flatten_chunked_text
stringlengths 1
33.5k
|
|---|
Vanligen utgjorde en segerhiiidel eller en lagerkrans enda priset. Riksdagens öppnande Fred och frihets upplysningsvecka i Stockholm, Kvinnornas idrottsriksdag i Göteborg - allt detta är händelser, som prägla Tidevarvets tredje nummer för det nya året Numrets ledare heter därför Åter vapenlopp vid ett trontal. Artikeln Rikshushållet innehåller en hastig blick på några intressanta detaljer i statsverkspropositionen. * Fredsorientering dragen under första dagar. ' och sköldar, kast och hopp. Genom att svänga tyngder i händerna nådde man större Iängd hoppet. Stavhopp användes inte utom för att komma upp på hästen. Eftersom rekordet i Grekland vid hopp, 18 meter är en fysisk omöjlighet, torde man där ha använt sig a v något slags trestegshopp. Kastet utfördes med en rund Stenskiva men utan svänging av kroppen, Svängningen infördes av amerikanarna, som tog upp den från sin slungkastning. Grekernas femkamp (pentatlon) omfattade: fotlöpning, längdhopp, diskuskastning, spjutkastning och boxning. Vid boxning fanns ingen ring och man slogs inte i ronder utan tills den ene stupade. Man var inte heller indelade i klasser efter vikt, varför en atlettyp snart utbildade sig. I Teokritos andra idyll skildras en boxning så realistiskt som om den Vore ett modernt idrottsreferat. Bågskjutning främjades, därför att den ansågs befordra vackra ställninredogör för föreupplysningsveckans * Om man vill söka efter ett land och under denna vecka anslogs en afett folk, där idrott hållits högt i ära, sade doktor Munthe, vänder man sig ton åt diskussion över pressens upptill Grekland vid tiden för perserkrigift vid skapandet av en ny mentaligen eller omkring 500 f. Kr. tet. D r Verner Söderberg och fru Grekerna tålde inga idrotter som Elin Wägner inledde diskussionen. fordrade osköna ansträngningar. I Fru Wägners inlägg publiceras under konsteen ha vi en ovärderlig källa att lära känna grekisk idrott. rubriken vi och våra tidningar, Redan Homeros omtalar idrott. |
Då hon nu åter inkommit på detta capitel, lät hon sina hätska känslor fullt utströmma. Men snart lika lättsinnigt som förut sprang hon åter öfver till gladare ämnen, och sålunda förflöt aftonen, under omvexling af solsken och stormar, på ett i det hela angenämt sätt, så att Agostinho en timma sednare än han hade lofvat tog afsked af sin vackra värdinna, för sig sjelf beklagande att en så älskvärd ock med så rika gåfvor utrustad natur skulle sjunka till denna moraliska förnedring. Hon talar Dom Miguels språk och skulle också bäst passat för honom: men hon tyckes ega både bättre hufvud och mera kraft än någondera af dessa bröder: – tänkte han under återvägen. Om Villaflor några dagar förr ankommit, skulle han i sin kejserlige herre funnit en nygift, förtjust make. Men för närvarande låg han sjuk i följd af en olyckshändelse: på en spasserfart hade hästarne skenat, och kejsaren, hans dotter, Donna Maria, samt hans svåger, Hertigen af Leuchtenberg, hade blifvit mer eller mindre illa skadade, ingen dock mera än monarchen sjelf, på hvilken ett par refben blifvit afbrutne. Denna obehagliga händelse hade gjort ett hastigt slut på de hoffester, som följde efter förmälningen. |
församlingens volum — delta är den ena teorien — utan först gör det genom ratifikation av förbundsmedlemmarna, har en bestämd skillnad uppdragits mellan dessa medlemmar å ena sidan och församlingen som förbundsorgan å den andra. Om åter stadgan blev definitiv genom nämnda votum, måste ratifikationen tilläggas en annan och vida mer begränsad betydelse, nämligen eit accepterande från den ratificerande statens sida av domstolens jurisdiktion enligt stadgan, ej ett godkännande av stadgan själv såsom tillblivelseakten för förbundets domstol. Enligt denna teori sade staterna sitl ord i sistnämnda hänseende redan genom sina represenlanter i församlingen. Detta skulle i sin ordning tyda på att medlemmarna och församlingen äro som Celestin och Floridor. Eit tungl vägande skäl till slöd för den senare teorin ligger i en vid första församlingsmölet fattad resolution av innehåll, att ledarnölerna av rådet och församlingen » enligl förbundsaklen » fatta sina beslut såsom ombud för sin resp. länder och att deras volum icke har någon annan belydelse. Alt närmare utveckla spörsmålel och att söka komma fram till en bestämd konklusion rörande delsamma står mig tyvärr ej fritt. Jag inskränker mig därför till alt dels erinra om de ovan något berörda reglerna angående ändring i förbundsakten, dels påpeka problemets belydelse för besvarandel av den allmänna frågan om församlingens organslällning och därmed, som i annat sammanhang påvisats, om förbundets rättsliga natur. Förbundets andra huvudorgan är rådet. Denna instilulion kallades i det ulkast till förbundsakt, som under fredskonferensens arbeten publicerades, för exekulivrådel, eit namn som antyder dess ställning inom förbundets organisation. Detta råd skall enligt förbundsakten vara sammansatt av ombud för de förnämsta allierade och associerade makterna såsom självskrivna — d. v. s. stormakterna inklusive U. S. A. — samt dessutom av represenlanler för fyra andra för viss lid valda förbundsmedlemmar. Förslå omgången av dessa andra förbundsmedlemmar — de icke-permanenla — nämnes redan i förbundsaklen själv. De voro Belgien, Brasilien, Grekland och Spanien. Emellerlid beslöt rådet vid sitt första möte, att deras mandat skulle löpa ut med utgången av år 1920. Samtidigt anställdes nyval, som utföll så, all Belgien, Brasilien och Spanien blevo omvalda, medan Grekland fick lämna rum för Kina. |
I episkt strukturerade filmer sätts ofta den ikoniska default-princip som styr förhållandet mellan mening och fiktionsinnehåll ur spel, vilket demonstrerar att filmen inte enbart eller främst visar en fiktionsvärld. Innebördsrelationer del 2: språksystemets analogier och metaforer Jag har ovan diskuterat språkets och filmmediets innebördsrelationer på ett strukturalististiskt sätt, med hjälp av termerna syntagm och paradigm. 926 Östen Dahl, Grammatik (Lund: Studentlitteratur, 1982), 24ff. Fadern berättar hur dottern låg i baksätet på bilen och sov, medan bilderna visar en klarvaken liten flicka; dottern berättar hur hon, under jakten på den försvunna fadern, höll modern krampaktigt i handen medan bilderna visar hur hon går en bit bakom modern; sonen berättar hur fadern efter att ha handlat sprit i en butik bjuder honom att dricka, bilderna visar hur fadern vägrar sonen sprit men själv dricker. För att uppfatta prosaberättelsens mening måste vi känna de språkliga tecknens konventionella mening, deras denotation och innebörd. Även barnets kön förblir i texten obestämt. När vi sedan ser berättaren igen läser han högt ur den text han just skrivit, det är alltså inte längre voice over. På maskinen överförs således vissa av monstrets egenskaper, dess brutalitet och 309 Metz 1977, s. Textens mening och betydelse 2: metafor, symbol och expression Jag har tidigare undersökt olika slags konventionella metaforer eller språkliga analogier, och visat hur dessa genomsyrar vårt begreppssystem, ett system som även påverkar hur vi förstår filmberättelser. And is not our modern history, my brothers, the story of brave malenky selves fighting these big machines? De olika narrativa kanalerna förankrar varandras mening och betydelse och förhindrar potentiella tvetydigheter. Direkt genererade specifika fiktionssanningar kan implicera generella fiktionssanningar, explicita fiktionssanningar av generisk typ kan implicera specifika fiktionsfakta och så vidare. Symbolen är en händelse eller existens i fiktionen som indirekt blir bärare av en vidare symbolisk mening och expressionen fungerar så att representationsbärarens faktiska egenskaper, framför allt filmavbildningarnas plastiska skikt, uttrycker eller metaforiskt exemplifierar olika mer eller mindre abstrakta ting. |
Ännu hade hon icke ens börjat att kläda af sig. I hast gaf hon Valentine befallning att rigla dörrarne utåt korridoren och trefvade sig med klappande hjerta nedför den branta, obekväma trappan. Annars vågade hon aldrig störa honom vid hans arbete — det var han, som alltid kom till henne — men nu i afton ville hon taga mod till sig. Utanför dörren stannade hon och lyssnade — hon hörde honom icke. Så öppnade hon sakta och trädde in. Han stod böjd öfver sitt arbetsbord midt i rummet, med begge armbågarne på bordet och hufvudet stödt mot händerna, i det han ifrigt granskade en stor karta. Dörren till trädgården var öppen, och trots den milda Augustiaftonen brann en stor brasa i kaminen. Edmée såg sig om; plötsligt föll det henne in, hur dumdristigt hon burit sig åt. Hon visste, att Bourrienne oftast arbetade tillsammans med honom om nätterna, det var rent af en händelse, att han ej var här i afton. Sakta, med klappande hjerta — hon, som annars var så hänsynslöst modig, blef feg under en förebrående blick från hans ögon — gick hon fram till bordet. Han såg upp. — Du här. Hans röst var frånvarande. Plötsligt såg han sig om och gick bort och riglade alla dörrarne. Men, Edmée, hvad faller dig in? sade han missnöjd. Hon tog blygt hans hand, och i det hon förde den till sina läppar, mumlade hon bönfallande, som ett skrämdt barn: — Åh, jag ber dig, låt mig få vara hos dig i natt. Jag får ingen ro annars. Jag skall sitta så tyst som en råtta derborta i vrån, inte säga ett ord, om du vill, men låt mig blott få vara i din närhet. Han lade begge armarne på hennes skuldror, såg pröfvande på henne med sin skarpa, fasta blick, och, i det han höll henne utifrån sig, sade han: — Du är då en äkta kvinna! — Som älskar, hviskade hon. Och med en böjning till sidan strök hon smekande kinden mot hans hand, som ännu hvilade på hennes bara skuldra. Hon stödde begge händerna mot hans bröst och såg upp på honom: — Vill du så låta mig vara här i natt |
DROTTNINGEN (antyder med en gest att fru Schröderheim är närvarande). KONUNGEN (reser sig). Ah! Lilla fru Schröderheim, förlåt jag såg Er inte jag tror Ni har vuxit sen sist! Kanske gjort nya eröfringar... FRU SCHRÖDERHEIM. Inte från ryssarne åtminstone... KONUNGEN. Alltid lika kvick och slagfärdig... synd, att jag inte tog Er med i kriget... FRU SCHRÖDERHEIM. Inte hade jag lagt ner vapnen, som de andra officerarne... KONUNGEN. För sin konungs fötter, menar Ni! Nej, Er hade jag litat på som på min bästa vän... Er, min trogne Elis hulda maka... apropos, har Ni råkat Elis? FRU SCHRÖDERHEIM. Nej, inte i dag; för öfrigt... KONUNGEN. Åh, han sitter ju därute och väntar på Er... FRU SCHRÖDERHEIM. På mig? KONUNGEN. I en högst viktig angelägenhet! FRU SCHRÖDERHEIM. Hvad kan det vara? KONUNGEN. Jag skall skvallra ur skolan! Han har skrifvit en ny pjäs, med hufvudrollen för Er! FRU SCHRÖDERHEIM (glad). Nej! Är den... KONUNGEN. Ja, den är mycket dekolleterad... kom. (Han tar artigt hennes hand och leder henne ut genom vänstra dörren). DROTTNINGEN. Fru Schröderheim stannar hos mig... KONUNGEN. Jag tycker hon går, jag... går till sin make, där hennes plats är... och jag förmodar Ni, min gemål, icke vill skilja makar! Eller hur? (Skjuter fru S. artigt ut, och låser dörren. Därpå går han och sätter sig midt emot drottningen). 391 |
Fast han påstår att han träffade henne igen för inte så länge sen och då låtsades hon som ingenting. Det är ju inte hela världen. " Har man ljugit en gång så är man ju inte särskilt tillförlitlig, eller hur? " Det var bara nåt jag kom att tänka på. " " Hade ni gjort upp några planer? " Det flög lera över hela rummet. Om nån ska kunna svara på dina frågor så är det hon. " " Vad som helst för att få det att verka som om det var Graces fel. " Han lyfte frågande på ögonbrynen. " Varför? " Det var fortfarande lite ljust. " Så det handlar inte om att er fru var olycklig? " " Du låter bekymrad. " " Men varför just då, Maggie? " Jag förstår inte varför ni har kommit hit. Hon gjorde en vag gest för att antyda någon sorts åtgärd. Bara gå och göra alla de där hemska sakerna hon hade planerat, men jag höll fast i jackan som om det gällde livet! Men han vill inte prata. Vänner. " " Hon hade inte bestämt sig riktigt. " Var det Paul som hade hand om fallet? " Ibland tror jag att allt bara är en ond dröm, Ali. Hennes röst var också förändrad: den var hesare och tunnare än vanligt. Det är fullständigt avskyvärt. " " Sist jag såg henne satt hon och snattrade med en gammal skolkamrat. " Vi hade tagit jollen med oss och hållit oss i den för säkerhets skull medan vi kanade ännu längre ut på sankmarkerna som större delen av vintern var för vattensjuka att gå på, och den frusna marken mellan vattensamlingarna hade känts hård och knastrig under våra fötter. " Hon som hade allt, precis allt. Jag känner mig riktigt lycklig bara när vi är Buck i hasorna. " Hur som helst så gick hon och gifte sig med Will i rena besvikelsen. orättvist. " Varför är han här? " " Det har bara gått ett år. " " Du gjorde en felsatsning när det gäller mig, Ali. " Han log mörkt. Om han ljög så gjorde han det väl, som allting annat. Ramsey tecknade åt Wilson som fattade pennan igen. Nya tapeter, nya gardiner, och ändå fanns det förflutna kvar här, i ljuset, i de stora fönstren, i stolen som placerats så att man hade den bästa utsikten. " Lita på mig. Jag kände plötsligt hur strupen snördes samman. utbrast han ironiskt. |
Hon lät kroppen ligga lat på gräsmattan istället, såg upp i päronträdet och räknade kart. Jennys kamrater var samtliga överåriga skolbarn. Jag vill va hos dej! Min farfar flyttade till oss när Farmor dog, det är hemskt länge sen. Du är läraktig, tänkte Jenny, det var mitt uttryck. Ja ja. Är han död? Packa ner sina tillhörigheter och sin identitet i några väskor. Men det man inte gör med huvet får man göra med kroppen, ha, ha. Farsan mötte henne på trappan till sjukhuset. Va? Istället ringde han upp Thomas och bad honom be Anders komma. Abraham hade lappmössan på sej, och tofsen lyste stor och knallröd. Min farfar läste Tidsfördrif och Såningsmannen, sa Jenny. De förväntades ha lappkoltarna på sej. Det blev ingen stadshusockupation. Man ska arbeta och älska och syssla med de enkla tingen. är det sant? Till slut börjar man hata dem. Än så länge få. Matilda hade fått syn på vad hon sysslade med och börjat klaga och oja sej. Han åt. " Det är mina vänner, allihop ", sa Lennart. Är du finne? Det måste ha varit på 1910-talet, för han mindes han varit en helt liten pojke. Nä för fan! Ibland blev det senare än nio. Jag har inte sett skolhemmet sen jag slutade fortsättningsskolan, sa han till Jenny. När jag hämtade systemlådan från bussen, va, då tänkte jag att jag öppnar den inte ens. Folk säjer att norrbottningar är så tystlåtna. Anders for de tolv milen från samhället till stan. Det var en mil hemifrån, tillräckligt långt. Vi tänkte aldrig på att han var utlänning. Majlen sitter på bron och röker. Jag är ingen karriärist, tänkte hon förskräckt över upptäckten, jag kommer aldrig att göra någon karriär. Men Abraham Kirjas hade utvalt Anders till arvprins. De måste bära vatten och slask och ved. Nu måste jag sticka. Men stadshusherrarna begrep ju att det var en strålande idé, Lillsjöns turistby, så det blir prövat igen. Gick motorn sönder i båten ringde Hjalmar till turistföreningen, som skickade en ny motor. Sätt dej och ät nu Abram, sa Inga-Lena, innan det kallnar. Väntan, väntan, en sommar av väntan. Inga utsvävningar, inget extra. Sängkläderna var torra och ofarliga att sova i. |
Det är viktigt att t ex primärvårdens kärnuppgifter tydliggörs och prioriteras. Förbundet kräver också att särskilda insatser görs för barn med utagerande beteende och ungdomar med våldsbenägenhet, att vården av våldsbenägna psykiskt sjuka individer inom kriminalvården förstärks och att ett konkret handlingsprogram tas fram för att bygga upp en organisation för ett professionellt omhändertagande av våldsoffer. Robert Leth pekade på ett par studier som vittnar om otillräckliga resurser. Men allmänhetens uppfattning om orsakerna till våld stämmer dåligt med den vetenskapliga kunskapen om orsakerna, menar Robert Leth. För medborgarna är det därför svårbegripligt varför köerna växer och tillgängligheten sjunker. Läkarkåren och Läkarförbundet har därför ett ansvar för att allmänheten får bättre information. Hälsooch sjukvården är idag inte utformad utifrån patienternas behov. - Inom läkarkåren finns en avsevärd kunskap om våldsverkare, våldsoffer och deras anhöriga. - Politikerna måste finna sin nya roll som patientföreträdare och uppdragsgivare och inte detaljstyra verksamheten genom att t ex avgöra vilka medicinska uppgifter som är viktigast. Läkarförbundet kommer vid ett symposium på årets riksstämma att offentliggöra en rapport om våld. - Det är ingen tvekan om att sjukvården kan bidra till en minskning av antalet våldsbenägna individer i samhället. - Sjukvården lider av ett strukturfel som har sitt ursprung i landstingets organisation, och som ursprungligen skapades för att underlätta den politiska styrningen av sjukvården. En SBU-rapport speglar hur bristande resurser har lett till att palliativ behandling inte utnyttjas i tillräcklig omfattning. - Själva möter vi ett annat scenario: årliga neddragningar, hyreshöjningar som vården ska bära och försök till munkavle på läkarchefer. - Ska den förtroendeklyfta som idag finns mellan medborgarna, sjukvården och politikerna kunna överbryggas måste läkarkåren ta på sig ansvaret för verksamhetsutvecklingen, och politikerna finna en ny roll som patientföreträdare och uppdragsgivare, sade Läkarförbundets ordförande Robert Leth vid förbundets fullmäktigemöte. Det sade Läkarförbundets ordförande Robert Leth vid förbundets fullmäktigemöte i Stockholm. Och illusionen att vi idag har en dyr sjukvård måste slås sönder. Som läkarkår är vi vana att ta ansvar för den medicinska förnyelsen, nu måste vi också ta ansvar för verksamhetsutvecklingen. Peter Örn Vårdens kvalitet har således försämrats, sade Robert Leth. Robert Leth efterlyste ett program med 100 steg för bättre kvalitet och tillgänglighet, och inbjöd fullmäktigemötets gästtalare, Landstingsförbundets ordförande Lars Isaksson, till att de båda förbunden tillsammans utarbetar ett sådant program. Kräver insatser mot våldet |
Uppläggas på varmt fat, garneras med persilja, kokt i flottyr och serveras med kokt majonäs. wet båsta fii kan giva * - M-K0NU * a£N3. H ' KH ' K.ROHt ' RlMSEWS HOFLEVERANTOÛcR° [K (2 hg. ), 8 — 10 del. mjölk, 21 / 2 msk. smör (50 gr.) 1 .msk. finhackad portug. lök, 10 gr. ' torkad svamp (murk lor och kantareller), 4 msk. stötta skorpor, 1 ägg, 2 tsk. soja, salt, närsalt. kålspad. De upptagas med hålslef och få rinna af på duk, hvar efter det gröfsta af hufvudnerven bortskäres. Risgrynen sköljas, skållas i hett vatten, upphällas och få afrinna. Mjölken kokas upp, grynen iläggas och få under rörning koka, tills de äro nästan mjuka, då de upp hällas att kallna. Svampen sköljes väl, skållas i hett vatten och vattenlägges före kokningen. Den kokas sedan mjuk i samma vatten, tillsatt med salt, silas ' upp och får afrinna. Den hackas därefter fint och fräses i smöret tillsammans med den hackade löken och de stötta skorporna .. Detta blandas i risgryns gröten tillika med närsalt och soja. — En msk. af smeten lägges på hvarje kålblad, som därefter hop rullas och ombindas med fint segel garn, förut doppadt i kokande vat ten. Smöret brynes i en stekgryta, dolmarna iläggas och brynas vackert, spädas med litet af det kokande kål spadet och få sakta steka med lock omkr. 1 V2 tim. Under tiden spädes med mera kålspad, när så behöfves. De upptagas, garnet fclippes bort och dolmarna uppläggas på karott. Såsen silas, afredes och hälles öfver dem. Serveras med potatis. Ividstäende förpackning sàljes öiverallt ü 1 HEKTO 45 ÖRE ü Förnämsta v,ta stångtvål är Ba|sam | ska Barnangens. |
Trakterna i Möre blev allt behagligare, ju längre söderut han kom. Efter syndabekännelsen steg han upp, och hela församlingen steg med knak upp jämte honom. Hon själv, på en högre sten, hade omkring sig i gräset hela sin lilla församling, och hon redogjorde för predikan, som hon, men icke de, hade hört i dag. Sedan de gått ett litet stycke tillsammans, möttes de av den långe, gamle, gråhårige klockaren, som tycktes söka " herr pastorn ", och nästan med öppna armar kom emot honom, när han blev honom varse. När han utåt far, är han stormens karl alla dar. Han gick fram; han fann att det var hon. bär i land, govänner! Icke blott för att han var dem så ny, så ung - med en underbar gloria av andlig blygsamhet - av hög skam - sken omkring honom. Hastig och kort blev bordsbönen. " Nå si då så - det är rart - var så god och stig in med mig i min låga stuga. " Men visst har han dröjt länge nu, och längre än andra ", tillade gossen med en blick åt sidan, som till hälften dolde sitt sorgsna mod. Hon tycktes knappt märka vad som var omkring henne. " Har du då någon mer syster? " " Men - visserligen - har man elaka, stygga, vrånga barn, så - " " Tjugotre år. " Tomma, nya tunnor rullades till stranden: snart skulle inpackningar ske både för Kalmar, Karlskrona och kanske för själva Stockholm. I sällskap med hungern, deras vardagsgäst, hade de varit förtroliga, hurtiga, oblyga: nu, framför all denna mat, stod de häpna och litet stela. Ingen präst finns, vilken ej är de fattigas vän och beskyddare. " Jag har väl också varit bland folk, fast jag är en fattig man, och jag har sett Kalmar i mina dagar. utropade kvinnan. " Det nalkas ", sade hon, och sprang upp. " Herre Gud! Och jag är en syndare - jag som står för eder att tala; och I ären syndare, I som sitten och av mig förvänten tröstens och nådens ord. " Var arbetar hon? " Och se, likväl, hur alla deras ögon litar till mig? Han pekade bort åt byggnaderna söder om kyrkvallen. " Jag har icke tänkt söka honom, jag känner honom ej. " |
BENJAMIN. Tyst, tyst... ELIS. Nej, jag vill gå, jag vill gå... ELIS. BENJAMIN. Tyst, barn! Mamma kommer! _______ (in, häftigt upprörd, tar Eleonora i sin famn och kysser henne). FRU HEYST mig och du stannar hos mig! Barn, barn, mitt älskade barn! Du är hos på många år. Du kysser mig, mor? Det har du icke gjort Hvarför nu först? ELEONORA. Därför att nu... därför, att blomsterhandlarn FRU HEYST. 116 är därute och ber om förlåtelse, för att han gjort så mycket förargelse... den förlorade penningen är återfunnen och ditt namn... ELEONORA (springer i famn på Elis och kysser honom; därpå tar hon Benjamin om halsen och kysser honom ofvanpå hufvet). kunde du vilja det? Du goda barn, som ville lida för mig! Hur Därför, att jag tycker så mycket om dig, Eleonora! FRU HEYST. BENJAMIN (blyg, barnsligt). Det klarnar! Tag nu på er barn och gå ut i trädgårn. hand; de gå hand i hand till vänster.) Åh, det klarnar! Kom Benjamin. (Tar hans _______ ELIS. ELEONORA. Få vi kasta riset på elden snart? FRU HEYST. Inte än! Det är litet kvar! Det är Lindkvist? ELIS. synnerlig och oförklarligt blid; skada bara, han är så mångordig och talar så mycket om sig själf. Han står därute! Men han är mycket be FRU HEYST. icke möta jätten. Nu, sedan jag sett en solstråle, fruktar jag Må han komma! ELIS. vårt öde i hans hand och de saktmodige... ja, du vet, hvart de öfvermodiga gå! ELIS. Men reta honom icke... Försynen har lagt FRU HEYST. varg, varg, vitsch! Ämnar han gå in med dem. Jag vet Hör! de galoscherna: vargar, Hvarför icke? Det är hans mattor och möbler... FRU HEYST. |
