Split (2)

train · 600k rows

flatten_chunked_text stringlengths 1 33.5k
– Sköna Laura, sade han, jag har smugit mig ifrån den efterhängsna hopen och uppsökt det ställe, dit mitt hjerta drager mig. Men ni är ensam ... hvar äro edra vackra vänner? – Jag vet icke. – Är det väl min ankomst som förjagat dem? – Det hafva de ej anförtrott mig. – Men, min Gud, ni ser så nedslagen ut! Hvem har kunnat göra er ledsen? Väl icke era väninnor? – Jo, just de. – Det hade jag aldrig kunnat tro, när jag läste ert bref ... Men hvilkendera? Icke kan det vara Alfhild med sitt utseende af oskyldig glädtighet. – Ja, oskyldig som ett barn! – Men ett förtjusande barn. Och Julie, som ser så mild och god ut? – Ja, nog är hon en god flicka! – Helt visst skolen j lätt försona er. Vi resa i morgon, om det behagar eder. – Räkna ej på mig! – Himmel, hvad hör jag! – Ni kan resa med mamsellerna P.; jag har ej lust att blifva uppoffrad. – Uppoffrad? – Ja, Julie är ju så god och Alfhild så glad, att ni säkert blott af artighet skulle taga mig med er. Ni skulle älska endast dem ... – Åh, hvem har väl kunnat ingifva er den tanken? – Just mina bägge vänner. De hafva sagt att ni ej egnade mig den minsta uppmärksamhet. – Ack, tjusande Laura, ni bedrar er: ni vet ej hvilket starkt intryck ni gjort på mig. – Ett skämt. – Nej, vid Gud! Följ med mig och era vänner, ni skall herrska öfver dem och öfver mitt hjerta. – Herrska öfver dem ... nej, dertill äro vi för goda vänner. Jag kunde aldrig hafva hjerta för något sådant. Hellre, det vill säga i nödfall, skulle jag måhända besluta mig att följa er ensam. – Välan! Jag kan ej motstå så mycken naivete och så mycket behag. Följ mig, men följ mig ensam! – Men min stackars far. Jag inser nu att jag handlat illa. – Trösta dig ... han skall ej hafva något deremot, sade brukspatronen Livin, som i detsamma inträdde.
– Det kan nog hända att du har rätt, – sade Anna tankfullt, – men jag vet icke hvad det är – Jo, det skall jag säga dig, det är bara lättja, intet annat, – afbröt tanten i samma ton. – Söta tant, – började Anna urskuldande, men mamsell Lovisa var vid dåligt humör, och fortfor utan att låta afbryta sig. – Men hur kom det sig, att du icke kunde sitta stilla och vakta bien, som jag bad dig i morse? Jag har länge sett att kupan skulle svärma hur gick det nu, – jo, att hela svärmen är bortflugen. – Är bisvärmen bortflugen! – sade prostinnan med särdeles missnöjd ton. – Herre Gud, mamma lilla, jag har ju suttit i två dar och vaktat på dem, och det har inte blifvit något af och i dag tyckte jag de voro så tysta, så – Ja, så kunde du mycket väl suttit den tredje också, hellre än att förorsaka en sådan förlust. – Nå ja, man kan väl icke begära att barnet aldrig skall tröttna heller, – sade mamsell Lovisa, som nu ångrade att hafva yppat olyckan, och dessutom alltid försvarade Anna när prostinnan bannades, en sak som prostinnan i sin ordning aldrig försummade, när mamsell Lovisa var ond; och efter denna förträffliga metod hade Anna blifvit uppfostrad; och det höll nu på att gå, som alltid vid dylika tillfällen, att de båda gummorna kommo i stället i gnabb med hvarandra. – Kära Lovisa, – började prostinnan, med ingenting mindre än mild ton, men Anna skyndade sig att afbryta, i det hon sprang upp och bort till mamsell Lovisa, som balancerade och sträckte sig, efter den sista fläderblomman, med fara att falla framstupa i busken. – Vänta, tant, – sade hon gladt, – så skall jag hålla i stolen medan tant går ned, den står så ostadigt.
Hon viker undan, han följer, han blir djärv, hon stolt, han sårad, hon försonande. Ena gången skänkte majorskan honom ett torp nära Ekeby. Så många svettdroppar, så många steg, så mycken ängslan, så många böner än allt detta kostar, ska det dock inte lönas med annat än med återfinnandet av en stackars vilsekommen, vars förstånd är hos Gud. Hon begär tecken, hon begär under. Det svindlade för hans huvud. Till sist sjöng han sin bästa visa för dem. Vet ni vad hon spelar? Då mötte han majorskans blick, där hon satt stilla och såg efter honom. - Må du förnekas, som jag har förnekats, må landsvägen vara ditt hem, halmstacken din bädd! Borg blev sålt och har många gånger bytt om ägare. - Hon är nyss död, viska bärarna. Hon lånade sedan hennes gitarr och sjöng för henne om glädje och kärlek. Han satt alltid i spiselvrån och gav akt på att brasan inte fick slockna. Unga grevinnan förstod inte genast. Gösta satt kvar i köket, och fru Gustava kom gråtande ut till honom. Från kriget härledde han all sin sorg. Hennes klänning var smutsig efter den långa vandringen på av dagg fuktiga vägar, och hennes skor voro att tilltygade. Aldrig skalv er röst i vrede, aldrig tog er panna rynkor, er mjuka hand blev aldrig sträv och hård. - Han är galen. Jag är din kastboll. Så upphörde applåderna, ridån höll sig stilla, ingen såg dem. Hennes hår blev grått. Snön ligger blåvit och skiner av sin egen glans. Ingen skulle få lära känna din uselhet. Därmed tar han järparna en för en och slänger dem i väggen - Fy fan, skriker han därunder, så att rummet skälver, bjuda Kristian Bergh kråkor! - Ah! Men kavaljererna hunno inte långt på detta fromma tåg, ty redan när de kommo till Björne, funno de den sköna Marianne liggande i drivan, just vid porten till hemmet. - Nej, säger han, bort med er! Skogskonungen mindes nog hur de kommo över honom en annan gång, när han och hans höga gemål just hade lagt sig ner till vintersömn i den gamla kungaborgen här på Gurlita klätt och hade ungar i boet. - Se, se, se, lugn, fröken Anna!
detsamma som lexlöshet och ostörda morgondrömmar, för några få var den en aning om växande ansvar, hvilken omedvetet gjöt stål i deras unga sinnen, men för alla var den väfd i de ljusa färger, som endast ungdomens tro och sangviniska hopp kunna framtrolla. Ute på verandan serverades kaffe och limonad, och en af lärarne höll det sedvanliga afskedstalet till de afgående eleverna. Derefter spredos de i små grupper åt olika håll för att senare åter samlas, när Hanna Rappe skulle framföra klassens afskedsord. Borta vid frimurarns graf hade en liten flock slagit sig ned. Det var de, som hållit mest ihop och som nu kände skilsmessan tyngst. Bertha Eriksson hade åtagit sig den svåra missionen att hålla stämningen i det gamla muntra spåret, och Hanna hjelpte henne troget. Det ville ej rätt lyckas. Den ena och den andra af flickorna försvann på en liten stund och uppträdde åter med misstänkligt röda ögon. Bella snyftade ohjelpligt; de sista dagarnes intryck hade varit så vexlande, och hon var ännu svag efter sjukdomen. Tanken på skilsmessan från kamraterna var mer, än hon denna stund kunde bära, trött som hon var af dagens bråk, inpackning och brådska. Bertha bultade henne i ryggen och sade moderligt: seså, seså! Här har du min näsduk, medan jag går och vrider ur din. Dränk oss inte, söta Bella, vi äro redan våta om fötterna! Bella måste le och sökte beherska sig så godt hon kunde. De begynte tala om resan. Tusen och en natt! en sådan lyckans palt du är, Bella, utbrast Bertha och vred sig i afundsjukans qval. Jag hoppas du tänker på oss fattiglappar här hemma, med några lämpliga presenter, till exempel Ja, hvad vill du ha? afbröt henne Bella skrattande midt i tårarne. En lefvande sköldpadda, en uroxe eller en kamelsvans? Åhå, ja ja! Fresta mig inte med sådana rariteter. Jag skulle nöja mig med ett hårstrå ur påfvens skägg eller en metmask från Garibaldis graf. Jag har länge önskat mig en mosaïkmedaljong, sade Alma. För din blifvande fästmans porträtt naturligtvis? Hvarför inte?
Så skrev man i ett remissvar våren 2003 att man inför reparationen av det betongdäck centrumet vilar på skulle ” behöva ta bort och magasinera det mesta av stenläggningen, efter noggrann inmätning och dokumentation. ” 298 Men samtidigt som man medgav att Erik Glemmes utformning var en viktig del av ” 1950-talskaraktären ” hade den stora brister: Beläggningen av gatsten är till sin natur ojämn, vilket accentuerats av sättningar i marken och att fogarna mellan stenarna gröpts ur. Det var för övrigt vid samma tid som ordet bostadskö började användas, ordet blev enligt Nyord i svenskan allmänt mot 1950- talets slut. År 2009 nåddes faktiskt en befolkningstopp med ett invånarantal på 29 535. Så också i detta fall.220 Vad man ansåg om förnyelsen av Vällingby centrum på Riksantikvarieämbetet går därför inte att få svar på.221 220 Riksantikvarieämbetet, remissvar (1995-08-30). Vällingby centrum tar form I dag framstår succén som given på förhand. Stockholm: Stadsbyggnadskontoret (1993). Stadsbyggnadsnämndens handikappråd såg gärna att den byttes ut, då den – som också Svenska Bostäder påpekade – var ett hinder till exempel för rullstolsburna, men i augusti 2004 kunde rådet bara konstatera att det kulturhistoriska värdet var så stort att den till stor del skulle bevaras. Gatlamporna på bilden var en tillfällig lösning, liksom sina ersättare ritade av Erik Glemme. Stockholm: Arkitektur förlag (1966). Se Rudberg (1982:6), s. 4. Se Kjellén (2008:3), s. 8. Britt Wisth (byggnadsantikvarie, tidigare vid kulturmiljöenheten på Stockholms stadsmuseum), 2010-09-19 och 2010-09-20. Ur Alice Lyttkens I kvinnans värld (1950), foto K W Gullers. Hela utbyggnaden omfattade med kontor, bostäder, butiker och hotell sammanlagt 107 000 kvadratmeter, i yta mer än det dubbla mot det befintliga centrumet.200 200 Vällingby centrum (1990).
Jag har fått hemskt många samtal och blir haffad i korridoren av irriterade läkare, säger Johan Styrud, ordförande för Danderyds sjukhus läkarförening. Att arbetsgivaren inte velat ha någon facklig dialog eller kontakt med klinikerna innan det drastiska beskedet kom irriterar Upplands allmänna läkarförening. Många vet inte vad som gäller för jourarbete efter årsskiftet. Foto: Mikael Wallerstedt - Vi behöver exempel på hur det faktiska arbetet kan gå till med nya arbetstidsmodeller. Först vill vi se vilka schemaförslag som klinikerna tar fram, säger Christer Mäki, landstingets samordnare för förhandlingarna. Arbetsgivaren vill förlägga scheman för läkarna fram till klockan 21 på vardagar. Men för ST-läkaren Patrik Forsell är schemat en försämring. Långt ifrån alla läkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala har nåtts av nyheten om uppsagda jouravtal. Det dolda syftet är säkert att spara pengar genom att ta bort ersättningen. Läkarföreningen vill diskutera avstegsavtal angående arbetstidslagen medan landstinget inväntar konkreta schemaförslag från klinikerna. Men än finns inget möte planerat, nu är det dödläge mellan parterna. - Han ska bland annat titta på hur man kan bemanna nattetid på akuten. Ett förslag som nu diskuteras av divisionen och sjukhusledningen. » Det innebär att jag måste arbeta fler dagar per vecka i stället. - Skillnaden blir att läkarna kommer att ta ut mer i kompensationsledighet i anslutning till arbetstiden, säger Okembia-Jonsson. - Landstinget har känt till allt om nya arbetstidslagen i åratal, men nu när det bara är ett par veckor kvar till 1 november när nya scheman borde finnas klara, så reagerar de på det här sättet, säger Flodin. Det sliter mer, åtminstone för mig «, säger Patrik Forsell. UPPSAGDA JOURAVTAL I JÄMTLAND REDAN I SOMRAS Samförståndet är förstört. Läkarföreningen har gått ut med ett drastiskt besked till medlemmarna: Att inte gå jour om de inte är beordrade att göra det. Att hacka sönder passen kommer att leda till stora svårigheter med kontinuiteten på vårdavdelningarna under veckorna, säger Gunnar Green. På ett Stockholmssjukhus uppmanar facket medlemmarna att inte anmäla sig till jouroch beredskapspass. - Verksamhetscheferna har man vingklippt med det här förslaget. Inga avstegsavtal kan göras, hävdar han, innan verksamheterna har gjort förändringar så att man ser vad som kommer att ske. De lokala avtalen reglerar en högre ersättning för arbete på nätter och helger.
krigsmaskineri, d å det nu måste lämna förlikningsförfarandet, vari det har e n viss vana från alla lyckliga reglerade gränsstrider, och övergå till sanktioner. Det ä r klart att det finns grava anmärkningar att göra mot det sätt varp3 den italiensk-ahessinska konflikten behandlats. Om folkförbundet tidigare tagit sig självt på allvar uppfostrande syfte för att lära oss förstå vad det ä r vi f å i stället för de risker och de förluster vi kunna ådraga oss, d å vi släppa neutraliteten och gå in i det kollektiva säkerhetssystemet. man har en stark känsla att det närmast ä r vrede mot Italien för dess hänsynslöshet, dess övermod och oridderlighet att gå lös p å Abessinien med hela en modern krigsapparats alla fasor, som g ö r den svenska opinionen så pass villig att gå med på. sanktioner. Insikten att tiden ä r moh gen för oss att tillämpa nya princin per för vårt utrikespolitiska handlande kommer först i andra hand som motivbildande faktor. som den ekonomiska världskrispetsad Men man måste å andra sidan besen sedan åratal ställt framför oss - den tänka att Folkförbundet efter Japans mellanfolklig synpunkt rätta förvalltmedlem i Nationernas förbund, men inte ä r det väl många av oss som på allvar satt o s s in i att detta inom överskådlig tid skullle bli något annat än ord. Sverige h a r i själva verket levat kvar inom neutralitetspolitikens skal, som blivit så hårt och fast under det gångna århundradet, som skyddat oss men också hindrat våra rörelser. Nu har det i alla fall kommit därhän a t t det gäller att krypa ut ur det skalet och det ä r självklart a t t intressen och olika förutsättningar detta förorsakar oro och uppståndeldessa delegationer medföra till de. vars betydelse for hela det mellanfolksamarhetet framhålls på ledarplats i förra numret av Tidevarvet har tagits upp och kraftigt understrukits i Sv. Dagbladet, som uttalar: Italiens överfall på Ahessinien har icke blott åstadkommit den plötsliga generalmönstring med mänsklighetens moraliska och materiella resurser för upprätthållandet av en elementär rättsordning staterna emellan som vi nu bevittna.
Principer och riktlinjer för en uttalad invandrarpolitik formulerades för första gången 1968, i den av riksdagen enhälligt antagna propositionen 1968:142, som i sin tur byggde på Utlänningsutredningens betänkande " Invandringen " (SOU 1967:18). Invandrare och minoriteter 1:23-29. Invandrare är i denna mening inte en grupp, inte ens om de kommer från samma land, utan en social kategori. Rummet i själva vardagsrummet /? /, där hade de en eldstad mitt på golvet för att koka sitt hemlands maträtter. Invandrisering är en kraftfull process som fått verkningar på allt fler områden och i de mest skilda sammanhang. Invandrare och minoriteter. Det hade varit ett väldigt liv, när detta stackars får skulle avlivas (KU 6247:86f, efter Velure 1988) Denna version av en sägen som berättas över hela Sverige innehåller flera av de vanligaste motiven som berättas om invandrare i moderna bostäder. Krader, Barbara 1980: Ethnomusicology. En lång tradition av etnologisk forskning har ju påvisat en betydande regional och lokal kulturell variation, inte minst beroende på den invandring vi haft sedan mycket lång tid (se tex Ehn & Arnstberg 1980, Fataburen 1981, Svanberg och Runblom 1988 och antologin Sicken turk 1990). Men varför just invandrare? Inte desto mindre är texterna ändå regelmässigt nerklippta för att uppfylla redaktörens och utgivarens intentioner. Kanske är en anledning till att ' etnisk ' också etablerats långt utanför de akademiska cirklarna att ' invandrare ' i många sammanhang fått en nedsättande laddning under det senaste decenniet. Some rights reserved 20 Ronström, Owe 1989: De nya svenskarna. Även om många grupper har byggt upp egna infrastrukturer är det uppenbart att de inte kan anses vara språkliga eller nationella minoriteter enligt internationellt synsätt. Jonas Frykman & Orvar Löfgren (red) Stockholm: Natur och kultur. Stockholm: Publica Hannerz, Ulf 1981: Sverige som invandrarsamhälle. Invandrare och minoriteter 1:23-29. och uttrycket " mellan två kulturer ".
till modell behärskar salen - en Mater Dolorosas det här laget långa å r av 1iård.a erfnför en symljolislr bild av deil marterade ansikte, så sorgset starkt och milt, att renlieter, vilka härdat dem, gjort dem mänskligheten, så askgrått. och skiilman haapen undrar: Det ar d & möjligt 6.tåligare med förtvivlans otåligh.et, v-de av him.slra minnen äradet. Meii att e.n människa kan bli ett helgon. deras fordringar djärvare, deras livssyn bland de bijjda kvinnorna av proTetaxTy det a r hon, " E11111 Houses " skapadjupare och mera helgjuten: typ kring centralmakternas bord l.yser rinna, ' före kriget Amerikas mest popuspontana moderskänslor ha kränkts s5 åtminstone ett friskt ungt ansikte. Det] .ära kvinna, nu hånad t. o. m. av de fatofta och för .varje gång allt djupare, tillhör dock n %got så vördnadsbjudande tige hon givit hela sitt liv. tills de från det personliga livsområdet som en understatsse1; reterare .i dm. Sannerligen sådana kvinnor ha betalt tvingats i relation med allt vidare omBayerska repubilken. Deras hopp a r luttrat i mastes liv kommit att omfatta ockss politiskt underbarn, tränad av A n i t a en eld som skiille fijrbraiiiia de flestas livet överh~ivud och. net, alla barn. öriiprofilen synes över hela salen. Hon M.en det behövs också en sådan fast ' För flertalet av de. kvinnor m-an rå- l e r å t något hennes granne säger henne grund. När man lyssnade till deras det a r ett falskt namn hon måst använarresteringar i dess närmaste Irrets idéer .om lika cha.ns för alla barn att da för att kunna f å pass till kongresde stoprotestmöten " Fight The börja livet med, kände man iblaiid rent sen. Ron a r.
Följande sommar for Jörgen Siedel åter till Falun, där han äntligen fick hämta sin brud, dock först efter många tvistigheter. Och blev den bröllopsfärden icke stort gladare än den förra, ty folk höll sig undan och endast de, som därtill voro nödda, mötte vid gårdarna. Jörgen Siedel tog snart avsked ur krigstjänsten och levde på Klockeberga. Många gårdar och bruk måste han släppa ifrån sig. Affärerna gingo allt sämre till dess att äldste sonen fyllt nitton år, då han tog vid med bättre lycka. Han trivdes icke gott med fadern utan nödde honom att flytta över till Björkenäs. Han förde litet med sig i kläder och husgeråd, men tretton parlass behövdes till böckerna. Likväl ansågs han icke vara någon boklärd man utan snarare en stolle. På Klockeberga sysslade han mest med sitt mausoleum, som aldrig blev färdigt. En gång stod det under tak, ett ansenligt kapell i klassisk stil. Kors eller annan kristen symbol fanns där icke, men väl många hedniska. Han lät hugga tio sarkofager. Sju voro helt utan prydnad. På den åttonde, som var avsedd för bruksförvaltaren, gapade kring lockkanten vargkäft vid vargkäft. På den nionde, fru Beatas, sprungo råttor i en lång rad. På den tionde, som var hans egen, satt en uggla. Men prosten vägrade att inviga styggelsen. Under många år förde han en lärd fejd med prosten och domkapitlet angående denna sak. Han tog också till sig en ung djäkne, bekant för sitt snille och sin oordentliga levnad. Han hette Ekmarck och var son av en nattvakt i staden och sonson av betjänten med samma namn. Gubben och gossen bläddrade flitigt i volymerna på Björkenäs och blev resultatet en skrift, som herr Jörgen uppläste å Riddarhuset. Därav blev han riksbekant och kallades aldrig annat än galne Jörgen. Men Siedlarna ligga alltjämt spridda på skilda kyrkogårdar. Varken i liv eller död trivas far och son samman. ARON I RYGLINGE OCH DESS SÖNER
Schaefer, Eric () “ I ’ ll Take Sweden: The Shifting Discourse of the ’ Sexy Nation ’ in s Sexploitation Films ”, paper vid SCMS-konferensen London Schaefer, Eric (), ” Plain Brown Wrapper: Adult Films for the Home Market,  –  ” i Lewis, Jon & Smoodin, Eric (red. Silbersky begärde att juryn och rätten skulle se ﬁlmen inför slutförhandlingarna. I rättegångsprotokollet ﬁnns det beskrivet: ” Efter ett uppehåll beger sig rätten  RA, Justitiekanslern, huvudarkivet, Handlingar till allmänna ärenden, EIIIa, , dnr , . Avsaknaderna av forskningsresultat om pornograﬁns skadlighet talade snarare för en avkriminalisering än emot en sådan, ansåg han. Kipnis resonemang om att pornograﬁ har lägst status jämfört med annan kulturell konsumtion. I de ﬂesta fall såldes skrifterna direkt till tobakshandlare. Men Moralisten skakade på huvudet och gick. Fogelström hade en till synes motsatt syn på pornograﬁn till dem som argumenterade i riksdagen och vars åsikter ” Moralisten ” troligtvis symboliserade.  Ibid. Se även ” Ingen utredning om pornograﬁalster ” i Kioskidkaren nr  . På antiafﬁscherna visade i bild stod: ” Bonnier livnär sig på kvinnor! ”, ” Slavhandel ” och ” Kvinnor ska inte konsumeras ”.  Se t.ex. Isakssons resonemang om Sjuhäradsbygdens tryckeri som ﬁnansierade annan mindre lönsam press med utgivningen av Hsonproduktions tidningar. The commission on freedom of the press proposed a “ farthest limit ” of the Freedom of the press act, restraining phenomenon such as child pornography and violent pornography.  Ibid.  Representanterna för de kyrkliga samfunden menade att vissa ﬁlmer och tryckalster fungerade brottsinstruerande, något de hävdade att även en poliskommissarie veriﬁerat då våldsbrott tydligt inspirerat tillvägagångssätten vid olika våldsoch sexualbrott i Stockholm. Uppgiften är inte helt orimlig.
– Det säger mig dessa, – svarade Samo och slog på en liten skinnväska, som hängde uti en bred läderrem om halsen; – här äro de papper som upplysa om allt sådant, och der uppger Sune sjelf den enorma rikedom som tillfaller hans dotter; jag skall uppsöka de slägtingar som orättmätigt tillvällat sig arfvet, och till tacksamhet för detta, måste Cecilias dotter räcka mig sin hand; jag har här modrens egenhändiga skrifvelse till flickan, hvaruti hon säger; „för den man som framvisar maken till din halfva guldpenning, skall du hysa det blindaste förtroende, han vill ditt väl, och du skall i allt rätta dig efter honom, det är min yttersta vilja !„ Här afbröts hans tankemonolog af ett häftigt knarrande vid ena sidan af det hvälfda rummet och af en dold fjeder öppnades en liten dörr, hvarigenom en svart gestalt inträdde. Ni föreföll mig så öppen och ridderlig, så i botten svensk – det bästa vittsord jag vet – att det misshagade mig se huru äfven ni öfvat er med det tomma intetsägande galanteri, hvarmed unga ädlingar tro sig behaga qvinnorna, och hvilket alltid förefallit mig så platt. Vredgas ni nu på mig? Mången läsare med allt för omtåligt samvete torde ogilla detta vår riddares dubbelspel (läsaren har troligen gissat att det var Birger Ulfson), men må den erinringen tillåtas, att meningen icke är att framställa honom såsom en stereotyperad fullkomlighetshjelte – en sådan blir alltid litet fadd i längden – nej, han var en ung man med lifligt blod, älskande det friska, lefvande lifvet och romantiska äfventyr, hvarför den lilla oskyldiga komedi, i hvilken slumpen gjort honom till hjelte, icke må läggas honom till last. På det massiva bordet stodo tvenne höga silfverljusstakar med brinnande vaxljus, som kastade sitt sken på en smaklig anrättning af kall mat och en flaska vin, hvilket var framsatt för riddarens räkning. – bad Barbra, – men, herr riddare, låt oss dock lemna denna dystra grotta. Han steg snart upp och gick att hälsa på Storm; denne befann sig i vapensalen eller
stämmelser med en glad Varåteartist, Detta är förhållandet med fru G:s vara så präktiga i sig själva oeh al som fått namnet " Ja " på grund av ma isig av att i första hand ha gjort Coué förenklade på ett genomgri barn. att tion till sina många upp va k tare den svenska allmänheten bekant drig hade råkat vilse, om de ej för pande sätt " den första Nancyiskoaldrig kunnat säga nej. Föreningen med den s. k. Couémetoden. Det Hon beklagade sig då vi sutto på letts av dåligt sällskap. lains " läkemetod. Han förklarade tésalongen härom förmiddagen. ingås under förutsättning att hon skedde så tidigt som på nyåret 1922 Jag har imånga, många gånger i omedelbart iskall bedra gemålen och och kunde även genom experiment— • Ja, jag vill icke nämna några, i samband med en serie föredrag, livet träffat mödrarna till sådana därigenom möjliggöra skilsmässa. bevisa sitt påstående, att den i verk Men för en gångs skull säger " Ja " so-m Coué efter mottagen inbjudan lig mening avgörande faktorn vid namn, sade hon, men fru B:s barn snälla barn och goda .människor, som nej. Hennes hjärta vaknar till den höll i London inför en stor försam äro de värsta ungar under solen. Så fördärvats av andras olater. hypnotisk behandling icke är hypförsta verkliga kärleken, och. hela ling av vetenskapsmän. fort mina barn kommit tillsammans Det är icke isäkert att folk sam Men jag har aldrig träffat, mam liotisiörenis befallning, utan det sakför intrigen med den utsedde förföraren med dem bli de förledda till alla morna till de i isig själva stygga bar syssla med förtal och sätta sin tillit Det vederfors honom därvid äran strandar på hennes trofasthet. Her hållandet att patienten förvandlar till det äro elaka människor. Men nen och onda människorna. tigen rasar, ty hans hjärta glöder att föreställas för det lärda audito denna utifrån kommande suggestion möjliga galenskaper.
