det var med verklig lättnad hon reste sig för att gå och öppna när det knackade på dörren, och när det unga sjukvårdsbiträdet sköt en tevagn fram till henne sa hon: " Tack så mycket. " Ända sen du drog mig ut ur det där tomrummet ... hela tiden, skulle jag tro, men ... men jag vågade inte erkänna det för mig själv. Det var den dagen då hon för första gången hade träffat Michael i skogen. Han kunde inte komma ihåg att han hade gjort det, men det måste han ha gjort. Hennes ansikte hade ett allvarligt, rent av högtidligt uttryck. Det kan verka egendomligt att jag säger det, men jag menar det. Sedan gick de in i vardagsrummet igen och satte sig tätt intill varandra i soffan. Han låtsades bli överraskad och sa: " Miss Katie! Hennes svar var som alltid färgstarkt och hämtat från det språk som talades utmed Tyne och som var förbehållet de invigda. Dan rätade på sig och gned sig om hakan innan han sa: " Det finns ingenting du kan göra för Lawrence, Brigie. Jag gjorde en ko i dag, morbror Dan. " Din pappa för det andra, eller jag kanske skulle säga för det första, och så jag, och Mary Ann, och pojkarna. " Utbildning! " Johns Jenny har inte visat något tecken på att få barn, inte ens missfall. " Kom ner på jorden. Vi har varit förlovade i nästan tre år och nu säger du att det är slut. " Hon ger sig i väg dag efter dag och ibland tar hon med sig en väska med toalettsaker men inte så ofta de senaste åren. " Trots att de en gång hade varit nära vänner hade de nu ingenting gemensamt, nej ingenting, för Barbara hade tre friska pojkar. Han hade legat till sängs i en vecka och hon hade varit tvungen att skicka efter en läkare när tandköttet började blöda igen. Autism, kallade han det. Om hon inte träffade honom igen skulle det ha varit ett minne. " Ja, det kan inte hjälpas om du tar illa vid dig, men jag har gott minne och du skulle aldrig ha fått mig att göra det som han gjorde, nej det skulle du vid Gud inte. |
derna i Sydafrika behandlas som judarna under medeltiden: » segregeras » i ghetton eller fördrivas ur landet, om det också skedde under finare former än i Ferdinands och Isabellas Spanien. Det var därför av vikt att på bästa sätt förbereda detta försök att på det ömsesidiga tillmötesgåendets väg lösa denna rasfråga. Till en början trodde man, att den beramade konferensen skulle hållas i Indien hösten 1926. Man hälsade detta med glädje, då därigenom de sydafrikanska statsmännen skulle få ett tillfälle att se Indiens kultur på nära håll. Man hoppades så kunna taga dem ur den villfarelsen, att alla inder voro kuller, obildade människor som just kommit upp ur vildestadiet. Det bestämdes emellertid, att konferensen skulle hållas i Kapstaden. I stället inbjödos då en del ledande politici från Sydafrika att som indiska regeringens gäster besöka Indien, vilket var ett utmärkt uppslag. Här som så ofta annars är det okunnigheten, som tillspetsar konflikten. Det blev för parlamentsledamöterna från Kapstaden en upptäcktsresa av angenämaste slag, och den har säkert i sin mån bidragit till konferensens resultat. Men även i Afrika måste stämningen förberedas. Och här måste åter den förre missionären Andrews stå till tjänst. Den största svårigheten låg kanske här i boernas nedärvda religiösa vanföreställningar i rasfrågan. Boerna äro som bekant ett djupt religiöst folk, där religionen har stor makt över sinnena. Men just boerkyrkan intog en strängt avvisande hållning i denna fråga. De engelska biskoparna i den mindre anglikanska kyrkan i landet hade uppträtt mera frisinnat. Men man kunde icke påräkna ett omslag i den politiska valmanskåren, om man icke kunde vinna boernas kyrkliga ledare för en annan syn på saken. En viss uppmjukning i kyrkliga kretsar hade ägt rum allt sedan boerkriget med dess nederlag. Det har visat sig t. ex. i boernas förändrade ställning till missionen bland negrerna, som nu kraftigt understödjes. Och nu lyckades verkligen Andrews intressera en stor del av prästerskapet för en ur moralisk synpunkt bättre lösning av den svåra frågan. Dagen före den viktiga konferensens början, den 19 december (officiellt började konferensen redan den 17), hade man bestämt till en särskild böndag. Alla kyrkosamfund i landet, t. o. m. den romerska kyrkan, iakttogo denna. |
Ikraft 1999-06-01 Rubrik Förordning (1999:235) om ändring i förordningen (1994:1495) om överlämnande av allmänna handlingar till andra organ än myndigheter för förvaring SFS-nummer 1999:235 Omfattning ändr. bil. Ikraft 2000-03-15 Rubrik Förordning (2000:27) om ändring i förordningen (1994:1495) om överlämnande av allmänna handlingar till andra organ än myndigheter för förvaring SFS-nummer 2000:27 Omfattning ändr. bil. Ikraft 2000-07-01 Rubrik Förordning (2000:409) om ändring i förordningen (1994:1495) om överlämnande av allmänna handlingar till andra organ än myndigheter för förvaring SFS-nummer 2000:409 Omfattning ändr. bil. Ikraft 2001-01-01 Rubrik Förordning (2000:1191) om ändring i förordningen (1994:1495) om överlämnande av allmänna handlingar till andra organ än myndigheter för förvaring SFS-nummer 2000:1191 Omfattning ändr. bil. Ikraft 2001-05-01 Rubrik Förordning (2001:137) om ändring i förordningen (1994:1495) om överlämnande av allmänna handlingar till andra organ än myndigheter för förvaring SFS-nummer 2001:137 Omfattning ändr. bil. Ikraft 2002-04-01 Rubrik Förordning (2002:56) om ändring i förordningen (1994:1495) om överlämnande av allmänna handlingar till andra organ än myndigheter för förvaring SFS-nummer 2002:56 Omfattning ändr. bil. Ikraft 2002-07-01 Rubrik Förordning (2002:269) om ändring i förordningen (1994:1495) om överlämnande av allmänna handlingar till andra organ än myndigheter för förvaring SFS-nummer 2002:269 Omfattning ändr. bil. |
WILHELMI ( allena ) . Denna sällsamma h ändelse återstod ännu i mina olyckor! Ödet ro ar sig at u ptänka de besynnerligas te qval, för at aldeles krossa mi t hjerta. Ack C arolina! min ol yckliga Carolina, du kan ej bära denna förskräckliga nyhet. Skal jag fly? Nej ( ro par: ) Carolina! Mod, svage för et ögnablick! FJER FADREN. FJERDE SCENEN. CAROLINA. Hvad? Fredric redan borta? Hvad betyder al t detta Wilhelm? Wilhelm! Denna oro, denna förstälning äro kan hända sv årare an verkligheten. Så har då den dagen k ommit, då Carolina uphört at v ara Wilhelms hälft, Wilhelms förtrogna. Jag mins likväl den tid, då du icke ägde en hemli ghet för din Carolina. Då hon delade din sorg och din glädje. Wilhelm! min Man! ( störtar i hans famn ) . Uplys mig! för Guds skuld, uplys mig! CAROLINA. WILHELMI. WILHELMI ( med förstäldt lugn ) . Sansa dig min öma! Är det Carolina, min tappra ståndak tiga C arolina, som s å darrar vid susningen af et löf? Vi få en visite Se där! hela hemligheten, hela den förskräckeliga faran, som din ömh et och inbillning så fö rsto rat. WILHELMI ( med tvungit löje ) . Af två gamla Gu bbar, som visst icke äro farliga. WILHELMI. Öfverste. CAROLINA. Hvilka? CAROLINA. En visite, af hvilken? En General, och en CARO DEN FÖRSONADE CAROLINA. Gud! mi n Far och Eldhjelm Wilhelm! Wilhelm! ( kastar sig på en stol djupt rör d ) . (det bu ltar ) . WILHELMI. Stilla di g min bästa vän. Stig in. FEMTE SCENEN. |
Det tycks som skulle herr Markurell haft skäl att vara nöjd med sin hustru. Kladd, källare, kök, kläder, hus, hem, barn, tjänstefolk, allt skötte hon med maklig men osviklig omsorg. Och hon drog kunder, massor med kunder utan att fördenskull behöva schackra bort ens ett litet leende. Dessutom ägde hon en annan förtjänst av oskattbart värde för Kupan. Hennes skönhet eller kanske det dovt hemlighetsfulla i hennes personlighet utövade ett märkligt inflytande på druckna individer. Om någon berusad sälle begynte en dionysisk dans bland borden eller i övermåttet av sin yra trängde ända in i skänkrummet för att kärligt krama någon av mamsellerna, behövde fru Markurell endast gå emot honom, makligt men beslutsamt, armarna korsade under barmen, ögonen lätt vidgade. Han vek, han svepte av sig hatten, han bugade med denna överdrivna, nyckfulla, oberäkneliga hövlighet, som utmärker den druckne, han sluddrade fram tiotusen hickande försäkringar att ingenting kunde vara honom mera – mera – Kanske satte han också en rova eller två, men ut kom han, bort, försvann! Herr Markurell behövde aldrig frukta en skandal i sitt hus. |
" Än så länge är det bara lösa planer. " Den natten, på Ptarmigan Peak, spred sig rimfrosten likt mögel över tältet som han delade med Bill Stackhouse. Stönandena lugnade honom en smula. Himlen lystes upp av gnistrande flammor och det tyska artilleriet började ge eld. " Vi måste vara hårda ", sade Parmenter. Batteriet hade vält och låg mot styrsnäckan. Han hade inte gått ut gymnasiet. " Un ángel de Dios ", försäkrade hon på nytt. Tristan buffades ihärdigt: en varm nos mot Bens öra, ett dovt gnyende ur hundens strupe. Han låg hopkrupen på sängen och plommonjuicen stod bredvid telefonen på sängbordet. Ben bröt geväret och lät det hänga över underarmen. " Det var visst ratten som avgick med segern. " Ammunitionsbärarna hade inte dykt upp varken Lastenpole eller Stackhouse. Det var julafton 1944. " Jag tror att det finns merbromin i den. Han kände hur det brände i lungorna och hur luftrören protesterade. I sitt omtöcknade tillstånd sökte Ben komma fram till en syn på döden som gjorde det uthärdligt att lämna världen. Flickan var också vacker där hon knäböjde i sina regnkläder bredvid hunden, smidig som en ballerina. De kom fram ur skuggorna av platåbergen, där floden stryptes till av Wanapumdammen, stilla och spegelblank som en grön sjö. " Det är ingenting. " " Han blev träffad i lårbensartären ", noterade kirurgen och rättade till glasögonen. Pojkens fingrar plockade osynliga äpplen som han ett och ett stoppade ner i en osynlig påse som var fästad i ett bälte vid midjan. " Nu så ", sade han. " Hon sov, och det gjorde mamman också. " " Inte alls ", ljög Ben igen. " Gratis liftkort och logi ", sade Kevin. Det gjorde inte han heller när kvällen nalkad s. Han tog ännu ett bloss. Ansiktet var ett nätverk av rynkor. |
förnuft och uppenbarelse, ty man gjorde rättvisa åt begge, och man grubblade ej öfver, antingen man borde antaga monotheismen eller pantheismen, ty man visste att monotheismen och pantheismen i grunden äro ett och samma. Huru nu härmed rätteligen förhöll sig, känner jag ej så noga, men att öfverstinnan i sällskaper brukade gifva vinkar derom, har jag af säker hand. «Jag såg icke på henne, » svarade blott Stellan. Dessutom, » tillade han med en flyktig blick utåt kottiljongen, «tycker jag inte rätt om chefskapet: det synes mig allt för jakobinskt. » (Man påminner sig, att Alexis bjudit upp Alexandra. Detta gjorde att hon åter stundom började tänka på kammarjunkar Jernkrona, som på en tid börjat fjeska för henne, men som nu för några dagar blifvit glömd. Nanna hade redan till en del gjort sig beredd att gå till sängs. Vore han deremot nöjd med fadrens borgen, så kunde man kanske inlåta sig i affären, och efter något betänkande gick herr grosshandlaren in härpå, med vilkor likväl af förhöjd dusör. – «Aj aj, nådig herr baron! Då Stellan åter kom in till damerna, kunde ingen märka i hvilken sinnesoro han var, ty tvertom syntes han högst munter och upprymd, och gaf sin hustru åtskilliga små prof på uppmärksamhet, hvilket från hans sida, i synnerhet på sednare tider, var någonting högst ovanligt. – «Din skalk, gör hur du vill; men allvarsamt, inte kan du vara kär i en idé? – «Jag hade inte trott, att man trankilt borde kunna läsa det goda eller onda, det må vara om hvilken menniska som helst, ej mindre om den som är och alltid kommer att bli mitt hjerta så kär, som Albert. Äfven han var en bland de många, som trängdes för att bringa sitt tacksamhetsoffer på fröken Alexandras altare, och råkade i trängseln olyckligtvis att trampa henne på foten. Albert har redan lagt sig, och Alexis sitter på sängkanten hos honom, klädd i nattrock, och röker en pipa. – «Ja, outsägligt älskade Nanna; jag måste resa – för din skull måste jag resa, men mitt hjerta blir qvar hos dig. |
” Propaganda ”. Vanligtvis var reklambyråns hemsida platsen för listningar av kunder och tävlingspriser, liksom speciella utrymmen på det fysiska kontoret där diplomen hängde som troféer. I Vagn Lyhne (red.) Om SBAB vill börja konkurrera med fler banktjänster är det inget Thomas Östros är främmande för. Och de turas till och med om att vara vakna på sommarnätterna i hagen, för att hålla vakt när de andra sover. Dansen kring guldkalven. Wilhelm Östberg. Lövkvist, Niklas. <http: / / www.resume.se / nyheter / 2008 / 02 / 08 / sveriges-aldstareklambyra / index.xml>, tillgänglig 2008-02-13. Thomas sökte samtidigt till skolorna Berghs och Beckmans i Stockholm och kom in på bägge. Kunskapen om detta samhällsfenomen måste öka. I min studie var det klart att grupper, klasser och klassfraktioner i ” högre sociala strata ” använde sig av reklam, pr, lobbying, opinionsbildning och varumärkning för att konkurrera sinsemellan, men också internt. Det vill säga dels hur det fysiska rummet både medvetet genom planering och genomförande, och omedvetet, genom vanor, normer och förgivettaganden strukturerades för de sociala aktiviteter som där var tänkta att äga rum. Det styrdes till stor del av farhågan att inte lyckas alls med att få tillträde till en reklamfirma av den typ som jag önskade, och för så pass intim och långvarig observation. Och det här handlar om att köpa och sälja idéer. < http://www.va.se/nyheter/dagen-d-for-mats-q-76911 >, tillgänglig 2012-07-10. Han står vid konferensblocket och tecknar, gestikulerar och pratar. Det gör detta hörn till något av en önskeplats för allehanda observationer av socialt liv. Den manliga dominansen. World Federation of Advertisers, European Association of Communications Agencies and United Nations Environment Programme. För den producent som besatt särskilt omfattande kunskaper och information om både fältets historia och spelsituation i nuläget, gav detta den sorts överblick och känsla för spelet i konkurrensfältet som den rutinerade fotbollspelaren, boxaren eller schackspelaren kan ha, som redan i nuet förmår ” läsa ” nästa passning, slag eller drag. |