jag framtrader nu p % fullt allvar och ined en bestämd mening, inin pseudonym är redan så bekant i inin närmaste orngifning, att den icke längre kan skydda min anonymitet, och jag bryr mig icke heller därom. Mitt siuka knä ger mig full ratt att helt agna mig åt bokhandeln och pennan, jag ämnar betrakta sjukdomen som en fingervisning ofvanifrån, Iivillcet jag tror den ar, den liar varit li %rdliandt nog till att öfvervinna alla betänkligheter. Således, strunt i anonymiteten! Jag * or niig nu aga mod nog att stå bakom det antagna namnet utan att göinina mig. När du kommer hit skall jag visa dig förslag till innehållsförteckning för min iiovellettsamling samt en stor del af innehållet ocksk. - Hörby, 25 augusti 1884. Kära lilla syster! Jag har en shdan massa bref och tidningar, som jag ville lata läsas af dig, dn kära lilla syster, som ensam uppmuntrade niig pk den tid ingen annan trodde att jag dugde till något. Du kan nog tanka dig hur glad jag nu är att f % visa dig hvart enda viilvilligt ord, som af den litterära världen uttalas till deu nye författaren. Hela orten Zr i uppror för förmenta personligheter, men det vore nog omöjligt att undgk, de tycka sig ju känna igen det orimligaste. Att både jag ocli boken skola häcklas ar naturligt. Det finns ingen kritik så strang som den närinaste omgifniiigens; ja, nian kunde kan ske siiga så orättvis, om jag icke hyste sådaii niotvilja för ordet, när det galler mig själf. A t t ha något att berätta i bref är då blankt omöjligt; mina litterära intressen äro för ' tillfället så allt behiirskande och jag lefvei så mycket för mig själf. Det är därför jag ar så kort, icke af annan orsak, ty jag håller mer af dig än nigonsin. |
I sociala fragor med sarskildt afseende D& qvinnornas ställning och verksamhet. Om literatur, som berör sedlighetsfrilgan eller sociala spörjsmill. ' Qvinnofragan och socialismen i Tyskland. (Frau Guillamne Schacks upptriidande, m. m.) Om modedarskapen. Dragtreformen och möjligheten af dess beklimpaude. Esselde. Sjelfhjelp i form af sjukhjelp. Uttalande om qvinnofrilgan. N. ET. Hvarför böra qvinnor deltaga i stadsfullm~ktigvalet? Uttalande om qvinnans viirnpligt i form af sjukvlird. Fredrika-Bremer-Förbundet och dess verksamhet under 1885. (Bilaga rörande dragtreformen.) Esselde. Den qvinliga valrattsrörelsen i England och hvad vi af den hafva att lara. 111: IL FrBn qvinnorörelsen i Norra Amerika. Om de qvinliga Iäkarnes stallning ocli verksamhet 1. N. Amerikas förenta stater, 2. Engelska Indien, 4. Tyskland. L. V. Om gift qvinnas eganderatt enl. Nya Lagberedningens förslag. Till fragan om arbetslönen. Hilnriou. Min hustru och jag i fraga om mAlsmanskapet. AL ET. Svensk gifteriniilsstatistik. literiira vensterns sjel fportratt. ~ En studenthistoria, (Erik Grane af G. af Geijerstam) hedönid af ung och gammal. Essclde. Annu en skildring af universitetslifvets skuggsidor (Vira Öfverliggare, af Tord Bonde.) Om orsakerna till att brottsliglietsfrequensen ar fem ii sex g h g e r större bland den qrinliga iin den nianliga befolkningen? (Med genmäle af J. E. Berggren). Göteborgs qvinnoförening och dess tidskrift ' Framit ". (Med anledning af skizzen Pyrrliussegrar). Arbete och Erotik. (HArdt mot hiirdt, af Math. Roos). Ett besök vid Diakonissanstalten i Stockholm. Gl~djesparbössan. Hvad unga .flickor kunna göra. |
Man talade en gång om brunnsnöjena; grefve Silon, baron Körner nämndes; Lilia rodnade. Hennes förolämpade sjelfkänsla jagade en hög rodnad på hennes kinder. «Var nöjd med din lott, Mortimer, « sade baronen, som höll sig i Lilias grannskap, halfhögt till Silon. «Lycka till många eröfringar, » sade tanten, då Lilia aflägsnade sig. Ebbas bröllopsdag inföll imedlertid; Lilia hade lofvat att vara en af hennes brudtärnor. Ack, ni vet ej huru ömtålig hon är, denna älskvärda blomma. Sjelf till det mesta uppfostrad af sin far, hade hennes karakter antagit något manligt och skarpt. Hon fruktade, det han igenkänt henne, hon fruktade, att han mindes, sedan deras fordna möte, mången oförsigtighet i hennes uppförande, hon sedan förebrått sig. Så hade de vandrat fram och åter några gånger i danssalen, och grefven tycktes för högländskan glömma sina andra gäster. Och under det att Lilia i sitt hem kämpade dessa bittra strider log den högsta och skönaste glädje mot hennes vän. «Och allt detta dolde ni för mig, min älskade mor, « sade Lilia förebrående; «jag fick icke dela eder sorg, icke gråta med eder.« jag känner, att jag har mod dertill, » suckade Lilia. Mot mig sjelf, – nå ja, det är ej rätt klart för mig, om jag der handlat rätt. O, att jag viste det, så kunde jag kanske finna ett medel att läka det. » Ni skall rädda honom; jag fruktar ej för framtiden, men hör mig. Hon var allt för litet romanesk, för att lägga handen på sitt hjerta och fråga: är min stund slagen? Du har aldrig talat med mig i detta ämne, jag har ej velat fråga dig, men nu besvär jag dig, Lilia, säg mig sanningen utan skonsamhet, skulle den än förmörka min lefnads solsken. Och mången vän utaf ditt land dig söker genom snår och sand, och glad din anblick njuter. |
Löjtnanten visste ej riktigt, huru det gick till, då han plötsligt inknöts i en stor spannmålssäck och så godt sig göra lät kraflade sig upp för den trånga trappan. Då Henrik var på arbete på Måns ’ gård, brukade alltid den lilla flickan komma och gifva honom något. Han påskyndade sina steg, kanske hon visste något om föräldrarnes och syskonens öden. Officeren reste sig med stor möda, och stödd på gossen och geväret gick han stapplande och med svårighet inåt skogen. » Ni är min bror tacksam, att han räddade ert lif. Skulle han tala till honom? Samma kväll lät löjtnant Hård väl spika till den lilla luckan, men han sade ej ett ord om den omständighet, som gjort, att han upptäckt den. Då kommendanten upptäckte flykten, blef han ytterligt förbittrad, bevakningen af fångarne blef noggrannare. Benkt var själf så underlig till mods i afton. Bonden, Sören Johannesen, kom just hem med hästarna från fältet, och hans unga hustru, den lilla runda, godhjärtade och gladlynta Karen, stod med bara armar i köksdörren och ropade åt honom att skynda sig, ty middagen var redan färdig. Konungen själf fick höra talas om den lilla flickan, som kommit till världen midt under striden och segern, och han stod fadder till henne, och hon blef uppkallad efter drottningen Hedvig Eleonora. Men innan dess vill jag tacka er. Och hon var god mot mina stackars tjänare och beskyddade dem, sedan jag lämnat Gunnerup. » Nu ville han hos konungen utverka att med säker eskort få begifva sig hem och hämta sin hustru och sin ende son. Den unge mannen betänkte sig ej länge. Man vore nog angelägen att taga fru grefvinnan och den unge grefven till fånga. Hans broder var mördad, men han visste ej af hvem, och dessutom – ej kunde hämnden återgifva honom den raske ynglingen. Hans order kunde emellertid ej missförstås. Men till att sofva kunde ej farmor tvinga honom. Jag vet, att det är därför, att vi icke buga och bocka som de andra för herr grefven själf, för fogden och hvar dräng framme på herrgården. Han ville icke lämna trakten utan att åtminstone göra ett försök att rädda sin beskyddares familj. |
Länge jag stod och såg genom dunklet Dithän dragspelets toner ljödo i natten Sakta vi båda gingo när stjärnorna än Speglade sig i sjöarnas vatten Natten Var kort, men lång nog att fånga en dröm, Drömmen och kärlek, drömmen om lycka Hand uti hand vid timmarnas snabba Ström gåvo vi båda trohetens ord. Refräng: Aldrig blir du väl min osv Ensam som förr hon stod där vid ungBjörkens stam öde och tyst var senSommarnatten, gulnad är grönskan Borta är lekar och glam höstvinden Krusar sjöarnas vatten Kinden är bleknad Ögat har längtan väl kvar strålglansens Värme dock har försvunnit MidsommarLyckans fägring en saga var sådan som Endast en gång blir drömd. Refräng: Aldrig blir du väl min osv Turallera 1/ En glader sjöman som på böljorna far Turalleri turallera Han har många glada Och trevliga dar Tjofalleri hurra. När vinden Sjömansvals Är frisk lättas ankaret opp och seglen de går Med en sjungning i topp Tjofalleri hejfallera Turalleri hurra. 2/ På briggen "Neptunus" en hyra jag fick Turalleri turallera Med last utav props vi Till Kapstaden gick Tjofalleri hurra. När lyckligt Vi anlänt till Kap vid en kaj det kom där en Flicka med hatten på svaj Tjofalleri hejfallera Turalleri hurra. 3/ Jag lyfte på mössan hon nickade glatt Turalleri turallera Sen fråga jag: "Får jag Er följa min skatt" Tjofalleri hurra. Hon gav Mig ett smil och så sa hon: Kyss till, du Glade sjöman, jag är din om du vill! Tjofalleri Hejfallera turalleri hurra. 4/ Den flickan mig förde allt in i ett hus Turalleri turallera Där levde jag om i ett Tredagars rus Tjofalleri hurra. När krusen Blev tomma och hyran tog slut helt |
Det var något hon, den unga flickan, just nu upplevde i sitt hjärta. Hennes hesa viskningar och ord nådde honom ända in i sömnen. Den är idel löften. Kappan låg kastad i ett hörn på bänken. Först nu såg han att hon hade tunna skor på sig. Tuggar. Barnen kommo blygt fram till henne, när hon satte sig vid bordet. Då tror du först på Kristum. Det var som att trampa i tjära. Ingen man hade ännu kysst henne, sade hon till sig själv. Och han passade ändå bara sitt och lade sig aldrig i andras och var alltid stillsam och vänlig. Innan Petra ännu fyllt aderton år, hade hon träffat Thomas Meller. Åter kände hon då hans mun pressa sig in i hennes, hårt kyssande, nästan bitande den. Jojo! Jacob följde Petra hem. Petra frågade henne i detsamma, hur det gått för Hans. De kunde ju inte trivas i sand. Nu skulle han försvinna. Kanske det inte är så farligt, sade hon, mest för att lugna sig själv. Vem vet vad som doldes i hennes oroliga bröst? Jag tror också prygel sätter fart i fosterlandskärleken, sade han, sedan han fått vidlyftigare utbreda sig om sina triumfer vid de olympiska spelen. Nu blev det oro i salen. För honom fanns intet botoffer. Orgeln i salen lät hon också flytta tillbaka till Petras vind. Ett fönster var sönderslaget, och den råa höstluften fläktade in genom det. Någon gick med lufsande steg som en björn, pustande, stånkande. Så litet de förstodo henne. Själen vill sprängas, vill bli en dimma också den och glida bort över vattnen. På samma melodi hon hela tiden gnolat kom det: Petra lyfte upp ett rodnande varmt ansikte, när han kom närmare. De kommo långt bortifrån. Hon var tom invärtes. Arrendatorn gick förbi, hälsade vänligt och stannade för att lyckönska henne. Fanns det kanske ändå en annan värld, som icke sudlades av jorden? Hon höll båda händerna om sitt svallande hår och skrattade med tindrande ögon. Nej, ingen hade varit vittne till händelsen. Varför skulle ni läsa så mycket? Då händer det något. Men de andra sutto där förstämda och talade lågt med varandra. Var fanns nu någon Guds straffdom? Adele hade blivit för ansträngande också för honom. |
Så ungefär erinrar jag mig hans uttryck, så förstod jag dem åtminstone. Jag fann, att han såg världen i ett mildare ljus, än ni tyckes se den, att den för honom var en lefvande uppenbarelse af Gud, likaså helig som det uppenbarade ordet, hvars läror han trodde den i sig innehålla, likasom en sak i sig innehåller alla de sanningar, som om den kunna sägas. Vidare fann jag, att han lika rent och varmt som ni erkände det uppenbarade ordets nödvändighet och trodde, att människan icke af egen makt kunde komma till insikt af det trösterika lif, som i skapelsen möter hennes ögon; men att han tillika ansåg det vara nödvändigt till vinnande af en sann och båtande kunskap att med ordets ledning uppsöka i världen motsvarigheter till de läror, detta lämnar. Ändteligen finner jag såsom en följd af hans satser, att då ordet förkunnar försoningens sanning såsom den högsta, en försoning måste vara till i världen och i den evigt fira sin höga seger. Frågar ni nu, hvarthän allt detta syftar, så svarar jag: först att bota den förfärliga söndring, i hvilken man råkar, om man antager, att världen blott och endast står såsom en fientlig myndighet mot Gud, och icke besinnar, att försonaren söndertrampat ormens hufvud, det är, brutit världens makt och gjort den underdånig; sedan att inleda den öfvertygelse, att världen, sådan den andas omkring oss, är likasom ordet en helig källa till vår frid och förtröstan, endast vi med ordets ljus och försoningens tro i våra hjärtan betrakta dess företeelser, och sist att skydda min aflidne vän för beskyllningen att hafva vandrat förtappelsens väg, för det han älskat naturen och gladt sig åt att äfven i dess minsta verk se speglas de stora sanningar, han i fromhet och frid dyrkade. Ser ni, min herre, såsom världen, tagen i högre och heligare bemärkelse, kan söndras i Gud och värld, så kan äfven ordet söndras i anda och ord. Ty huru se vi alla de föremål, som möta oss, om icke ur dem en strimma af den Eviges ljus strålar emot oss? Jo, såsom mörka och fallna, ofruktbara för vårt högre behof och rika blott på förtviflan och död. Och hvad är för oss bibeln, om icke ur densamma den gudomliga |
Svensk Tidskrift.408 E. H. THÖRNBERG » settlements » midt bland amerikanarna. De släpa och slita åt dem i fabriker och verkstäder, lägga deras gator, bygga deras spårvägar, borsta deras skor, rensa deras promenadplatser och följa dem med lågt betalda » services » från morgon till kväll, från kväll till morgon, så långt året är. Men genomsnittsamerikanen vet föga eller intet om dem, förutom att de äro lågt stående utlänningar, åt hvilka typer han stundom får sig ett godt skratt och hvilkas namn han aldrig lär sig uttala, främlingar, som aldrig kunna assimileras, som visserligen äro ekonomiskt nyttiga, men bilda en nationell och kulturell dödvikt. Hans tidningar skicka till dessa kolonier sina » reporters », som meddela sensationsartiklar därifrån. Och bibelkvinnorna och de sociala fröknarna komma till honom och be om pengar för deras arbete bland de arme utbölingarna, skildrande i gråtmild röst och med en dålig nyansering af färgerna eländet, smutsen och synden bland dem. I dessa kolonier gestaltar det sig utan tvifvel ytterst dåligt i hygieniskt, moraliskt och socialt afseende. Detta är i all synnerhet fallet i » ungkarlshotellen » och pensionaten, hvarest ogifta män och » amerikaänklingar » samla sig. Nyligen företagna omfattande undersökningar ge dock vid handen, att vissa skildringar varit ensidiga och öfverdrifna. Men samma undersökningar ha likaledes gifvit som resultat talrika mörka bilder af trångboddhet och hemmets vanvård i förening med låga löner. Ställningen förefaller ogynnsammare i de utpräglade industridistrikten än i de egentliga storstäderna. Hvad beträffar farhågan för att de senare skola denationaliseras genom de inströmmande främlingshorderna, så kan man förstå denna, när man erfar, att af de 14 millioner invånarna i rikets 38 största städer voro 1900 två tredjedelar antingen invandrade eller barn af invandrade. Men det mäktiga främlingselementet anses här motverkas af de från landsbygden inflyttande svällande skarorna af gammalamerikaner. — Den hos de nya immigranterna rådande okunnigheten är en fara, hvilken ingalunda får underskattas. Omkring 35 proc. af dessa massor öfver tio års ålder äro analfabeter eller half-analfabeter. |
4 a § En förundersökning får vidare läggas ned 1. om fortsatt utredning skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till sakens betydelse och det dessutom kan antas att brottets straffvärde inte överstiger fängelse i tre månader, eller 2. om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelser om åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om särskild åtalsprövning samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsidosätts genom att förundersökningen läggs ned. Om förutsättningar för att lägga ned en förundersökning enligt första stycket föreligger redan innan en sådan har inletts, får det beslutas att förundersökning inte ska inledas. Beslut enligt denna paragraf att lägga ned en förundersökning meddelas av den polismyndighet eller åklagare som leder förundersökningen om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse i 20 kap. 7 § första stycket eller om särskild åtalsprövning. Detsamma gäller beslut att inte inleda förundersökning i motsvarande fall. Övriga beslut enligt denna paragraf meddelas av åklagare. 5 § Skall enligt 21 kap. 3 a § offentlig försvarare utses för den misstänkte, åligger det undersökningsledaren att göra anmälan om det hos rätten. Undersökningsledaren skall också göra anmälan hos rätten, om målsäganden begär att få ett målsägandebiträde eller om det annars finns anledning att förordna ett sådant biträde. 6 § Under förundersökningen må förhör hållas med envar, som antages kunna lämna upplysning av betydelse för utredningen. 6 a § Den som skall höras under förundersökningen får vid vite kallas att infinna sig vid förhöret, om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Vite får inte föreläggas, om förhöret avses ske per telefon eller om väglängden till den plats där förhöret skall hållas överstiger tio mil från den plats där den kallade har sin bostad eller stadigvarande uppehåller sig och det inte är av synnerlig vikt för utredningen att förhöret äger rum. Beslut om vitesföreläggande enligt första stycket meddelas av undersökningsledaren eller av en polisman som får leda förhöret. Uteblir den som har kallats vid vite, får nytt vite föreläggas i samband med kallelse till förhör en senare dag. 6 b § Frågor om utdömande av vite som har förelagts med stöd av 6 a § prövas av åklagaren. Den som har förpliktats att betala ett vite får inom tre veckor från det att han eller hon fick del av beslutet begära rättens prövning av detta. |
För alla hade hon ett lustigt ord, och man undrade, huru hon kunde hålla sig tyst, då hon sof. Ni kan hålla varmt och starkt af en enskild individ – er make, er vän, er far och mor –, men ni kan aldrig, aldrig känna er som syster till edra medmänniskor. En dödsdömd! Och så rullade tåget bort, men ännu då det försvann vid kröken, stod den skrattande Bob i kupéfönstret och viftade tacksägelser och förlåtelser med försoningsosten. Aldrig hände det, att de stötte sig, inte så mycket som en blånad eller en skråma, men så deras kläder sågo ut, då de kommo hem till gästgifvaregården! Och hon gör en djupt tragisk sortie utan att skänka Bob en enda blick, fastän det ju inte är hans moster. Den lilla italienskan hade försvunnit, antagligen gått in på sitt rum. Vid hvart tionde steg stannade vi för att beundra en utsikt, en rosenkaskad öfver en port eller någon pittoresk gårdsinteriör. Hon rodnade till, strök med paraplyets doppsko ett vredgadt streck öfver trottoarens snöflingor, som redan bildade ett tunt, sammanhängande täcke, och marscherade utför Sturegatan, utan mål. Flavio hade haft tur. Den förre ägaren hade på grund af alltför pressande konkurrens måst göra konkurs, och nu hade Flavio med vännen som ombud inköpt alltsammans, hotell och inredning, för en jämförelsevis ringa summa. – om att trösta de ensamma och öfvergifna och hugsvala änkor och faderlösa ja, hon mindes inte riktigt. Det var ett Herrans elände, att något sådant nu skulle hända för andra gången, gästgifvaregården blef riktigt ökänd på det sättet som ett tillhåll för dårhushjon och dubbelsjälfmördare, och så mycket var säkert, att den här gången skulle länsmannen vara med, när dörren sprängdes Brobymadamen hade varit läskamrat med henne, och genom hennes förord fick hon tillåtelse att bo i Backtorpet mot ett visst antal dagsverken under sommaren. På ett par tre år hörde man ingenting af de unga syskonen Holm. |
Som utgång anföres ett ex detta skrives, hava ännu inga offi nes motståndslust på Lausannekonoch gav anledning till ett livligt me trottoaren, vände barnet upp och ned empel om en 25-årig agent, som rymt tator, företrädd av det internatio ciella. kommunikéer utfärdats, vilket ningsutbyte mellan de hetlevrade ita över sina utsträckta ben, tog en kort från hemorten efter att ha stulit 350 ferensen. nella rösträttsstandaret jämte italien förråder, att man trots den utveck Konflikten mellan England och lienskorna och de mera besinnings lek ur fickan — och så spelades kort kr. och elva obligationer. Hans namn lade fliten icke hunnit upprätta den Ryssland, omnämnd i föregående ska flaggan, burna av två unga flic fulla bland deltagarna som stodo. med spädbarnets blottade bakdel som offentliggjordes, och det finner för eftersträvade enhetsfronten. nummer, har lösts under veckan där kor, vilka med heder bevarade tra längre borta från brännpunkten. Det spelbord, utan minsta protest från fattarinnan upprörande. Vad som står hindrande i vägen igenom att sovjetregeringen på alla ditionen om den romerska kvinnans Artikeln präglas alltigenom av är tydligen Frankrikes av prestigegällde att lägga en krans på den den lille. Vi beklagade att ej ha en punkter givit vika. deltagande för vilsekomna, även om värdighet och skönhet, Förstodo hiinsyn föranledda krav, att Tysk okände soldatens grav, och för mm kamera till hands för att föreviga deltagandet slår över i åtskillig^. åskådarna vad saken gällde? Natur land genom påtryckning av England del förstår jag ej tvekan inför denna bilden. Dock borde författarinnan i övrigt skall tvingas att upphäva det passi ligtvis visste de bildade kvinnorna haft en tanke åt samhället och alla enkla handling, en gärd av hyllning Gatuförsäljarna spela en icke ovik va motståndet i Ruhr, vilket är för vad politisk rösträtt vill säga och att ärliga medborgare, som reagera mot åt ett offer för en missriktad poli utsättningen för att Frankrike skall tig roll i det romerska gatulivet. Det de både behöva den och ha rätt till; igna det tyska fredsanbudet något tik. |
öfwertygad, att dhe äre rätte i sina ärender, så skal papersmakrn wara förtänkt, icke allenast att betala dem sin lön, uthan och omkostnaden. Den 28 Februarij höltz Consistorium minus, praesentibus Prorectore h. Verelio, i Magnifici Rectoris ställe, h. Gartman, M. Celsio, M. Aurivillio. Not. M. Micrandro. 1. Inkom drengen Per Eskillson emot papersmakaren, och tillfrågades papers makaren, om han hade förlijkt sig med drengen. Han sade ney. Drengen åthspordes och här om? Han sade, att papersmakaren biuder allenast dem både 10 dr tillhopa, för hela deras fordran, der med wille drengen intet wara nögder, beropade sig på sin äldste broder som har tingat honom dijt. Brödren, som är en bonde i Danmark, och nu tillstädes war, frågades här om? Han sade sig tingat sine bröder till papersmakrn och då hade fuller han sielf i förstonne intet welat dem wissat om lönen, men effter dhe wille icke annars tiena, har han skickat dottren uth, och sagt, att han biuder hwardera 30 dr om åhret, då och stadgepenning gafz. Papersmakaren berättade sig gifwet denne Per stadgepenning och lofwat honom lön, men effter drengen har wäret oflitig, och eljest något sällsamt förehållet sig, wille han intet gifwa honom mehr än han reda hade fått. Drengen sade sig flitigt giordt hwad honom är befalt, husbonden aldrig bannat honom en gång. Papersmakaren tillstod, att han hade lofwat den äldre 15 dr och att han intet har med olof kommet i från honom. Sedan taltes om den yngste [Matts Eskilsson]. Och berättade den äldste brödren i Danmark, att hösten effter tingade han dijt den yngste, då lofwade papersmakaren |