—: 40; Insamlade genom C. v o n Haufswolff 3: 60; Insamlade genom Eleonora Andreen 8:10; Insamlade genom Kerstin Lundqvist 3: —; N. Dahlerus 1: —; S. Ohlsson —: 70: Insamling i Sunne genom Fanny Wickman 5: —; A. S — m —: 50; Onämnd —: 60; Friherrinnan F. Fock 1: —; Från lärare o c h elever vid folkskolan i Engelsberg 2: 20; Theodora Stenberg 1: —; Agnes Svensson 1: 20; Onämnd, Helsingborg 1: 20; Onämnd —: 50; Ciri o. Elsa 1: —; Insamlade i Piteå af fru Ida Gellerstedt 19: —; Insamlade vid Hellekis af Tinny Sköldebrand, född Lexell 3: —; L. K. 2: —; Ebba —: 50: Insamlade genom fru M. Larsson 2: 60; E. E. 1: —; G. —: 40- » Nickan » 1: —; Aimée o c h Karl H. samt Elsa S. 1: 50; Augusta J. 1: —; Elsa L. —: 20; B. —: 50; En af Iduns läsarinnor —: 50; » Mor och dotter » 10: —; Barnavän 1: 20; Onämnd, Nyköping —: 50; Ingeborg Olsson —: 30; A. o c h M. —: 50; Onämnd, Stockholm —: 20; Tvenne Iduns läsarinnor —: 50; Onämnd, Näs —: 50; S. S. S. —: 30; Ur lilla Einars sparbössa 1: —; L. K.
Bara här i Skandinavien gå dagligen ut millioner tidningsblad med uppgiften att hos skarorna egga instinkterna, stärka vanorna, elda känslorna, organisera tänkandet. — Vi skola emellertid icke tro, att det i första rummet är den allt mer vidgade rösträtten, som under de senaste årtiondena till exempel här uppe i Norden så väsentligt stegrat tidningsläsandet. De stora orsakerna äro nyfikenheten och läskunnigheten i förbund med ensligheten och entonigheten i våra dagars samhällsliv, modet såsom det i kraft av imitationsbenägenheten sprider sig från land till land, från klass till klass, massornas höjda levnadsstandard samt den växande tidningsproduktionen, som genom agenters och annonsers biträde alstrat ett ökat behov. Det är för övrigt flerfaldiga nutida gestaltningar, som samverka till att öka journalisternas samhälleliga roll. Det sammanhänger framför allt med den moderna industriens väsen. En intresseväckande iakttagelse har härvidlag gjorts av professor Graham Wallas. I ett av sina arbeten — The Great Society (1914) — påpekar han, att de politiska diskussionerna hålla på att försvinna från arbetsplatserna. Kring mitten av förra århundradet betraktades skomakeriet och skrädderiet såsom särskilt » politiska yrken ». Här arbetade man i små grupper utan att störas av maskiners rassel och sus eller av mästarens närvaro. Här kunde man språka även under det man arbetade. Likaledes hade typografer och snickare tillfälle att någorlunda obehindrat meddela sig med varandra. Men nu hämma maskinerna på olika sätt samtalen. När arbetet är slut, går man ofta H. THÖRNBERG €n var åt silt håll. Och i all synnerhet i de större städerna föras arbetarna av spårvagnar och järnvägar långt bort från varandra. I samma mån villaoch egnahemssamhällena utveckla sig, antar arbetarnas levnad en allt starkare karaktär utav avskildhet. Tidningarna ha då att fylla tomrummet. De skola ersätta de muntliga meningsutbytena. I viss grad ha vi att göra med samma företeelseserie här i Sverige. Även i vårt land talas det mindre på arbetsplatserna än förr. Det är ju sant, att så tätt som vi bo, och så genomskinliga som våra förhållanden på samma gång äro, komma vi här samman och känna igen varandra på ett helt annat sätt ån fallet är i de stora engelska städerna och deras omgivningar. Och det talas mycket. Men hur sparsamt angripas inte stora allmänna frågor!
» Sedan konungen uppträdt på thronen och » helsat ständerna, hördes appell till ställning af bor » gerskapets kavalleri-corps, som stod utanför slottet, » hvilket afbröt konungens tal, att han sände bud ut » för att befalla tystnad, för att erinra om den styr » ka, som var till hands för att understödja hans för » slag. » Han litade på bönder och borgare; han trodde all sjelfständighetskänsla hafva aflägsnat sig från presterne tillika med deras erkebiskop Troil; han inbillade sig, att riddarhusets hela motståndskraft låg fjettrad i det » adliga djurhus », som han – ökande det afskyvärda i brottet med det oanständiga i hånet – skrattande kallade de häktade adelsmännens fängelser: han bedrog sig; och det fordrades en läng kedja af våld, svek och öppna bedrägerier, för att stryka en fernissa af sannolikhet öfver den bevisliga, den ådagalagda lögnen, att säkerhetsakten någonsin vunnit lagstiftande maktens bekräftelse. – » Men tror ni er då i alla fall känna igen ljudet af hans röst, ni, som kanske aldrig hört honom tala. » Majestätiskt thronade på höjden det uråldriga herresätet Hörningsholm, till hvilket Wasaättlingen, stående på däcket af sin farkost, blickade upp, låtande i minnets panorama slottets fordne ägare: Folkungar och Sturar tåga förbi sin inbillning, ända ned till de sednare dagar, då vår frejdstore Banér, i sin spädare barndom, föll oskadad från ett fönster i andra våningen ner på en klippa derunder, räddad, enligt en sägen, af en hvitklädd engel, och enligt häfdernas vittnesbörd om hans bragdrika vandel: af Sveriges skyddsande. Hertigen befann sig imedlertid i en ganska besvärlig ställning, i afseende på de häktade riddarhus Men ehuru de visserligen mycket bidragit till min reseplan, har hufvudafsigten med min ankomst hit varit att personligen lära känna en påfve, hvars dygder hedra tiaren. » Det skall min gemål nu förekomma. Historiskt. Hvad baron Armfelt angår, är han på sitt ställe hvarhelst hans förträffliga naturanlag af Hans Maj:t användas.
Istället lade hon dem lite var som helst. Det är bara jag som inte kan det. Det gör jag hela tiden till Tim, säger Lisa. Hon kommer ändå att tänka på tvillingarna. Där ligger också ett hästtäcke. Milo vinner flera gånger fast han aldrig spelat förut. Hon har rött hår och långa ben. Nu sa Miss Black något som tydligen var mycket roligt, för alla skrattade. säger jag sakta. Milo ser sig om i rummet. Emil och jag har nu gått halvvägs. Johan bara satt och glodde rakt fram. Det blev bara för mycket. Två minuter senare hittar vi dem! Även om det inte var meningen. Tant Minna var först lite tveksam. En del släpper tyglarna för att få händerna fria. säger jag. Han blev rädd när du bara låg kvar där. Eriks föräldrar hade bestämt sig. Jag lät Annorlunda behålla tre ägg, sa Lisa. Men just nu ska jag bara blunda lite Lyckostar! Vad är det nu då? De är mycket billigare. Erik ville bara gå förbi så fort som möjligt, utan att någon lade märke till dem. Pappa skrek det han brukar skrika. Det var i buren han hörde hemma. Hon bläddrar lite i sina noter och verkar inte bry sig. De ville bara bort. 30 - 40 ryttare på vägen kan nog ställa till med kaos. Bakom ena målet låg några av fiskarnas båtar. Fast tänk om han badar medan jag bara tittar på stranden? Inte jag heller, suckade Linus. Jag tar med alltihop i resväskan. Snart Vad ska jag göra? 8 Efter ett tag stannade pappa och tog av sig kepsen. Det var först senare, när han kom hem, som han fattade vad Jake hade menat. Och hon ska visst vara duktig. Vi kanske hittar några spår. säger Lisa. Han dribblade som en gud. Pappa nickade. Det låter inte bra, säger Maja bara. Pappa såg honom också. Men Liverpool är den bästa klubben i världen. Och Det är bara att gå in, säger Maja. Han skadade sina medspelare. Och då var det för sent för Erik att ändra sig. Som för att skydda dem. Hon tycker kanske att hon pratat nog för idag. Men det är man inte. Sedan säger Oliver: Hästarna skulle bara veta vad dom har varit med om. Jag är inte ett dugg nervös. Erik önskade det av hela sitt hjärta. De kommer att stanna här och leta efter honom. Tryckt på kortet står det: Välkommen på Elias födelsedagsfest torsdag kl 15 på Raketvägen 7 B.
Detta möte är allt, hvad jag åstundar. „Mannen, som aldrig besökte de öfre rummen, var i fullkomlig okunnighet om, hvad der tilldragit sig. „Vi få väl se, huru nöjd jag blir. fader der ofvan, förbarma dig öfver mig “ Jag var fri, jag var rik, jag var oberoende, jag var endast sjutton år, och jag var vacker. „Och det är? “ „Det är något, som jag icke kan upplysa om. Det hemlighetsfulla uppfyller alltid själen med en pinsam nyfikenhet; så ock med Magda. Vi ha nu sökt henne i tre hela månader, och sannerligen saknar jag icke lust att göra några vidare försök. ’ “ Ni, t. ex., fru grefvinna, har ju genom den er största jordiska lycka. “ „Pappa och mamma ha ’ rest till Lenby. Hon var nu död. „Då man sett er, har man ej något lugn att förlora. “ Hon och modren helsade med ett förbindligt småleende. – Du bör ihågkomma, att du står på en underordnad plats. „Och hennes moraliska värde fordrar äfven, att du talar om dina känslor med den värma, du gjorde i dag? “ Porry fästade en sträng blick på ynglingen. ni har gjort mig mycket ondt. “ Sorenza tystnade, qväfd af snyftningar. „Såå, du har besinnat dig, och kommer nu för att afbedja ett fel, det du icke ens erkände inför grefven. Allt, hvad en qvinna kan önska, eger du, och ändå har du nog förmätenhet att leka med den man, du är så mycken erkänsla skyldig. När Sorenza om aftonen blef allena i sitt rum, satte hon sig att skrifva till fru Toll: Sjelf artist vet jag, hvad som fordras, för att ernå en sådan korrekthet i teckningen och så mycken sannfärdighet i utförandet. “ Vår berättelse började året efter, sedan fadren för första gången såg sitt föräldralösa barn. „I allmänhet är det mycket svårt att gissa, man förirrar sig alltid, och gissar vanligtvis till allt annat utom det rätta. “ „Finna Mariquitta, “ inföll Sorenza. „Var det derföre, att ämnet afskräckte er? “ Glömdt är säkert allt, som varit.
Alltsam mans tycktes henne en gåta. Efter moget öfvervägande kom hon dock till d en slutsat sen att endast blyghet kunde vara orsak till hans passivitet, och föresatte sig att ännu mer gynna hans känslor, ja, om det blefve nödvändigt, bemöta honom med tydlig öm het. Hon förberedde sig på en högst oväntad lösning och motsåg med otålighet stunden för en romantisk förklaring från hans sida. En hemlighet, sak samma af hvilken art, ligger alltid tryckande tung på en kvinnas hjärta. Marias taktik syntes ha den önskade framgången: åtminstone försjönk Burmin i sådana djupa drömmerier och hans svarta ögon hvilade med en sådan eldighet på den unga flickan att det afgörande momentet tycktes oåterkalleligt förestående. Gran narna talade redan om bröllopet som om en afgjord sak, och modern, den förträffliga Prasskovja Petrovna, var öfverförtjust åt att hennes dotter ändtligen funnit en värdig brudgum. En dag satt den gamla frun i sitt förmak och blandade kortleken till en grande patien ce, då Burmin steg in och genast frågade efter Maria. — Hon är ute i trädgården, blef svaret. Vill ni inte gå till henne? ] ag väntar på er här. Burmin gick, och den gamla damen gjorde korstecknet och sade: Gud gifve, att saken blefve afgjord i d ag! Burmin fann Maria vid dammen under en hängpil, i hvit klänning och med en bok i knät — en veritabel romanhjältinna. Sedan de första konventionella fraserna växlats, lät Maria med afsikt samtalet stanna af, så att den ömsesidiga förlägenheten blef än större och endast kunde skingras genom en snabb och besluisam förklaring. Och så skedde verkligen. I d en fulla känslan af si tuationens ohållbarhet förklarade Burmin, att han redan mycket länge sökt efter ett till fälle att öppna sitt hjärta för henne; och nu bad han henne därför om fem minuters uppmärksamhet. Maria lade igen boken och sänkte ögonen till tecken på sitt samtycke. — Ja g älskar er, sade Burmin, jag älskar er lidelsefullt Maria rodnade och sänkte hufvudet ännu djupare.
» Att han är en dålig människa, vet lite hvar, men hvad angår det oss egentligen. Blir inte han bjuden, kommer naturligtvis inte hans mor friherrinnan, och hur tycker du det skulle se ut. » » Hon har då också låtit tala om sig så IDUN 2 6 4 1894 pass i sin ungdom, att hälften kunde vara dörrar, att han sällan tänkte på hvad som föregick därutanför. Om stadens » on dits » nog, » svarade han godmodigt. » Hvem talar om den snön som föll i fjol, hade han ingen aning. Rektorskan respekteoch hedersgästen är hon i alla fall. Nej, rade och undvek man. Hon hade ett ovanhennes son kan då minst af alla uteslutas. » ligt nobelt utseende och en sällsynt finhet och Majoren, hvilken sett betänksam ut och charme öfver sitt väsen, men klädde sig envisste värre saker om den unge mannen än kelt, ägnade sig helt och hållet åt hemmet någon annan i laget, nickade och sade afgö- och syntes sällan på gatorna, annat än då rande: » Fru Berggren har rätt — han är hon besökte sina fattiga eller gick till bönemöten. själfskrifven » Att hon ej gick i kyrkan, där den gamle » Jag tycker i alla fall. » inföll mostern. » Saken är afgjord, Beate lilla, » svarade kyrkoherden predikade entonigt och innehållsfru Berggren högdraget, » vi ha sannerligen löst för den halfsofvande menigheten, stötte inte tid att sysselsätta oss med småsaker, hela samhället, hvarför hon också allmänt och du som inte är af adel kan ej förstå kallades » läserskan » och intet annat. Förmögna voro rektor Holms också och sådant. » » Hvad säger min lilla flicka, hon borde väl kunde haft råd ställa till bjudningar, om de ha ett ord med i laget? » sade fadern och velat; men hade de någon gång främmande, var det oftast en tillfällig resande eller » rikklappade sitt älsklingsbarn på kinden. » Jag tycker som mamma — visst är han tigt tarfliga personer », som hjälpte reklorskan med hennes söndagsskola eller vården om de otäck — men det kan inte hjälpas! » Fadern svarade ej, men det kom ett sorgfattiga. Omtyckta kunde de således ej vara, ty efter set uttryck i hans ögon.
Då den väntade och efterKingtade undsättningen uteblev flyttade ci8 fyra mannen # och # deras trogna ouh om-, sorgsfulla hjälperska .över till D,oubtf ul-Harbour, och Crawford och Knight, expeditionen.^ andre chef, beslöto att imder vintern bege sig över Beringsundet till Sibirien för att d ' gr hämta hjiilp. E n av de första .dagarna i januari liimnade de bålda männen Doubtf hl-Harbour, seidan Ada Blackjack utrustat dem så gott som det någonsin var möjligt på grund: av förhållandenas läge. Hon gav # dem med allt kött, allt sälspäck loch alla skeippssltorpor som # det över huvud taget var, möjligt att undvara utan att de sjalva. skulle liida nöd under återstoden av vintern. Hon förfäidigade till ooh - med nya dräkter av: fällIda djur åt de bortdfagande. Einel1erti:d vände de båda (männen tillbaka fjorton dagar senare med. ofö ' rrättat ärende, då Crawforld fått sina hiinder illa förfrusna och tecken till skörbjliigg visa' de sig .hos Knight. Espeditionens för-. tvivlade läge tving .dock Crawfoiid och hans, bada .annu friska ka.mrater att kort därefter återigen bryta upp. med Siibirien solin. niAl, sedan Alda Blackjack pil ett rörande sätt sörjt för dem alla och modigt berett sig på att bli ensam kvar .med den insjuknade Knight och vanta på. hjälpen; som skulle koinina. icke, om Crawford och ihans följeslagare har aldrig iiAgon underrättelse kommit. På goda grunder fönnodar såväl dr Stefansson som Sir Henry Noice att .de, .då de icke agde n å g o n. tygbiit, fördjyckats på tunn is ' gen0.m ldr~~i.ikining. - De två kvarvarande ahade .hardn vecko,r och månader att geaomleva. Knights hefinnmde försämrades mer ooih mer. Kunde han, även i början gå * omltring något, blev han, snart nog.
Läsaren har redan inhemtat hans fina, men begripliga sätt, att ännu efter sin död förehålla hertig Carl sitt uppförande. Höghet! Fredrik (vridande händerna): » Och gifve Gud! – Gå! (Samma ställe.) Ehuru olika tiderna och de styrande personligheterna, då Gustaf och Carl förde regeringen, voro dock på deras högtidsdagar samma trängsel, samma sjelfskrifna förtjusning, samma åtrå att blifva bemärkt och ställa sig in, herrskande i deras audiensrum. » Väl värre än så, min höghet! » pustade negern. Gustaf Murray. » Natten till den 17 Mars 1792. «Det är på en gång ohyggligt och löjligt« – suckade prinsessan. – ja, för Konungens, för fäderneslandets skull, äfven för E. Polismästaren inträdde häftigt. » För min del dricker jag också långt hellre, än jag står och pratar, » svarade morianen, stött af dessa anmärkningar. Örnberg (som noga betraktade den, med hvilken han samtalade): » Han var af samma växt, som herr kapten, och alldeles på lika sätt klädd. » ha sådana styggelser kunnat få plats i utländska bladen? » Jag har med så mycket större » nöje fullgjort detta uppdrag, som det i mitt minne » återkallat den tidpunkt, då han förtjente denna ut » märkelse: slutet på de olyckor, som kostade våra » undersåter lifvet, och förnyandet af de vänskaps » band, som af så många skäl böra vara oss kära. Fredrik: » Allt för gerna! » Rådplägningarna mellan konungen och kejsarinnans ministrar hade räckt till nära klockan tio. De äro mina vänner allesammans: låt dem känna mig. – » Och jag » – for prins Fredrik vredgad ut – » svär vid allt hvad heligt är, att, så länge jag lefver skall du ej bära någon annan, än den furstliga, till hvilken du är berättigad. » » Det hade aldrig händt » – yttrade nu Gustaf vidare – » om Tessin lefvat. Natten till den 29 Mars hade varit särdeles orolig. – » Om salig kungen ej hade någon förtroligare gunstling, än baron Armfelt, så har hans mord ej eller någon strängare hämnare.
Y. s. i det till härskande eller den andre världsförklass organiserade proletariatets händer, den l,,- den upplöstes varit en historia om klasssom den ene samt fortast möjligt öka antalet produkstrider, strider mellan utsugna och rit^- bättraren uppfunnit uppfunnit eller upptäckt. arbetarrörelsen, både de den som De äro blott allmänna uttryck för faktionskrafter. gande, behärskade och härskande klasser partiväg söker på olika stadier av samhällsutvecklingen. Dessa åtgärder skola naturligtvis bli tiska förhållanden iden inom en existerande makten » för att Men denna kamp har nu nått en punkt, klasskamp, en inför våra ögon försiggå- olika för olika länder. I Tidevarvet Monolog i Mars 1933. Det som sker i Österrike. (Forts. fr. sid. om saken: » Det ä r naturligt att den nya ningskrisen i Österrike började med någstat som håller på att skapas även återra konflikter, som alltid i n f i n n e r s i g när Mot diktatur upprättar den andliga enheten på det kulen kris börjar bli mogen. Till och med de fattigaste proletärbarn, vilkas föräldrar äro fientliga mot religionen, höra icke berö- vas trons välsignelse. Även dessa barn Mot våld klassoch Mo t rashögha en oförytterlig rätt till de moraliska krafter som religionen skänker. » Religionen är aktuell i Spanien och Tyskland på något olika sätt. Men på något underligt vis finns det en kuslig likhet i det handlag varmed myndigheterna nalkas och besluta om människors för' färd F ö r demokrati spränga hållande summa, hade försökt att i sin tur muta järnvägsmannaorganisationernas representant. Så genomfördes lönesänkningar för järnvägsarbetarna, som svarade med en proteststrejk på två timmar, en strejk som beslutats av samtliga fackorganisationer utom hemvärnet. Motåtgärderna mot strejken, framförallt naturligtvis ometill Gud. Antingen de vilja delbara avskedanden av massor av andetta förhållande med d y n a m i t ställda, drogs inför parlamentet. Socialdemokrater och stortyskar var för ameller tvångsupprätta det medels kristennesti, regeringen, hemvärn och kristligtdomslektioner, visa de hur tröstlöst fjärSociala, förlorade med en röst. Olyckran de äro från att veta vad det rör sig ligtvis hade en socialdemokratisk pariaom.
afträdde Pr. Fornelius och humblefolchet mädan consultatio skedde. Och alldenstund något hwar af praesentib#! wiste mycket om dheras owettigheet att referera, ty re solverades att humblegårdzmestaren medh sina drengiar, måste hwardera sittia på träähästen 3 timar. Sedan domen war upläst tillsades humblegårdzmestaren att dher mera misswext skeer på denna lotten än dhe andra, skall han wackta sig för swårare answarande. Förmantes och till wettigare förhållande, så frampt dhe icke hårdare straff wéla sig wenta en annan gång. Den 11 Maij höltz Consistorium minus, prassent. M Rectore, Dn. Ol. Rudb., M. Laur. Fornelio, M. Brunnero, Dn. Emporagrio. Inkom Berendt Casperson emoot twenne studenter [Laurentium] Ran[t]zochium och Stephanum Ståle för dhet dhe hafwa lefwererat Anders Jonson inspectoren, dhe bref på slottet, som hans hustru till Berendt Casperson skrifwit hafwer, förmedelst hwilka Anders Jonson är komwin till att misstänkia sin hustru och henne lagsökia på rådstufwun för hoor. Medh brefwen är så tillgångit. 1. Hafwer inspectorens hustru skrifwit twenne bref ett till sin man, dhet andra till Berendt Casperson, hwi[l]ka Ericus Kaiman barnens praeceptor skickade i ett covert till Stephanum Ståle, att lefwerera sina ägare. N är nu Stålen gick up till inspectoren medh brefwet, sade och Stålen för honom att 166j: ix maj han hade bref till Berendt Casperson, då begierte inspeaoren see dhet brefwet, och när han fick see att hans hustru hade dhet skrifwit, behölt han dhet, badh och strax
Bra länge har jag saknat all underrättelse från Eder; ej sedan October månad förledet år har jag haft en breflapp från Sverige och det bref jag då fick från min mor var skrifvit i början af September innan jag ännu hunnit utom Stockholms skärgård. Jag nekar ej, att jag klagat öfver denna tystlåtenhet mången gång då hemlängtan gripit mig för starkt; men nu är jag nöjd med Er igen och finner att jag gjort Er orätt, i synnerhet Dig, som gjort så många försök att få bref till mig. Af hela mitt hjerta tackar jag Dig för detta prof af din tillgifvenhet för mig och de mina! Du kan ej förstå huru det gladt mig, att en slags närmare bekantskap mellan Dig och dessa senare uppstått genom den der lilla correspondencen med Sophie. En oskattbar glädje skulle det vara för mig, om jag visste något sätt att göra Eder ännu närmare personligt bekanta eller att försätta kretsen af mina anhöriga dig nära till ett dagligt och oafbrutet sällskap, som jag tror skulle mycket bidraga till nöje å ömse sidor för Er. När jag en gång kommer hem måste jag föra Er tillsammans åtminstone en enda gång; jag vet att de för att intressera Dig ej behöfde vara mina närmaste. – Du finner, att jag talar om din vänskap för mig som en redan gifven sak ur en något egenkär ton kanhända; men det kom af uppriktighet – jag skrifver detta utan all ordning, som det faller sig, som skulle jag tala med Dig personligen.