Utifrån de nya strukturerna på intervjuer och insamlat material samt efter genomgång av intervjuerna till pi51 lotstudierna och anteckningarna till den deltagande observationen har sedan de täta beskrivningarna gjorts.139 För att vidare strukturera de täta beskrivningarna och se mönster i dem utvecklar jag en egen användning av begreppet praktiskt tänkande där jag ser det som ett begrepp som tar sig uttryck på tre olika nivåer. Stockholm: Proprius förlag, 1985. Dictionary of Modern Western Theology. Eberhard Bethge menar att Bonhoeffer redan från början hade en klar bild av organisation och struktur för arbetet.496 En anledning var att tanken på den kristna gemenskapen inte var ny för honom, den hade funnits med som en kärnfråga redan i hans första akademiska projekt och hade sedan på olika sätt följt honom. På samma sätt som Bonhoeffers praktiska tänkande utvecklades med tiden och i relation till den komplexa verklighet den mötte, har det praktiska tänkandet om gemenskap och mångfald i Olaus Petri och Södertälje-Tveta utvecklats och fortsätter att utvecklas. Such an answer can only be formed in each specific situation at hand, by those involved in the situation and responsible for handling it. Forskningen är organiserad i mångvetenskapliga forskningsmiljöer och forskarutbildningen huvudsakligen i forskarskolor. Berättarkonst och etik. Olika frågor står i förgrunden för Bonhoeffers tankar, i det ena fallet: människans ansvar i vardagen, i det andra fallet: hur kan en kristen etik hantera en tyrann? Konfidentialitetskravet är näst intill omöjligt att uppnå i en liten undersökningsmiljö. Nu fungerar det istället så inom den institutionaliserade kyrkan att det primära är herden och först därefter kommer fårflocken.238 The Church, in the Latin West, has been thought of in terms of Christ / church polarity, within a juridical vision. Det skall upprättas av kyrkoherde och kyrkoråd och utfärdas av stiftets domkapitel. 193 103 dömande tro.198 I stor utsträckning består kyrkorådet av folkkyrkomedlemmar, dvs. 83 34 troligtvis ett mer omfattande kyrkligt arbete, dvs. Detta blir också tydligt i t.ex. verksamhetsberättelser och budgetskrivelser där kyrkorådet i någon mån redogör för sin uppfattning angående de behov man ser i församling och samhälle. Berättelsen har oftast tagit ungefär en timme. |
varit så god, att lian även på slagfältet icke förlorat sin säkerhet; vad han lärt på övningsfältet och under fälttjänstövningar, genomförde han i striden på slagfältet. Därtill kommer de tyska vapnens överlägsenhet, särskilt flygvapnets, liksom också pansarförbandens och slutligen även de tyska pionjärernas. Tar man vidare i betraktande det faktum, att den enhetliga tyska militära ledningen garanterar en friktionsfri, i varje ögonblick efter det taktiska och strategiska läget anpassad samverkan mellan samtliga vapenslag, så förstår man hemligheten med de tyska vapnens framgång. — » En annan tysk författare karakteriserar den tyske infanteristen lika väl som pansarbilföraren och flygplanföraren såsom en enskild kämpe (Einzelkämpfer). Detta synes riktigt, då det enskilda initiativet även hos underbefälhavare och menige under de tyska fälttågen haft tillfälle att mer än någonsin göra sig gällande. Bevis härpå äro de talrika exemplen å spaningsuppdrag, som utan order utvidgats till erövrandet av brohuvuden ocli bunkeranläggningar. leke minst framträder detta i de data, som lämnas i samband med utdelandet av » Ritterkreuz zum Eisernen Kreuz », vilket utmärkelsetecken utdelas utan hänsyn till grad. Självverksamheten kan knappast få en bättre belysning än i följande utdrag ur ett tyskt frontreportage: » Stöttrupper, djärvt anförda av sina officerare, övervunno med sina moderna tekniska hjälpmedel och sitt dödsförakt motståndarens såsom ointagliga ansedda positioner, en bataljonschef utnyttjade blixtsnabbt ögonblicket, rafsade ihop sina numerärt anspråkslösa styrkor och stötte djupt in i bräschen rakt igenom de i oordning bragta fientliga fördelningarna, armékårchefen reagerade lika blixtsnabbt och kastade hela sin styrka in i inbrytningsstället. Det nya läget, förintande för våra motståndare, för oss säkerställande en oavbruten frammarsch, hade skapats. » Den kände tyske militärskriftställaren, överstelöjtnanten D: r Hesse lämnar följande karakteristik av den tyska ledningen å västfronten: » Den tyska sidan hade alla trumf på hand: förenandet av ali makt i händerna på Führer och Högste befälhavaren för krigsmakten samt dennes redan i Polen visade fältherrekonst och segervilja av järn. |
Axel är skral! Vill Du ta en Språkstund 2 4, 7 10 så är Du välkommen. Var snäll sänd min matematikportfölj med obetaladt stadsbud. Sg. derför intet sammanträde! " Reproducera denna över ett uppslag i tidningen! " Förf. Det betyder helt enkelt " Kinesisk Grammatika ". Förminskadt och såsom vignett i början, skulle detta göra stor effekt och väcka intresset! Men man borde med detta pröfva Kineserna på nedra botten i Ert hus, om de äro äkta! |
Andra qvinnor äro arrendatorer, mejerister eller tradg8rdsmastare. Femtio äro föreståndarinnor för Iäroverk. Tio qvinnor verka som andlige, fem som jurister, en som ingeniör och ej mindre än 125 som lakare. Dessiitom finnas der tre qvinliga tandläkare och I I o sjuksköterskor. Lönefor / tdllanden. Afven i Boston klagas, att di3 i en skola högsta lönebeloppet för Zärarin ?zo~ * utgår med blott 1,080 dollars, erhåller den högst aflönade Ziirare~t. vid samma skola 2,800 dollars, oaktadt hans tjensteåligganden hvarken äro svårare att fullgöra eller flere till antalet. ' Sömnterske-association. I Chicago hafva 60 sömmerskor hyrt sig ett stort rum der de arbeta tillsammans. Omkring 30 symaskiner äro dagligen i gång. Sömmerskorna uppbära en måttlig veckolön och öfverskottet kommer att vid årets slut utdelas bland dem. Qvinlzga advokater. Som advokater praktisera f. n. 48 qvinnor i Förenta staterna. Qvinnorna och stadsfullmaktigvalen. Enligt af tidningarna meddelade uppgifter hafva vid det nyligen i Stockholm förrättade stadsfullmaktigvalet 462 qvinnor afl emnat tillsammans I o, 290 röster. Fredrika-Bremer-Förbundets styrelse hade den 6 april glädjen mottaga ett gafvobref, dagtecknadt den 8: de januari 1887, utlofvande en summa af 2,961 kr. 30 öre till grundplat för ett studiestipendium för qvinnor, hvarå garanteras tills vidare 6 39 ranta. Af denna ränta skall till en början det skänkta beloppet utjämnas till fulla 3,000 kr. Derefter skola 4 76 utgå i form af 3rligt stipendium samt 2 % kapitaliseras till framtida förökande af detsamma. GSfvobrefvets bestämmelser skall Dagny i något följande häfte meddela. Gifvarinnan ar förbundets sekreterare, fru Sophie Whitlock. |
arbeta tuppar som oxfösaren alltid tyckt vara Livet ä r alltigenom frdn stort till smått från tupparna, ormarna och duvorna och ända upp i de högsta himlarna något som hänger ihop inbörena skränhalsar. des. Han såg sig själv i den väldiga kedjan. Men som en dimmig figur, utan all betydelse som en jordig klump bara bland glänsande eviga duvor, evighetsbetonade tuppar, vassa törnekronor, tunga dar kommit till hustruns släktingar. Det träkors, lamm och vajande liljor, allt av blir den lilla flickan, Sigrid, som sedan betydelse för Gud. Oxfösare kanske får fram det ur oxfösaren som var roligt, Gud inte räknat med i den kedja han utvarmt och gott, allt det som rätteligen sträckt frdn jorden upp till sig., - Man borde tillkommit hans egna ungar. Men lär också känna en viss knapphändig men de åren hade han aldrig tid tillövers för obönhörlig hederskodex ur oxfösarens sådant. och förresten, kärleken går sina liv. Det finns saker man inte får göra egna vägar! eller vara. Det går inte an att vara snål Det gör den också för Sigrid som har en hård strid med sitt eget oroligt krängande hjärta, innan hon och Varglasse och deras gemensamma pojke kommer ihop. i Sigrid känner man igen Sally i Mårbo. Det ä r samma tappra och oreoch ogin t. ex. men ännu mindre att fjäska för överhet. J a, och man måste smaka starkt någon gång förstås, men man kan klara sig frdn det genom att låta förstå att man en gång i vilt rus och obändig styrka varit nära att slå nå- gerliga, rätlinjiga och osmidiga sort kvingon fördärvad och alltså måst svära att nor av härdigt svenskt virke, med starka låta bli. Och till slut känner man sitt moderliga känslor, oslipade manèr och m i t t av trälande. Går det för långt eller storvulen h å g som ä r Moa Martinsons övas det oväld då säger man ifrån egna I denna boken hamnar Sigrid på plötsligt och omedgörligt. Oxfösarens liv från vaggan och till grifsin rätta plats i livet, åtminstone lämnar! |
Från Irland meddelas att en av upprorsledarne, Lynch, tillfångata gits i en strid samt dött av sina sår. Även huvudledaren för rörelsen de Yalera väntas snart vara infångad, och man tror, att det irländska in bördeskriget därmed står inför sitt slut. Kriget har förts av en handfull sinnfeinare, som önskat Irlands full ständiga skiljande från England, mot huvudmassan av det irländska fol ket, som godtagit det engelska fredsförslaget om inrepolitisk självstän dighet, men fortsatt upprätthållande av föreningen med England. Det förefaller emellertid som skulfrw Örslag ^ uppgörelse i Ruhrkon1 ten vara att vänta inom den näras Den engelska pressen t „ - J^en. j ^ ar att Frankrike inför entenavf u, framlägga sina " rimligt stånd villkor angående skades; i \ n i, na ^ ura l ever anser och militär steg t + !ii men ^ första formella taJf ^fredsuppgörelse dock bör W S ai> i yskland genom ett till en^akterna ingivet anbud. nederf ^geringen har lidit ett soldat V1< ^ omr östningen om f. d. Recr„J rS ans tällning i statstjänst. en< iast 138 röster °iot OT^ 6 ^ • e i öv (Slt! ° nens f Det hela var nen 5 i^ umi) ^ n gi i det att oppositiorö stni aPe framtvinga omn gerino/ eil ',. me ^ ai1 en stor del av re% enX et var frånvarande. Ennär • _P raxis avgûr regeringen °ppositir, 1 " a ^ on fråga överröstas av ra att dp Den ' en - a ^ ^ anses innebä- m ajorit | SS ^ a ^ längre innehar e ^ e Qna ^ a ken torde emellertid eQ nv kunna ordnas genom Den °r, 1 tnin ^ Lansaj, °„ n er ®s, som utlysts till %a ordne " j F * en tfrågans slutgil-? ' utet ' llar uppskjutits till av: en nt, gelska,. j_ r ' Vara nde månad. De cte i? |
Bland de negativa signalerna har länge funnits att pedagogiska meriter saknar betydelse för tjänstetillsättningar. Denna trend måste följas upp och föreslagna åtgärder vidtas. Att arbetsförhållanden tillåts utvecklas i denna negativa riktning kan uppfattas som en respektlöshet inför de pedagogiska uppgifterna. Vid Karolinska institutet har nyligen en analys gjorts av samtliga examinationer i grundutbildningen [5]. I kursvärderingar, där studenterna tillfrågats om den tid för reflektion över det inlärda de upplevde sig ha fått, korrelerar tidens längd positivt med den utsträckning i vilken de anser sig ha fått träna problemlösning, vilket bl a förutsätter att de tillräckligt ofta får möta lärare. En reflekterande lärare medvetandegör hos sig den pedagogiska processen. - Engagera fler aktiva lärare i förändringsarbetet. Genom en stor mängd enkäter under de två senaste decennierna vet man mycket väl vad studenter anser om läkarutbildningen. och satsning på ett pedagogiskt utbildningsprogram. Tentaminas utformning och innehåll är starkt styrande för studenters inlärning. - Erbjud studierektorer ledarskapsutbildning. Karolinska institutet har inlett en positiv utveckling genom introduktion av en » pedagogisk meritportfölj » En del arbetsbeskrivningar är så oklara att lärare utnyttjas för undervisning utan vare sig ersättning eller meritering. Förslaget till artikeln är kursdeltagarnas och vi tackar Mona Bäckdahl, Enping Chen, Inger Hagerman, Anna Karlbom, Mats Karlsson, Jan Lännergren, Staffan Sahlin, Michael Werner och Matti Viitanen för deras engagemang. Denna verksamhet kräver klara indikatorer och system för uppföljning [13]. När man som läkarlärare upplever att allt skall göras på för kort tid med krympande resurser ekonomiskt och personellt, så hamnar man i prioriteringar där undervisningen sätts åsido. Till detta krävs tid och engagemang bland lärarna samt strukturer som underlättar förbättringsarbetet (se rekommendationer). Där kan finnas beskrivningar av kursuppläggningar, utvärderingsresultat, undervisningsmaterial, uppgifter om aktuella medicinskt pedagogiska publikationer m m. Detta gäller framför allt i studieplaner eller i enstaka kurser som bygger på problembaserad inlärning (PBI). - Tillsätt snarast en flerdisciplinär arbetsgrupp som definierar vad som kännetecknar en för undervisning gynnsam lärarmiljö, och som också operationaliserar detta till mätbara indikatorer. Därvid konstaterades att majoriteten av prekliniska och kliniska examinationer utvecklats mot att testa problemlösning och integrering. Vattenhål för pedagogik |
Detta möjliggöres genom motsvarande minskning i timtalet för vissa andra ämnen, i vilka de inhämtat större kurser under sin två år längre grundskoletid. — Vid skolor med två eller flera serier klassavdelningar skola de båda lärokurserna anordnas fristående, alltså med minst en linje med sjuårig och en linje med sexårig lärokurs. Härmed har botten-skolefrågan för denna nya skola lösts på ett sätt, som tillgodoser alla befogade intressen, och man kan endast beklaga, att denna fråga icke ordnats på liknande sätt för läroverkens del. Rörande den nya flickskolans inre organisation innehåller förslaget en hel del nyheter, gående ut på bl. a. en större koncentration av de teoretiska studierna och ett större utrymme för praktiska ämnen. Under skolans två sista år skall undervisningen sålunda anordnas antingen på både en teoretisk och en praktisk utbildningslinje eller på endera av dessa linjer. Studierna å båda dessa linjer skola 0111- 18 * 238 DAGENS FRÅGOR fatta en fast kärna av fem obligatoriska ämnen, med skyldighet att välja ytterligare tre teoretiska ämnen å den teoretiska linjen och med en viss valfrihet även i fråga om praktiska ämnen å den praktiska linjen. Den anmärkningen ligger härvid nära till hands, att om en skola anordnas med enbart en praktisk linje, i vilken blott ett främmande språk läses, denna ej kan komma att föra fram till den nuvarande högre flickskolans bildningsmål. Men å andra sidan tala nog goda skäl för att stärka de praktiska ämnenas ställning i en flickskola. Fråga är blott, om icke detta kunde skett på ett smidigare sätt än genom denna linjeuppdelning. Även om man också på vissa andra punkter kan ställa sig frågande inför det reformnit, som här gjort sig gällande och icke minst mot den starka påverkan förslaget rönt av den nya, hastigt tillkomna och fullkomligt oprövade gymnasieorganisationen, måste det dock i det stora hela anses innebära en lycklig lösning av frågan. Den nya flickskolan skulle säkerligen bliva i stånd att fullfölja den privata högre flickskolans goda traditioner och på de orter, där detta blir behövligt, taga arvet efter denna. Genom sin mera tryggade ställning och sina lägre terminsavgifter torde den också komma att motverka en alltför stark tillströmning av kvinnlig ungdom till de hittillsvarande gossläroverken, som eljest säkerligen bleve en följd av den beslutade omorganisationen av skolväsendet och som från många synpunkter måste anses som mindre önskvärd. |