4 § Skattskyldiga som har sjöinkomst har inte rätt till avdrag som avses i 6-24 §§ vid tjänstgöring ombord. Sådana skattskyldiga anses ha sitt tjänsteställe på det fartyg där de arbetar. Tjänsteresor med egen bil eller förmånsbil 5 § Utgifter för tjänsteresor med egen bil ska dras av med 1 krona och 85 öre för varje kilometer. Om en skattskyldig använder sin förmånsbil för tjänsteresor och betalar samtliga utgifter för drivmedel som är förenade med resorna, ska utgifter för dieselolja dras av med 65 öre för varje kilometer och utgifter för annat drivmedel med 95 öre för varje kilometer. Ökade levnadskostnader vid tjänsteresor Övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten 6 § Ökade levnadskostnader som den skattskyldige har på grund av att han i tjänsten vistas utanför sin vanliga verksamhetsort, ska dras av i den utsträckning som följer av 7- 17 §§. Avdrag ska göras bara vid resor som är förenade med övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten. Som ökade levnadskostnader räknas utgifter för logi, ökade utgifter för måltider samt diverse småutgifter. När arbetet utanför den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till samma ort under mer än tre månader i en följd, gäller inte längre bestämmelserna i första stycket. I stället bedöms rätten till avdrag för ökade levnadskostnader enligt bestämmelserna om tillfälligt arbete i 18-22 §§. En tjänsteresa anses pågå i en följd om den inte bryts av uppehåll som beror på att arbetet förläggs till en annan ort under minst fyra veckor. Med arbetsgivare likställs annan som betalar ut traktamente, om den huvudsakliga delen av arbetet utförs för honom. 6 a § När en riksdagsledamot befinner sig på tjänsteresa i Stockholm som ett led i utövandet av sitt uppdrag gäller inte bestämmelserna i 14, 16 och 18-22 §§. I stället ska avdrag för ökade levnadskostnader göras enligt följande. Om riksdagsledamoten fått ersättning för ökade utgifter för måltider och diverse småutgifter (stockholmstraktamente) för en tjänsteresa till Stockholm, ska avdrag göras med 50 procent av ett maximibelopp för varje hel och för varje halv dag som tagits i anspråk för resan. Detta gäller oavsett om den sammanlagda utgiftsökningen under samtliga tjänsteresor till Stockholm under beskattningsåret varit större än det sammanlagda avdraget beräknat enligt vad nu sagts och oavsett om arbetet varit förlagt till Stockholm under längre tid än tre månader i en följd. Om riksdagsledamoten inte fått stockholmstraktamente ska avdrag inte göras för ökade levnadskostnader i Stockholm. |
Han har inte haft det för lätt Totte. Förresten, det vet väl vi karlar ... Brandmästarn har väl själv blivit berörd av kvinnlig fägring, va ... Hur ska ni göra då då? Det är klart, det är väl så här i Södertälje. Ulla var medveten om Lenas svagheter. Jag kanske kan förklara tydligare nån gång ... Eller ... Innan han hann säga något mer hade hon passerat. Caesar reste sig upp, ställde in pärmarna i hyllan och kunde inte glömma vad han läst. Va, ska ni åka i Sjuan upp? Vill du ha lite saft då? Det är stadens hjärta det här, sa Johan. Ja, då var det hans syster. Jag har bara stakat omkring på brandstationen, runt eken där ... Bakom planen. Några vaktmästare kom släpande på höjdhoppsställningen från skjulet på andra sidan planen. Ja, men så är det ... Han har redan ätit. En serie mindre smällar hördes. Nej nej, Bengt. Strax gick hon ifrån, strax kom hon tillbaka. Förlåt, jag menade inte så ... Nisse har ju en bra plats på Vabis och Rune bor i Stockholm. Då har de kommit till fel hus. Men inte är det nån som tackar mej för det. Kolle är en gäspande hund, hon är en katt som aldrig sover. Jag också ... Totte reste sig försiktigt, men sjönk tillbaka då de andra förblev sittande. De fortsatte att spela och dricka under omsorgsfull tystnad, sjönk så långt in i spelet att Caesar glömde ljuden. Förmiddagen gick. Nej, men du vet, många böcker handlar ju om en annan värld. Ja, men älskling, vad ska vi göra Ja, det här är ju en sorts reservat, med alla prylarna ... En klibbig genomskinlig massa droppade från slickepinnen och han fick hälla ut igen. frågade han så förväntansfullt. frågade Morgan och ställde sin verktygslåda på farstugolvet. Och vinsten var ju inte så stor heller, ett par hundra tror jag. På lärobokens stiliserade karta var alla landskap markerade och numrerade. va Var då? Modern hetsade på honom och ångan stod redan hög och tät över diskhon. Ansiktet var av naturen spänt, men han försökte ihärdigt dra munvinklarna till ett leende. |
Två unga flickor med typiskt utseende af s. k. modeller sjöngo hvar sin visa med de mest primitiva röstresurser, man gärna kan tänka sig. Han rycker i tömmarna och ger hästen några duktiga rapp, hvilka synas fullständigt utan verkan, ty vagnen glider fram så sakta det är möjligt. På långt afstånd upptäckte han några gestalter, men i närheten fanns inte en lefvande själ. Som hans vän har jag sökt att rädda honom från en ohjälplig skandal, men har han inte ens en fallen mans sista blygsel, att dölja sin skam, då är det alla hederliga människors plikt emot sig själfva, att befria sig ifrån hans närvaro. – Tänk dig, där ligger hon kanske redan död, medan vi sitta här och prata. Tänk endast på, hur ni tror blir lyckligast för er. Vaxljuset är nedsatt i en butelj. Det var ju en hel rikedom för henne, och det erbjöds henne med ett allvar, som hon ej kunde missförstå. Inför somliga yttringar af moralisk låghet – i synnerhet om vi själfva äro offer för dem – är det icke alltid en känsla af harm och vrede, som behärskar oss. Emellertid blef detta den remna, som kom hans ställning att ohjälpligt brista sönder. – Jag ljuger aldrig det är inte mitt sätt? Kanske fadern inte haft något att lämna honom. Hon har en stor tjock knippa snören i handen, som hon svänger med oafbrutet, svänger rundt öfver hufvudet, så att det är nästan farligt att komma i hennes grannskap, under det två små smutsiga, eländiga trasungar på fem och sex år, hvilka springa och stampa ett stycke framför henne, gallskrika med gälla barnröster: Då vi besvarade frågan nekande, gjorde de sig beredda att lika artigt aflägsna sig igen, men en utaf dem frågade i hastigheten – liksom för att briljera med, att hon kände till några andra nationer än tyskar och engelsmän – om vi inte voro holländare. Han kan nu få mottaga både den tredje och den fjärde stöten från piccadorerna, men oftast nöjer man sig med de två första stötarna, ifall dessa – placerats fint. tvärgatorna. Doktorn lutade sig öfver badkaret och betraktade skarpt grefvinnan, hvilkens öronhinnor smektes af klockspelet och hvilkens näsborrar sögo upp den doftande rökelsen. |
UppJust därför tror jag inte p & nZigon sala domkapitel tror, att hon skulle göra Eramgång för de hemlronsulenter, som nytta i många fall, men vill ej tillstyrka n %- skala anstäallas .av riksförbundet. Och got niedgivande, och gtminstone vad jag fick detta bekräftat på denna kondct sistnämnda angar, tyckas alla domhapiferens, av fyra iinga kvinnor, som äro te1 vara ense. mstallda konsulenter och som inte Bland länsstyrelserna finns det en minorikunde börja sin verksamhet, emedan tct, soni. inte ställer sig avvisande och som iiur var som en ogenomtränglig mur inte torde sakna betydelse för fragans avfrån de hem och de husmö-ar de görancle. Konungens bef allningshavande 3kulle arbeta för. Inte .ens utlysta deliiiigst i norr och längst i .söder ha i allmanmonstratio ?ier och föredrag blevo behot ' intet att invända mot. tror m a n dock inte, att kvinnor skola passa Nu har c1ett.a sin förklari-ng uti att ' t _ 3 - under krigsåren har skrivits och talats så mycket om mat, dyrtid och sparsamhet så det många gånger varit rent olidligt. Men det allvarliga ä r att på de håll, dar man synes taga det " h-sliga intresset ' ' på entreprenad, det tenderar till. att detta intresse drages ned till rena flirten, till koketteri. Det a r modernt, det a r fint och framförallt kvinnligt att på stora skyltar tala om sin huslighet: Helst med reklam i pressen. Och maniien bli så förtjusta. " Det var säkert i denna medvetna sjalvkansla, som det nya f.örbundet bildades, inte endast med stora för-. hoppningar på sig själv utan också med stora anspråk .. Förbundet bildades, stadgar antogos och styrelse valdes under uttalande, att denna styrelse i admii~istrationsstat behövde 30,000 kr. Det har förut i sammanhang med denna orgai~isatioii talats om ett statsanslag å 30,000 ki. om året. Frågan a r nu om det a r klokt och ratt att å t en nybildad organisation, som endast givit löften, giva en statens hjälp omedelbart? |
Samma åhr 1599 om hösten, sedan som H. F. N. herttig Carl i Finlandh alltt hadhe intagidh och ställt i roligheet och enigheet medh Sveries ständer, och sedan han till Liflandh och Narffven hade affärdigadh den unge Per Stolpe (kallas unge Per Stolpe, medhan hans äldre broder af en annan moder och var vedh samma nampn, hvilken uthi herttigens armée för Linköping var öffverste qvartermestare och vidh Stångebroo bleff uthi slaget skutin och dödh) medh några små skipp och någedh krigsfolk, hvilken, då han dijt väl öffver kom, lätteligen kom öffvereens medh borgerskapp och krigsfolket i Narffven, togh befästningen inn och Otto Uxkull, ståthållare ther på, till fånga (hvilken doch sedan tiente herttigen och vardt högtt achttatt uthi sitt fellttmarskalksembete), menn Per Stolpe bleff gubernator på Narffven och öffver thess lähn Ålentacka. Till Reffle vardt förordnadh herr Carl Hindricksson, herrn till Kankas, uthi herr Jöran Boijes ställe, hvilken sigh snaart skickade i tidhen och fogade sigh medh ridderskappet i Eestlandh till Sveriges crona. Allttså fölgde Wittensteen, Wesenbärg och Hapsal efther, ty Claes Slatte på Wittensteen och Geert Dönhoff på Haapsala, ståthållare, droge ther ifrån till konung Sigismundus i Poland, ther the och sedan alldeles på polnsche sidan bleffne ähre. Uthi Viborg haffver herttigen till gubernator förordnadh herr Axell Ryning, en godh patriot aff förnemm schlechtt, then han väl förtroo kunde, hvilken och var älskadh af alla mann och medh godt beskeedh viste medh alla menniskior omgåås. Honom till medhielp var och förordnadh Jöran Blank, en tysk af nation, som här i Sverie uthi Närikie |
Hvad han tänkte om Klingenstjerna, skönjes temligen af denna hans anteckning, gjord under hans sista dagar: Klingenstjerna traitait le Ciel serieusement et Dieu assez cavalierement. Devenû précepteur de Mgr le Prince Royal, il dégénéra peu à peu en courtisan et négligca les études L’idée qu’il avait de son merite, amoindrissait quelquefois les égards dûs à eclui des autres Avant lui je restais toujours persuadé, que la connaissance de la Sphére et de la Physique expérimentale conduisait à la connaissance de Dieu et à la conviction de la Révélation et de sa certitude För min del, tillägger han, je dirais toujours avec St. Augustin: Finitâ vitâ habitabimus in illâ eivitate, quæ nunquam ruitura est; vacabimus ad videndum Deum in pace æternâ. Man bör härvid veta, att Tessin började hvar dag sin Guvernörsbefattning med att för Prinsen ”förklara ett capitel i Bibeln, och gifva honom lectioner i Kyrkohistorien”. Hvem skulle nu förmoda det? Men den likhet hade Tessin med Arvid Horn, att han var till sin öfvertygelse renlärig luthersk christen. – Hammarsköld berättar ett utlåtande, som Gustaf III skall hafva fällt, i Upsala 1787, om sina båda Informatorer. Säkrast är, att hålla oss till hans egna Memoirer, i Geijers utdrag. De ställen, der han omtalar Dalin med uttrycklig tillgifvenhet och aktning, kunna vi då jemnföra med det, der han om Klingenstjerna yttrar endast: ”Herr Klingenstjerna, min nye lärare, nämner jag blott. Hans namn är nog kändt och lysande”. Frikostigare på loford är han visserligen i ett Minnes-Tal, hvarom längre fram skall nämnas. Men så mycket synes afgjordt, att för Gustaf III:s ”fransyskhet, fåfänga, ytlighet, otro” m. m. böra Tessin och Dalin åtminstone ej ensamt, eller blott i sällskap med Lovisa Ulrika, få uppbära skulden. |
Han höll som bäst på att fortsätta sina fantasier kring fascister, dekadans, retuscherad fräschet och illusorisk kroppslängd när han i hörnet av Birger Jarlsgatan och Odengatan fick syn på Slappos gestalt, också den kånkande på den tvåhjuliga brevbärarvagnen ej nazistisk men väl tyskproducerad. Men samtidigt var han utan tvivel förvånad inför den andres, den där typens, odiskutabla formuleringsförmåga. Men vilken sorts kontakt, med vem och hur ...? Jag vet inte, viskar den andre. Förstås? Han trodde att han utan större arbetsinsats kunde avläsa hennes olika stämningar, som vore han lika känslig som en barometer eller slagruta. Vem talade om just för dig, att ? Det var riktiga karlar det, ska jag säga. Det i sin tur torde vara förutbestämt av ens personliga konstitution, som i sin tur är bestämt av miljö och arv. Att inte kunna förmå sig, att till exempel vara nästan rädd för hennes lust och intentioner, hennes kättjefulla smil och smekande lätta fingrar under täcket vid läggdags. Surrandet långt därborta håller konstant ljudnivå; han anstränger sig hårt för att höra om det härrör från människoröster. På Brännkyrkagatan försökte du under en period att skydda dig genom berusningar. När Svante blev klar vågade han inte se denne i ögonen. Britta och Bojan: likartade positiva reaktioner, de enda som försvarade mig högt och tydligt. Rena bergochdalbanan mellan allsvenskt och tvåan ... Kjell Höglund! Lite inkonsekvent, tänkte Jan, folk brukar ha det precis tvärtom. Tystnaden rotade sig obevekligt mellan dem, och musiken gjorde allt vad den kunde för att dölja. Jag såg det nu när jag var ute, ett helt skyltfönster på Tegnérgatan var övertäckt. Han ringer en tredje gång och ropar sedan sådär lagom högt, med ansiktet tryckt mot dörren: Hur var det då? Men mycket fanns på detta postkontor som var än knepigt märkligare, tänkte han bistert, så varför bry sig om att fundera vidare ... Ja, men han var väl inte sjuk heller! är hon på väg att fråga men hejdar sig. I loj utmattning erinrar han sig emellertid vissa vaga intryck av försök och fysisk rörelse. " Reaktioner och subjektiva noteringar. |
Kolprisets inverkan möter oss nära nog överallt. Uppvärmning av våra bostäder liksom bränsle för övriga hushållsändamål fördyras, transportkostnaderna på järnvägar och ångbåtar ökas, industriens utgifter för värme och i vissa fall för kraft stiga, kostnaderna för framställning av tackjärn och övriga produkter inom järnindustrien ökas avsevärt och, med ianke på vad endast järnet betyder för det moderna samhället, är det tydligt, att det höga kolprisets verkningar knappast lämna någon människa oberörd, som lever i ordnade samhällsförhållanden. Det bör därför vara av intresse att söka analysera orsakerna till den nuvarande kolnöden samt på grund därav söka få en uppfattning om framtidsutsikterna beträffande koltillgången och kolprisen. Av de kolproducerande länderna i Europa intresserar oss först och främst vår gamla kolleverantör England, som före kriget försåg oss med nästan hela vårt behov av kolbränsle. Enligt uttalande från engelskt regeringshåll i juli d. å. uppskattas kolproduktionen under de närmast kommande tolv månaderna till endast 217 millioner ton mot under fredstid 287KOLFRÅGAN JUST NU OCH FRAMTIDSUTSIKTERNA 339 millioner ton. Minskningen är således 25 %, ehuru antalet gruvarbetare dock icke är mindre än före kriget. De förnämsta orsakerna till denna stora nedgång i produktionen äro att finna i förkortad arbetstid och minskad arbetsintensitet hos arbetarna. Sannolikt inverkar även, att kolgruveägarnes förtjänst blivit starkt begränsad, vilket minskat deras intresse alt medverka till ökad produktion. Man har således skäl att antaga, att mindervärdiga kolflötsar bearbetas på sina håll, och att arbetsledningen blivit i viss grad liknöjd. Hotet om nationalisering av gruvorna lägger likaledes en död hand på företagsamheten, varför något arbete för att uppdriva produktionen, exempelvis genom att upptaga nya, i regel mycket kostsamma gruvschakt, ej heller är lockande för det enskilda kapitalet. Minskningen i kolbrytningen, jämförd med år 1913, utgjorde således enligt ovan angivna uppskattning c: a 70 millioner ton per år, vilket är i det närmaste samma kvantitet, som Englands hela export före kriget. Till lycka för de länder, vilka äro beroende av engelska kol, har man i England icke ansett sig kunna låta produktionsminskningen enbart gå ut över exporten. |
Ingeborg. 1. Ingeborg hun er 16 aar Munter som den lyse vaar Med sang paa läben, glad i sind Gaar hun til sit arbejd ind Og naar saa aftenklokken slaar Ingeborg til hjemmet gaar Fars og mors öjensten Paa själ og lebene lige ren Hun er hjemmets sol og lykke Hun er dets hygge Hun kan det altid smykke Ingeborg hun er en pige Hvis jagu lige man ikke har. 2. Ingeborg fylder 18 aar Hun en lille ven sig faar I den lyse grönne lund Svor de troskab mund mod mund Og under himlens stjernehär Fik de da hinanden kär Og de veksled troskabsring Far og mor sa ingenting Men de smiler blot fornöjt Med skälm i öjet Naar Ingeborg i söndagstöjet Ned ad gaden ilte Og muntert smilte til käresten. Slut. Den 4-2 1920 A. S. Nilsson Sjömansvisa. 1. Långt från mitt älskade fosterlands stränder Vandrar jag kring på det brusande hav Söker mitt bröd uti främmande länder Förnöjd med den lott som försynen mig gav. 2. Jag som mång andra är skapad till möda Ack vilken dödlig har ej trevnad däri Blott man har hälsan och tarvelig föda Så går våra dagar helt nöjsamt förbi. 3. Men när som jag uppå hemorten tänker Där som jag vänner och släktingar har Jag allt bekymmer i havet nersänker Lever sen sorgfritt båd nätter och dar. 4. Jag ingen dagbok för dagen vill skriva Ej heller nån räkning, blott årena går |
Lillieströms dreng, i så måtto. R eaor sände drengen och twenne sina söner, sampt Ekegrens poyke att gåå uth i humblegårdarne och repa grääs, när dhe komozo tillbaka öfwer nye broon, gick tienaren på nya to rg a och sparkade wärian och gehänga för föttren på sigh, hw ilka dhe stode och såge på, då kom han efter dem, fölliandes dem till Reaoris port, kastandes stenar, att hwar folchet icke hade fått salvaa sig undan, hade dhe illa blifwit af honom slagne. Drengen inkom, bekende sig hafwa d h a giordt i dryckesmål, och icke kendt honom. i 66 j : Consistorium skiärskodade saken, påminnandes sig Rectorem och hans folch wara privilegerat för alt sådant och annat wåld. Resol. Erik Johanson Lillieströms dreng, skall sittia 8 dagar i prubban, bönedagen fåår han blifwa frij, sedan skall han gåå in igen till dess tijden är omgången, så frampt han icke kan afbedia saken. Olaus Becchiftr är anklagat af barberare gesellen Matthias för en rdr han Olao länt hafwer, och icke will betala. Om denna skuld är han af Rectore ofta budh sänd att darera, sammaledes om någo» skuld till landskapet, men icke efterkomit, sammaledes af andra Rectorib#x. Resol. Efter Becchuw hafwer brukat en så stoor tresko emoot alla Rectoris förmaningar, ty setties han i prubban till dess han Matthiam, och landskapet betalt hafwer. Den 10 Junij sammankommo professores in Consistorio, praesent. M. Rectore, Dn. Scheffero, Dn. Åkerman, Doct. Hoffwenio, M. L Fornelio, M. Ravio, Dn. Verelio, Dn. Emporagrio. 1. Angaf Rentemestaren att capitenen* i Fundbo är sinnat att updraga academien |
Träl Lars Jöns Enka i Kårgiärde -√ - 6 - fådt Ribb Lars Larss.s Enka i Hansiö -√ - 6 - fådt Sergeant Carl Löthström -√ - 12 – fådt 1775 d: 26 Mart: närwarande några Ståndzper soner samt Nämd och fiärdingsmän 1. Berättade Herr Probsten, at han fådt sig tillskickad ett Exemplar om Potates sående och wårdande, som blef framgifwit att gå byetals ikring Soknen, och tog då emot densamma Mönsterskrifwaren Hr Schiutz at honom för sin by upläsa och sedan lämna till granne fiärdingsman at i dess district låta upläsa, och att den måtte genom Soknen gå, att alla fiärdingarna måtte få kunskap derom. 2. Som en ny Skrift eller Förhörsbok kommer efter Ven. Consistorii anstalter at inrättas, tillsades, att fiärdings männerne sielfwa eller genom Bysmännerne bestäl la at de hos Hr Magr Ihrstadius, som antagit sig at boken förfärdiga, angifwa den rubbning, som blifwa kan an gående hushållen i nu brukliga boken 3. Angafs at Ven: Consistorii instruction wäl säger, att hwarje halft åhr interessen för utlånte pengar af Kyrko Capels och Fattig Cassorne borde infordras och betalas; men som sådant intet sker, som man nog fått förmärka, så blifwa kyrkoskrifwaren Eric Larsson Bäck och extra antagna Kyrkowärden Nils Gabrielsson i Slättberg anmodade at gå ikring Soknen, at dessa interessen in fordra, samt upsäga de länte pengar hos dem, som icke richtigt erlägga interesserne 4. Taltes om den förestående Kyrkogårdz widningen och att nödwändig sten därtill måtte framföras, medan föhre är at icke den måtte på kärra sedan framföras, där icke täppning beqwämligen till nästa åhr kunde blifwa med gärdesgård; ihogkommande det fattade beslut i allmen Soknestämma d 15 Jan: sidstl.e |
Ett bref hade nu anländt, som i förväg berättade om Carl Lejonankars ankomst påföljande dag. Fru Catharina tackade Gud, „att änteligen den dag var kommen, då icke mera fiendens makt och välde lade hinder i vägen för återseendet af personer, kära för hjertat, och då freden tillät henne att få en af sina käraste önskningar uppfyllda, den nemligen att få kalla Carl Lejonankar sin son.“ Margaretha gret i hemlighet öfver det öde, som nekade henne att få emottaga äfven sin make nu, då så många andra förhållanden jemkades, och Cecilia, ja, hon hade sjelf ej rätt reda på hvad hon tänkte. Hennes hjerta klappade fort vid tanken, att hon nu skulle få sluta sig till honom, som så länge varit hennes tankars mål, hvars minne varit den grund, ur hvilken alla hennes känslor och handlingar framträdt, och ändå var han henne så fremmande. Åt Margaretha kunde hon ej rätt meddela hvarken sin fröjd eller sin bäfvan. Hon kände att hennes glädje skulle göra Margaretha ondt, och huru kär hon än höll henne, tyckte hon dock att hon ej borde låta henne märka att hon nu kände något annat än glädje. Om qvällen, när de båda systrarna inneslutit sig i sin lilla kammare, och Cecilia, just utsträckande handen till ett hjertligt godnatt åt Margaretha, skulle nedlägga hufvudet på dynan, skrek hon gällt till och kastade sig darrande i Margarethas armar. En stor spindel tågade sin väg fram öfver hennes hvita örngott. Margaretha som följt rigtningen af hennes blickar, varsnade genast den ovälkomna gästen, och oaktadt det obehag hon sjelf hyste för spindlar, fattade hon nu hastigt denna, sprang för att kasta ut den, och återkom glad och vänlig till Cecilia. „Cecilia,“ sade hon halft förebrående, „ännu så barnslig! Ser du ej hur lätt den sorgen lät bota sig. Måtte du ej behöfva kännas vid någon svårare än denna.“ |
Jag vågade inte ropa, förstår du, av fruktan att ... Ett enda falskt steg kunde ju vara nog. Myrn glödde allt blodrödare, och dess tusendetals små vattenpussar började glindra som grymma, sugande ögon. Om han bara vid ropstenen vek av till höger, där vägen gick i en stor kurva, då vore han räddad. Men myrn bredde ut sig så fager och lockande just mot vänster — och gångstigen syntes just där så säker och fast. Nu fick jag se att korset, eljest uppsatt till varning, blåst ned — kanske för längesedan. Hit kom ju nästan aldrig någon. Jag hade inte tid att följa stigen längre, jag sprang i snedd, sprang på dödens utsträckta händer, men jag var honom för snabb, alldeles för snabb. Sol-Hans var nu vid ropstenen. Han stannade, tvekade ... Bönen hann inte lämna mina läppar, men den satt i mitt hjärta. Ramlade himlen, föllo stjärnorna ned, blev jorden till spillror och flammande eld! Så kändes det för mig, han vek av till vänster! Nu ropade jag. »Hans, Sol-Hans, hjälp, hjälp, gubben dör! Hans — Hans, hjälp! Gubben dör!» Aldrig har ett människobröst utstött mera förtvivlade rop, men den vida myrvinden slet sönder ljudet i smulor. Ångestsvetten i min panna var nu kall dödssvett, men ändå tvingade jag mig att knäböja för att genom stillhet ge ljudet större styrka. Då såg jag att myrn andades. Må Gud hjälpa honom, den andades, andades efter rov! Jag satte händerna för mun och ropade vilt, knappt mänskligt längre: »Hans, Sol-Hans, vänd om! Döden, döden!» Han hörde mig inte, och myrn andades allt häftigare, de klara vattenögonen glindrade allt snålare, och det röda djupnade allt mer och mer i blod. Jag kastade bort ränseln, jag kastade bort rocken, jag slet upp skjortan — jag sprang inte längre — jag tog språng. Redan kunde jag urskilja konvaljerna på hans ränsel och den solljusa nacken. Jag såg honom, inte som bara en form, utan jag såg honom. Då ... Gud, Gud, varför tillstadde du det! Varför tillstadde du det! |