G. Hedbergs Annonsbyrå, skar till hösten plats i god familj att underMalmö. visa minderåriga barn i vanliga skolämnen, Är äfven kunnig O l a t s att läsa med barn i småskolekurmusik och handarbeten. villig att deltaga i hushållsgöromål. * serna samt öfrig tid deltaga om så önoch Små lönepretentioner. Svar till » Hösten skas i sömnad och sysslor inomhus, sökes nu eller till hösten, hälst i södra eller mel1902 », p. r. Hernösand. TTng flicka af god familj, som genomgått lersta Sverige, af fruntimmer med goda rekommendationer. Svar till » Y. », p. r. * » » elementarskola, önskar plats till hösten som sällskap åt äldre dam, hälst på landet. Ljustorp. Få medfölja på resor vore önskligt. Kunnig i handarbete. Svar till » Gladt lynne, EINE GEBILDETE DEUTSCHE 17 år », Iduns exp. Det fins i mellersta Sverige en friskt o m Vid Ronneby samskola blifver instundantrefligt belägen prästgård, hvars familj tänkt de hösttermin en lärarinneplats ledig med att emottaga ett enda äldre fruntimmer eller herre som söker ett varaktigt hem och vill läroämnen: Modersmålet, Historia och Geodela deras hjärtliga och enkla hemlif. Närgrafi samt Engelska. Kompetens: högre mare genom svar till » Verum » under adr. lärarinneseminarium eller motsvarande utS. Gum-selii Annonsbyrå, Stockholm. bildning. Löneförmåner 1000 kr. i ett för allt. Ansökningar mottagas Lill 1 augusti af skolstyrelsens ordförande Regementsläkare J. Th. Grönwall, Ronneby, / " luvernant önskas lör undervisning af 6 barn i vanliga skolämnen, tyska, franGOUVERNANTE ska och handarbeten samt om möjligt muEn flicka om 9 — 13 år kan från hösten få skicklig att undervisa några flickor 9 å 15 Skolrum och bostadsrum upplåtas, och år uti förekomman tle ämnen samt språk och sik. undervisning af guvernant, tillika med tvenom så önskas kan inackordering erhållas. E. » Ansökan, åtföljd af fotografi med angifvanaf undervisningsvan lärarinna att underunder adr.
Det skulle ej förvåna, ty Montpeftier har under många år utgjort en samlingsplats för landsförvisade ryssar. Man ser ofta på promenaderna en böjd, medelålders man med tärdt utseende, som left i landsflykt under nära hälften af sitt lif. Han vet, att han kan bli sänd till Sibirien, så fort han visar sig i Kyssland, och nu går han här, grånad i förtid, dödssjuk af hemlängtan. En vacker dag kanske han beslutar sig för färden mot svafvelgrufvorna vid Ishafvet, det är ändå h e m m a. Vi taga hemvägen genom en gammal förfallen herregårdspark. Slottet står öde, och fru Sorg väfver sina spindelnät i de mörka fönstersmygarna. Ägaren tillhör ej mer denna världen; lifvet har farit illa med den stackars grefven, man vet ej riktigt på hvad sätt, och sedan många år lefver han som eremit. Han har inga tjänare, går klädd i bptgörardräkt och meddelar sig med yttervärlden blott genom en lucka i porten. Folket betraktar honom som helgon och berättar om mirakler; andra mena, att han har en skruf lös. Gångarna i parken äro hälft igenvuxna; en gammal svårmodig trädgårdsmästare i livré visar oss vägen. Öfver en källa i en hälft förfallen marmorbassäng sitter en faun på huk, grön af mossa, och grinar diaboliskt åt oss och alltsammans. När vi marschera in genom stadstullen, ganska trötta och mycket dammiga, ringer det till mässa i alla stadens kyrkor. Från en öppen kyrkoport tränger en svag doft af rökelse ut; grupper af kvinnor med psalmbok i hand och radband öfver armen komma gatan fram. Det hvilar söndagsfrid öfver stad och land. Vi trycka tysta hvarandras händer och gå hvar och en till sitt. E N DRÖM. Det är vår ännu i den grönskande mattan, — ljusgrön, spirande vår. — Små hvita oxalis och några doftande liljekonvaljer fann j a g därinne bland granarna; de stå n u här fina och ömtåliga, — med något af skogens kyska renhet i sin blick.
Detta förslag har, den ena gången i reviderad form, gått på remiss till de olika regerin garne, men på de flesta håll rönt ett mycket kyligt mottagande. Det är, sådan världen nu är beskaffad, oge nomförbart. Bland de många mak ter, som ställt sig avböjande är även England. Garantipaktens öde anses beseglat. I dess ställe kommer man att framlägga. ett förslag om skilje dom vid mellanfolkliga tvister, vilka icke på kompromissens väg kunna lösas. MacDonald har i ett stort och i oerhörd grad uppmärksammat tal inför Folkförbundet berört denna fråga och i stället för garantipakten förslagit skiljedomsförfarande ge nom den internationella domstolen. Yidare föreslog han inkallandet av en allmän internationell avrustningskonferens, som skall få till uppgift att lösa såväl problemen om stater nas inbördes trygghet som om rust ningarnes inskränkning. Tal. plä derade för U. S. A:s, Rysslands och även Tysklands inträde i Folkför bundet samt förde i övrigt rättens och sanningens talan på ett bovsamt men för de franska känslorna min dre tilltalande sätt. Kännare av Kina påstå, att dess inbördeskrig icke är av farligare be skaffenhet. Det är endast elva år sedan Kina från kejsardöme förvand lades till republik. Landet har än nu icke kommit till ro efter denna statsvälvning, men befinner sig i raskt framåtskridande. Från Ryssland berättas om krigs planer mot Polen och Rumänien samt om uppror i vissa landsdelar mot sovjetregeringen. ferlä^ ir ^ en ' - ^ er P ressa de löner, jVlarmen. ar, ^ >e ts dag och växande arB Pöka! — Lmgnande röste r 11 Män med karaktär kunna betrak JaS l} ' å ' a ' k) ct är sannt, att de tas som det samfunds samvete, var ' - v äia ex P or * ar tiklarna skola övertill de höra. R. W. Emerson. kottung 5 r „ V ^ r ^ en ' men därigenom (• (j ja r, y^lands välstånd att ökas a ' s kor S ^ na ^ miljoner mänTill att vara en man hör sanning. a er •Oarkn. * ^ bli en stor och god All lögn är omanlighet.
Hon hade just sett en av dem som bar ansvaret. " Du borde inte vara uppe. Reeve skakade på huvudet och vände sig till Jago. Jago vände sig till Peterson. Hon log och tog fram en cigarrettändare ur fickan. " Den där fågeln vad är det? " " Varför det? " Mot kvällen dog stormen ut men det blåste fortfarande mycket hårt och högt över däcket balanserade Helmut Richter, Sturm och förste matros Kluth på rånocken medan de kämpade för att sätta upp det reparerade främre märsseglet. De luktar rätt illa efter de där slagen. " Johann Sturm och förste matros Petersen låg bredvid varandra på sängen och sov tungt. Fyra och en halv kilometer till sjön, kanske närmare sex, och bergen att ta sig över, men han kände ingen trötthet, den första glädjen över att vara fri gav honom styrka att fortsätta. " Genomförbart. " Och de allmänna väderutsikterna är, om man inte ska uttrycka det för fint, sir, svinaktiga. " Men resten av resan hade varit en fullständig mardröm. Ni vet alla hur det står till. " Detsamma, herr Prager. Det här är verkligen en skamlig förfalskning. Berger klappade Richter på axeln. " Är det dags nu, kapten? " " Jag skulle nog sova på saken om jag vore du. " Han lossade tåget runt midjan och gjorde fast det vid masten, varefter han vinkade till Richter. Det blev tyst en stund. Det brann på andra sidan Themsen bortåt Westminster och luften var fylld av bitter röklukt. " Från mitten av mars till slutet av april 1942 sänkte jag elva fartyg utanför den kusten. " Gericke rörde sig inte, han andades lugnt med slutna ögon och Hardisty sade: " Herrejesus, låt honom vara. Ledsen att väcka dig, men det är viktigt. " " Vi drejar bi, Sturm. Han bar fortfarande sin sjömansrock och hade regndroppar i ansiktet. " Hur är det däruppe? " Svår regnby i natt under mittvakten och stagseglet skörades. Berger kastade en blick upp mot den svenska flaggan. Vaughan vände sig mot honom. En Bechstein, ser jag. frågade Berger med låg röst. " Han har en son, sir. Det låg dimma över kullarna, men i Mallaig var det relativt klart.
Jag för min del kände henne icke, men jag hörde, att det skall ha varit en dålig flicka, om hvars försvinnande jag erfor genom mitt folk. Efter dessa ord aflägsnade sig damen. Jag bäfvar ännu, när jag tänker därpå, tillade hon rysande. Uggla var genom detta oväntade uppträdande så förvirrad, att han icke fann ord. På eftermiddagen följande dag skulle grosshandlare Holm och hans dotter anlända. Det ena kom från Sporreholm och anmälde baronens ankomst. Här måste jag berätta för honom min lefnadshistoria. Mödosamt släpade han sig in i ett sidorum, hvarest han lade lade sig ned på soffan. Samtidigt hörde han den förföljande skogvaktarens steg tätt bakom sig. – Vill du således på detta sätt skaffa ett dig misshagligt och obekvämt vittne ur världen? frågade hans hustru ängsligt. Njöt han i förkänslan af att redan om några minter få sluta sin unga hustru i sina armar och gunga sin lille gosse på sitt knä? Hon talade ju så hemlighetsfullt! – Hvad har händt dig? Men har ni inte misstankar på någon. Tiggardansen. Han öppnade hastigt skrifvelsen och läste däri följande: – Så hör jag dig gärna, så är du åter min kära dotter, sade Holm Ingnande. Framför det betecknade huset stanna de. – Ni känner mig visserligen, men ni tyckes ännu icke veta, att jag är ägare af detta herresäte. Det kan nog en gammal bergsbo urskilja. Jag ber er aller höfligast att något litet uppskjuta ert uppbrott och tillåta mig säga några ord som en för er kanske icke alldeles ointressant förklaring med afseende å er herr värd. – Bor här i huset en viss fru Klackberg? Samtidigt märkte hon en liflig rörelse i hotellet. – Ah, det gläder mig att höra, gaf Ebba till svar. Baron Kurt Uggla hade en dag gjort sin länge tillämnade visit hos sin tilltänkte svärfar, grosshandlare Holm. – Äfven jag känner mig oändligt lycklig, herr Silfverhjälm, inföll Ludvig, – att detta familjedramas afslutning har gestaltat sig till en försoning. Min hustru håller mera af dig än du förtjänar med ett så nedrigt handlingssätt! Omkring oss i en krets församlade sig allehanda hemska helvetesgestalter och skränade en förfärlig visa.
Och så kommo de gråa, skymningsklädda fåglarna med plymer i vingarna och rött fjädersmycke i nacken. De stora fåglarna med sina höga ben, sina smärta halsar, sina små huvuden kommo glidande utför kullen i en hemlighetsfull yrsel. Under det att de gledo framåt, svängde de runt, halvt flygande, halvt dansande. Med vingarna behagfullt lyftade rörde de sig i ofattbar hast. Det var något underligt och främmande över deras dans. Det var, som om gråa skuggor hade lekt en lek, som ögat knappast förmådde följa. Det var, som om de hade lärt den av dimmorna, som sväva fram över de ensliga mossarna. Det låg trolldom i den; alla, som inte förr hade varit på Kullaberg, begrepo varför hela mötet bar namn efter tranornas dans. Det låg vildhet i den, men den känsla, som den väckte, var ändå en ljuv längtan. Ingen tänkte nu mer på att strida. I stället ville alla, både de bevingade och de, som inga vingar hade, höja sig oändligt, lyfta sig ovan skyarna, söka vad som fanns där bortom, lämna den tyngande kroppen, som drog ner mot jorden, och sväva bort mot det överjordiska. Sådan längtan efter det ouppnåeliga, efter det bakom livet förborgade, kände djuren bara en gång om året, och det var den dagen, då de sågo den stora trandansen. Onsdag 30 mars. Det var den första regndagen under resan. Så länge som vildgässen hade stannat kvar i trakten av Vombsjön, hade de haft vackert väder, men samma dag, som de anträdde färden norrut, började det att regna, och i flera timmar fick pojken sitta på gåsryggen genomvåt och huttrande av köld. På morgonen, när de drogo åstad, hade det varit klart och lugnt. Vildgässen hade flugit högt uppe i luften, jämnt och utan brådska, i sträng ordning med Akka i spetsen och de övriga i två sneda rader bakom henne. De hade inte gett sig tid att ropa elakheter till djuren på marken, men som de inte voro i stånd att hålla sig riktigt tysta, framsjöngo de oupphörligen i takt med vingslagen sitt vanliga lockrop: »Var är du? Här är jag. Var är du? Här är jag.»
Dessa » J-typer », som därtill få gälla som de djupast tyska, ha först och främst det gemensamt, att hos dem själslivets högre och lägre skikt hänga oupplösligt samman, utvecklas ur varandra och icke, som hos S2-människan, verka löst uppstaplade över varandra. Erich Jaensch särskiljer inom denna huvudgrupp tre undertyper, signerade J1; J2 och J3. Han påpekar om dem, hurusom på linjen J1 — J3 kontakten med den sinnliga varseblivningens, och särskilt den synliga varseblivningens, värld stegvis avtager. Däremot tilltager, likaledes stegvis, det inre livssammanhanget (» die Innenintegration »); därav även beteckningen: » integrerade » typer, för dessa biologiska stilformer. Typen J3, som i enlighet härmed framstår som den » fasta inre linjens » målsman, blir den från » upplösningstypen » mest fjärmade, ja dess skarpaste motpol. Ty gentemot den alltigenom labila, » liberala » och » asociala » S-typen i dess » lytiska » form ställes J3-människan såsom den kärntyska, ofördärvade, instinktsäkra, logiskt som moraliskt fullödiga sociala typen. Hon är ingen nervmollusk som S2-människan. Hon har inga larviga synestesier, som denna. Hon lider varken av » rumsliberalismens » eller » tidsliberalismens » grundlyten. Hennes synapparat låter inte så lätt förvilla sig av de nedriga prismatiska glasögonen. Till och med hennes näthinnor ha principer! Tillika visar hon sig minst angripen av den moderna » övercivilisationen » med dess » asfaltkultur », inför vilken hon står på ett glädjande sätt oförstående. Jaensch ger henne också det högsta tänkbara friskintyg. Hon befinner sig » i det helt elementära, djupt biologiska, vitala och instinktmässiga allra mest ' i ordning ', d. v. s. i den av naturen velade författningen ... » Hon är med ett ord ett förstklassigt ryggradsdjur. Det bör därför ej heller förvåna om — fortsätter Jaensch — » vår instinktsäkra tyska rörelse söker att för gestaltningen av kulturen starkare påkalla J3-typen, vilken i det väsentliga är liktydig med den ur rassynpunkt oblandade, bondeoch soldatiska typen ».
Därför har herrskapet v. Diihrings också ansett sig kunna återflytta till Stockholm, som det lemnat strax efter att Blanka adopterats. Sådan framstår Blanka i första akten, då hon på basaren är föremål herrames fjäskande uppmärksamhet samt damernas lismande smicker och hemliga förtal» Hon går omkring med en min, som vore hela basaren bara till för hennes skull. » Hon är vacker och kvick samt har fullständigt tillegnat sig den yttre goda ton, som råder bland hennes nu varande omgifning. Bland de tillbedjare som svärma omkring henne har hon fäst sig vid en kapten Wulf, ägare af en stor mekanisk verkstad, hvilken, lika litet som någon annan af de i handlingen deltagande, är någon undantagsmänniska, utan ett helt vanligt exemplar af den » bildade medelklassen », som så gärna vill komina i förbindelse med de högre klasserna. På basaren har äfven Svea, Blankas syster, infunnit sig, i sällskap med sin fästman och barndomsvän Fritiof Hellkvist, arbetare hos Wulf. Svea har ett bud från modem, hvilken » längtar så förskräckligt » efter den dotter hon lemnat ifrån sig. Svea önskar också se system, den nu förnäma damen i all hennes glans. Men då Fritiof ger sig till känna för Blanka och ropar henne med namnet på hennes mors man, mötes han af en föraktlig blick och hör ett af Blanka till de fina damerna yttradt beklagande öfver, att » pöbeln är fasligt påträngande ». Wulf vredgas öfver Fritiofs påflugenhet och afskedar honom ögonblickligt från sina verkstäder. Oaktadt Blanka visar sig högmodig och ej låtsar känna systern och lekkamraten, märker man dock af hennes nervösa skratt och de själfgäckande ord hon låter undslippa sig, att hon är mycket upprörd samt otvifvelaktigt icke nöjd med sitt uppförande. Det är därför så mycket lättare för hennes kusin, Agnes v. Döhring, ett själf-ständigt och sant människoälskande fruntimmer, att förmå henne fara med sig till hennes mor, hvilken lefver i fattigdom och olycka, sammankopplad med en supig och hårdhjärtad man. Blanka är icke lycklig.
håna och trotsa dig; du har erbjudit dig att skona missgärningsmannen, som bar hand på sin husbonde och därmed gjorde sig skyldig till fängelse och spöstraff. Nej, min vän, måttet är rågat... om du är stenhård mot dödliga förolämpningar, är jag det icke; jag kan icke uthärda att höra sådant längre. Du måste taga itu med hårdhandskarne... måste efterspana och häkta kanaljen... måste draga honom för rätta, icke allenast med anledning av övervåldet mot dig, utan även emedan han efter all sannolikhet begått den där stölden i storsmedjan. I samma ögonblick korporal Brant hörde Sven beskyllas för tjuveri, rynkades hans yviga ögonbryn på ett ganska hotande sätt. Hans sinne uppbrusade, såsom det från hans ungdom aldrig gjort, ty hans övertygelse om fostersonens redlighet var lika starkt rotad som hans tro på bibeln, och att angripa Svens heder var att angripa hans egen. Han fattade den stortalige länsmannen hastigt i armen och sköt honom tämligen omilt ut genom dörren, som genast tillstängdes mitt för den snopne kronobetjäntens näsa. Då patronen såg detta, ansåg även han tiden vara inne att slå till reträtt, i synnerhet då Kerstin med tårar och skarpa ord började ge luft åt sin harm över den skamlösa beskyllningen. Han mumlade något om, att korporalen skulle skylla sig själv för följderna av sitt handlingssätt, och gick. Strax därpå rullade giggen bort. Längre fram på aftonen kom Johanna till föräldrarnes stuga. Så snart nämligen patronen väl åter befann sig hemma, hade han kallat flickan till sig, betalat henne resten av årslönen och befallt henne att genast lämna Trevnadslösa. Johanna emottog sitt avsked med större glädje än ledsnad, och sedan brevets innehåll blivit henne bekant, tackade hon hjärtligen Gud för det, att hon nu, utan att vara hindrad av sin tjänst, kunde skynda dit hjärtat kallade henne, det vill säga till Svens sjukläger. Hon meddelade föräldrarne sitt beslut att ännu samma kväll begiva sig på väg; korporalen ville, att hon skulle invänta morgondagen, så att några de nödvändigaste anstalter kunde träffas i och för resan, men Kerstin talade mot varje uppskov. - Vem vet, om icke gossen möjligen dör, innan hon hinner fram, sade
Karl-Erik Löfqvist observerade redan år 1935 att 1300-talets islänningar märkligt nog fortsatte att använda titlar även om de hade förlorat sin funktion: Hirdnamn och hirdtermer levde kvar och voro i bruk under hela 1300-talet, kanske särskilt starkt på det mera avlägsna Island, men redan före sekelskiftet 1300 hade dock riddarväsendet börjat frigöra sig och intaga en självständig ställning, som utformades till allt större överensstämmelse med det allmäneuropeiska mönstret.50 Islänningar fortsatte alltså att använda sig av hirdtermer och intresset för Hirdskråen verkar också ha ökat under 1300-talet. 21 i kungens frånvaro bland annat av historikern Edouard Perroy som har undersökt ett område i Frankrike, Forez, för att se om adeln var så sluten för utomstående som det har påståtts. Auður Magnúsdóttir 2001, s. 86. Erlendungar Erlendur Ólafsson (R, S, L) Steinunn Áladóttir ∞ Haukur (R, L, norskt riksråd) Jórunn (abbedissa) Jón äktenskap okänt Flosi (präst) Þórður (ev S) äktenskap okänt Þórdís ∞ Oddur (L) Kristín, frilla till Loftur Guttormsson (R, S, H) Þorlákur (L) Einar Vigfús ∞ okänd Skúli (S) Guðni ∞ Þorbjörg dotter till Guðmundur (S) Källa: Databas. 118 OIL, s. Handbók í íslenskri miðaldasögu III. Enligt den skulle Björn Einarsson själv besluta i saken på det sätt som skulle ge honom mest heder.40 Detta är en för tiden typisk beskrivning av en självdom och konflikten såväl som konfliktlösningen liknar i mångt och mycket dem som utspelar sig i Sturlunga saga. Constructing aristocracy in England and France, 900 – 1300. Att jarltiteln togs bort var hur som helst ett led i att stärka kungamakten. Dessa var Gissur Þorvaldsson, Þorgils skarði Böðvarsson och Finnbjörn Helgason.
Även om han haft förbannat bra den här tiden, både på jobbet och här hos Bettan och Evert. Och därmed överlämnar jag målet ... Ann-Maries röst var irriterad. Mitt hem är min borg. Han arbetar nu som vi har hört hos Lindbergs Elektriska här i Sundby och i höst har han dessutom till moderns glädje börjat med kvällsstudier. Men han såg att hon var vit i ansiktet. Nu när Helena inte vill veta av mej heller. Du kanske skulle tycka om att jag stannade över natt?? Mamma, gråt inte, skrek Helena, mamma, för guds skull gråt inte jag står inte ut med det! Fast det blev ju inte bättre på onsdag. Och då sa jag väl nåt olämpligt förstås man är ju inte så nogräknad när man känner sej i fin form ... så det blev väl en del hetsigt snack och Helena försökte lugna ner det hela ... Jag tyckte, att det verkade som ni inte gillade honom och därför ... och därför tyckte jag det var lika bra att ... Hansson. Jo, jag skulle vilja fråga Leif Karlsson var han befann sej, då tumultet kring polismännens avförande av Hansson ägde rum? Feg och rädd. Den här vägen nu kom han precis ihåg hur den gick i fortsättningen förbi ett pensionat som såg ut som nån slags järnvägsstation av rött tegel ner mot resterna av det gamla sågverket. Hon såg skenet från gatlyktan därute falla in över de blommande pelargonierna. Ljugit? Stackars jävel, sa Lennart. Fiskat och frusit om händerna, men fått ett par stöddiga sikar som nu låg i frysen. Det var inte bara den här vidriga väntan. Det var första gången han hälsade på mamma sen hon hade flyttat till det här höghuset i utkanten av stan. adressen?? Blixtsnabbt står Lennart mitt på golvet och ser alldeles vild ut. Hon såg blek och skrämd ut. Helena, vänta ... Men, sa Helena plötsligt efter en lång stund. För en är ensammen ... Särskilt nu när kvällarna börjat mörkna ordentligt. Men jag menade, mamma, jag menade verkligen ... att ... Och vad sjutton skulle han säga. När hon äntligen hade börjat få lite kul. Men vad säjer ... advokaten? Ja, vad då? Han hade rest. Jag minns ... Rune kommer och hämtar mej ... Hej, så länge ...