Min kalla tunga då förkunnar, Att det för mången är för hett, Jag ro o c h hvila då ej unnar, Men kan förstöra sans o c h vett, Och hvad jag heter är ej svårt att veta, I mina » elfva » kan man det utleta. Först ha vi underjordisk plats, ej alls behaglig, Och hvad den bjuder luktorganet pa. Nämn namn på desertör — fångvaktare tillika — Som själf sin flykt förråder m e d en smäll. Och så ett föremål, s o m vi ibland se skina Uppå vårt allra, allra största tak. Och hur en krigsman höfves hålla sig? Hvarthän den reste, s o m ej blef förskonad För plåga och för värk så grufvelig? Ett smädenamn man brännvinet har gifvit, När d e t sitt gradetal ej styrka kan. Till sist ett föremål, i silfver drifvet, I regel kärt för kvinna som för man. BOKSTAFSGÅTA. Ofvanstående trettiosex bokstäfver skola ordnas så, att såväl den vågräta s o m de fem lodräta raderna bilda namn (fem fruntimmerso c h ett mansnamn). S. Och finna vi den routen lång, Så åk på järnväg — för en gång. Mitt hela är en liten vrå, M e d stadsrätt, yrken hvarjehanda, D e n ligger — kan man väl förstå — Emellan Ystad — Haparanda. KVADRATGÅTA. Mitt andra är ett namn, hvars klang Ä n n u ger eko öfver länder. För den det bar i luften sprang Så mången man, o c h än det händer, Att den idé han offrat åt, Med hoppfull ifver förs framåt. Stafvelsegåtan.- Johan Ludvig Runeberg. r, s. Pirfvel. CACAOSORTER FÖRNÄMSTA LÖSNINGAR. LANG I LUND, ATT HULTMANS CACAO VAR FULLT LIKA MED VAN HOUTENS CACAO. |
Den instrumentala af delningen bestod af Adolf Wiklunds konsertouverture för orkester, John Svendsens Romans för violin och orkester samt ett brottstycke ur PetersonBergers symfoni » Baneret ». Det hela leddes, som alltid, temperatnetitsfullt af hr Aulin och den fulltaliga publiken var_ förtjust. S VENSKA TEATERN bjuder nu till vårlätt omväxling med sin litterära repertoar ett tyskt lustspel: » Fjärde paragrafen » af den kände pjesfabrikanten Gustav Kadelburg, hvarken bättre eller sämre än många föregångare i den enkla genren. Den första akten med det stora släktmötet inom adliga ätten von WollienWollien har förf. ogeneradt huggit så godt som fullfärdig ur Omptedas roman » Adel> — och den är också den bästa. Sedan blir det hela allt flärdlösare och borgerligare med knappast märkbara nyanser mellan tonen i den Ruschkeska kalfaktorslägenheten och det stolta angodsets riddarsal. E Publiken finner sig alltså förträffligt till rätta och applåderar gemytligast både de kafferepsbjärtnupna och de mosel-burschikosa scenerna. En odisputabel anledning har den då också i det förträffliga utförandet — man tanke sig bara hr Barcklind som en ståtlig och ädel baron och fröken Torsell som en fattig och ädel målarinna, som få hvarandra och riddargodset under hägnet af två sådana hedersfarbröder som hrr Bceckström och Victor Lundberg! Mera kan man inte begära för biljetten. » Fjärde paragrafen » räcker nog också till att bli den sista i teaterns protokoll för denna säsong. Fru Musikdirektören w J, O N-g. Licent G. Fmem Bernstrom " STERMALMSTEATERN har tagit upp på sin vårrepertoar ett våldsamt tokeri, benämndt " Madame Scherry ", en farsoperett af fransmannen Ordonneau med musik af en tysk kuplettkompositör, Hugo Felix. |
Dina bref ha ej mindre förvånat mig, än mitt dig. Hvarifrån tar du alla dessa inbillningar? Jag – ”handtera dig som ett barn och envis”? just då Du öfverhopar mig med ömhet och ädelmod! Må jag aldrig mer höra så mycket vanvett! I hvad ton skref jag dig någonsin till, som berättigar det? Jag sade dig, ungefär, att jag ”ej kunde känslo-dö i din – naturgraf”. Var du deraf mindre fri, att här finna himmelen hos mig? att uppoffra dig åt all din själs bortförelse? Kom tusende gånger! Men begär ej, att jag skall ge dig andra råd än de visaste. – Jag kunde ej föreslå något mot ditt politiska väl. Jag ville ej heller ogynna din favorit-känsla. Detta gjorde min ton i något oviss. Må vara! I alla fall ville jag tala med dig innan sista afgörandet. Jag har en viss delicat sällhets-plan; allt, för att möjligen fästa dig häromkring – mig och Stockholm. – Din Moster kan ej följa dig hit. Lemnar du henne och testamentets anticiperade fördel, hvad förslå då dina sjutusen? till något välbestånd jemförligt med det uppoffrade? Detta var min obegriplighet. Jag – slöt deraf, att du borde blifva i din lyckas nejd. Du skulle (förmodade jag) ej fela, att återropa ditt sentimentala enslighets-lif. – Men jag väntade ej dessa villosyner. Min vän! du bör ej fordra, att jag skall ”tillhöra” dig som en tillhörighet. Epikurs förste lärjunge var hos honom; men gjorde ej af hans själ en – försköning för sin lilla trakt. Finner du hos mig något ljuft, för hvilket du så lätt kan uppoffra allt annat: kom! gerna! All sällhet hos och omkring mig skall tillhöra dig. |
Ottar startade 1933 RFSU. Hinke hade talat för » kärlek utan barn « och ställdes då inför rätta. Dock var läkarna oroliga för att » de biologiskt sunda « skulle använda kondom, medan » de biologiskt mindervärdiga « skulle göra barn och därmed urholka samhället. » Jag drömmer om den dag då alla barn som föds är välkomna, alla män och kvinnor jämlika och sexualiteten ett uttryck för innerlighet, njutning och ömhet. « Orden är Elise Ottesen-Jensens. Mest känd som » Ottar « Det var den lag från 1911 som den radikale Hinke Berggren mot sin vilja skulle namnge och som förbjöd offentlig information om preventivmedel. Läkarkåren kan inte berömma sig av någon mer framsynt inställning i dessa frågor; den var länge fördömande mot aborter men mer liberal vad avsåg preventivmedel. Ottars pionjärinsatser kom att krönas med framgång först på 1960-talet, när föreställningen att kvinnan skulle » spara sig för den rätte « försvann, och spiral och p-piller för första gången gav ett säkert skydd mot en oönskad graviditet. Hon medverkade genom sitt idoga arbete till att » Lex Hinke « avskaffades. Stephan Rössner professor, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge (1886-1973) var hon en eldsjäl som trotsade förbudet att informera om preventivmedel, och hon reste landet runt för att dels berätta om sexualitet, dels plädera för rätten till abort. |
Nu lutade han sig fram över bordet ett tag, och så frågade han helt saktmodigt hur många det kunde vara från den här socknen, som voro resta till Amerika. Ja, den riktiga siffran var det ju ingen, som kunde säga så här på rak arm, men nog voro de säkra om att det åtminstone var en fem hundra. Då lutade sig prosten än längre fram över bordet och såg stadigt på dem, som sutto runt omkring honom. »Nu vill jag fråga alla er, som är så emot emigrationen, om en sak,» sade han. »Vad skulle ni ta er till med alla dessa fem hundra, om de komme tillbaka?» Och så tutade han sig tillbaka i stolen igen och lade de stora händerna i kors över magen som förut. När prosten hade gjort denna fråga, så öppnade nämndemannen i Högbro genast sin mun för att säga, att detta skulle vara det bästa, som kunde hända. Men så kom han att tänka på att han hade en bror, som för länge sedan i världen var utrest till Amerika. Och om han nu skulle komma tillbaka, så skulle han väl också göra anspråk på att få bli ägare till den där utmarken, som fadern hade bestämt åt honom, men som han ju inte hade haft något bruk för hittilldags. Och när nämndemannen nu tänkte på så god jord den där utmarken hade och hur han hade odlat upp den och så mycket arbete han hade lagt ner där, så bet han ihop läpparna och sade inte ett ord. Den ene av handelsmännerna lyfte också på huvudet för att säga, att den dag, då Amerikafararna komme, den skulle bli en glädjedag för honom och för hela socknen. Men med detsamma kom han att tänka på att då skulle också en syster till honom, som hade emigrerat och gift sig med en fattig karl där ute och nu var änka med en fem eller sex oförsörjda barn, komma tillbaka och att det inte skulle bli så roligt för honom att få hela det sällskapet att ta hand om. Och hur det var, så kom han sig inte för att svara prosten, utan i stället gav han sig till att plocka ihop sina papper, som om han ämnade gå sin väg. |
»Hela kyrkan är undersökt, och vi ha icke funnit något krut. De där fega uslingarna ha inskränkt sig till att samla sin orenlighet i predikstolen. Likväl måste vi vara vaksamma, ty priorns lif sväfvar utan tvifvel i stor fara. – Det är för öfrigt hans eget fel,» tillade han. »Som god kristen bör han förlåta sina fiender, det är sant. Men priorn hyser ett medlidande med de där gudlösa lymlarna, som är alldeles oförklarligt. Lika gärna kunde han ha medlidande för Satan eller för Alexander Borgia själf.» »Kanske har han –» »Det är svårt att i alla stycken lyda fra Girolamo. Han uppmanade mig att med stränghet föra rättvisans svärd. Men så snart det blef fråga om någon viss person, som borde straffas till lifvet, greps han af medlidande och bad om förskoning. – Priorn har stor lärdom äfven beträffande statssaker. Men han är icke någon statsman.» Utanför kyrkan samtalade Doffo Spini med Giovanni di Pier Francesco de’ Medici. Kring dem samlade sig en skara rikt klädda ynglingar. »Bandet!» hviskade Valori. Han tog en omväg; men jag gick tätt förbi Doffo och gaf honom en hälsning, som han icke tycktes märka. De unga människorna skrattade, skämtade med hvarandra och syntes icke tänka på någonting allvarligt. En stark doft af parfymer och oljor följde dem, de hade färgat sina naglar, sina läppar och ögonhår och buro alla sorters pynt. När någon af munkfolket gick förbi dem, förföljde de honom med speglosor, och de läto icke kvinnorna oantastade inträda i helgedomen. Fra Girolamo lät vänta på sig; ryktena växte. Munken hade blifvit förgifven medelst ett osynligt pulver; hertig Lodovico hade sändt honom förgiftad fisk: pesten hade gripit honom. Alesso, som var i min närhet, bemötte denna sista förmodan med mycken bestämdhet. |
Två sådana växelvisa tankeströmmar är den ” språkliga ” och den ” postmoderna. ” Den språkliga vändningen Intresset för språk och ord har haft olika fokus genom filosofins, teologins och homiletikens historia. Diskussionen blir mina egna slutsatser om några styrkor och svagheter i dessa predikoteologier, där styrkorna hör samman med hur de ta komplexiteten när det gäller predikans kommunikationsskeende på allvar, och svagheterna be51 rör något av det som hamnar utanför fokus i dessa komplexitetsreduktioner. Vår tolkning ger struktur och mening åt det som händer och hjälper oss att orientera oss.16 Vi kan t ex ta hjälp av andra talsituationer, för att förstå vad det är som händer, både mer monologiska och dialogiska.17 Vi kan också ta hjälp av vår teologiska förförståelse för att förstå vad som sker, och jag återkommer till det. När det gäller narrativ teologi, se t ex Cöster, Berättelsen befriar, där han bl a argumenterar för berättelsens potential att göra en händelse närvarande, aktuell och även befriande. Predikan bör vara textnära. Grand Rapids, Michigan / Cambridge, U.K. Guds mänsklighet, detta osjälviska engagemang, skriver Jüngel, är det tydligaste uttrycket för Guds gudomlighet.120 Jüngels teologi betonar därmed Guds mänskliggörande, inte människan gudomliggörande. Skellefteå: Artos Bokförlag, 1996 (1949). Bibelns texter ses som texter med en ontologisk situation lik predikans mänskliga situation mellan relation och relationslöshet, men ontiskt dvs historiskt och samhälleligt annorlunda. Liturgin, dess språk och handlingar, behöver därför medvetet formas utifrån de olika teologiska världarna. 52 Kapitel 1 Mellan relation och relationslöshet – predikan som Guds tilltal Eberhard Jüngel Eberhard Jüngel har ett tydligt centrum i sin teologi - rättfärdiggörelsens skeende. Skeende. (Detta anknyter till Hilkerts tanke om att nya röster ” minns Jesus ” på nya sätt.) Idag har detta diskursiva sammanhang delvis kommit i skymundan i svensk predikoutbildning. |
Ja, det beror ju på ert luktsinne och hur pass gott ert minne är! När jag då tänkte på dessa ord, kom jag ihåg även en tavla som pas sade ganska gott till bakgrund för dem. Häromkvällen när jag drev en gata fram i denna stad, ödet låtit mig dimpa ned i, skreko plötsligt i det vita båglampsljuset några stora bokstäver emot mig från en affisch. De talade om en bättre bal och ba sar. Jag fortsatte min ensamma vandring, och när jag om en stund stod framför festlokalen, så gled jag in. Ett bord skall alltid finnas, tänkte jag, även för en vilsekommen gäst. Jag kände också, att det skulle göra mig gott, att se människor kun na njuta av en glädje, som knappast längre hade något behag för mig. Lokalens många rum strålade i brokigt ljusskimmer. Musiken speJordgubbar, Moreller, Plommon, Klar bär, Blandad frukt, Päron, och Äpplen. Varje burk avsedd för 5 personer. 4 burkar kr. Expedieras mot efterkrav från Hjalmar Landins Fruktkonserv fabrik, Mosås Angiv denna tidning. Till Jubileumsutställningen. lade festligt och glatt - — här var glömska för nöd och allvar. Och här var det vackra och mindre vackra kvinnor, som exponerade sig, och un ga eleganta män, som svärmade kring dessa kvinnor som bin en som mardag kring doftande blommor. Jag satte mig i ett hörn och det, jag beställde, stod snart på mitt bord. Jag tittade emellertid på kvinnor na jag också. De flesta kände jag till namnet, några hade jag umgåtts med. Ingen — utom Greta av de kvinnor, som jag mött i denna stad och hyst en flyktig, hemlig beundran för eller vad jag skall säga, saknades enligt vad jag kunde erinra mig. Och detta var alltså tidens unga kvinna, den blivande makan, modern! Jag kände hur inne i mitt bröst bör jade röras och växa något som likna de förtvivlan, ångest. Var i vida världen var den själ, som jag i denna stund kände, att jag trots allt sökte och längtade till. Dessa unga kvinnor, som jag såg runt omkring mig, vad voro egentli gen de? Jag svalde svaret. Yet blott, att mitt vilsna hjärta hos en av dem aldrig skulle finna ett hem. |