Han tyckte också att det finns gott om visioner, men att det saknas strategier för att genomföra dem. - Men jag är orolig för tidsperspektivet. Det konstaterade Läkarförbundets ordförande Robert Leth vid Distrisktsläkarförenings fullmäktigemöte i Malmö i slutet av april. Det är effekten av ett totalt sammanbrott av landstingens planeringsansvar, sade Robert Leth. - Vi har en schizofren situation med arbetslöshet och specialistbrist. Central fråga Antalet ST-läkare i allmänmedicin är idag så lågt att de inte räcker för att täcka de kommande pensionsavgångarna. Ingvar Norén, ledamot i DLFs styrelse, menade att distriktsläkarna varit för passiva. Staffan Skobe, Kalmar, påpekade att primärvården står inför nya stora arbetsuppgifter med bl a hemsjukvård, palliativ vård och överföring av patienter från slutenvården. - En av mina visioner, och som Läkarförbundets centralstyrelse ställt sig bakom, är att målet ska vara 6 000 allmänläkare, sade Christina Fabian, Läkarförbundets andre vice ordförande som varit ordförande i Prima-gruppen. För att nå dit skulle varje vårdcentral behöva anställa en ny ST-läkare vart fjärde år. Jag tycker det är för långt. - Vi ska ta fasta på talet om fast läkarkontakt. - För två år sedan var förändringströttheten stor i primärvården. Han menade att DLF borde arbeta ihop med SFAM om detta, vilket styrelsen tog till sig. Arbetsgruppen presenterade också förslag hur man ska åstadkomma bibehållen läkartäthet inom primärvården. - Vi har tagit på oss arbetsuppgifter ingen annan velat ha. Kristina Johnson Robert Leth knöt ihop debatten och konstaterade att frågorna om bemanning och arbetsuppgifter är intimt kopplade med visioner om primärvården. I rapporten konstateras att det råder stor osäkerhet om hur landstingen kommer att utforma primärvården de närmaste åren. Det man vet är att landstingen minskat på rekryteringen genom att inte anställa lika många ST-läkare som tidigare. I vintras presenterade Läkarförbundets Prima-grupp en summering av de senaste årens erfarenheter inom primärvården. Så är det inte längre. Han uppmanade DLF att formulera sin vision om hur primärvården ska vara i framtiden. - Hur ska vi klara det med en dimensionering enligt Prima-gruppen? - En av de viktigaste faktorerna är att vi tar på oss uppgiften att leda primärvården, påpekade Carl-Eric Thors, DLFs ordförande. Han tyckte det är bra att Läkarförbundet ställt sig bakom målet 6 000 allmänmedicinare. |
Oftast saknas från början uttalade mål varför målbeskrivningarna i exemplet med Ester kan verka luddiga i jämförelse med målbeskrivningarna för exemplen med Roshin och Fabio, som utgörs av organiserade verksamheter med institutionella ramar.68 I Tablå 4 beskrivs samtalet på bryggan (4:1) och det mobilsamtal som inkommer i samband med detta (4.2). Då läraren tagit initiativet till att söka upp gruppen har ibland verksamheter uppstått där elevernas målsättning tyckts vara att redovisa arbetet, det vill säga en slags hybrida verksamheter med drag av verksamhetstypen förhör. S. Liksom undervisning och uppfostran ser jag umgänge som en social praktik som skapas och återskapas av deltagarna. jag trodde att hon skulle sö don ' t get mad at me, i would never leave you for a banjo säger: dö Alice säger: oj, vad jobbigt! De utgör en sekvens ur ett samtal med en klasskamrat (avsnitt 9.3.1), ett utdrag ur en chattkonversation med en annan klasskamrat (avsnitt 9.3.2), en del av en skoluppsats (avsnitt 9.3.3), den första versen i en rapplåt (avsnitt 9.3.4), ett SMS (avsnitt 9.3.5) samt en sekvens ur ett arbetsrelaterat telefonsamtal med en kund (avsnitt 9.3.6). Exempel 24 Första versen i Gustavs rapplåt 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Kamma håret, köp nya kläder för nytt mode, nytt väder i Sverige vi är där vardags vanity, japps that is me sho en till ja-vill-bli en image wannabe de e dagens nye svensson super barnbidraget på bolagets sex-i-taget för flyktiga behaget så vid det här laget rackar ungarna på T-livs lr Rätt Pris det blir rätt snabbt kris, någon snabbt ring BRIS ja drar redan ” is ”, kan ni se denna malice de e sprängande, hängande, svängande, med folkets bengande o hipotyperna, men lögnerna det dryper´ja ja har fått nog av dessa yter ah man stödjer halva biten, ja jag stödjer nästan skiten de e som ungdomskrisbiten missats i praktiken. Projektplan Ungdomars dagliga kommunikation - ett avhandlingsarbete vid Institutionen för nordiska språk i Uppsala Institutionen för nordiska språk Dept. |
Kusken var så förskräckt, att han för ögonblicket själf knappast visste hvad han skulle göra eller låta. Komme man hem till Sverige och berättade det här fullt sanningsenligt, så skulle folk ändå anse en för en lögnare af första rangen. I denna stunds berusande lycka glömde Svea helt och hållet sin patient. – Jag förlåter dig. Dervid uppmanade hon honom gång på gång att dricka. – Jag vill åtminstone försöka, svarade Hjelm lugnt. Då upplyste ändtligen efter långa år en solglimt min bedröfliga tillvaro. Men låt oss äfven hädanefter vara de goda, gamla kamraterna! Dermed rusade han som en besatt utan att ta på sig någon hufvudbonad ut ur rummet. Hans förstånd hade tydligen då icke ännu varit i så hög grad omtöcknadt som under den sista dagen af hans lefnad, då de båda resandena lärt känna honom. En minut senare hade Hjelm med henne uppnått landsvägen, och nu bar det i väg i riktning mot staden. En af dem närmade sig Esther. I det samma var budbäraren nere från kuskbocken och hjälpte så beskäftigt flickan att stiga ur. En detektiv fattade posto vid stora ingången, de andra gingo till baksidan af huset. Vill herrn ut till någon skuta? – Glöm inte Kudja! När natten inbröt, anlände Francis till ett litet värdshus och beslöt att stanna här öfver natten, ty hon kände nu både hunger och trötthet. Mängden upptäckte snart, att främlingen dansade fandango mästerligt, och lusten att begabba förbyttes i högljudd beundran. Motigheter. – Hvad tar ni er för friheter? Ty de svåra olyckslagen hade verkligen brutit Rixells krafter och nedlagt honom på sjukbädden, der han länge sväfvat mellan lif och död. Fort härifrån! Skulle deras förhoppningar denna gång verkligen gå i uppfyllelse? Hvarför bär du dig åt som en besatt? Han rusade som en besatt på den stackars saten, grep honom i axlarna och ruskade honom häftigt samt öfverhopade honom med vredgade skymford, för det han vågat drifva med hederliga män. |
IV. Häradzdomen af Tenstad tingzplatz d. 4 Septemb. 690. oplästes, hwar uti bewillias Gustaf Forsel emoot Acad.n och des intressenter att mätning och dehlning effter öre och örtug på skog och uthmark uti Tibble ske skall. Resol. att dhetta sker så snart dhet låter sig göra och käranden dhet påstår. V. Oplästes Erich Johansson Hagels och Anderss Matzsons breff till fogden Swen Jönsson, hwar i dhe intet protestera emot lagmans syn som är förordnat d. 29 Oct. emellan Haglösa och Elsarboo utan att dhe ey willia kosta något dher på, utan dhen må dhet göra som synen begärt, doch 1. cavera dhe dhet en nämbd tages som är opartisk. Resol:o. Skrifwes till fogden Swen Jönsson tillijka med en copia af detta bref och att han dher till tager en nämbd som opartisk är, och den wederparterne ey kunna hafwa något att emotsäya. VI. Natio Ingermanniae supplicerar att få åter igen någon begrafningzhielp för And. Avenario till klåckome, kurens betalning, dher lijket stod och lijkpredijkning. Resol. att fa så mycket som behöfwes till klåckorne och kuren aff cassa studios, så snart bewijss inkommer huru högt dhet stiger. Hwad lijkpredijkningen widkommer så förmodar Consistoriales att kyrkioherden aff christelig kärleek och medlijdande ey undandrager sig att gratis hålla predikan öfwer en fattig student, warandes omöyeligit att en siälesörjare lärer draga sig undan ett sådant christeligit arbete och kärleekz wärk fast han för åhörarens fattigdomb får något i handen el:r och låta någon annan dhet af ministerio betala. VII. ProRector förmälte att borgmästaren [Drabitius] i Östhammar gör på minnelse åter om des expenser han giort här å orten då han med des hustru |
Han såg, att modern öfver sin svarta klädning bar en lång tröja af hvit linong, kantad med hvita spetsar, just en sådan, som prästerna bruka. I handen höll hon den stora mässboken med guldkorset, som han tusentals gånger hade sett ligga på altaret i kyrkan där hemma. De små korgossarna satte ned ljusen bredvid hans hängmatta och lade sig på knä, svängande hvar sitt rökelsekar. Sjömannen kände den milda doften af rökelsen, såg de blå rökmolnen stiga upp och hörde hur rökelsekarens kedjor skramlade. Under tiden slog hans mor upp den stora mässboken. Han tyckte, att hon började läsa dödssakramentet. Nu syntes det honom godt och ljufligt att ligga död på hafvets botten. Detta var mycket bättre än kyrkogården. Han sträckte ut sig i sin koj, och ännu en lång stund hörde han moderns stämma mumla latinska ord. Rökelsen drog fram öfver honom, och han lyssnade till skramlet af rökelsekarens kedjor. Så upphörde allt detta. Korgossarna lyfte upp ljusen och gingo före modern, som slog ihop boken med en hård smäll och följde dem. Han såg, att de alla tre försvunno under de grå kojerna. I samma ögonblick de voro borta, var det slut på stillheten. Han hörde kamraternas andetag. Skeppsvirket knakade, vinden hven, och vågorna skvalpade. Han förstod, att han ännu hörde till de lefvande på hafvets yta. »Jesus Maria, hvad skall det betyda, som jag sett i natt?» frågade han sig. Tio minuter senare träffades L’Univers af en hård stöt midskepps. Det kändes, som om hela ångaren rämnade i två stycken. Det var detta jag väntade, tänkte den gamle matrosen. Under den förfärliga förvirring, som uppstod, då alla de andra sjömännen kastade sig halfnakna ur kojerna, klädde han sig betänksamt i sina bästa kläder. Dödens försmak låg honom på läpparna med stor ljufhet. Han tyckte sig redan höra hemma därnere på hafvets botten. Då den starka stöten skakade fartyget, låg en liten kajutpojke och sof i ett krypin på däck nära matsalongen. |
Soldis bleknade och kysste den lilla på pannan. – Är jag då alldeles glömd nu i min faders gård? – Nej, nej, syster. Far och bröderna tala inte om annat än om dig, när de sitta vid elden och slöjda. De säga, att för dem finns det inte något annat än du i hela världen. Och de ha letat fram dina gamla kläder och lagt dem i kistan, som står i skämman. Jag har nog märkt, hur ibland den ena och ibland den andra smyger sig dit in, när han tror, att ingen ser det. Och jag har nog försökt att smyga mig efter, men då har alltid dörren varit stängd inifrån. – Och det var bröderna, som skickade dig hit? – De ville, att jag skulle se, hur du hade det. De visste, att mig skulle ingen göra något illa. För säkerhetens skull togo de af mig allt, som var af silfver. – Och ingenting skulle du säga mig, Ulfva? – Jo, tre ord skulle jag säga dig. Tålamod, tålamod, tålamod! Soldis blef stel och rak och ännu blekare. Hennes blick gick bort öfver den lillas hufvud utan att se. – Öfverbringa då till bröderna kyssen, som jag gaf dig – sade hon, men sedan blef hennes röst hård. – Hälsa dem, att jag är en lycklig odalkona på det rika Folketuna, gift med en ädel och frejdad bondeson. Ingevalds uppjagade sinnesstämning, som beständigt vägde mellan ömhet och segertörst, rustade honom med fin hörsel. Han förstod till fullo det trotsiga hånet i hennes svar, men han märkte också mycket väl den förtviflade hjälplöshet, som orden voro ämnade att skyla – eller att blotta, allt efter hur man tog dem. Han kände, att trotset denna gång icke heller gällde honom enbart utan också bröderna. Han njöt med en svindlande glädje af hvad hon hade sagt och upprepade det två gånger för den lilla, så att hon icke skulle glömma något. Sedan tog han henne om handen och ledde henne med sig ut ur stugan. Hon grät ännu, fast tyst. Förvirrad såg hon sig omkring utan att dock längre våga tänka på att springa tillbaka för att en sista gång slå armarna om den stränga systern. |
Det enda sätt, varpå förbundet egentligen framträtt, är dess fortsatta vägran att erkänna Italiens erövring av Abessinien, en ståndpunkt, som naturligtvis principiellt är ali aktning värd, men vars praktiska ändamålsenlighet förefaller svårbegriplig, sedan man nu en gång låtit erövringen ske. Italien har dragit konsekvenserna av Genèves halsstarrighet och i december utträtt ur förbundet. Förlusten är i och för sig ej så stor — för ett folkförbund i anda och sanning vore den nuvarande italienska regeringens medverkan av rätt tvivelaktigt värde. Men under närvarande förhållanden har åtgärden den ej ringa betydelsen, att den definitivt ger Wilsons skapelse prägeln av en allians mellan tre stormakter och deras klientel, med en spets riktad mot tre av de fyra andra stormakter, som stå utanför. För de stater, som verkligen tänka sig en klart neutral politik, är medlemskapet i Genève vordet en svår black om foten, men å andra sidan är det ej så lätt att gå ut utan att ge denna handling en viss spets mot förbundets båda huvudmakter. Av de tre s. k. diktaturstormakterna har Tyskland haft ett lugnt år, där framgångarna varit åtskilliga, ehuru inga kupper av samma slag som tidigare ägt rum. Den isolering, som under de första åren tycktes hota det tredje riket, är helt avvärjd. Japan och det 1934 så fientliga Italien lia nu närmast karaktär av bundsförvanter, en utveckling, som beseglats av Mussolinis triumffärd till sin kollega i Berlin och av Italiens anslutning till 1936 års antikommunistiska fördrag mellan Tyskland och Japan. Samtidigt som axeln Berlin — Rom och triangeln Berlin — Rom — Tokio hävdat sig som storpolitiska konstellationer av första ordningen, har Tysklands förhållande till vissa mindre stater: Belgien, Jugo 5Spänning och avspänning under 1937 slavien, Rumänien, undergått en utpräglad förbättring, och de goda förbindelserna med Ungern synas bestå. I Sydamerika, särskilt i Brasilien, spåras en märkbar ökning av det tyska liksom av det italienska inflytandet. Möjligen har förbindelsen med Österrike varit en besvikelse för Berlin, då fördraget från sommaren 1936 ej medfört den snabba penetration vid Donau, som man nog väntat sig, utan Schuschnigg alltjämt lyckats hävda sig vid rodret och företagit ett visst närmande till Prag. |
dagens nummer infört en .vadjan till allmänheten1 att Narvavagen 29. Harald Saloqon, Registrator, lämna bidrag till det amerikanska lotteri, som i samband Cecilia Simonsson, Norrtiillsg, 47. med de gamlas dag, kommer att ano~dnas. Det visade sig Brahegatan 2 A. Carl Sjöberg, Direktör, förra hösten, att denna lotteriform var mycket gouterad E. Swedniark, Fil. Lastmakaregatan 27 B. bland allmänheten och behållningen däraf blef afseyard, Carl E. ~ a i be, i ~r&e, ' ofveistel., hvilket gifvit vederbörande anledning att i Ar & sluta sig Eriifried Tliiilin, ~anuf.-ha; id.l., K. Slg#tet. Drottningg. 56. för att söka få vida stölrre proportioner pAl det amerikanJ. Wibergh, Musikdir., L. wieand&-, ' f: v. Redlich, ska lotteriet an fallet var förra aret. Den bättre, situerade. Narv&$$igen 8. allmänheten visade sig i fjol, mycket frikostig, da det, gall" De Gamlas Dags " Byrd, Gust. Adolfs tt$g 22, 1 tr. de att f2 ihop vinster till lotteriet, och map raknar pli '. ' lika stor eller större frikostighet i ar. L firade fröken Walborg Lagerwall sin 60-årsdag ute på Dalare, där hon under sommaren vistas. För Dagnys läsare bör fröken. Lagerwalls namn. Mjölk dagligen till afhämtning. Oskummad för 15 öre lit. Handskuuud för 6 öre lit. O. ~~~OOOOOOOOOeOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO: t stjernans) Lax6rniarmelnd, sb undvikes till fuGd af dess behagliga smak allt bråk vid intagandet. 1: ma smör kr. 2.00 pr kilo. Stociholms Hejeriaitiebolag. Allm. Tel. Br. Skrgfer utgvna af: Centralsiyrelsen i Landsföreningen för kvinnans polifiska rösträtt. N:? |
II-a Jaro, N-ro 14-a, Februaro 1927. Maitreya dyrkades av personliga motiv som lycka och långt liv. En kropp, utgiven av Gud, kallar man delkropp. Usona, egentligen hörande till Förenta staterna. Jag har ställt till en plan för att regera världen med en Gudomlig kung. ” 739 Oomoto Internacia rapporterade regelbundet om olika försök att åstadkomma nedrustning och försök att åstadkomma en världsfederation. Men detta är inte allt; Ômotos lära är inte någon väsentlig sak för mig, för denna dess moral känner jag sedan länge till och praktiserar; dessutom vill jag inte ha moralistens roll, utan jag vill ha esperantistens. 1.4 Källor och källkritik27 De grundläggande heliga skrifterna skrivna av Nao och Onisaburô är 92 stycken. Man skulle också värva lokala ombud. 489 Onisabro DEGUĈI, ” El la Rakontoj el la Spirita Mondo, Fundamento de Animo ” [Kap. 1-5], OO, 1952, 9-10, 14-a Jaro (N-ro 147-148), s. 132-133. Introduction. Ĝis 1935 oni ofte priskribas Onisaburon, kiel revenintan Kriston. Dess program förenade Onisaburôs lära om en religiös revolutionär-evolutionär restauration med regeringens program för nationell mobilisering för de traditionella värdena, i vilket bl.a. shintohelgedomarna blev statliga institutioner. ’ Tro ’ beskrivs ibland i mer allmänna ordalag: man skall luta sig mot Gud, rena sin själ eller vända sig mot Gud. Många övergick då till den kristna församlingen i Ayabe.112 Den anglikanska kyrkan i Ayabe som byggdes på 1800-talet ligger för övrigt bara några tiotal meter från Naos bostad. 113 Samtal med HAZAMA Hirotomi, 20 september 2001. Japan fick samma exterterritoriella rättigheter i Kina som de övriga kolonialmakterna hade. |
I Falbygden nedanför Mösseberg möttes härarna på båda sidor om ett moras. Tolv Ula rusade in i den vilda striden med sin yxa och hoppade från tuva till tuva, men marken var dyig och lös under tyskarnas hästar, så att de fastnade i gyttjan. Mitt i det flyende myllret av sönderhuggna fjäderbuskar fick han se kung Albrekt, som hade mist sin häst och barhuvad gick av och an och vinkade med en smal käpp. Han var smal om benen, smal om armarna, smal om bröstet och i ansiktet. Allting på honom var smalt, till och med det kluvna skägget. Det var bara det krusiga håret, som var stort och yvigt. Han hade svårt att göra sig förstådd på sitt främmande språk för de segrande svenskarna, och de omringade honom med sina pålyxor och förde honom som fånge till drottning Margareta i Bohus. Bondemännen byggde sig kojor av granris nedanför borgen, och där kom Margareta med herrarna, liten till växten och brun i hyn, men med vackert böjd näsa och viljefast haka. Försiktigt och klokt utvecklade hon sina meningar, då hon stannade och talade. Eller också teg hon alldeles och lät någon annan föra ordet i hennes ställe. Hur det så gick, blev det till sist ändå alltid hennes önskan, som segrade. Nu var det hon, som rådde i Sverige. Om natten, när herrarna kommo från rådplägningen på borgen, lysta av facklor, sade de skrattande till folket: »Ha ni hört, att nu har drottningen straffat kung Albrekt för hans skryt och satt på honom en hätta med nitton alnars släp?» »Det är nog bara gyckel av er herrar med oss bönder», svarade Tolv Ula och hängde igen yxan över sin axel. »Fast nog kunde det ha varit rätt åt honom. Vad mig gäller, har jag nu gjort min tjänst här och får söka lyckan på annat håll. Jag har aldrig mer ro att vila två nätter i rad. Det är helgakväll, och nattramnen måste ut och flyga.» Den gången ställde han sin hemlösa vandring till det tornkrönta Stockholm. HÄTTEBRÖDER OCH KAPARE. |
här i landet. Ej heller voro skären så många eller så vackra som hos oss, ty här voro de alldeles kala och nakna; förgäfves sökte jag få se ett enda träd, blott torniga, kantiga höjder och berg, formande sig i de underligaste fasoner, ofta enstaka stående pelare, liknande de förunderliga kusterna af Normandie. Men hvad som mest förundrade och behagade mig var vattnets klara djupblåa färg, hvars like jag ännu aldrig sett. Ty i Östersjön och Nordsjön är det alldeles grått, jemfördt med detta. Här hade det en klar, fullkomligen himmelskt azurblå färg, så att bottnen på de upphängda båtarne, deri afspeglade, voro alldeles blåa. Vi sågo på långt håll Hiéres-öarne och inloppet till Toulon, seglade hela veckan för god vind, som mest om dagen mojnade ut, men om natten friskade mera i, tills vi om lördagen den 28 oktober om morgonen långt förut sågo Etna och andra höga spetsar af Sicilien. Vi seglade hela dagen på dem och kommo småningom närmare till dem om aftonen; men om natten blåste upp en frisk Sirocco, så att vi fingo vända bogen mot böljan och börja kryssa. Vi hade sålunda med god vind kommit framom Sardinien, som vi ock sågo, ehuru på särdeles långt afstånd, så att intet deraf kunde urskiljas annat än dess höga bergstoppar. Vinden var oss högst ogynsam och huru helst vi vände oss skralnade den mest så, att vi ej hunno mycket fram. Den 30 kommo vi med lofven under Girgenti, som vi genom kikaren kunde se mycket väl, så att till och med husen kunde särskiljas. Här kommo vi helt nära en annan brigg, hvilken såsom vi gick på kryss. Han hissade flagg och då den var lik vår helsades mycket artigt med våra flaggor, och vi seglade hvarandra så nära att kaptenerna talade med hvarandra genom språklurar. Han var hemma från Kaskö och gick på Odessa med tjärlast. Sedermera kommo vi före honom och träffades ej mera. Följande dagen passerande vi Palma, som vi äfven kunde se ganska väl genom kikaren, |
Jag var icke utan oro vid detta förslag, ty jag insåg nog meningen vara den, att jag skulle taga hand om unga herrn. Ha ni haft roligt, ha ni ... Såå, att Arnman fått penningar hemifrån! Jag menar det visst icke så, som ni tycks förstå det, Birger! Låt mig behålla tåget, låt mig behålla tåget! Blott ett par gånger har jag känt liksom droppar av en välgörande balsam falla på det svidande såret, och det har varit, när jag på omvägar, som också ingen människa anat, skickat hjälp till den ene jaktkarlens bägge efterlämnade söner den andre hade varken hustru eller barn. Vårt avsked, min son, gäller kanske för detta livet! sade kaptenen med frimodig öppenhet och kastade i detsamma en blick på Gabriella, en blick, som hon icke förstod, men vilken icke desto mindre fyllde hennes bröst med den första oron, ty där låg varken sällhet eller glädje i blicken, utan tvärtom ett dröjande farväl, där intet frågetecken om något återseende förekom. svarade Anton med ett sällsamt uttryck i rösten. Men det är icke roligt, att mor ser en olycka, där mor icke kan blicka djupare i korten än här! Mitt samvete säger mig, att jag förbunde mig med er, på sätt och vis delade ert gräsliga brott, om icke ... Sedan .. Han plägade alltid komma om aftonen, när jag slutat mina göromål, och därför kan bror tro, att jag blev ' kors i bröstet ', då herr jaktlöjtnanten dristigt stiger in och säger: ' Håll till godo, jungfru Majsen! Det är kapten det måste vara han! Packa dig åstad och kom ihåg, att du ej mer har mor att klaga för! Ja, men pappa, nu går det i dörren inne till blå kammarn! Några små blodfläckar syntes också här och där de hade troligen kommit från Josefinas fina fingrar, då hon vid det halvslocknande ljuset och med ögonlocken tyngda av sömn stuckit sig med nålen. Och syster höll ord! Du betalar av en del årligen, tills skulden är slut. Ingenting förmår mig att blunda, då meningen är, att jag skall hålla ögonen öppna. Är det nära intill? Det fägnar mig att ni äntligen erkänner sådant! En uppslagen psalmbok låg bredvid Erikas arbete. Det hade varit så gott att bränningen vid Paternosterskären slukat oss alla. |