Andersson i Tullingzåhs honom skall tillstält, till liutnanten Efvert Pell at lefwerera, anböd Olof Andersson eeden, dhen han och præsterade, dy dömdes Hellman, samma 2 daler s.m:t till Olof Andersson genstan at betala. [508v] 14. Dhen af tolfman Abraham Abrahamsson i Jonsgård, emot fändriken Johan Helleberg wijd förra tinget incaminerade, men för fändrikens opassligheet upskutne saak, om dhen öf:rwåld och edzöre som fändriken skall åtskillige gånger tillfogadt Abraham i dess huus, företogz effter laga stembning nu i parternes närwaro, då fändriken berättade, att han woro der öf:r nu med Abram förlijkt, och förmeente dy det saken icke wijdare borde åtalas. Abram sw. att som en rätt christen han gif:it fändriken till hwad han honom emot brutit, effter han honom bedit, så att nu intet mehra ondt han till fändriken hade. Hästelegan för länsman och hans följe, som wid sidsta ting woro hijt till fändriken, a 10 d. 4 k:p:rm:t skulle de betala halfft hwardera, som tilstodz, heemställandes Abraham detta allt rättens ompröfwande. Länsman Pehr Christensson begiäradhe, at aldenstund saken så swårt är angif:en, dätt ingen förlijkning må skee. Fändriken blef af rätten förehållit, att hwad civilt woro, med expenser och annat, skulle de få förlijkas om, men det som criminelt är, måtte lagl. ransakas [509r] och dömas. I föllie hwaraf Abram Abramssons klagoskrifft företogz, dheruti han först klagar, det fändriken skall i hans bortowaro kommit i hans huus, frågat hustrun effter sonen Nilss, kallandes honom horkarl och tiuf, och att för fändriken han stulit bort 1 carolin, och när Nilss der till
annan tilhålla tolff gambla mijhl:r. Omsider begifwit sigh till tienst hoos Halfwar Påhlsson i Öfwerhogdahl, som är 7 mijhl gambla längre bort och lijkwäl föregifwer Sigrid på samma sätt wara af h. Kerstin tagin, brukandes til fordenskap, man och qwinfolk, hästar, små creatur, getter, [fol. 748v] kalfwar, undertijden koor, som hon tager hemma dher hon boendes ähr, uti Heede giäld och Wämbdahl sochn. Sigrid berättar at huusbonden Sathan dher i Blåkulla sitter bundin med een stoor järn kädia kring om halsen, war wacker i begynnelssen förr hon kom til bekännelsse, då han hade menniskio skapnad, men nu, som een stoor swarter ludin hundh, hafwandes 2:ne stora horn på hufwudet och på knä, jembwäl een lång rumpa drager effter sigh. Dher brede wid stå 4 st. röömänner, Johannill och Hindt, som honom tiäna, hwilka effter måhltijden dantza med trollkiäringerna. Desse kiäringer hafwa een sågh, med den dhe pläga såga af jernkiädet, som Sathan ähr bundin medh, på det han skal lähra dhe små barnen läsa, då framkommer een hwijt man som föhrer Sathan utj sina boijor igen. Den 17 junij förestältes åter flickan Sigrid Larsdotter och alfwahrligen förmahntes, både af wördige prästerskapet som tingsrätten, rätta saningen bekänna, hwilken som haar låckat sigh. Omsider bewecktes til denne bekännelssen, att hon hafwer här til effter sin moders inrådande liugit på h. Kerstin i Qwisthuus, som skulle hon hafwa fördt sigh til Blåkulla, uthan nu frijwilligt bekänner på sin egen modher, änkian h. Gertrud Jonsdotter i Kohlsätter, hafwer
I stora studier har det visat sig vara likvärdigt med hydroxiklorokin i kombination med NSAID eller auranofin-NSAID [14]. Antimalariamedel och auranofin hörde genomgående till de minst effektiva drogerna, men var också de minst toxiska. I stället har flera forskare under senare år uppmärksammat att antimalariamedlen inhiberar fosfolipas A2 i olika cellsystem och att de inhiberar induktionen av interleukin-1 och tumörnekrosfaktor-a i makrofager [4]. Både Plinius den äldre och Diascorides rekommenderade sådana extrakt mot gikt och artritsmärtor. Klorokin mot reumatoid artrit På 1970- och 1980-talen hade den så kallade behandlingspyramiden (Figur 2) en central roll i den antireumatiska farmakoterapin. Sannolikt påverkar guldpreparaten många olika steg i den intracellulära signaltransduktionen hos flera slags inflammatoriska celler. En egenartad behandlingsmetod som mycket användes i slutet av 1600-talet var moxibustion, en akupunkturliknande metod med gamla kinesiska anor. Vid RA har cyklosporin A bevisats vara likvärdigt med klorokin, azatioprin eller penicillamin, men dess frekventa och ofta svåra sidoeffekter, framför allt nefrotoxicitet och hypertoni, har begränsat dess användning mot denna sjukdom. Ftisiologins fader, Robert Koch, hade höga tankar om guldsalter som tuberkulostatikum, men i själva varket var de inte särskilt effektiva härvidlag. En intressant klinisk iakttagelse är att en liten grupp RA-patienter reagerar mycket bra på guldterapi. Mycket talar för att Tenidap verkar genom att inducera en intracellulär pH-sänkning i inflammatoriska celler, vilket minskar deras förmåga att frisätta arakidonsyra och proinflammatoriska cytokiner [4]. Tenidap har godkänts av läkemedelsverken i flera europeiska länder, men ännu inte i Sverige eller USA. Egenartade behandlingsmetoder Detta har fått som följd att man idag inte vet hur flertalet av dagens DMARD-preparat fungerar intracellulärt trots att de har använts i decennier. Aurotiomalat (Myocrisin) och Dpenicillamin var de överlägset mest toxiska DMARD-preparaten.
US: Svåra ileusfall med septiskt inslag som här behöver definitivt behandlas i samråd mellan barnkirurg och anestesiolog. US: Med ett klart ileustillstånd, upprepade fekala kräkningar och hög feber skall operation ske så snart barnet anses som uppvätskat och i tillräckligt gott skick i samråd mellan anestesiolog och barnkirurg. Den kliniska iakttagelse som här borde ha lett till en intensifierad preoperativ behandling var upprepade fekala kräkningar (ca 10 under efternatten) och hög feber hos ett barn med cystisk fibros som grundsjukdom. Den därpå kommande uppvätskningen var också för långdragen. Min erfarenhet är dock att ett fulminant ileustillstånd knappast är möjligt att hantera utöver en initial mycket aktiv vätsketerapi, som fortsätts under operationen. Den insatta vätsketerapin var initialt otillräcklig. Endast i fall där det entydigt anges att patientens tillstånd kräver intensivvård kan ansvaret i delar anses åligga anestesiolog/ intensivvårdsläkare. Allvaret i flickans tillstånd och vid försämringen förefaller inte ha varit uppenbart för inläggande barnkirurg och jourhavande barnkirurg. förloppet hade feber och tecken till sepsis går det inte att uttala sig om huruvida utgången blivit en annan med tidig operation, det vill säga att den irreversibla septiska chocken undvikits postoperativt. Att ange en tidpunkt går inte. Det ligger utanför min möjlighet att bedöma samarbetet mellan jourhavande barnkirurg och bakjour. Skulle utgången blivit en annan vid tidigare operation? US: Tiden som förlöper mellan tidpunkten för röntgen diagnos, ca midnatt, till färdig uppvätskning är 8-9 timmar. Har behandlingen sammantaget skett i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet? I annat fall behöver barnet bedömas av bakjour. Här ger vi en del av deras ställningstaganden. - Att hanteringen av tillståndet efter att ileusdiagnosen var ställd vid midnatt inte var tillräckligt aktiv. Brådskan med ingreppet skulle också ha klargjorts för anestesiologen. Borde anestesiologen och / eller barnkirurgbakjouren ha undersökt patienten under natten? Barnkirurg med vana att bedöma barn med ileus skall absolut se patienten under natten med ovannämnda sjukhistoria med upprepade fekala kräkningar och hög feber. Den är onödigt lång. För de flesta ileustillstånd, det vill säga där cirkulationsrubbning inte föreligger, är detta helt i sin ordning om intensiv vätsketerapi ges under tiden.
I utredningen framgår att drygt hälften av de intervjuade (som vårdats i 164 fosterhem och vid institutioner under tidsperioden 1920 - sent 1990-tal) ” berättat att de varit utnyttjade i hårt arbete, antingen i jordbruk / skogsbruk, hushållsarbete eller i annan näringsverksamhet ” (SOU 2009:99, s 212). Enligt författarna till Välfärdsbokslutet överensstämmer ett lands välfärdsmodell aldrig helt och hållet med landets faktiska socialpolitiska verklighet, något som gör utforskandet av olika gruppers välfärd extra angeläget. I följande stycken undersöks det skolrelaterade stödet och de skolrelevanta resurserna i vårdmiljöerna. Mycket Ganska “ Så där ” Ganska Mycket bra bra dåligt dåligt Fråga 38. København: Sociologisk Institut, Københavns Universitet og SFIDet Nationale Forskningscenter for Velfærd. Barn i samhällsvård. Till exempel anger några pojkar i HVB att de får ” prata i telefon när man vill ”, ” jag får åka hem på permis ”, ” jag får gå ut när jag känner för det, det är inte låst ”. Barnens röst. Staying in or Moving away from structured activities: Explanations involving parents and peers. 66 Under datainsamlingen noterades stora problem med att nå de yngsta barnen. Vilket av följande stämmer in på hur det är i den skola där du går nu? Varje Flera gånger En gång Någon gång Mer sällan dag i veckan i veckan i månaden eller aldrig Fråga 33. En vanlig skoldag, ungefär vilken tid brukar du vakna på morgonen? Slutsatsen blir att om institutionen är starkt präglad av en konformitetstanke (inom institutionen) kommer de unga i huvudsak anpassas till livet i institutionen men få färre möjligheter att utöva (och öva sig i) ett aktörskap som är relevant för livet i samhället utanför institutionen. Flickor tvättar, stryker och viker kläder i något högre utsträckning än pojkarna. Barnperspektiv som ideologiskt eller metodologiskt grepp. Enhancing the resilience of children and young people in public care by mentoring their talents and interests. Social barnavård i ett välfärdsperspektiv - resurser i familjehem och vid institutioner. Inom familjehemsgruppen finns inga könsskillnader i kapitlets behandlade variabler (kamratkontakter, nära vän i klassen, erfarenheter av krän 107 kande behandling, illa behandlad av lärare, deltagande i mobbning samt skolk).
Han bestrider att kliniken brustit i omvårdnad eller att han själv inte gett maximal vård. Ileusoperationen borde dessutom ha gjorts flera dagar tidigare än vad som nu blev fallet. Patientens dotter har anmält ansvarig överläkare för bristande omvårdnad. Tarmen löstes, någon resektion bedömdes ej nödvändig. Granskningen visade att rådande rutiner på kliniken » inte helt optimalt förmått motverka de potentiellt negativa effekter som den olyckliga bristande kontinuiteten i vårdansvaret sannolikt haft i det aktuella fallet. När operation beslutades efter påstötningar från anhöriga och medpatienter var modern så uttorkad att hon var närmast döende. När röntgenundersökning visat att det förelåg tecken till högt tunntarmshinder borde en arbetsplan ha upprättas som medgett en tidigare operation än vad som nu blev fallet. En 72-årig kvinna inkom till centralsjukhuset på grund av buksmärtor. åstadkommet i samband med appendektomin. Hon opererades samma dag med laparoskopisk teknik för en kraftigt inflammerad blindtarm. Bedömning och beslut De vetenskapliga råden har bägge kunnat finna ursäktliga omständigheter i ärendet. Anmälare: Patientens dotter Vid denna visade det sig att ett slynga av proximala tunntarmen glidit in i ett » porthål » De första dagarna efter operationen mådde patienten bra, men därefter försämrades hon med illamående och kräkningar. Man borde under vården ha fört vätskebalanslista med registrering av urin och kräkningar. Efter operationen utvecklade patienten en allvarlig sepsis och hon avled i multiorgansvikt drygt en månad senare. Först dagen före reoperation förelåg laboratoriemässiga tecken till intorkning. Kirurgen ålades en erinran. Anmäld: Kirurgöverläkare Vitala funktioner hade börjat svikta, när man nu beslöt laparotomi. Röntgenundersökning med kontrast fem dagar postoperativt visade tecken till tarmvred. Orsak: Läkaren borde ha lyssnat på anhöriga HSAN 2466 / 97 Först efter ytterligare tre dagar görs nästa » buköversikt », som nu visar tydliga tecken till tunntarmsileus. Under denna tid var belastningen på avdelningen stor med en medelbeläggning på 107 procent med ett flertal svårt sjuka och vårdtunga patienter. Nämnden har inhämtat yttrande från två vetenskapliga råd. Detta får betraktas som en förmildrande omständighet, när det gäller hans medicinska beslut. Den bristande kontinuiteten är i sig en olycklig men ofrånkomlig del i vårt sjukvårdssystem ».
Så stora framsteg ha de allmänna rättsbegreppen gjort sedan den dag, då Geijer, nationens ljus, behagade förklara, att " om det funnes orättvisa i den gamla arfslagen " — som tilldelade syster endast hälften mot bror — " så kändes den icke ". Hur pass orättvisan i själfva verket kändes GERTRUD RUNCRANTZ. af dem som drabbades däraf, det skola väl vi, sena tiders barn, aldrig fullt förstå. Men om örat är öppet för de enkla ord, som här och där i gamla aktstycken tälja en bit af någon gammal mamsells lefnadssaga, så blir denna i alla fall tydlig nog. Här ett utdrag från 1817 af en ämbetsmans erinras härmed om vikten att nu utan dröjsmål anmodan till mera vällottade att bistå två förnya prenumerationen för årets senare hälft, mamseller Wigelius: " de hafva i sina för att därigenom undvika afbrott i tidningens yngre år i tjänst hos andra sökt sin bärgning, regelbundna expedition. Samtidigt tillåta vi oss påpeka att det är hafva vid tilltagande ålder inom Björkö förså mycket nödvändigare, att prenumerationen samling åtnjutit vårdnad, men hafva nu, sedan nu verkställes, som alla våra prenumeranter sistnämnda församling ålagt dem utflyttning från ett ställe, där de ej ansågos hafva laglig gratis erhålla rätt att sig uppehålla, nödgats återvända till Iduns julnummer 1908 sin födelseort, Näsby, utan eget tak att på sin hvilket genom de bidrag vi tillförsäkrat oss ålderdom skyla sig under. " Månne de " kände " det att behöfva anlita från våra främsta författare och konstnärer kombarmhärtigheten, att i lifvets skymningstid stå mer att bli synnerligen intressant och artistiskt med absolut tomma händer — med fattighuset till innehåll och utstyrsel. Ärade hal fårsoch kvartalsprenumeranter Barngardaroben ir en svensk upplaga af den enda i utlandet existerande tidningen i denna bransch och står 1 förbindelse med kontinentens förnämsta birnklideriaffirer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till. Tidningen: Ir också tongitvande på sitt områHe samt ntgifves på fiére = språk och 1 kolossala upplagor. Lösnummer 3 0 öre.
Den i Tyskland och Sverige härskande protestantiska teologien har som bekant sedan slutet av förra århundradet upphört att hävda den ståndpunkten, att kyrkans lära om Jesus Kristus skulle härröra från honom själv. I vad mån och i vilken mening han själv kan ha betraktat sig som »guds son» lämnas i allmänhet därhän, och många moderna teologer vilja gärna göra gällande att han icke ens har trott sig vara messias men blott uppträtt som en mild och from vishetslärare. Man föreställer sig icke längre att han någonsin har haft den avlägsnaste aning om innehållet i de trosbekännelser, nattvardsliturgier eller andra kultiska och teologiska formler, som utbildades i de fornkristna trossamfunden. Med »Jesu lära» menar man numera, både bland teologerna och den bildade allmänheten i de nämnda länderna (och kanske ett par andra) de moraliska sentenser, som evangelierna ha lagt i hans mun, dels kringströdda här och där i novellistisk eller legendarisk situationsinramning, ofta klädda i liknelseform, dels samlade i en större och utpräglat programartad litterär komposition i Matteusevangeliets bergspredikan. Här skall icke undersökas, i vad mån förändringar i moraliska föreställningar och handlingssätt – ändringar som oftast försiggå långsamt och nästan omärkligt, men någon gång med våldsamheten hos ett jordskred – kunna härledas från enskilda mäktiga personligheter eller blott följa civilisationens växlande faser i uppgång och nedgång. Själva dessa växlande faser kunna icke gärna vara undantagna från allt inflytande av personliga krafter. Vårt ämne ger oss dock icke anledning att gå in på ett så vidlyftigt problem. Här gäller undersökningen blott huruvida eller i vad mån den moral, som efter kristendomens seger har blivit kallad den kristna, kan härledas från Jesus.
»Du ska åtminstone lära dig att älska mig,» hviskade han. Sedan gick han in till Celia, satte sig vid sängfötterna och betraktade henne i hennes slummer. Hvad han tänkte, uttryckte han icke i ord, men han satt, med hufvudet djupt nedböjdt mot bröstet. Kände han ånger? Ropade samvetet inom honom om hans förfärliga synd mot denna värnlösa, unga kvinna? Hvem visste! En dag tecknade han åt Margit, att han varit hos prästen för att få den lilla döpt. Han hade på ett skickligt sätt slingrat sig undan en mängd frågor om hans kyrkskrifningsort och allt hvad som rörde ett sådant viktigt tillfälle. Han var hemma i Norge, hade han sagt och uppgifvit en trakt, där han aldrig varit och som låg långt aflägsen i det landet. Hans och den unga hustruns prästbetyg hade förlorats under ett skeppsbrott och han hade icke skrifvit efter något nytt, hvilket ju gjorde detsamma tills vidare. Han hade yttrat detta med sådan säkerhet, att prästen inte fann skäl att betvifla hans uppgift. Här gälde det ju endast att få barnet döpt och dopsedel, intygande, att flickan var Arne Torkelsens och hans hustrus, Celia Munck, äkta dotter. Han var verkligen så djärf, att han uppgaf Celias rätta familjenamn. Den svenska barken, som han stuckit i brand, och kapten Munck, som han mördat, voro långt norrifrån och inte kända här på orten. Det svenska skeppets undergång med kapten och manskap hade visserligen stått omtalad i tidningarne, men under hvilka omständigheter ... det hörde till de dolda brotten. Och säkert hade pastorn icke hört talas om den historien eller redan glömt den lika väl som listan på andra skeppsbrutna. Celias namn hade icke heller varit uppgifvet, endast att kaptenen medfört en ung dotter, som delat hans olycksöde. Namnet Munck var visserligen inte något vanligt namn, men det var ej heller så enastående, att inte mer än en kunde finnas, som bar det.
) Outbildad reserv (ersättning, ev. ny formationer) Behovsprincipens tillämpande medför, i förhållande till till-gångsprincipen, att ett betydligt större antal årsklasser måste tagas i anspråk för att tillgodose behovet vid en krigsorganisation av viss omfattning. Förfaringssättet är därför vid krigstillfälle ofördelaktigt ur såväl social som militär synpunkt. I fredstid kan det vara förenat med vissa fördelar, särskilt med hänsyn till kostnaderna. Man kan emellertid icke påstå, att några verkliga behovsberäkningar lågo till grund för kategoriklyvningen enligt 1925 års härordning — det var snarare fredsän krigssynpunkter, som blevo utslagsgivande. Däremot måste erkännas, att värnpliktsuttag-ningen enligt försvarskommissionens härordningsförslag är grundad på mycket noggranna behovsberäkningar. Den årliga uttagningen till armén på i runt tal 25,000 värnpliktiga i linjetjänst svarar mot den krigsorganisation, vars personalstyrka här ovan har skisserats. I förhållande till 1925 års härordning innebär uttagningen en ökning med omkring 1,900 man. En värnpliktskontingent av 25,000 man för armén motsvarar, enligt försvarskommissionens beräkningar, en totaluttagning av icke fullt 35,000 man för bela försvarsväsendet. Vid en jämförelse mellan 1925 års härordning och försvarskommissionens förslag får man emellertid icke heller förbise befolkningsfrågans läge vid båda tillfällena. 1925 förelåg intet tvång att ur befolkningssynpunkt minska värnpliktskontingenten. Det utslagsgivande var, att man icke ansåg sig behöva taga den levande försvarskraften i anspråk i större omfattning än som skedde. Teoretiskt sett kan detta synas vara fullt riktigt. Emellertid band man sig härigenom för en viss storleksordning på krigsorganisationen icke endast för den närmaste tiden iitan för en avsevärd tid framåt. Statsmakterna kunna 186Hur utnyttjas vår levande försvarskraft? genom ökad materielanskaffning relativt snabbt skapa de materiella förutsättningarna för en utvidgning av krigsorganisationen, men ali erfarenhet visar svårigheterna att gottgöra försummelser i personalavseende, vare sig det gäller kader eller värnplikts-kontingent. För försvarskommissionen förelåg i viss mån ett tvång ur befolkningssynpunkt.
" Ja, ja, det gör jag. Mireille slösade inte någon tid på dokumentet. Det går vidare. " Men i så fall skulle han väl inte ha stulit juvelerna? " " Men det är sant. " Kära Katherine! " Nej, nej ", sa Van Aldin, " det ni sa om att ni hade sett Ruths kammarjungfru i Paris i går kväll. En bracka och något värre än en bracka. " Nej, det här är mitt första besök. " En varning 150 Poirot tog sig diskret runt rummet tills han kom till andra sidan av pelaren utan att de två märkte det. Sedan sa Katherine sig att hon lät fantasin skena i väg med sig. Ja, jag säger då det. Tror ni att det intresserar henne? " Det gjorde mig lite nervös ibland, för man hör ju så många otäcka historier om att folk blir rånade utomlands. Som ni minns hade han inte talat med mrs Kettering förut. " Nej, naturligtvis inte. Knightons inledande ord var tydligen inte vad han hade väntat sig. Han lyfte handen mot himlen och sedan lutade han sig tillbaka i stolen, slöt ögonen och sa andäktigt: sa Poirot och gav eftertryck åt sina ord genom att vifta med pekfingret. Hon vill till och med att polisen ska tro det. " Det finns bara ett sätt att klara upp det här problemet, Ruthie. De där starka kärva männen västerifrån ... " Hon avbröt sig. " Frun hade sin egen pullmanbiljett. Som ni vet, monsieur Van Aldin, har greve de la Roche stått under bevakning ända sen sitt samtal med rannsakningsdomaren. " God morgon ", sa Derek Kettering snävt. " Han frågade om du hade lust att titta på tennismatchen i eftermiddag. Ni gjorde nog mycket för att lugna min stackars Ruth under de sista timmarna av hennes liv. Han var askgrå i ansiktet, han darrade i hela kroppen och såg vettskrämd ut. " Ni har skickat efter mig. " Ni har verkligen fin näsa för juveler, monsieur Papopolous. De hade kommit för honom helt naturligt. Det blev en liten paus igen och sedan sa Van Aldin: " Javisst. Hon kom ihåg det nu men vilken egendomlig, ironisk situation! " Ah! " När han kom tillbaka till hotellet kom portieren fram till honom.
Av för den skull se på honom med väl vattnet i det rådande blidvädret går allt detta att döma kommer framåt behag. Han har ofta karamellpå öppet. och han kallar de stora pojkarne vid skridandets väg aldrig att, bliva mas sar, som de andra ogenerat och själv Vasaplatsen 1. Till pojkarne som, kutryggiga och förnamn. Det händer också ibland, 1 Rådfrågning: Vard. V2 2 — h 3, övriga sans utan blott individens, och för klart vittja, utan ätt visa honom nå tillplattade, traska efter, kastar han att han med tanke på gångna tider o. tider efter avtal. fattaren anser det välbetänkt att vi gon; som helst egard. eller tacksamhet över axeln några ord, vilkas inne när han är tillräckligt nära den egna over hela jorden. Hovle veraiC Tandl. SVEA LEFFLER. därför sänka våra förhoppningar om för den tysta tillåtelsen. börd de knappast fatta: R • o porten, öknämner dem. mänskligheten i stort sett till en myc Beställningar a blommor omhe«- • Spec. Äkta Porslinsfyllningar. Vad är det hos pysen, isom gör — Det är inga vanliga stövlar! Göran kan sålunda knappast läng nadsfritt under garanti for ^^ " stViktoriag. Vard. utom lord. 1 — 2 ket anspråkslös och blygsam läng honom 1 i 11 den minst vjirde i hela Dom är av gummi! Dom är vatten re kallas en rar, älsklig och välupputförande å alla platser a v ° msoi gsfnll {tan. flocken? täta! fostrad liten pojke, men icke förty Detta är icke pessimism utan den hoppfulla sinne. Tider av tro och Han är bara fem år, medan de Och han gångar sig rakt ut i den åtnjuter, han sina kamraters fulla 1 GUSTAF EKMAN otro följa på varandra, och han anser ärlige tänkarens mod att se en san andra i leklaget äro mellan 7 och 8 största insjön, där det blåser små högaktning och sympati. Han är Telefon 4314 10365. - " Telegr, Vasa sig icke överskrida gränserna för en ning i ögat. Han menar därför icke år! Han är den minste och svagaste.
Men för dess väl dock ej vågar – en bön.» Och när hon slutat, stod bakom hennes stol Alexis, hennes sånglärare, som sakta hade smugit sig in. Men tårar fyllde hans ögon, och han gick ut – ut i den knarrande snön, att svalka sitt brännande hjerta. Ut gick han, och långt, långt inåt den dystra skogen, der de gamla tallarne stodo så tankfulle, väntande på stormen, som skulle komma för att skaka de tunga drifvorna från deras suckande grenar. Men der var lugnt och tyst som vid en dödssäng. Endast från den aflägsna stångjernssmedjan hördes hammarens tunga, jemna slag, regelmässigt som urets knäppningar, mätande tiden. Tunga voro också slagen i Alexis’ hjerta, ty vid hvart och ett kastades en skofvel mull öfver hans hopp – hans hopp, som längesedan var begrafvet, men öfver hvilket dock ej kunde resas en nog stor ättehög. Men hur han arbetade, för att djupt under mullen dölja den döde vännen, gick dess vålnad dock hvarje natt igen, och om dagen voro hans tankar hos den inom kumlet förvarade. Djupt inne i skogen, vid en klyfta, dit knappast någon lefvande varelse kunde tränga, växte ett träd, i hvars bark han ristat ett namn, – ett namn, som han aldrig numera hörde nämnas, utan att en ångest for igenom hans hjerta, dödande som en samumvind. Som enkan går till sitt barns graf, så gick Alexis hvarje dag med sorgklädt sinne till detta sitt älsklingsställe. Men när han nu kom dit, var trädet fälldt och bortfördt. Vid denna syn pressades hans bröst häftigt tillsammans; men ej en suck undföll honom. Han sade blott till verlden: du är konseqvent!
Nej, Lovisa, sitt inte och lek kurra gömma med dig själf längre! Det går inte att skrifva som om ingenting hade händt. Jag är så ledsen så jag kunde gråta blod om det hjälpte! Frun i Federasjon hade rätt! De gamla herrarna är de värsta, och min är den värsta af allesammans. Hvem kunde tro något sådant! Alltsammans kommer sig af den där ohyggliga varieten, det är jag säker på. Han har alldrig varit sig lik se’n dess. Jag har länge misstänkt, att inte allt var som sig borde, men först när jag tre gånger sökt honom förgäfves på ölkällaren och kyparen på biljarden sagt, att herr Petterkvist alldrig spelade biljard numera, började jag ana oråd, så mycket mer som han litet emellan talade om att skaffa sig peruk »för kylans skull», (nu i sommarvärmen!) och luktade parfym. [Gustaf lukta parfym!) Men visshet fick jag inte förr än jag märkte, att han till på köpet narrades för mig. Då började jag att spionera på honom. Nog vet jag, alltid, att det är mycket fult af en hustru att spionera på sin mann, men jag skulle ändå råda en och annan att göra det – kanske skulle hon, som jag, få se vackra saker! Jag har gråtit i flera dagar, så min näsa är alldeles blank, men Gustaf ser inte ens det. I min förtviflan anförtrodde jag mig åt Villy, när han kom hit i morse. »Tant Lova inbillar sig», sa han trankilt.