”Du vill inte?” Hon svarade icke. Det satt henne som tårar i halsgropen. Hur länge, ack hur länge skulle hon kunna köpa sig denna ”Galgenfrist”! Och hon fortsatte att stryka med sina händer, tyst och stilla som när en mor vill lugna sitt barn, medan han slöt sina ögon, sakta, som om han ville drömma om något långt aflägset, som hon påminte honom om. ”Låt oss tala om något annat då,” sade han och de gingo fram till den lilla soffan, der de satte sig till samtal comme il faut på ett passande afstånd för en herre och en dam. ”Hvad du är fin!” sade han leende och såg på henne. ”Är det för min skull?” ”Nej ” hon brast i skratt ”jo.” De pratade länge om allt och intet, men mest om hans kärlekshistorier, och han drack lite vin. När han gick, sade han: ”Har du beslutat att alltid intaga samma sedliga ståndpunkt gentemot mig?” Hon skakade blott på hufvudet, allt för vemodig att kunna begagna ord. ”Har du inte fattat ditt beslut ännu?” Icke heller nu något svar, men han förstod henne. ”Det skulle du ändå skynda dig att göra. Om ett par år äro vi gamla båda två. Tänk på det.” Hon svarade icke, hon smekte hans hår, hon log mot honom, så att han måtte glömma detta stygga, stygga, och så att hon skulle få ännu några lyckliga minuter att lägga till alla andra innan det kom. ”Står hon inte och håller mig qvar så att jag inte kan gå!” sade han skrattande till sist. Åh – så många minuter hon stulit!277 Ända till den tolfte November såg hon honom icke. Det var att gå på glödande kol, det var att få hela sitt inre omvridet med eldgafflar. Så skref hon. Lifsbegär och lifsleda stredo med hvarandra. Hon skref ett bref med förvänd stil, på dålig danska och med ett formlöst innehåll.278 Så kom han d. 13de. |
– När ni händelsevis lyckas på egen hand kapa åt er en hacka, då är ni tvärt färdig att anse er själf för ett snille och mig för en åsna, men när magen knotar och ni ej har något att tillfredsställa honom med, då vädjar ni till mitt förstånd, då ska ’ jag rädda situationen. Tjänarinnan, för öfrigt samma trogna själ, som hållit ut hos Stina under hennes förnedringstid, kom oupphörligt in med nya blombuketter, och först efteråt framlemnade hon med ett skalkaktigt leende det bref, som skulle upplysa Stina om afsändarens namn. En oändligt smärtsam suck frampressades ur den stackars hustruns kvalda bröst. Han for upp från stolen och kastade vilda blickar omkring sig, så att de nyfikna skrämda veko tillbaka. Så uppsluppet glad, att hon till och med klappade i händerna, utbrast aktrisen: Läkaren började verkligen inse det. Och vid denna ömsesidiga öfverenskommelse blef det. Derför motsade hon honom icke, utan höll i stället delvis med honom, sägande: När Hallenborg så plötsligt lemnade sitt hem, der han funnit sin hustru hvilande vid en annan mans bröst, kände han märkvärdigt nog ingen vrede öfver sin förmenta upptäckt, utan endast hemlig triumf. Det var en liten, till ålder kommen, korpulent herre, som skyndade före. Edla förlorade ingalunda sitt lugn. En dum tusan för resten, som tror, att han på det sättet ställer sig in hos henne. Låt mig, innan du ger luft åt ditt dåliga lynne, först för dig påpeka, hvilket fördelaktigt intryck det skulle göra på alla officerare, om det blefve allmänt bekant, att kapten Segerstedt ädelmodigt förlåtit sin antogonist, att han själf öppnat hans fängelse och återgifvit honom friheten! Hans ord förblefvo emellertid utan verkan. Räkningen ska ’ jag presentera er på er och herr Edströms bröllopsdag. Nere på gatan skildes han från den andre officeren, som steg upp i en der väntande droska och for derifrån, sedan han nu uträttat det uppdrag, som han åtagit sig. Var han då fortfarande ond på henne, oaktadt han nu hittat vägen till henne? – På tok går det, så länge du vurmar för det der lifvet, det har jag alltid sagt, och det säger jag, förklarade fadern. |
» Ingen kan hafva förtjenst eller vunnit det i högre grad än häradshöfding Holt », försäkrade fröken Augusta, och i systerns af vänlighet lysande blickar lästes samma mening tydlig och klar. Härigenom fördröjdes deras besök några veckors tid, och Gunilda fick emellertid roa sig med att profva klädningar och rådgöra med sömmerskan. Vid det allra bästa lynne anlände de till resans mål och omfamnade fosterdottern med mer än vanlig värma. » Jag öfverlemnar mig tryggt i fröknarnes beskydd och emotser med längtan den post, som tillstädjer mig skynda hit. » De talade derföre om allt annat och voro särdeles glada i tanken på den lycka, Gunilda utan allt tvifvel skulle göra genom det i fråga varande giftermålet. Jag kan nog tro, att du ej är synnerligt böjd för ett giftermål eller att lemna oss just nu; också är det ju inte sagdt, att det måste ske genast eller ens snart, om du ej vill; du vet nog, hur kärt det är för oss att hafva dig här, och vår saknad vill jag ej ens tänka på, den blir stor och oersättlig, när du lemnar detta hem » » Jag vill hoppas, att så är, men hvarföre då alltid i handling visa motsatsen? En dag då hon befann sig bland sjuksängarne, än vänligt samtalande, än hjelpande till med ombäddning, medikamenters ingifvande och dylikt, kom bud, att fröknarne fått främmande och bådo henne ej dröja allt för länge, innan hon kom upp till dem, men Gunilda var i dag mer än vanligt sysselsatt. Utan att just göra klart för sig hvarföre, gick Gunilda att söka denne redlige vän. Jag skall baka pösmunkar och vispa gräddkräm med hallonsylt. Fast år förgå Med snö och köld O, minne! Han var hindrad, sades det, af en tjensteresa. De båda främmande flickorna utbytte en hastig blick, hvilken Gunilda likväl icke märkte. Men härvid måste nu frågorna stanna och Stål vann sitt syfte. Hon hade under dessa år varit mycket upptagen af arbete, ty det var någon, som förstod att endast tvingande omständigheter till tankekraftens verksamhet kunde bibehålla hennes själs helsa. |
21 § Ersättning som en arbetsgivare får från en pensionsstiftelse ska tas upp. Detta gäller dock inte ersättning som hänför sig till en sådan överföring till stiftelsen som arbetsgivaren inte har fått dra av. Sådana överföringar som arbetsgivaren har gjort avdrag för och avkastning som stiftelsen har fått ska i första hand anses använda när stiftelsen lämnar ersättning. Återföring av avdrag för avsättning i balansräkningen Vad som ska tas upp 22 § Om den avsättning för att trygga pensionsutfästelser som med avdragsrätt gjorts i balansräkningen uppgår till ett lägre belopp vid beskattningsårets utgång än motsvarande avsättning vid det föregående beskattningsårets utgång, ska mellanskillnaden tas upp som intäkt. 23 § Om det finns disponibla pensionsbelopp vid beskattningsårets utgång, ska som intäkt enligt 22 § dock tas upp lägst summan av - dels tio procent av de disponibla pensionsbeloppen vid det föregående beskattningsårets utgång, - dels de avdrag som gjorts under beskattningsåret för premier för pensionsförsäkringar, lämnad ersättning för pensionsutfästelse som tagits över av någon annan och överföring till pensionsstiftelse till den del dessa avdrag avser samma pensionsutfästelser som omfattas av den avsättning som med avdragsrätt gjorts i balansräkningen. Om beskattning sker enligt första stycket, ska senare minskningar av avsättningen i balansräkningen inte tas upp till den del minskningarna motsvarar de belopp som redan tagits upp. Disponibla pensionsbelopp 24 § Med disponibla pensionsbelopp avses skillnaden mellan 1. den avsättning för att trygga pensionsutfästelser som med avdragsrätt gjorts i balansräkningen vid det föregående beskattningsårets utgång ökad med förmögenheten vid beskattningsårets utgång i en sådan pensionsstiftelse som tryggar samma pensionsutfästelser, och 2. pensionsreserven vid beskattningsårets utgång för sådana pensionsutfästelser som avses i 1, till den del dessa inte är tryggade genom pensionsförsäkring, ökad med medel som då står kvar i stiftelsen och som inte har dragits av vid överföringen. Disponibla pensionsbelopp ska dock aldrig anses uppgå till högre belopp än vad som motsvarar den avsättning som med avdragsrätt gjorts i balansräkningen vid det föregående beskattningsårets utgång. Vid tillämpning av första stycket 1 ska förmögenheten i pensionsstiftelsen beräknas till ett belopp som motsvarar 80 procent av kapitalunderlaget enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Upphörande av näringsverksamhet |
Till dessa strukturer hör överoch underordning, ansvarsfördelningen mellan könen, hierarkin. Eliot, har skildrat denna händelse i ett klassiskt drama från år 1935. Den teologiska liberalismen är ett i och för sig positivt försök att rädda kristendomen i en materialistisk tid. Tidegärden, som var en hjärtesak för Löhe, firas endast någon enstaka gång i veckan i kyrkan, och i anstaltens välförsedda bokhandel förvaras Löhes skrifter i källaren. In confident ignorance but arrest disorder. Så uppstod de första klostren. I denna värld är människans vilja lag. Liksom hos de tyska reformatorerna, särskilt Melanchton, fanns det ett stort intresse för fornkyrkan. Där tänkte man: Huvudpersonen, som blivit präst i den nu i de flesta avseenden förfallna församlingen, är som de flesta andra i sin generation präglad av liberalteologi. Med pelarstoder tolv står Herrens helga kyrka Och nu, säger Tage Lindbom, är tiden snart inne för den tredje revolutionen. Tänk om de genomskådat hela planen och vägrar medverka till sin egen avveckling? Men den lider av en ohjälplig inre konflikt mellan friheten och jämlikheten. Men reformationen innebar ingalunda något avsteg från det katolska arvet. Dopet fick en mer undanskymd ställning till att börja med. Wander, waking with deceitful shadows? I det gamla nunne-koret bedes nu Mikaelsbrödraskapets tidegärd och hit samlas människor från hela Västtyskland till stilla dagar, retreater och kyrkodagar. Då hade det hela varit slut med honom. Den är från den tiden, när det ännu fanns kejsare, kurfurstar och hertigar, när solen lyste klarare än nu och stjärnorna tindrade härligare på himmelen. Is purchased at the price of a certain submission Och skulle än aldrig frågan väckas är också vänskapen i sig en uppgift i en värld, som i så hög grad präglas av kyla och hårdhet. Det blir stagnation och andlig oförmåga att hjälpa och leda. Och man förstår reformationen rätt först när man inser att den var en väldig kyrklig förnyelse, en gigantisk andlig vitalisering av hela folk. Samma år blev han chef för Arbetarrörelsens Arkiv, en institution knuten till Landsorganisationen. |
9 § I inkomstslaget kapital ska 70 procent av en kapitalförlust dras av. Inkomstslaget näringsverksamhet 10 § I inkomstslaget näringsverksamhet ska en kapitalförlust för vilken avdrag ska göras, dras av i sin helhet, om inte något annat anges i 11 §. I 25 a kap. 5 § andra stycket, 20 och 23 a §§ finns bestämmelser om när en kapitalförlust inte får dras av. 11 § En kapitalförlust för vilken avdrag ska göras, som uppkommer när ett svenskt handelsbolag avyttrar en andel i ett annat svenskt handelsbolag ska dras av med 70 procent av förlusten. En kapitalförlust för vilken avdrag ska göras, på en andel vars innehav betingats av rörelse som bedrivs av handelsbolaget eller av någon som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå handelsbolaget nära, ska dock alltid dras av i sin helhet. 12 § Har upphävts genom lag (2003:224). 13 § Har upphävts genom lag (2003:224). 51 kap. Beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet vid avyttring av andelar i svenska handelsbolag Förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna 1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller om 1. en fysisk person avyttrar en andel i ett svenskt handelsbolag, 2. det uppkommer en kapitalvinst i inkomstslaget kapital, 3. förvärvaren inte är en obegränsat skattskyldig fysisk person, och 4. verksamheten i handelsbolaget varit sådan som anges i 2 §. Vid inlösen gäller bestämmelserna, i stället för vad som anges i första stycket 3, om någon av de kvarvarande delägarna i handelsbolaget inte är en obegränsat skattskyldig fysisk person. 2 § Bestämmelserna gäller bara om 1. verksamheten i handelsbolaget under det räkenskapsår då avyttringen sker är aktiv näringsverksamhet för överlåtaren, 2. någon närstående till överlåtaren varit delägare i handelsbolaget och verksamheten under räkenskapsåret är aktiv näringsverksamhet för denne, 3. någon närstående till överlåtaren varit anställd hos handelsbolaget under räkenskapsåret, eller 4. överlåtaren eller någon närstående under räkenskapsåret på motsvarande sätt bedrivit näringsverksamhet i en juridisk person genom handelsbolaget. Vid tillämpning av första stycket anses också tidigare innehavare av andelen under samma räkenskapsår som överlåtare, om avyttringen föregåtts av en eller flera överlåtelser från obegränsat skattskyldiga fysiska personer. Frågan om verksamheten varit aktiv näringsverksamhet ska bedömas med hänsyn till förhållandena före överlåtelsen. Belopp som motsvarar kapitalvinsten tas upp i näringsverksamhet |
Endast ca 30 procent av patienter med hjärtsviktsdiagnos får ACE-hämmare, och ungefär 10 procent behandlas med betablockerare. En studie i Umeå visade att 14 procent av patienterna på en medicinavdelning vårdades för läkemedelsbiverkningar [5]. Modern läkemedelsbehandling har för många människor inneburit en förbättrad livskvalitet, minskade invalidiserande symtom, minskat sjukvårdsbehov och förbättrad prognos. Den stora svårigheten är i vad mån måttliga biverkningar kan accepteras för att vinna något på lång sikt, eftersom de patienter som drabbas av biverkningar inte med säkerhet blir de som slipper insjuknande i exempelvis ett framtida slaganfall. Vem har det övergripande ansvaret för patientens läkemedel? Förebyggande behandling utgör en alltmer dominerande del av all läkemedelsbehandling. Långsiktigt reduceras också behovet av kontroll och uppföljning med exempelvis blodprov etc. |