Mycket vacker och äfven rik, var hon ett före Till föreståndarinna för Djursholms mål för såväl verklig kärlek som spekulationer, samskola har antagits fröken Gerda von Friesen, ty det troddes allmänt, att hon skulle i en framsom vistats i Norrköping i 1 (3 år såsom en af tid ärfva sin rika faster, och dessutom var hon föreståndarinnorna för det välkända Pihl von ägarinna af en rätt betydande förmögenhet efter sina afiidna föräldrar. Efter föräldrarnes död Friesenska elementarläroverket för flickor. hade hon vistats i fasterns hus och af denna åtnjutit den ömmaste moderskärlek. Fröken Elin hade haft ett verkligt ungdomstycke. Varit förlofvad med en präktig och ansedd man, assessor Rahm. Genom något missTeater och musik. förstånd å ömse håll hade det kommit en fnurra Kungl. operan har återupptagit Rossinis » Barpå tråden, och som båda voro unga, stolta och beraren i Sevilla ». Löjtnant Forssell debuterar obepröfvade af världen, trodde de sig, hvar för i Figaros parti Vi återkomma i nästa nummer sig, ha blifvit förfördelade — och bröto förlofningen. Båda hade sedan i tjugufem år förblifvit bärtill. ogifta och inom sig själfva — sin kärlek trogna. Dramatiska teatern gaf i går torsdag för första Båda önskade brytningen ogjord. Men båda gången den bebådade nyheten, » Talismanen », voro för stolta att ta första steget till en uppsagospel på vers i 4 akter af Ludvig Fulda i fri riktig förklaring. Numera tillhörde assessor Rahm (ifversättning af Daniel Fallström. Vi återkomma fröken Klints umgängeskrets och trifdes bättre i nästa na ' till ett närmare omnämnande. i hennes hem än annorstädes. Södra teatern ger för närvarande kväll efter Som redan är antydt, hade Elur Klint i tio år kväll den gamla välkända farsen » Petermans varit en öm mor för sin brorsdotter Elsa, som flickors. Hr Bergströms Peterman hör, som bevid åtta års ålder blef föräldralös. Elsa var vackant, till skådespelarens allra bästa varianter af ker och rikt begåfvad och sin fasters stora favorit. |
Men i ett avseende har hans lära, utan att ens i den punkten vara ny, kommit i strid med »fariséernas och de skriftlärdas», eller med ett flertal bland dem: han har varit en avgjord motståndare till den gamla offerkulten. I sitt kommentarverk till »De tre äldre evangelierna» har Johannes Weiss (eller kanske Wilhelm Bousset, som efter Weiss död har bearbetat det) på tal om Lukasevangeliets liknelse om »den barmhärtige samariten» påpekat, hur prästen och leviten där omtalas med en ovilja, som »motsvarar en vid den tiden utbredd folkstämning mot tempelkulten och offren». En sådan folkstämning har stått i nära samband med en allmänt utbredd harm över de maktägande Jerusalemsprästernas onationella och underdåniga ställning till främlingsväldet. Jesus har påtagligen delat denna folkstämning och gjort sig till talsman för den – ett ämne som skall vidare utvecklas då vi nå fram till den avgörande episod, som på det teologiska språket kallas »templets rening». Huvudorsaken till det hat mot »fariséerna och de skriftlärda», som har fått uttryck i evangelierna och som snart utvidgas till att omfatta judarna överhuvud, har dock varit den, att de första släktleden av kristna i den skriftlärda judendomens representanter ha sett sina mest fruktade fiender. Och detta hat kan utan tvivel ledas tillbaka till Jesus själv och hans närmaste krets. »Fariséerna och de skriftlärda» ha dels varit motståndare till alla messianska rörelser, av vilka de blott ha fruktat olycka för sitt folk, dels och i synnerhet ställt sig avvisande mot en galileisk messias. Kanske ha de också haft sina tvivel på hans personliga kvalifikationer för uppgiften. En ny lära har ingen väntat av den nye messias – men väl att han skulle göra tecken och under, framför allt utdriva demoner och bota sjuka. Det ligger i tingens egen natur, att det har varit den messianska agitationens sak att ombesörja det allra mesta av vad som i det fallet krävdes. Begäret efter det underbara var stort, lättrogenheten icke mindre, och all erfarenhet från äldsta till nyaste tid lär oss, att tillgången knappast på något annat produktionsfält så lätt kan bringas upp till att svara mot efterfrågan. |
Sedan en kvart stod jag upp, bredvid rullstolen jag hade insett att det inte var stor idé att sätta mig mellan uppdragen så det var inget större extra besvär att hämta apparaten. Tänk om man hade vetat att ens lärare och rektor gjorde annat än sov eller möjligen rättade skrivningar om nätterna! Före sossarna var det Karl XII. Men jag vaknade av åskan och kände mig hungrig. Det har visst hänt något ... Hon är så pjåskig, rädd att vi ska välta. En trappa upp. Och ingen under sängen ... Och får vi tro direktör Wickenfeldt och studierektor Rahme så hade tydligen Mörck och Maj-Britt Johnsson hållit ihop i ett par år. Och fadern! Jag är statsråd och chef för polisen. Kollektivröstning Sen han hade funnit att det var för svagt att komma med ett avsägelsebrev. Jag har hört folk berätta om hur du en gång bara några dar före ett ödesval på 60-talet hävde ur dej ... nåja, det kan göra detsamma. Titta på min då! När nationalsången sjungits och honoratiores avlägsnat sig, följda ända till bildörren av statsrådet-talmannen, kom 351 av kammarens 351 ledamöter på fötter (också oppositionsledaren hade nu infunnit sig, lockad till platsen av TV-kamerornas ljus) och begärde rösträkning. Men ett sällskap på samma sätt som en jämnårig vuxen kan han ju inte vara. Jag låg där och lyssnade efter alla de välbekanta, störande, avskyvärda morgonljuden från Bastugatan: barnskriken, dånet ur elementen, smattret från den pneumatiska borren. Statsrådet låg femtio meter efter. Åskan hade vandrat fram och åter många gånger. Men snälla Rut och Cecilia! Hade hon gömt den hemma, så kunde polisen ha hittat den vid någon hastigt påkommen husrannsakan. Nå, alla dom andra spåren i rummet fick också en naturlig förklaring, om man utgick från att det var en blind och rullstolsbunden människa som begått mordet. Då skulle han inte ha skrivit så mycket. Å, champagne kan jag dricka har mycket som helst av! Radhus. Det är lite olika. Hon vevade ner rutan och log med harmoniserande, barnsligt fylliga läppar. Morgonsolen hade fritt spelrum över min person och iförd överrock kunde den faktiskt njutas med visst behag. |
Det är icke längre stjärnor, det är snö- bollar, — icke längre snöbollar, utan laviner, och snön störtar i vildt raseri ned från himmelen, och stormarne jaga den, och den växer och växer, tills den begrafvit hela den lefvande naturen, skogar, åkrar och boningar, tills den har knäckt träden och täckt vägarne och gjort hela landet till en hvit, död graf. Nu minnas vi icke längre den första lilla, gnistrande stjärnan, som föll, men vi känna blott, att vi äro begrafna, hälft ihjälfrusna i en ödemark, öfver hvilken stormen tjuter. Då hjälper det ej alltid att komma m e d snöplogen. Snön kan ligga så hård och packad, att den icke låter maka på sig, och när ett människohjärta sålunda blifvit täckt af en våldsam, förhärjande snöstorm, då märker man först, huru vanmäktig man är, och att det öfverstiger ens krafter att söka sig en väg ut ur snölavinen. Då återstår blott en sak, och det är att vänta på nya inflytelser. Hvad icke människohänder kunna uträtta, det kan himmelens sol, och sedan den under många, långa vårdagar strålat ned på snön, då smälter den i vårbäckar, och jorden är befriad. — När man säger det ordet: » Fäst dig icke vid småsaker, » så vill jag därmed endast förstå, att man ej bör sätta för stort värde på yttre, materiella saker, som man kan vänja sig vid att undvara, men däremot vill jag ingalunda förstå det så, att de millioner ögonblick, hvaraf lifvet består, skulle vara likgiltiga. Hvarje ögonblick i lifvet är lika viktigt som hvarje snöstjärna, som faller, och det kan blifva afgörande för hela vår framtid, för hela vår personlighet. De flesta människor ha utan tvifvel mest sorger att minnas. Lifvet är nu en gång sådant, att när det varit bäst, så har det varit arbete och m ö d a; men det som hjälpt och tröstat oss alla har varit de många tusende ögonblick, alla de glimtar af lycka, som bistått oss att uthärda det svåra. — De flesta ha dock äfven känt ögonblick af glädje och tröst. |
föräldrars samtal i hemmen att underordna sig mannens vilja, be sexuella etiken är åtminstone i Tysk som outplånliga runristningar i min hos sina barn. Naturen, världen, dess Hur annorlunda om ämnet tages barn i allmänmänskliga och a. reda honom en stilla huslig lycka, land i viss mån aktuell. Vid de möj net. Därför äro de människor lyck skiftesrika historia — allt detta äi upp till diskussion i hemmet! Hur bildande ämnen, mera systenut ' ^ ^ men äro alltför anspråkslöst utrusta ligheter i detta hänseende, som för när liga, som redan i barndomen genom för barnet nytt och obekant. Det und levande och nära kunna ej historiens drivna än inu, utgöra ett oän 1 de av naturen för att kunna komplet varande diskuteras, är det eri tröst instruktiva samtal mellan eller med rar och frågar — och hur ofta fragar gestalter komma genom den muntliga defullt bidrag till vårt folks u " > att finna stöd hos kulturhistorien för föräldrarna så att säga gratis erhålla tera hans innersta väsen. det icke utan att få ett tillfredsstäl skildringen, anekdoten, erinrandet om ning och kultur. Det är ständigt kraften till själv åsikten, att en dubbelkärlek utan för en hel fond av vetande, vilken gör lande svar! Man kan höra dialogei en byst eller en tavla, genom påpekan försakelse och underkastelse hos den sakelsens moment med sina konse världen levande för dem och, nästan det av fakta och askadliga ting, som mellan mödrar och barn, som kunna na senare kvinnotyp, som ytterst bär kvenser endast är tänkbar i idealens utan att de veta hur det gått till, rus stå i samband med dessa historiska komma en att gråta av harm över de upp den försonliga lösningen av man värld och icke ens där kan vara nå ta dem med en hel mängd kunskaper förras slöhet och av medömkan med " Politik och ungdom ". av ovärderlig nytta för deras kom märkesmäns liv och verk. Eller i geo nens konflikt i kärleken till tvänne gon god eller livsstegrande utväg. son 1 - grafien endast genom en praktisk för de senares hjälplöshet. På sina liv av D:r Gertrud Bäutner mande liv. |
»Kors, honom kände jag mycket väl! Jag har dansat många polkor med honom. Stackare, det var någon ledsam historia – spelade han inte, var det inte någonting med hans affärer?» »Han är död nu», svarade Melcher allvarligt. »Hur det än var, så äro hans affärer i alla händelser nu uppgjorda.» »Ni måste presentera mig för fru Örnfelt, min bäste baron», fortfor statsrådinnan efter ett ögonblicks tystnad. »Hon spelade verkligen hänförande ... du har väl hört henne, Berta?» »Nej», svarade Berta stelt. »Kors, inte det? Jag trodde att ni voro gamla bekanta. Men då måste du laga att du snart får höra henne ... Säg, baron, skulle ni inte kunna proponera fru Örnfelt, att hon och vi tre gjorde den der utfärden tillsammans – här äro så få personer man kan umgås med – då skulle vi först få höra litet musik ... vet ni, det vore rigtigt roligt – försök att arrangera det.» Statsrådinnan såg strålande ut öfver sitt förslag, men det mottogs icke med synnerligt bifall. Melcher satt och drog på svaret, och Berta gaf henne en oförstäldt retad blick. »I så fall få ni fara utan mig», sade hon och vände sig otåligt i hängmattan, »jag orkar sannerligen icke med några utflygter i dag.» »Nå, då vänta vi till en annan gång», sade statsrådinnan godmodigt. »Men litet musik kunna vi ju ändå få höra – inte sant, baron? Ni och fru Örnfelt komma nog att musicera något mer i dag – lofva då att säga mig till – ah, ni kan inte tro hvad jag dyrkar musik.» Statsrådinnan satt ännu en stund qvar och pratade, men slutligen började hon tycka, att herr och fru Ryning voro litet tråkiga, hvarför hon steg upp och lemnade dem. Då statsrådinnan gått, blef det flere minuters tystnad. Berta låg med ögonen nedslagna, och öfver ansigtet hvilade detta hårda, iskalla uttryck hon brukade få, då hon kände sig förorättad af Melcher. Äfven Melcher såg dyster ut; han satt och gräfde i marken med sin käpp, och vecket i hans panna lade sig tungt och melankoliskt mellan ögonbrynen. |
— För sent—ja, jag hade velat göra det styfvare ändå, jag — men det var också något i de där sakerna som jag inte kan få — något ungt — något som aldrig lefvat i mig, som jag inte har, ser du. Där stod det friskt och färdigt — mindre kanske än hvad jag drömde om men ändå mer — nej nu är jag för fattig i själen för att kappas med dem — jag skulle gå på sned om allt här i världen — det var mitt öde det. — Äsch, bet hon af hänsynslöst, om det bara vore jag! Du måtte väl kunna försöka! — Hvad tjänar det till, då alla gått förbi mig. — Kanske du har, hvad de inte ha. Han svarade icke. Hans vemod fördjupades, hans ögon stirrade drömmande in i ett hemlighetsfullt dunkel, hvarur han icke mäktade lösrycka sig. Hvad var han, hvem var han egentligen? Ville han kunna eller ville han icke, och var det omständigheterna eller han själf som —? Hvem kunde säga det ... Något, hon aldrig känt, reste sig inom Anna. Hon steg upp utan att se på Nils och gick ut, plockade fram mat och satte på bordet. — Kom och ät, sade hon kort. Nils rörde sig icke. Hon vände tillbaka och tog i honom. — Kom och ät, så att vi få lägga oss, jag är uttröttad. — Anna, är du ond? — Ond, upprepade hon med hån. — Inte är det så trefligt att veta, att man har att sitta här nu hela långa lifvet, när man kunde få något helt annat. — Jag duger inte mer — jag kan arbeta med kroppen tills jag stupar, men det andra kan jag icke mer — jag förstår ej själf, jag liksom orkar inte, det är för sent. — Ja, jag börjar tro det, sade hon, hvarken hårdt eller mjukt utan rätt ut af sina tankars djup. Oroligt kastade de sig under nattens timmar på sin bädd, ingen kunde sofva. |
Kanske känner han, där han sitter ensam, att också han har ett hem, där vänliga tankar möter honom! Tredje dagen: Vi var inte ensamma i år på julkvällen. Jag hade lyckats öfvertala mamsell Gertson och Gamla Holmen att äta gröten hos oss. När jag kom till mamsell Gertson med litet julbröd, satt hon nämligen ensam i sitt kalla, rökiga rum — hon är ensam nu, sedan hennes gamla moster dött — utan allt annat sällskap än sin ruggiga papegoja, som oupphörligt skrek: »Lögn, lögn, allt är lögn!» Tänk, att sitta ensam en sådan Herrans heliga kväll och bara höra sådana fasliga ord som dessa, framkraxade af en röst, som är riktigt otäckt människoaktig utan att ha en enda smul af mänsklig förmåga att värma eller trösta. Det var inte att stå ut med — och så bjöd jag henne. Med gamla Holmen hade jag en formlig kallabalik. Men jag hade satt mig i backen på, att det i år inte skulle bli något stänga in sig med Styfven och dricka, som vanligt! Och det blef det häller inte. Han var ovanligt tyst och kärf hela kvällen, men när Alf kröp upp i knät på honom och gaf honom sina nyss emottagna och så oändligt älskade tennsoldater, »så fabbo skulle bli rikti, rikti glad», såg jag någonting i hans ögon som gjorde mig riktigt nöjd, att jag rådt på mig själf och inte gifvit vika för Ruffen, som nog tyckte det var hårdt, att vi inte skulle få njuta all vår fröjd utan afdrag, hvilket inte kunde hindra, att han ändå var vänlig och rar på alla vis. Att vakna på Juldagsmorgonen och veta att det är Juldagsmorgon och höra klockorna kalla till bön — ären känsla, som så helt och hållet skiljer sig från hvarje annan känsla, att den rakt inte kan beskrifvas. I salen sprakar den glada granvedsbrasan; i alla fönster står bågar med ljus uti och på kaffebordet skiner kaffepannan dubbelt blank och dubbelt inbjudande mot vanligt. I år hade Maja smugit sig upp, och det så tidigt, att jag nästan fruktar hon inte legat alls, och ordnat allt så innerligt nätt och trefligt. Och att sedan, efter kaffet, vid Ruffens arm helt sakta få knoga uppför kyrkbacken, på hvars höjd kyrkan strålar! |
Då sam han lugnt bort till sin tuva och låg kvar där i tre dagar, vilande och plockande i sig föda, så att han åter kom till krafter. Under den tiden tycktes han hava mognat till samma lugna, kalla beslutsamhet, som utmärkte de andra djuren i vildmarken, på samma gång som han kände, att den ohyggliga resan härdat honom mot varje vedermöda. På tredje dagen steg han upp på tuvan och började inolja och putsa sina fjädrar, tills de blänkte över hela myren. Sedan begav han sig med frustande vingpennor och högburen hals över till holmarna och steg i land, just där den dristiga anföraren, han, som flugit i spetsen för flocken, höll på att ordna sin rede. Hans avsikter voro så tydliga, att den andre ej misstog sig ett ögonblick. Och knappt var han landstigen, innan han hade den stora gåskarlens näbb om sin strupe och hans vingar dunkande mot sina kroppssidor som en skrällande åska. Men han bet igen, slog igen. Han kämpade för ära och liv. Han tyckte, att han lika gärna kunde dö med ens som leva föraktad och eländig ute på den öppna tuvan. Och knappt visste han hur det gått till, men hans fiende gav plötsligen vika, han släppte sitt tag om hans strupe och tumlade på sidan, flämtande, nästan död. Han reste sig om en stund och linkade bort, skamsen, lämnande boet åt segraren, utan att våga en invändning. Nästa dag visste man runt om hela träsket, att den främmande gåskarlen var den starkaste och skönaste av alla, och unggässen voro ej längre så försmädliga Det var augusti, och flyttningen mot söder var för handen. En klok och sansad familjefader var han nu. Fem ungar hade han i boet, väluppfostrade och flygfärdiga. Ingen av dem, som tillhört honom, hade blivit ett rov för jägare eller vilddjur. Det var ett utomordentligt resultat. |
Psykoterapiforskningen vid funktionella mag-tarmsjukdomar har hittills huvudsakligen varit inriktad på IBS. Kombinationsbehandling har i 9 av 11 studier visat sig ge ett bättre behandlingsresultat än medicinsk rutinbehandling och vid jämförelse med väntelistekontroller [13-24]. I bakgrunden finns även teoretiska överväganden om psykosomatiska mekanismer enligt den biopsykosociala sjukdomsmodellen [1] eller antaganden med utgångspunkt i psykoanalytisk litteratur om samband mellan somatiska symtom och emotionella konflikter. Studier av psykologiska behandlingsmetoder motiveras i första hand av en relativt omfattande dokumentation av ett nära samband mellan psykosociala faktorer och funktionella mag-tarmstörningar. I 19 av dessa studier rapporteras att psykoterapi ger en större symtomreduktion än konventionell medicinsk behandling eller stödsamtal på kort och / eller lång sikt. P = psykoterapimetod, K = kontroll / jämförelsemetod. Hypnos har visat sig kunna påverka såväl kolonmotoriken [11] som tröskeln för symtom vid distension av rektum [12], vilket pekar på möjliga verkningsmekanismer. Översikt av psykoterapimetoder Det stora flertalet studier avser colon irritabile eller IBS (irritable bowel syndrome). Detta innebär att det är svårt att dra slutsatser om effekten av de enskilda behandlingskomponenterna. Till argumenten hör den höga prevalensen av psykiska besvär, framför allt ångestoch depressionssjukdomar som kännetecknar patientgruppen med funktionella mag-tarmsjukdomar. Som tidigare nämnts ingår ofta avspänningsträning i kombinationsbehandling, men i två studier [30, 31] jämfördes effekten av enbart avspänningsträning med medicinsk rutinbehandling respektive symtominriktade samtal. Nyttan av korttidspsykoterapi i behandlingen av funktionella mag-tarmstörningar har efter hand fått ett allt starkare stöd i den vetenskapliga litteraturen. båda studierna att ett periodiskt sjukdomsförlopp var en positiv prognosfaktor för ett gott psykoterapiresultat, vilket talar för att emotionella problem kan adresseras mera effektivt om psykologiska faktorer är tydligt associerade med försämringsperioder. Whorwell och medarbetare har studerat effekten av hypnos vid för annan behandling resistent IBS [7]. Ålder (över 50 år) och signifikant psykopatologi predicerade ett sämre behandlingsresultat. Översikten baseras på en litteratursökning av kontrollerade psykoterapistudier publicerade fram till april 2001. Tabell I. |
Hade inte in8rren sett mer: in 1rai.len den gåugen, s& hade de bagge dråsat i iilfven den kval len^. » Stod spöket diii. för att mota för hålet? » frtigiide Brita. » Det gjorde falle detu, sade Agneta. d det är mycket Iiiir i vjirlden, som eu rniioska inte kan begripa med sitt förståndw. Det var ett siiallt spölies, sade lill-Stina. » En kan aldrig veta hvud det betyder att se tockna)), fortsatte Agneta, >ömse kan det varda för godt och 6mse för ondt. Men till det mesta varslar det för ondt. Mor inin såg mycket, och själf har jag sett mycket korn underligt var. Vi ar af en tocken sliikt, som ser tocket. I mor mins iingdom såg en mera till tockna diir än en gör nn, det ar liksom de skulle dra sig undan for den myckna civlisationen. Neu kom inte och säg, att tockna inte finns! B Agneta liitade sig framåt och stirrade in i glödeu med sinn. sin& skumma ögon, och Eva och Brita och lill-Stiria sutto gömda intill hvarandra i en enda hoppackad klunga. Det hade nu blifvit nasttin mörkt i rummet. Det svarta lag på lur i vråarna, kom krypande och smygaude och sträckte sig famlaiide och skrämmande. ) Beratta mer! o hviskade barnen. ~Wejw, sade ' Agneta, wnu: niiste jag g å > - hon reste p& sig, ' sliippte ned Imuden och skitade till sin förk15ille. » NAdan vantar p& injgw. Barnen sågo på livarandra, halft med ett leende, halft med eu rysning. Nu blandade Agiieta ihop igen. - Men de tordes iute ~ 8 g a At Agneta, att hon blandade ihop, att hennes wnbdan~, den gtlinlri, sniilla mormor, varit död i tio ar. » Tack Agiieta! » sade dtl, ri~sade. |
Thet skal allom witerlikith wara som thættha breff høra ælla see, ath jak Bæincth Niclisson kænnis meth thæsso mino opno nærwarando breffwe mik mæktoghan oc myndoghan giorth haffwa ærlikan man herra Haquon, ærchidiækna i Skarom, offwir alt thet mik arørande ær i Westragøtland, meth thy a mina wængna badhe gøra oc lata, som jak ther siæluir nær ware. Ware thet oc swa, som Gud forbwdhe, at min syster Ingerd Jønissa dotther kwnne aaff falla ællar hænnar bondhe Laurens Krokir, tha gør jak thænna for: da herra Haquon mæktoghan oc myndoghan, som før ær sagth, for: da Ingerdha wæriomaal at anama a mina wængna til thæn tiid jak siæluir komma kan. Til thæs mere wisso oc stadfestilse bedhis jak beskedhelix mans insigle Thorstens Symonssons, hærashyffdhingia i Kindahæradhe, meth mino eygno ath hæingia fore thætta breff. |
Förordning (2001:161) om statsbidrag för kvalitetssäkrande åtgärder inom förskolan, fritidshemmet och annan pedagogisk verksamhet till kommuner som tillämpar maxtaxa Inledande föreskrifter 1 § En kommun som har rätt till statsbidrag enligt förordningen (2001:160) om statsbidrag till kommuner som tillämpar maxtaxa inom förskolan och fritidshemmet kan enligt föreskrifterna i denna förordning få statsbidrag till kostnader för kvalitetssäkrande åtgärder i förskola, pedagogisk omsorg, öppen förskola och fritidshem. 2 § Statsbidrag lämnas för ett kalenderår (bidragsår) i sänder. Villkor för statsbidrag 3 § Statsbidrag lämnas under förutsättning att bidraget används till personalförstärkningar i verksamheterna eller kompetenshöjande åtgärder för förskollärare, fritidspedagoger och barnskötare som arbetar inom verksamheterna. Fastställande av statsbidrag 4 § Regeringen fastställer det sammanlagda statsbidraget. Statsbidrag lämnas med ett visst belopp per kommun. Statistiska centralbyrån beräknar enligt bestämmelserna i 5 § för varje bidragsår statsbidraget till kommunerna. 5 § För bidragsåret ska ett index beräknas för varje kommun. Detta index beräknas genom att kommunens standardkostnad för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet enligt 6 § förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning divideras med den för landet genomsnittliga standardkostnaden. Det sammanlagda statsbidraget divideras med antalet invånare i landet den 1 november året före bidragsåret. För att beräkna en kommuns bidragsbelopp multipliceras bidraget per invånare i landet med det index som anges i första stycket och med antalet invånare i kommunen den 1 november året före bidragsåret samt med en korrigeringsfaktor. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att summan av bidragen till de enskilda kommunerna stämmer överens med det fastställda sammanlagda statsbidraget. 6 § Statistiska centralbyrån skall senast den 1 oktober året före bidragsåret lämna uppgift till varje kommun om preliminärt statsbidrag. Statens skolverk skall fastställa statsbidraget och senast den sista december året före bidragsåret lämna uppgift till kommunerna om slutligt bidrag. Rekvisition och utbetalning av statsbidrag 7 § Statsbidrag betalas ut av Statens skolverk efter rekvisition två gånger per bidragsår. Vid rekvisitionen skall kommunen ange vilka kvalitetssäkrande åtgärder enligt 3 § som bidraget är avsett att användas till. Bidraget betalas ut senast den 31 mars och den 30 september bidragsåret med hälften av bidraget per gång. Uppföljning och utvärdering 8 § Statens skolverk skall följa upp och utvärdera effekterna av statsbidraget. Skolverket skall sprida information om hur statsbidraget används i kommunerna. |
