Split (2)

train · 600k rows

flatten_chunked_text stringlengths 1 33.5k
Trots att han spände sig extra mycket nu kunde han inte vinna kapplöpningen. Vi är några stycken som tänkte duscha. Du är en duktig kock, va? Hon hade ju en baddräkt under, tudelad med den bruna magen fritt exponerad. Johannes stod redan på farstutrappan och vinkade. Februari hade nyss börjat, vintern ryckte nervöst i sina förtöjningar och när det blev morgon kunde du inte ana vad som fanns utanför fönstret. Han hade ju själv aldrig varit där. Äh, det är bara tomt skryt , säger Totte och ett lätt leende klyver hans ansikte. Vad menar du att jag har börjat med? Nästan personbästa. Allan kunde växla tempo vid middagsbordet som överallt annars. Men jag kommer väl att bli lika stor som dej De gick hand i hand genom den daggvåta kvällen. Allt hon visste om ishockey var att Ulf Nilsson på brandstationen var en av lagets stora stjärnor. Gubben tystnade, hasade fram till spisen och startade matlagningen. Affärer skulle hålla stängt, miljonbelopp förfaras, man levde på burkmat eller åkte kanske med bilen till Stockholm och gick på restaurang. När han drog cykeln uppför den ändlösa backen började dropparna falla på stänkskärmen. Deras blickar möttes ett ögonblick, men alla åkte vidare. Där är det väl bara klyschor, men på Totte märker man ju stora förändringar. Elsa körde upp honom på mornarna, gick runt i lägenheten och plockade, varje dag doftade den bonvaxad och putsad med nya blomsterfång och borddukar. Ja, det skulle inte vara så pjåkigt. Nej, hon är inte min syster. Så fick det hålla på tills någon granne knackade i väggen och ondgjorde sig över sin förstörda sömn. Och sen när han började glida ifrån mej hade jag ingen lust att gå in i det gamla hattandet igen ... Ingen var ute, det var som om alla var rädda att inte kunna hålla sig upprätta om ovädret återvände. Hela dagen gick han och kände sig iakttagen, kunde inte släppa loss i samtal ens med de närmaste vännerna. Hon såg hur dottern pillade bort stelnat stearin från den knubbiga staken. Skulle han bli svartsjuk? skrek han så och hörde sin röst eka i hela hallen. Vad fort det blir mörkt nu! Men ingen hade tankarna på Bodil, möjligtvis Nils där han satt i soffan i Falun och hånglade med sin unga pinuppa. Det var väl ingen i huset?
»Jag samlar barnen kring mig och säger dem fromma och goda saker, ty det är Guds vilja, att vi först och främst skola vårda oss om de små. Fra Girolamo handlar ju på samma sätt som jag. Och honom skänker det nog en stor glädje. – Icke mig. Deras röster plåga mig, deras smekningar, deras händer plåga mig. När jag ser ett barns hufvud –» Hon tystnade, och jag vågade icke göra några frågor. Men en kväll berättade hon mig någonting, som lät mig förstå, hur illa barnaröster kunna sarga hennes sjuka sinne. »Du skall veta,» började hon långsamt och tvekande, »att jag haft ett barn, en gosse.» Hon drog sig tillbaka i mörkret; jag rörde mig icke. Plötsligt började hon tala så hastigt, som ville hon ila fram öfver orden, öfver minnena. »När han var något öfver två år, måste jag fly från Bologna. Min far var efter mig; han hatade mig. Jag lämnade gossen till en kvinna, som varit mig behjälplig. Hon sålde honom till två kringstrykerskor. De förde honom till Venedig, och jag kunde icke komma till Venedig. Jag visste, att han var där; men jag kunde icke komma dit. Så sade man mig, att de tagit honom med till Rom. Då begaf jag mig till Rom. Jag vänskades med alla fala kvinnor för att få veta, om de hade min son. Slutligen fann jag dem. Jag sade att han var min son. Men de skickade vakten efter mig, och jag måste hålla till i ett tomt hus. En präst beskyddade dem; jag kunde ingenting göra. Men för hvar gång jag skulle till att somna, hörde jag gossen jämra. Jag fick icke sofva. Så började han skrika äfven om dagarna. Till sist skrek han så högt, att jag icke hörde något annat. Då förstod jag ju, att det var den heliga Jungfrun, som lät mig höra barnets skrik, fast jag var så långt ifrån honom. Och jag förstod, att jag måste rädda honom; jag vet ju, hvad man gör med barn i Rom. En knif skaffade jag mig och höll vakt vid huset. Och jag tänkte: Om han nu kommer ut, skall jag döda honom, innan han får se mig. – Men en kväll fann jag honom på gatan. Då var han redan död. De hade gjort mycket illa åt hans lilla hufvud.»
Han insöp ny luft i lungorna och lyfte hornet ännu en gång. Då begynte det hvissla och skria, först som ett djurläte men sedan som ett oväder. Nu hörde han att skogens alla hemliga makter vaknade för att upptaga striden. Hans fromma löften och kärlekstankar voro för ett ögonblick sopade ur sinnet, och han glömde till och med att vakta öfver Yrsalill. Han var åter besvärjaren från fordom. Skogsgångarna omkring honom böjde sig som under ett hårdt vindslag och stämde i med ett förfärligt härskri. Ett rop på hafvet flyger bort, men här lät det som hade de begrafna i en kyrka ropat af fasa. Och nu framstörtade hela spökhären af hoppande jättehufvud och grinande hästskallar, och bakom följde i tät fylking krokarna, som skulle draga ryttarna ur sadeln, och bredyxorna, som skulle klyfva deras hjälmar. Spikklubborna svängdes, spjuten stungo, och länge behöll valdemarsfolket öfvermakten. Men då strök en grå rad af helt och hållet järnklädda män fram vid ena sidan som en rad af ulfvar. De sträckte sig utefter marken. De togo höga språng framåt, trots den tunga rustningen, och alltid träffade deras svärd. Ingen kunde motstå dem. Yxorna slogos ur händerna, spikklubborna slungades upp i luften, pilar och spjut brötos mot deras brynjor som vass. Men när de stötte på en åldring eller halfvuxen, höllo de in sitt vapen och slog honom på skuldran med orden: – Gack i frid! Jesus Kristus lefver. Och genast skallade bakom dem under tivedstallarna från hundratals munnar – Kyrieleis, kyrieleis! De ryckte af spökena deras klädsel. Men när de kommo in bland de ursinnigt hotande kvinnorna, som hade trängts samman i en flock för sig, vände de svärdsknappen uppåt och böjde på hufvudet.
Routledge, London & New York geografi, som i sökandet efter inifrånperspektivet bortser från de samhällsstrukturer som påverkar individens förhållande till landskapet. Jones, M. Några år senare skrev samerna i Undersåker ett brev 110 Lappkodicillenen (1989) Lappcodicillen av 1751 - var det samernas Magna charta? (figur 1, område 3) Vid Handöl faller Handölan 110m i fallhöjd i en serie mindre vattenfall. The silent articulation of private land rights in Soviet Estonia: A geographical perspective Geoforum Volume 40, No 3; 454-464 Matless, D. Environmentalism and cultural theory exploring the role of anthropology in environmental discourse. Målet är att lyfta fram hur han eller hon tolkar sin situation och identitet i relation till de övergripande strukturerna, och hur denna tolkningsprocess uttrycks i eller genom det lokala landskapet. Early Holocene occurrence of thermophilous trees in the Storulvån valley: a study based on pollen analysis = Förekomst av ädellövträd i Storulvådalen under tidig Holocen: en pollenanalytisk studie. 1994, Kulturlandskapet och bebyggelsen, (Stockholm: Sveriges nationalatlas), s. 18-29. Till synes orörd skog: naturvärden och kulturhistoria i Rekdalen under 400 år. (SSR) Även Kumpula, J., Colpaert A., och Nieminen M. Dessutom talade man samma språk, dialekterna skilde sig inte heller åt särskilt mycket. Marken påverkas bara lokalt men leder och spår över myrarna ger linjära spår som kan ge en kraftig dränering. Det spreds även en opinion mot barkanvändning, det skulle vara primitivt och tyda på fattigdom. På 1870-talet avsattes kronoparker och man inrättade kronolägenheter som innefattade fjällägenheter, kronotorp och kolonat för att tillgodose arbetskraft och för tillsyn av kronoskogen.
De hade ett stort badkar af zink, både praktiska och användbara; — lyckan i men det var så att säga inbyggdt i träverk, ett hem blir helt säkert ej mindre, då dess så det såg ut som ett stort köksskåp. Skifvan medlemmar vänja sig vid att hjälpa hvarandra till detta " skåp " slogs upp och fästes med en och spara hvarandra och så att säga känna haspe i väggen, en slang stacks genom ett hål sig direkt beroende af hvarandra. — Och i de i väggen in i köket och träddes på vattenhem — och de äro väl i största antalet — där den ekonomiska sidan spelar någon roll, är det kranen, och så släpptes kallt vatten in. På samma sätt stod ett afloppsrör från badkaret i säkert en icke oväsentlig fördel att ha en jungdirekt förbindelse med slaskröret i köket. Det fru mindre att föda, löna, ge presenter åt varma vattnet värmdes på spiseln (vid koleld) och förarga sig på. Jag minns nu ej * För den händelse någon af Iduns läsarinnor ej hur mycket ett sådant bad kostade (23 öre, har reda på sättet, vill jag nämna, att sedan steken tror jag) och som gossarne skulle ha salta bad brynts på gasen och kommit bra " i fart ", en 10, 12 ett par gånger i veckan, blef det ju en ganska stora tidningar breddes ut ofvanpå något träull (halm god affär, utom den stora fördelen, att de nu är lika bra) i korgen, hvarpå locket lades på, tidninej riskerade att förkyla sig efter badet, som garna vekos väl öfver, litet träull lades ofvanpå och de ständigt gjorde förut på den ganska långa omkring, hvarefter grytan skötte sig själf, tills den de sista 10 minuterna åter sattes på, såsen lagades vägen från varmbadhuset; nu stoppades de och anrättningen var färdig. På samma sätt kan man direkt ned i sina bäddar och mådde förträffnaturligtvis koka gröt och andra " långkok ". ligt. — Bordskifvan eller locket till badkaret var andra gånger t. ex. en charmant strykNJYTT PRIVAT SJUKHEM. Sjuksköterskan fröken plats och badkaret användes som tvättbalja.
IDUN 110 1904 iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii LanolinSana-Tväl. I garanterad ren, neutral, mild och öfverfet. Bästa Barntyål! Den. som blott en enda gång skådat Fidias bildstod af Zeus, han kan inte mera blifva helt olycklig, sade de gamle, då världen var ung. Jag vet ingenting måladt, som säger så mycket och som säger detta myckna så bra som Turners The Fighting Temeraire. Det är på Engelska kanalen, mot kvällen. Dagen har varit regnig ' med täta skurar, afbrutna af förstulna solblinkar. Regnig, men ej stormig, ty det zinkblå vattnet glindrar oljigt blankt i aftonrodnadens ljus. Och rynkar kanalen en gång sin panna i vrede, slätas den ej ut så snart. Ett djupt, svart moln laddar som bäst ur sig i fonden, men förgrunden tillhör helt den sjunkande solen. Likt en bruten melodi, en melodi i färger, brister ljuset fram, ett snyftande skimmer, som i gränslös vemodsömhet smeker The Fighting Temeraire. Det väldiga slagskeppet bogseras sakta hän mot sin sista ankarplats. Mot sin sista ankarplats på Plymouths redd för att där sönderhuggas. I glödande guld flammar den gallionsprydda stäfven, liksom de egendomligt svängda bredsidorna, hvilkas konturer framträda såsom aldrig tillförene. Detta på grund af det höjda afståndet från vattenlinjen, sedan de tyngande kanonerna borttagits. T y det åldriga sjölejonet kan inte längre bita. De tredubbla kanonerna, hvilka i stridens hetta flämtade eld likt en jättes tandrad, äro tomma och håliga. Benrangelslikt teckna sig mot himlen de sina segel beröfvade masterna, hvilka så många gånger stönat under stormens famntag Struken är den blå amiralsflaggan, som för glada vindar fladdrat från dess stortopp-, borta de glada gastarna, som mannat rå för Nelson och Codrington. Själen har flytt. Det är bara ett kasseradt skrof som går att möta timmermannens bila.
# 347 at thu fortakir thik ekke oc gör meer än maktin tilsigher, Nw tha var herra var föddir. war ther mykin ängla skare, oc lowadho sin herra. oc sidhan fore the til hyrdhanna hulke som waro ther när stadde, ena milo vägh. oc budhadho them vars herra fözlo tima oc sagdho them stadhin. oc foro sidhan wp til himerikis mz sangh oc store glädhi. oc sagdho ther sinom grannom, huat som tidht var j iordhrike. oc alt himerikis härskap gladdis oc frygdadho sik oc hafdho stora höghtidh Oc tha the haffdho thakkat gudhi fadher oc han lowat för sin kärlek komo the alle saman. hwar äpte han, swa som thera skipan oc värdhelikhet til sigher j swa matto at tha andre kommo atir. foro andre af stadh at see oc skodha sins gudz änlite, oc badho the til hans modher. oc lowadho them badhin, mz alra sötasta sangh. hwa hafdhe gitit warit quar j himerike. thän som tholkin thidhinde haffdhe fangit höra. at han hafdhe ey sökt sin herra. ther swa ödhmiuklica war staddir j iordhrike, J enom thera fanz tholkin tryzska, Som sanctus paulus sigher at nar gudh fadher j hymerike inledde sin son i världena. badho til han alle gudz ängla Thetta thykkir mik vara lust at thänkia af änglomen oc är wäl sanno likt Sidhan komo hyrdhane oc badho til barnit. oc sagdho hwat the haffdho hört aff änglomen, oc alt thz som sagdhis gömdhe sniällasta modhorin granlica i sino hiärta, oc hyrdhane gingo thädhan alle gladhi Oc skalt thu människia falla a knä, som thik haffwer swa länge sorsumat. oc bidh til thin gud oc thin herra Sidhan bidh oc til modhorinna, oc helsa mz alle vyrdhningh gambla karlin sanctum iosep. Sidhan kös barnsins ihesu fötir liggiande j iätunne Oc bidh vara frw,
Han låter sig inte skrämmas av den kuriala stilen i dokumentet, men han har heller inga invändningar mot det budskap det kommunicerar: Att komma i tid, att vara prydligt klädd, att ha med sig vad som erfordras och att uppföra sig ordentligt är inte krav som av Krille upplevs som konstiga eller orimliga. Ingen av de fem förmår leva upp till den bild Micke har gjort sig av dem, och de förhoppningar som är knutna till dessa personer kommer gång på gång på skam. Den ska åtminstone vara nedsänkt i texten, rejält mycket större än övrig text och gärna utsmyckad lite. Vad var det för stackars unge med Janne? Krille har ställt sig frågan hur gammal Janne är, men inte kommit fram till något svar. ” Kanske skulle det aldrig bli en bok, men att arbeta med texten skulle nog ändå hjälpa Kinna i sorgens arbete ” – så går hans tankar, för vilka han redogör på sin webbplats där han beskriver textens tillkomst. Han ser de möjligheter som hans eget – och ibland andras – rolltagande innebär, samtidigt som han står väldigt frågande när det gäller Jannes dito. Vad Peter Pohl här illustrerar, är alltså att de mer gynnade barnen – i bästa fall – har föräldrar som engagerar sig i deras liv och ser dem som fullvärdiga individer värda att mötas med respekt, samtidigt som de själva är beredda att hjälpa dem vid behov. Jag såg rökarna stiga ur läroböckerna, jag såg dimridåerna där skolfolk pratade om läroplan. (s. 252) För Krille står det klart att han inte kan återvända hem, åtminstone inte till den tillvaro han lämnade några timmar tidigare. Han är mycket förtegen när det gäller privata angelägenheter och Krille vet varken hans ålder, hans efternamn, hans adress eller om och var han går i skola. Det blir sucessivt uppenbart att Janne och Krille lever i vad som skulle kunna benämnas som skilda världar i snart sagt alla avseenden. Var Gurra finns vet hon inte, det hon vet är däremot att saknaden efter honom är outhärdlig. Friendship often involves a possibility to get into contact with new sides of life, especially those concerning living conditions. En skillnad romanerna emellan är dock berättarperspektivet: Janne, min vän är – som tidigare konstaterats – en jagberättelse med Krille som fokalisator och berättare.
Då han gick öfver gården, följde huspigan efter honom upp på kammaren för att passa upp honom, afdraga stöflarna och uttaga kammarnyckeln. Han lät henne som vanligt afdraga stöflarna, men då hon ville låsa kammaren och taga nyckeln med sig, sade han: – Jag behåller nyckeln i afton och tänder själf brasan i morgon bittida. Gå nu ner till barnen och se väl till dem. Och akta sig med elden – Han kastade sig påklädd på sängen och sof en kort stund, men när Horn kom, var han vaken och uppe och hade pistolerna framtagna och höll på att ladda dem. Horn hade med sig en sabel, som han lade på sängen. – Jag har sprungit staden rundt i afton, innan jag fick låna den här af baron Funck, sade han. Anckarström var så upptagen af hvad han hade för händer, att han ingenting svarade, och sedan grefven en stund gått fram och åter på golfvet, ställde han sig bredvid honom och såg på hur han laddade pistolerna med krut till en tum, tvenne stycken rännkulor och flera hagel af bly samt skrot af tapetnubb. Den ena kulan, som var något större, måste aftäljas, hvilket gjordes med stor händighet. Horn stod alldeles tyst, medan laddningen pågick. Ändtligen utbrast han, i det han pekade på de båda pistolerna och knifven: – När man ser dessa tre mordvapen, skulle man förmoda, att de voro ämnade att begagnas af tre personer. – Vi veta ju, att det inte så förhåller sig, utan att jag ensam blir gärningsmannen. Min afsikt med dessa tre vapen är, att jag med den ena pistolen skall skjuta kungen, och om det inte gör tillfyllest, skall jag begagna knifven. Ifall jag då på minsta sätt blir känd och upptäckt, gifver jag mig själf min bane med den andra pistolen. Horn nickade. – På så sätt blir ingen mer olycklig, tillade Anckarström enkelt. – Är det något annat att göra? frågade Horn. Han hade tagit af sig sin blå öfverrock af dubbelt fris med rödt foder och lagt den på sängen bredvid sabeln. – Jag skall bara vira knifven med detta svarta taft, sade Anckarström, som alltjämt satt kvar vid fönsterbordet.