– Nu, midt i mörka natten? Laga nu bara, att det följet fort kommer härifrån, för annars Det var så tyst, mörkt och ödsligt här borta, så det behöfdes verkligen ett visst mod att gå hit så här dags. Med många bugningar aflägsnade han sig tigande. – Er lycka är min. – Vi vilja se herr Rixell. Den gamle Forsberg blef upprörd i sitt sinne, då han hörde sådana ord, men han lade band på sig. Men konstapeln svarade sarkastiskt: – Jag förstår inte alls edra ord, svarade Axel, när polismannen, som mönstrade honom med genomborrande blickar, gjorde en så kallad konstpaus, som om han först ville se verkan af sitt tilltal. sporde mannen med rynkade ögonbryn. Då utbrast Utter förebrående: Jo, det fattades bara det, att Esther skulle komma just i detta ögonblick. Nu var det ju ingen konst alls att utföra det erhållna uppdraget, tyckte han. Sällskapsdamen tog vid sig värre, än om det gällt någon riksvigtig angelägenhet. Det passar bra. – Ja, om ni yrkar derpå, så afstår jag gerna Den missräkningen grämer honom naturligtvis, och eftersom ingen fördel längre vinkar honom hos mig, trodde han sig kunna behandla mig på detta sätt. – Jaså, är ni fortfarande detektiv? – Ja visst, och så fick jag mig ett slag i ansigtet – jag vet nu inte, hvarifrån det kom – så att eldgnistor dansade för ögonen på mig. Nu tog Utter till orda: Bägge två trefvade sökande omkring der nere i det ogenomträngliga mörkret. Jag vill för ingen del, att ni ska ’ bli upprörd. – Ah, det vill säga, ni tänker dra ert hufvud ur snaran och saklöst öfverlemna mig åt mina fiender? Han, brefskrifvaren, hade då skriftligen anmodat doktor Serner att likaledes i tysthet söka taga reda på den saknades uppehållsort. Jaså, han hånade er verkligen? – Bara svepskäl, förklarade Esther. Hans ögonbryn rynkades, och hans ögon sköto blixtar af vrede. – Visst inte. Ljungberg har väl alltså inte något annat val än att gå hem och förlika sig med sin Lotta. |
Vi betrlda ' e n farlig vag, om vi ftbsta s& stor vigt vid tvdinget att lösa ett olidligt band, sedan langa Ar af elande gatt förut, att vi derför glömma att se till, det ingen af oss tvingas att knyta detta band, innan det kan ske med full frihet och sundt omdöme. Först och framst m& samhallet, i hvad .p& det beror, BB etalla sina lagar, att det steg, som afgör tv8 manniskors och val afven kommande slagtens öde, ej m& tagas innan det sker i friliet, n2en under alnsvar. mena vi - hvad man har att lara af den blida Se, det ar Ragnis öde. Literatur. Märkvärdiga Kvinnor af Ellen Fries, Fil. Doktor, Stockhcrlm. Aktiebolaget Hiertas Bokförlag. ' Frihetens Sångar&tt66 i Sverige p& 1840-talet. (Gustaf Lorenz Sommelins. Johan Nybom. C. V. A. Strandberg. Vilh. von Braun. O. P. Sturzenbecker). Literaturhistoriska studier af Cecilia Holmberg f. BBath. Stockholm. Albert Bonniers förlag. Familjen Verle. En skildring af Hatilda Roos. Stockholm Alb. Bonniers förlag. Det literiira julbordet ä r som vanligt öfverfullt. Xen denna g %ng ar det ocksa historiska arbeten, och icke blott skönliterära, som ha utgifvits. Och tv& af dessa arbeten bafva kvinliga författarenamn. Fröken Ellen Fries har skildrat " Mä~kvardigca Kvinnor ", Fru Holmberg f. BAith halg företagit sig att beskrifva 1840-talets skalder under den frko Orver Odd 1Anade titeln " Eb.ihetens aå~igariitt.~ Bagge dessa kvinliga pennor föras af vans blnder, och man ser] att, att det Br triigna forskningar, som ligga till grund f6r dem. Det l r de instruktiva böckernas lott att ofta förbises f6r böckerna med di&- tade personligheter och handelser. |
# 305 War herra taladhe til moysen Lypt thina hand til himils Oc iämsköt som han giordhe swa/ tha war mörk ower alt egipto land/ aff swa thiokkom skyym at hanna matte mz handom/ Thre dagha oc thre nätter sa ängin annan/ oc ängin rördhe sik aff them stadh/ som han war i stadder Än hwar stadh ther israels sönir bodho/ ther war liws Oc tedhe war herra egipto mannom/ mz öghna mörke/ hurw mörk oc blind waaro thera hiärta/ oc tedhe them at the waaro tholke innan som vtan Pharao konunger/ lät kalla moysen oc sagdhe til honum Farin oc offren idhrom gudhi/ mz konom oc barnom/ Än faar oc alt idhart fä skal epter wara Oc ma her märkia/ at fä oc gotz/ gör marghin man hiärta blindan Moyses swarar honum Thu skal oc giwa wt alt thz som offras ma gudhi/ swa at en klöff bliwer ey epter mz thik/ aff allom waarom fä hiordhom/ fore thy at wi witom ey hwath offer gudh wil hälzst hawa/ för än wi komom til waar offerstadh Parao härdher sin hugh oc hiärta/ oc wille ey lata israels sönir lidhugha/ vtan taladhe til moysen/ mz mykin wredhe Gak fiärren aff minne öghsyyn/ hwilken tima thu seer mit änlite meer/ tha skal thu dö Moyses swaradhe honum Swa skal wara som thu sigher/ oc aldre seer iak thik sidhan Oc skal thz swa vnderstandas/ at moyses sa aldre pharao konung sidhan wäldoghan i sino rike Än hwar dagh ma moyses i himerike se pharao konung i heluite Oc alle hälghe män i himerike magho se ewerdhelika i heluite oc glädhias aff gudz owina hämpd Oc mäst aff thy at gudh frälste them aff thera wärdhskap/ swa opta som marghom aff them komber i hugh/ hurw opta the waro näär them sama wadha |
Han refererar till dess frontfigurer för att avvisa anspråk och förväntningar på visdom under åldrandet. Criticism, theory, practice, Manchester & New York (1994) 1999 (pocketutg.). Men ingen blir diktare utan att överta en idé om vad det innebär att vara det. Jag blir gammal och stygg. Äldre människor tenderade inte att ses som en avgränsad och tydlig grupp i samhället utan som individer, men med ett tydligt medvetande om att hög ålder innebar en slutfas i livet. Flera av de iakttagelser som forskare gjort när det gäller Goethes ålderdomsdiktning handlar om litterära strategier och grepp för att överbrygga motsatser utan att upphäva dem. Its Nature, Origins and Development, ed. Stiernhielm hånade Dalius för dennes knackiga blandning av latin och svenska. (Runeberg var verksam i Finland efter att landet blivit en egen nation inom det ryska riket. 268 Ibid., s. Dikten om det gamla grevliga paret ansågs vara så vågad att den inte publicerades under författarinnans livstid. Se Shahar, 1997, s. 17. Det gäller särskilt den s.k. moderniseringsteori som lanserades i USA under 1950-talet. Jfr Wilson, 2007, s. 67. I den förra dikten ger ålderdomen varken befrielse från det som tidigare plågat diktjaget eller något nytt perspektiv på detta: Och nu vad för jag åter från den vida världen? (VII:18 rad 368 – 369 respektive VII:37 rad 33 – 67) Den ” store Tyske Greken Goethe ” dras in i ett senare avsnitt. Van Tassel & Robert Kastenbaum, New York 1992. s. ), s. I dessa böcker legerades efter hand stoiska och kristna idéer.154 Också i modernare filosofi har dygdebegreppet fortsatt att ha betydelse, bl.a. hos Spinoza, Pascal, Locke, Hume och Kant. Tvärtom bör de ge prov på olika dygder, särskilt sinnesfrid. |
någre som ginge i borgen för be:te böter? Hwar till han swarade: Jag har 2:ne stycken Bengdt* Ersson i Bärtoga och Jahan Jahanson i Hällby. Dhe inkommo och tillspordes om dhe willia cavera för honom, swarandes sigh willia för böterne gå i borgen. Hwarföre dhe samptl. affträdde. D. 26 Septembrå kommo tillsammans in Consist:m majus, Rector Magnif. D. Petr. Rudbeckius, Mag. Micrander, D:r Drossander, h. Spole, h. Wullff, h. Bilberg, h. Arrhenius, h. Pering., h. Lagerlööf, h. Norrman, h. Forelius, h. Halenius quaestor. I. Insinuerades och oplästes Kongl. HoffRättens domb af d. 15 Septembrå sidstl., emellan h. Kongl. Rådet generalen och general gouverneuren högwällborne grefwe Nills Bielcke, och Kongl. Academien i Upsala, hwar emoot annan kiärande och swarande, angående rätte ägoskilnaden emellan Söderkulla i Ohlandz och Sahlstad i Norrunda härader belägne, af innehåld, att det åligger lagmannen effter föregången laga stemning dhenne saak wijd näste lagmansting med ett äntel. sluut afhielpa. Prof. Goeding sade sigh betalt för bem:te domb, så wähl för charta sigillata som till Cantzliet och drickzpenningar 10 caroliner och 1. rdr in specie. Hwilcka Consistorium resolverade att dhe aff aerario honom igen gode giöras. Item att bem:te domb med h. lagmannen communiceres. II. Förmälte Prof. Goeding günstige hällsningar ifrån Illust. Cancellario, så och h. landzhöfdingen Thegner, hwileka funnit rådsampt, det Consistorium in |
När Wrangel skref detta, trodde han ej på tillvaron af det land, som vid 177° östlig längd och 71° n. bredd finnes utsatt på hans karta, och som, sedermera å nyo upptäckt af engelsmannen Kellett, efter ordstäfvet »lucus a non lucendo» erhållit namnet Wrangels land. Numera vet man, att det land, som i sagorna omtalas, verkligen förefinnes, och mycket talar till och med derför, att det sträcker sig ända bort till archipelagen vid Amerikas nordkust. På detta sätt belyst bör tschuktschergummans berättelse utgöra en god fingervisning för framtida forskningsfärder i hafvet norr om Beringssund och en vigtig insats vid bedömande af de öden, som träffat den amerikanska expeditionen med Jeannette255, om hvilken man, då detta skrifves, ännu saknar underrättelse. Mellan oss och invånarne i den nuvarande tschuktscherbyn vid Irkaipij uppstod snart ett mycket vänligt förhållande. En något fetlagd, välväxt, reslig och vacker man vid namn Tschepurin togo vi i början för byns höfding. Han undfägnades derför flere gånger i gunrummet, hvarvid små skänker gåfvos för befästande af vänskapen. Tschepurin var tydligen svag för artighet och granlåt och kunde nu genom den med oss idkade byteshandeln och de skänker han erhöll tillfredsställa sin prålsjuka i en grad, som han förut sannolikt aldrig drömt om. Då han under de sista dagarne gjorde besök på Vega, var han klädd i en utanpå päsken dragen röd ylleskjorta, och från hvartdera örat nedhängde en förgyld urkedja, vid hvars nedre ända ett genomborradt tioörestycke var fästadt. Redan vid vår ditkomst var han för öfrigt bättre klädd än de andra, hans tält var rymligare och försedt med tvenne sofställen, ett för hvardera af hans hustrur. Men allt detta oaktadt funno vi snart, att vi begått ett misstag, då vi, i tanke att ett samhälle icke kunde lefva utan öfverhet, tilldelat honom en så upphöjd ställning. Här liksom i alla tsckuktscherbyar, hvilka vi sedermera besökte, var absolut anarki rådande. |
" [...] ther med foracthandes swerigis crone stocholms sloth och mich som thet nw aff alles eders werdugheter och herredöme och menige richesins inbyggere tiil at styre i händer sath är ", RA A5 fol 39r-40r (tr HSH 24 s 45ff). vade trogen tjänst därför och att hålla en häst till riksföreståndarens behov.92 Erik Johansson ' förlänade ' slutligen två av sina gårdar till Helgeandshuset vid Söderköping år 1515.93 Att orden ' unna ' och ' förläna ' i första hand avser förläning av skatteinkomster framgår dock av de många förläningsbrev där uttrycken förekommer i kombination med ' kronans ränta och rättighet ' .^4 Att såväl kronans fogdar som läntagare hade sina län ' i värjo ' skulle kunna förklaras av att alla med frälsestatus hade en allmän trohetsfö liktelse gentemot kronan i enlighet med Westins och Reynolds ' resonemang om slottens och länens principiella statsrättsliga ställning som berörts ovan. Se äv Gillingstam 1952 s 477. Se hans berömda brev till invånarna i Södermanlands lagsaga från 1336 där han säger sig ha tvingats fö anta så mycket att ' mindre delen av vår årliga inkomst far vi behålla till vårt eget uppehälle ', RA B15 fol 188 (tr Dipl sv 4:3267). ^ Karlskrönikan v 948ff (tr SFSS 17:2 s 33, Engelbrektskrönikan s 59). Av allt att döma har således innehavet av Gullberg och Linköpings stad varit förknippat med biskopsämbetet. Dessa länsregister, vari rikets län och länsinnehavare uppräknas, har flera gånger tidigare tilldragit sig historikemas intresse. Med mestadelen av skatteinkomsterna i naturaform var det besvärligt, onödigt, och i vissa fall - som när det gällde fodring och dagsverken - praktiskt taget omöjligt att avlägsna dem från den trakt där de producerades. Om Nils Jönsson, se. Att personer av ärkebiskopens och Ture Turessons dignitet skulle ha verkat som kronans fogdar på Stockholms slott är uteslutet. |
Jag är till växten snarare liten än stor, med ett af kopporna förstördt ansigte, som naturen för öfrigt aldrig ämnat att bli intagande, med en organ, vid hvilken en viss häftning låder, och har i hela mitt sätt att vara någonting trivialt, som jag icke alls bryr mig om att skingra. Jag är visst stolt och fåfäng i så hög grad som någon, men ingen kan mindre än jag hvarken hafva egenskaper eller lust att i sällskap utmärka sig att föra ordet, att ådraga sig allas blickar, ja, att ens höra sig berömmas; och ingen kan mer förakta alla yttre egenheter och besynnerligheter än jag, så att dem jag ändå eger, har jag alldeles emot min vilja. Att hålla tal och säga fraser är mig högst motbjudande. Jag vill ej vara och ej synas annat än en menniska som alla andra. Deremot är det mig obehagligt, verkligen pinsamt att, mer än som nödvändigheten oundgängligen kräfver, sänka mig ned till det låga och triviala, som utgör de vanliga konversations-ämnena, hvilka snart trötta mig. Häraf följer, att jag hvarken imponerar genom min öfverlägsenhet eller intresserar genom denna känsla af jemlikhet, som erfordras för att man skall finna nöje i en persons sällskap. Jag har väl den förtjensten – hvilken man i allmänhet icke anser för en sådan – att ej tala och isynnerhet icke skrifva om det jag ej förstår, och att aldrig med egna tillsatser och efter mina hugskott utsmycka sanningen; men deremot, om jag någon gång tvingas att säga min tanke öfver ett ämne, säger jag den bestämdt, kanske något skarpt; och som min opinion ganska ofta står i strid med dagens, stöter jag denna för hufvudet. Om jag, såsom stundom händer, får rätt efteråt, mins man det icke, och vill ej minnas det, och om man gör det, håller man åtminstone icke mig räkning derför, ty ingen tycker om att minnas det man haft orätt. Jag skulle ofta önskat att jag kunnat vara annorlunda, icke för det jag bryr mig särdeles om hvad man i allmänhet tänker och känner om mig, men för saker, dem jag önskat bereda framgång. I synnerhet skulle jag gerna vilja ega någonting mer insinuerande i min personlighet; men det är ej möjligt för mig att skapa om mig. |