Negerbegrafningen. Men ära, ära vare Gud! mina barn, vi ha alla denne massa, om vi bara tro det och han bygger såna stugor deruppe för en hvar, som söker vara god och älska sin nästa. För hvarenda en åf oss, säger jag, och alla kan vi få dom der vackra stugerna, om vi barre försöka. Säg inte, att ni ä för orättfärdiga för att bli hans barn, för det är ni inte. Han älskar de orättfärdigaste mest, för dom behöfva hans kärlek mest. Ja, mina bröder och systrar, äfven de mest onda, bara dom sörjer och omvänder sig och lemnar sina dåliga vägar, så älskar han dom mest, för han är bara kärlek och medlidande » Här afbröts den gamle negern af modern, som sprang fram och slog sina armar omkring honom, skrikande: »Säg det der igen, onkel Cæsar! För den gode Gudens skull, säg om det igen!» Lutande sig ned, slöt den gamle mannen henne ömt i sina armar som ett barn, under det han sade med en röst, hes af rörelse: »Det är så, Juley. Jag vet, att Jim barre gått förut och tager dej och Sam efter sej dit opp.» Han sade icke mer. Modern lösgjorde sina armar från det spasmodiska taget kring hans hals och kastade sig gråtande öfver sin döde son, kyssande honom passioneradt, hvarpå fyra negrer gingo fram, spikade till kistlocket och firade kistan ned i grafven. För att dölja sin rörelse, hvilken kunde tydas som ett tecken till att han sympatiserade med abolitionisterne, gick Manne nu fram och betraktade de få grafplatserna. De voro små låga kullar, i hvilka voro stuckna målade brädstumpar, på hvilka med oöfvade händer blifvit skrifvet: »Tant Lucys Joe, 23 år», »Onkel Sam», »June», m. m. utan några psalmer eller tänkespråk. De hade gått till sina stugor deruppe utan vidare utbredande öfver hvad de gjort härnere.
Nationalencyklopedin definierar begreppet kulturmiljövård som ” numera allmän benämning på sådan offentlig verksamhet som syftar till att skydda, vårda och sprida kunskap om det fysiska kulturarvet. 250 ” Miljödebatt i Lund ”, Arkitektur 1968:6, s. 69. inventering av vissa kuststräckor längs Sydkrafts verksamhetsområde ”, PM Sverker Janson och Sven B.F. 371 Brev från John Nihlén till Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB, 1966-05-12, RA:SHFA, vol. Using Anderson ’ s concept of imagined communities and Jameson ’ s elaboration of the narratives as imaginary resolutions to unresolvable social contradictions, thereby stressing the productive character of the use of discourse, the question was what kind of formative mode of collective identity it was that was produced, supported and confirmed. En dryg kilometer sydväst om kraftverksområdet låg ” ett av de förnämsta rösena ”, den så kallade Olas våle, vilken ämbetet påpekade att man i samband med ärendet begärt att Länsstyrelsen skulle gränsbestämma som fornminnesområde. Funke, Gösta, ” Sverige inför atomåldern ”, Sverige inför atomåldern: 14 svenska experter om ett aktuellt ämne, (red. 185 – 189; Sverker Oredsson, Svensk oro: Offentlig fruktan i Sverige under 1900-talets senare hälft, Lund 2003, s. Representatives of Samfundet could establish links between hydroelectric developments, in which they were involved, and the building of nuclear power plants through reports about the sites where the power plants were to be built. Todorov, Tzvetan, Introduction to Poetics, (övers. Folke Löfström), Stockholm 1939, s. 86 (med Sune Lindström och Nils Ahrbom i redaktionskommittén och med förord av Gregor Paulsson) samt Trettiotalets byggnadskonst i Sverige: Från akademiska opponenter till oakademisk arkitektur (red. Bild ur ” Den långa vägen till en ny miljö ”, Bygd och Natur 1968. annorlunda men ” inte därför fula ”.
Om någon, för att nes täcka, barnsliga behag; ingen visste, vinna kärlek, än gåfve ut allt gods han eger en sådan färd! ingen skulle någonsin få veta, att ett oöfveri sitt hus, man skulle blott förakta honom. » Kanske borde han skicka bud till professtigligt svalg skilde dem från hvarandra. Därute i salongen hörde han en dörr knarra. sorn och bedja honom resa med. Hon var måhända allvarsamt sjuk. Under de senare åren hade visserligen en Han lade tillbaka boken med en hastig, oroHan skref ett bref till den berömde lä- schism uppstått dem emellan, hvilken ej helt lig rörelse och lyssnade. Då han strax därkaren, skickade bort betjänten därmed och och hållet kunde döljas; hon hade blifvit efter hörde dörren till sitt skrifrum öppnas började åter sin rastlösa vandring. läsare. Plan hyste en verklig fasa för denna och tillslutas, släckte han ljuset och smög sig Hade han bort afråda henne från att resa? stränga religiösa sekt, men han sökte på inut i salongen. Han ville ej, att betjänten Nej, hon var van att gå sin egen väg, liksom tet sätt inverka på sin hustru. Hon egde skulle se, hvar han varit. han gick sin. Då hon handlade oförnuftigt, sin fulla frihet i detta som i alla hänseen•t :! måste hon själf bära ansvaret och följderna. den, han lät henne blott förstå, att han så * Tänk, om hon nu skulle dö! Än sedan? litet som möjligt ville höra talas om hennes » Hvad är kloekan? » De hade ju länge varit döda för hvarandra, religion, och att han undanbad sig alla omvän» Half elfva. Var icke så orolig; jag fruk delseförsök. Han hade för öfrigt ingenting tar, att denna otålighet skadar er. » han var van att stå ensam i världen. » Jag skall försöka att vara lugn. » Hon vände hufvudet åt sidan och slöt ögonen, men i nästa minut öppnade hon dem åter och låg en stund tyst, stirrande på ampelns grönaktiga kupa. » Tänk, om han icke kommer! » sade hon därefter sakta med ett ångestfullt uttryck i de feberglänsande ögonen. Doktorn reste sig från sin plats och lade hennes oordnade hufvudgärd till rätta.
Se Aronson (1956:A4), s. 78; Pass (1969), s. Vidare föreslås i rapporten gångramper mellan centrumet och parkeringshuset samt ” något nytt och spännande som ger Vällingby Centrum en identitet ” – gärna ” med höga byggnader och torn ” .174 Vällingby centrum hade redan genomgått stora förändringar. Notera gallereffekten på gågatan och den nya stenläggningen. Today, a fully remodelled centre faces the visitor. När det är mörkt ute lyser exteriören upp likt en enorm lavalampa. Lundin, Tomas: ” Den sista stålstaden. ” Svenska Dagbladet (2002-01-20). Kim Salomon beskriver i sin bok den allmänna hotkänsla som kommunismen och Sovjetunionen väckte, och Göran Hägg påpekar att det under konsensuskulturens och samförståndspolitikens fernissa fanns avgrundsdjupa åsiktsskillnader mellan socialdemokrater och borgare. Man ville se ett större centrum och fler boende, och fick till slut igenom att butiksytorna ökade till 20 000 kvadratmeter och hela centrumet till 105 000 kvadratmeter, och att befolkningen ökade till 23 000.116 116 Johansson (1987), s. Ark. Det var tidigt: det centrumområde som enligt Stephen Ward brukar betecknas som världens första helt trafikseparerade – Lijnbaan i Rotterdam – började byggas först flera år senare, 1951. Syfte, frågeställningar och disposition Tyngdpunkten i denna fallstudie är den förnyelse av Vällingby centrum som ägde rum 2004 – 2008. Growing prosperity and improvements in living standards along with the expansion of town districts meant that the small business centres common to social planning were abandoned in favour of large American style community centres. Stockholm: Stockholmia (2008). Se Stockholms stadsbyggnadskontor, planbeskrivning (2004-03-15). FÖRORD Att skriva denna licentiatuppsats har inneburit en mödosam men också rolig resa. Tillräcklig storlek och folkmängd är väsentliga villkor för dessa nya stadsdelars utbyggande.
buljong, rester af kokt, rimmad skinka eller oxbringa samt oxkalflefver med gräddsås (rester från gr.), 1 msk. stötta skorpor. finskuret eller t e. M i d d a g: Afredd buljong den bästa) skares i jämna, vackra skifsas, bena-s ur, den mörka hinnan skrakött), salt, hvitpeppar. Potatisen råskalas, med östsmörgåsar I; rismjölspudding vor, omkr. 75 gr. för hvarje person, pas bort, hvarefter de sköljas väl och B e r e d n i n g: med saftsås. samt serveras med färsk spenat och inklappas i en fiskhandduk. De bekokas mjuk, mosas sönder med gaffel och spädes med den kokande bulj onFREDAG. strös därefter inoch utvändigt med havregrynsgröt med mjölk; strömmingssaltet och få ligga en stund. Ansjogen. visarna rensas, benas ur och fläkas afsmakas ined kryddorna och serveras kaffe eller t e. benfritt innanlår, IV2 h g späck, midt itu. smör (60 gr.), / msk. salt jes med d e t kalla smöret och beströs gladde. hvitpeppar, 1 stor moLÖRDAG '. buljong. EKSTRömS xi A m i ÖL ÖKLBRO KEriTEKN-FABRIKoch Bör användas titt i omväxling Hushållet. Iakttag den förskö- nande i n - verkan som Oxygenol-Tandpulver kan lätt bakas i hemmen om man passar på och rör till en liten deg o c h sätter in i ugnen vid tillfällen da m a n har långkok. Denna bakning försiggår tillförlitligast och lättvindigast om man som jäsmedel använder; utöfvar pä Edra tänder vid flitigt begagnande. Dess verksamma beståndsdelar stärka tänderna o c h gör dem hvita på grund af sin blekande förmåga. Uppfriskar tandköttet. leverantör » Svenskt Shrif& Postpapper fwån Finbruken, Stockholm., Tomten {Gt>j>chsbo, Lessebo Klijrpans och Papnewsfabfifier>). HOFLEV.
# 10 thy mädhan thit ämbite är at predica thy bör thik ey at thighia thy at mine värste ouini äru när thik ok thu vmgar mz thom Visselica thera forbannadha sualgh ok drykkir är mik sua hatughir suasom the atin köt a langa fredagh, The äru suasom ypit kar at badhom ändomen hulkit aldre opfyltis än thot alt hafwit ingutis j thz Swa kunno the aldre mättas ok thera owirmatta sköra käte öke thera sualgh oc synd, the köra ämuäl fran sik mina ängla thera gömara ok kalla til sik diäflana hulka som äru närmer thom än godha ängla The sta j minom koor ey at the skulu thäkkias mik Vtan at the skulin ey afwitas älla misthäkkias mannom, The thikkias vara gambla forfädhra fölghiara, Än the äru sannelica liughara oc suikara j mine asyn, the haua brutit the tro som the lofwadhe mik ok suika siälanna aff hulkra välgerningom the lifwa thy at the hiälpa thom ey mz godho liuärne alla bönom Thy for allom minom änglom oc hälghom mannom swär jak j minne sannind iak som är siälff sannindin oc ey framgik aff minom mun vtan sannind At vtan the bätra sik Jak skal lata thom ena stund framga at sins vilia vägh oc sidhan skal jak ledha thom owir then vägh som likir är thornom oc huassom stiongom ok jak skal skipa mina thiänisto män a höghro hand ok a vinstro handinna som thom skulu forbiudha at gaa aff väghenom ok älte thom ok köre fram at gaa Ok sidhan suasom dödhe kroppin fallir a jordhinna Swa skulu thera siäla nidhir fara til häluitis ok hylias mz häluitis pinom sua diuplica at the skulu aldre opstaa
Åt den gamla kvarnen har tidens patina förlänat ett märke, som inte alla Hammers mer eller mindre äkta grosshandlarantikviteter kunna uppväga. Allt antikt är inte vackert. Det fordras konstförståelse att placera det rätt. Ambrosius. Roman arket för veckan har på grund af numrets stora omfång i öfrigt måst uteslutas. Genom under årets lopp förekommande utvidgningar erhålla våra läsare dock full ersättning för det nu utlämnade arket. IDUN 1905 — 506 — MÄLARDROTTNINGEN I HÖSTSTÄMNING. NÅGRA FOTOGRAFISKA STUDIER A F HOFFOTO GRAFEN A. BLOMBERG. STRÖMMEN. OPERATERRASSEN OCH SKEPPSHOLMEN OCH KARL XII:S TORG. VASABRON OCH RIDDARHUSET. SÖNDAGSTVÄTT. MEN. UTSIKT FLOTTISTERNAS 7. BILD FRÅN 8. — 507 IDUN 1905 PRINS ARTHUR AF CONNAUGHT UNDER BESÖK HOS HERTIGPARET AF SKÅNE PÅ STRANDEN UTANFÖR SOFIERO. FOTOGRAFI AF ALFRED B. NILSON, MED BENÄGEN TILLÅTELSE TAGEN SPECIELLT FÖR IDUN. " / ^VCH BRÖLLOPET STOD uti dagarne tre. " heter V < det enligt sägnen. Får man så läsa i gamla sirliga bref om farfarsfars bröllop, eller höra någon hundraårig fattigstugugumma berätta hur det var när " nådig fröken " gifte sig, då känns det riktigt vemodigt att råka vara född på de s. k. konfektbröllopens tid. Men såsom en reminiscens från den gamla goda tiden måste nämnas bröllopet vid Sonstorp i Östergötland mellan fröken Anna Mörner och grefve Philip Bonde från Trolleholm. Det låg solljus och glädje öfver de tre traditionella dagarne, då släkt och vänner samlades kring det unga brudparet. Den gamla herregården med sina flyglar och höga alléer låg där så inbjudande, och flaggorna vajade högt öfver den guirlandprydda gården, där det ena ekipaget efter det andra svängde upp.
• » » 6.50 3.50 1.75 0.12 HeU år ldUPPla ^fr n 8 — som kunna vara nog så motbjudande, sät ter osunda lidelser i brand, särskildt vid de spännande världstäflingarna. Ja, det är alldeles sant. Täflingar männi skor emellan ställa alltid deras moral på svåra prof. De äro alltid riskabla. Hur trängas och knuffas inte människor med hvarandra för att komma fram i världen. Den enes död — den andres bröd. Så är det nu, h ar af ålder varit och lärer n og också komma att förbli. Men då gäller det ju åt minstone ... ja, hvad gäller det egentligen? Hvad slåss man mest om? Timlig utkomst, materiella förmåner utan allt tvifvel, mycket ofta på hänsynslös bekostnad af andras be rättigade intressen, deras välfärd. Vid en idrottstäflan åter gäller det kanske bara en olympisk lagerkvist och sitt eget lands flagga i to ppen på en af den olympiska täflingsarenans tre högsta flaggstänger, hälsad af tusenstämmigt jubel f rån segrarens lands män. Hvilken framgång hade den minst ma teriella innebörden, den olympiska eller den förut skildrade? Men därmed må visst icke förnekas, att idrottsrörelsen, en af de mäktigaste och mest demokratiska folkrörelser, som någon sin existerat, behöfver kontroll och kritik. Och får den lika mycket kritik — kritik är alltid hälsosam — i fortsättningen, som den haft att utstå i begynnelsen, så böra alla parter bli belåtna, äfven idrottens vedersa kare. Idrottsrörelsen bör följas med vaket intresse af alla, just d ärför att den blifvit e n folkrörelse. Såsom sådan är den i nyare ti dens historia af skäligen ungt datum. Och som bekant hör det till ungdomars art och natur att hoppa ur skaklorna då och då. Här i Sverige ha vi en kraftig regulator, när det gäller vårt folks fysiska fostran ge nom ett mångsidigt idrottslif, jag menar den Lingska gymnastiken, som har mindre idrottslig prägel öfver sig än kanske något annat lands gymniska system.
Vtan ärom tolf bröder wår faders söner; en är icke meer til/ och then yngste är ännu i thenna dagh när wår fader i Canaans lande; Sade han til oß: Ther vppå wil jagh märkiat at J ären redelige: En edar broder låter när migh qwar/ och tager nödtorft til edor huus/ och farer bort: Och hämter edar yngsta broder hijt til migh/ så kan jagh märkia/ at J icke ären speijare/ vtan redelige män; så wil jagh ock gifwa eder edar broder igen/ och så må j bruka edart bästa i landena. Och tå the slogo vth af säckerna/ fan hwar och en sitt penningaknyte i sinom säck: och tå the sågo at thet war theras penningaknyte/ wordo the medh theras fader förskräckte. TÅ sade Jacob theras fader: J hafwen giordt migh barnlös/ Joseph är icke mera til/ Simeon är ock icke mera til/ Ben Jamin wiljen J taga ifrå migh: thet går alt öfwer migh. Ruben swarade sinom fader och sade: Om jagh icke förer tigh honom heem igen/ så dräp båda mina söner: allenast gif migh honom i mina hand/ jagh wil föra tigh honom heem igen. Han sade: Min son skal icke fara nedh medh eder; ty hans broder är död/ och han är allena igen blifwen: om honom wederfores något ondt i wägen ther J reste/ worde J drifwandes min grå håår medh sorg neder i grafwena. MEn then dyre tiden twingade landet. Och tå thet wardt alt/ som the hade fördt vthaf Egypten/ sade theras Fader Jacob til them: Farer åter tijt/ och köper någon spijsning. Tå swarade honom Juda och sade: Then mannen wederlade oß thet högeliga/ och sade: J skolen icke komma för min ögon/ medh mindre edar broder är medh eder.
»Hvad menar du? Hvad vill du?» svarade Bianca förskräckt. Hvad har händt? Och hur vågar du? Vet du ej, att min man kan komma hvilket ögonblick som helst.» »Stöt icke bort mig. Jag måste tala med dig ... Här törs jag icke stanna, ty jag tror mig i dag hafva sett en detektiv från Paris, på Norrbro. Jag kan svära på, att han är här för att gripa mig.» »Nå, men hvad vill du väl att jag skall göra? Icke kan väl jag göra något åt den saken?» »Visserligen icke direkt. Men du kan hjälpa mig i alla fall. Först och främst med att låna mig ännu en sådan sedel, som jag fick af dig i dag, så att jag kan ordentligt komma öfver till London ... sedan med att redan i kväll lämna mig den röda portföljen.» »Jag har inga pengar,» svarade Bianca för att vinna tid. »Då måste du skaffa mig dem genom att själf låna.» »Känner ingen, som har några.» »Du ljuger, Bianca! Jag vet, att du håller dig med en rik ryss.» »Hur vet du det?» »Detta blir min sak. Allt nog. Han skall ge dig de medel, som jag nu ovillkorligen måste hafva för att kunna dels komma öfver till London och dels ...» »Du fick ju fem hundra kronor i går,» afbröt Bianca.» »Räcker inte den summan att komma till London?» »Helt visst skulle den hafva räckt. Men du torde observera att jag var alldeles utblottad. Du såg ju hur jag såg ut. Tror du att det var annat än den yttersta nöd, som dref mig till att uppträda som en hamnbuse? Nej, Bianca, då känner du mig icke.» »Jag var fullt öfvertygad om, att du visade dig så endast och allenast för att därmed lättare undkomma dina förföljare,» svarade Bianca, angelägen om att afvika från själfva den brännande punkten så mycket som möjligt och på så vis vinna tid.
Dessutom några fromma eller nyfikna, ett och annat enskildt åkdon, deri elegant klädda fruntimmer halflågo med förnämt behagfull vårdslöshet, och först och sist pojkar med mer eller mindre utvecklade anlag för okynne, men få af dessa försvunno innanför kyrkdörrens förhänge, de stannade på gatan att beskåda de anländande och slogo slant i solskenet eller stojade med de flickor från grannskapet, som sluntit undan mödrarnas denna dag mindre snabba hand eller ock voro rent af utskickade. Men får jag be er ta plats nu, och säg mig fullt sanningsenligt, om jag bad er - offra er för mig helt och hållet under några dagar, skulle ni upptaga min begäran illa? Du bist wie eine Blume, So hold und schön und rein; Ich schau ’ dich an und Wehmuth Schleicht mir ins Herz hinein. Men huru mycket veta vi om den kamp, som varit, innan stoftet blef förädladt nog att frambringa henne? Vill ni inte ha mig till ständig modell? ” ” Den der helsningens inlärande ha Sigrid och han fröjdat sig med, alltsedan vi fingo brefvet om ert tillärnade besök ”, sade Yngve, genomgående handskakningsglädjen med miss Jemima. Men konststudierna i ensamhet tillfredsställde icke länge den lille ritaren på golfvet, sakta reste han sig upp och hviskade helt tyst till sin mamma, att hans gubbar blefvo icke vackra, kunde inte hon hjelpa honom? ” Åh, så roligt ”, utropade Lenore lifligt, ” du skall få se, att du inte ångrar dig. ” Hon upplyfte hufvudet. ” Målar ni inte aqvareller? ” Jag skulle icke göra det än en gång, Yngve. ” Men nu får du icke gå ut utan att äta något, intet oförnuft vidare. ” Men emellanåt, när hon var ensam, smög hon upp på takterrassen, der bergen syntes. ” Signor Maurillo, ett fruntimmer kan vara konseqvent utan att synas så. ” Är det endast Rom er resa gäller? ”
71 A, Stockholm. (Statlig understödd o. inspekterad läroanstalt.) Pappers-mönster, försedda med ovanstaende varumärke, garanteras för god passform och exp. omgäendc. Begär prislista! 164 HERTHA Vid årsmötet i Norrköping debatterqdes fikbundets ekonomiska stä & ning, som genom upphöra & av ett Arsbidrag & 5,000 kr. Inf Gr $krsrniitet franaih~lls $k f iirbuindsstyreiienns vägnar, a t t fikbundet visserligen hade bestämd adedminng att fr; p (mdelles fiirpa med Basjala hkom & !r av kapital, varigenom nämnda arsbidrag s k d e kompenseri~~~. Styrelsim hoppades darjamte att med tillkomsten av flera kretsar och ~ k a medemsanatal t f Grbundet skulle kunna få ti.lracklBga inkomster at & mGta utgifterna. Den nuvarmde ekonnorniska situationen är dock synnerligen aB11varlig. Styreken f iireslog BaarfGr tveme slag av Atgarder. Styrelsens fGrslag mottogs med stark sympa,ti av de i raiiitet deltagande kretsrepresentanterna, och den livliga diskussiornen gav tydligare än någonsin uttryck & t den solidarite~skänsh, som håller förbundet sam man och som utmynnade i det viktiga beslut som fattades. F6r anskaffande av härför erforderliga medel skafl det stå varje krets fritt att vädja till sina medIemmar om frivilligt tillägg till hsavgiftena eller a,tt p % annat sätt inasamla. bPoppet. Endast .en LwalitC. Den basta kg. blyförpackninpar Kr. STOCKHOLM EERTHA. ' 165 Förbundsstyrelsen ar varmt tacksam f ör det mottagande arsmötet s&- lunda beredde dess förslag och har funnit det synnerligen angeläget a t t har klarligga beslutets innebörd för de medlemmar, som e j voro närvarande vid mötet.
som hwad genom [fol. 211v] hållen besiktning funnit och utrönt blifwit. Och emedan Afwittringsrättens then 3 october år 1755 gifne utslag, hwilcket wunnit laga kraft, samt then i anledning theraf uprättade geometriske charta, wisa, at the skogstracter i söder och wäster om Stora Öfsiön, uppå hwilcka Pär Andersson och dragonen Anders Norberg begärt tilstånd at inrätta nybyggen och nya nya hemman upodla, äro belägne utom then linea, som blifwit utsatt til skilnad emellan Wästanede med Swedie hemmans skatteskog och ett thertil gräntsande afradsland, kalladt Swedielandet, och således uppå then del af marcken, som blifwit för kronoallmänning förklarad, ty finner Afwittringsrätten, thet bemälte byemäns anförande, hwarigenom the welat bestrida nybyggens anläggande på berörde ställen, icke är af then beskaffenhet, at widare hinder therigenom förorsakas bör, utan pröfwar för sin del [fol. 212r] enligit 4 § uti then för Afwittringsrätten år 1742 utfärdade instruction, samt ländande til Kongl. Maij:ts och kronans inkomsters förmerande, at tu särskilte nybyggen måge anläggas, nemligen ett på södra och ett på wästra sidan om Stora Öfsiön. Afwittringsrätten finner ock af jordmonens art och wäxtelighet, samt the lägenheter, som gifwes til åkrars och ängars upodlande, at på hwarthera af ofwannämnde ställen kan upbrukas ett nytt hemman til trij tunneland eller halft giärdemantal, och at thet förra på södra sidan om Öfsiön, hwarom dragonen Norberg sig anmält, kan efter tretton åtniutne frihetsår, wara i thet stånd, at full ränta theraf utgå bör, men at thet sednare wäster om berörde siö, hwilcket Pär Andersson begärt at få uptaga, och finnes hafwa swagare åkerjord, samt mindre tilgång uppå
komma midt in i så raffinerad civilisation som don Luis hem, der europeisk smak och amerikanskt sinne för bekvämlighet och komfort räckt hvarandra handen för att åstadkomma någonting riktigt mönstergiltigt. Mariquita hade säkert aldrig under sitt tidigare lif ens drömt om något så i alla afseenden elegant, smakfullt och luxuöst som hennes nuvarande omgifning, men ändå såg hon hvarken lika frisk eller lika glad ut som senast i Guatemala. Blekheten hade tilltagit och var, ehuru klädande nog, nästan för påfallande, medan de små, pigga ögonen hade förlorat det mesta af sitt muntra, tjufpojksuttryck. Men i gengäld hade hon också helt och hållet mistat det drag af hälften vildhet, hälften civilisation, som ännu för några veckor sedan vidlådt henne. Ingen, som nu såg henne i den eleganta morgondrägten af ett egendomligt rödgrått japanesiskt tyg i briljant mönster och koiffyren arrangerad i öfverensstämmelse dermed, genomträdd af ett par långa, ljusa sköldpaddnålar, hade kunnat tro annat än att hon från sin första barndom lefvat i en omgifning egnad att utveckla både smak och skönhetssinne. Ändtligen! utropade don Luis då jag trädde in. Nu, Mariquita, skola vi hafva några festdagar medan vi föra vår vän här omkring och visa honom San Francisco och dess omgifningar. Ni skall veta, fortsatte han till mig att jag dessa första tider varit för mycket upptagen med affattande af mina reserapporter och annat för att hinna föra Mariquita ut, så att hon i sjelfva verket sett mycket litet ännu. Var nu god och underhåll henne en stund medan jag slutar hvad jag har för händer; så äta vi frukost tillsamman och göra derunder upp program för resten af dagen. Jag är glad att ni kommit, sade Mariquita, så snart vi stigit in i hennes rum. Luis har haft oändligt mycket bråk och arbete sedan vi kommo hit och på långt när inte varit så glad som förut, men nu blir det säkert bättre. Han har så ofta talat om huru roligt det skulle bli att få er hit upp. Och ni sjelf, Mariquita? Huru trifs ni i San Francisco? Är lifvet här verkligen så härligt som ni förestält er det, eller är det bara en mer eller mindre gäckad förhoppning?