Mikael stod mitt på golvet; han var klädd i en ljusblå sidenrock, som räckte ända ned till tofflorna. Tro för all del inte, att jag vägrar er kredit på lumpna tio mark. Men hon är så glad och trevlig. Är det grevinnan som -? Vi gingo dit. Visserligen, medgav far. Och däri den märkliga uppsatsen om " Guds värld " står att läsa. Du skulle se gångarna! Om du säljer den för två kronor, ska du få se min farmor. Farbror Otto reste sig verkligen, men långsamt, tveksamt, fubbligt. Och fingrarna markerade en nästan omärklig, gripande rörelse. Bed Hedda komma hit! Jag sade: Övriga masker kan du identifiera efter godtycke, det betyder ingenting. Men att efter en sådan promenad visa gott folk, att vi bodde i bakgården, smakade mig inte alls. Och han sade, tillrättavisande: Far sade: Han tog mig kring handloven och sade flämtande: Hon reste sig och sprang ut. Men han kastade sig åter på stolen och sade skrattande: Nej, varför skulle jag slita en hund för herr Hansen? Du gör honom kanske orätt Så snart den nya artikeln kommit i gång, skulle han resa över och hämta mor och mig. Han har gjort henne till en tiggerska och så vämjeligt fabbig, att hon tigger smulorna vid en skökas bord. Pengarna, nämligen. Brukar han inte vara här och leka med dig? Vad säger ni, monsieur Lebossu. Men far dröjde och dröjde; jag blev sömnig, jag somnade. Törs du det? Åtminstone imponerade hon på mig, stackars landsortskaplan. Det ger tillräcklig spänning. Ringde av. Och hon tillade: Men jag är rädd, att löjtnanten inte rätt förstår, vilket rent pekuniärt värde Han är här. Jag hjälpte far med några konstruktionsritningar. Vad gråter du för? Så sade jag i det jag gav herr Hansen en blick, bönfallande och förtvivlad: Z. Han hade en liten överraskning i beredskap. Vad han svarade, minns jag icke. När mina kamrater, Mikael Arnfelt och Karl Rygell, " Ängeln " kallad, gjorde narr av mig för mitt val av yrke, brukade jag svara: Biskopen, som alltid avskytt svägerskan, visade således här ett prov på kristlig fördragsamhet.
Men de hava icke inskränkt sig till att förstöra och bryta ned, utan de hava på spillrorna av det, som kvarstått sedan de rent liberala tankegångarna utsöndrats, uppbyggt ett rättssystem, vilket — man må ju sedan hava vilken inställning som helst till denna rättsfilosofis idévärde — genom sin drivna metodik och logiska följdriktighet erbjuder ett utomordentligt intresse. Den nationalsocialistiska sociologin karakteriseras framför allt av en genomgående organisk samhällsuppfattning. Staten, vilken ideologiskt identifieras med folket, betraktas som en genom tiderna löpande folkgemenskap, vilken sammanhålles av de för de enskilda individerna gemensamma ras-, kulturoch moralegenskaperna. Denna folkorganism, som erhåller en mera etisk än rent biologisk betoning, är nu det tyska folket med dess från övriga folk klart åtskilda egenart. Det är därför ingalunda ägnat att förvåna, att man vänder sig bort ifrån den uuiversalistiska positivistiska rättsfilosofien och i stället framhäver det s. k. organiska, konkreta ordningstänkandet. Detta rättsbegrepp, vilket har Tysklands störste nu levande rättsfilosof, Carl Schmitt, till upphovsman, innebär att rättens uppgift är att utgöra folkets eller nationens naturliga livsordning. Rätten har m. a. o. ej till uppgift att trygga individuella särintressen 424Den nya tyska rättsläran utan den skall vara ett yttre uttryck för de inom folket levande sedliga krafterna och avse att skapa ett harmoniskt samhällsliv samt göra det möjligt för de enskilda individerna att i lugn ocli ro fullgöra sina värv; under ständig påminnelse om de plikter, som åligga dem i deras egenskap av folkmedlemmar. Följden av detta förändrade tänkesätt blir naturligtvis en re-volutionering av tidigare rättsuppfattning inom alla områden. Under det att man förut ständigt lagt tonvikten på den enskilda normens helgd ocli orubblighet, framhäver man nu med ali skärpa att det icke är den positiva formella paragrafen, vilken är helig utan den rättsidé, som den skall vara ett uttryck för. Ett utmärkt exempel på denna divergens i fråga om rättsuppfattning finner man i fråga om den aktuella Locarnoeller Rhenlandskonflikten, i vilken det franska formaljuridiska rättstänkandet ställt sig i skarp opposition mot den nya tyska konkreta ordningsläran.
Dessa siffror understryker med stor kraft betydelsen av att inte enbart skydda det utsatta barnet utan också säkerställa skyddet för samtliga barn i familjen. I dessa samråd är socialtjänst, polis, åklagare, barnläkare och barnpsykiater ofta permanenta medlemmar. Modern hävdar att mobbningen ägt rum även under stunder då flickan varit under observation och inte visat några tecken på att vara illa utsatt. Det är av största vikt att inte glömma skyddsaspekten för eventuella syskon till det utsatta barnet. I ett svenskt fall stagnerade ett barns viktuppgång mellan 4 och 9 månaders ålder, trots att det enligt föräldrarna åt med god aptit men också uppgavs kräkas och ha avföringsrubbningar. Kvävning pågick mellan 3 veckor och 20 månader, mediantid 3,5 månader. Hälften av dessa fall rörde MSbP, övriga kvävning, förgiftning, fysisk misshandel och försummelse. Schreier och Libow [15] har sammanställt varningssignalerna (Fakta 3). Vid auskultation pressar flickan på utandningen, men jourläkaren uppfattar inte fyndet typiskt för astma. olika mikroorganismer, en extremt ovanlig bild som i praktiken inte förekommer ens hos individer med gravt nedsatt immunförsvar. En kronologi dels över förälderns sjukvårdssökande beteende, dels över hur informationen om undersökningsresultat, behandling och sjukhistoria har hanterats över tid är ofta mycket klargörande. En 8 månader gammal pojke behandlas på sjukhus för en gastroenterit och behåller en intravenös nål på handen vid utskrivningen. För tolv barn utsatta för saltförgiftning [26] avslöjades orsaken i elva fall av tolv mellan 1,5 och 9 månaders ålder, medianålder 2,5 månader. Inga förgiftade barn var dock medvetna om att de var förgiftade. Till skillnad från den ängsliga förälder som söker sjukvård för bagatellartade åkommor hos barnet och som blir lättad av lugnande besked karakteriseras förövaren av MSbP [25] av att inte lugnas av vare sig noggranna förklaringar av att barnet inte visar tecken på sjukdom eller av godartade förklaringar till oroväckande symtom. I den svenska versionen av DSM-IV [10] hör diagnostiken av offret hemma under rubriken » problem relaterade till övergrepp och försummelser «. När flickan går i lågstadiet suiciderar styvfadern. Speciella beslut för reglering av vård och besök på en avdelning skall alltså fattas av socialtjänsten.
Tabell 28:Sammanfattad tolkning av entreprenörI:s berättelse Kategorisering och EntreprenörI Upplevd positiveffekt Upplevdnegativ effekt Induktivtolkning penroseisk analys (PA) Förlusten berodde på att den största kunden försvann över en natt .. En medarbetare startade ett eget bolag och tog med sig kunden. Regional governments and agencies can view the picture ‘ in the round ’ and seek to promotecoherentregional orlocalstrategiesfortheir area.Theissueofcoordination oftopdown policies, noted above, which may have some relevance to an innovation strategy should however notbeunderestimated andtherehasbeen continued criticismofa plethora ofnational schemeswhichmay even exacerbate localdifferencesand rivaltries (Howells, 2005, s. 1131). 63 Se t.ex. Philip Kotlers ” Marketing Management ” (2000), där man positioneras sig gentemot sina konkurrenter genom att t.ex. vara först, bäst, marknadledande, billigast, snyggast design osv. 235 Referenser Peck, J. Nästaträff sker underseptember / oktoberiNorrköpingsom erbjöd sig att stå somvärdar.Ikommande träffarärdetlämpligt attha etttema sombestämslängre framochkanpåverkas avdialogforumetsdeltagare ochnätverk.Örebroflaggade för attde gärna står somvärdarförträffen nästavår. The Organization of industry. Entreprenören uppleverattdeha hadenått sålångt somdekundei sin utveckling.DDetta blevstartenför att köpa in ny maskin till produktion och samtidigt nyanställa en av de nyexaminerade produktionsteknikerna. Förnärjag väl sattmig nerförattproduceratextav minatankarharjag märktav ensamhetensvingslag.Den kreativitet som då uppstår och som sedan styr händerna över tangentbordet är inte enkom ett resultat utav kollektiva ansträngningar utan snarare resultatet av hjärnans oanade kraft och vilja att få kontroll och struktur övermaterialet.Urdetperspektivetärjagiallra högsta grad ansvarigöverdetmaterialsomduhålleridinhand. K. RegionalpolitikensGeografi:Regional tillväxt i teori ochpraktik.
DEGEN ARBETAS, UTKATLAS FINGER; JO KT OCH UTTAGES KOR. MED MIDT PÅ GLAS TILL KAKAN SMÅ RUNDA KALÄGGES LITET VINL Ä K Ä R E R Ä D (OMKR. PERS.). 2 SALT, 1 RIFVEN, 3 SALT OCH HALF BLADEN, SOM SAMMANBINDAS M E L DEN KÖT1 HALF TIGA BITKOKAS HÄLFT HG. OXKÖTT, (BENFRITT), RISGRYNS VÄLLING. CHARLOTTE (F. MED HÄLFT HG. FIÅU BLOMFNASET. OCH LÄGGAS MELLAN BOG1 HALF TILL STEKNINGEN Å ' .GÅR OMKIING 2 O. 1 MINUT. FJÄRDEDELS TIM. SÅSEN AFREDES, OM O. 1 HÄLFT 3 ÄGGSTANHG. FÄRSKT, MAGERT FLÄSK, 5 0 GR. RÖKT SÅ ÖNSKAS, EFTER * ALLMÄNNA REGLER FÖR SKINKA, 1 FJÄRDEDELS POR.UG. LÖK, 2 5 G;, SÅSER. VÄNDES KALL PÅ SMÖRGÅSBORDET. HARE. INGNICLES ÄPPLE: A TORKAS VÄL, ÖRE PRESSJÄST, 1 HLFT KG. HVESMÖRBESLRUKEI LÄNGP N N I OCH IN ÄTTES I UGN ATT BRYNAS, HVAREF.ER DEN SPÄDES ÄPPELNOS ELLER VI~.B ' IRSGEJÉ. BEREDNING: AGGEN, BLANDAS POFALSK SAMT 1 SAFT PORSLINSFORM, FÅR KALLNA OCH KANDE VÄTSKAN OCH ÖFVERÖSES DÄRMED KAS I FLOTTYR, UPPLÄGGAS NPPSTJÄLPES SAMT SERVERAS TILL SAFTSOPPA.
Och på det sådant så mycket bättre kunde ske och icke någon af contraparterne wid saksens företagande skulle jäfwa dommaren för hwarjehanda sig inbillade orsak skull, så proponeres i underdånighet och oförgripeligen föreslås, att den parten, det ware sig käranden eller swaranden, så snart citationen woro uthtagen och förkunnat, skulle sig hos öfwerdommaren anmäla, som hade något jäf emot den ordinarie dommaren, på det en annan kunde, innan tinget företogz, förordnas, lämbnandes till höga öfwerhetens nådige godtfinnande, antingen att det skulle ske hos höglofl. Kongl. håfrätten, herr gouverneuren eller herr lagmannen i orthen. Doch synes oförgripeligen, att ingen exception borde gillas, med mindre endera parten stodo i uppenbara fiendskap och träta med dommaren, ty der lärer ingen wara så obetänksam, att han ju ihogkommer sin dommareed, så han hwarken för hat, wänskap, gåfwor, frändskap eller annat dylikt giör wetandes sin nästa något men. Men skulle ingendera parten detta föruth giöra, då [skall han] eij hafwa macht att jäfwa dommaren. Hafwandes den, som klandrar, att underhålla och betala den främmande dommaren, hälst om han hade blifwit wid den ordinarie, hade han ändå, om han tappat saken, kunnat den appellera under öfwerdommarens godtfinnande. Till processens desto snarare afgiörande synes oförgripeligen, det en edsworen procurator i hwarie häradzhöfdingedöme blefwe constituerat, på det han kunde betiena den gemene allmogen, som honom begärade, hemställandes höga öfwerhetens nådige godtfinnande, hwem honom dertill constituera skulle. Hwarigenom ingen skulle wara betagit, det han ju en ifrån annan ohrt måtte bruka, allenast han woro af öfwerheten förordnad att procurera så på landet som i staden.
Jag tillåter inte, att du talar om henne på det vanvördiga sättet. Hennes hållning mot dig är till alla delar motiverad. Hr Smith gav henne en harmsen blick. — Nå, du är i varje fall inte så hård som hon, brummade han. Om du det hade varit, tillade han, under det att hans röst slog över och blev mjuk och inställsam, vet du vad jag då hade gjort. Jo, jag skulle gått direkt härifrån ner till stranden och dränkt mig. Han trädde tätt intill henne och en öm blick strålade ur hans blåa liksom tillbedjande ögon. Det vai något gossaktigt i hans väsende, som besegrade hennes köld och stelhet, — Yar nu inte dum, Eric, sade hon. Vad skulle sadant tjäna till. Det skulle varken ha hjälpt dig eller än den är? s o 7 ar — Önska de en värld utan krig, en värld med allmän ekonomisk trygghet, en förbättring av det all männa hälsotillståndet, långt liv, fri het och hopp för alla, skönhet såsom A^ilken obehaglig sannigssägare mr det utmärkande draget i det dagliga Wells är! livet. Det vanliga svaret på en sådan frå ga, i synnerhet om ni framställer den vid ett offentligt möte med de för tillfället lämpliga åtbörderna är: — Naturligtvis göra de det! Men det sanningsenliga svaret är: — Inte särskilt! De göra .det måhända då de läsa en medryckande bok hemma vid den husliga härden eller höra ett väckan de föredrag, men de göra det med visshet icke under dygnets samtliga tjugufyra timmar och framförallt ic ke vid något enda tillfälle, då det verkligen är möjligt för dem att hjälpa till med förverkligandet av dessa ädla önskningar. Jag skriver " de ", ' ehuru jag naturligtvis borde skriva " vi ". Ty vi äro alla likadana, Yi äro alla mycket litet höjda över själviskheten; vår medkänsla är varm endast under det första ögonblicket. Jag tror icke att det någonsin funnits en människa, som levat för att oavvänt, oavbrutet och uteslutan de främja stora syftemål.
Madame Adelaide är en af dessa födda koloratursångerskor, som genom strängt och allvarligt studium har kommit till en hög grad af fulländ 643 - Med alla dessa djärfva drillar och kadenser, kromatiska skalor och djärfva språng som hon åstadkommer i sina arior, finns aldrig den minsta glidning ut från det renaste rena i fonansättningen, och mest förvånande är att hon uppehåller sig aldrig vid en fermat, som smickrar rösten, begagnar aldrig ett falskt ritardando, eller liknande konster, för hvilka så många välklingande röster falla offer. Det är musik från först till sist, sådan som man blott sällan får höra den. Det är mycket ovanligt och mycket välgörande att träffa på sceniska konstnärer, så fria från all slentrian, teater-jargon och primadonna-fasoner, så e n k l a och ä k t a som madame Korty och madame Adelaide Andrejewa Skilondz. HELENA NYBLOM. Kafhleen Parlow, den framstående unga violinisten, som på flera år ej gästat hufvudstaden, står nu i beredskap att företaga en skandinavisk turné, hvarvid hon äfven skall glädja Stockholms musikvänner med sin stråkes välljud. Hennes konsert härstädes äger rum den 1 nov. Symbolskrift. Efter några timmar ringlade skuggan ner igen lika väsenlöst, tycktes det, o c h försvann utåt gatan. Intet ljud för resten, gasljuset stirrar tomt, ödsligt. Men utanför vältrar sig den stora stadens tusenden, fusenden af böljor alltjämt i tillvarelsestormen, fast en liten krusning har försvunnit o c h aldrig, a l - drig, aldrig mer kommer igen. — Detta är hvad husets stumma v ä g - gar ha sett, de allena. Men är det litet d e sett, ha d e förstått ännu mycket mindre. FREDRIK VETTERLUND. Litteratur. (P. A. Norstedt & Söners förlag.) Författaren inleder sin nya essaysamling med ett af honom hållet föredrag om " Kriget och kulson onekligen ett betydelsefullt verk, ursprungligt turen ", där de åsikter han som kritiker bekänner och storstiladt, ehuru ej fullt så grandiost som den sig till träda emot läsaren med oomtvistlig klarhet.
Det är sin och sin familjs lycka och glädje han offrar, och det är lifvet han offrar för skenet, verkligheten f ö r konsten, ty medan han bygger dram efter dram, ständigt i fard med 4itt arbete, glömmer han att lefva. Naturens skönhet och rikedom ser han ej, och nar han andtligen gör det, marker han, att hjässan ar hvit, att kraften ar borta, att han ej finner sig tillrätta i verkligheten. D % spörjer han sig, om han ' uträttat något godt, om han fyllt si n mission, och om världen är bättre eller sällare. Och hvad svaL rar hans samvete? Att de hem, han byggt, icke passa mannislrorna, att de vnntrifvas i hans boningar och längta efter det gamla. Alla dessa kraf förslrräcka dem. De svikta under bördan, och de kanna sig dubbelt osälla. De vor0 så nöjda med sina lögner, ty de anade ej, hvnd de inneslöto. Nu hade deras ögon öppnats, och de stodo i det hemska valet mellan ett nytt, som de icke kunde bara, och ett gammalt, diix de icke kunde trifvas. Konstnärens gåfva åt mänskligheten var ett ökadt mått af lidande. Och så - konstnären sjalf. Kunde kan bo i de nya hemmen, iigds haii själf vilja och förmåga att höja sig till de nya ideal han skapat, och var hans eget lif den nya människans? Hade icke snarare de många krafven växt honom öfver hufvudet? Byggmästaren ' ', bygger, tills han faller, och hän inurar så liinge sten på sten, att hans murar försvinna i molnen - h m » tör ikke, kan ikke stige så höjt, som han selv bygger,. Hvilka fantasier draga ej genom en ' skalds hjärna, och hur mäste ej sådant pina, ja martera den samvetsömme! I blodig själfironi bygger Solness luftslott, han blir de världsfamnande planernas Napoleon, en drömmare som gjort bankrutt, en John Gabriel Borkman, som ständigt hört och ännu hör de bundna millionerna ropa efter befrielse - i fjället, i skogen, i vattnet. Uen frigöra dem kan han icke, allra minst nu, då ungdomens eld ar borta.