Han åker vattenskidor längs en smal, vågig linje inte alls det verkliga havet, utan en linje som nån har ritat. med mycket liten och blek handstil. J.D. Har jag talat om att det var så hon hette? " " Amos ' n ' Andy. Tjänstemannen flydde genast under armen på honom, som ett djur som springer ut genom en grind. " Ah! Jag vet inte varför jag sa det. " När jag ska till att somna hör jag hur hon vrider upp den ett steg. " " Vad är det för sorts mänskor som arbetar där? " Hans lördag är fördärvad. " Hon glömde sin tröja ", säger Charles och tittar på köksstolen. Hans far tog honom alltid i handen på nöjesfältet och ledde honom runt alla pölar. Han blundar och försöker minnas sin far. Den japanske pojken hade inga kamrater. När han tvingade dom på den japanske pojken tog han dom utan att säga nåt och la dom i sin bänk. " Det är mer än en man. Han vill se nåt välbekant nånting från den gamla våningen. Huset är stort. Sitter och käkar nötter. Hon kommer inte. Charles möter Susan vid ytterdörren, och de går ut till bilen. " Mrs Reynolds, ta er samman. " Nu när jag inte har arbete behöver jag inte betala igen collegelånet. Se upp när du svänger ", säger Charles. Hon skulle inte ha haft tråkigt på Bermuda. " Börjar du spela blyg efter att ha skickat fyra dussin rosor till henne? " Charles bestämmer sig för att ta en öl. Och jag är säker på att hon hör av sig. " " Du har väl inget emot att vi äter lite sent? " Sen ringde hon, men han sa att han inte kände sig bra. " Jag vet ", säger Sam. " Du har feber ", säger Charles. " Ja ", sa Charles. Han är klädd i ett par trasiga byxor och sina skidsockor och en svart ylletröja med ett hål över vänstra bröstvårtan. Bry dig inte om henne. " Turtle Wax ", upprepar Charles; han vill inte höra en gång till att han inte tycker om Pete. frågar Betty. Han vrålar ut sin replik. Ringde upp och frågade om jag ville bjuda henne. Killen som sov hemma hos mig samma natt du var här. " " Ursäkta föll ut. " Charles skrattar. Dörren på passagerarsidan är fastfrusen; Sam måste knuffa upp den från insidan. |
Jag låter min högra arm falla ut över britsen. Jag går ut för att äta middag. Är han inte hemma? Då skulle det vara klippt. För mig hade jorden rämnat. Gör jag väl. Jag måste behärska mig. De har i varje fall aldrig läst Barnstugeutredningen. C ' è tutto! Safta? Presentera honom som en faktor av betydelse i ett socialt sammanhang. Vi tröskar vidare. Jag behöver en kompletterande faktor. Vi får aldrig hemfalla åt den handlingsförlamning som är så självklar för vanligt folk. Man måste kunna erkänna också det. Någonting är inte normalt, när en vuxen människa använder sin kropp och sin hjärna, inte minst sin hjärna, till att flåsa sig fram genom livet. En kille som specialiserat sig ... Sjukkassan betalar om man går via en annan kille som intygar infektion med yrkeshämmande vaglar. Du skulle i så fall behöva någon vid din sida. undrar jag. Gillar hon kanske inte pappa mest? Jag underskattade honom. Med tilltagande fylla glider hans ord in i ett konturlöst svammel och glufsar girigt av varandra svansen. Ja, gör du det. Hur mycket har han att säga till om när det gäller min förflyttning? Inte ett ljud hördes. Det strålar saker ut från honom, som framkallar sådant. Ungdomar som nyttjar alkohol i stället för narkotika, emellertid, utgör, i och med att produktionsfunktionen upphör, en belastning för samhället betydligt längre tid. Jag vet att det retar honom. Alltid jag ensam. Gör de säkert också. kvider Fritze och rusar iväg till stereons kassettdäck. Jag ville inte vara illojal, och jag drog mig; jag kände mig, i svaga stunder, som en cynisk karriärist. Låt oss nu ta itu med det praktiska, säger jag. Gillar du blodpudding? Han har förrått vår kärlek. Manbarhetens handtag har sina små tillbehör, som kan vara nog så präktiga. Angelo lyssnar så att det är en fröjd. Och mer? Jag känner mig som en svamp. Alltså vid mina unga år. Man tänder mig inte för att sedan låta mig ligga där! Men det var en framgång och det innebar ett nytänkande, och det blev ju också fart på Verket. Hon fascinerar mig mer och mer. Hur säkert är det? Jag är kort sagt inte värd skiten under naglarna. Du är mer för mig än så. Jag lyfte. Hela jordens befolkning skulle få plats på Gotland. |
Jag har uttalat namnet – och ett samrop af saknande rörelse väcker mig ur drömmen om enslighet, men blott för att i allt annat bekräfta min syn. Jag finner mig bland en samling, lika talrik som festlig, af skaldesångens vänner från hof och hydda, från stad och land, af vitterhetens idkare, älskare, beskyddare, mönster, och hör dem uppmuntra mig till en stunds dröjande vid frågor, dem ädla sinnen, vid tillfällen som detta, så gerna framställa till besvaring. Hvilka voro, under den jordiska vandringen, hans öden? I hvilka förhållanden, hvilka inre och yttre strider, utvecklade sig hans mäktiga sträfvan? Det mål, hvaråt han syftade, i hvilken mån blef det uppnådt? Eller hurudan framgick ur dessa strider, till fäderneslandets erkänsla, den slutliga följden – den först af efterverlden fyllest uppskattliga vinsten? |
När Inez vaknar har rutorna immat igen. Med grillkol kan man inte göra någonting alls. Läs om äggtjuven! Inte ens den ensamma honan som lurade henne hit. Camilla och lilla Lisa. Den far i golvet med en skräll. Sedan ser hon vagnen med morfar, och Maria som springer bredvid den. Hon skakar Inez och skriker arga ord. Hon trippar försiktigt i de nya skorna. Jag förstår inte, säger Maria. Hjälp! I träden bygger duvorna sina slarviga bon. Serietidningarna och läseboken lägger hon vid sidan av väckarklockan. Men det är väl dina pärlor, Inez? Den som vargungarna ska ha. I fall att. Hon lägger stenen mitt på frökens bord. Resande med tåget mot Stockholm, var god tag plats, säger en röst i högtalaren. Inte nu igen. Men det är ingen som tror på honom, Ledin. Där inne är matsalen. Plötsligt förstår han att Linus är hans hemliga kompis. En som leder vilsna barn rätt? Maria ser allvarligt på henne. Så fiffigt. Blöt och rufsig är den och de gulbruna, sneda ögonen iakttar henne. Han var med i Kottarna förra året. Hon tycker att hon ser vargen smyga omkring i buskarna. Mamma kommer sist. Lägg böckerna på bordet, säger fröken. Maria. Om Alex ser ut som en tupp, så ser Vicke mer ut som en kyckling. Där finns en hel vägg med ryggsäckar. Idag får tårna ha det lite besvärligt. Mamma störtar omkring och letar efter bilnycklarna och paraplyet. Bara prasslet från tidningarna hörs och så några viskande röster. Nu bullrar det där inne igen. Det förstår du väl, Inez? Rektorn kommer in och hon har Alex med sig. Kommer hon att förvandla henne till en varg nu? Titta vilka fina flätor hon har gjort på mig! Vi väntar här. Han sliter av sig hörlurarna och glor ilsket på henne just när hon hunnit till ögonen. Skulle hon kunna det? Hackspetten trummar på gamla ihåliga stammar. Morfar vänder sig om ett par gånger. Fötterna är iskalla. frågar Oscar. Men de är varma och det ryker om dem. Inte ens för Diktens skull. Tassblommor. Alla vill bli klappade och en liten tik hoppar upp och slickar henne i ansiktet med sin sträva tunga. Plötsligt dök orden fram ur sina gömställen. Lägg av, småglin! |
war, hwarfore befalle dhå fougten Bothued Larson sampt med borgmestare och raadz samtyckie, att han schulle setties vdj tiuffue kellaren på en otta eller fiortan dagar tilgörandis, och see tiill, om han wille æn nu besinne siig och elska sine hustru, såsom honom [284] borde. Och stadztienarne ledde honom i tiuffue kellaren och læste honom om halss och föter, så som them befalett war. Pie memorie. Szame dagh stodh Briich gatuuask[er]e for retta och anklagede Gregers Hindricßon, fodh i Tauasteland i Kyru sochn, for thet han hade myrdh hans hustru nu for nagen tiid ßedan, och begærade rett på honom. Szå warth thewne forme myrdare tilspordt, hwad orsaack han hade tiill quiwnona han myrde, eller om han wille bestå samma gherningh. Dhå bekende han sine gherningh och sade dieffuulen gaff honom the« jn, att han then gherningen gore schulle och jngen annen. Szå epter hans oppenbara bekennelße och slemme gher ningh bleff han dompdt tiill stegell och hiull, och mestermawnen skulle stötte honom leedh fråån leedh Bonder och sedan settiie ho nom heell vp på steglett, androm tiill spegell, pie memorie. Ytthermere giik thetta mord så tiill, the« thewne forme Gregers Hindricson offuer foil quiwnona på wægen, ther hon giik, och fiick vtt sin tælie kniff och skar hennes strupe aff. Sedan drog han hewn ei skogen aff wægen och hågh riiß på henne e«c. [285] Burschap. Jtem 5 aprilis Jacob Jonson giorde sin borgare eedh for en dagzwerkis kar11 her i staden, och Jffwars Madz war godh for honom. |
och p & der nove.mBer och december månader. följafitle platser: A~r,est,a, Krylbo, Härmed meddelas att Morgonbris Från den 4 t. o. m. Var je Nässjö, Norrahammar, Huskvarna, Jönoch Söderbärke. Fortilterinpptog kvinnoklnbben sin verksandandet av likviden insända ein rapport, vilken även & all undertecknaas av satte sedan direkt upp till G a V 1 esamhet. Blanketter härtill sändas med det snaraste till kommissionar~en. Ingen Söderhamn, Lervik, Vallvik och Ljusagitatioassom instruktionsmöten. likvid utlcvitteras, som ej %tf öljes av ile. På de flesta av .dessa platser hölDessa turnéer ha omfattat mång.a 1.0s både agitationsoch ii~struktionsnya pl.atser för att om möjligt vinna rapport. möten. mark för kvinnoklubhars bildande. chag av Sigrid Gillner, Bomhus, Jädrahistrationen. Förra året fingo, de så- Vill i detta avseende hänvis.a till Hulda %s, Morgongiiva och Köping efter förelunda över 2,000 kr. därtill. Som ett Floods artikel i detta nummer och taga drag av Bulda Flood och i Borlänge exempel hur hemarbetet uppskattas i under överviigande hennes förslag till efter föredrag av Agnes Söderqvist. På flera platser äro interimstyrelser Holland kan anföras, att partiet ocks & agitationsmetoder. Det .ar av vikt att bet.ala.r: omkring 45 kr. i veckan till vi inrikta vår agitation på f örniiftigaste tillsatta. Hoppas dessa fullfölja sitt uppdrag sa, att vi snart få rappoxter oin hjälp i hemmet, när en husmoder ar ute och mest givande satt. att klubblar iiro bildade även där. p & agitationsresor. Angående representationen i samhiillslivet s & synes 5cke Instruktioasoch upplysoingsvi vara efter, utall tvärtom något starNedlagda klubbar. kare representerade. I stadsfullmäliarbetet inom Plitbundet. |
Man ser hur Victoria Benedictsson under våren 1887 på grund av ovissheten om hur förhållandet skall utvecklas försöker avsexualisera deras förhållande. De kysser varandra ”lidelsefritt, som två barn”, han är hennes stora barn, hennes pojke, hon är hans väninna, försäkras det. De är två ”fullkomligt konvenanslösa människor med samma veka natur, smeksam som kattungens, men icke ett älskande par”. – ”Jag trycker mina läppar mot dina, svalt och passionsfritt som qvinna kysser qvinna”, skriver hon den 25 febr., men några timmar senare, då hon förgäves väntat honom, är anteckningarna allt annat än lidelsefria: ”Det vill kännas som en förödmjukelse, – som om jag vore en af dessa vanliga qvinnor, hvilka då de kastas undan icke äro annat än utslitna trasor. Jag skall öfvervinna det [...]. Harmen kokar inom mig!” Den lidelsefulla och utan tankar på morgondagen älskande kvinna som Brandes hyllat i sin föreläsning är i 1880-talets samhälle en utopi. För Victoria Benedictsson, liksom för de flesta andra kvinnor vid denna tid, är erotisk hängivenhet ovillkorligt bunden till löften om trohet, till äktenskap. Finns inte denna grund, blir sexualiteten hotfull och destruktiv. Den måste då förnekas och bortförklaras. Men inom henne växer samtidigt vissheten att det är just kvinnan, erotiken, han vill ha och inte hela människan. Den förödmjukelse hon känner är gränslös. Hoppet sätts till Fru Marianne, hennes stora roman som skall komma ut i juni 1887. Den skall övertyga Brandes om hennes värde som konstnär och människa. Men hon kastas in i förtvivlan och tvivel på sitt författarskap, när hon märker hur föga intresse han, av alla, visar det. Och Victoria Benedictsson beslutar att resa till Paris för att vidga sina vyer och söka befrielse från sin passion. Den 28 febr. konfronterar hon begreppen kvinna och konstnär och preciserar sitt dilemma. I båda dessa funktioner känner hon sig ifrågasatt av den vars kärlek och respekt hon vill vinna. Jag sörjer öfver att vara en qvinna. En qvinna kan aldrig bli förstarangs konstnär. Man säger så. Det är väl så också. [...] |
(Efter läsandet av en roman med franskt motiv ikläder han sig vid samtal med Frida en fransk förförares skepnad och råkar i duell, vilken dock slutar godartat. Frida lyss med spänning.) Vore jag en fransman, Frida: kvick i skick och hand i sida! Kläderna fladdra så fina, snövita linningar skina! Under skäggets svarta flockar munnen röd och lysten lockar, tandraden blixtrar och skymtar vid tjusande smil. Blicken från ögat, den stack som en glödande pil. Håret: ett mörker, som böljar för vindarnas il. Vore det afton, med blänkande naglar jag grepe min käpp, ystert en visa kom flygande över min spetsade läpp. Bort ifrån staden med surr och kaféer jag längtande drog. Mångloben sken. Fågeln på gren kvittrande kvad i den ljumma Bolognareskog. Där i en glänta ljuv ses hon vänta, den svekfulla franska frun. Ah, så hult hon log! – Vore jag en fransman, Frida, kvick jag gick, med hand i sida. Under min väst världens varmaste hjärta slog. Fastän det var sent på natten, syntes nog på dammens vatten svanornas skepnader simma – frasande vågringar glimma. Stum den franska frun vill luta sig emot mitt bröst och njuta. Endast en suck denna heliga tystnaden stör. Plötsligt en knäpp av en kvist bakom bänken jag hör. Smattrande ropar en stämma: »Jag ser er monsjör!» Båda vi upprusa, svanorna flaxa i skräck på sin våg. Bakom, med blixtrande ögon, en man ibland buskarna låg. Varje sekund är en oro, som sticker i hjärta och håg. Svekfulla frun, vit som ett dun, dånad sig sträcker i susande gräsenas våg. Mannen bak trä’na dammar av knäna, reser sig, smattrar med rösten: »Min maka jag såg!» Fastän det var sent på natten tog jag artigt av mig hatten, räckte visitkort, som innerst i plånboken låg. Timmarne som blixtar glida, Nu är jag beredd att strida. Dagen därpå sekundanter samlas från alla de kanter. Höstens bleka blader föllo, träden dem ej längre höllo, läto dem dansa sin sorgliga dans uti lund. Svartklädda herrar stå samlade nu i en rund. |