– Nej, det är en tysk yngling, från Zebst; men en ädel gosse, hvilken utan tvifvel skulle bli ers majestät en trogen lifpage. – Jo, svarade pater Myosotis, jag hör de flesta af edra soldater önska, att djäfvulen måtte anamma dem. Där låg konungen stilla hela följande dagen, som var söndag och sedan han af flyende bönder och infångade kroater erhållit närmare upplysning om fiendens ställning, utdelades order för anfallet. Då öfvergåfvo krafterna jungftu Frida och hon förlorade sansningen samt segnade medvetslös ned utanför sin faders hus alldeles framför den hårde jesuitens fötter. Det var i detta grafkor, Gustaf Adolf begrofs. Sällan har väl ett dödsfall gjort ett djupare intryck öfver hela den bildade världen; ty det var ej blott för sitt eget land, Gustaf Adolf kämpade, det var för närvarande tider och för kommande. – Soldat! Underrättelsen härom, spred sig hastigt kring landet. Gubben Berthold hittade slutligen på ett knepigt sätt. Hon har redan gjort det förut och många tillfällen hafva yppat sig; men hon har aldrig beklagat sig förr än nu. Ännu är mitt öde ej fyldt! – Ni vet det? – Herrar ryttmästare Stål och Frisk! Gustaf Adolf skall falla för mördarehand! – Du lyder Guds moders befallning. Sannolikt är dock, att de till slut blifvit uttröttade och därigenom besegrade, om inte hjälp kommit. – Nej, nej! I detsamma gick månen in i moln och det blef en dyster stämning öfver nejden. När Rapp kom in i tältgatan, där Carl Frisks manskap var lägradt, sökte han upp en af sina bästa vänner bland kamraterna, soldaten Hurtig, och hade med honom ett längre samtal i nästan hviskande ton. – Kunna vi inte få hit honom? Tilly, som emellertid stod vid Fulda i spetsen för 40,000 man, beslöt att undsätta Würzburg, men tog en omväg öfver Aschaffenburg, där han förenade sig med hertig Carls af Lothringen kår om 14,000 man. – Låt honom slippa!
Han kände verlden så litet och vågade dock tala så afgörande. Ja, så är det med nutidsrealisterna, hvilka endast teckna tingens förvända skuggor och utgifva dem för verklighetsstudier! Hon afskydde realism, pessimism och hvad det allt heter, men denne unge författare intresserade henne likväl. Åren, religionen skulle nog komma honom på bättre tankar; hon hoppades det åtminstone: för hans egen skull, med stöd af sin vunna erfarenhet – och ungdomen låg långt bakom henne. Många äktenskap sådana som hennes eget funnos visserligen icke, hon visste det, men om det också icke funnes mer än detta enda, vore det ändå tillräckligt för att tro på lyckan. Hon tänkte tillbaka på alla dessa år med deras skiftningar mellan sorg och glädje, på hur han och hon troget hållit tillhopa i den onda dagen som i den goda, i gemensam sträfvan, gemensamma förhoppningar. Och ju längre hon tänkte på allt detta, dess varmare blef uttrycket i hennes kloka ögon. Ja, lifvet är dock så helt annorlunda än mången föreställer sig, så mycket rikare, djupare, härligare. Hon, som efter den långa sjukdomen liksom skulle börja det på nytt, kunde bäst se det. Menniskor brukade kalla henne stolt hon stolt! Hon erinrade sig en sommarqväll, då barnen voro borta, och de ensamma sutto på trappan till verandan, blickande ut öfver trädgården, der skuggorna småningom tätnade under träden, och hur hon, gripen af tacksam tillgifvenhet, fattade hans solbrända hand och förde den till sina läppar, innan han anade hennes afsigt. Han drog den förskräckt tillbaka, men hon såg upp till honom och sade: »Det är den handen, som arbetar för oss alla.» Han svarade ingenting, men tårarne stego honom i ögonen – det gjorde de så lätt – och han strök smekande öfver hennes mörka, slätkammade hår. Hon lutade hufvudet mot hans knä, och så sutto de åter, tysta som förut, tänkande lugna, ljusa tankar, under det skuggorna föllo allt djupare och djupare omkring dem. Och hvilken glädje det hade varit att lära barnen sluta sig till honom i trygg tillförsigt, liksom hon sjelf! Att vänja dem vid att i första rummet tänka på honom, göra afseende på hans önskningar – i smått som stort. Den bästa läckerheten, liksom det gladaste leendet, skulle gömmas till far.
ut och ser efter att elden blir väl släckt, och han vädjar hellre till brännvinsflaskan än till bössan mot sådana havets löskemän, vilka anses, med eller utan grund, smuggla salt till Ryssland. Förmögna skärkarlar finnas, men många äro nära fattigdomen, och några ytterligt fattiga, levande om vintern på saltlake, sillhuven och potatis. Fiskarens yrke, som liknar spelarens, ger icke grund till sparsamhet. En kupp gör honom förmögen i dag, och tron på lyckan uppstår genast med dess farliga följder. Långt bort från rättvisans skipare har han i nödvärn sin egen lynchlag, och av ekonomiska skäl friar han hellre än han fäller, även i hopp att själv bli friad, när hans olycka kommer. Och överseendet med andras förbrytelser har jag icke hört uttryckas vackrare, än då grannarne talade om att en mördare begått ett »felsteg» en gång, då han dränkte sin hustru. Skärkarlen är en ensling; har långt till tingshuset, långt till kyrkan och långt till skolan; långt till grannarna och långt till staden. Badorten är hans närmaste civilisationscentrum, men där får han endast lära lyx och avund mot mänskor, som han ser hålla fest i tre månader, ty han ser icke den arbetande ledamoten, som är i staden. I ensligheten skulle han bli tänkare, om han hade ledning, men han blir fantast i stället, och huru skicklig han kan vara i sitt yrke, huru klarseende i vardagslaget, blir han ett lätt rov för sina subjektiva förnimmelser, blir »fremsynt», besynnerlig, såsom klockaren på Rånö, och han gör felaktiga slutledningar, oftast förväxlande orsak och verkan, så att om det fiskar gott efter att slanten är lagd under stenen, så är slanten den mäktiga orsaken. Han är vidskeplig, och hedendomen sitter så djupt i honom, att den kristna kyrkans symboler ännu äro för honom lika med signerier, läsningar och trolldom. Familjen bygger sig själv på gammal sedvänja och naturens enkla krav, där icke ekonomisk beräkning kan medfölja som faktor. Förhållandet mellan könen är otvunget och äktenskapet avslutas vanligen med barnet, om flickan eljest visat sig ordhållig och böjd för familjs grundande. Är så icke förhållandet, uppstå understundom svåra förvecklingar, vilka kunna
Det är så visst och sant, att det i Amerika är idrotten, som vill lägga beslag på ungdomens hela fritid, men man kan även där numera lägga märke till en bestämd reaktion mot » sportfåneriet ». Eftersom det allmänna så noga vakar över att dessa minderåriga arbetare ej överanstränga sig i yrkena, så menar man, att detta ej heller får ske genom någon överdriven idrott inom skolans hägn. Vad de behöva är främst rekreerande idrott som motvikt mot ensidigt arbete. Därför har man numera också på det livligaste börjat uppmuntra vandrarklubbar o. d. Skolan lägger mycket an på att uppfostra de unga arbetarna till sparsamhet, alltifrån den stund de börja förtjäna pengar på egen hand. Därvidlag kommer man inte långt med ideliga sparsamhetspredikningar. Skolorna sätta i stället igång med en egen bankrörelse. Det uppmuntrar mera själva vanan att spara, och då skolbanken är elevernas eget företag, få de dessutom en värdefull inblick i affärsorganisationen. De bruka också själva få pröva på de olika befattningarna alltifrån bankvaktmästare och ända upp till bankdirektör, och det kan ju vara till stor nytta för dem, som välja bankverksamhet till levnadsbana. Det finns knappast någon amerikansk fortsättningsskola, som ej bedriver publicistisk verksamhet i en eller annan form. De flesta ha sina egna regelbundet utkommande tidningar. Dessa äro inte till bara för att ge träning åt blivande sättarpojkar och och journalister utan utgöra en god skolning för alla, ty den kanske alltför mänskliga fåfängan att få se egna tankar i tryck kan säkerligen sporra mer än en att både tänka och skriva bättre. Skoltidningen är ett uttryck för själva skolandan, och den är en direkt och tillförlitlig nyhetsmedlare åt den stora allmänheten, som oftast skvallervägen får en alldeles förvrängd uppfattning av vad som försiggår i skolan. Genom välplanerade annonsoch prenumerantkampanjer lyckas flera amerikanska skoltidningar att bli självfinansierande. I ett sådant företag få eleverna verkligen lära sig, vad det betyder att ha rätt man på rätt plats. Genom det rikt utvecklade föreningslivet i skolan få de unga god praktisk skolning även i medborgerliga ting, bättre än några enbart formella lektioner kunna ge. Visst måste man väl i någon mån vänja dem vid politiskt uppträdande, men skolan är noga på sin vakt mot all överdriven politisering av föreningslivet. Det tycks förresten inte ligga för de uppväxande i den åldern att börja styra och ställa i stort som fullvuxna medborgare.
Då såg jag något besynnerligt. Det lätta, tunna dok av imma, som bildade sig över den varma ytan, brast och på ljusare botten imman bildade sig de vackraste »kanaler» det underliggande kaffet mörka och klart tecknade. Var det doften, som nu mot himlens bakgrund sjöng gåtan om Mars hemliga sanning? Så frågade jag mig. Astronomen gjorde ett uppehåll. Och nu, sade han, äro vi färdiga för experimentet, mina herrar. Han ifyllde en kopp nästan till randen med kaffe och ställde den så, att den stod emellan betraktarens öga och den elektriska bordslampan. Ytan reflekterade sålunda ljuset. Var så god, herr löjtnant, yttrade han, pekande på en stol. Håll andedräkten, så att ni ej blåser bort den lätta imman. Ser ni den? Wolfgang nickade. Plötsligt såg han imman remna, och i samma ögonblick framträdde klart och tydligt den syn, som astronomen nyss beskrivit. Underbart, utbrast han. Men samtidigt försvann synen. Luftdraget vid det uttalade ordet hade varit nog att pusta bort den eteriska imman, och koppens innehåll stod åter svart och klart. Håll andan ett ögonblick, så får ni synliga »kanaler» igen, sade Kuntze. Fenomenet framträdde ånyo. Cramer och Wolfgang roade sig med att gång på gång framkalla den egenartade synen och åter låta den försvinna. Nå, frågade Wolfgang till slut, hur använder han detta fenomen på Mars? Hon, rättade Cramer. Vilken hon? P. B. Z. naturligtvis. Varav sluter du att det är en kvinna? Först och främst av den poetiska inledningen och så av kaffekoppen. Gott, varav sluter alltså P. B. Z., att marsgåtan är löst? Och hur applicerar han eller hon det på Mars? Så här skriver han eller hon; han vände några blad och läste: Det förefinnes så oerhört stora likheter mellan Mars' kanaler och remnorna på den mörka kaffeytan, att det är rent ut frapperande. Den lilla olikhet, som existerar, beror antagligen endast på, att marsytan är sfärisk, medan kaffets är plan. Man har härav lov att sluta sig till, att Mars' yta betäckes helt och hållet av ett mörkt, varmt och sjudande hav. Det är mörkt av uppslammad mylla, lera och liknande. Mot den kalla
framför de andra i fagerröd mantel och vitbrämad mössa. Bakom honom sprang Gistre Härjanson, lekaren, med den fångade påskskatan, som ännu hade snaran om fötterna och flaxande rycktes hit och dit i luften. Somliga hade över sig bockhudar med hornen på eller stora skråpukar av trä och vax. Där hoppade fiskhuvud, paddor, ulvar och björnar, men de flesta hade lindat armar och ben med röda trasor och klätt sig till djävlar. En djävul kom löpande före de andra och ryckte till sig facklan, som han stack fast mellan käftarna i sitt galthuvud. Sedan bar det i väg med lågor och gnistor om trynet. Magnus flydde med avsky och fasa från klockstapeln och gömde ansiktet i Algot Brynjulvssons kläder. Små flockar av getherdar och vallkullor började nu också samlas på de andra höjderna. I början stodo de bondblyga och försagda. Togo de ett par steg framåt, stannade de strax igen, dumma och främmande för varann. På det viset höllo de på en lång stund, men hur det gick till, kommo de slutligen ändå upp på kyrkvallen samtidigt med skaran från skogen. Och där fingo de mål i munnen. Både präst och klockare höllo sig undan på en sådan kväll, men liksom genom en hemlig överenskommelse satt nyckeln i kyrkdörren. Det var gammal sed. Så snart lekaren hade sparkat upp dörren, rusade skaran in i besinningslös bärsärkagång. Den trähårda tukt, som under hela det långa året tryckt deras nackar med sitt ok, föll i små smulor som murken ved. Allt det, som de tvungits att ära och böja sig för, kappades de nu om att skymfa. De föreföllo druckna utan att vara det, ty bruket bjöd, att de nu skulle slå sig lösa, och somliga kavlade upp ärmarna och spände från bältet som för att börja ett envig med osynliga väsen. Deras stridslust var sammanavlad av trots och skrämsel och blandades med hemlig tro på de bannlysta och förbjudna gamla växtgudarna och vädergudarna, som outrotligt levde kvar i urmarkerna. Där fanns knappt heller en enda, som inte någon gång hade mött dem. Lövkvinnor och alfer
– Gapa inte för mycket bara! – Men kunna vi icke, frågade nu Willman, låta en detektiv följa efter budbäraren, som hemtar pengarne? Hittills hade hans mod svikit, men nu var han säker på sig själf. – Mitt lif är icke så mycket värdt, sade Haller. – Nej. Thomas Sundler gick genaste vägen till ett polisvaktkontor, där han angaf sig för mordet i förstaden på månglerskan Martina. Hade lyckan en gång varit en gunstig, så skulle man icke tveka länge, utan taga hvad man fått och bege sig af, ty det fanns intet lättare än att göra af med guldet uppe i dessa trakter, och det var kändt, att en del guldsökare, som haft litet framgång i början, legat kvar och väntat på mera, till dess de icke ägde skillingen kvar att taga sig hem på. – Min mening var inte så, sade han dystert. Äfven häradshöfdingen tog plats. Jag skall då vara rik och köpa ett vackert gods åt dig någonstädes, där vi kunna lefva i lugn och ro tillsammans. – Det skulle vara roligt att ha ’ ett litet barn, som man finge sy kläder åt och göra hvad man ville med. Hennes hjärta klappade gladt. Men det hjälpte icke. – Och smeden började mäta stugrummet med sina ojämna steg. En afton satt han utanför det lilla bostället, och hade framför sig utkastet till predikan han skulle hålla dagen därpå, som var en söndag. Bara en utaf oss öppnar fönstret och ropar ut, så är du genast fast. – Det skall du, men inte ännu. – Nå, än sedan? Ah! Han var f. d. apförevisare och positivhalare samt hade genom ett brott förvärfvat sig adelsnamnet Lemontow. – Desto skamligare af Er, Sofie Lemontow, sade han, i det han närmade sig dörren. Nu kunde han röra sig. – Ni ljuger! Den stackaren bar tydliga spår af den behandling hon rönte. – Ja, var säker på det. – Baron! Han var i hennes tankar hela dagarna, och afståndet förskönade honom allt mer och mer. – Jag har något, som möjligen kan göra det litet lättare för dem, sade Haller. Josef sade ingenting han. » De törstigas claim » heter den, kom ihåg det!
Med detta avses att formella och informella institutioner driver den historiska utvecklingen längs med ett antal ” spår ”, som det kan vara svårt att vika av från. Genom att kombinera statistisk analys med fallstudier går det att ställa större anspråk på att studiens slutsatser är säkra, eftersom de bekräftas på olika sätt. En tredje var interna förändringar. Nu när avhandlingsarbetet är avslutat, vill jag rikta ett tack till alla som ställt upp under doktorandtiden. Dessutom etableras nya kontakter, samtidigt som organisering i fackföreningar och dylikt kan utgöra en grund för ett bredare politiskt engagemang. Strøm, Kaare & Wolfgang C. Müller (1999) ” Political Parties and Hard Choices ”, i: Müller, Wolfgang C. Structures are seen as contextual, slowly changing patterns which allow and constrain certain types of behaviour. Som Tsebelis skriver: ” Selecting institutions is the sophisticated equivalent of selecting policies or selecting outcomes ” (Tsebelis 1990:118). Generellt är dock tendensen att om kvinnorepresentationen var hög i ett organ, var den också hög i andra organ. Vanligtvis har vissa partier en högre kvinnorepresentation än andra och därför förändras kvinnorepresentationen i parlamentet om mandatfördelningen förändras. I föregående kapitel visades att det finns en tydlig samvariation mellan andelen kvinnor i parlamentets underhus och andra indikatorer på kvinnors politiska ställning, såsom kvinnorepresentation i regering och på lokal nivå, i alla fall i slutet av den studerade perioden. Detta förekommer i ett tiotal fall och är ytterst problematiskt och tidskrävande att hantera. Efter valet 1985 skedde en ny kraftig ökning då kvinnorepresentationen steg till 34 procent, vilket var ” världsrekord ” på den tiden. Resultatet redovisas i tabell 6:8. Dessa brott i den tidigare så stabila utvecklingen kallas för formativa moment.
vänta. ling. Det är de obotligt sjuka, som äro obemedlade. " Är det om moder Gabriella? " frågade De ha ej förmåga att själfva strida för sin sak, utan " Moder Gabriella kommer aldrig mer igen, andra behöfva taga sig an dem. Men hvar ser man för jag spillde salt på duken. Hon håller inte han " skyggt. Doktorn ryckte upp sig ur sina tankar de " upprop " och spaltlånga artiklar, som skrika ut af mig längre. Aldrig mer kommer hon igen, " deras nöd, som i bevekande eller fordrande ordalag klagade han om och om igen med ögonen och började tala med kort och bestämd röst. hänvända sig till de myndigheter och maktägande, som fulla af tårar, som hans egna sorgsna ord " Ja ", sade han, " hon kommer inte igen. verkligen kunna göra något till lindring i deras olyckframkallade. " Nej, jag vet, " afbröt Nisse. " För jag liga ställning? Om ett mera allmänt deltagande för dessa sjuka kunde uppväckas, skulle deras belägenhet slog ut sålt på bordet. " Fadern träffade han endast vid middagsblifva drägligare. Alla sjuka kunna ju ej få plats i " Hvad är det, du säger? " frågade fadern bordet. Doktorn var tankspridd och otillsjukhem och icke alla önska det heller. Det finns många sådana sjuklingar, som ej behöfva sjukhusvård, gänglig, och efter några likgiltiga frågor och häpen. " Jo, Fia har sagt, att när man spiller utan mycket väl kunna skötas hemma och mycke; hellre svar brukade de försjunka hvar och en i stanna i sitt torftiga hem än utbyta det emot sjuksalt på bordet, så händer det en olycka. " sina tankar. hemmet. Men penningunderstöd är hvad de behöfva. " Här är inte fråga om någon olycka, " Den hjälp, som lämnas af kommunala medel, är ofta Nu var det sjette dagen, sedan fru Gabriella sade fadern hastigt och ogillande. " Det förså otillräcklig. Om rika välgörare ville donera af sina rest, och ännu var hon icke återkommen. till förmån för sådana sjuka, om det bildades vånar mig, att Fia kan prata sådant nonsens, kapital Vid tretiden på middagen satt Nisse vid fonder, hvarifrån de kunde erhålla bidrag till understöd, och att du tror på sådana dumheter. "
Det e att man måste … måste … skriva namn å så å allt det där andra ... härma av … jag liksom inte kan skriva … ” det e den där bokstaven ” … jag kommer inte ihåg den bokstaven … då pekar hon (fröken) på alfabetet … som vi har där uppe … och då säger hon ” du ser den där med jordgubben å det där ” .. Då säger jag ” jaha är det J då ” … Det e svårt å komma ihåg hur de ser ut … jag glömmer saker … Intervjuare: Vad gör du då? Under processen har mönstret successivt förfinats och så småningom mynnat ut i det mönster som bildar det färdiga resultatet av analysen. Resultatet av analysen fokuserar på samspelet, kommunikationen och delaktigheten mellan barn och lärare, samt mellan barn och barn i lärandesituationen – den pedagogiska samlingen. Del 2: Intervju med barnen. Att öppet visa vilja till lek – att enbart vissa barn får leka d. Att lämna den gemensamma aktiviteten b. Historik och kursplan. When the children use play as a tool for action (main area C), the difficulties are also directed towards the task and the situation. Barnen försöker klara ut situationen på olika sätt, men får inte det stöd som behövs för att gå vidare med den uppgift som de tycker är svår. Hur lärare förhåller sig till handlingen blir i nästa steg betydelsefullt om inte svårigheten skall kvarstå på grund av att det inte förs någon öppen kommunikation kring innehåll och uppgift och vad som kan vara en svårighet. Hur visar barnen att de erfar uppgiften? Att som barn inte förstå de vuxnas instruktioner för en uppgift, handlar många gånger om relationen mellan barn och lärare i en samspelssituation. Barnen agerar och använder handlingar i form av protester när de upplever att deras perspektiv inte lyfts fram av lärarna – barn och lärare ser inte ut att nå varandra i kommunikationen (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2003). Their uncertainty about how to carry out the task is reflected in the way they talk about the task. Barnen skall arbeta i sina arbetsböcker och introduceras i uppgiften. Fokus var på vad barnen arbetade med innehållsmässigt och hur deras handlingar kom till uttryck i förhållande till aktiviteten – innehållet och uppgiften.
Slutsatser från Oscarsson och SOM-institutet (Oscarsson 2002 s. 8) pekar mot att underliggande värderingar, som styr människors attityder, är mycket stabila och att värderingsförskjutningar hos svenska folket går långsamt samt att det inte heller tycks finnas några avgörande skillnader i värderingsmönster mellan olika generationer. I modellen ovan representerar Anna en ståndpunkt som kombinerar en stark önskan att skydda miljön med övertygelsen att naturen är ämnad att förse människan med resurser. Organisationerna växer fram parallellt med ett nybildat FN men det skulle dröja till Stockholmskonferensen 1972 innan FN tar huvudrollen i arbetet med utvecklingsfrågorna. Begreppet måste i stället operationaliseras på ett sätt som gör dess olika dimensioner urskiljbara och mätbara. Den ytliga konformiteten i texter och tankar om hållbar utveckling döljer också enligt Adams (2007) skarpa motsättningar mellan olika meningar. Hållbar utveckling omfattar också respekt för naturen. & Wals, A. Andra framträdande teoretiker är Martin, Schumann och Retzlaff (1997) som i Globaliseringsfällan lyfte fram det demokratiska underskott som uppstår när alltmer samhällsservice privatiseras och därmed undandras kontroll av demokratiskt valda församlingar vilket de menar leder till att människors tilltro till demokrati som styrelseform minskar. Environmental Education Research, 12, 19-32. Trettiosju procent svarade ja medan 44 procent svarade nej och nitton procent var osäkra. När Dewey på 1910-talet skrev om hur den ökande nationalismen beskar möjligheterna att förverkliga utbildningens djupare sociala mål pågick uppladdningen inför första världskriget. Kriesi, H., Grande, E., Lachat, R., Dolezal, M., Bornschier, S. Journal of Cross-cultural Psycology, 36, 457-475. (2008) Education for sustainable human development. Enkätverktyget i denna studie har utvecklats med två tidigare mätskalor för miljöenkäter som förebilder. (2003b) Nationell och internationell miljödidaktisk forskning: en forskningsöversikt, Uppsala, Pedagogiska institutionen, Univ. Carbondale, Southern Illinois University. Analys av värderingsskillnader Resultaten avseende elevernas attityder indikerar att skillnader i attityd till ett visst värde är beroende av attityder till ett annat värde. Det bästa är att låta varje land lösa sina egna problem 22.