Stil och berättelseton äro också lyckligt hopstämda med ämnet. Säkert är Selma Lagerlöf ännu alltför ordrik och pratsam, men denna aldrig stannande svada med sin ström af liknelser, utrop och frågor, verkar också den sydländsk. Det är, som hörde man en italiensk kvinna berätta dessa sägner och legender. Författarinnans barnfantasi lånar henne nästan alltid de rätta färgerna, purpur, guld och azur. Hon får en primitiv målares tjusning öfver sina helgonhistorier, hon får det som af sig själf utan ringaste ansträngning. Gud vet, hur det går till. Jag antar, att det är madonnan, som om natten gör under med hennes pennor, som med de fromma nunnornas skriffjädrar och penslar i gamla dar. För att antyda, hvad jag menar, vill jag inrycka en liten scen. Donna Elisa från Diamante far till Catania för att skaffa den lilla fattiga Giannita en »gudsyster» i den jämnåriga, rika Micaela Palmieri, som efter Siciliens sed skulle blifva »gudsystern» till hjälp i framtiden. Det beviljas, och ceremonien skildras på följande vis: »Den unga signorinan inkallades. Det var ett litet under af skärt siden, venetianska spetsar, stora, svarta ögon och stort burrigt hår. Hennes lilla kropp var smal och tunn, så att man alls ej lade märke till den. Giannita räckte korgen med blommorna till henne, och hon tog nådigt emot dem. Hon såg länge och betänksamt på Giannita, gick rundt omkring henne och blef förälskad i hennes jämna, släta lockar. Så snart hon sett dem, sprang hon efter en knif, delade granatäpplet och gaf Giannita ena halfvan. Medan de åto äpplet, höllo de hvarandra i hand och sade båda: Syster, syster, syster min! Jag är din och du är min, din min hydda, din min spis, din min lycka, ditt mitt pris, din min plats i paradis. Så kysste de hvarandra och kallade hvarandra gudsyster.»
Men han tjänar hela tiden för lite för att få tid till verklig eftertanke eller ge sin familj en dräglig tillvaro. avh., Lärarhögskolan i Stockholm: Institutionen för undervisningsprocesser, kommunikation och lärande), Stockholm 2002), s. 56 och 79 – 80; kortfattat om Boyes tid på skolan, s. 87. Frågan diskuterades sedan den 14 oktober 1938 (§ 3), varvid beslöts att mindre pris i fortsättningen skulle utdelas vid andra tillfällen än vårsammanträdet. Hennes brev och litterära verk vimlar av reflexioner över den egendomliga egenskapen att vara författare – den blandning av kall och kneg som utgör den ambitiösa yrkesförfattarens liv. Den enda senkomna framgång Harald Måhrman får notera för sitt tidiga författarskap är etisk snarare än ekonomisk. Om problemet ses i de termerna är Harald Måhrmans tragedi inte en viljesvag svikares, utan den hos en författare som samhället har övergivit. ” Vår förvandling ligger i de Hemligas hand ”, tänker han. 60 kr / ark, Bonniers förlag till Karin Boye den 14 april 1937 (BFA). Hannes Ährle har köpt sin lycka genom en annan sorts svek. Utredningen påpekar att ” det är betecknande ” att flera av de kvinnor i enkäten som uppger hemmafru som yrke ” anför, att arbetet med hem och barn inverkat hämmande på deras litterära verksamhet ” .98 Vad gäller författarnas inkomster visar undersökningen dels hur litet författarna tjänade i genomsnitt, dels hur pass stor betydelse olika slags stipendier hade för deras försörjning. FL, s. 13. Måhrman själv är kluven – som i den scen där han reflekterar över hur folk runt honom ser på honom. [från Olga Halperns tyska översättning] tyska Mann, Thomas, Bergtagen (Bonnier, 1929; 1 – 2, 493 + 539 s.) Brev. Samtidigt har Karin Boye försett Harald Måhrman med en rad egenskaper vilkas funktion är att hålla honom kvar i rollen som familjeförsörjare: han saknar viljan att gå under i alkoholmissbruk, egoismen att vila upp sig och samla krafter under resor, eller viljan att lämna hustrun för en annan. Minnet av hans litterära ambitioner träffar honom som en stråle ” från en redan slocknad stjärna ”.
maj:t täcktes undersöka om = INSTITUT, BESITTER JÄMTE EGENSKAPEN AF ETT enkelt MEN effek~ och i hvad mån förändringar skulle kunna vidtagas, = tivt KONSERVERINGSMEDEL ÄFVEN FÖRMÅNEN ATT VARA billigt DÅ = = KOSTNADEN FÖR KONSERVERING AF ETT TJOG ÄGG BELÖPER SIG till = för att utdelningen af vinet i nattvarden måtte ske = endast 4 ä 5 öre. MED DETTA MEDEL KONSERVERADE ÄGG HAFVA E på ett sätt, som bättre än det nuvarande öfverens= UNDERSÖKTS EFTER 4 O — 9 mån. OCH BEFUNNITS VARA » fullt = stämde med nutidens uppfattning af hälsovårdens = friska samt till smak, utseende och öfriga egenskaper = 5 öföerensstämmande med nyvärpta. ägg ". ~ och renlighetens fordringar, samt, därest denna underPRIS PER SATS KR. I PARTI OCH MINUT HOS söknings resultat därtill gifver anledning, vidtaga nödiga åtgärder till förändringens genomförande. = Kungl. IlofleverantöVf E Stockholm den 20 februari 1903. I = A. V. MÖLLER » WILH. E MIIIIIIllllllIIIIIIIIIIIIIIIIIIlllllllIIIMIIIlllllllllIlllllfllllllllllllllllHIIIIIIIllllllil BARA ETT LITET SVAR. N Ä R J A G försåg min artikel i Idun n:r 5, » Små barn », med den blygsamma underrubriken » bara ett litet kåseri », var det icke alldeles utan afsikt, att den också skulle bli läst — bara som ett litet kåseri. Fjärran från mig vare och var äfven då pretentionen att komma med något s. k. » tungt vägande ord » i den kinkiga barnuppfostringsfrågan.
Från nu af blef det dem outhärdligt i pensionen. Medgästernas nyfikenhet begynte bli besvärande; till råga på allt kommo några dagar med regn och kyla och dåligt väder, som tvang dem att hålla sig inne, antingen att sitta hvar för sig och tjura eller sälla sig till de gemensamma samkvämen. Det blef tyst öfver laget, när de ville byta ord med hvarandra; och de kunde icke meddela sig medels blickarne, utan att de på ett eller annat af de ikringsittande ansigtena märkte, att äfven härvidlag vore spioneriet vaket. Första nya vackra afton gingo de en tur nere å badstranden, de begge för sig, men dock icke ensamma, ty ikring dem svärmade de öfriga, i spridd ordning. Då sköt en lång ångare, med rök bakåt ur tvenne skorstenar, fram om udden. «Hvad är det för en?» sporde hon. «Låt mig se,» tänkte han efter. «Hvad är det i dag ... tisdag, ja. Stämmer. Den går hemåt, du. Och ännu längre, för resten: den går upp till sjelfva ensamheten. – Det hade icke varit så dumt att följa med,» tillade han skämtande. «Eller hvad tycker du? Resa bort ifrån menniskorna och verlden, vi två, allena, dit hän, der vi kunde vara totalt för oss sjelfva för några dagar!» Hon hade tvärstannat och stält sig upp midt framför honom samt såg honom an med händerna sammanslagna och ögonen tindrande af barnslig glädje. «Du säger något,» ropade hon så högljudt, att Truls bekymradt såg sig om efter de andra, samt grep honom i armen. «Men vill du det också på allvar? Ja, det måste vi. Nej, men tänk, tänk du, att ge sig ut samman, på måfå, och så att icke ett lefvande lif känner oss!» Och hon hoppade upp och ned framför honom och klappade utom sig i händerna, och hela ansigtet blef till två ögon som sprutade öfvermod, – medan hon skrattade, som uppsluppenheten tog henne.
Kunne och nogre malmbergh her efter finnes i noget af thetta forskrefne, ta skole och the blifue i thetta for: da lifgedingh effter thet the äre ther uti beleyne, att for: ne wor käre husfrw thesse for: ne slott, köpstäder och län hafue och beholde frij och vbeworne medh all konungsligh rätt till ett wist brukeligit lifgedingh swo lenge hwn lefuer, vm wij afga för än wij henne andre weije ther till wise, som för är sagdt; och när hwn afgaar och döth blifuer, att alt thetta för: ne tå genist effter hennes döth frith i alle made och vbeworeth igen komme till for: de wor fatherbroders af Pomeren ächte son, eller um han här for innan afgaar och döth blifwer, till en annan af wor fäternes slächt, som gripen förer, ther i thesse rijge till konungh worter koret, som fore är sagt, och till cronan och konungedömet i Swerige, och forskrifwit staar, att wore och rijkens slott, landh och län äre embetzmännerne swo antwartethe, ther them nw i wäre hafue, att the, vm oss noget at kome, skole igen antwardes for: ne wor käre husfrue till troo handh epter ty som forskrifwit staar, tha äre wij ther vm swo ens wordne och hafue thes och vm thette for: ne lifgedingh swo ens draget medh for: ne wor rijgens radh, som nu när oss äre, som fore är sagdt, att for: ne wor käre husfrue skall hafue och beholle frijt och vbeworet medh all konungligh rett alt Själandh medh köpstäterne och slott, garde och lähn, som wij nw i wäre hafwe och cronan och konungadömet rätt till hafwer, swo lenge till thess hwn faar till lifgedingh i sine frij wäre the för: ne slott, köpstäder, gardhe och lähn i Swerige och swodan bewisningh ther upa, att hwn är uthi forwaret i henne lifdage att beholde i swo made, som här forskrifwit staar.
Viktigt med samordning Idag vet ingen hur många biobankerna är. Om olika landsting tolkar och tillämpar lagen om biobanker på olika sätt kan det dessutom gå ut över patienternas och allmänhetens tilltro till biobanker. Det finns även ett behov av enhetliga rutiner för att hantera frågan om patienters samtycke till att prov får sparas. Från de enskilda landstingen har allt fler röster höjts för att få till stånd en genomtänkt nationell samordning. Då bör de som underlag vara mer omfattande än vad en enskild biobank vid ett enskilt landsting kan erbjuda, säger Bengt Lundberg, utredare på Landstingsförbundets avdelning för hälsooch sjukvårdspolitik. Biobanker som inrättats efter att lagen om biobanker trätt i kraft måste anmälas omgående. Vissa landsting har varit tidigt ute och inventerat sina biobanker, men i takt med att arbetet fortgått har oron för hur den nya lagen ska tolkas och tillämpas ökat. Samtliga biobanker som fanns före 1 januari i år måste vara anmälda till Biobanksregistret senast 31 december 2004. För varje biobank ska det finnas en ansvarig, och samtliga biobanker ska registreras i det nyinrättade Biobanksregistret hos Socialstyrelsen. Det har lett till att många landsting väntat med att agera utifrån kraven i den nya lagen, liksom till en ännu mycket stillsam aktivitet för det nya Biobanksregistret. - Det finns ett tydligt behov av samordning, inte minst om biobankerna ska fungera som ett bra underlag för forskning och utveckling. Hur många biobanker det rör sig om vet ingen. Lagen reglerar bland annat användningen av dessa prover och hur den enskildes integritet ska skyddas. - Med nuvarande kapacitet skulle vi förmodligen kunna ta emot omkring 1 000 anmälningar per månad, och hittills har vi ansett att vi ska klara detta med våra befintliga resurser. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om biobanker i hälsooch sjukvården kom först i början av december, det vill säga mindre än en månad innan den nya lagen skulle börja gälla. Oro för nya lagen - Vi vet inte alls hur mycket anmälningar som på sikt kan tänkas komma in. Men bland landstingen, som har det yttersta ansvaret för att lagen efterlevs inom hälsooch sjukvården, råder stor oklarhet om vilka rutiner som ska gälla. Peter Örn [email protected] Landstingsförbundet har därför gått ut till samtliga landsting med en inbjudan till en konferens den 31 januari. Då ska bland annat klassificeringsoch registreringsfrågor inom ramen för lagen om biobanker diskuteras. Landstingen förfogar över uppskattningsvis mellan 50 och 100 miljoner vävnadsprov.
Så länge det för hären finnes undantagslagar och –domstolar, undantagsbegrepp om heder och ära, undantagsbegrepp om lydnad och höfviskhet, så länge ännu en bråkdel af den dyrbara tiden brukas till inöfning af honnör och till meningslösa marscher, måste vapenöfningarna vara förhatliga för hvarje andligt rakvuxen yngling. Den slags kåranda och disciplin, som ännu uppehållas, äro ej endast fördärfliga för utbildningen af det egna omdömet och initiativet, som är en krigaregenskap af växande vikt: nej de innebära en oeftergiflig plikt att lyda hvilken rå eller enfaldig, orimlig och orättvis befallning som helst, i stället för att disciplinen endast får afse »öfning i färdigheten att utan omvägar utföra ett visst arbete och nå ett visst mål» (Karl Staaff), och »kårandan» endast att uppehålla stränga kraf på äkta mänskliga egenskaper och äkta bildning hos de folkuppfostrare, som få den värnpliktiga ungdomen om hand.
Men hans öfvertygelse hade drifvit honom att äfven ingå i den prästerliga nykterhetsföreningen, ty han ansåg att en af dess första uppgifter måste bli att rikta den allmänna meningen mot suplifvet i mor Jansas krog. Nog sades det att mor Jansa varit vacker i unga dagar, men så vacker hade hon dock icke varit Det var inte möjligt, ty så förfärligt kan väl ej ett uselt lif förstöra de gudagåfvor, naturen ibland skänker Men hur som hälst, mor Jansas dotter hade hon då varit under alla dessa år, fastän det mellan denna mor och detta barn fanns samma skillnad som mellan trollgumman i berget och den röfvade prinsessan. Och när samhörighetskänslan med den nya rörelsen vuxit fram, så har en återgång till det fiendtliga lägret icke utgjort regel utan endast undantag för vissa individer. Hon skall ligga där vaken i timtal och enerverad höra de snörflande ljuden från hans sömns tunga andedrag, och när hon ändtligen somnar en gång, skall hon ligga och svettas i fantasirika drömmar. Han hade blifvit mottagen mycket hjärtligt af kamrern, hvilken i Rosblad fann en person, som man kunde samtala med i hvilket ämne som hälst. Det var lärdomar, som han kom med, det var inte tu tal om därom, men de voro så späckade med lustigt framförda lustigheter, att det var fara värdt att talets hela allvarliga innehåll skulle gå förloradt. När han vände sig om, fann han att det var mor Jansas piga, Kerstin, som lämnat honom brefvet. På det logemöte, där detta bref upplästes, beslöts naturligtvis enhälligt att det skulle besvaras i logens namn, och det uppdrogs, naturligtvis lika enhälligt, åt sekreteraren att utskrifva och afsända detta svar. Men dessa voro dock i sitt begränsade fåtal nog många för att representera en svag opinionsvind inom samhället, en vind, som blåste på alla, fastän blott några stycken satte den i rörelse. Så talade han på fredagen öfver: » Skatorna skratta, de vänta främmande », och på lördagen: » Den gyllene spiken i århundradets likkista ». Alla möjliga föreställningar genomkorsa hennes yrvakna tankevärld, men hon måste ha visshet om, hvad som liändt.