En utveckling där man alltmer kommenterar och refererar undersökningar i andra medier kan redan tydligt skönjas i många tidskrifter inklusive Läkartidningen. Amerikanska kongressen går ett steg längre. Resultaten av forskning som till större delen har bekostats av federala medel måste enligt ett kongressförslag finnas fritt tillgängliga för alla. Alternativet till förlagspublicering - fritt tillgängliga elektroniska tidskrifter på nätet - har hittills inte slagit väl ut. En ökad nätpublicering av originalstudier innebär troligen att medicinska tidskrifter kommer att ge ökat utrymme åt analyser, referat och kommentarer. Detta stöter både författarna, som ofta tvingas betala olika påslag och avgifter, och de vetenskapliga granskarna (referenterna), som ideellt utför en stor del av den redaktionella hanteringen. Ett fåtal internationella förlag ger ut flertalet vetenskapliga tidskrifter med god lönsamhet men ständigt stigande prenumerationspriser. Dessutom täcks kostnaderna för elektronisk publicering av författaravgifter vilket dämpar viljan att skicka in manuskript. BioMed Central, som ger ut nättidskrifterna, har visserligen stöd av bl a National Institutes of Health, men nätpublicering saknar den prestige och » impaktfaktor « som är forskarnas viktigaste lockbete (Ramel, LT 2003; Detta gynnar nätpublicering, eftersom kommersiella förlag inte kan få copyright på det vetenskapliga material de publicerar. Alla forskare verksamma vid brittiska universitet kommer att få samtliga publiceringskostnader täckta av allmänna medel om de väljer att skicka in manuskripten till någon av BioMed Centrals nättidskrifter. Företrädare för utbildning och forskning har länge kritiserat att det allmänna betalar två gånger för vetenskapliga resultat. Nätpublicering får snart en kraftig uppbackning (Science 2003; |
Blondel hade åtskilliga gånger själv haft uppskrämda kvinnliga patienter i sin praktik. Under renässansen i Europa utkom en rad avhandlingar och samlingsverk där den gamla tron på intryck i moderlivet genomgicks; teorin vann åtskilliga anhängare bland de lärde. Men inte ens Bartholin hade sett en Batman som resultat av intryck i moderlivet! För att ta reda på orsaken därtill frågade han modern » om hon sett någon så vända eller spöka ögonen, då hon var havandes ». Detta gällde särskilt ifall hennes begär inte kunde tillfredsställas. Man lärde sig också att artificiellt framställa olika utvecklingsabnormiteter hos lägre djur. Men då tog Jakob » gröna aspekäppar, hasl och castaneen, och barkade hvita ränder deruppå; Olof Acrel utsatte några av Malebranches drastiska och föga trovärdiga fallbeskrivningar för kritisk granskning, och han hade dessutom fått två svenska kasuistiker från sin gode vän archiatern Nils Rosén. Kunskaperna ökade Han turnerade runt i Europa och besökte även Sverige. Läran hade ett negativt inflytande på det vetenskapliga studiet av sjukliga förändringar hos det nyfödda barnet. Thomas Bartholin ansåg emellertid att likheten bara var inbillad och att historien var överdriven bland det vidskepliga folket. Inte minst var detta fallet i Förenta staterna. Linné med på noterna Han medgav att det okunniga och vidskepliga folket envist framhärdade i att » alla sällsamma märken, hvarmed Barnen pläga födas, äro riktiga påfölgder af Modrens inbillnings kraft », men framhöll att de exempel därpå som han själv sett inte alls räckte för att övertyga honom. Ett av de klassiska exemplen på intryck i moderlivet kommer från 1200-talets Rom. Empedokles ansåg att kvinnor ofta födde barn vilkas anletsdrag liknade de statyer som mödrarna hade tyckt om att beskåda under havandeskapet. Detta var ett framsteg åtminstone för de olyckliga mödrarna till missbildade barn, som tidigare haft att uthärda stränga förhör med strikta inkvisitorer och prästmän, vilka ville utröna ifall Satan kunde haft ett finger med i spelet. |
I samtliga studier har varannan patient konsekutivt fördelats till aktiv behandling och varannan till placebo. Sålunda ökar indikationen för läkemedelsbehandling mot högt blodtryck med ökande ålder för både män och kvinnor. Insjuknandet i hjärtkärlsjukdom (hjärtinfarkt, hjärtsvikt, plötslig död) minskade signifikant med 31 procent, 23 mot 34 fall per 1 000 personår. Kostnad-effektanalyser [2] visade att kostnaden per vunnet levnadsår minskade med ökande ålder för både kvinnor och män. CAPPP är av intresse, då den är den första hypertonistudie som utvärderar ACE-hämmares effekter på dödlighet och hjärt-kärlsjuklighet i jämförelse med diuretika och / eller betablockerare. 1994 års rapport Hur stämmer resultaten av de nya hypertonistudierna (som kommenterats ovan) med dessa slutsatser? I SHEP inkluderades en större andel män, en större andel rökare och en något större andel storkonsumenter av alkohol. Den primära effektvariabeln, insjuknande i dödligt och icke dödligt slaganfall, minskades signifikant med 42 procent, till 8 fall per 1 000 personår i den aktiva gruppen, från 14 i placebogruppen. Tilläggsterapi i den aktiva behandlingsgruppen var enalapril och / eller hydroklortiazid. DB = dubbelblind, P = placebo, R = randomiserad, S = singelblind. * Tillgängliga data indikerar fortfarande att blodtryckssänkande behandling med diuretika och / eller betablockerare är mera kostnadseffektiv än behandling med de betydligt dyrare kalciumantagonisterna. * Behandling med kalciumantagonister ur dihydropyridingruppen har nu, i likhet med diuretikaoch betablockerarbehandling, dokumenterad effekt vad avser minskat insjuknande i slaganfall och möjligen även i hjärtsjukdom. Tre kinesiska studier är emellertid värda att kommenteras, trots att man i dessa inte använt ett korrekt randomiseringsförfarande. Patienterna randomiseras antingen till behandling med kaptopril eller med diuretika och / eller betablockerare. Risken för cancer med behandling med kalciumantagonister har diskuterats under de senaste åren. Såväl ålder som blodtryck vid studiestart var högre i den svenska studien än i den kinesiska (Tabell I). |
Linder förberedelserna till denna sin nya in tressanta utställning, från hvilken vi här som prof meddela ett tretal reproduktioner, har ar kitekt Forsberg samtalsvis yttrat ett och an nat om sin konst, som vi, utan att därmed afse någon indiskretion, tillåta os s citera. " Trots af att min väg till Roma, " säger han, " alltid går öfver Paris på ditvägen och Berlin på hemvägen, är jag föga påverkad af den ultra mo dernaste franska eller tyska konsirikiningen; där emot synes mig som om den engelska konsten och poesien omedvetet haft ett visst inflytande på min personlighefsutveckling. Af själ och hjärta har jag alltid varit, är samt kom mer alltid att förblifva m odernist, och trots påtliga bannlysningar från Rom och akademiska från Stockholm har jag ständigt vidhållit dessa mina ungdomsideal och nu i mannaålderns dagar ändtligen fått ett samladt resultat af årens kamp och arbete i kons tens och kulturens tjänst. jag är glad åt att hafva lagt antiken såsom en fast hörnsten — m edeltiden hoppar jag helst öfver med sitt andliga mörker och sina hårda, orättvisa och vilseledande dogmer — fö r att sedan bygga vidare under den tidiga renässansen, denna ädla och älskvärda tid, då kvinnan i sitt moderskap blef symbolen för det högsta. Och kanske finner man af mina arbeten, att dc äro påverkade af antikens skönhetsoch ungrenässan sens renhets-ande; de synas mig vara konstens högsta ideal, och dem vill jag ock förblifva trogen. ) ag är glad åt studie åren i It alien och Schweiz; den förras kultur, den senares na tur hafva inspirerat mig och gifvit fantasien näring. I min konst — f igur, natur och arkitektur — ä r kvinnlig vekhet och poesi parad med manlig kraft och prosa, och målmedvetet har jag ständigt arbetat på att skapa en ny, d e korativ stil äfven inom målningskonsten, liksom mina kamrater, arkitekterna, hafva sträfvaf till och nu äfven fullbordat inom byggnadskonsten. |
Detta » hoppas jag skall bättre löna sig, än som ryska guld » myntet vi gjorde under kriget till lika halt med det » rätta, ty på det tappade vi, men ej vant. hundra blanka specie riksdalrar, om ni skaffar mig ännu ett samtal med henne, blott en half timma. » Catharinas tillämnade resa till Taurien och kröningen i Cberson blef, i anledning deraf, inställd. – Badin: » En ännu större, majestät! Götheborg. ÅTTONDE KAPITLET. Blif värdig vår börd, ditt namn, din rang. Jag » sade dig, att jag skulle tvinga mig, och att jag skulle » öfvervinna naturens känslor i stunden af en lång » skillsmässa. K. – » Revisionssekreteraren Rosenblad; son af professorn i Lund, och systerson af riksrådet Hermansson. » Hit tog mamsell Hagman rätt ofta sin tillflykt, beledsagad af den enda qvinliga vän, hon förvärfvat under sin förmenta lyckas tvetydiga glans. Han ville numera icke med någon dela hvarken inkomster eller inflytande. – » Sedan långliga tider vet du, att nyfikenhet ej hör till mina odygder », svarade Curt. H., jemte håg att förskaffa sig kunskaper, i » lika mån inprägla mindre tankar om sig sjelf och » egen förtjenst, som aktning och tillgifvenhet för det » folk, öfver hvilket han är född att regera. K. Den nådige herren föres alltid i ledband af någon regerande frilla; men då han sjelf sällan är vid kassa och hans donnor tycka om mynt, så kan man, i nödfall, med penningar förmå dem att stålsätta honom. När konungen slutat sitt långa tal, der, under mycket smicker mot adeln i allmänhet, endast åsyftade, men icke namngifna personligheter fingo uppbära den höga oviljan, steg hertigen af Södermanland upp och tog till ordet. Hon var regerande drottning och ville, att hennes hof i allt skulle utgöra ett mönster. » Inledningen öfverraskade henne; hon blet likväl ej förlägen eller förskräckt, ty det var Gustaf, men icke Carl, som lutade sitt hufvud mot hennes och höll hennes urbildligt sköna hand innesluten i sina. |
Sist men icke minst har hon formkänsla och musikalisk talang; det gäller bara att hon må vakta sig för tendensen att bli för söt — det finns dikter i samlingen som betänkligt tangera det sockerbagarsliskiga, I stället har hon en tillgång på ett annat plan — det religiösa. Hon talar med sin gud på ett personligt sätt, som en dotter till sin far, men som en dotter som med ovanlig vördnad och kärlek lägger fråm sitt hjärtas svaghet och glädje. Det bryter plötsligt igenom en ny värdighet, en klang av stor orkester, när hon från den lätta vistonen går över till att tala om eviga ting, och bland de alltför få stroferna i denna anda synas mig några höra till det bästa av den lyrik, som här behandlats. Till sist några ord om ett par modernistiska diktsamlingar. Örnulf Tigerstedt kallar sitt opus Block och öde — det vill till att finna abstrakta titlar fulla av inre motsägelse, när solsystemets alla nebulosor och den egna kåltäppan skola få plats i ramen. » Farväl direktörer » heter första avdelningen, där författaren uttrycker sin leda och sitt förakt för den världsstyrelse, som utgår från Broadways mäklarkontor och reklamapparater; i den andra, som sällsamt nog kallas » Bondpermission », visar det sig, att ännu kan en fullt modern människa se på världen genom Astartes slöja eller en mogen vindruvsklase; tingens själ beröres icke av årtusendenas flykt, blott formerna förvittra och bli gamla. För Tigerstedt spelar rytmen ännu en roll, och han kan bland allt bisarreriet strö in strofer, som klinga av prakt, tankar och vackra ord. A. Salava angriper i diktboken På väg modernisterna, som hanLITTERATUR 159 säger intet annat ha åstadkommit än avskaffandet av en stor bokstav i alfabetet. Hr Salava skall akta sig! Jag vet nu inte till vilken sorts - ism han bekänner sig själv, men det tycks som stode han mycket nära de så föraktfullt apostroferade. Och har han mera att komma med själv? Jag slutar denna översikt med att citera en » dikt », som själv får tjänstgöra som presentation av författarens livsåskådning och i någon mån själsliv. Köksan vill göra av min middag en aecept jag inlöser klo 5. |
§ 7. Utsattes 8 s:rs pligt för dem, som til utsatt tid ej framköra den bewilljade weden till fattighuset. § 8. Afgjordes, att Jon Andersson i Tible, skulle få 4 plåtar69) af fattigcassan för det han födt och klädt Långens lilla son Anders från Vallborgstill Michels-mässan. Samme gosse, som angafs läsa wäl i bok, bewilljades till psalmbok 24 s. In fidem protocolli Carl F. Maneck År 1794 den 1 Januarii inkallades församhn öfver följande mål i sochnstugn: Sedan sochnens resp. innewånare af en från Lazaretts fältskären H:r Doctor Rudolphi till H:r Bruks-Inspectoren Lind ankommen skrifwelse inhämtat, att swage torparen Lars Carlsson från Davdstorp redan undergått den så kallade profcuren uti hospitalet i Nyköping, men att hans sinne är dergenom icke förbättrat, utan lika swagt såsom förut, kunde de ej annat, än högeligen beklaga hans usla tilstånd, under frugtan, at få honom tillbaka igen, påminnande sig, hwad mycket beswär och tidsspillan den förra longwariga wakthollningen om honom förorsakade dem, jämte answar, om han skulle tilfoga sit lif någon wåda. De anförde ock den öma omstendigheten, att hans hustru, utblottad af sin olyckelige mans belägenhet, ej förmår längre förestå torpet, hwarigenom hon, som wäl kan få husrum för sig och barnen, ej emottages af någon, om hon har denna sin swage man med sig, hvilken fordrar en så beswärlig och, answarig waksamhet öfver sig. Församhs innewånare önskade och an-höllo fördenskull enhelligt, att denne obotelige Lars Carlsson måtte för all sin tid få inrymme uti Nyköpings hospital emot wanlig inlösning, hwarom Prosten nu blef anmodad, att hos wällofl. Landshöfdinge Em-betet ödmjukaste ansökning gjöra. In fidem protocolli C. F. Maneck |
Han marnatt, då, allt ar s5 tyat, sa fridfullt Jag hörde en gling i drömmen tvi3 niirmade sig om, men vilken egendomlig i naturen. Jag smög mig in i mhnga smh feer enmtala med epiida, veka röster: dräkt han bar, med granna, bliinkando lbga, förfallna kojor. Dar sov0 fattiga .Jag är glad att jag triiffade dig Ater, knappar och en tung, otymplig huvudmiinniskor, det trälande arbetsfolket, p % lilla Siva! Jag har sökt dig överallt. bonad med en stor svart plym, men det sina hårda baddar. Jag s %g ett drag av Har du varit länge har i manniskoriias värsta av allt var den langa sabeln, som lidande utbrett över deras ansikten aven han bar vid sidan. en-skramlade a & under sömnen. Nod och armod mötte sköna viirld? B Jag gav de em % barnen s Ja, ganska länge. Du har rätt, Västs, obehagligt, ja niistan hemskt mot stemig överallt. varlderi är skön, ja den ar harlig, men narna har i v i r stora, tysta skog. - 1 n8gra vackra drömmar, det enda jag jag sAg pb mina vandringar sA litet, s5 hans ögon, som förr vor0 klara som hade att giva. Men jag .gick ocksh in i höga, praktlitet av lyckan, men nöd och bekymmer himlens bl %, lag nu ett uttryck av sorg mötte jag överallt. Om du vill lyssna och besvikenhet, men djupt in i blicken fulla hua, och har aovo. människor p %. skall jag berätta för dig om människorna. sbgo vi, att det flammade av trots, ty snövita baddar under latta sidentäcken. Jag kom till en stor, harlig skog. vana som vi voro f r h hans barndom att Lyx och överflöd ~ å g jag här i dessa Solen höll just p i att dala och kastade liisli hans tankar gjorde vi det aven .nu. höga salar, dar en stor del människor ina sista guldgliinsande strilar i rika Men vad vi funno få vi ej berätta, ej framleva sin onyttiga tillvaro. Dessa flöSen in mellan tradens högsta stammar. |