Och du säger: Si, jag är nakot, öva barmhärtighet ty icke heller i köpstaden hava de nagra vantar. Och han log på sitt särskilda sätt, som bestod däri att tungspetsen virvlade upp och ned mellan de blottade tandraderna. Ja, vad fan angår det mig? Det var så lejt i skoarna, jungfrun. Nu blev vi i mörker, sade länsman. Ibland reste sig Träsken och gick på tå ut på kökstrappan. Men nu skreko de inte alls, en fullständig tystnad rådde. Dennasse här du köket. Men morans blick stannade vid ekarna, som ännu buro hela sin lövskrud, fast i brunt, ett varsel om hård vinter. Vad kostar kalaset? Träsken är icke den, som ser till pungen, han ser till hjärtelaget. Då började hon snattra som hon brukade: Eljest var det ett ögonblick tyst i Sutre. Och Träsken svarar: Gack till köpstaden. Och där låg nu pojken och hörde hennes tankar till och med i sömnen. Den kom om brygghusknuten, Basilius gick i spetsen. Fast det kanske är onödigt, eftersom han var med och stal gumsen. Och så gick hon. Och vad blir det av henne? Kära mor glömmer, att jag har länsman i hälarna. Vartill Paulus i första Episteln till de Corinthier, 3 kapit. Har jag ord med i laget? Men då ska greven resa före och tala med släkten. För omsorgen om mm person. Träskor slamrade mot stentrappan, dunkade i förstugans golv. Tvi vale för drängen, så son hennes han var! Så mycket och varaktigt nöje kan en enda människas lidande bereda. Nej. Herr kommerseråd! Svedan ökade blodets hetta, och gumman rullade som ett stort, svart trollnystan uppför trappan. Va, va, va ä de nu då? Fråga honom själv. Ty här ledde spåret över stättan in i ljungen utan återvändo. Och där hade han korna. Och tystnade snart. Eljest intet ljus, intet ljud. Vad är du för en djävul, som gissar! Nej, han är nu inte mångordig av sig. Ifall han inte kvicknar till igen. Ja, nu kan det vara nog, avbröt gumman. Vi ses igen i Västergylln om inte annat. |
Väggarnes kyla slog emot honom, den unkna luften från förmultnade kistor och lik svepte omkring honom, och detta mer än någonsin i denna stund, tyckte han. Han hade aldrig känt sig rädd härinne i grafven bland de döda, som sofvit sin hundraårs sömn. Men nu kom en slags fasa öfver honom och han skälfde sakta, där han stod midt på tegelstensgolfvet. Vårnattens ljus trängde in genom de små sidogluggarne och föll i breda strimmor öfver de dammiga kistlocken. Han hade dragit till dörren. Om den smällde igen i sitt lås, så vore han instängd här, tänkte han, ty den kunde inte låsas upp inifrån. Men hvarför var han så barnslig och trodde, att sådant kunde ske? Gud var ju med honom, Gud och den dödes ande, som uppenbarat sig för honom i drömmen. Han sträckte på sig och slog bort all ängslan. Med van hand sköt han locket åt sidan på Ebba Brahes kista. Diamanten i ringen lyste som en klar stjärna mot honom, tyckte han. Aldrig hade den haft en sådan glans, aldrig, inbillade han sig. Hade det inte sin betydelse? Helt visst. Han tog varsamt i den förmultnade handen och strök ringen mycket lätt af likets finger. Det var nu gjordt. Och han lindade in den i ett fint papper och gömde den i sin västficka. »Tack, tack, du sköna Ebba Brahe! Jag ska uppfylla din önskan och du ska få tillbaka din ring. Gud bevare mitt lif till den stunden – jag känner, att jag kommer att fullgöra min plikt, innan jag själf går in i den heliga hvilan.» Med sakta, ljudlösa steg, så varsamt som om han fruktat för att väcka de döda, gick han ur grafkoret och stängde dörren. »Nu, Per, nu ska du mottaga gåfvan, utan att du har en aning om, hvarifrån den kom,» jublade han. |
I saknad af en redig föreställning om ett tillkommande lif, äro Samojederna allmänt af den åsikt, att vedergällningen ovillkorligen skall försiggå redan i detta lif.27 Den närmast panteistiska gestalt som tecknas av Castrén finner ingen direkt motsvarighet i andra källor.28 Det är heller inte alla av de äldre beskrivarna som menar att Num ’ har någon särskild omsorg om människorna eller vakar över hur de uppför sig.29 A. Till skillnad från andra mjad ’ cheche tillverkas inte Mjad ’ puchutsja runt en docka av trä eller sten, utan de skinnkläder (päls, stövlar och mössa) som den består av fylls med tyg. Den ursprungliga trollkarlen är på så vis, menar hon, förfader åt såväl prästen som vetenskapsmannen.184 Sjachnovitjs och Sjarevskajas bemötanden fick, på 1950-talet, bli de enda offentliga responserna på Popovs artikel. -, -, », « « » « ») - 367 -. Wilson kommenterar inte detta, men det kan underförstås att till exempel medlem 1 i tillägg till C, D, E och F även har egenskaperna H, I och J, liksom medlem 4 även kan ha egenskaperna K och L. Den typen av termer kan, menade hon, endast översättas ” med förbehåll ” (ry. Men de flesta nganasaner kallar även ko ’ ’ för u ’ ’, ” gudar ”. När hon exempelvis skisserar de tre tendenserna till utveckling av ett ” högsta väsen ” är det, menar hon, tre processer som ännu inte hunnit avslutas. Det officiella namnet på strafflägren var också ” korrektionsoch arbetsläger ” (ry. Återger de fem skisserade förståelserna av Renmoder överhuvudtaget enskilda förklaringar som hennes (eller andra forskares) informanter har gett? Till en början hette institutet Institutet för antropologi och etnografi. Se även Korrt & Simtjenko 1990: 42. Stockholm: Läromedelsförlagen. Animistitjeskie predstavlenija), ” Schamanism ” (ry. I jämförelse med Simtjenko och Gratjeva var de mindre tränade i marxistisk teoribildning och förlitade sig mer på äldre etnografiska skolbildningar, kombinerade med partitrogna postulat och paroller. |
' Oregiende tjanstgoring a domareBy, Vastanhede i nov. 1910. tller r~dhuskansli eller storre adDICK BERLING, elementarbildad, niusikalisk snialandska, van vid alla goroniil inextra prov.-lak., sjukstugelakare. A okat kontor sokes. och ref. samt uppgift om ett lieni, onskar plats nu genast p i nyaret i familj. Lon onV i d Latislassarettet i Venersborg) ni alder och Ioiieansr-lrak torde Lysekil p. r. finnes plats ledig for nagra idr. till ~lAmbetsman~l, skas. Svar till, Postfack 5 a, Ryd. ~jukskoterskeelever. Fordringar bl. m syr, broderar och stoppar. i. 21 ars alder och elementarskoENSAMJUNGFRU, ordningsfull, lebildning. Kursen omfattar saval kunnig i niatlagning och ofriga resvan, soker privatvard fran 1 jateoretisk som praktisk utbildning. goroniill, erhaller genast plats i linuari. Svar markt " 1911 ", NorrNarmare upplysningar lamnas af e n tjanstemannafamilj, bosatt pa iifverskoterskan darstades. andet. Svar med uppgift a loiiekoping p. r. insprak och rek. till fru Agnes enkel och reel flicka, duglig i Wahlgren, Svanesund, Orust. niatlagniiig och som vill vara - Iiusmoderns verkliga hjalpreda far Riks. 7 ' el. flicka onskar plats i god familj, plats den. l jan. i ordentlig faniilj. 60 79 l helst dar jungfru finnes; ar villig Jungfru finnes. Svar med foto. deltaga i alla forekom. goromil. till ' Vinlig och bariikar. Klarabergsgatan 21, Stockholm. Lon onskas. Svar till (~Husligll, Faniiljemedlenill, Laholm p. r. Alla slag af svenska fruntimmershandarbeteii. Linneutstyrslar pa Sala p. r. bestallning. Markning utfores. Order till landsorten exp. |
som medh Gudz macht bewarens genom trona til saligheet , hwilken bereedd är , at hon skal vppenbar warda j then ytersta tijdhen . J hwilkom j idher frögda skolen , j som nu en liten tijdh lijdhen bedröffuelse , j margahanda försökelse , hwar så behöffues , På thet idhor troo skal retsinnigh och mykit kostelighare befunnen warda , än thet förgengeligha guld som pröffuas medh eeld , til loff , prijs och äro , när Christus Jesus bliffuer vppenbar . Hwilken j elsken , ändoch j icke seen honom , then j ock nu troon vppå , och doch icke seen . Så skole j frögda idher medh osäyeligha och herligha glädhe , och få idhars troos endalyckt , nemligha , siälanars saligheet . Effter hwilken saligheet Propheterna haffua sökt och ranszakat , som propheterat haffua om then tilkommande nådh til idher , och haffua ranszakat på hwadh eller hurudana tijdh Christi Ande vthwijste , then j them war , och tilförenna hadhe betyghat the lijdhande som j Christo äro , och then herligheet som ther effter fölia skulle , hwilkom thet ock vppenbarat war , Ty the haffua icke sigh sielffuom , vthan oss ther medh tient , hwilken stycker idher nu förkunnat äro , genom them som idher Euangelium predicat haffua , genom then helgha Anda , som sendes aff himmelen , hwilket Änglomen ock löster see . Therföre begiorder idhor sinnes lender , och warer nöchter , och setter fulkomlighit hopp til then nådh , som idher tilbudhen warder , genom Jesu Christi vppenbarelse , |
För att kunna sampacka båda laboratoriernas prov även inom USiL, lät vi tillverka ett specialanpassat provrörsställ som skulle passa både blodrör, urinrör, hylsor och blododlingsflaskor (Figur 2). Provtransporter inom USiL. Endast ett ytterst litet antal av de preanalytiska felen upptäcks och leder till en avvikelserapport. Färre hanteringar av varje box sker nu jämfört med tidigare och därmed minskas risken för att boxen ska komma på avvägar. Det fanns uppenbara brister i provtransporten till klinisk kemi och farmakologi (KKF) och till klinisk mikrobiologi och immunologi (KMI) vid universitetssjukhuset i Lund (USiL). Den är lätt att rengöra och sekretesskravet uppfylls genom ett separat remissfack inne i boxen samt möjligheter till plombering och låsning av boxen. Tyvärr fanns det ingen provtransportbox som uppfyllde våra kvalitetskrav. Antalet prov som skickas med rörposten har minskat med 75 procent efter genomförandet, vilket leder till mindre risk för belastningsskador hos laboratoriepersonalen, på grund av hantering av rörpostpatroner. Ett jämnare provinflöde till laboratorierna åstadkom vi genom att proven numera transporteras direkt till en gemensam provinlämning. Från kravspecifikation till färdig box Sammantaget blev våra totala kostnader 205000 kronor för hela projektet, så utgifterna är intjänade på ett år. Den viktigaste komponenten för att ett projekt som detta ska lyckas är att det finns ett bra samarbetsklimat mellan de olika parterna, i detta fall två laboratorier och en transportavdelning, och en villighet att kompromissa. » Lundaboxen « säljs nu i hela värden. Transportorganisationen på Universitetssjukhuset Lund ökade antalet provhämtningar per dag (genom att minska antalet hämtställen) inom sjukhuset till en hämtning per timme på vardagar 08.00-16.00. Tidigare ägde vårdcentralerna lådorna och det krävdes åtminstone sex lådor per vårdenhet vilka alltid skickades mellan laboratorierna och ägaren till respektive låda. Ändringen av de interna transporterna har onödiggjort allt emballage som tidigare användes, det vill säga muggar med lock och påsar i vilka proven skickades till laboratorierna. Under projektets mer intensiva perioder har två personer arbetat heltid, med stöd av referensgrupper från transportorganisationen vid USiL, andra laboratorier etc. Genom att provflödet har blivit jämnare har svarstiderna kunnat förkortas. Sammanfattat Det är viktigt att deltagarna kan se helheten utöver den enskilda verksamheten. |
(2) Bezieht eine Person mit Wohnsitz in einem der beiden Staaten Einkünfte, die nach Artikel 7 oder nach Artikel 16 Absatz 1 nur im anderen Staat besteuert werden können, oder hat sie Vermögen, das nach Artikel 18 Absatz 1 in Verbindung mit Artikel 7 der Besteuerung nur im anderen Staat unterliegt, so nimmt der erstgenannte Staat diese Einkünfte oder dieses Vermögen von seiner Besteuerung aus; der erstgenannte Staat kan aber bei der Festsetzung der Steuer für das übrige Einkommen oder Vermögen dieser Person den Steuersatz anwenden, der anzuwenden wäre, wenn die betreffenden Einkünfte oder das betreffende Vermögen nicht von der Besteuerung ausgenommen wären. Das gleiche gilt für Einkünfte im Sinne des Artikels 10 Absatz 6 und für Vermögen im Sinne des Artikels 18 Absatz 3. Dieses Abkommen berührt nicht den Anspruch auf etwaige weitergehende Befreiungen, die nach den allgemeinen Regeln des Völkerrechtes oder besonderen Vereinbarungen den Angehörigen der diplomatischen oder konsularischen Vertretungen zustehen. Soweit auf Grund solcher weitergehenden Befreiungen Einkünfte und Vermögen im Empfangsstaat nicht besteuert werden, bleibt die Besteuerung dem Entsendestaat vorbehalten. |
både Kongl. HoffRätten och Hans Excelkce förre landzhöfdingen Wreden föreskrifwit honom liquidera medh Acad-.n, så kan iag intet see huru Consistorium kan nu uthaf sig sielf condescendera till någon liquida//on medh honom, särdeles (Prof. Holm affträdde) som samma liquida//on skulle förorsaka publico store beswär och omkostnader, och kasta dhet uthi någon äfwentyr, i dhet man genom liquida//onen och dhe swårheeter som dher wijdh torde förefalla och inwändas kunde, snart nog gå qwitt åth minstone någon dehl af dhen fordran, som Acad:n här hoos sterbhuset, och effter Kongl. HoffRättens domb synes wara berättigad till att niuta een prompt execution uppå. Men som å andre sijdan torde och till skyndas någon swårheet af h. Be[h]mer, dher man afstodo, altså tycker mig oförgripel. att man till Hans Kongl. May:tt eller till dhet ringaste till Hans HögGrefl. Excell. Cancellarium giör een fullkomblig deduction, alt ifrån det Högl. Kongl. Hoffrättens domb föll, och söker uthi underdånigheet determina//on här uthi, hwadh man skall tillåta liquida//on eller intet. Emedlertijdh kan man swara h. Be[h]mer dhet, att som terminerne till liquidationen äre å hans wägnar försummade, så will man sig först förfråga huru wijda man nu condescendera bör till dhet han begärer. Samptl. Consistoriales aggreerade dhetta förslaget att fördragas Hans HögGrefl. Excell. Illust. Cancellario hela beskaffenheeten, då och föreställes ödmiukeligast H:s HögGrefl. Excell. att dhe documenter som till liquidationen |
Väljarna kan dessutom ge en personröst till kandidater på andra partilistor genom att skriva dessa kandidaters namn på listan de röstar på. Norris & Franklin 1997) eller att den europeiska nivån är mer ” synlig ” för omvärlden och att länderna därför eftersträvar en jämnare könsrepresentation. Efter kommunismens fall syntes ett annat mönster. Andelen kvinnliga ledamöter började under 1980-talet variera i högre grad mellan partierna. Their Impact on Women and Minorities, Greenwood Press, Westport & London, s. 127-138. Andelen muslimer av befolkningen uppvisar också ett relativt robust – men negativt – samband. Istället är RE en mer effektiv teknik och resulterar således i mindre standardfel och bättre p-värden. Jag har trots detta valt att göra en analys av alla åren, med de data som finns tillgängliga. (1998) ” Urbanization, Proximity, and the Intra-state Context of Women ’ s Representation ”, Women & Politics, Vol. Ytterligare ett intressant resultat är att kvinnorepresentationen för två på varandra följande mandatperioder uppvisar ett starkt positivt samband under hela perioden. In chapter 5 female representation in parliaments of the world during the post-war period (1950-2005) is analyzed. Minst 50 procent kvinnor 1987 - nej? ’ EXEK_MOD ’ har värdet 1 för länder som har en individuell modell (borgmästare) samt värdet 0 för länder som har en kollektiv modell eller där båda modellerna kan förekomma. Dessutom visade det sig att det spelar roll hur kvinnor väljer att organisera sig. Om istället HDI (Human Development Index) används, som justerar BNP per capita med avseende på välståndets fördelning bland befolkningen, finns samband under perioden 1980-2000. År 2005 var den 16 procent. Detta är avhandlingens andra avgränsning. När ökningen i kvinnorepresentation sätter igång i början på sjuttiotalet, har kvinnors förvärvsarbete precis börjat öka (figur 7:3). |
Ottilia dominerar i Illusionerna, Arla eller Aurore Bunge hos Leffler, Marianne i Mathilda Roos roman, den omsvärmade ” Rosenknoppen ” i Wahlenbergs novell, Bertha Funcke i Mathilda Kruses debut, ConSamlaren, årg. The girl whose blood is hot from the exertion and whose every carnal sense is aroused and aflame by the repetition of such scenes as we have witnessed, is led to the ever-waiting carriage, where she sinks exhausted on the cushioned seat. Så därför finns – faktiskt – inget teologiskt påbud om att äkta makar ska älska varandra i någon mer kvalificerad mening än den att en god kristen alltid ska älska sina medmänniskor. Se äv. Stenberg, s. 131. Men typiskt, som vass illustration av de olika villkoren, framställs bestraffningen av Anna som männens rätt, medan samma avvisande reaktion från Elisabet gör männen utom sig av upprördhet. Boken hemfördes en studieresa i USA av Curt Wallis. Flickorna Verle är till sist färdiga: Luggen är krusad, håret lockat med tång och frisyren sprider en svag doft av bränt hår; klänningslivet är hårt snört, kjortlarna hänger jämnt, tunikan pöser lätt och luftigt, ett sammetsband är knutet runt halsen, turnyren puttar ut, näsduken är instoppad under livet och solfjädern hålls i handen då fickor saknas. Den nya tidens flickorna Verle kommer att klä upp sig för anställningsintervjuer. Men om man jämför dem med de författare som omfattar en äldre estetik, inte bara föregångarna von Knorring och Bremer utan även de samtida som Naumann, von Qvanten, Bråkenhielm, framkommer en avgörande skillnad. Det stackars offret för all denna undran kunde icke gifva någon upplysning härom. 133 Se Gedin 2004, s. 124 Se Handbok för Svenska kyrkan. 150 Lagerlöf Madame de Castro, s. 33, 34. Samlaren, årg. |
Signaler via interferonreceptorn leder till att cellerna försätts i ett antiviralt tillstånd och blir svåra att infektera. Dendritiska celler fungerar alltså som specialutrustade vaktpatruller i kroppen, som tidigt kan varna andra celler när invaderande virus upptäcks. Möss som saknade interferon-receptorn visade sig ha ett normalt antikroppssvar mot proteiner som producerades av viruset i möss som saknar interferon-receptorn. Den virala infektionen stimulerar alltså ytterligare signaler som i avsaknad av interferoner kan stimulera immunsvaret mot proteiner som produceras under infektionen. |
och barnen etc. Oluf begärte Oluf Jönson i Ringsta och å änkians wägnar Joon Påhlson i Kallsta. Sochneskrifwaren Larss Påhlson i By skall och där tilstädes wara och oprätta 2:ne richtige inventarier. 4. Hustro Elin i Brynie insinuerade een rächningh emooth caplanen herr Peder Klockoff fordrandes der efter 56: 10: 20 s.m:t. Rp: Att han undandrager sigh intet och will giärna komma till rigtigheet. Begärandes få med hust. Elin där om conferera, efter som han intet war hemma stadde in februario då liquidation med andra debitorer hades under händerna. Obligerandes sigh willie opförde rest betahla, om han icke till nästkommande tingh bewijsar af sluttin rächningh med änkian contrarium där till med tillstundar högtijden som annat studium fordrar. Såsom h:r Peder Klockoff obligerer sigh willia betahla till hustru Elin i Brynie den i rächningen påförde 56 d:r 10 öre 20 runstycken s.m:tt, så frampt han icke å nästkommande tingh kan bewijsa, af slutin rächningh med bem:te hust. Elin mindre quantum och debet. Alltså förunnes honom h:r Peder begärte dilation och i allt fall utan oppehåldh præstera huad i så måtto utlåfwat ähr. 5. Pastor wyrdige h:r Hans Klockovius angaf huru som Hans Person i Ringsta hafwer hoos sigh tagit halff åhrstienst och sigh icke instält i tiensten, huar till [fol. 195v] Hans icke neka kunde, uhrsächtandes sigh i medler tijdh sigh gifftat och gärna welat skaffa een i sitt stelle men ingen fått, och eij heller legopenningen 10 öre s.m:t restituerat. Såsom Hans Päderson i Rimstadh hafwer att wyrdige h. kyrkioherden h. Hans Klockof |
– Vänta litet, Magda. Jag följer med dig hem. Följer med mig hem? – Är det verkligen sant? Skulle han gå härifrån, där han har så roligt? Skulle han hellre följa med mig hem än vara här hos moster Elin och den muntra tant Märta? Jo, han kommer. Härligt i den friska, kalla luften! Varför har vi inte en lång, lång väg att gå i stället för den lilla biten mellan gårdarna? Det är så skönt att han håller mig i hand. Det har han inte gjort på så förfärligt länge, flera år, tror jag. Jag är väl för stor nu. Men i dag gör han det. Släpper han min hand när vi kommer in i porten? Ack, om han ändå ville hålla den kvar! Han gör det! – Han gör det ännu fastän vi går uppför trapporna. Och så vänligt han ser på mig. – Vill du spela något vackert för mig i kväll, Magda? Du kan väl något nytt? – Å pappa, jag kan så förfärligt mycket, som du inte har hört! Och jag ska spela alltsammans för dig. Han drar på mun, medan han står och låser upp dörren. Var jag dum, som trodde att han kunde vilja höra på mig så länge? Tänker han på tidningen, som han tycker det är så roligt att läsa? – Bara du har tid ...? Varför kysser han mig så plötsligt? Och så många gånger. – Jo, min lilla flicka, i kväll har jag tid. Släcka ljuset och rulla upp gardinen. Jag vill se henne när hon springer över gården. Men själv vill jag inte bli sedd. Skönt att mitt fönster ligger så bra till att jag kan se deras därborta! Salsfönstren, Magdas och det ena av Everts. Kan se ljusstrimmorna lysa mellan gardinerna och fönsterposterna, veta när de är hemma, veta när de äter kvällsvard, se när ljuset försvinner vid niotiden ur Magdas rum och veta att hon då ligger i sin lilla smala bädd med flätorna över kudden och den lilla handen under hakan, liksom alltid när hon ska somna. Där kommer hon! Hon behövde inte många sekunder för att springa ner från mig. Tittar också uppåt fönstren. Vill se om hennes pappa är hemma. Men det är han inte, för däruppe är mörkt. Och nu bryr hon sig inte längre om att springa. |
Det var naturligtvis samma villa, där vi per telefon inbjudits att intaga middag. V i aflämnade således vårt pick och pack, lofvade vara punktligt tillbaka till middagen och skyndade ned mot hamnen för att längs kajen vandra tillbaka, upp mot Ahus. Hamnen härnere, som utgöres af åmynningen af Helgeån, är bred och rymlig och skyddas därute mot hafvet af två långsträckta vågbrytare af massivt utseende. Kajen är omsorgsfullt b y g g d och af ansenlig längd, och en rad af stora magasinsbyggnader ligga längs stranden. Det hela vittnar om, att detta ej kan vara en anläggning af det lilla obetydliga Ahus. Så är det ej heller, det är det rika och sjöfartsidkande Kristianstads egen hamn, och allt är här dess anläggning. Också lågo här rader af fartyg af skilda nationer, lossande och lastande. Vi vandrade raskt längs kajen uppåt " staden ", höll jag på att säga, jag menar uppåt " b y n ", ty Ahus är i själfva verket ingenting annat än en by, om det också lär starkt fundera på att snart bli " köping ". Men hvad det en gång varit, därom skola vi snart få höra något. Alltnog vi vandrade längs kajen dit uppåt, och under vandringen underhöll jag naturligtvis med min vänliga ciceron ett flitigt samtal, " föreställdt i frågor och svar ". Bland annat fick jag då veta, att landet p å vänstra eller norra sidan af åmynningen, där vi nu vandrade fram, kallades " Täppet ", och att den andra sidan " midt emot kallades " Espet ". Det var endast Täppet, som hade kaj, Espet var däremot lummigt beväxt med löfskog ända till vattenranden, ja, tedde sig med sin yppiga, till utseendet ogenomträngliga vegetation nästan som en stilla urskog. HAMN. det oändliga blå hafvet bortom vågbrytaren i öster. V i hade dock ej mycken tid att stå försjunkna i detta skådespel; vi voro j u stadda på forskningsfärd efter Ahus ' historiska märkvärdigheter. Och snart, innan vi anländt till själfva den gamla ärevördiga f. d. staden, hade vi alldeles inpå oss en af de förnämsta, ruinen af Ahus ' slott. |