Det var, som om skimret i hans blick slocknade, och han log resigneradt. Så ropade han gossarne till sig och de begåfvo sig af. » Ja, låt oss sätta oss därborta, där äro vi ostörda! » Han brast i ett kort skratt. – Ack, de herrarne! Sonens enkla berättelse om sin vän hade gjort ett så mycket djupare, mera personligt intryck än de liknande historier, man då och då läste i tidningarnes spalter och ögonblicket efter glömde för att se till äpplegeléen i köket, tinga tvätterskor till nästa vecka eller tänka efter, om det passade bäst, att ha den lilla kaffebjudningen onsdag eller torsdag. Tanken var stor, men hvad var för stort för hans ifver? Sedan anförtrodde hon honom, att » Sylvia var nog oftast på Södrabyhus, men det ville hon inte säga till tant. » Hvilka underliga vårkvällar, då de båda unge männen vandrade tillsammans genom boulevardernas festliga brus, där kastanjernas knoppar svällde som framtidstankar, och luften var som berusande vin! » Nej, naturligtvis bryter det löst i morgon eller öfvermorgon. » Det är ett utomordentligt vackert djur, är det inte, mamma? Hur hon skulle vårda dem, nära dem med kärleksfullt förstående, och värna dem mot de isiga vindarne från den stygga, kalla världen därute! Och han flydde! Hennes röst var låg och nästan förbittrad. AF » Ja, hvarför inte? » Här är den första rosen för i år, » sade hon. Först till Stockholm, där han hade gamla vänner att besöka, sedan till olika trakter af landet. » Jag vill, att du skall se på henne, » sade Gabriella. Medan han talade, hade han emellertid en bestämd förnimmelse, på hvilken han läste bekräftelsen i mannens ögon, af att det ej lyckats honom att rädda mera än skenet af att vilja bevara skenet. Milly, som var en mycket lojal natur, demonstrerade ifrigt, att det var » det allra modernaste, » ehuru hon i själ och hjärta var en hemlig anhängare af det klara kaffet. » Ett ytligt sår i pannan, skrifver hon ju hon förefaller rätt kry Stanna du hemma i ro och far ut och hämta henne i morgon, om du vill. »
I sökandet efter strukturen på det protein som SU-preparaten interagerar med kunde man i insulinproducerande b-celler påvisa bindningsställen för SU-preparat av såväl hög som låg affinitet [17]. Ett exempel på det är användningen av diazoxid vid speciella tillstånd med högt blodtryck. Metabolismen av glukos leder till att ATP / ADP-kvoten ökar, vilket i sin tur stänger KATP-kanalen (3). Vid ökning av glukoskoncentrationen minskar b-cellens membranpotential tills den når tröskelpotentialen för aktivering av kalciumberoende aktionspotentialer. Mönstret karaktäriseras av att membranpotentialen oscillerar med ca 10 sekunders intervall, mellan en relativt negativ nivå och en depolariserad så kallad platåpotential. Segmenten sammankopplas av intraoch extracellulära sekvenser. De två komponenterna, SUR1 och Kir6.2, bildar tetramera komplex och är med stor sannolikhet, på ett ännu ej klarlagt sätt, förankrade vid varandra. Man kunde sålunda visa att just SU-preparaten direkt blockerar KAT P-kanalen, utan att påverka b-cellens metabolism, och därmed initierar den ovan beskrivna kaskaden av händelser, kulminerande i insulinsekretion. Exempelvis kan laktat aktivera kanalen i hjärtmuskelceller [10], medan diadenosinpolyfosfater stänger KAT P-kanalen i hjärtmuskelceller [11] och i b-celler [12]. Bland de andra medlemmarna i gruppen räknas CFTR (cystic fibrosis transmembrane conductance regulator) och MDR (multi drug resistance receptor) [20] (Figur 3). Rutan (i grönt) visar en schematisk bild av några av de substanser som påverkar aktiviteten hos KATP-kanalen i P-cellen. 1985 KATP-kanalen i b-cellen blockeras specifikt av sulfonylurea (SU) preparat. Närvaron av SUR1-proteinet resulterade inte i uppkomsten av KAT P - kanalsaktivitet [18]. Eftersom ATP tenderar att stänga, medan ADP öppnar KAT P-kanalen (rutan i Figur 2) blir resultatet av den ökade glukosmetabolismen att kanalen stängs.
(Jmf Katolska kyrkan som härom året högtidligen tog avstånd från sitt tidigare genom århundraden upprepade fördömande av judarna som Jesu mördare.)
1 Endast rubrik. Plats är på den eljes blanka sidan lämnad för den aldrig införda texten.
Wärs n:o 2. Springpojkar må väl och tillhöra lata människors grupp Ty de om morgnarna i tid ej vilja stiga upp De skola uppå gatan uti varje fönster se Om mössan blir på sne i slagsmål sig bege Och medan slagen vimlar kring dem sjunga de: Refräng: Det skall gå långsamt osv Wärs n:o 3. Och annat folk, som inte vet vad brådska säga vill Är sådana som sälja vad ett hökeri hör till De sitta för det mesta uppå någon bra ölhall Wid bierflaskkorkens knall de glömma bort sitt kall Och gnola omedvetet på sin älsklingstrall: Refräng. Det skall gå långsamt osv Emmislöw den 8 januari 1918. Slut. Albert Sigfrid Nilsson. N:r 111. Albertina. N:o 111. Wärs n:o 1. Där bygges ett skepp uti Norden Albertina skall vara skeppets namn Albertina ingen fara, Albertina låt så vara Albertina ja så är skeppets namn Wärs n:o 2. Ja mitt skepp det är alleredan färdigt Pumpa läns. Pumpa läns. Det är färdigt att sättas uti hamn Pumpa läns. Det är färdigt ingen fara, det är färdigt låt så vara Det är färdigt att sättas uti hamn Wärs n:o 3. Ja mitt skepp det är alleredan lastat Det är lastat med bayerskt öl och vin Pumpa läns. Pumpa läns. Det är lastat ingen fara, det är lastat låt så vara Det är lastat med bayerskt öl och vin Wärs n:o 4. Ja mitt skepp det är alleredan seglat Det har seglat till Australien Pumpa läns. Pumpa läns. Det har seglat ingen fara, det har seglat låt så vara Det har seglat till Australien Wärs n:o 5. Ja min grav den är alleredan gravad Den är gravad i böljorna de blå Pumpa läns. Pumpa läns. Den är gravad ingen fara, den är gravad låt så vara Den är gravad i böljorna de blå Wärs n:o 6. Ja min gravsten är alleredan huggen Den är huggen i klippor och i skär Pumpa läns. Pumpa läns.
Tilltron till att med en process skapa en åtminstone begränsad autonomi påvisar ett påtagligt arv från upplysningen. Planlagstiftningen har dock vid flera tillfällen förändrats, reviderats och utvecklats. Processen inleddes med utredningsdirektiv 1968. Riksdagens revisorer för även tidigt in denna strukturella problemformulering i plandebatten. Det går därmed att identifiera två separata diskurser i de utredningsdirektiv som den borgerliga regeringen delgav den nya planoch byggkommittén. Den intentionella styrningen av städers utformning hotade det myllrande stadsliv som var möjligt. Medan problemidentifieringen delvis skiljer sig åt, formuleras orsaksförklaringen och lösningarna på ett likartat sätt. Även under 1960-talet kom därmed arkitekter, tillsammans med socialdemokratiska politiker, att ha ett avgörande inflytande över svensk planpolitik. Det planerande subjektets grad av rationalitet flyttas en bra bit från den upplysta idealtypens renodling. Jag vill alltså hävda att det går att undersöka hur planering har tänkts genom att studera hur det har talats om planering. Frågan är om förslagen till avreglering av den detaljerade plannivån är av sådan karaktär att det finns anledning att betrakta det som en alternativ planeringsdiskurs till den anpassningsbara, politiska och totala. Om vi förstår någonting är det endast resultatet av en god beskrivning eller förklaring. De förespråkade även att översiktsplanens ambitioner att vägleda utvecklingen ytterligare skulle tonas ned (M 1985 / 86:80: 7). Liksom i den akademiska diskursen planering som rationell beslutsprocess flyttas rationaliteten från ett profes sionellt härledande av planens innehåll till ett upprättande av planprocesser som avser att generera väl avvägda och förankrade planer och därmed goda beslut. Society should be built upon self-interest rather than public interest. PBL-kommittén vill åter stärka de offentliga institutionernas styrförmåga, som reellt anses ha försämrats. Med utgångspunkt i det som här kallas det postmoderna perspektivet argumenterar han för att endast ett representativt beslutsfattande i planfrågor kan skydda de utsatta och marginaliserade gruppernas perspektiv. Skrifter utgivna genom Leif Lewin 62. Perspektivet har under dessa perioder försvarats mot utmanande alternativ och kan därför med rätta betraktas som en dominerande diskurs i svensk planpolitik.86 I det här avslutande kapitlet avser jag att summera och diskutera resultaten av undersökningen på tre sätt.
Det första mötet följdes upp med ytterligare ett där teammedlemmarna kunde ställa kompletterande frågor, och därefter valde de att lämna sitt samtycke. ja kan inte8 SPEC1: asså de sättet dom har nämnt de [så kan ju] 9 SPEC2: [Tom du kan] ju 10 ST1: va? Avbrottet sker normalt sett vid ungefär samma klockslag varje vecka, eftersom även de AT / SG som ej tillhör par I ska kunna planera in fikandet. Beteckningen professionell ska här förstås i motsats till lekman, det vill säga med betoningen lagd på samtal kopplade till en institutionell roll. A theory for social psychology. Smärtrehabilitering skiljer sig från annan rehabilitering just på denna punkt; jämför med till exempel post stroke/ post trauma-rehabilitering, där det ofta finns en stark drivkraft hos patienterna att träna, så pass stark att det är personalen som måste bromsa för att inte riskera bakslag i processen (undantag finns naturligtvis, inte alla akut skadade är högt motiverade). I båda dessa fall bryter den normala orienteringen mot ” en delaktivitet i taget ” i princip ihop. Klass, kön och kirurgi: relationer bland vårdpersonal i organisationsförändringarnas spår. Därefter följer en längre diskussion (av vilken den största delen har utelämnats av etiska skäl), där teammedlemmarna diskuterar hur de ska kunna hjälpa den aktuella patienten ur en situation som de anser kan karaktäriseras som social sjukdom (bidragsberoende) snarare än en somatisk sådan. Advances in Medical Discourse Analysis: Oral and written contexts. 4.1 Institutionella samtal Under de senaste decennierna har forskare från en mängd discipliner (ling ister, sociologer, psykologer bland många andra) kommit att intresv sera sig alltmer för samtal i arbetslivet, och forskningens fokus har kommit att breddas allteftersom. Detta system innebär att ST-läkarna byts ut med ungefär tre månaders mellanrum. New York: Academic Press. Explanations as accounts: a conversation analytic perspective. Utdraget nedan (exempel 28) är hämtat från diskussionen om patientens arbetsförmåga, eller snarare nedsättningen av densamma. Röntgenutlåtanden innehåller ofta både information om iakttagelser av sådant som är normalt och sådant som är onormalt, och det är inte alltid som den som skriver utlåtandet explicit förklarar vad som är vad. och Linell, P.
Ty oaktadt hon just var i begrepp att påbegynna sin äfventyrliga vandring tillbaka till det andra taket, ja redan hade, vid det förenämnda tillsägelse gafs, frigjort händerna från deras fäste, taklisten, samt fastän samma tillsägelse, för att icke väcka min svaga hustrus uppmärksamhet, uttalats med lågmält stämma, hvilken af enahanda anledning saknat den karakter af allvar och bestämdhet, som vi pläga i orden inlägga, då vi af barnen fordra ovilkorlig underkastelse, – så grep den snälla flickan ögonblickligt i taklisten, äfvensom hon förblef stillastående, under det hon ändå med något förebrående stämma ropade: “ men inte är det farligt, pappa; inte är det alls farligt! “ Härmed förhöll sig sålunda. Intet trolleri hade dock egt rum; samma bror Manne satt fortfarande gent emot mig. Tacka må jag emellertid den högste, för det jag icke inleddes uti frestelse och likaså tacka honom, för det åtminstone härintills upprepadt själslidande af anförda bittra slag mig besparats. De, till hvilkas behjertande förenämnda skäl öfverlemnades, ansågo sig dock icke böra, med bifall deraf, öfvergifva tanken på ett, såsom det framhölls, också i sanitärt afseende särdeles tjenligt rekreationsmedel, helst man genom detsammas förverkligande beredde sig tillfälle att kunna vederlägga de uttalade farhågorna. Understundom, ehuru lyckligtvis vanligen utan menligare påföljd, åsidosatte barnen nödig aktsamhet, och isynnerhet hade lilla Hanna vid det tillfälle, hvarmed jag nu går att sysselsätta mig, tillåtit sig en högst vågad klängning. Ty hvarje gång vi intogos af längtan, att få tillfredsställa behofvet att med andra knyta intimare förbindelser, hade vi undertryckt hvarje åstundan derutinnan, förvissade som vi tyckte oss kunna vara derom, att den tråkiga pastorn och hans icke mindre tråkiga fru föga skulle vara i stånd att befordra vår trefnad.
står sörjande vid - hennes graf. Ebba G: s. - sista vag i. lifvet.blef i ovanligt hög besökte det,sam.ma,. samlade .omkring. sig en skara af. dess ungdom. Ebba. G. blef. snart en k2r gast i grad en - lidandets vag. ' - Hon bar - sina plågor: med hennes hem. -:: Det. ar lätt att .förstå, .. hvilken betydelse det mest upphöjda tålamod ' 0th utan eH-ord till klagan. detta umgänge skulle ha .för den som egde sådana Till dem som undrade, hur hon sa. stilla .kunde bara allt. detta, gaf. hon till svar:) >tanken p&- Jesu lidande utvecklingsmöjligheter som Eb.ba G: Så slog - då. hennes förloss-,. I Fredrika Limnells hus vistades hon under flera har uppeh5ll.it - mig. '. - ningstimma - den sistlidne år. Detta högt bildade Iiem, som utgjorde samlingsMed henne gick en f ' lladig personlighet ur; tiden. platsen för allt. hvad Stockholm, ja mag kan saga Skandinavien. ägde af framstående lärda, skriftställare Mycket mer an h,vad * dessa ' .få rader innehålla kunde och konstnärer, gaf henne rika intryck och kraftiga vara att saga om henne; Vi kunde tala om hennes enkelhet, hennes anspråkslöshet, hennes aldrig svikimpulser. tande pliktkänsla, hennes outtröttliga arbetsamhet: Efter att haha genomgått en treårig seminariekurs,. afgick hon från läroverket våren 1864. Hon både .som. lärarinna och husmoder - ty det föll erhöll då omedelbart anställning vid normalskolan henne aldrig in att tanka ringa om husmoderns kall och seminariet .. Dar kom hon dock icke att stanna - allt detta och mycket mera kunde omtalas. Me.n mer an ett halft år. Den om folkskoleundervisnirigen vi stanna här och saga endast: tack för hvad du så högt förtjänte inspektören Meijerberg, som kom varit för ditt folk och för dem som stodo dig nara! att. åhöra hennes undervisning, fattade genast hvilken Tack och valsignelse öfver. ditt minne! pedagogisk begåfning hon var och gjorde allt för. M .. Rbg. ' D, H. C.
Islandske Annaler VII 1341, s. 273. 31 Även Axel Kristinsson 1998a, s. 121, menar att det är svårt att veta vilka av kungens utsända som var sysslomän och vilka som endast var kungens handgångna. En sá sem á fjóra tigi hundraða má þar með bera einn skrúðkyrtil. Övers. Även här var dock Ásgrímur Þorsteinsson ett undantag. 148 – 151, Den norrøne litteraturen, Kongsspegelen 1963, s. Se även Sigurður Líndal 1974, s. Dessa försök verkar dock aldrig ha lyckats i Norge. 21 Helgi Þorláksson 1991a, s. Úlfar Bragason, ” Sturlunga saga: Textar og rannsóknir ” i Skáldskaparmál. However, the examples are too few for any exclusive conclusions.
som varit honom det enda, det bästa, Dörren stod öppen och — hon stan det käraste på denna jord — mer än nade såsom fästnaglad — därmmbarnen — • mer än hans eget liv j från hördes ett hulkande, snyftande ljud som av gråt. Han skalv som i frossa, där han! Besinnigslöst sprang hon vidare, set ont varldrn. d e t såsom lejonets, skiftande såsom haingen storhet, icke konstnär; Men om du har brustna strängar, satt i sin båt ute på det mörka havet. Hon fann honom därinne, sittande Det var mgen tillfällighet, att det\| _ (. Längtan, som annars drev honom pä en huggkubbe med huvudet i hänvilka aldrig kunna lagas: just blev under midvintersnatten, de; vet. hem, strängen som sjöng väl och derna och snyftande som om hjärtat minns, de äro icke värda ' år » bt.i " odi r ïupaste av alla nätte-, I «Ivaron med ett barns blick och Åh, det silverklara skrattet, stämd därinne, låg liksom domnad ve lat brista. att begråtas och beklagas! som stjärnans vägledande ljus bröl tycktes då oandligt goda. Men som i stugans alla vinklar och brusten. Med ett språng stod hon framför r fram. n i 3. Maskinen var i olag! honom, slog armarna om hans huvud sorgens skräp, ej värt att samla! alla följande " ' er. När det varit ägare sitta stum och rnork, me Åh, det modiga beslutet Han fortsatte att ro — en skugga och tryckte honom intill sig. Du skall nya trådar spinna, som mörkast, tar alltid lju e. varit handen vilande knuten på bordet oc och den starka, goda viljan den stora natten. Årslagen voro Och medan hon stod där, omslunära.
Lag (2003:367) om lastning och lossning av bulkfartyg Lagens tillämpningsområde 1 § Denna lag gäller 1. alla bulkfartyg, oavsett i vilken stat de är registrerade, som anlöper en terminal för att lasta eller lossa fasta bulklaster, och 2. alla terminaler som anlöps av sådana bulkfartyg. Lagen skall dock inte tillämpas 1. på terminaler som endast i undantagsfall används för lastning och lossning av fasta bulklaster, eller 2. när lastning och lossning sker endast med bulkfartygets egen utrustning. Definitioner 2 § I lagen används beteckningar med följande betydelse. Beteckning Betydelse 1974 års SOLAS-konvention Den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss samt därtill hörande protokoll och ändringar. BLU-koden Koden för säker lastning och lossning av bulkfartyg såsom den återges i bilagan till IMO:s resolution A.862(20). Bulkfartyg - Ett fartyg som är byggt med enkelt däck, toppvingar och hoppertankar i lastrummen, och som huvudsakligen är avsett att frakta fasta bulklaster, eller - ett malmfartyg, dvs. ett havsgående fartyg med enkelt däck med två längsgående skott och dubbel botten i hela lastlådan, och som är avsett att frakta malm endast i de mellersta lastrummen, eller - ett kombinationsfartyg enligt definitionen i regel II-2 / 3.27 i 1974 års SOLAS-konvention. IMO Förenta Nationernas Internationella Sjöfartsorganisation Fast bulklast Fast bulklast enligt definitionen i regel XII / 1.4 i 1974 års SOLASkonvention, med undantag av spannmål enligt definitionen i regel VI / 8.2 i 1974 års SOLAS-konvention. Terminal Varje fast, flytande eller rörlig anläggning som är utrustad och används för att lasta eller lossa fasta bulklaster i eller ur bulkfartyg. Terminaloperatör Ägaren av en terminal eller den fysiska eller juridiska person till vilken ägaren har överlämnat ansvaret för den lastning och lossning av ett enskilt bulkfartyg som utförs vid terminalen. Terminalrepresentant Den person som utsetts av terminaloperatören att ha det övergripande ansvaret för och rätten att vid terminalen kontrollera lastningen eller lossningen av ett enskilt bulkfartyg.