Bestämmelserna i 13 kap. 9 § skall tillämpas i fråga om förslaget till beslut enligt första stycket. I kallelsen till den bolagsstämma som skall pröva förslaget skall förslagets huvudsakliga innehåll anges. Bolagsstämmans beslut skall innehålla de uppgifter som anges i andra stycket. Överlåtelse av egna aktier som inte sker på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 35 § Vid ett publikt aktiebolags överlåtelse av egna aktier på annat sätt än som anges i 32 § tillämpas 1. vad som gäller vid nyemission av aktier enligt: 11 kap. 2 § första stycket om beslutanderätt, 11 kap. 5 § om emissionsbevis m.m., 11 kap. 8 § om registrering av teckningsrätter m.m. i avstämningsbolag, 11 kap. 9 § om försäljning av överskjutande teckningsrätter, 13 kap. 1 § första och andra styckena om företrädesrätt, 13 kap. 2 § om beslut att avvika från aktieägarnas företrädesrätt, 13 kap. 3 § om upprättande av förslag till beslut, 13 kap. 6 § om kompletterande information, 13 kap. 7 § om apportegendom och kvittning, 13 kap. 8 § om revisorsgranskning, 13 kap. 9 § om tillhandahållande av förslag till beslut m.m., 13 kap. 10 § om kallelsens innehåll, 13 kap. 12 § om underrättelse, 13 kap. 13 § om hur teckning skall ske, 13 kap. 18 § om tilldelning av aktier, 13 kap. 31 § första stycket om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande, 13 kap. 35 § om styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande, 2. vad som gäller vid nyemission eller överlåtelse av aktier enligt 16 kap., och 3. vad som enligt lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument gäller om prospekt vid erbjudanden om finansiella instrument till allmänheten. I fråga om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande gäller 13 kap. 31 § andra stycket, 32 och 33 §§ i tillämpliga delar. I fråga om styrelsebeslut enligt bemyndigande av bolagsstämman gäller 13 kap. 36 och 38 §§ i tillämpliga delar.
såthe för rätte Jacob Bagge, Birge Jsakson sampt borgmestere och rådh. Lambrecht Pröffuesting, Hinrich Ernsting. Samme dag kom för rätten Lambrecht Pröffuesting och gaf tilkänne, att wår medborgere Hinrich Ernsting (then nu med för rätten tilstädes war) hade en tÿdh lång warit i samme Lambrechtz tienst, hafft hans godz vnder händer och förhandlet thei honom till bädzte. Men nu hade förwempde Hinrich Ernsting giortt honom [120] nögachtig godh beskedh och rägenskap för altt, annammet godz och vthgifter, och huadh förwempde Pröffuesting boorde, loth han bekomme honom och leffwererede thei till fulle nöye, att han inthei mere war befogedh eller berättiged att fordre, mhane eller begäre vtaf samme Hinrich Ernsting, vthen giorde honom wälbetäncht ett för altt quitt, frÿ, ledig och lös för altt wÿdere tiltaal, kraff och efthermaning, så att thei schall ware och in till ewig tÿdh bliffue emillen oftcwempde Lambrecht Pröffuesting och Hinrich Ernsting, thesliges bägges theris erffwmper och arftagende, either thenne dag en platt aftaledh och wälförlycht sak. Dålman.1 Samme dag kom för rätten Peder Dålman och lade fram i rätten en schuldtförschriffning, som framlidne Tÿle Hampe hade giffuit samme Pers moderbroder, framlidne Melcher wÿnman på 500 4» anno eic. 28, och menthe samme Per, att either thei förwempde Tÿle 1 Jfr koncepttänkeboken ovan, s. 392.
Olika slag af föräldrahem till stöd kunna ju då möjligen af sin lön Nu försvann solen från himlen, och storm tillfälliga af något för kommande år, men de som ensamma kroppslig lust, och på detta hade han byggt sätta med regn och hagel kom från hafvet; och — för att ständigt måste upptaga kampen för tillvaron, de få vara tackramla omkull. Med hjälp med ens var det vinter. samma, om deras lilla lön räcker att lefva af för året, den sista kvinnan hade han lyckats att kommer sjukdom till, ja, då gäller det att Men sjömannen hade lofvat Anselmus att af fullkomligt sig, och därmed hade hela hafva en så liten någon sparad slant. Om man, som underteckföra honom till julnattens mässa i kyrkan i hans forna krossa nad, varit i tillfälle att taga litet närmare reda på huru jag fallit sönder i spillror. byn. Då ska vi ha roligt, sade han och blinJust när han hel del, nu gamla själfförsörjande kvinnor haft det då skulle för hundrade gången kade, ty han ville visa, att han hade reda börja bygga upp sig på nytt ur spillrorna och en i lifvet, så kanske man inte så lätt klandrar dem för ingenting kunnat spara till den tid, då merenpå alla möjliga synder däruppe i den gamla inte riktigt visste, hur han nu skulle forma att dels de sjukdom bryta krafterna, men nog är byn, som låg på en ås och kurade kring en sig för att undvika ännu ett ras — då komdet välbetänkt att och nu ålder uppmana ungdomen till att tänka månghundraårig kyrka med lika gammalt och mer på kommande dagar, ehuru det väl behöfves en rätt detta bref. Han skulle vara en dåre, grått prästhus. Kunde sjömannen Hvad om han inte fann en hemlig betydelse häri. stor årlig lön för att kunna afsätta så mycket att åldervar han egentligen för människa? Hade han Så som förutsättningarna voro. domen blir fullt betryggad. Jag vet exempelvis en själfförsörjande nu 42 års kvinna, som jag för en 5 år något föir sig bakom hustruns rygg? Låg Låt mig tänka efter! sade han för sig själf.
Herr Schlyter har icke velat helt ta bort kriminaliseringen, utan anser att ett urval bör ske, I de fall där kvinnan » genom barnets tillkomst försättes i nöd, pinionsmötet på Auditorium i fredags, i fosterfördrivningsfrågan, hade samlat en mycket talrik publik. Som inbjudare till mötet stod dels styrelserna för ett antal fackföreningar, Beklädnadsarbetareförbundets avd. 68 sömmerskorna Hotell och restaurang, avd. 48, Telegraf och Telefon, avd. 21, TransportTidningsarbetareförbundets avd. 36 samt några andra föreningar. Om det stora intresset för den behandlade frå- gan vittnade publikens spända uppmärksamhet och de spontana bifallsyttringar som gång på gäng ägnades talarna, advokat Ruth Stjernstedt, doktor Ada Nilsson och fru Elise Ottesen Jensen. Det var starkt enhetliga synpunkter som kommo till uttryck i de tre föredragen. De utmynnade alla i uppfattningen a t t abortföreteelsen är ett samhällsont, som måste bekämpas, men att straffbe-, Iäggandet av aborterna icke ä r effektivt som botemedel. Straffrihet för kvinnan själv och den sakkunnige Iäkaren är i har också vissa skäl att befara större stränghet gentemot de kvinnor, som i en framtid inte ville böja sig för Iäkarnas uppfattning om vad som bör anses som socialt bärande skäl. Hur glädjande det nu framlagda förslaget än må vara som ett steg på vägen, yttrade advokat Stjernstedt till sist, tror jag icke att en reformlagstiftning på detta område kan komma att stanna förrän vi nått fram till att straffet helt borttages. D:r Ada Nilsson betonade först Och främst att det avsiktliga avbrytanstället det första villkoret för att komma det av havandeskapet visat sig vara något mycket riskfyllt, med jämförelsevis stor eller eljest » allvarlig fara uppstår för hentillrätta med detta samhällsonda, ty endödlighetsprocent och väsentlig sjuknes välfärd », skall abort, enligt justitiedast genom Sådan straffrihet kan saken ondanryckas kvacksalvarna och man kan domspåföljd Visserligen är man På lä- ministerns mening vara tillåten. Detta undvika de stora hälsorisker som de kvinkarhåll fullt på det klara med, att det skall avgöras i främsta rummet av Iäkarnor, vilka begå abort, under nuvarande finns fall av framkallad abort s ' ~ kunna na.
Det sista jag förnam var hur den gamla ekorrdamen böjde sig ner över ansiktet, putade med läpparna och lockade till sig två röda, klibbiga fågelfoster vilka värkarna krystade fram ur ögonhålen, och sedan reste sig gigantiskt hela hippocampus och blommade ut som en rekordstor solros genom huvudskålen. Det lät som att bocka ett stelfruset jeansben, segt och gnälligt och då jag fortsatte lyftet och nyfiket vred foten ett varv åt vänster, lossnade allting förutom en sena som under någon minut bjöd på lite envisare motstånd. Hela kroppen tycktes rämna och Lova " Hot-lips " Leander skakade sina beståndsdelar med ett kvävt skrik ur den vita landstingsrocken, for likt en jordande baklänges ner ur historien. Jippe kontrade. Hela isen myllrade av inristningar, i sidled och i djupled. Stod jag inte staty bland HSB-längorna i Segersjö, såg jag inte fasaderna falla ner som täckelse runt mina ben? Nu får vi svabba av hela rummet och desinficera, sedan fyller vi på med en ny gamling från lasarettlagret i Södertälje. Ledda libran, jäla följetång man har, ropade Tvärna gråtande. Han lade sig helt frankt på rygg, ljudliga rapande och med de blåslagna benen i vattnet. Den närmade sig långsamt på vägen, vajade som en pingvin och hejdade sig inte förrän alldeles inpå våra förvånade ansikten: Ja, en som ligger och smyger i innerfilen för resten av livet, sa jag, som kör ut på vägrenen och in på rastplatser och viftar förbi allt från söndagsåkare till fartdårar. Tumlare madame, belysta av solen: harpuner på språng över himlaranden. Klädd i gul skyddsrock med grön huva, munskydd, skoskydd och tunna gummihandskar, klev jag två gånger dagligen in i det enkelrum hon tilldelats för att ombesörja vårdnaden. Hon visade mig adresslapparna. vem fan vet det? Hoppas han klarar natten så får dagen tan, sa hon och drog ner mig på madrassen.
DAG OCH SIV LEKA BRÖLLOP — 481 — läkarhemmet färdigt på egen tomt, utvald på en af de vackraste punkterna i trakten, och familjen har kunnat flytta från sin obekväma bostad i Betlehem till det egna hemmet. Doktor Ribbing och hans hustru ha bägge fått arbeta med egna händer på sin bostad, doktor Ribbing genom att uppgöra alla detaljritningar och öfvervaka i smått och stort de infödda arbetarna, doktorinnan genom att själf måla hela huset invändigt. Det är byggdt på orientaliskt vis D^sj kring en stor vattencistern, där regnvattnet — det enda man har tillgång på — uppsamlas. Omkring denna ligga sofrummen i en undervå- ning, som icke synes å bilden, enär huset, som uppförts på en stark sluttning, är en våning högre å motsatta sidan. I öfvervåningen ligga mottagningsrum, matsal, förmak och kök. Det platta taket är, då aftonen svalkas, en behaglig tillflyktsort, som den varit sedan hus började byggas i Palestina. Hettan kan nämligen under sommaren vara besvärlig nog, men särskildt äro de tiderj då ökenvinden blåser, pröfvande för krafter och humör. Vintrarna räknas som den tid, som man bör använda att repa sig på, och det trots att man under månader får lefva i en rumstemperatur af omkring 10 grader. Eldning förekommer ej. den lilla krets, där hon är medelpunkten, för att besöka sina anförvanter i Sverige, och det är genom hennes tillmötesgående vi kunna visa dagens bilder. När detta läses, är hon åter på väg mot söder för att efter fjorton dagars resa vara i sitt nya hemland, som hon vuxit fast vid och lärt sig älska, trots allt hvad det gifvit af pröfning och arbete. Hennes svenska trotjänarinna har under tiden vårdat hemmet, såsom hon är van att göra de tider doktorinnan Ribbing vistas i Jerusalem, där de båda äldsta barnen gå i en tysk skola. Hvarje vecka under skoltiden färdas doktorinnan den historiska vägen mellan Jerusalem, " den högtbelägna staden ", och Betlehem för att sålunda dela sig jämnt mellan dem, för hvilka hennes närvaro är hjälp och glädje. I en sådan miljö verka nu den svenska lä- karfamiljen.
Frankrikes och Europas olycka ville, att nyssnämnda vådliga ämnen, som kräfde på samma gång det varmaste behjertande och den visaste behandling, sammanträffade med två, sins emellan vexelverkande, förvirrings-principer: å ena sidan, med en anda af det djupaste sedeförderf, som hade förgiftat både det offentliga och det enskilda samfundslifvet, allmänneligen, från dess högsta grader till dess lägsta; å andra sidan, med en till allvälde kommen falsk philosophi, som herrskade i en tvåfaldig skepnad. I den gröfre af dessa skepnader var hon ingenting annat, än den allmänna sedelöshetens sjelfbespegling såsom en systematisk materiedruckenhet och gudahädelse; änskönt, jemväl såsom sådan, prunkande med hvarjehanda philanthropiska utstofferingar. Men i den gestalt, hvari hon sålunda hade utgått från en flock qvickhufvuden, bland hvilka Voltaire var upplysningens centralsol, ville hon allsicke någon fullständig samhälls-omhvälfning, – ehuru verksamt hon medelst alla sina förstöringskrafter inledde den. Hvad hon der ville, var blott, att de högre samfundsklasserne, eller Jordens Mäktige, jemte alla Snillen, hela och halfva (såsom hädanefter sjelfva tillhörande eller närmast befryndade med jordens herrar), skulle för sin räkning bryta de gamla fördomarnes bojor, samt derefter, bredvid maktens fortfarande njutning, för sig sjelfva behålla det nya ljusets fördelar; endast med förpligtelse, att mot det till evig omyndighet dömda ”folket” eller den pöbel, hvars befrielse ur religionens vantro (med mera) vore äfventyrlig för samhällsordningen, tillvägagå så pass mildt, välgörande, ja äfven upplysande, som de i sin vishet funno lämpligt och beqvämt. Derför blef ock denna art af philosophi, från land till land, med jubel hyllad af alla de förnämheter, som efterfikte äran att stå på höjden af sitt tidehvarfs bildning; och således främst af de fördenskull högtbeprisade monarker, som, i egenskap af liberala despoter, tilläto sig – fastän för helt andra syftemål, än den sedermera utbrytande Revolutionens – att i betydlig mån regera och omskapa alldeles revolutionärt. Efterverlden förvånas, huru de kunde inbilla sig, att saken skulle härvid stanna; men de förlitade sig på vanans välde hos den stora hopen, på strafflagar, ämbetsmanna-myndighet, skattkamrar och soldater 111. Värre var dock, att också i sin andra skepnad, som sträfvade att motverka den nyss beskrifna, erbjöd den moderna philosophien till ljus och ledning blott en rökhvirflande brandfackla – och just den, hvaraf det på alla sidor brännbara hela egentligen blef påtändt. Vi hysa en stor aktning för Rousseaus vackra snille, vackra uppsåt och vackra aningar, som onekligen, i ett och annat, förebådade en bättre framtid: men såsom philosoph bedömmes han sannast, om vi säga, att han theoretiserade upp sitt känslo-svärmeri till ett begrepps-svärmeri, hvars deistiska naturalism, predikad med hänförande talarkonst, visserligen bekämpade den atheistiska, men sjelf var för Religionens och Historiens grundsamningar föga mindre främmande; och derföre, i sina sociala tillämpningar, blott tjenlig att yttermera stegra förbryllningen. Med sin inre oklarhet förenade nämligen denna halfphilosophi en ärlig menniskokärlek, som bestämdt hyste önskningen att bereda ett samhällsskick, der idyllen af ett förloradt naturtillstånd skulle i möjligaste måtto återställas, och således alla menniskor göras jemnlikt delaktiga af dess välsignelser. Just derigenom blef hon den omedelbara befrämjerskan af det beståendes uppnedhvälfning. Ty genom denna sin tvifvelsutan älskvärdare skepnad, och dess ogemena vältalighet, lyckades den falska tids-philosophien, som i sin förra form var vämjelig för ädlare själar, att tillvinna sig dessas förtjusta bifall; under det hennes samhällslära ändock jemväl här, såsom i sjelfva verket fotad på lika ochristlig och opersonlig grund, var nästan lika atomistiskt uppfattande, mechaniskt afvägande, abstract nivellerande och crasst utilitarisk 112. Montesquieus utsäde af sanningar låg ”somt vid vägen, somt på stenören”; det var, som hade det icke varit till. Så blefvo de redligaste välmenarne bland den nya stats-skapelsens fäder 113 bedårade: och troligen skulle, utan Rousseau, aldrig en verldsbrand hafva blifvit af den vådeld, vid hvars blodröda sken plötsligt alla lössläppta vilda lidelser hvässte de tveeggade mordvapen, med hvilka samhällsbandens innersta hjertrötter sönderskuros. Bland sjelfva Jakobinerne ville de ärligaste – som, till en det, äfven voro de blodigaste – intet annat, än genom bödelsbilans skoningslösa bruk påskynda verkliggörelsen af Rousseaus sublima naturoch samhällsevangelium. Voro satserna om Jemnlikhet, Samhällscontract, Folksouverainetet o. s. v. absoluta sanningar, så borde de ju för hvilket pris som helst sättas i verket till nationens och menskoslägtets lycksalighet114. – I en omständighet öfverensstämde föröfrigt ungefär samtliga de nya statsomskaparne och lagstiftarne: de upprefvo bakom sig, och med hån, hvarje brygga af den Tradition, hvarigenom det Närvarande sammanhänger med det Förflutna; de antogo, att Staten är en machin, hvars hjulverk man kan, efter behag och när som helst, ombyta, complicera, förenkla, – eller söndertaga och återhopsätta; de öfverflyttade i allmänhet det begrepp om varelse, lagar, upptäckter, progression, som gäller inom den materiella verkligheten, samt enkannerligen den oorganiska och mathematico-physiska, på lifvet och utvecklingarne inom den ideella, humanistiska, moraliska; de eviga bildningslagar, som der äro gifna, måste de fördenskull dels neka, dels missförstå 115. Med få ord: Historien, hvaraf de dessutom ägde blott en högst ytlig öfversigt, begrepo de icke; och lika litet den gamla, som den nya; emedan betydelsen af all Historias innersta lifsoch vändpunkt, Christus-uppenbarelsen, var någonting för dem alla förborgadt. Desto lättare kunde de till mönster drömma sig ett ideal af Grekisk och Romersk Medborgardygd, uppgjordt med en politiskt-historisk sakkännedom, lika grundlig som den ästhetiskt-historiska, hvarmed man dittills hade spelat Greker och Romare på Théatre Français. Tillika skimrade på närmaste håll, från det nyss genom fransysk tillhjelp frigjorda Nord-Amerika, samma ideal såsom redan med framgång efterliknadt; de himmelsvidt olika förhållanden, som skulle förete sig vid försöket att tillskapa en republik af – Frankrike, och som der skulle medföra nödvändigheten att besegra historiens rätt genom tyranniets rätt, togos ej i beräkning.
Det är svårt att förstå varför samverkansdelegationen vill avskaffa ett så smidigt och enkelt styrinstrument som den nationella taxan - särskilt med tanke på att de utredningar som gjorts visat att taxan ger en kostnadseffektiv vård. Det förvånar att samverkansdelegationen inte analyserar konsekvenserna av en tydlig gräns mellan utförare och beställare för den öppna och slutna vård som i dag bedrivs i landstingets egen regi. Nuvarande erfarenheter visar att en liten vårdgivare inte har någon möjlighet att hävda sig och sin professionella självständighet gentemot ett stort landsting. Den varningen är värd att ta på allvar i sjukvården, så att vi inte glömmer att ta emot och behandla våra patienter som unika individer. Vårdfacken verkar mena att landstingen har spelat ut sin roll och att det behövs en annan organisation. Det gör man bäst genom att öppna vägen för en helt obunden sjukvård genom att göra den vård som inte ryms inom den gemensamma sektorn avdragsgill i självdeklarationen. Det gör däremot inte Landstingsförbundet och Privatläkarföreningen. Det framgår inte om utredningen tänker sig att den offentliga vården skall få nya huvudmän eller om man anser att den också fortsättningsvis skall bedrivas med landstinget som huvudman. Vi behöver det skydd som taxan kan erbjuda! Dessutom lever vi i en tid när det inte går att omfatta världen med ett sammanhängande tankesystem, och då verkar det mer naturligt att tänka sig flera av varandra oberoende styrsystem. Där föreslås åtgärder som, om man tar utredningen på allvar, får konsekvenser inte bara för de privata vårdgivarna utan också för den offentliga vården. Samverkansdelegationen fäster en alltför stor tilltro till möjligheten att landstingen på knappt två år skall hinna utveckla sin kompetens som beställare. Detta skulle innebära att landstingen bibehåller sin dubbla roll som utförare och beställare. Det avslutas med ett konstaterande att det behövs » flexibilitet, entreprenörskap och nya kanaler att släppa fram den mångfald av både efterfrågan på och utbud av vårdtjänster, som under decennier hållits tillbaka ». Utredningen undviker att problematisera de konflikter som kan finnas mellan patienternas krav på valfrihet och tillgång till god vård och beställarnas bedömning av patienternas behov i förhållande till existerande resurser inom landstinget. Men det kommer alltid att finnas läkare och patienter som inte låter sig fångas i förutbestämda kategorier. Det är inte alla som finner sig till rätta i en utveckling där läkekonsten får mindre utrymme allteftersom läkaryrket kommersialiseras. Vi behöver det skydd som den nationella taxan ger, och därför måste Läkarförbundet avvisa delegationens förslag och kräva att den nationella taxan bibehålls.
Arna. Var det någon dräng som ej var omtyckt, så Istället för att gödsla ut kastades gödselhögen in i Stallet. På en gård tog man vagnen och satte upp på Ryggningen med stången rätt upp, och på vilkens Topp man hängt oket. Även brukade man rida omKring och sjunga staffansvisan. Vidare ansåg man det Vara nyttigt att giva korna salt på annandagen. Flera Kvällar under julen samlades ungdomen på något Ställe i byalaget. I julastugan bjöd husbondefolket På förtäring, men ungdomen fick själva ställa om och Betala spelemannen. Mellan danserna lekte man Pantlekar och gissade nötter. Nyårsafton tillgick ungeFär på samma sätt som julafton. Den kvällen brukade Man vaka in det nya året, även brukade man gå omKring och skjuta in det nya året. Efter skjutningen förSökte man gömma sig eller springa sin väg, så att gårDens folk ej fingo tag i den eller de som utfört skjutNingen. Lyckades man infånga skyttarna, blevo de Bjudna på traktering. Bland andra upptåg som man Hade för sig var att gå julaspöke, vilket man gick anNandagen och trettondag jul. Man klädde då ut sig Så att man ej skulle kunna igenkännas, och gick så Ifrån gård till gård. Var de kommo skulle det bjudas På dem, för att de ej skulle bära ut julen. Sen kom Knut och körde julen ut, det var då brukligt att gå Med julaknudan som det kallades, man stoppade Då upp ett par gamla byxor och en rock med halm. Den uppstoppade gubben ställdes sedan utanför en Dörr. När man sedan om morgonen öppnade dörren, Kom gubben i famn på den som öppnade. Även hade Man flera andra sätt att gå med julaknudan.
Un bete, vårdslösar er iakttagelseförmå vidd, som skiljer mig från dödefl ' den, strävan och ärelystnad i sitt eget lade det lilla huvudet mot den vita kysst så oändligt många gånger — ga, går omkring med öppna ögon, utan ' fiol« Så länge den icke har rört mig, spetskudden, de små händerna voro och som han skall kyssa ännu en dan för undan genom årens lopp icke-socialistiska land. levs att se, och med öron, utan att höra, så växande i omfattning och monumen gång den icke till, och så länge jag Schweiz visar oss, att om vi kon tryckta upp mot hakan, en doft av skall ledsnaden snart uppsluka er, Kväll efter kväll såg poliskon talitet mäter den nu i sin utsträckför att leva, det vill säga för att struera vårt viljande och vår kraft mjölk och blomsöta svävade kring stapeln, som patrullerar därnere, ning 59X9 1 meter och omfattar lägga beslag på alla edra föreställ ka, så länge är jag ung. " bädden. Plötsligen rörde den lilla på det rent nyttiga och praktiska en den mörka orörliga kvinnogestalten förutom mittgruppen, brons av fyra ningar och förvandla er från en män dast, vi kunna nå ett slags lycka, så varelsen på sig och utstötte en djup titaner i övernaturlig storlek, 20 niska till ett själlöst djur. I en fram i fönstret. länge vi nöja oss med medelmåtta. suck — samma tunga suck som så Och natt efter natt, sedan gestal bronsgrupper inkomponerade — i skriden ålder lär man först i all dess Men tro icke, att en sådan nation ock ofta arbetat sig ur hennes bröst då ten var försvunnen, och våningen trädmotiv i naturlig storlek, några bitterhet att känna lättjans och okun så kan frambringa skalder, konstnärer hon bar honom i sitt moderliv. Hon låg i mörker såg han en bil hålla ioo-tal reliefer, 28 stengrupper i nighetens följder, ty det är ålderdo eller överhuvud taget något stort på hade hört den så många gånger därnedanför, och ur densamma steg kollossal storlek och i grå Idefjordsmens öde att låta alla lyten framträ- intelligensens, kvickhetens eller själsförr.
Ty en annii mera omfattande tankerevoliition, en » Cmwerthung aller TVerthe » koin man sig iiist inte för med. Visst hande det en och annan, a t t han iindtligen triiffades af den lugna, klara stanman, soin sade: >En slhng af. Men smadelserna hade man i alla fall hört, och sådant dyker liitt iipp igen i svaga stunder. S& sira11 lian Ila ett taclr, den norske professorn, för det han hjälper oss ' att bygga upp, dar en af de våra rifvit ned, för det han talar harmoniens och försoningens ord med ett allvar, sådant att man måste tro inte blott på hans egen iippïilrtigliet utan afven p& vederhiiftigheten af de intyg han ger. Hvad prof. Dietrichson mest förtjiinar tack för, det är dock den vnckra minnesvård han i sin bok upprest åt en af Namnlösa Sallskapets mest namnkiinnige ledanlöter, han som » omgafs af en atmosfer af renhet, en gloria af ljus, i hvilken till och med det orena m&ste luttras och det mörk? bli lrlsrtw - Pontiis Wikner. Förf. läinaar i form nf brefutdrag en hel del vikderika bidrag till historien om Wikners utnämning till professor i ICristiania, brefiitdrag, Iivilka också iiro synnerligen belysande för hans förhållande till sin svenska samtid och till den boströmska filosofien, som Wikiier anser för » icke blott en kil-a, mot Iivilken man kan anviinda '. bevis, iitaii en ZifkiskGd~~ing, ett satt att se, lika nutiirligt eller onaturligt som färgblindheten Xycket. betecknande för förf. s eget skaplynne iiro de vackix orden: » - Ar det något jag a r stolt fifver i denna valden, sa ar det Yontus Wilsners innerliga vänskap, hvillren han bevarade för iiiig till sin död, ty det lziinns godt at.t veta, att en god människa h m liállit en lrars.