Men därför bör Sverige för sin egen skull i detta syfte göra hvad det kan. Finnarna inse dock själfva, att de behöfva en öppen port åt väster. Det skall förmodligen invändas, att de ha Tyskland att vända sig till, och att de så mycket mindre vilja veta af Sverige nu, då vägen till Tyskland är genare än någonsin förr. Detta kan vara riktigt, och det är verkligen fara vardt, att med den politiska anslutningen till Tyskland kommer att följa en mycket ensidig kulturell orientering åt samma håll från finnarnas sida. Men så mycket större skäl har Sverige att söka ett närmande. Det är naturligtvis svårt att förutsäga något om möjligheterna härför. Dock må två omständigheter framhållas, som kunna innebära vissa förhoppningar. Måhända skall den svenska frivilliga brigadens insats i Finlands strid skaffa Sverige tillbörligt anseende och sympati. Dessutom skola väl finnarna själfva förr eller senare inse den kulturella faran af en ensidig orientering åt Tyskland och så småningom själfmant söka förbindelse med Sverige. Finlands svenskar borde ju vara den naturliga förmedlaren mellan finskheten och västern, närmast Sverige. Hvilket förhållandet mellan språkgrupperna i Finland framdeles kommer att bli, är ej godt.att veta. Den förmodan ligger nära till hands, att den politiska själfkänslans tillväxt skall medföra en tillväxt af den finska nationalistiska strömningen. Men i någon mån kan man hoppas på att vapenbrödraskapet i frihetsstriden skall ha lärt finnarna större respekt för sina svenska landsmän. Och i den mån finnarna möjligen skola inse nödvändigheten också för dem att söka kontakt med Sverige, måste de förstå, att vägen till Sverige går genom det svenska Finland.SVERIGE OCH FINLAND 179 Men huru det än månde gå med dessa utsikter, skola svenskarna i Finland fortsätta sin kamp för sin nationella existens. Konsolideringen af Finlands svenska folk skall fortskrida, svenskhetsrörelsen skall föra svensk öfverklass och allmoge närmare hvarandra. I detta afseende kommer utvecklingen säkert att jätva de svenska vänsterspådomarna om den förestående » reaktionen » i Finland. I kulturellt afseende kommer utvecklingen att fortgå mot ett allt starkare betonande af det svenskt-natio-nella. Också den svenska, ej blott den finska bildningen i Finland måste byggas på nationell grund och måste i största möjliga mått göras tillgänglig för alla samhällslager. |
3, Rosla s 3, ' Odang: 73, Hallen, Ostra !tatio ", CENTRALBANGARDENS SQOR.A VANTHALL, S T ~ & H O L M. f et insattas i allmän uppf ostringsanstalt ". - Det nu framlagda förslaget utgör i viss mån en påbyggnad på institutet angåezde tv %ngsuppfostran, men a r samtidigt en från detta skild behandlingsform. Skillnaden markeras närmast därav, att tv %ngsuppfostran icke a r straff, under det att ungdomsfängelse ar att betrakta såsom en. ' form av straff. Innan donistolen dö- mer någon till detta straff, skall hanvandelse ske till en särskild av Konungen utsedd nämnd, bestiiende av 5 ledamöter. Finner nämnden, att ungdomsfängelse ej bör %dömas, förfaller f Agan. Tillstyrker .namnden Ater, ankommer det p % domstolen att i sista hand avgöra, .huruvida s %dant straff skall %dömas eller ej. Till belysande av lagförslagets tilllampningsområde må dess l: a paragraf har återgivas. Den har följande lydelse: " Har någon sedan han fyllt aderton men innan han fyllt tjuguett Hr begått brott och kan enligt lag å brottet eller, dar flera brott förövats, % något. av dem följa fängelse eller straffarbete, må domstolen, i stallet för det eller de straff som eljest skolat följa, ådöma den brottslige ungdomsf angelse. Den som då dom i saken meddelas fyllt aderton å r må, dar han begått brott, var % enligt lag kan följa ' fangelse eller straffarbete, dömas till ungdomsf angelse j amval f ör brott, som förövats, innan han n %tt nämnda %lder. " Här a r alltså fr %ga om en sarbehandling av unga förbrytare mellan 18 och 21 år. En viss möjlighet. till en dylik sarsbehandling föreligger. visserligen redan nu, i det att - jamlikt föreskrift i gällande verkstä&ghetslag - f8nge som vid straffets början ej fyllt 21 ar skall avtjäna straffet helt eller delvis i huvudsak '. ' ligen för yngre fikngar avsedd straffanstalt. |
240 Ollén återger en passus, ” Slumpen i det konstnärliga skapandet ” (Vivisektioner, 1894, övers. Om ni verkligen håller av er dotter så som ni uppger, skulle ni vilja vad som är till hennes väl, även om detta vore förödmjukande för er. Herrn: Och ändå, minns jag, var jag svartsjuk – på gårdsdrängen. Emellertid är det självklart att tid och rum har olika lexikografiska innebörder. Expositionen består delvis i tystnad och gester. Herrn erkänner utan några som helst tveksamheter att hans lugn endast är tillfälligt och att han snart kommer att bli ängslig igen. Här aktualiseras den inledande beskrivningen av sceneriet. But to deny a writer a sense of humor is essentially to deny him a sense of the comic. Därför finns inte heller något hål i nacken. Inslaget kan läsas som en påminnelse om hur form och innehåll förändras i Strindberg egen dramatik, och även som en diskret bruksanvisning till hur det omgivande dramat Samum ska och inte ska läsas. The metatextual elements are therefore in this dissertation viewed as expository material in the specific unit that every drama comprises. Vad gäller expositionens placering sker alltså en total förändring där idén om inledningens expositoriska karaktär helt och hållet förnekas. Fru X:s, liksom Mlle Y:s, anknytning till teatern blir ett intresseväckande inslag, särskilt i förhållande till ätenskapsmoraltemat. – Tror du inte jag snart märkte att bakom din välgörenhet låg ett omedvetet begär att få förvandla mig till den starka arm du saknade; och som skulle utföra vad du ej kunde. Boel Westin, Stockholm, 1995, s. Emellertid kan en dramafigur representera olika funktioner och en funktion företrädas av flera olika dramafigurer. 118 Smedmark hävdar att ” Fru X:s kamp med väninnan är en ny variant på hjärnornas kamp ”, Smedmark 1970, s. 8. Birgitta Steene, Stockholm, 2001, s. Lisen frågar om det vore orätt att lämna modern några timmar, varpå Hélène svarar: ” Jag tror inte hon skulle sakna mig, ty när jag är hemma har hon alltid något att anmärka; men jag skulle känna det smärtsamt att jag gick dit hon icke kunde få följa med ” (s. 196). |
Näsan hade svullnat upp, så att den var stor som en potatis, och midt på tippen satt en lapp, rund och stor som en medalj för tapperhet i fält. Bauermann kunde det icke – han låg ej åt det hållet. Och jag undrar inte på, att du vill ha den. Hvar femte minut stack jag också handen dit för att känna, om min skatt var i behåll. ” Du är väl inte hungrig? ” frågade han leende. Jag fick höra hennes mjuka, friska röst – Klart den återklingar än uti mitt bröst. Det var till följd däraf, sade fru Pettersson, som de denna vinter haft mindre krämpor än annars plägade vara fallet under den kalla årstiden. Tant Petterson sköter ännu hans hushåll. Herr Gustafsson bjöd fröken Malmberg och tillsade mig att tinga Jon Anderssons häst, som hon rysligt gärna vill åka efter – han har ju också finaste släden i socknen. Han var en duktig säljare – af tio kunder, som kommo i boden, vände sig åtta till honom; han var aldrig rädd för att hugga i ett kraftigt tag i magasinet; han tyckte om att köra; han var alltid bjuden på bondkalasen i trakten: kort sagdt öfveralt där det gälde att utveckla hurtighet, kraft och godmodighet, där var han i sitt esse Men han var ingen bok-karl; hans stil var ej mer än passabel; och för tyger, korta varor och dylikt saknade han sinne. ” Ju förr dess hällre, så att han kan bli lite hemtamd till jul och då göra någon nytta i brådskan. Nu var i alla fall Bauermann varnad, och nu skulle alt snart klara upp sig! Ty naturligtvis skulle Gustafsson i så tall beklaga sig öfver att ha blifvit förekommen af Bauermann; det ena ordet skulle ge det andra, och så stode jag, arrangören af hela spektaklet, där vackert. ” För att sjunga och rita gubbar. ” Bauermann som nu ej ville vara med, frågade – säkerligen i afsikt att något bryta udden af Gustafssons ilska: Tilda hade blifvit förlofvad med Gustafsson. Jag har inte tid med dig nu. ” Sjung ut! ” För mig var det en gåta, att någon kunde tveka i valet mellan Gustafsson och Bauermann, och jag tänkte icke synnerligen högt om fröken Malmbergs förmåga att bedöma karlar. |
Sedan de unga blivit gifta, steg Jan från styret på gården och lät skägget växa, sonen fick överta jord och hyttelott. Det sägs att den unge bergsmannen på Velamshyttan super, men det går väl över. Folket, som levde i skogarnas gömmen, gingo dock ännu alltjämt och pysslade med dvärgasmide från äldsta tider! Gammalt är bäst, myrmalm skulle det vara! Av osmundsjärn gjordes skäror och liar, de beto skarpast, de såldes vida omkring och funnos på alla gamla gårdar. Men nu stiger en vind av nya tider därute i landet. Med oro gå de gamla tillsammans och undra. Och vinden växer till storm. Murkna murar falla, som skilde människor i stånd och kast. Städernas skrån ha hållit sina sista överläggningar om yrkets bedrivande, och gärningsmännen på landet, skräddare och skomakare, smeder, murare och glasmästare, ha för trettiosex skilling banko löst hos landshövdingen de sista gärningsbreven. Varje näring ska vara fri för vem som vill bedriva den! Det är den nya tidens lösen. Penningens makt har vaknat, det bultar och spränger som feber inom urgamla skrankor och band, bort med hindren, mera frihet, mera rum för driftiga sinnen, för flitiga händer och klippska hjärnor, så sjunger det i luften över allt. På den sången lyssnar man nu, och på den tror man! De gamla hyttelagen sprängas sönder och samman, det var ett gott frihetsverk, som penningens andar utförde. Bergsmännen i Hasselbottens odal hålla ännu ihop kring Velamshyttan, delad på lotter mellan dem. Men främmande penningmän stryka omkring dem som kattor, herrar sitta i Stockholm och i andra städer långt härifrån och kalla sig bolag och driva redan gruvor och hyttor utan att ens någonsin ha sett för sina ögon ett stycke malm. Och det går till och med bättre på det viset, sedan envist fasthållna uråldriga metoder vrakats och nya införts av nya män med friska viljor och goda pengar. Det går storm i luften kring Velamshyttan, det knakar i fogarna, snart faller den nog. Ett rykte löper, att Hasselbottens odalfält ska gömma oanade rikedomar, bara driften sköttes på ny fason skulle de komma i dagen och ge sin välsignelse åt alla. Nej, svara bergsmännen envist. |
- Du ska väl inte gå än, sade mor Stina, sa fort som han reste på sig. - Kära, du blir för trött av att tala sa mycket, sade Betsy. Men det märkligaste med detta var, att det fyllde henne med en sådan stormande glädje, att hon vaknade av den. - Jag tänker på en älv, som hämtar tillflöde ur många bäckar och åar och kommer bred och vattenrik fram ur mörka skogen och är så klar, att man ser alla de kiselstenar, som ligger och glittrar på botten. På samma gång började hon att springa. - Mor undrar om du skulle ha lust att komma med hem och få dig en bit mat, sade Storm. - Jo, sade Ingmar, det var allt besynnerligt att se där ute, att det inte fanns något kvar av all den härligheten, som vi har läst om. Hela skaran stod utanför med glimmande spjut och väntade, men hon var trygg och i säkerhet. Han skrev för att berätta, att Gunhilds mor var död. - Nej, till en borjan står de bara och skriker. När man kom in på deras område, kunde man tro, att man helt hastigt hade råkat på en liten vacker svensk småstad. Detta tydde på att Ingmar inte med det första ämnade lämna kolonien, men Gabriel var nästan säker om att han inte skulle få Gertrud med sig därifrån, om han än stannade året ut. Men alla tyckte, att Ingmar måste resa, och mrs Gordon sade genast, att en av bröderna skulle göra sig i ordning att följa honom, då han nu inte gott kunde fara ensam. Det är ju med henne han ska gifta sig. " - Ja, ja, det är han! Hon kunde i det vita ljuset följs den med ögonen ett långt stycke mellan hus och trädgårdar. Hon vaknade tidigt nästa morgon, men blev liggande kvar i bädden. Deras ögon blevo allt orörligare, deras ansikten blevo som döda människors ansikten, deras rörelser övergingo till krampryckningar, och ur munnen trängde vitt skum. Mellan avskrädeshögar och ruinhopar låg en djup grop, och i denna hade kolonisternas enkla svarta kistor blivit nerkastade. Huset var mycket för stort för miss Hoggs, men hon hade bestämt förklarat, när hon hyrde det, att hon ville ha det för sig ensam. När hon gick över kyrkbacken, tyckte hon, att folk följde henne med undrande blickar. |
Den stolta miss Darney var blek som döden, och hennes ögon gnistrade af vrede öfver det spratt, man spelat henne och hon i qvällens mörker och kärlekens hänförelse förmodligen upptäckt alltför sent. En kort och tyst förklaring imellan den väntande presten och brudgummen öfver denna besynnerliga förvexling egde rum, men intet ord utbyttes imellan de båda älskande. De blefvo vigda och reste hem hit till Aukwoodhouse dagen derefter. Mylady lemnade naturligtvis aldrig min mor någon förklaring öfver det uppträde, som egt rum i vagnen, när misstaget upptäcktes af den vredgade och förtviflade älskarinnan, men det var lätt att tänka sig för den, som haft förtroende af hennes passionerade kärlek till den vackre Hochtinton. Lady Hawerfield höll imellertid god min i elakt spel och sökte trösta sig med att, emot sin vilja, hafva fått en rik lord i stället för en ruinerad vildhjerna. Huru mycket eller litet hon lyckades i detta bemödande, vet Gud allena, men att hennes stolta och hårda sinne icke blef mildare af denna vändning i hennes öde, det är då säkert. Hela verlden förundrade sig öfver denna sällsamma och alldeles onödiga enlevering, då man, med afseende på hennes tycke, haft samma förmodan, som lord Hawerfield sjelf, men myladys slägt var för mycket belåten med giftermålet, för att göra några opassande frågor; man tillskref saken en nyck af den sköna bruden, och ingen menniska misstänkte någonsin rätta förhållandet, en omständighet, som icke litet bidrog att trösta den nygifta frun öfver den förödmjukelse hon lidit. Ingen hade någon aning derom, det är sannt, mer än upphofsmannen till bedrägeriet, men den vrede och det bittra, oförsonliga hat hon kände emot honom, den lättsinnige älskaren, som, till belöning för hennes kärlek och erbjudna uppoffring, tillfogade henne den dödliga skymfen att skänka bort henne åt sin vän, utan hennes vetskap och samtycke, har aldrig ett ögonblick slocknat i myladys själ och liksom upptagit hela hennes lif och tillvaro. |
SÅ foor tå Abram vp vthu Egypten medh sinne hustru, och medh alt thet han hadhe, Och Lot ock medh honom södher vth. Och Abram war ganska rijck på booscap, silffuer och guld, Och han foor bäter fram jfrå sunnan alt in til BethEl, til thet rwmet ther han sitt tiäl tilförenna hafft hadhe emellan BethEl och Ay, rett på samma rwm ther han tilförenne hadhe bygdt altaret. Och ther predicadhe han HERRANS nampn. Men Lot som medh Abram foor, hadhe ock så fåår och fää och tiäl, och landet kunde icke fördraghat at the boodde til hopa, för ty, theras håffuor woro stora, och kunde icke boo medh hwar annan, och war jw altijd tretta emellan heerdana, offuer Abrams booscap, och heerdana offuer Lotz booscap. Och boodde teslikes j then tijdhen the Cananeer och Phereseer ther j Landena. Tå sadhe Abram til Lot, Käre, Låtom icke wara tretto emellan migh och tigh, och emellan mina och tina heerdar, ty wij äre brödher, Står icke alt Landet tigh öpet? Käre, skil tigh jfrå migh. Wiltu til wenstra handena, så wil iagh til then höghra, Eller wiltu til then höghra, så wil iagh til then wenstra. Tå hoff Lot sijn öghon vp, och besågh then hela engden widh Jordan. För ty, förra än HERREN förderffuadhe Sodoma och Gomorra war hon waturijk alt in til man kommer til Zoar, såsom en HERRANS Lustgård, lika som Egypti land. |
«Lugna dig, Bob,» förmanade Nisse. «Det är inte så farligt. Diese himmlischen Gestalten, sie fragen nicht nach Mann und Weib. Och för resten tittar jag genast in till dem igen. Jag ville bara på detta diskreta vis ge dem tillfälle att finna hvarandra. Du är svag i tillämpad psykologi, Bob. – Go kväll, hon. Ge mig en magbitter! Det här tar på organismen.» Om en liten halftimma såg Nisse på klockan. «Så,» sade han och stjelpte cylindern på. «Nu kan det vara på tiden att se efter sitt verk. Nej, Bob, det besörjer jag ensam. Gå du hem och lägg dig. Och sof godt. Och gör dig inga dumma föreställningar om flickan. Ännu så länge vare blott så mycket sagdt, att hon står under mitt beskydd och att den som nosar efter henne, den knackar djefvulen i mig jag refbenen in på. Sa’ Nisse. – Langa hit en reine-claude och konjak, fröken! Men rör på foten; ty jag har brådt om!» – Nisse öppnade sakta, skred stillsamt genom kontoret och stod i dörröppningen med händerna i ytterrocksfickorna, paraplyen rätt upp inunder armen och cylindern på, samt mönstrade under tystnad gruppen af de två unga menniskorna. Han mötte två par ögon, – som sade honom mera än de sjelfva visste af. Han knurrade lite, skred nästan högtidligt fram till dem, lade hakan i handen och blef stående tyst och grubblande och såg ner i golfvet midt emellan dem. «I har naturligtvis sutit och väntat på mig,» sade han, «men ...» En eftermiddag sent ut på året gick redaktören helt ensam fram utåt stora södra landsvägen. Det var så varmt, att man skulle kunnat tro det vara sommar ännu, om icke solen stått så lågt och himlen varit så blek och stillheten så sval och orörlig. Så stilla. Vandraren stannade och måste lyssna. Han hörde icke ett ljud utom sin egen andedrägt; men han kände plötsligt slättlandskapets vida himmel öfver sig; och det var honom, som om det vore just sjelfva tystnaden, som spände sig der, lätt och fast, från horisont till horisont. |
Än mindre ifrågasätter lärarna och eleverna dessa ords innebörder – i själva verket använder de helt andra beteckningar när de beskriver texter. Strindberg, August, 1903. Ytterligare en film som är föremål för omläsning och som flera elever dessutom uppger som sin favoritfilm, är framtidsvisionen The Matrix.280 Även denna beskriver en rad elever som ” lite krånglig ” och menar att man måste återvända till filmen flera gånger ” för att förstå ”. 152 Mitch Albom, Tisdagarna med Morrie, (Tuesdays with Morrie, 1997, övers. Sagan om Elenien (The Elenium, 1991-1992, övers. ” Men jag hinner aldrig till realismen ”, säger hon och fortsätter: ” Jag brukar tänka att realismen får bli de böcker de själva väljer. ” Under tiden för undersökningen äger inga samarbetsprojekt mellan Bkursen och andra ämnen rum. Trondheim: Norges teknisknaturvetenskapelige universitet. Så gör vi när vi pratar med varandra, Lund, 1996, s. Rosenblatt, Louise M., 2002 (1938). De övriga fyra gestaltade sig sannolikt på helt skilda sätt och kan därmed ha bidragit till andra kunskaper än det samtal som är aktuellt för min analys. Lena Fries-Gedin). 424 Simone de Beauvoirs Mandarinerna (Les mandarines, 1954, övers. ), Media Cultures. Tolkien, John Ronald R., 1960. Det är således inte självskrivet att elevers samtal om text i mindre grupper bidrar till att utveckla ett dialogiskt klassrum. Det viktiga var, menar Gustav, att han fick visa sina kunskaper om världskrigen i kursen i historia. Man kan därför anta att denna medvetenhet hos Sandra utvecklas med ökad mognad och socialisation in i vuxenvärlden. Självfallet är det så att fritid och skola fyller, och ska fylla, olika funktioner för många av eleverna. 193 Särskilt tydligt är detta förhållningssätt bland de intervjuade pojkarna. ” Förutom att han dör på slutet ”, lägger han till lite besviket. Bokens baksidestext lyder: Men förhållandet spårar ur. De tycks i alla fall vara nyfikna på 65 tonårsflickan Hannas upplevelser och de sex framlagda exemplaren av romanen försvinner snabbt. |
En del musikförlag började dock mot slutet av perioden bli mer aktiva i produktionsledet och tog därmed ta över en del av det som tidigare legat på skivbolaget. De nya artisterna skulle inte skrämmas av skivstudion och det var inte tal om producenter i den musikrörelse som hävdade att alla kan sjunga och alla kan spela. Det var när jag besökte honom som allt började eftersom han samtidigt 41 GDC = Grammofonbolagens Distributions Central 42 GLF = Grammofonleverantörernas Förening hade besök av sin regionchef från Paris. Gåvorna svarar för ett känslomässigt band mellan två människor, vilket däremot inte varorna gör. När logiken förändrades åt flera håll samtidigt försvagades institutionaliseringen av skivbolaget som musikföretag. Nya aspiranter inlemmades i fältet och tog efter den form som utvecklats av de redan etablerade internationella bolagen. Branschen företräddes istället av den dominerande aktö- ren Skandinaviska Grammofon AB som dessutom misslyckades i sitt uppsåt att stoppa den oönskade skrivningen av upphovsrätten som föreslogs i 1919 års utredning. De normativa processerna bidrar också till att förklara hur institutionen skapats och stärkts i samtliga teman. Ganska snart skulle dock Philips och Polydor gå ihop till Polygram. Det som från början och mycket länge förknippades med skivbolag, inspelningsstudion, försvann ganska tidigt från många av bolagen, det blev en tjänst man köpte in. Förmögenheterna fördelades om genom att stora vinster skapades tack vare mycket gynnsamma exportmöjligheter (Schön 2007 s. 358). Majorbolagen dominerade ägarstrukturen alltmer i kraft av sina stora marknadsandelar trots mängder av nyetableringar. Den gemensamma nya organisationen skulle dock bantas ned till ett 40-tal anställda. Lagstiftningar, avtal och utredningar har alltid haft sin grund i det skeende som visas fram av de kognitiva processerna i berättelsen. Däremot skulle den svenska textilindustrin drabbas av neddragningar under slutet av 1960-talet. Thus the individual organisations have had a strong integrity, yet they have confessed to the structure of the branch and the roles made up. Utlandsägda majorbolag etablerade sin ställning. För att lyckas med detta var man tvungen att hantera valutarestriktionerna. Det innebär att organisationsstrukturerna inte har varit speciellt komplicerade. |
Och han talade än tå ytterligare til honom och sade: Måtte hända at man finner ther fyratijo inne. Och han sade: Jagh wil intet giöra them för the fyratijo skul. Och Abraham sade: HErre/ tag icke til mißtyckie/ om jagh ännu talar något: Måtte hända at man finner ther tretijo inne. Han swarade: Finner jagh ther tretijo inne/ så wil jagh intet giöra them. Och han sade: Ach sij/ jagh hafwer taget migh före at tala medh min HErra: Måtte hända at man finner tiugu ther inne. Han swarade: Jagh wil icke förgiöra them för the tiugu skul. Och han sade: Tag icke til mißtyckie HErre/ om jagh talar än en tijd/ måtte hända at man finner tijo ther inne. Han sade: Jagh wil icke förgiöra them för the tijo skul. Och HERren gick bort/ sedan han hade vthtalat medh Abraham. Och Abraham wände om/ och gick heem til sitt igen. OCh the twå Änglarna kommo om aftonen til Sodom; och Lot satt i Sodom i portenom: Och tå han såg them/ stod han vp emot them/ och bugade sigh medh sitt ansichte neder på jordena: Och sade: Sij Herre/ kommer vthi edar tienares huus/ och blifwer ther öfwer nattena: Låter twåå edra fötter/ och i morgon stå J bittida vp/ och faren edar wägh. The sade: Neij/ men wij wilje blifwa öfwer nattena på gatone. Tå nödgade han them fast/ och the gingo in medh honom/ och the kommo vthi hans huus. Och han giorde them een måltid/ och bakade them osyrat brödh/ och the åto. MEn förra än the lade sigh/ kommo the män af stadenom Sodom/ och omhwärfde huset/ vnge och gamle/ och alt folcket tilhopa. |