Såsom Riksdagsman hade Auctor ägt rättighet, at på de ställen, hwarest han såsom Ledamot af Riksens Ständer kan, efter sin insigt och skickelighet, wara satt, at jämte flera lägga handen wid Rikswårdande ärender, säga sin tanka, anmärka författningarna och anföra de skäl, som efter hans tanka böra i dem wärka någon ändring; men då han går ifrån denna sin i Lagen grundade rätt, och på et sätt, hwaraf han ej kännes såsom Riksdagsman, utan såsom enskildt person, inför allmänheten, uti offenteligt tryck, oförsynt anfaller och illa utförer Ständers widtagna Beslut; så blefwe det, om det strafflöst finge aflöpa, et tekn til et Lagoch Regeringslöst Folk, til et sielfswåld, som bör i samma mån på det kraftigaste hämmas, som det eljest ofelbart skulle bereda wår oskattbara Lagbundna frihet dess yttersta bane. Jag går något närmare in i Auctors förföriska project. Han torde inwända: jag föreslår ingen ändring, utan allena förbättring i Grundlagarna. Et mildradt och olämpeligt ord kan icke dölja det betydande, det för friheten farliga, som projectet innehåller.
av de vackraste lyriska dikter vår litteratur har att uppvisa. Mest känd är den till formen undersköna, till innehållet något dunkla romansen Vi suckar det så tungt uti skogen? En av Malmströms större dikter, Fiskarflickan på Tynnelsö, påminner något om Tegnérs Axel. Stor berömmelse förvärvade han för sin elegi Angelika liksom för de smärre skaldestyckena Ödmjuker er och Brudsmycket. Han är även bekant som litteraturhistoriker. Illustration: K. V. A. Strandberg. Karl Vilhelm August Strandberg (Talis Qvalis, född 1818, död 1877) var i sin ungdom en politisk frihetsskald, som sökte ämnen för sin sång i dagens brännande frågor. Längre fram (efter revolutionsåret 1848) anslog han en lugnare ton och besjöng svenska historiska minnen, varvid hans diktning något kom att påminna om Runebergs. Hans första diktsamling, Sånger i pansar, innehåller bl. a. den djärva sången Vaticinium,31 som han först uppläste vid en studentfest i Lund, och i vilken han manar sina landsmän att åter gripa till vapen mot Ryssland. Bland dessa tidigare dikter förekommer även den av Otto Lindblad tonsatta Kungssängen. Av Strandbergs övriga dikter må nämnas Birger Jarl, Vasasång, Mitt döda barn, De små nattvardsbarnen m. fl. Under en lång följd av år var han värksam som tidningsman. Han gjorde sig även bemärkt som översättare av den engelske skalden Byrons berättelser på vers. En lång sjukdom fördystrade hans sista år. Han dog, sittande vid sitt skrivbord. Kort förut hade han fullbordat sin svanesång, Tack för god vakt. Oskar Patrik Sturzen-Becker (Orvar Odd, född 1811, död 1869) var en framstående tidningsman, som vann uppmärksamhet för sina »följetonger» (kåserier). Han var även en fin lyriker och utgav ett par diktsamlingar (Min fattiga sångmö m. fl.). Sturzen-Becker var ock känd som en ivrig anhängare av skandinavismen. Vilhelm von Braun (född 1813, död 1860) var en av de första skildrarna av vardagslivet och en av realisternas föregångsmän. Hans sånger erinra
Hon opererades med totalartroplastik, och efterförloppet var komplikationsfritt. Anmäld: Överläkare vid ortopedklinik En 78-årig kvinna, som lidit av reumatisk sjukdom och behandlats med kortison sedan länge, inkom till sjukhuset på grund av värk i en axel och i vänster höft. Anmälan lämnades utan åtgärd En initial röntgenundersökning avslöjar i allmänhet ingen fraktur, men en utvidgad radiologisk diagnostik med isotopröntgen eller magnetkamera påvisar allt som oftast en stressfraktur. Nämnden fann att det var uppenbart - Ortopeden har uppgivit att diagnosen caputnekros övervägdes, men detta framgick inte av journaltexten. Orsak: Stressfraktur Vid utskrivningen fick hon uppmaning att återkomma före planerat återbesök, om hon försämrades. Verksamhetschefen har menat att handläggningen av patienten inte varit optimal, utan patienten borde, i varje fall om man misstänkte fraktur, ha erbjudits en röntgenkontroll inom en vecka. Hon fick tid för återbesök med röntgen efter sex veckor, men på grund av ökad värk återkom hon redan efter fyra. med facit i hand - att patienten hade drabbats av en stressfraktur. Värken hade debuterat plötsligt i samband med en promenad. Den sena kontrollen hade samband med den dåliga tillgången på röntgentider. Anmälare: Patienten Patienten handlades därför utifrån gällande rutiner, gjorda bedömningar samt tillgängliga resurser. Röntgen av vänster höft visade ingen fraktur. Av journalhandlingar framgår att diagnosen stressfraktur inte varit i åtanke hos behandlande läkare. Patienten har anmält att hon hade skrivits ut från sjukhuset, trots att hon var smärtpåverkad och hade svårt att gå. Det faktum att diagnosen stressfraktur inte övervägdes var en brist, men den motiverar inte disciplinpåföljd. Hon vårdades på ortopedklinik i fem dagar och förbättrades under denna tid och vid utskrivningen kunde hon gå med rollator. Ortopedläkaren har uppgett att när röntgen inte visade fraktur, hade han misstänkt att det kunde vara fråga om begynnande caputnekros på grund av kortisonbehandling, och detta framfördes till patienten. Bedömning och beslut Det är väl känt att äldre människor med uttalad osteoporos, i synnerhet patienter som behandlas med kortison, kan drabbas av akuta höftsmärtor utan föregående olycksfall. Utredningsgången hade då blivit annorlunda med bland annat en utvidgad radiologisk utredning.
– Ni ska inte gå och se på negrerna, det är otäckt, riktigt syndigt. Jag är en sann metodist, Herren vare lof, och förr än jag åte i samma rum som en färgad, förr skulle Gud få rycka torra brödet ur min mun. Vet ni inte att då Kain vek från Gud vår Herres åsyn, så gick han bort – då gick han till Afrika, och honom föddes söner och döttrar – hvem med? Med en gorilla förstås, för några kvinnor fanns ju inte. Därför är negern inte vår like, Herren ger oss honom till tjänare och slaf, och Nordstaterna gjorde en stor, stor synd, som Herren skall straffa på domens dag. – Tore ligger vaken länge denna natt, och gamla dåraktiga tankar drifva sitt spel med honom. Om han skulle fatta ett djärft beslut och börja måla på allvar. – Nu är tiden dock illa vald – tänk barnet. Han ligger och ler ironiskt ... Folk tro icke på ödet, nej nej men, de som icke ha det efter sig hack i häl, det är lätt att prata då. När man har ögon, som se – då blir man rädd. Har hans tid någonsin varit Fram mot våren – kanske. ANDRA KAPITLET. Ödet ja ... Då Tore Hultman gick från arbetet heta våraftnar i någon af de städer, där han under ett års tid sträfvat att uppehålla sin hustru och sig genom att komponera mönster för skilda konstindustriella syften, grubblade han öfver hvarjehanda. Som en enda sammanhängande jättemakt af lifslefvande storkaxar brusade förbi honom folkströmmen med myndig, viktig uppsyn. Det föreföll, som kunde ingen af dessa människor känna ens till namnet ordet misslyckas. Och midt ibland dem gick han så obeskrifligt underlägsen med sin enda lilla förmåga.
Sade; och smålog då mångpröfvade, ädle Odysseus, Och Telemachos strax tilltalte med vingade orden: O Telemachos, låt din moder i salarna bara Pröfva mig; snart dess bättre också hon känner igen mig. Nu då smutsig jag sitter, med trasiga kläder på kroppen, 115 Nu föraktar hon mig, och ej säger mig vara den rätte. Vi mellertid må besinna, hur allt bör visligen ställas. Ty om någon har dräpt en endaste man i sitt hemland, Som beskyddare många till tal ej efter sig eger, Flyr han, och öfvergifver båd' fränder och fädernejorden; 120 Vi ha dräpit stadens beskärm, de aldraförnämsta Kämpar på Ithakas ö; thy ber jag dig saken besinna. Honom Telemachos, den förståndige, svarade sedan: Hulde min far, må du sjelf allt detta betrakta; ty yppast Säga de vara ditt råd hos menskorna; ej med dig någon 125 Annan någonsin alls må täfla bland dödliga menskor. Vi enträgne dig följe, och ej jag förmodar, att något Oss skall tryta i mod, så mycket som finnes förmåga. Honom svarande talade till mångråde Odysseus: Thy vill jag saga dig nu, som mig syns vara det bästa: 130 Tvätten er först till en början, och kläden er äfven i lifrock; Tärnorna äfven befallen i saln, att taga sig skrudar; Men den gudomlige sångarn med ljudelig cittra i händren, Till skämtvänliga dansen också anföre oss sedan, Så att enhvar, som utifrån hör, tror vara ett bröllop, 135 Eller som vandrar sin väg, eller de som i nejden omkringbo; Att ej ryktet förut utsprider sig vida i staden Kring om friarnes död, förrn vi oss hädan begifvit Till trädymniga parken, och der nog skole vi sedan öfverlägga, åt oss hvad fromma Olympiern skänker. 140 Så han sade; och de hörsammade gerna och lydde, Tvättade sig till en början, och klädde sig öfven i lifrock. Qvinnorna styrde sig ut; ock tog den gudomlige sångarn
En allmän önskan torde också vara, att det nu en tid måtte få anstå med reformerandet och att skolans fostrande och bildande verksamhet finge fortgå utan alltför täta och bryska störningar. Var plåga har sitt skri för sig, men hälsan tiger still! Kollektivavtalets totala genombrott inom den svenska marknaden har medfört, att ett stort allmänt intresse regelbundet samlas kring tidpunkten för de stora riksavtalens uppsägningsterminer. Allmänhetens intresse för dessa ting är helt naturligt, mera än många andra beröra de centralpunkter i vårt samhällsliv och på deras lyckliga lösning vila i sista hand förutsättningarna för en gynnsam utveckling av en mängd andra, för lekmannens omdöme mera lättillgängliga samhällsfrågor. Detta år koncentrerar sig huvudintresset kring järnoch verkstadsindustrin saint den mellansvenska gruvhanteringen. Förhandlingar hava redan för en del av avtalsområdet inletts utan synligt resultat. Någon anledning till större oro häröver föreligger icke. Snarare innebär det ett fullföljande av en av förhållandena framkallad byråkratisk ordning inom förlikningsväsendet, så rotad i det allmänna medvetandet, att man å ömse sidor om förhandlingsbordet knappast ser möjlighet att ernå resultat förrän efter en omständlig, långsam och ofta orimligt utdragen förhandlingsprocedur. Försök att bryta denna ha väl någon gång gjorts men alltid mötts av säkra bakslag: särskilt arbetardelegaternas uppdragsgivare torde sällan åtnöjas med en uppgörelse, där icke även de yttre formerna markera, att det ännu i yttersta timman gjorts ansträngningar att ernå ett ännu fördelaktigare resultat. I realiteten har detta tyvärr hittills ofta blivit detsamma som att uppgörelse kunnat komma till stånd först inför hot om öppen konflikt, och härigenom försvåras en situation, som redan i och för sig icke är lätt. En beräkning av vad svensk industri — och dess arbetare — under årens lopp gått miste om i form av förlorade beställningar och arbetstillfällen på grund av ett in i det sista osäkert förhandlingsläge skulle, om den läte sig göra, förvisso visa ansenliga förlustposter. Man kan fråga sig, om icke tiden vore mogen för en ändring i detta, till nytta för ingen vidhållna men av omständigheternas makt framkallade och till synes orubbliga system. Tecken tyda emellertid på att även vad som varit obruten tradition på det vad formerna beträffar mycket konservativa förhandlingsområdet på arbetsmarknaden äntligen kan rubbas.
Författarna anser att den kunskap som vuxit fram i klinisk psykologi gällande utvecklingsstörning och autism negligeras eller kommer på undantag i Sverige idag. Recensent: professor Per Sandstedt, barneavdelningen, Ullevåls sykehus, Oslo. Gunilla Hallerstedt skriver » Om kropp och språk vid utvecklingsstörning och autism », en framställning av de historiska och kulturella sammanhang där klassifikationssystem och diagnoser utformas, och hur avskiljning och särbehandling sammanhänger med samhällets organisation och med politiska och ekonomiska förhållanden. Jag tycker därför att författarna till boken lyckas mycket bra med att placera det psykologiska perspektivet på den ideologiska spelplanen. Stockholm: Carlsson Bokförlag, 1997. Hur lyckas författarna med sitt syfte? Gunilla Hallerstedt, Karin Jonasson, Lars Trenning, Gunlög Hedtjärn, red. Författarna önskar att det psykologiska synsätt de representerar ska erkännas som en egen domän och åter bli en » samtalspartner » i en konstruktiv dialog mellan olika behandlingsoch forskningstraditioner.
Henne undföll den upptäckt hertigen gjort. Berättelse om generalen baron Gustaf Mauritz Armfelts lefnad och politiska öden, författad af honom sjelf. – Någon annan regeringsform lär i alla fall ej komma i fråga, alldenstund han ej dog knall och fall. Hvaraf kunde den » uppkomma? Med denna öfvertygelse står eller faller hans och allmänhetens förtroende och tillgifvenhet för Konungen. Bruzelius. Den sednare grundar sig på den förra, och stadgas genom den öfvertygelse, att Konungen tror på samme Gud, som han, dyrkar det Högsta Väsendet på samma sätt, som han. – I hertig Carls. så tillåt mig, allernådigste Konung! Jag går in i kyrkan för att göra min an » dakt vid altaret; derefter en kort bön och en psalm: » det blir alltsammans. Tagen dessa anmärkningar » i öfvervägande. Furstebarnet Carl Adolf dog kort efter födelsen. Carl (brydd och stammande): » Att vara öfver fyratio år att vara Prins af blodet att hafva sitt förnuft i behåll och kunna tillåta sig ett så anstötligt skämt. » att kungens gunstling skär guld med tälgknifvar. Denna predikan gjorde Flodins lycka, stadgad af hans giftermål med Schröderheims syster. Liljensparre teg och mätte honom med ögonen, under en hånande dragning på mungiporna. J kunnen » således med all heder undvika en förrädares mord » slag. Maj:t vill härmed, utan att ingå i pröf » ning af Amiralitets-Öfverrättens den 23 sistl. April » affattade och Kongl. Huru såg vår svenska hufvudstad ut, innan Ers Maj:t uppsteg på thronen, och hurudanvisar den sig nu? Jag ber Er vara fullkomligen öfvertygad, » att jag känner den lifligare än jag förmår uttrycka. – ropade värden för bålen, då han skulle fylla glasen och fann punsch qvar i en del – om vi ändå finge oss en visstump, så runne den välsignade Guds gåfvan säkert lättare ned. » » Den 9 Juli om morgonen vid klockan 10 drog » han med denna öfvermakt åstad emot svenska flot » tan.
I övrigt är alla åklagare i princip behöriga att utföra åklagaruppgifterna och behörigheten omfattar hela landet.426 Fördelningen av ärendena styrs istället av indelningen i åklagarkammare, genom att vissa ärenden handläggs vid en särskild åklagarkammare, och den interna arbetsfördelningen, enligt vilken exempelvis åklagare med specialistbefattningar handlägger vissa typer av ärenden.427 För att antas som åklagaraspirant krävs juristexamen och notariemeritering. När det gäller frihetsberövande är åklagaren behörig att inledningsvis besluta om anhållande, men senast klockan tolv tredje dagen efter anhållningsbeslutet måste åklagaren begära hos rätten att den anhållne ska häktas eller släppa denne fri, 24:6 st. 3 och 24:12 rB. löfmarck, madeleine, Lagtolkning och avkriminalisering, I: Svensk rätt i omvandling: studier tillägnade Hilding eek, Seve ljungman, Folke Schmidt, P.a. 96 11-08 Iustus Landstro¨m 14 mars.indd 96 11-03-14 16.49.11 3 Åklagaren i svensk, engelsk och norsk process I regleringsbrev avseende Åklagarmyndigheten angavs målet för verksamheten under år 2010 vara att ” [k] valiteten och effektiviteten i brottsutredningsverksamheten och processföringen ska förbättras. Valet av de andra processordningarna har gjorts utifrån två urvalskriterier. Om ett sådant förslag genomfördes kunde saken det, som inte skulle godta att den avskaffades, och menade att kompromissen var disharmonisk, Palmgren (1940) s. 203. redan vid rB:s tillkomst gavs åklagarna möjlighet att utfärda strafföreläggande, även om det var i begränsad omfattning. [Citeras Gärde (1949)] Harnesk, Börje & taussi Sjöberg, marja (red. När det gäller det närmare urvalet av vilka fall som ska leda vidare till åtal varierar åklagarnas befogenheter att utöva inflytande och göra prioriteringar. 273 Hedenskog (1896) s. 52 f. 274 det fanns t.ex. i både landskapslagar och landslagen bestämmelser om att målsäganden inte fick ingå hemlig förlikning med gärningsmannen.