Jerne är alltid ytterst förtegen om sitt privatliv och lever, trots nya äktenskap, tidvis ensam. Någon sade att den verklige Jerne bubblade av humor men var ändå allvarlig in i märgen, en extremt hjälpsam person som var otroligt kritisk, lyhörd och följsam som en stränggalvanometer men också hård och ödeläggande som en atombomb. Under hela sin vetenskapliga karriär studerade han antikroppars reaktivitet. » som ett liv i väntan på ens biografi ». Thomas Söderqvist har skrivit en lärd, spännande och analytisk bok om en av vår tids främste tänkare. I arkivet fanns ca 10 000 brev, både sådana som Jerne skickat och som han mottagit, både privat och i tjänsten. Churchill sa en gång att någon måste fråga sig varför » n » kommer efter » m » Jerne ifrågasatte allt och alla. Han var både humanist och naturvetare, hade studerat både filosofi, matematik och medicin. Så småningom bestämde han sig för att fara till Danmark och läsa medicin, kanske främst för att han då fick möjlighet att uppskjuta sitt framtidsval. Jerne överlämnade barnens uppfostran till hustrun, som ofta klagade på hans bristande intresse för familjen. Författaren, Thomas Söderqvist, är professor i vetenskapshistoria. Även Georges Köhler, verksam vid institutet, erhöll Nobelpris, men forskningen utfördes framför allt vid Cesar Milsteins laboratorium i Cambridge. Jerne föddes av danska föräldrar i London l911, men familjen flyttade l914 till Holland där han växte upp. Detta arkiv finns nu bevarat i Det Kongelige Biolioteks Håndskriftsamling i Köpenhamn. Det var framför allt som chef för Baselinstitutet för immunologi som Jerne blev känd för alla världens immunologer. Jerne hade förhållanden med andra kvinnor, bl a hustruns bästa väninna. Han ägnade sig åt studentliv, läste Kafka, Proust, Gide, Nietsche och Kierkegaard. Här finns allt med in i minsta avslöjande detaljer. Det var inte bara den naturliga selektionsteorin som belönades utan i lika hög grad Jernes teorier om det naturliga idiotypiska nätverket och dess roll för den normala kontrollen av antikroppsreaktioner. Han beskrev bl a den affinitetsökning som sker med tiden efter en immunisering och sökte förklara detta fenomen. Lämnar ingen oberörd
Förordning (1999:1218) om skatt på avfall 1 § Skatteverket får meddela föreskrifter om vägning som avses i 5 § lagen (1999:673) om skatt på avfall. Ändringar och övergångsbestämmelser Ansvarig myndighet Finansdepartementet S6 Ikraft 2000-01-01 SFS-nummer 1999:1218 Omfattning ändr.
Tänk på saken! Genom Armén lockar Du svårligen lärjungar af din samhällsklass men genom din omvändelsehistoria många! Det bör bli af det största intresse, och derigenom verkar Du direkt på dina kamraters omvändelse. Vänligast Ett nytt fall, i samma rigtning berättades mig i går: om en lärare här i Skåne som länge kämpade med en osynlig, tills han bröts ner, och räddade sin själ med den enkla åtgärden att läsa bönen Fader Vår! Jag har fått för mig på något sätt att Du bör skrifva ner din Damaskushistoria: antingen ett kortare referat som jag får rycka in i min tredje del Inferno, eller i en egen skrift (till hvilken jag skaffar förläggare om Du önskar). Paul Cavallin Jag väntar hans detaljerade referat en af dagarne! August Strindberg. Tala om hur det började, hur det utvecklade sig och huru Du fick frid.
Kanske trodde sig domaren ånyo utsatt för ett mutförsök. Han lade inte det ringaste band på sina känslor som han, springande av och an i rummet med fladdrande rock, öste ut över Jonas. Helen var luft för honom! Den knäsvaga flickan sjönk stillsamt ned på en stol. Jonas åter, den kloke gossen, stod där med sänkt huvud som skolpojken inför den vredgade rektorn. Han gjorde inte något försök att avbryta, men med små, tafatta åtbörder betygade han sitt hjärtas förtvivlan. Äntligen tröt luften domaren och Jonas kom till orda: Herr domare, yttrade han milt men bestämt, jag skulle aldrig tillåtit mig detta, om icke hertig de Gr—nt rått mig att med fullt förtroende vända mig till er. Hertigen prisade er humanitet Vem? sporde domaren. Hertig de Gr—nt. Vilken hertig de Gr—nt? Kammarens president. Paus. Helen tänkte: Nu är Jonas också förlorad! Herre milde Gud vi komma att sluta i fängelset allasammans. O pappa! O mamma! Domaren buttert: Känner ni hertigen? Helt obetydligt, svarade Jonas med vinnande blygsamhet. Men en släkting till mina vänner (osagt vilka — domaren trodde, att det var de anklagade), en släkting till mina vänner, Sa Altesse Serenissime Marie-Pie-Pauline, princesse de Stolberg-Stolberg är nära befryndad med hertigen och dessutom hans ungdomsvän. Hon umgås flitigt i Palais de Gr—nt. Det angår ju inte mig, mumlade domaren, ej utan orsak. Därpå i förbigående: Och hertigen nämnde mitt namn? I varma ordalag Jonas tänkte: Du har ändrat sinne, min vän. Jag måste ge dig tid att också ändra ansikte. Han sa i lätt samtalston: Kanske intresserar det er att höra hur hennes höghet och hertigen äro släkt? Å, jag vet just inte det — mumlade domaren lamt. Jonas fortfor: Hertigens mor var som bekant en prinsessa Auersperg. Troligen vet ni också att husen Auersperg och Bouillon äro befryndade
Hvad har jag för hem i Sverge? Génève 3 rue Dancet. Jag tycker icke om sådana der demonstrationer vid landgångar och perronger. Ser hvar dag platsen der Rousseaus och Voltaires skrifter brändes utanför Hotel de Ville. Var i går inne i nihilisternas boklåda. Då måste jag hem och krypa in. Klen tröst, när man som jag skrifver för samtiden och icke för odödligheten. Du har ett stilla roligt lif i din skönhets verld du. Min kruka har spruckit, hon gick för länge till brunnen! Men värst är: hustrun gråter och sonen är sjuk. Farväl. Strind. Skrifver inga skrytsamma proklamationer. Men jag vill i handling visa min missaktning för den dumma lagen genom att icke resa hem. Où est la femme? Hur skall jag kunna släpa ut dem i Oktober-kylan. Det värsta är att Bonnier kan sättas i kurran. Kära Carl Larsson! Hem? Du må icke tro de ha roligt och här i staden äro de inga hjeltar, der det fins 100 stycken millionärer på 60.000 innevånare! Giftas är seqvestrerad och Strindberg dömes till 6 månars Långholm. Det värsta är att vännerna telegrafera efter mig att jag skall hem och göra mig populär med perrongtal! Der var endast en qvinna hvars barn började gråta i rummet innanför. Detta grämer mig. Vännen Trist! Hon kom ut med en halfnaken liten gosse. Hur mår din dotter och din hustru? Fy fan så gammaldags!
och hon fruktade att väcka honom. Därför band hon om sig hans fagerblå mantel och gick barfota till dörren. Hon igenkände, att det var den unge djäkne, som så övermodigt hade talat mot henne nyss under samdrickan. Han lade fingret på munnen och pekade på lucksängen. Hon nickade för att visa, att hon gillade hans omtanke, och följde honom en smula villrådigt ännu längre ut i mörkret. Hon såg då, att där stod en hel ring av halvvuxna prästtjänare, och hon ville stanna. Vi måste en gång tala ut med dig, Julia, viskade djäknen, men är du inte modig nog att gå med längre bort, så vaknar Inge. Modig! svarade hon med ett kast på huvudet och fortsatte att gå framåt ännu ett stycke. I den gård, där konungen sover, är ingen rädd. Jag borde bara ha tänkt på att taga med mig ett vapen. Vi hörde Svens mörka varningar både till dig och de andra, och denna gång spår han sant, Julia. Odalmännen frukta hårda tider, och då tarvas den man, som är den rådigaste och arbetsammaste i landet. Det är jarlen. Härom var det vi ville tala med dig. Hon blev uppmärksammare, men också trotsigare, och begynte lyssna med återhållen andedräkt. De voro nu nästan framme vid stalldörren, som stod öppen. En brinnande kådsticka var insatt mellan dörren och stolpen. Den unge prästen böjde sig intill henne och sade: Människorna voro för svaga att tjäna Gud, då togo de sig konungar för att bekämpa honom. De skapade dem av sitt eget kött och sin egen synd, men gjorde dem tillika stolta och fria, så att de inte själva kunde tjäna dem utan daglig förnedring. De lärde konungarna att ockra med deras svagheter och knyta förbund med deras sämsta drifter, och endast därigenom kunde konungarna härska. Och det säger du mig om Inge! I konung Inge finns ämne till en bättre dag, och därför behöver han i tid en varning, som sent kan glömmas. Det duger inte, att han längre släpar med sig en kvinna som du. Du var solen och fröjden, men korset skall släcka dig. Må det nu ske för kyrkans skull och för Inges skull, amen! Innan hon fick tid att svara, blev hon kullkastad över stalltröskeln,
Till föreningens representant i centralstyrelsen valdes fru Hallenberg med fru Hamnstedt som ersättare. Borlänge-stora Tuna F. K. P. R. hade den 6 december sammanträde. Först företogs val av styrelse, varvid frii Maria Vidigsson valdes till ordförande efter fröken Frida Johansson, som undanbett sig återval och i stället ingick som vice ordförande. Ovriga styrelsemedlemmar återvaldes, nämligen: f r u Elsa Holmgren, fröken Lisa Flodman, fröken Thyra Liljekvist och fru Hanna Lyrberg med doktorinnan Freja Fredriksson och fröken Ida Larsson som suppleanter. Till centralstyrelsemedlem valdes frö- ken Signe Fridholm med fru Maria Vidigsson till suppleant. Till revisorer valdes fröken Nanny Lejdström och fröken Agncs Hallberg. Efter mötesförhandlingarnas slut hölls ett intressant anförande av fröken Frida Johansson. Sedan vidtog samkväm med uppläsning och sång. EskiEstuna F. K. P. R. har till medlem av centralstyrelsen valt fröken Greta Lybeck med fröken Hilma Nordlund och fru Gurli Westlund som suppleanter. Eslöws F. K. P. R. höll den 9 dec. allmänt föreningsmöte med föredrag av fru Augusta Tonning från Ronneby. Det intressanta och livfullt framförda föredraget berörde nå- gra för kvinnorna viktiga frågor, som reglementeringens fortbestånd, ålderdomspensioneringen, samt även andra, allt i avsikt att därmed få visa, att kvinnorna vid dessa frågors avgörande ej hade ett ord med i laget. Därefter vidtogo mötesförhandlingarna, varvid till centralstyrelsemedlem valdes fru Elsa Alkman och till suppleant fru Ester Sandberg. Filipstads F. K. P. R:s månadssammanträde den 14 dec. fick med anledning av fröken Ottilia Marins inval i stadsfullmäktige en prägel av högtidlig glädjefest, varvid fröken Marin uppvaktades med blommor och gratulationer. Fru Nanna Gullström höll tal för Filipstads första kvinnliga stadsfullmäktige och lyckönskade henne och föreningen till valets utgång. Frö- ken Marin framhöll i sitt svarstal, att hennes inval varit henne oväntat, samt hoppades, att hon icke skulle komma kvinnorna på skam. Haparanda F. K. P. R. valde på sammanträde den 11 dec.
I försöken motverkades metastasering när man med antisensteknik nedreglerade tymosin b15. Nature Medicine 1996; I en råttmodell visas nu att uttrycket av tymosin b15 korrelerar med motiliteten och metastaseringspotentialen för prostatacancerceller. Sådana markörer är efterlängtade eftersom den diagnostik som utnyttjar prostataspecifikt antigen (PSA) fångar upp många benigna fall och cancerformer som inte kräver behandling. Denna molekyl uttrycks sannolikt inte i normala och benigna prostataceller, endast i cancerceller. Tymosin b15 tycks alltså främja cancercellers rörlighet. Forskare i Boston har identifierat en ny medlem av tymosin b-familjen, b15, som de tror kan bli en värdefull markör för att bedöma risken för metastasering vid prostatacancer.
Kunde hon bara tänka på beslutet som Stans kände hon sig inte egentligen inblandad själv, och medan hon köpte postchecken tillsammans med hans kuvert var det som om hon köpte båda åt Stan. " Champagne? " Det kändes ungefär som att gå in på en bordell. " Vad gör du här alldeles ensam? " De tårar som i veckor hade samlat sig som nålar bakom hennes ögonlock flöt nu fritt, heta av ilska och sorg. Stan höll också på att göra sina förberedelser. Alla förhoppningar måste vila på Stan nu. Hon hoppades att hon skulle få någon idé under den långa bussresan men sköt hela tiden tankarna framför sig, och när bussen körde in på stationen i Cardiff hade hon fortfarande ingen aning om sina repliker. Miss Morgan fick betalt per timme, och det var hon själv som skulle avgöra när rollen var slutspelad. Nu måste hon ju vända sig om, hur tom på förtjusning hon än var. Om hon bara stannade en kort stund skulle Amy bli lättad, men ett kort besök skulle också betyda ett visst mått av misslyckande. Ack vad det vore underbart. Hon lyssnade utanför hans dörr men hörde inget pappersprassel. Det var det hon grät över, visste Amy, över insikten om allt hon hade gått miste om, över den frigiditet som hon genom alla åren skylt över med att veta allting. Du hinner säkert bli bra. " Det hade varit bättre om han aldrig hade känt någonting, om han fått bli sittande instängd i sin rullstol och sin förfärliga tacksamhet och svettas ljuvt martyrskap. " Jag har sprungit, bara. " En turistbuss startade just med de sista söndagsbadgästerna. Det hade varit för att ge Stan något att leva för. Regeringen borde göra något ", sa hon uppgivet. " Jag är egentligen inte ledsen ", hade hon velat säga till dem. Hon traskade tillbaka till sin säng och lyssnade på kyrkklockans slag. Nu höll piren på att tömmas på folk och hon blandade sig med en grupp människor för att ingen skulle se att hon var ensam. " Det är du som ska säga det ", fnittrade Gwyneth. " Vems födelsedag är det då? " Det återstod åtminstone tre dagar under vilka hon fullt legitimt kunde vårda sina förhoppningar. Väldigt artiga var de, precis som om hon just hade gjort dem en tjänst, och trots att hon darrade våldsamt började hon hoppas att de skulle låta nåd gå före rätt, eftersom hon var så gammal och ful. Hon trodde inte på doktor Rhys.
HERTIGEN. Hvad skelar du på Genast! HERTIGEN [till styfmodren]. Kalla örtagårdsmäSTYFMODREN. Han är ovetande! skall han! Kalla! HERTIGEN. Och skall så förbli! Men komma [Styfmodren slår sex slag i händerna.] [Örtagårdsmästaren in.] röd, en blå! HERTIGEN. Hämta opp tre liljor; en hvit, en ___________________________ A.Strindberg. 2. Svanehvit. 166 [Örtagårdsmästaren ser åt styfmodren.] HERTIGEN. Akta hufvet! [Örtagårdsmästaren går.] HERTIGEN. Kalla vittnena! [Styfmodren slår en gång i händerna.] [Signe in.] HERTIGEN. Vittna! Men i höfviska ord Hvad har du sett? sen i en säng! SIGNE. Jag har sett fröken Svanehvit och prinHERTIGEN. Med svärd? SIGNE. Utan! HERTIGEN. Jag tror det icke Flera vittnen! [De två riddarne in.] HERTIGEN. Är det brudriddarne Vittna! säng! säng! RIDDAREN I. Jag har ledt fröken Magdalena i RIDDAREN II. Jag har ledt fröken Magdalena i HERTIGEN. Hvad är det? Ett svek alltså, som slagit bakut Flera vittnen! ___________________________ A. Strindberg. 2. Svanehvit. 167 [Elsa in.] HERTIGEN. Vittna! straffande, sett fröken Svanehvit och prinsen, fullt klädda och med svärd. HERTIGEN. En för och en emot; två på sidan ELSA. Jag har, vid Gud, den rättfärdige, den om saken Jag lämnar det åt Guds dom Blomsterprofvet må ske!
I rapporten från IVA-personalen ingick bland annat ett påpekande att patienten behövt och erhållit stora mängder intravenösa opiater utan att ha blivit smärtfri. Kvinnan avled på operationsbordet. I VA för preoperativ optimering med vätska och vasopressorinfusion samt smärtbehandling. Val av preparat (ev flera i kombination) och doser måste hela tiden avgöras utifrån den enskilda patientens situation och behov. Bortkopplandet av vasopressorstödet, blodtrycksmätningen och syrgasen i inandningsluften har dock varit underordnade de åtgärder, som han vidtog för att åstadkomma anestesifördjupning, och får anses vara en konsekvens för att åstadkomma denna. UTREDNING Tillägg av specifikt smärtdämpande medel (opioider eller liknande kemiska föreningar, t ex fentanyl) används ofta men långtifrån alltid i samband med anestesi och operation. Enligt styrelsen är felen inte ringa och det har inte heller framkommit omständigheter som gör att de kan betraktas som ursäktliga. Dr A lämnade sedan operationssalen och överlät till narkossjuksköterskan att avsluta den avancerade anestesin till den svårt sjuka patienten, som hade små utsikter att överleva de närmaste timmarna, utan att ge instruktioner om vilka åtgärder som skulle vidtas. Han har bestritt att han handlat felaktigt och uppgett följande. Lämplig åtgärd hade varit att öka opiatdosen ytterligare, t ex med hjälp av fentanyl. Narkosapparaten inställdes på enbart luft. BESLUT Operatören fann ett omfattande tarmgangrän med tarmperforation och bedömde att det inte fanns någon möjlighet till kirurgisk terapi. Patienten hade svåra buksmärtor när hon före operationen, akut laparotomi, behandlades på Avslutningen av en operation / anestesi för en mycket sjuk / döende patient är tekniskt sett ofta relativt okomplicerad - däremot är det ofta en mycket stressande och psykiskt påfrestande situation för den inblandade personalen. Styrelsen har anmärkt på att han sörjt för patientens smärtfrihet genom en kraftig fördjupning av anestesin och att han i samband därmed kopplade bort vasopressorstödet, blodtrycksmätningen och syrgasen i inandningsluften. Dr A har uppgett att hans mål var att prioritera smärtfrihet i form av fördjupad anestesi. Ett cirkelsystem med totalt 3,5 l färskgasflöde användes.
Föräldrarne söner och döttrar hafva geléartade viljor. » döme om min brorsdotter. » ha verkligen gjort allt för henne, men då hon » Men hvad är orsaken till denna sjukdom » Var det doktor Lindberg, som kallade den märkte, att till hennes hushållsbestyr på herrhos de yngre, herr doktor? » gården också hörde potatisskalning samt tilldär sjukdomen fin du sieele? » » Brist på ren malm i de äldres viljor, frö- » Nej, det var rektor Sinding; han påstod redning af annat än bara fioare desserter, skref ken Rejer. Afskeda fröken sin piga och låt att den gick tämligen allmänt äfven biand den hon hem, att något så tråkigt ämnade hon icke unga Effie välja emellan ett ordentligt arbete underkasta sig, då föräldrarne betalade för och utsikten till att icke få en skilling i arf; manliga skolungdomen. », hennes vistande på landet. » Går Effie i skola? » det är min ordination. » Sedan trodde hon, att det skulle bli roligt Fröken Rejer stirrade bestört på doktorn Gumman Rejer log med hela ansiktet; hon Hon fick lätt plats var nu befriad från hvarje skymt af samvetskval. och en misstanke, att äfven han var angripen att förtjäna penningar. af den moderna epidemien smög sig in i hensom kassörska, emedan hon kunde nöja sig nes sinne. Så där rakt i vädret svarade stunmed ringa lön, eftersom hon hade ett så godt Men efter en månad var hon rent förbi dom Effie, då hon, liksom doktorn nu, satt hem. af ledsnad » och vred på länkarne i sin urkedja. » Effie är tjugutvå år. » » Har man försökt med nöjen, sedan hon Må vi komma ihåg att religionen är helgjutenhet, » Och har kanske varit klen från barndoblef vuxen? » icke stympning: att hon är lif, icke död; att hon men? » forskade doktorn. » Om man har!
Inläggen i Läkartidningen diskuterade enligt min mening ensidigt de ekologiska faktorernas betydelse, och inte de evolutionära. En oanad variationsrikedom hos mikroorganismerna har uppenbarat sig i de mikrobiella genomprojekten, och kunskap om när mänsklighetens stora infektionssjukdomar uppstått börjar växa fram. Emellertid saknas fortfarande till stora delar en historisk förståelse av infektionssjukdomarna, gamla som nya. Man kan t ex kalkylera att falciparum-malaria har funnits i högst 50 000 år men troligen spridits snabbt över världen för ca 6 000 år sedan [3]. Där kan ett våldsamt diarréförlopp, som vid klassisk kolera, vara ett bättre sätt för parasiten att spridas till många än ett mildare förlopp. Men när ett zoonotiskt agens börjar att även inom » mottagararten « kan det även förändras i sin virulens. Begreppet emerging infections måste därför diskuteras ur bägge perspektiven för att bli begripligt. Detta gäller t ex vid diarrésjukdomar, som sprids via vattensmitta och där vattenreningen är bristande. Nya studier börjar nu ge svar på hur mänsklighetens stora infektionssjukdomar uppstått och utvecklats. Uppfattningen att de flesta bakteriearter består av stabila kloner är nu vederlagd [2]. En hel litteratur har växt fram som belyser ekologiska faktorers betydelse för emerging infections, och inläggen i Läkartidningen handlade just om detta. Man har tidigare tänkt sig att den humana tuberkulosen har utvecklats ur den bovina, men nu visar nya data från jämförande genomstudier att det även skulle kunna vara tvärtom [7]. En fråga som har ställts i detta sammanhang är om sjukhusvård kan skapa betingelser för en utveckling av mer virulenta mikroorganismer, om smitta från svårt sjuka patienter underlättas i en sjukhusmiljö med bristfällig hygien. De hyperpatogena stammarna » späds « sedan ut genom rekombination, och virulensen sprider sig inte ytterligare men kan uppstå på nytt. Och antibiotikaresistensens framväxt har inte enbart koppling till antibiotikaförbrukningen, utan även till storsjukhusmiljön (särskilt intensivvården) och även den ökande industriella djurhållningen och jordbruket. En mikroorganisms ålder är dels den tidpunkt när den divergerade från sin närmaste släkting, dels när den spreds från en » flaskhals « - en mycket liten grundpopulation.
Ridderstad helsades alltså som en lotterivinst och tycktes genast disponerad att fylla det saknade elementet. Men han ville först afbörda sig sitt ärende, som var att få diskutera en smula öfver ett på dåvarande Mindre teatern gifvet stvcke, för hvilket han i tidningen skulle redogöra. Det gälde en bearbetning af romanen Rosen på tistelön, och hr Swartz hade deri på ett utmärkt tillfredsställande sätt återgifvit Antons parti. Ämnet föll sig så mycket lämpligare som vi just talat om det, och jag meddelat, att herr Swartz, i hvilken man då redan anade den blifvande storheten, sjelf, efter som jag tror det var hans recett, varit uppe hos oss och artigt öfverlemnat ett par biljetter. Jag var förut intagen af den unge poetiske skådespelaren och naturligtvis hade jag blifvit det nu än mer. Från talet om scenerierna, kommo vi in på talet om bohuslänska kustens naturliga storartade scenerier. Och Ridderstad, som alltid hade godt om glänsande artigheter, sparade ingenting för att göra mig belåten med min skärgårdslitteratur, och helt naturligt kommo vi sedan från den vilda, kala vestkusten in på östkustens många skönheter och pittoreska omvexlingar. Af närvarande minnestecknings andra kapitel, Ridderstads ungdom, vet man, att det fideikommissgods Riddersholm, der styckets hjelte föddes, är beläget just på kanske den mest intressanta och historiskt märkliga delen af denna kust, som han sjelf med sin liffulla skaldeande i minnet skapade till ett helt skaldestycke med sköna dagrar och djupa skuggor. Ridderstad hade ofta fägnat mig med en och annan berättelse från sitt ungdomshem, icke blott om dess natur utan äfven om andra förhållanden. Och det är allt för möjligt att jag fick idén till min roman Fideikommisset (första gången utgifven 1844) från de intryck som jag omedvetet emottog af dessa berättelser, med undantag af sjelfva intrigen, tillhörig i åtskilliga delar en annan persons meddelanden. En författare plockar ett korn här, ett der, och då dessa korn sedan sås ut på hans egna fält, diktens, pröfningens och den allvarliga erfarenhetens, så uppväxa deraf de skördar, af hvilka han sedan delar med sig.

Subsets and Splits

No community queries yet

The top public SQL queries from the community will appear here once available.