Dom som inte fått basinfo på ett år, eller …? Självbeskrivning innefattar att beskriva hur arbetet utförs, men det måste också vara möjligt att prata om de aktiviteter som identifieras (jfr typifiering, s 99). En generös tolkning visar alltså att AMS explicita värdegrund omfattar kundorientering som dock bara är en av de tretton grundläggande värderingarna inom TQM. Grinyer, P. Trodde sig själva vara mera lika än de i verkligheten var. Slutligen fattas vinken av den åsiktsrike som invänder att ” då kommer vi ju in på metoderna och i så fall kommer ju alla metoderna med där då ”. Diskussionen leder fram till en precisering av avhandlingens teoretiska forskningsproblem – hur lokal organisering (bottom-up) och strategisk styrning (top-down) förhåller sig till varandra, om de möjligen kan kombineras och fås att samverka eller om det är två organiseringsprinciper som bör hållas isär. (1995) Arbetsplatsens utformning som pedagogisk utmaning, A. Löfberg & J. Ohlsson (Red.) We regard this as a reasonable and trustworthy understanding of the trouble-free implementation associated with Continuous Improvements, and other concepts of change by participation. Beteendet förändras ofta inte som avsett. Lämpliga arbeten anvisas. Fiol, C. To make the logic visible, easy to grasp, and reasonable enough to be internalized and kept in mind, it is important to keep things clear and simple. • Introducera Underlag för inskrivning på Arbetsförmedlingen och eventuell Anmälan om arbetslöshetsersättning • Säkerställ att den sökande förstår anledningen till inskrivningen och vad inskrivningen omfattar. ” Nej, det är klart att vägledning, det gör man ju alltid eftersom vi ska vara ett stöd till den sökande. & Mauléon, C. (1997) Virtuella organisationer: Exempel på samarbetssätt från ett antal fallstudier Karlstad, Högskolan i Karlstad. Så det måste ju komma med, men vad är huvudprocessen? Det andra vågar vi ju inte riktigt vara inne och peta i, där finns det " kvalitetssäkrade metoder " och de är det inte meningen att vi ska förändra. |
Inga> Förmåner: årslön 700 ikr., dublett skurgolf; värmeledning, gas, bad-« med bekvämligheter samt allt fritt. Nyköping i Maj 1917. rum, elektriskt ljus, w. c. Svar Lasa-rettsdirektionen. till » Familjemedlem 15 aug. Lund », Iduns exp. med foto., uppgift på önskad lön - samt referenser. 30 à 40 års distingerad dam erhål ler genast plats såsom värdirma och husföreståndarinna för hem i Stock holm där 2 barn ålder 5 och 7 år finnas. Svar med uppgift om referenser, föregåendje verksamhet, betygsafskrifter och foto. till fcUppfostrarinna 1917 » S. Gumselii Annons byrå, Stockholm. ha under många år stenografplatser anmälts lediga i långt större lantal (än h vartill sökande funnits. Med anledning häraf anordnas kurser, som fortgå oinder .sommaren. Nybörjare, som ^anmäla sig till 126 Juni, med hinna (fullständig utbildning till Ok tober. M DÖVSTUMLÄRARINNA önskar under sommaren plats i {familj att un dervisa i labiologi eller att rätta talflel. Sv. till » B. », Iduns exp. f. v. b. MOT FRITT VIVRE och någon lön önskar ung, elementar bildad flicka under sommarmånaderna plats i fam. att .tmdervisa i va.nliga skolämnen. Är äfven kunnig i skrif göromål. Sv. till » Landet eller Badort », Kiosken, Vasaplatsen, Göteborg. ENKEL FLICKA med goda rekom mendationer i praktisk sjukvård önskar plats att sköta sjuklig dam, villig deltaga i husl. göromål. |Svar till » Sjukvård » Kristinehamns Tjän stebyrå, Kristinehamn. - Tel 1. ' NORRLÄNDSKA önskar mot fritt vivre eller betalning lära hushåll helst på herrgård eller prästgårld. Sfvar till » 1 juni » Xduns exp. f. v .bu UNDERVISNINGSVAN flicka önskar önder sommarmånaderna läsa ined barn. ' Svar till » Tacksam » Norr köping p. r. |
– Du kan väl säga, att ett enda bönfallande ord af Sophocles skulle beveka dig; men vet, Martius, att hela världen inte förmår aftvinga honom ett sådant ord, en bedjande blick, en tår, eller förmår honom att mot sin öfvertygelse böja sina knän. Det var en underlig verkan dessa ord af den småländska ryttaren hade. Svenskarne! Han höll sina ögon ännu stadigare på draperiet och se: en mörk massa syntes arbeta sig fram mellan draperiet och golfvet. – Kan han inte lämna hjälp, så ger jag mig af till Werben och bönfaller hos konungen af Sverige om hjälp. Prinsen vägrade likväl detta helt och hållet i ett med kraft och beslutsamhet författadt svar. – Hvilken hy! Stundom öppnade då Meijer dörren genast, men stundom kunde den honom sökande få vänta länge, innan han blef insläppt. Lågorna flammade från det af de kejserliga antända Lützen. – Hur vet du det? – Att handla? – Honom lifvade lika mycket som äran den tysta kärleken till den olycklige pfalzgrefvens sköna gemål. – Ett kompani fotfolk var stadt i marsch mot klostret från det håll, där Zauberfels låg. Och! – Såå! – Sannt är, att mången katolsk riddare och härförare var grym; men mången var äfven ädel och god, ehuru alla voro förvillade genom förvända religionsbegrepp, som samvetslösa munkar sökte att förvrida ännu mer. Kungen! – Vi ha ett ord otaldt med hvarandra. Godt! Det var detta anbud, som gubben Berthold väntat på. – En skål för den unge kärnpojken! Husen Brandenburg och Pfalz-Neuburg ansågo sig hafva närmaste anspråken och skyndade att gemensamt besätta och styra de Jülichska länderna, emedan de befarade, att kejsaren skulle indraga dem som ledigt rikslän och förläna detsamma åt någon prins af österrikiska huset och därigenom höja dettas makt och inflytande. Samma sätt nyttja äfven inkvisitorerna och hafva således erhållit det omedelbart af Gud själf. |
Natriumbicarbonat, bicarbonat (Bicarbonas natrious). Invärtes i dosis af 1 gram i liknande fall som magnesia. 2 Nervdroppar (se under Kamfer!) Nicht (Lyeopodium). Ströpulver vid hudlöshet. * Opiidroppar (Tinctura thebaica). Se under diarrhédroppar. Prinsens droppar (Liquor acetatis ammonici pyroleosi). Ricinolja. * Sublimat sår o. d.). 1 — 2 matskedar åt full växta. (1: 1,000 till utvärtes bruk i Tanddroppar. 1) Stigzelii tanddroppar; bra medel, fås utan läkares recept. 2) * Gocainlösning fcocain 50 centigram i utspädd sprit eller kamfer sprit 15 gram) till ingnidning på tandköttet och med försiktighet i själfva tanden. Terpentinolja. Utvärtes till omslag, ingnidningar vid smärtor, reumatism etc. Invärtes vid hosta som emulsion, som beredes för tillfället af 1 — 2 teskedar rå terpentinolja, väl blandad med 50 gram honung, 50 gram vatten och en äggula. Tages teskedvis flere gånger dagligen. Thielemanns droppar (Mixtura Thielemanni) se Diarrhédroppar. Vaselin. Till ingnidning på sprickig, ömtålig hud, o. s. v. Öfvermangansyradt kali. En för tillfället beredd svagt ljusröd eller violett lösning (c:a 1: 5,000) lämplig till munvatten (elak andedräkt), till sköljningar vid difteri o. s. v. Utmärkt medel för rengöring af sår (isynnerhet illaluktande), då något starkare lösning (1: 2 0 0 — 5 0 0) användes. Häftplåster (helst utbredt amerikanskt). Bomull (ren, fettfri, från apotek) till förband på sår o. d., fuktad med någon af de ofvan nämnda antiseptiska medlen (t. ex. borsyra). Gasbindor (c:a 8 centimeter breda) till förband. |
Återigen framtonar bilden av människan som en varelse, som åtminstone i sin välutvecklade form, inte har så stort behov av varandra. Kristendomen betonar enligt Niebuhr att det inte ligger något ont eller någon källa till ondska i detta förhållande.410 Det är inte så att naturen och människans bundenhet till de naturliga processerna är ont, medan människans frihet är god. Och ” syntesen ” kommer inte minst tydligt till uttryck när välbefinnandekapaciteten (dess tredje nivå), som i sig ligger nära aspirationsförverkligandet, får blanda sig i urvalet av syften och mål: / … / now purposes or aspirations are not taken as independent variables; instead, they, are critically evaluated by operational reason and by one ’ s other capacities. Människans väg mot psykologisk hälsa Hur går man tillväga för att finna det väsentliga för människan? 163 Maslow, Abraham H: ” Psychological Data and Value Theory ”, s. 120. Med anledning av detta skulle jag vilja återvända till idén eller defintionen av självförverkligande, som förverkligandet av ens potentialer. Men självförverkligande, om vi ska tro författarna (vilket jag gärna gör i det här fallet), är ju en process som aldrig, eller ytterst sällan, når sin fullkomliga slutdestination. Maslow kan exempelvis tala om “ the weak voice of instinctoid needs ” .157 I den mån som miljön eller kulturen överröstar den inre naturen är dess inflytande negativt: “ our human instincts, what is left of them, are so weak that they need protection against culture, against education, against learning – in a word, against being overwhelmed by the environment. ” 158 Men denna motsättning mellan kultur och människans natur är inte nödvändig enligt Maslow. Det universella här emellertid inte primärt att förstå som någon inneboende kapacitet eller förmåga, utan som framför allt uppstår eller gestaltas för människan i relationen till Gud. Tvärtom tycks Gewirth betrakta styrkan som det som framför allt särskiljer aspirationerna, från andra önskningar och begär. Självförverkligande blir i detta sammanhang helt centralt för Maslow, eftersom det refererar till människan i hennes högsta och främsta form. |
Det var här i det lilla vita huset vid Ormetjern som Arbeiderpartiet grundades för exakt hundra år sedan, den 21 augusti 1887. Hade han haft en liten episod, kanske en liten hjärnblödning? Det var uppseendeväckande. Nu hade de bundit sig gentemot sina fylken. Ordföranden sade att det ibland satt en del människor där. Jag tyckte att det gick över alla gränser. Det skall svänga i studion under en bra politisk debatt. Den nya regeringen var 51 timmar gammal. Høyre har gärna försvarat sig själv och angripit Arbeiderpartiet med att det är viktigt med solidaritet inom NATO. Du er, men ikke her. Min förklaring hindrade inte att regeringen, Arbeiderpartiet och vår stortingsgrupp hade bestämda åsikter om den plattform som kommit från Lysebu. Olav fick följa med, och Jørgen. En sommardag: Jørgen i lärarens trädgård. Det hade redan utförts ett omfattande reformarbete och tillförts starkt ökade resurser till sjukvården. Vi måste kämpa för att stärka medicinen och psykiatrin för att förebygga sådana sjukdomar. " Orsaken till att FN var i så dåligt skick var organisationen själv, den bristfälliga personalledningen och disciplinen och inte minst medlemsstaterna som underlåtit att ta itu med problemen. Partisekreteraren påpekade genast något som vi alla var överens om. Vid många tillfällen försökte jag säga att staterna i nord också är beroende av ett brett politiskt stöd i sina egna länder, och att det inte skulle bli lätt att få fram medel till överföringar till u-länder om det inte framgick ganska klart att ändamålet var förnuftigt med hänsyn till både miljö och utveckling. Det skulle betyda mycket, och på det sättet ville vi visa Afrika respekt. Under diskussionen om valarna hade Paleokrassas en helt annan inställning än sin företrädare Marin från Spanien. Det visade sig inte vara fallet. Förlusten blir som ett öppet blödande sår. Vi började tidigt bedöma tänkbara medlemmar av kommissionen. Men det är först när bostadsräntan faktiskt börjar sjunka för människorna i gemen som vi har slagit igenom ute på själva basplanet. Vi var inte betjänta av att få en debatt om formaliteterna. Genom kontakter i de nordiska huvudstäderna hade det under de föregående veckorna blivit alldeles klart att den dimensionen tillmättes olika grader av betydelse i olika miljöer i respektive huvudstad. Den andra är den nya allvarliga utvecklingen av oljepriserna, en faktor som alla måste ta hänsyn till. Nytt tyg till en egen sidenjacka inhandlades. |
» När mor hade offrat det som var henne mer än lifvet, hade inte trollen mer makt öfver mig, utan de läto mig gå, » sade barnet. — » Hade hon offrat det som var mer än lifvet? » sade bonden. » Ja, hon hade väl det, d å hon lät er gå utan att göra ett försök att hålla er kvar, » sade barnet. — Hustrun satt kvar på samma ställe invid brunnen. H o n sof inte, men hon tyckte sig vara under en besynnerlig förstening. H o n orkade inte röra sig, och hvad som försiggick omkring henne, lade hon inte mer märke till, än om hon hade varit död. Då hörde hon sin mans röst kalla henne och därvid började hennes hjärta åter klappa, och lifvet vaknade inom henne. H o n slog upp ögonen och såg sig omkring som en yrvaken. Det var ljus dag, solen sken, och fåglarna sjöngo, och hon tyckte, att det var omöjligt, att hon ännu hade sin olycka kvar att bära på under en så skön morgon. Strax därpå såg hon de kolnade bjälkarna, som lågo kvar, där stugan hade stått, och en m ä n g d människor med nedsvärtade händer och ansikten, och hon påminde sig, att hon vaknade upp till svårare olycka än någonsin förr, men ändå hade hon en känsla 1 af, att den nu måste vara slut. Om det hade varit, som vanligt, skulle hon ha rusat upp och sökt \ efter honom, men nu kände hon ingen oro för hans skull. H a n kom ur skogen ner mot gården, och alla de främmande människorna, som hade hjälpt till med släckningen, sprungo honom till mötes och omringade honom, så att hon inte kunde se honom. H o n hörde blott, att han oupphörligt ropade: » Mor, mor, kom och • se, kom och se! » och rösten bar budskap om en stor glädje, men hon satt ändå stilla. Ändtligen kom hela skaran af människor fram till henne, och mannen skilde sig från de andra och kom och lade ner ett skönt barn i hennes famn. » Här är vår son, han har kommit tillbaka till oss, » sade mannen, » och du och ingen annan är det, som har räddat honom. » |
Dock kan det ej nekas, att jag på senare tiden flere gånger funnit mig föranlåten att hålla små föreläsningar för henne. ” Belönat honom? ” frågade Nelly med ett förträffligt, väl lyckadt uttryck af förvåning, under det ett leende, som mycket liknade mitt, förrådde, att hon mycket väl förstått mig. ” Hvarthän? ” Hans faders helsa är mycket klen, och när han faller ifrån är, Harry familjens enda stöd. ” Och min börs? ” säger gästen, i det han förgäfves söker i fickorna på sina benkläder. Jag antog genast en hemlighetsfull min, gaf åt hela min person ett visst uttryck af försigtig tillbakadragenhet och gaf på detta sätt min lilla väninna tillkänna, att jag var redo att upplåta mitt innersta för hvad hon ville betro mig och att der ständigt förvara det under lås och bom. Jag tror verkligen, att jag aldrig mer vill se honom! Han bestälde middag, och då han med god aptit förtärt sin måltid, ville han aflägsna sig utan att betala. De stackars ungherrarne kunna alltför gerna bevisa Nellys vän sin aktning, alltför gerna ådagalägga den mest öfverffödande hjertlighet i sitt upförande mot honom aldrig locka de af honom något förtroligare meddelande. I vår lilla krets har allt gått sin jemna gång; blott ett undantag förtjenar nämnas. ” Tala, min fru. ” Det blir en snygg historia! Här uppgaf min lilla väninna en melankolisk suck och fäste frågande sina stora fuktiga ögon på mig. Nils sotare kom till prostgården och fejade skorstenen. Gift och motgift. Dumma barn. Emanuel Dick steg långsamt upp. När de väl äro borta, vexla Nelly och jag en mycket talande blick och så bryter det löst; dock måste jag uttryckligen förklara, att jag aldrig uppmuntrar henne att göra satiriska anmärkningar. (Hvisslar och sätter hatten helt hastigt på Kalles hufvud.) Och Hetherton Wilby är verkligen en rival, som nog kan förmå en älskare till påpasslighet. ” Ve, då kom olycksödet öfver mig, mina fötter vacklade, rummet började att röra sig i en cirkel omkring mig och ett förfärligt illamående, sådant jag endast en gång till, sjutton år senare under en storm på Ålandshaf erfarit, grep mig med sina kattklor. |
» Ja, kanske har jag varit det, men jag skall veta att akta mig hädanefter », fortsätter pastorn i sin förra skarpa ton. Säflig och lugn, så att man genast såg hur han visste, att det fanns många dagar på året, kom han. Det är allt jag, som försökt prata reson med henne, fast det inte går Hon har det i blodet, ser du, Herman. » » Åh för all del! Och sådan var den odlingsmark, som Herman mottog af sin företrädare. Det var ju så du sa ’, när jag kom hit första gången? » Ja, det vet du, att jag gör, af hela mitt hjärta », säger Alf ifrigt och varmt. Men hvad du vill behaga tro, det angår mig inte Inte heller angår det mig, att du är en så ’ n kärring, ja, just kärring, att du sätter mer tro till pigskvaller än till din egen hustru och din vän, fast det är bedröfligt sorgligt. Nej, det fick jag göra själf med borsten i denna min egen hand. » Pastorn hade som vanligt haft fullt upp att göra, ty då man inte precis kunde få processa, så gick man till honom, det var i alla fall en process, och man kallade det processa, och processa skulle man om hvarenda hagastör. Efter en liten paus, under hvilken han flämtade ut, anmärkte han: Dörren gick igen efter dem. Det är inte en så lätt sak att komma alldeles främmande långt söder ifrån och knappast förstå målet, som folket talar. Det var Stina, som stack ut sitt hufvud i dörren, plirögd och beskäftig. Nej, för att han inte skall visa sig löjlig skall han » Bakom henne stod hennes man och såg på henne med undrande, sorgsna ögon. Nej, jag är det, jag, hör ni När jag bad er om en liten hjälp, hvad svarade ni då? Stina uttömde allt förakt hon kunde i bara de där två orden. » Ja, tack för det löftet », skyndade sig pastorn. Snarare tycker jag, att du borde bedja mig om ursäkt. » Åh, hvad skall jag tro här pratas och hviskas det går rundt i i mitt arma hufvud » Han genomögnade hastigt brefvet och såg sedan småhvisslande på pastorn, som allvarlig stod framför honom och väntade. |
Hjerm och Lindgren beskriver att processen bland annat består av att beståndsdelarna fogas samman och mönster framträder. Ljusblått har använts när en kategori eller kod berör områdena arbetsprocessen och identitetsarbete. Denna önskan om likriktning går även att ställa mot frågan om huruvida en individuell utvecklingsplan ska kunna bli just individuell och fungera som en individuell plan då skolan strävar efter att IUP-mallarnas design ska se i stort sett likadan ut för alla elever oavsett ålder? Jag menar min son är född 31 december och han går i samma klass som de som är födda i januari samma år. Således är det möjligt att anta att de skriftliga omdömena om elevens utveckling och den självbild eleven konstruerar om sig själv som elev i relation till de skriftliga omdömena kan påverkas i arbetsprocessen. Däremot menar Haugsbakk att teknik även i sig bidrar till ny komplexitet, vilket inte har getts tillräcklig uppmärksamhet. Ur ett aktivitetsteoretiskt perspektiv är målet för eleverna att få så höga betyg som möjligt i alla ämnen. Laila (åk 7-9) uttrycker att motivet har: Grundat sig i en tanke i att eleverna skulle vara mer medvetna om hur de själva ligger till och just det här att de ska kunna se framåt själv. Punamäki (Red. De medverkande eleverna, föräldrarna och lärarna i den här studien har alla använt ett digitalt verktyg i arbetsprocessen med de individuella 65 utvecklingsplanerna. Rönnlund visar också att vid klassråden är det främst klassinterna frågor som dominerar dagordningen, exempelvis frågor om klasströjor och klassresor. I den lägre nivån (Pateman, 1970) sker en beslutsprocess vid utvecklingssamtalet som påverkar elevens egna individuella mål. Figur 2: Olika förhållningssätt när det gäller att implementera IT-stöd mellan skolan och andra sektorer i samhället. Anders var så här typ, han frågade liksom så här, ” Vad betyder den där glada gubben? I Elfströms studie ser de flesta lärarna utvecklingsplanen som ett stöd att upptäcka barnens svårigheter och att hjälpa dem förbi dem, men det finns en konflikt inbyggd i att inte betona brister samtidigt som eleven ska stödjas inom de områden där eleven är svag eller där eleven inte utvecklats tillräckligt. Ebbas lärare kommenterar hennes glada gubbar med att uttrycka att hon har rätt attityd till skolarbetet vilket även överensstämmer med vad som förväntas av henne som elev. Demokrati och deltagande: elevinflytande grundskolans årskurs 7-9 ur ett könsperspektiv. |
anlagda element af jordens befolkning, är den falske profeten, hvilket vi tydligt kunna se genom att jemföra uttrycken: "Göra tecken," v. 13, "och det förvillar dem, som bo på jorden, uppmanande dem att göra en bild åt vilddjuret," v. 14, "det gör så att ingen kan köpa eller sälja, utom den, som har märket" v. 17, med samma slags uttryck uti Uppb. 19:20 om den falske profeten: "Vilddjuret vardt gripet tillika med den falske profeten, som i dess åsyn hade gjort tecken, med hvilka han hade förvillat dem" o.s.v. "De blefvo båda kastade i den brinnande sjön," heter det, visande ganska tydligt äfven der, att också antikrist är en person, att vi sålunda hafva att göra med två personer, af hvilka den senare (den falske profeten) står uti en sådan ställning till den förra (antikrist), att hans embete går ut på att få folk att tillbedja honom. Antikrist är den politiske mannen och den falske profeten den religiöse. Liksom antikrist lyckas samla all verldslig makt uti sina händer, skall det lyckas den falske profeten att samla all religiös makt uti sina. Han skall lyckas få alla religionssystem att sammansmälta till ett. Hans motto skall bli det gamla tyska ordspråket: "Wir haben ja alle einen Gott, Krist, Jude, Türk und Hottentot" (= vi hafva ju alla en och samma Gud, vi må så vara kristna, judar, turkar eller hottentotter), eller den idé, som väckts genom de religiösa parlament, hvilka allt sedan världsutställningen i Chicago blifvit så omtyckta. "Alla religioner äro ungefär lika goda," det är slagordet. "Vi hafva ju en och samma Gud, och alla religionslärarne, sådana som Buddha, Confucius, Zoroaster, Kristus, Moses och Muhammed voro ju alla goda och ungefär lika goda. Och vi böra lära af dem alla det som är godt, om der finnes något, som vi ej sjelfva förstå" o.s.v. Det lär icke heller blifva svårt för den falske profeten, som troligen blir |
Som inföding i polarregionerna hade Hokus nog pröfvat på dylika strapatser; annars skulle han aldrig hållit ut, med sin korpulens och vigör. – Landkänningar. För hvart bestämdt ” mått ” af den för oss så oumbärliga varan, som för skeppets räkning komme att användas, skulle ” gastarne ” honoreras i anvisningar på skeppets bankir i Newyork och betalbara där i klingande guld – således myntadt och färdigt för ” verldsmarknaden ”. Men ni grönländare ha inte ord för eländet, tröstade jag. Men det är ju sant! Men ute i parken var det relativt ljust, som om det varit månsken. Handen hade gifvit efter för denna dragning, och en knyck hade uppstått, just i det ögonblick skottet brann af! – Åter vatten under kölen. De hade redan med misstänksamma blickar observerat, att vårt skepp ankrat å deras jagtmarker, men sedan jag meddelat dem, att vi ej voro några yrkesfångstmän, utan reste i hufvudsakligen forskningsärenden, blefvo vi genast från början, samt sedan de mottagit mina skänker, goda vänner, och jag inbjöds att åse och deltaga i deras jagt, som ej lemnade de för tillfället arbetsamma jägarne, så mycket utbyte, som massan af villebråd tycktes ange! – Vore damerna lifvade för saken, skulle jag föreslå en liten ” spader ”, för omvexlings skull! Så trängde plötsligt en stor tjur, tydligen hjordens anförare äfven sig in på lifvet på mig – varligt, men likväl kännbart knuffande mig i ryggen med sina grofva horn, samt skjutande mig framför sig, så att jag gång på gång höll på att falla på näsan. – Ett råd. Thor fingrade intresserad på en konstig ” man Vid passerandet af 80:de graden frågade kocken en af de andra ” gastarna ” (” Wi ”) hur man ” såg ”, att den var passerad. |
Subsets and Splits
No community queries yet
The top public SQL queries from the community will appear here once available.