Kosan ställdes åter mot norden. De gjorde processen kort med honom. “ Jag hatar dessa män, ty de tillhöra det slägte, som ryckte min brud ifrån mig. Den höga och mäktiga Freja såg nog hvad som försiggick i Sölves hjerta. Ja, han kunde nu, ju närmare han beskådade hans drag, känna igen honom. “ Borgen kan icke stå emot den fienden ”, svarade Engelbrekt med öfvertygelse. “ Ja, redlige vän “, sade också Engelbrekts hustru, “ säg hvad du har på hjertat. Träskeby, af hvilken nu mera icke finnes det ringase spår, var en af den tidens byar, såsom namnet ätven angifver, och låg så godt som ytterst i Kolmordens nordvestra hörn, knappt en åttondels mil från skogsbrynet. När Gustaf Eriksson i natt kommer upp på sitt rum, låser herr Banér helt enkelt in honom, och då han vill ut, så får han det svaret, att en sträng befallning ankommit från konung Kristian, att noga bevaka honom. Åh, var du lugn, min käcke pojke, jag skall nog styra om så att han blir varmt mottagen; det kan du lita på. De båda riddarne skrattade hånfullt, men om de hört de ord, som Gustaf Eriksson mumlade för sig sjelf, är det troligt att de icke skrattat så sjelfbelåtet. ” Ja, begriper du inte meningen “, utbrast konung Erik i det en sky af ovilja drog öfver hans anlete. Påklädningen gick snart för sig. “ Det blir aldrig någonting af den pojken “, sade de fleste och skakade på sina hirfvud. Dertill hade hon ett sinne, som mer än allt annat afskydde lumpenhet och veklighet, och det hände icke sällan, att hon var fadren följaktlig på hans jagtfärder. Midnattstimmen hade för länge sedan gått till ända, men ännu afvaktade qvinnorna under tålamod i den bistra kölden det ögonblick då de skulle få handla. Med dessa ord gick han ut på gården och satte sig på en huggkubbe, så att han skulle vara tillreds då betalningsögonblicket kom. Det der var ord som gingo djupt.
wattusyn, begärte Prorector af honom, att han wille taga med sig slottzfougden och gå dijt i gården fru Anna Posses, att förfara om det som felade, war tillbörligen fullgiordt, wore det skedt, så effterlåtes henne taga penningazae, som för dess skuld stå hoos Hadorphium. Är det intet fullgiordt, det som desidereras, måste penningazae blifwa ståendes, och slottzfogden på sitt embetes wägnar gifwer befallning att Mellin sina saker uthbekommer. 3. Academiae humblegårdzmästare begärer att få blifwa widh Academien i sin förrige tienst, lofwar och att han sig bättra will. Resolutio. Ehuruwäl månge hafwe öfwer honom orsak att klaga, doch om han will bättra sig, må han blifwa. W idh samma tillfelle taltes om humblegårdernes reparation till grund etc. der till hwar och en, som i det qwarteret hafwa sine stycken, bewiljade att gifwa 2 öre smt. och uthlade effterföljande, Doct. Lithman, Doct. Hoffwenius, M J. Fornelius, M. Celsius, M Aurivillius. Prof. Brunnerus angaf, att sal. Ausii enkia wille effterlåta honom en del af den humblegård hon brukar. Consistorium bewiljade att M. Brunnerus må taga en del af den humblegård sal. Ausii enkia hafft har, och bruka den sig till nytta. 4. Prorector angaf en Westrogothi Magni Hwarfz begäran, att han någon hielp af mulcta bekomma måtte i sin fattigdom. Strax effter detta omtaltes, insinuerade Iliustriss. Rector h. Rijkz Cantzlerens bref för honom om stipendio pecuniario. Bewiljades altså att han interim skulle få af m ulaa 6 dr smt., der förr allenast 3 dr smt. lofwades.
Det var en skön höstdag hänemot slutet af trettiotalet. På den tiden fanns i Upsala ett högt, gult tvåvåningshus, som stod underligt ensamt på en liten äng, långt borta i en utkant af staden. Det var ett rätt ruskigt och otrefligt hus, men det förskönades af den massa vildvin, som växte där, och som på solsidan krälade så högt uppför den gula väggen, att det alldeles omramade de tre fönstren i öfvervåningen. I ett rum innanför ett af dessa inramade fönster satt en student och drack sitt morgonkaffe. Han var en lång, vacker karl med ett fint utseende. Håret bar han högt uppstruket ur pannan, det krusade sig vackert, och en lugg ville beständigt välta ned mot ögonen. Han var klädd i en bekväm och ledig dräkt, men var rätt elegant. Han hade det fint i sitt rum, där fanns en god soffa, och stoppade stolar, stort skrifbord och präktiga bokhyllor, men nästan inga böcker. Innan han hunnit dricka sitt kaffe, kom en student in till honom. Det var en af helt annat slag, en liten, skulderbred karl, satt och stark, ful, med stort ansikte, tunnt hår och grof hy. – Du, Hede – sade han – jag är kommen för att tala ett allvarligt ord med dig. – Har du råkat ut för något obehagligt? – Å nej, inte jag – sade den andre – det är väl snarare dig det gäller. – Han satt tyst en stund och såg ned. – Det är tusan så obehagligt att säga det. – Låt det vara då – föreslog Hede. Han hade blifvit skrattlysten vid detta högtidliga allvar. – Det är det, jag inte kan, nu längre – sade gästen. – Jag borde hafva talat för länge sedan, men det passar sig illa för mig, förstår du. Jag kan ej låta bli att tänka, att du sitter och säger till dig själf: Den där Gustaf Ålin, som är son till en af våra torpare, tycker nu, att han blifvit sådan karl, att han vill mästra mig. – För all del, Ålin – sade Hede – tro ej, att jag tänker något sådant. Min farfar var ju en bondson.
Detta är samma genomsnittliga konsumtion som bland vanesnusare i befolkningen, och motsvarar ungefär samma nikotinintag som vid rökning av ett paket medelstarka cigaretter per dag [5]. Av Figur 4 framgår att två tredjedelar av snusarna även använder nikotinersättning parallellt, medan drygt en fjärdedel av rökarna gör det. I ganska många länder har man undersökt rökvanorna bland sjukvårdspersonal, och då speciellt bland läkarna. Inom psykiatrin förekom det ändå relativt ofta, och i 1969 års undersökning rökte 42 procent av psykiatrerna i sina patienters närvaro. Även dessa är i de flesta fall kirurger eller tillhör laboratoriespecialiteterna, men är ytterst sällan allmänläkare eller invärtesmedicinare. I de första undersökningarna ansåg ca 75 procent av läkarna att sambandet rökning-lungcancer var vetenskapligt klart visat, medan mindre än 30 procent år 1969 ansåg att det fanns något klart samband mellan hjärtinfarkt och rökning. Dagligrökarna har minskat från att omfatta nästan halva läkarkåren 1969, till dagens mycket lilla andel, se Figur 1. Däremot är det bara 19 procent som angivit att personalen har tillgång till inomhusutrymme för rökning. Av de tillfrågade hade 15 procent använt nikotinersättningsmedel någon gång, och 9 procent använde dessa preparat vid tidpunkten för undersökningen. Sverige är bland de länder i Europa som har den minsta andelen rökare (23 procent). Tre fjärdedelar vill också att läkemedelsindustrins informationsmöten (med måltid) ska vara rökfria. Rökning i det egna hemmet är alltid otillåten hos 55 procent av läkarna, och bara 17 procent av läkarna har aldrig några rökrestriktioner i det egna hemmet. Kanske beror den relativt lilla andelen aktiva rådgivare här på att resurserna för rökavvänjning ofta är dåliga. Nio » prillor » per dag är genomsnittet, vilket motsvarar ungefär en tredjedels dosa snus per dag. En majoritet av läkarna har helt rökfritt hemma, begär rökfritt på hotell och restaurang samt anser att tobakspriserna bör höjas och särskilda hälsoavgifter införas på tobaksvaror. Bland lungläkarna är det 100 procent. Det viktigaste skälet för läkarna att undvika att röka är att skydda den egna hälsan (97 procent), liksom att undvika obehagliga symtom (80 procent). Över 75 procent av de läkare som fortfarande använder tobak anser att de absolut inte kommer att bruka nikotin om fem år, en siffra som överensstämmer med många andra studier bland såväl läkare som lekmän.
”Sjette capitlet heter: Dygdens Rätt, eller Förtjensten; hvilken förutsätter utöfvande Förstånd såsom menniskans egentliga mensklighet, Helsa såsom det högsta villkor för all nyttig och ädel verksamhet, Arbete såsom alla menskliga dygders fullbordan. Härvid sättes i klar dag, huru, emot Förstånd, Helsa och Arbete, hafva i samhället uppkommit Qvickhet, Lystnad och yppigt Herrsinne, hvilka leda till Vildhet, Last och Ogerning; samt huru Yppigheten, som är Qvickhetens statshushållning, har infört flygtigt nöje, för varaktig sällhet; flygtig retelse, för helsans styrka och liflighet; flygtigt gyckelverk, för arbetets välsignelse; och i allmänhet, sedan hon gifvit oss Prål för Välstånd, har lärt oss att bortkasta lifvet för några tjusta ögonblick”. (Med ”förtjenst” betecknas här den sanna Mensklighet, eller det Menniskovärde, som förvärfvas endast genom Förstånd, Helsa och Arbete. I grunden är Förståndet sjelft – det rätta nämligen – den första och största af alla dygder: dernäst i ordningen komma Helsa och Arbete; hvarvid bör märkas, att med ”Arbete” menas det rätta Förståndets rätta utöfning, och med ”Helsa” denna ”lifvets liflighet i sitt hela”165, utan hvilken intet rättskaffens Arbete kan verkställas. Men af allt det, som i dessa trenne dygder är det mest lilla och mest lätta, hafva menniskorna tillskapat tre motsatta dygdlösheter: Qvickhet, Yppighet, Nöje; – nämligen det Nöje, som består, icke i ett tillstånd af förnöjelse lika stort med sjelfva Lifvet; utan blott i enhvar angenäm känsla, om än aldrig så liten, flygtig och yrande. Det verkliga Nöjet kommer af ”Nog”, och är sjelfva Sällheten: men de nyssnämnda grund-villorna gå alla utöfver måttet af det, som är Sällhetens lag eller lagom. På samma vis, som all Frihets-villa går ut på att vara mer än man är, och all Tanke-villa går ut på att tro mer än man vet, så går ock all Lefnads-villa ut på att sträfva till mer än man kan. Just så, som Likligheternas bländverk – eller all Villfarelse – är en Qvickhet i begrepp: så är Nöjenas bländverk – eller all Yppighet – en Qvickhet i seder. Genom Yppigheten och Nöjet, ”allt det i menskliga lifvet, som ej är mödan värdt”, har ock allting i menskliga lifvet blifvit ett tjusande mödosamt lappri. Hvad än värre är: i denna tjusning, i det falska Nöjets yrsel, hopas till oändlighet Osed, Last, Missdåd, Nöd, Fulhet, Sjukdom, tillika med allt hvad man kallar Pack på jorden. Allt sådant kommer af obegrepp om Verklighet och Proportion. Förståndet är stort – endast i mån af den Sanning, som det känner och uppenbarar. I sin högsta grad, är Stort Förstånd = Snille; det är: ”denna Sinnets högsta liflighet, genom hvilken den högsta erfarenhet kan vinnas på den kortaste tid”166. Öfverhufvud är Stort Förstånd intet annat, än en hög kännedom af Sanningen; Qvickheten, så vida den är utan sådant Förstånd, är markatt-geni. Helsan åter är stor – endast i mån af den Sinnekraft, hvarmed man njuter en sann Lycksalighet såsom hel. Arbetet är stort – endast i mån af det Gagn, som det gör till äkta Välbestånd. – De speciella Dygderna äro alla de speciella profven af Arbete genom Förstånd och Helsa. Att bestämma samverkningen af alla dessa dygder eller arbetsprof, är väsendet af mensklig Regering; i likhet med Guds Regering i Naturen. Dygdens eller Förtjenstens Rätt utgör Mensklighetens eviga regerings-form; eller all regeringsforms moraliska ideal. Det enda, som vid hvarje regeringsform är alltid proportioneradt till Ed och Förbund, är – att hålla dem; eller ock, om de verkligen böra häfvas, att det sker – med Parternas fria samtycke. Det härmed sagda ”är ställdt mot Republikernas irring; hvilken synes blifva vår tids största onda. Ty denna irring söker i sin förtjusning en Frihet, som till sitt väsende är en rättighet att göra med samma lätthet orätt som rätt; och vore Naturen ej mäktigare än de irrande Menniskorna, så skulle den kunna, genom sitt vilda rop om Jemnlikhet, tillintetgöra alla Dygders heliga värde”. – De positiva motsatserna till Förstånd, Helsa, Arbete, äro: Vildhet, Last, Ogerning. Förståndet kan, genom Qvickhet, urarta till Vildhet; Helsan, genom Lystnad, till Last; Arbetet, genom Herrsinne – det Herrsinne, som uppnäres af Yppighets-begäret – till Ogerning. Det språk, som Svenskarne tala, vet, att Dygd kommer af Duga, Nöje af Nog, Värdighet af Värde, Ärlighet af Ära. Också hafva, från urminnes tid, de ädlaste af Svenskar deruti följt Naturen och dess lagstiftning).
Det är ett mycket tungt arbete för läkaren att ge cancerbesked och att arbeta med svårt sjuka människor och därför är det viktigt att läkaren får utbildning och stöd för att kunna göra det på ett bra sätt. Många kvinnor med cancer har barn som inte nått vuxen ålder. Undersökningen visar också att många kvinnor får problem med arbete och ekonomi som en direkt följd av sin sjukdom. - Det här är absolut inte accpetabelt och vi måste verkligen försöka bli bättre. Det skulle kunna bli bättre för patienten, eftersom kontinuiteten bland specialisterna på sjukhusen ofta är dålig, säger Christina Bolund. Det finns mycket att göra när det gäller stöd till kvinnor och deras anhöriga. - Ett snabbt återbesök efter exempelvis en skrapning vore önskvärt, men till det finns inte resurser idag, konstaterar Christina Bolund. Drygt 13 000 kvinnor fick i ett anonymt frågeformulär berätta hur de upplever cancervården. Det visar en internationell undersökning av hur kvinnor upplever cancervården. Undersökningen visade att kvinnorna behövde mest stöd medan de väntade på diagnosen och i början av sjukdomen. Ungefär hälften av de svenska kvinnorna i undersökningen var nöjda med diagnosprocessen, det vill säga att samtalet var ostört, möjligheten att ställa frågor och att tiden hos specialisten var tillräcklig. - Siffrorna visar att den här frågan är allvarlig och behöver utredas av statsmakterna, konstaterar Chrisina Bolund. Vad detta beror på vet man inte. Sverige ligger alltså klart sämre till än genomsnittet. I Sverige har 13 procent av kvinnor med cancer fått beskedet om sjukdomen per telefon. Men en majoritet av dem vill faktiskt ha information även om det jobbiga som kan inträffa, som olika biverkningar, för att vara förberedda, berättar Christina Bolund. - Kurser i kommunikationsträning kan ge bra hjälp, så att läkaren får struktur, känner sig professionell och får feedback på sitt arbete, säger Christina Bolund. Eftersom patienter har olika behov behöver vården individanpassas mer, tror såväl expertgruppen som patientorganisationerna. Oftast är det specialistläkaren som meddelar patienten diagnosen, förklarar vad som ska hända och sedan håller den kontinuerliga kontakten med patienten. - Om anställningstryggheten försämras så råkar den här gruppen människor ännu mer illa ut. Men bristfälliga rutiner spelar också in, liksom otillräckliga resurser. - Patienterna kommer med en förväntan om att vi ska hjälpa hela familjen och det där är en fråga som vi hoppas ska bli föremål för samhällelig diskussion, tycker Christina Bolund.
Men i detsamma släppte också fördämningarna, som bröt fram med våldsam kraft, okontrollerad, ohämmad av formella krav på exakt teckning, och anatomiska sammanhang; den måttfulle impressionisten förvandlades av sjukdomen till en otyglad expressionist som i bilden av farbrodern, teaterregissören. « Han led av tuberkulos, syfilis, benröta i käken, diarré, hemorrojder, urinstämma och infektioner. Hela sovrummet kläddes med kork för att han skulle befria sig från buller och störningar. Den här isolerade tillvaron bidrog inte bara till en omfattande litterär produktion och brevväxling. Men det förtar inte den konstnärliga kvaliteten, eller med Victor Hugos ord: » I Méyrons verk finns en fläkt av det översinnliga; hans etsningar är mer än bilder - de är visioner, hans blad strålar och lever sitt eget liv. « Under ett av de epileptiska anfallen hotade han att döda sin vän Gauguin. På den tiden gjordes inget kirurgiskt ingrepp. Sjukdom kan ha varit skälet för min drift att skapa skapandet blev kroppens bot och av skapande blev själen frisk. Det brukar ju heta att » man äger ej snille för det man är galen «. Scott bölade som en tjur under sina anfall och skrämde förbipasserande på gatan, men när smärtan släppte glömde han sitt lidande. Ibland förvandlas en neuros till tvångsföreställningar. Hans astma blev värre med åren och för att uthärda måste han ta starka mediciner, men även opium, veronal och heroin. Philip Sandblom nämner också att buksmärtor ofta är tecken på allvarliga åkommor. Det är mycket upplysande, men det förklarar ingenting och det förblir en öppen, men intrikat fråga i vilken mån Beethovens komposition påverkades av hans hörselnedsättning. De samtida skalderna Walter Scott i Skottland och vår egen Esaias Tegnér hade gallsten, men den tog sig olika uttryck hos dem. Philip Sandblom med ett av de konstverk paret Sandblom donerade till Nationalmuseum: Ernst Josephsons porträtt av farbrodern, teaterregissören Ludvig Josephson. Han var livrädd för att bli förkyld och stannade i sin säng från 43 års ålder fram till sin död 40 år senare.