sade fru F. Den niskan en ständig allvarlig inträng eller ond riktning. Vår förslutande efterlåten mor är en m,. i ' från Guds kärlek. ande maning att, medan ännu möj måpa att skilja mellan gott och ont • Vard. efter överenskommelse. S största kittel jag har är syltkitteln, Vad blir enligt denna uppfatt li, p-het gavs, välja mellan det goda är avtrubbad, vårt samvete är tole dåliw vän för sitt barn. Om ett s ••••••••••••••••••••••••••••••••••••••B och i den går häl le styrdes i en anda «v idel T ' ning de obotfärdigas öde? och det onda mellan Gud och värl rant och lågmält, vår ånger ytlig ralisk tolerans, skulle det snart Sinnesrörelsen över utståndna um Vi veta det icke! Kristus uttalar den och att låta detta val prägla ut och flyktig. Sam .styrelsemedlem och ledande inför sin undergång. bäranden och den största kittelns sig i denna fråga med en återhåll sig i tankeoch handlingslivet. Allt detta oroar oss icke. Vi (kraft i Tysk-Svenska föreningen i När Guds kärlek främst,alles så litenhet hindrade fru F. att avsluta samhet, isom synes avsiktlig. Vi få Tidens - milda förkunnelse låter trygga oss till Guds allförlåtande Leipzig, medlem av Deutseher Lysom uteslutande god och förlåtande " meningen. När servietten ånyo veta något, men icke allt. Han ta Guds för nutidsmänniskan obekvä kärlek vilken, enligt vår åsikt, var är den en värdelös vrångbild ceum-Klub i Berlin och sedan 1924 lar om en utstötning i det yttersta ma rättfärdighet träda i bakgrun ken kan eller bör räkna noga med äjönk från hennes ögon var den hård mörkret, om en tillvaro av andliga den för att i stället låta honom en svag människas oväsentliga för verklag kärlek. " Den gode Guden " v. ordförande i Svenska föreningen hjärtade herr F. försvunnen. hur mycket han än är på, modet ' kval. Men därmed låter han förframstå såsom framför allt den till villelser under ett kort jordeliv. |
Den tanke som här ställes under diskussion är vågsam, då den innebär att de messianska förväntningarna i judendomen faktiskt icke erhållit tillräckligt rent religiöst innehåll för att icke tillfredsställas av det zionistiska programmets realisering. Är det riskfullt att spekulera över religiösa termers rätta innehåll, är det å andra sidan icke mindre farligt att intolka, ex ana-logia, mer i ett religiöst begrepp än som där rätteligen har hemvist. Nu kan visserligen invändas, att samma omdömen i så fall måste fällas om skilda historiska skeden och olika dogmatiska komplex i kristendomen. Den har genom konkretion och antro-pomorflsm äventyrat nådetankens kvalitet och gudsrikets andlighet. Må så vara! Det ändrar ingenting i resonemanget. Möjligen påkallas tilläggssatsen, att, medan kristendomen i princip utgår från gudsrikets fridskvalitet men i praktiken ofta socialiserar tron, har judendomen principiella utgångspunkter, som falla för den kritiska analysen, medan den faktiska fromheten ofta, principerna till trots, bevarar innerligheten och helighetskravet. Vilken blir då den slutsats man kan våga om förhållandet mellan zionism och judaism, d. v. s. den ortodoxa tron? Äro de parallella rörelser, som i sina intressen icke kunna mötas eller är en sammanböjning tänkbar? Av det föregående är redan klarlagt, att så väl profetismen som den senare judaismen icke av några inre grunder behöva komma i konflikt med zionismens sociala program. Från religiös och systematisk synpunkt borde de snarare kunna finna varandra.ZIONISMEN I JUDENDOMEN 29 Det verkliga konfliktämnet ligger icke däri, att judaismens messianska framtidsrike är för andligt att täckas av det återvunna Palestina. Konflikten beror på olika uppfattning om vilken roll religionen skall tillåtas spela som nationelt enhetsband. Schismen blottas sanningsenligt av Dubnow i uppsatsen: Östjudefrågans nationella lösning (ingår i översättning i Israels Nutid och Framtid). |
Sedan detta väl blandats med mjölet, arbetas 2 © färskt, litet uppmjukadt, i stycken skuret smör, och till sist 50 ort utvalda och tvättade russin i degen, som ältas väl igenom och arbetas, tills den blir mör och smidig, ställes till jäsning vid en varm ugn, derpå kaflas tit till en tjock kaka, som man åter låter jäsa upp: sist lägger man små bitar smör uppå den, strör socker och kanel och gräddar den i en väl uppvärmd bakugn. förbränner dem och uppsamlar askan, hvilken sållas genom en fin sikt för att befrias från jord, kisel och sand m. m. Derpå rör man askan tillsammans med litet vatten, tills det hela tagit form af en gröt, af hvilken man sedan gör sig kulor, af hvad storlek man önskar, och låter dem torka i solen. Denna så tillredda tvål liknar den vanliga tvätt-tvålen och gifver dessutom ett angenämt blått sken åt linnet och meddelar aldrig någon obehaglig lukt, som så ofta är fallet med vanlig tvätt-tvål. Anna. Österrikisk julkaka. Sedan man lagat sig en jästdeg af \ stop värmdt mjöl, 7 ort upplöst pressjäst och] qvarter ljum grädde, blandar man i ett fat?, halfstop siktadt mjöl med 10 ort smör, litet salt, ett ägg och litet griidde. Tästdegen sättes dertill, och hela degen ältas väl och lägges på ett mjölbeströdt bakbräde. Der strör man nu krossad anis och ingefära uti, kastar samman igen, breder åter ut degen och strör med socker och finhackadt citronskal; nu låter man den, åter sammanlagd, jäsa i ett fat vid ugnen. Man formar nu liäraf ett aflångt bröd, smörjer det med ägg, strör socker öfver och gräddar det en god timme i jemn värme. Slag-t. Huskurer. Matlagning. Toaletten. En sak, som undertecknad anser sig höra göra Iduns läsarinnor uppmärksamma på, dem nämligen, som sysselsätta sig med eller hafva öfverinseendet öfver matlagning, äro de nätta små krydd-dosor af bleck med genomborrade lock, som pä senaste tiden blifvit synliga i handeln. |
Vi anser att licensläkemedel är viktiga komplement till de godkända läkemedlen men att de skall användas först sedan de godkända medlen prövats eller övervägts, dvs när särskilda skäl anses föreligga. Med ovanstående tre exempel har vi velat visa på överväganden som görs i samband med bedömning av licensansökningar. I dessa fall kan uppgiften, att å ena sidan inte acceptera allmän användning av ett läkemedel som är ofullständigt dokumenterat och å andra sidan se till särskilda behov av läkemedel inom hälsooch sjukvården, vara betydligt svårare. Den medicinska ändamålsenligheten bedömdes länge vara tveksam och licens beviljades inte för patienter utanför studier. När takrinhydroklorid slutligen godkändes gjorde Läkemedelsverket bedömningen att läkemedlet endast visat ändamålsenlighet när det gäller patienter med lindrig eller medelsvår sjukdom. Samtliga licensansökningar i denna grupp skickas för närvarande för bedömning till barnpsykiatrisk konsult med speciell erfarenhet av denna patientgrupp. Ett exempel på detta är Cognex (takrinhydroklorid) vid Alzheimers sjukdom. Vår hållning har dock ifrågasatts, kanske framför allt från patienthåll, inte minst efter den stora massmediala exponeringen av Prozac. Licenspolicyn är således långt ifrån statisk och omprövas kontinuerligt. Även i dessa bedömningar måste » vetenskap och beprövad erfarenhet » vara grunden för vårt agerande. Utöver individuell licens för en namngiven patient kan licensansökan också gälla en kliniks behov av läkemedel för en patientgrupp. Vår inställning till sådan generell licens är restriktiv. Det förekommer licensläkemedel där antalet alternativ är mycket begränsat eller kanske obefintligt. Under åren 1990-1995 godkändes ett flertal SSRI i Sverige. Ungefär 1 procent av licensansökningarna avslås. De biverkningar som konstaterats i dittills gjorda studier hade också varit av allvarlig natur och nödvändiggjorde en omfattande säkerhetsuppföljning av patienterna. Vår inställning då var att läkemedlet endast skulle användas inom ramen för kliniska studier för att eventuella effekter av medlet skulle kunna dokumenteras. Detta är en läkemedelsgrupp som sannolikt kommer att ha svårt att bli godkänd för försäljning, och bakgrunden är naturligtvis de risker för missbruk som föreligger. Vilka överväganden görs av Läkemedelsverket? När takrinhydroklorid började undersökas i kliniska studier fanns det inget läkemedel med dokumenterad effekt vid Alzheimers sjukdom. Restriktiv inställning till generell licens Licensförskrivning är idag den möjlighet som står till buds för användning av läkemedlen. |
Växjö har anställt en forskningschef och utvecklar tillsammans med Sundsvall i dialog med Simon Fraser University i Vancouver ett instrument för riskbedömningar hos psykiskt störda våldsmän. Professor Sten Levander, har i Läkartidningen 38 / 96 dömt ut den rättspsykiatriska vården. Framstynta kolleger med tur upptäcker faran i tid och flyr fältet. Hans ord om sektorspsykiatrin är helt korrekta. Där saknas rättspsykiatrisk kompetens, och det är fel att som nu lägga 2 / 3 av den rättspsykiatriska vården där. Vad vi saknar är den samordning mellan enheterna Levander efterlyser. Inlägget fordrar svar därför att Sten Levander brukar vara pålitlig, men så icke här. Förutom sina gedigna vetenskapliga meriter har han ju också lång klinisk erfarenhet av just det vi talar om, nämligen rättspsykiatrisk vård. Göran Fransson överläkare vid rättspsykiatriska regionvårdsenheten i Sundsvall och ordförande i Svenska rättspsykiatriska föreningen. Sundsvall har fyra överläkare, varav två specialister i rättspsykiatri. Levander nämner en rad förmodade brister vid regionvårdsenheterna. Utredningsverksamheten och vården av dessa patienter är ej direkt jämförbara med varandra. Skall vi återgå till den statliga varianten är det skäl att också diskutera effekterna av ett fjärmande från övrig sjukvårdsorganisation när det gäller läkarens roll som vårdansvarig, särskilt när den biologiska psykiatrin ständigt utvecklas. Läkarna där har vanligen en arbetssituation som omöjliggör forskningsinsatser. Som vårdansvarig blir läkaren personligt engagerad under många år. Kliniken är underbemannad och har det tyngsta vårdklientel vi känner. Ensamma läkare inom verksamheterna har i skrämmande stor utsträckning gått under. God grundutbildning och fortbildning prioriteras högt och fortgår kontinuerligt. Endast eftervården bör skötas av sektorspsykiatrin i nära samarbete med regionenheterna. Projektet torde höra till de mest angelägna inom den rättspsykiatriska vården. Det är skilda kompetenser, båda ansvarsfulla, men med olika grad av personligt slitage och med olika läkarroller. Vi vet nu vad som behövs för att vården skall fungera tillfredsställande. Levander har delvis rätt i att någon forskning ej bedrivits vid de stora klinikerna. I ena fallet är läkaren domstolens expert och skriver ett yttrande. Kvalitetssäkringsoch metodutvecklingsarbetet redovisades 1994 på Läkaresällskapets riksstämma och har väckt berättigad uppmärksamhet. På en välbemannad klinik, finns dock möjlighet inte bara att klara av arbetet utan att också bedriva akademiskt anknuten forskning. |
Jag visste ej om något ledsamt, förr än detta frieri kom. » Och hon talade fullt upprigtigt. Kycklingarne önska endast att få pröfva vingarne på egen hand. – Det beror på, hvari emancipationen består. Då Brigitta hörde detta beslut, urropade hon lifligt: Om han nu kommit ihog den stunden skulle måhända hans nu varande fröjd något grumlats. De sammanfördes genom små tillfälligheter, och det märktes tydligt, åtminstone af dem sjelfva, att de egde flere beröringspunkter än blott dem formen bjuder. Amandas förslag hade bringat henne i ett exalteradt tillstånd, och då det ej var möjligt att, som hon helst önskat, få sysselsätta sig uteslutande med den framkastade planen, försjönk hon likväl ej i tankspriddhet, utan samlade hela sin energi för att deltaga i samtalen, hvilka åter och åter förde hennes tankar mot hemmet eller röjde för henne, att samma småsinne, samma tyngande prosa funnos äfven i flera hem, och vid ett tillfälligt uppehåll i talflödet tänkte hon: Det inser du nog vid närmare eftertanke. Jag förblir i min tro ändå och hoppas, att farbror dömer blott efter några onaturliga undantag, – sade Adèle med mycken bestämdhet. Dock – en mor lemnar ej gerna fältet för sina forskningar efter ljudet af den innersta strängen i ett så kärt barns lif, en öfvertygelse måste hon fatta för att hafva något rättesnöre för sina handlingar, och att hon här behöfde komma till sonens hjelp, det ansåg hon troligt. De båda männen hade gifvit hvarandra betydelsefulla blickar, under det Adèle talade. – Emellertid hoppas jag, – tillade han inställ samt, – att det tillåtes mig under den korta tid, som nu återstår, under herr professorns och fru professorskans hägn få tillfälle träffa fröken Alls en eller annan gång här. |
Det var en liten tilldragelse i tidiga barndomsår — han tror inte själv, att han var mer än fyra år gammal, då den inträffade —, som gav uppslag till mångt och mycket i den vägen. Det begav sig nämligen då, att han för första gången kom att riktigt noga se på en fågel. Det var en ärla, som kom trippande på gärdesgården utanför fönstret med silkessvart bröst och vippande stjärt. Hans förtjusning blev så stor, att hans tystlåtna gamla farmor, som tillfälligtvis vistades i hans hem, tog sig för att berätta honom en liten legend om hur ärlan en gång fick i uppdrag av jungfru Maria att hämta hennes sax och hennes svarta silkesnystan. Men ärlan var en dålig budbärare. Hon kom inte tillbaka, förrän jungfru Maria var dragen åt annat håll, och sedan dess flyger fågeln omkring med nystan och sax och söker sin matmor. Alltjämt ropar den bli kvitt, bli kvitt, bli kvitt i sin iver att avlämna det anförtrodda godset. Att det kunde hända dylika smådjur något så märkvärdigt, det måtte ha gripit fyraåringen. Det blev att ge akt på andra ärlor och höra efter om de sjöngo på samma visa, ja, det blev att ge akt på andra småfåglar också för att ta reda på hur de voro klädda, vad de sade och vad de hade upplevat. Och det befanns, att även de, som inte hade varit så lyckligt ute som ärlan, hade sitt intresse. Den märkligaste tilldragelsen i deras liv inföll under försommaren, då de byggde bo och lade ägg. Det blev en av de lediga stundernas viktigaste sysselsättningar att leta reda på dessa bon och att lära känna lätet hos varje fågel för att ha någon ledning vid sökandet. |
Subsets and Splits
No community queries yet
The top public SQL queries from the community will appear here once available.