Ty både Karl-Erik och Greta hade utan lof klädt sig barfota – det gick så lätt att löpa då, helst om en ville ta sig en tripp ut i vattpussarna – och Gammel-Johanna skulle nog inte säga något om saken till pappa och mamma, det hade hon lofvat för två pepparkakor, som Lill-Greta för mutningsändamål knyckt i brunskänken inne i skafferiet. » Åh, int ’ ska ’ I vara sinnt nu, Karl Olssen! » Herr inspektoren svor och förbannade en tid, men så tröttnade han. Och det var äfven den gången misstänksamheten i förening med hettan, som bringade honom i olyckan, men nu var det ej längre misstanken mot hustrun, som dref honom. Ty hon visste, att just nu afgjordes hennes öde, just nu stod han och talade med hennes far, han skulle passa honom, medan han gick där nere under syrénhäckarne i skjortärmarna mera from och mild till sinnes, och så skulle han begära hennes hand. Han var så skinande nöjd och belåten. Jag vet, att ni inte varit enbart skyldig. » Femkort, herr inspektor? Det var också detsamma, både för honom och för de andra. Framför stå ännu furor och granar utan grenverk och flamma som ljus. De sågo honom inte. Inspektoren lät sitt sista kort falla. Så fagert allting är en solig vinterdag i skidbacken och friskt och skönt! Till slut tröttnade de, då de sågo, att de ej kunde få sinnet på honom, och han lefde så lugn och lycklig de lyckligaste dagarna i sitt lif. Han lutade sig framöfver, spöspetsen gick i en stor cirkelbåge nedöfver plums! Från högbanan gick en smal planka ned på en nyss påbörjad brädstapel, och från denna gick en annan ned till marken. Medan man då som bäst nere vid sågverken slog sina kloka skallar ihop och funderade, rann det i herr inspektorens hjärna upp en plan, som snart skulle bringa allmän välsignelse. Han såg däri en spänning och nästan förtviflad oro, som dref fram svetten i hans panna. Fyller sist sin egen, ställer ifrån sig kaffekokaren. » Hur är det egentligen », frågade postisen, » har du inte friat än, bror? » Det svarta kröp som ett skynke öfver den mörkröda
Faktiskt har jag en annan pjäs, helt olik den här, som jag skulle vilja sätta upp. Vad var det för ohygglig magi i detta ansikte, i läpparnas kurvor, i hårfästet på hennes panna, i ögonens form? Teaterföretaget var ett sinnesrubbat tilltag, ett tidsfördriv, och som sådant skulle han hädanefter betrakta det. Festen var för skådespelarna inte för mig. Hon såg på honom med ett ljuvt leende på läpparna och en glimt i de mörka ögonen. Hon hade upphört att existera. Jag blev vuxen i det ögonblicket. Dane satt på pallen vid bordet och Chess på tunnan. Han iakttog hur hon på scenen utvecklades från barn, kvinna, hustru och mor, upptagen av sin snäva organiska tillvaro, till en mänsklig varelse som äntligen var en mogen kvinna, och han blev chockerad och halvt skamsen över att känna tårar bränna i ögonen. " Ja, en teater ", sade Henry Potter, " och jag har en speciell anledning för att vilja ha den nu. " På scenen experimenterade Dane med den första kärleksscenen. Hon hade i alla fall envisats med att ta ett dopp i det iskalla vattnet, och han hade stått orolig på stranden tills han såg henne komma upp. Hon drog upp täcket över axeln och somnade om. Hon hade alltför många gånger blivit utnyttjad utan kärlek och ur stånd att älska, och nu längtade hon efter den här unge mannens rena kärlek. För resten trodde jag att du var tokig i henne. " " Tycker ni inte om föreställningen? " Biffen kom, och hans tekopp. Jag hoppas du inte smet för att du hade dåligt samvete. " Jag flyttade till min moster här i New York. Henry Potter såg mystifierad ut. Men, det insåg han dystert medan han stod där och såg ner på henne, där hon låg på rygg med utbredda armar, detta var inte något skäl till de känslor som hade vaknat hos honom. Han kastade en blick på armbandsklockan. Publiken applåderade. Att bo i ett vackert, bekvämt hem, att inte behöva bekymra sig för någonting, att inte ställa några överdrivna krav på livet eller på någon människa, det var summan av det hela för Ethel. " Just det ", sade hon. Jag måste vara tokig i regissören om jag ska göra mitt bästa vilja låta mig formas, förstår ni. " Tack så mycket, sir. " Han vände sig plötsligt om och såg mot havet. " Jag väntar ", sade hon.
PORSE. kopplet, och så går vilda jagten. Alltså, när jag ger tecknet, släpper Du lös Munskänken och Bagaren ha slagit sig ner utanför Blådufvan och beställt öl för tre. FJÄRDE AKTEN BARBERARN. kramenten på min påpasslighet, för jag är van att effectuera beställningar à la minute! PORSE. Ers Härlighet Durchlaucht kan ta alla sju sa Känner I den?» Och lösen, glöm ej: »Simon och Judæ dag! BARBERARN. Allt, allt klart! PORSE går. Far Du väl! MUNSKÄNKEN. Kom Barberare! BARBERARN. Kommer genast! Förenar sig med Bagaren och Munskänken. BAGAREN. Berätta, berätta! BARBERARN. »Simon och Judæ dag!» BAGAREN OCH MUNSKÄNKEN. »Känner I den?» FOLKUNGA-SAGAN. BAGAREN. Hvad betyder nu denna Abracadabra? BARBERARN. dessa grunder: Han har underkastat sig kyrkans bann och tager an botgöringen. Inte kan väl sådant gå för sig! Att Kungen skall afsättas, helt enkelt. Och på BAGAREN. Nå, hvem skall bli Kung sedan? BARBERARN. Ja, si det angår inte oss. MUNSKÄNKEN. Inte kan väl barnet Erik... BARBERARN. Ja, si det rör oss inte! BAGAREN. Hvad är meningen att vi ska göra då? Två svartklädda beslöjade Kvinnor fram till Bödeln. BARBERARN. ker och tiga när jag tiger; med ett ord ni skall falla in på rätta stället! Ni ska göra som jag gör, skrika som jag skri FJÄRDE AKTEN MUNSKÄNKEN. inte riktigt? Hvad var det han sa om Kungen; jag hörde BARBERARN. messan; och nu vandrar han från kyrka till kyrka att få stanna i vapenhuset. Ibland upphör messa Jo han har fatt skrupler sedan han uteslöts från med Dominikanernas svarta kors och tigger om lof och bön när han kommer in, men ibland blir han gabbar honom. utdrifven, och då är folket strax till hands och be MUNSKÄNKEN.
Resultaten visar att två tredjedelar av institutionerna hade skriftliga rutiner för hur övergången till ett självständigt liv för ungdomen skulle genomföras och lika många hade egna insatser utformade för att förbereda ungdomen för livet efter institutionsvistelsen. Ytterligare ett syfte var att skapa en forskningsdatabas för att bland annat kunna följa upp ungdomar efter avslutad vård (a.a). Pojkarnas psykiska ohälsa är, om inte lika stor som flickornas, fortfarande relativt omfattande och flickorna rapporterar också en hög brottsaktivitet även om den inte tycks lika allvarlig som pojkarnas. Svarsfrekvens för inskrivningsintervjun i denna studie Svarsfrekvensen för inskrivnings-ADAD i effektstudien (Lundström, Sallnäs & Vogel, 2012), och därmed i denna studie, var 82 procent (n=128) och bortfallet således lägre än det generellt är för inskrivnings-ADAD. Detta är en relativt svag indikation på brottslighet men kan troligen säga något om projektungdomarnas allmänna situation, att en så stor andel någon gång befunnit sig i en situation som polisen bedömt som nödvändig att gripa in i. Välfärdsstatens nya arbetsform. En studie av omhändertagna flickor. Det fanns inskrivnings-ADAD för 128 av de 156 ungdomarna (82 procent). 29 45 52 48 19 7 * =p<0.05, * * =p<0.01, * * * =p<0.001 Drygt hälften av ungdomarna uppger att de huvudsakligen befunnit sig i någon form av dygnsvård året efter utskrivning och det gäller för en något större andel av flickorna än av pojkarna. 85 hand inte var en mångfald av etniska identiteter som tog form i skollivet, lärarna förhöll sig snarare till eleverna utifrån den dikotoma kategoriseringen ” svensk ” och ” invandrare ”. Ett tydligt mönster är också det för ålder och vårdtid, det är vanligare med långa behandlingstider för de yngre ungdomarna än för de äldre. Inom den svenska barnoch ungdomsvården är familjer med låg socioekonomisk status överrepresenterade (se exempelvis Franzén, Vinnerljung & Hjern, 2008).
Historieprofessorn Lars-Olof Larsson är i » Arvet efter Gustav Vasa « från 2005 av den uppfattningen att de historiska källorna inte ger något stöd för en högadlig konspiration mot Erik vid tiden för Sturemorden. Den typ av kriteriebaserad psykiatrisk diagnostik som vi idag gärna använder är för precis och rigid för att kunna tillämpas på ett historiskt material som inte är fokuserat kring dessa kriterier. Man har särskilt framhållit lynnigheten, liderligheten, obeslutsamheten, högdragenheten och hans överdrivna misstänksamhet. Under de följande majdagarna bröt psykosen ut med full styrka. Larsson L O. Arvet efter Gustav Vasa. Överhuvud fanns det en anhopning av psykisk sjukdom, olyckliga och avvikande personlighetsdrag inom Vasaätten - inte minst lynnigheten samt misstänksamheten. Acta Psychiatrica Scandinavica. Styrkeförhållandena var till Eriks nackdel; i september tvangs han ge sig själv fången åt sina bröder. Följaktligen såg han också skuldfrågan angående Sturemorden i ett psykiatriskt perspektiv. I den mån äldre historiker också velat se en ärftlig belastning, har man pekat på mödernet. På så sätt gick naturligtvis de yngre syskonen fria - de hade Gustav Vasas andra gemål, Margareta Leijonhufvud, till mor - från misstankarna om att ha burit på dåliga arvsanlag. Stockholm: Natur och Kultur, (Nordisk Medicin 1964:72: 1284) 1968. Liknande tankegångar kommer till uttryck i en offentlig förklaring som han lät adressera till folket att läsas upp från predikstolarna i juli samma år. Elander R. Herr Sten. Han stod på höjden av sin makt. Erik inväntade inte slutfasen av den juridiska processen mot de fängslade adelsmännen, utan lät sina drabanter dräpa dem alla utom Sten Axelsson. Stockholm: Timbro, 1996. Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapets Årsskrift. Stockholm: Personhistoriska Samfundet, 1912. Nils Antoni. Ja, än värre: han skall själv ha inlett mordorgien genom att gå lös på en av dem, Nils Sture, med en dolk. En av kungens sekreterare berättar att » mod, hjärta och all god lycka var försvunnen, Guds dom och hans eget samvete beängslade honom «. De metodologiska svårigheterna är för stora. Erik XIV.
Tidningen vorge gen bladet », u r hvilken v i h i h t a t ofvanstiiende, intygar ocksii, att fran en del vanstertalares silla yttrades förviining öfver att, ca rnsnga högerman uttalat sig för kvinnans röst.rltt, några rittryckte sitt bekymmer; ja sin förargelse öfver denna. företeelse. Stort intresse under debatten om ~Kvindestemmeretten » anslöt sig till professor Hagerups och sogneprest Krnidsens anföranden. Den förra, bvilken visserligen ar en motståndare till principen om allmän rösträtt, hafdade uttryckligen att det ej.> bör vara någon skillnad i mäns och kvinnors befogenhet rörande röstriittenu utöfvande. Principiellt förklarade han sig inta den ståndpunkten till frtlgan, att man icke hade tillräckligt skal för att utesluta kvinnorna från rösträtten. Speciellt nar man begriimade spörsmålet uteslutande till kvinnornas deltagande i kommunala viirf, vore det rent af en bjudande plikt att förliina dem denna ratt. Eftersom kvinnorna iifven deltaga i de kornmimala skattebörderna och det fauns kommuner i Norge, dar hufvudparten af dessa biiros af en kvinna, vore det ej mer an rättvist att de finge taga del i kontrollen öfver medlens användande. För öfrjgt fanus det inom koinmunen arenden och verksamhetsomriiden som obestridligt lågo inom kvinnans omdömessf~r och föriilåga. Dit horde skolan, fattigvården och sjukvården. Kvinnans deltagande i det allmänna arbetet skulle endast bidraga till en sund utveckling af samfundslifvct. Som stöd för sin mening framdrog tal. exempel från andra Iiinder, däribland Sverige, dgr, som han uttryckte sig,: .kvinnorna sedan mycket lang tid tillbaka haft rösträtt i kommunala angeliigenheter, utan att man iakttagit att dessa sköttes mindre iiiönstergillt an i Sorge, ej haller hade denna reform bidragit till att göra den svenska Isvinnms stallning i hus och hem olika mot den norska.^ Beträffande den gifta kvinnans delaktighet af rösträtten förordade talaren på det varmaste denna tanke emedan han ansåg, att just fran detta håll hade man att vänta den värdefullaste insatsen i de kommunala görorniilens skötsel.
man tyckte att du talade, fast du teg, och dina utbrott af yster munterhet voro verkligen förtjusande. Jag minns ännu den der lilla gropen, Såvida det inte var på någon annan. VIOLA. som bildade sig under högra ögat när du skrattade. Det var troligen på någon annan. (Gäspar.) Det är möjligt. Nå, jag beklagar OSCAR. mig visst inte tvärtom. Det finns så många fjollor som prata, att det är riktigt väl, att det åtminstone finns en som håller mun. Om ödet der allt begripande, om allt talande dame, så skulle jag bli alldeles förtviflad. Skulle du? VIOLA. helt oförmodadt skulle förvandla dig till en sådan hufvud», som det heter min mor alltid undantagen. De ha' ett sätt att se på en, som är till den grad fatalt. Det är som om de sågo nedåt, Ja, jag kan inte fördraga qvinnor »med OSCAR. i stället för uppåt. (Gäspar.) Nej, den qvinnliga En hustru i sino prydno. Aj, för tusan, jag älskvärdheten trifves bäst inom ett trångt omhölje. tror jag bryter nacken af mig! Ge mig en kudde, är du snäll, och så någonting öfver fötterna. Ni måtte inte ha' skött brasan här i dag. Tack, tack! (Smågnolar.) Hvad var det jag sade? VIOLA (återtager sin plats efter att ha gifvit Oscar hvad bränsle på elden). han begärt och lagt mera Du talade om en hustru i sino prydno. Ja, alldeles så, ja. OSCAR. hvad du är nu för tiden. Du smickrar mig. Nåja, det är ungefär, VIOLA. OSCAR. frihet, du ställer inte till några inqvisitoriska förhör hvarken när jag går eller kommer; du blir barn. Apropos, hur mår pysen? Tack, bra. VIOLA. aldrig ond, du afgudar ditt hem och tillber ditt Nej, verkligen! Du lägger inga band på min du bara inte vore fullt så tyst och allvarsam. Men ingen kan vara fullkomlig här i verlden. Nej, det är sant. VIOLA. Med ett ord, du skulle vara mönstergill, om OSCAR. påminna mig det första året af vårt äktenskap
– Herr kandidaten är alltför artig, säger hon förtjust. – Jaså, ni litar på min godhet. Under motsatta förhållanden äro de nödvändiga. Mannen ryckte åter upp dörren. Det der borde ungefär vara samtidigt med Jerusalems förstöring. » Kan hon vara tokig? » så frågade man hvarandra. Juridiken är ett ansträngande studium, min far! I allmänhet tycktes han tillhöra adertonde århundradets skeptiska filosofer. – Jag väntar min mor och min syster. – Var kaffet ej godt? Då sluppo alla tungor lösa, då slogs en massa händer emot hvarandra, under det man i gladaste lynne försäkrade att det var innerligen kärt att den sturska fru Joachima, som gjorde alla förtret, ändtligen fått en välförtjent minnesbeta. » Dygden belönar sig sjelf och blir ytterligare belönad. » – I mildhet – Och jag anade dina känslor redan i fjol. Så vänta då åtminstone till i morgon. – Åh, min herre, (hon log med en förtjusande skalkaktighet) de svenskarne måtte då vara alldeles bortkomna! Måhända skulle hennes familj öfvertala henne att Patronessan var eldröd i ansigtet af harm. Icke ens en vänlig eld flammade i kaminen, och en luft af isande kyla och otrefnad rådde i hela rummet. Man ser blott en massa af tak, öfver hvilka några tornspiror resa sig och mellan hvilka några gröna fläckar framskymta. – Huru, tänkte hon, i det hon lade papperet tillbaka, är det väl möjligt att den fadde, egenkäre Vadell skulle hafva skrifvit dessa på en gång blyga och dock glödande verser Han, hvars tal vanligen består af utslitna, intetsägande fraser, skulle hafva funnit dessa ord, så tjenliga att röra en qvinnas hjerta? – Jag tror han såg bra ut bättre än prinsen. Jag tyckte det var en skam att så ha låtit narra sig, men nu i förtroligheten slapp förtroendet fram. – Ni misstager er, herr vikomt! I detta ögonblick störtade Ellika in med högröda kinder och lysande ögon. Vid ingången till templet fins en låda, der gåfvorna nedlades, och tvänne kärl för renings-vattnet. svarade Henning. – Ni får blott ha ett lätt draperi.
" Du t. ex. har huvudet fullt av ' V a r det detta. du skulle tala om f ör mig? ' ' lysande j.d.éer; din sist. % konstruktion har gbtt frågade han. Han tyckte själv a t t hans röst genom pressen och du ar redan vid unga ar lät onaturligt sträv, men det var endast för en kand uppfinnare. Din lycka ä r gjord. " ville)) Lycka '), sade ingenjören dröjande,) ' vem tränga si.g fram. vet vad lycka ä r?) ) " Jag önskade tala vid dig 5nnu en gång)) Lycka, jo, det ä r a t t ha uträttat uc~got öga mot öga svarade joulanalisten. )) För av gagn innan man lägger näsan i viidret. c h gamla minnenas skull, soni du nyss namn' j, j ';))), j ', - ils. E:geiit,ligen liar jag a.lltid försökt 1in.dvika avsked. Det borde lika litet förekomma som dessa s. k. bindande löften, som lagga band på de11 personliga frihten. Meii ibland låter man sig drivas av en hastig impuls. Det var en sada11 som drog mig till dig.)) )) Förklara dig bad ingenjören med en viss ansträngning i rösten. Han kände som om han med en avvärjande gest ville tillbakavisa vännens meddelande. Varje ord från denne träffade honom som ea förebråelse. " Det a r lätt gjort. Från och med i morgon ar jag entledigad. ur min tjänst, om jag så får uttryck.a mig. Du förstår. För formens skull tjänstledig p % .ett år. Man bibehåller minen % ömse sidor. Pla.tsen tacksamt fylld av en yngre upplaga. Journalisten smålog litet vemodigt. " Huru länge var det sedan du talade vid doktorn första gången? " frågade ingenjö- Ten. ' Ah - en fem, sex år sedan ungefär. Jag förklarade honom kort och gott, a t t jag intc kunde ratta mig efter hans föreskrifter. För det första kunde jag inte springa som en idiot från min plats, först och framst darför a t t min existens var beroende av a t t jag Zitminstone höll mig kvar där så länge som möjligt.
att dessa folk måste hafva stått i en liflig och innerlig beröring. Om dertill ännu kommer, att dessa grundåskådningar äro liksom förebildade i sjelfva språket, t.ex. i Samojedernas Num = himmel och gud, ökas sannolikheten af denna beröring nästan till visshet, eller man kan för hvardera antaga en gemensam urkälla, hvarur de begge druckit. Det är på grund af ofvan framställda åsigter, som jag i närvarande undersökning trott mig finna de tydligaste spår af en innerlig och nära beröring mellan Inder och Finnar. Men huruvida den skett omedelbart, tilltror jag mig icke nu att kunna afgöra. Dertill fordras en föregående jemförelse äfven med Perserna, äfvensom en utredning af de öfriga Asiatiska folkens, isynnerhet Chinesernas, religionsföreställningar. Man har någongång fäst uppmärksamheten vid det hos Orientaler och Finnar egendomliga hopandet af oerhörda massor i tid och rum, lekandet med tusendetals år och verld på verld. Lätt insedt är dock, att allt detta tillhör en ståndpunkt af utveckling, der medvetandet om andens sanna väsende såsom en inre makt ännu ej uppgått, utan föreställningen söker för sig åskådliggöra hans oändlighet, hans allestädesnärvaro genom ett mångfaldigande af det sinnliga måttet. Jag vill tillägga några ord om uppfattningen af den turaniska anden i Tyskland. Bunsen säger i sin "Gott in der Geschichte",1 att grundåtskilnaden mellan det ariska och turaniska lifvet är den, att det förra hvilar på en medveten, tänkande uppfattning af verlden och det gudomliga, då deremot det sednare ständigt fordrar att blifva försatt i en viss inspiration, hänryckning, för att komma i gemenskap med gudomen. Till följe deraf betraktar han vidare Turaniern såsom den ännu icke utpräglade Ariern, eller med andra ord, Ariern är den medvetna (besonnene), utpräglade Turaniern. Och i öfverensstämmelse dermed blir äfven, vid framställningen af mensklighetens historiska utveckling, Turanismens betydelse den, att vara en förbindande länk mellan å ena sidan det chinesiska och å andra det ariska medvetandet. Andra, såsom
– Du älskar mig således, huldgudinna? Kaptenen skaffade sig ett dagblad och sökte ett passande ställe. säg mig namn och adress! Det var med oändelig glädje jag störtade mig i hafvet för att rädda min tillämnades broder; jag kände på förhand, att detta skulle gynna mina afsigter, det var således icke af någon ren oblandad menniskokärlek, som jag vågade det föga farliga försöket, utan af egennytta att förvärfva en personlig förljenst, en rättighet att kunna begära fröken Lilias hand. Ah, jag skulle önska att han visste det, jag skulle önska att han komme och finge se den sköna italienska prinsen på knä för mig, så finge han känna den förskräckelse och den smärta, som jag kände, då jag såg honom på knä för den eländiga sömmerskan. – Han har säkert längesedan glömt dig. Robert var så matt, att han måste stödja sig på den styfva kokerskan, när de gingo uppför den sidotrappa, som ledde till hans enskilda rum, der förr den stora bryggaren haft sitt kontor och gjort allehanda stora och små affärer utan synnerlig samvetsgrannhet, särdeles i spritvaror. Signoran tystnade och hvälfde sina brinnande ögon ett par sekunder än på den sofvande, än på Erik, uppstod sakta och lutade sig i skymningen mot Erik och hviskade, medan hon hvilade sin hand tungt på hans axel och lät sin andedrägt bränna hans kind: Slutligen började hon att fetma på ålderdomen, men snörde sig förtvifladt, för att dölja det, och uppgaf plötsligt andan på ett kafferep hos borgmästarinnan med ett ack! Menniskans högsta jordiska lycka består icke uti att äras af många, utan att älskas innerligt af en eller några få, af maka och barn. Snart stod hon som en ung, fin herre framför sin spegel i en mellangrön förmiddagshonjour och benkläder af samma färg; en ljusgrön, öppen sidenväst, en ljusgrön sidenhalsduk, smakfullt knuten; en juvelnål blänkte i det snöhvita skjortbröstet; lakerade stöflar och en bredbårdad, ljusgrå sommarhatt, behagligt och lätt hvilande på hufvudet, medan hon ordnat lockarna till någorlunda likhet med sin kära mans, fullbordade klädseln.
Förutvarande marinministern Piéfri, tillhörande centern, klargöra artikelförfattarens utgångspunkt rid hedlimandet. Den ä r att sammanlevnaden mellan oss människor liksom våra enskilda öden styras och formas av oförtagningarna steg på en vecka till svindmen de socialradikala lande belopp. Regeringen Flandin, som till varje pris ville hindra francen att sjunka - vilket skulle medfört katastrof för otaliga franska småsparare - begär och efterträdes av Baldwin. Utrikesmide vittgående fullmakter för att på annat nister Simon väntas bli ersatt av lordsisätt balansera budgeten. Konseljpresigillbevararen E d e n Om ultrahögermännen denten Flandin offrade sin finansminister Winston Churchill och Austen Chamber men kämpade förgäves och föll Iain också skall tas med i den rekonstrueHan efterträddes av deputeradekammarens president miljonären och f. d. sorade regeringen är en öppen fråga. N OHYGGLIG JORDBÄVNING har cialisten Bo u i s s o n, som på vanligt drabbat norra Belutschistan, beläget sätt bibehöll större delen av den gamla mellan Främre Indien och Afghanistan. regeringens medlemmar, såsom utrikesSärskilt utsatt var huvudstaden Quetta. minister Laval samt Herriot. Den kände med sin stora engelska flygstation. 50- finansmatadoren Caillaux åtog sig att E 60,0000 människor ha dödats hela städer som finansminister rädda francen och sejämnats med marken, telegrafoch teledan gå. vägrade fick på onsdagskvällen presidentens uppänderliga gudomliga lagar, dem vi erdrag att bilda regering. Under tiden växer öron. Gulduttagen, som ett par dagar upphört, satte åter in, Icke mindre än nära 10,000 kg. guld utskeppades under onsdagen. Gatuoroligfara antingen vi sätta oss mot dem eller söka följa dem, antingen vi handla efter lagen om allas förbundenhet och allas ansvar för alla eller vi förneka den. Vår vanligaste attityd ä r tyvärr motspänstigheter uppstodo även och oviljan mot parhet, men om människorna plötsligt vända växer. Man fordrar allmänt kammarupplösning. Skall de samverkande socialdemokraterna-kommunisterna tvingas fram till regeringsansvar?
) oc witnesbyrd sätie beskedelige men herre Joan i Wllerffue, herre Hoquon i Böghine, Anders Gudmundson oc Byörn Ærlindsson sin incigle med worom inciglom fore thetta breff.
1838 hade hvetepriset stigit till hungersnödstaxa, der fun-nos alla utsigter till en våt höst, inkomsterna aftogo, deficit blef ett allmänt gängse ord, pauperismen var i tillväxt, och fabriksbefolkningen i Lancashire fann för sig omöjligt att existera, eftersom egendomsherrarne höllo ett onaturligt pris på de enklaste lifsförnödenheter. Då inträffade något som icke är ovanligt i Englands offentliga angelägenheter, men söm gör dessa ensamt stående i jemförelse med andra nationer. Det är en verkligt engelsk metod, ett fritt folks metod, med frihet att tänka, tala och handla så som man sjelf för godt finner. Enskilda personer kommo till hjelp, ett litet men verksamt sällskap bildades, som först genom folklig agitation, derpå genom tapper parlamentskamp angrep och förstörde de monopol, genom hvilka nationens materiela tillväxt så länge hade blif-vit hindrad. I oktober 1838 sammanträdde sju obekanta, dittills alldeles icke inflytelserika män på ett hotell i Man-chester och bildade en förening mot spänmålslagarne (Anti-Com-Law-League). De erhöllo snart flera i sitt förbuqd; bland dem Richard Cobden, hvilken från detta ögonblick bestämdes att taga den mest framstående del i alla öfver-läggningar och åtgöranden. Vi måste nu göra ett afbrott i vår framställning, för att egna ett ord särskildt åt denne märkvärdige man, en af de mest oegennyttiga och uppriktiga filantroper, af hvilka något lands statsmän kunna berömma sig. Richard Cob-den föddes i en liten by i Sussex, i juni 1804, under, samma årtionde som såg lord Beaconsfield och Gladstone födas. Af dessa tre män uppträdde Gobden under de minst gyn-samma omständigheter och bestämdt med den minsta ärelystnaden. Vid en jemförelse nådde han alltså de största resultat, ty han åtog sig att vara sakförare i en fråga som icke till sin förmån hade något annat än den logiska följdriktigheten, och han fick upplefva att se sina önskningar antagna af de parlamentariska hufvudmännen inom alla partier.
Orsakerna är delvis okända, men vissa studier och den stora symtomatologiska likheten med autism antas allmänt peka mot att genetiska faktorer spelar en avgörande roll i många fall [11]. Även barn och ungdomar med Tourettes syndrom är i allmänhet normaleller välbegåvade. Även med hänsyn tagen till den samsjuklighet som finns med betydande överlappning mellan de ovan beskrivna tillstånden kan man konstatera att minst 5 procent av alla barn har en mycket allvarlig neuropsykiatrisk problematik. Så gott som samtliga dessa barn har enligt svenska undersökningar [25-27] på något sätt aktualiserats för olika typer av hjälpinsatser före eller under de första skolåren. Svår ADHD kan med framgång behandlas med centralstimulantia i kombination med övriga insatser [36, 37]. På syndromnivå hittar man inom gruppen funktionshinder som autism, Aspergers syndrom och andra autismspektrumstörningar, Tourettes syndrom, ADHD / DAMP, mental retardation med allvarlig psykisk störning och olika » behavioural phenotype « - syndrom (till exempel tuberös skleros, 22q11-deletion, fragil X-syndromet och Williams syndrom), som också ibland kallas små och mindre kända handikappgrupper. Ökad kunskap om de neuropsykiatriska funktionshindren inom berörda familjer, i skola och arbetsliv är också en förutsättning. Tidig social utslagning är tyvärr inget ovanligt fenomen. Barn med ADHD och DAMP är i allmänhet begåvade inom normalområdet, men undantag finns » åt båda håll «. Autism ger redan före tre års ålder allvarliga symtom på kraftigt nedsatt förmåga till ömsesidig social interaktion, ömsesidig kommunikation och stora svårigheter med att variera beteende och att bilda sig egna mentala föreställningar [1-3]. Flera studier, bland andra [38], visar att behandling med centralstimulantia på indikationen ADHD kan medföra minskad risk för missbruk senare i livet. Svåra symtom på Tourettes syndrom kan också ibland framgångsrikt behandlas med medicinering. Begåvningen är i allmänhet inom eller ovanför den normala variationen; särskilt brukar det formella talspråket vara välutvecklat, medan förmågan att använda språket för ömsesidig kommunikation är nedsatt. Ungefär hälften av barnen med allvarlig ADHD uppfyller också kriterierna för DAMP [17]. Åtgärder av olika slag kan ha positiv effekt på prognos.
– Jag måste väl medgifva, att så är. – Nu är, enligt din åsigt, ingenting annat verkligt, än det som faller i tiden och fyller någon eller några tidpunkter. Om någonting verkligen är blott möjligt, måste det alltså såsom en blott möjlighet falla i någon punkt af tiden. Min nästa fråga blir då den: Kan en saks verklighet och blotta möjlighet falla i samma tidpunkt; eller med andra ord: kan en och samma sak på samma gång vara verklig och ändå blott möjlig? – Nej, det kan ej inträffa. – Alltså måste verkligheten och den blotta möjligheten falla i olika tidpunkter. Hvilkendera går förut? – Möjligheten. – Det är sålunda nödvändigt, att det, hvilket i ett följande ögonblick skall inträda såsom verklighet, i ett nästföregående ögonblick måste hafva varit närvarande såsom blott möjlighet. Tänka vi oss då tillbaka till det förut omnämnda ögonblicket af val mellan A och B, så måste A och B i det ögonblicket nödvändigt vara närvarande såsom blotta möjligheter. Är det ej så, Richard? – Det måste vara så. – Och ett af dem skall i nästföljande ögonblick vara verklighet? – Javisst. – Men denna öfvergång från möjlighet till verklighet kan endast träffa ett af de två? – Så är det. – Nuväl, det måste då finnas någonting som gör, att öfvergången från möjlighet till verklighet träffar t. ex. A och icke B. Hvad är det, som åstadkommer detta? – Den väljande. – Och genom hvad? – Genom sitt val. – Och detta val skulle ju vara fritt? – Javisst.
Sedan Konung Jechonia och Drottningen, med kamererarena, och Förstarna i Juda och Jerusalem, samt med timbermän och smeder i Jerusalem, borto voro; Genom Elasa, Saphans son, och Gemaria, Hilkia son, hvilka Zedekia, Juda Konung, sände till Babel, till NebucadNezar, Konungen i Babel, och sade: Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud, till alla fångar, som jag hafver låtit bortföra ifrå Jerusalem till Babel: Bygger hus, der I uti bo kunnen; planterer trädgårdar, der I frukt af äta mågen. Tager eder hustrur, och föder söner och döttrar; gifver edra söner hustrur, och gifver edra döttrar män, att de måga föda söner och döttrar; föröker eder der, så att I icke ären få. Söker stadsens bästa, dit jag hafver låtit bortföra eder, och beder för honom till Herran; ty då honom väl går, så går eder ock väl. Ty detta, säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Låter icke de Propheter, som när eder äro, och de spåmän bedraga eder, och sköter intet edra drömmar som I drömmen; Ty de spå eder lögn i mitt Namn; jag hafver intet sändt dem, säger Herren. Ty så säger Herren; När i Babel sjutio år ute äro, så skall jag besöka eder, och skall uppväcka mitt nådeliga ord öfver eder, att jag skall låta eder komma till detta rum igen. Ty jag vet väl, hvad tankar jag hafver om eder, säger Herren, nämliga fridsens tankar, och icke bedröfvelsens, att jag skall gifva eder den ända, som I vänten efter. Och I skolen åkalla mig, och gå och bedja mig, och jag skall höra eder. I skolen söka mig, och finna mig; ty om I mig af allt hjerta söken, Så skall jag låta mig finna af eder, säger Herren; och jag skall vända edart fängelse, och församla eder utur all folk, och utaf all rum, dit jag eder utdrifvit hafver, säger Herren; och skall låta eder återkomma till detta rum igen, dädan jag eder hafver bortföra låtit. Ty I menen, att Herren hafver uppväckt eder Propheter i Babel.
Stefanos, afseclt för barn efter 9 månader, har användts i omkring 5 fall och visar sig särskildt vara ett godt näringsmedel och äfvenledes reglerande de tröga afföringarne. För barn öfver 2 år, svaga mödrar samt konvalescenter af hvarje ålder har Kraftoch Närsaltchoklad med fördel användts och synes särdeles väl fylla en plats bland de för dylika fall så väl behöfliga benoch blodbildande, på samma gång lätt smältbara näringsmedlen. Skellefteå den 10 januari 1902. H. Ofvannämnda tre preparat tillverkas af Henrikssons Tekniska Fabrik i Örebro och finnas till salu å alla apotek och hos välfournerade specerister. Kontrollant: Stadskemisten d:r D. S Hector. Kan därför icke använd bli I hvardagslag, som spis, Men gastronomen han förstår Mig skatta, som sig bör, Ehuru han därvid, tyvärr, Sin mage nog förstör. De flesta gissat kanske nu Min lilla hemlighet, Men den som icke gjort det än, Helt visst skall göra det, När här i smätt jag delar ut Allt hvaraf jag består, Och hvar och en, allt efter råd, En liten smula får. Småorden. Något långsträckt, rinnande. För den lyckligt vinnande. Hvad som verkar dragande. Vår fysik försvagande. Ibland bergen skallande. Uppå ängen vallande. Öfver mängden tittande. Utaf li slust sprittande. För den sorgsne lisande. Nyttjadt af den spisande. Färg, ej mycket lysande En, för faran rysande. Uti Valhall boende. Hjälp för tvätten gnoende. Uppa hästen hvilande. Efter banan ilande. På rabatten växande. Folk och fä förhäxande. Utaf mästarn lärande Svarta kläder bärande. Uti hästsvans viftande. Litet djur förgiftande. Döiren säkert stängande. Uti vattnet krängande, Dam, till släkten hörande. Hvad bar skeppet förande? Handen icke prydande. Under oket lydande. Kött och fisk bevarande. För långväga farande. Ord som är bestämmande. Titel, nutid främmande. Öfver åkern böljande. Efter Roland följande. Dålig smak angifvande. Mycket ondfc bedrifvande. Uti luften svingande. Sol och grönska bringande.
Den 27 aug. lonnmördades chefen för den i kommissionen ingående italienska delegationen, general Tellini, jämte ytterligare fyra italienare på grekiskt område. Händelsen väckte en oerhörd upphetsning i Italien, och dess regering begärde i ett hotande ultimatum med endast 24 timm ars frist en vittgående och för den Pekiska nationalkänslan förödmjuan ' de Satisfaktion, d. v. s. en sådan endast en övermäktig nation vå gar avkräva en svag och oansenlig ® a t, med underförstådd önskan att h ielte skall antagas, varigenom en ® förevändning för planerade ' åtgärder ställes till förfogande. ar ^ ^ledningen gått efter ita-] • ns uträkning. Grekland har i riktiga punkter. ödmjukt men ® " ' or ^ invändningar mot for ' l k raV ' synas oantagliga C. en grekiska självkänslan. Itaar Straffat denna " tredska " 131 tion 6n ^ixtsnabbt utförd ockupak B täm<TT^ " ^ or ^ u ' 1 (^ oc k under be<W •• ' ' r ^ ar i n & > a tt besättandet enlan,] " te y° r ärt, en pant för Grekunderkastelse. givit ital ' ' ^ an ^ na ^ ar ' ' Synes det, a tt not ' 1< ?n 6n åtrådd förevändning ^sitt n; - ^ era ^ or ^ u ' vars definitiva °fantlÎ ngStagande Skulle bet y da en s tällni UU ' ° Cklln g av d e ss maktn s Undet ^ i ligger vid Otrantov «t, ' r n °PP e t till Adriatiska has Wle Tt i med densa tmma i sm ägo hav 1611 ^^ändigt behärska .. Utland fK ' v äBna+ ' ° r Sva Si; att sätta, sij ' stallet mot Italien, har tionclas! lnsk iutif sin sak till Na" oaern Förbund med förhandsutfäs tel, s ie att, b ö ja sig fö r d es, s domslut.
Utanför handelsboden å gästgifvaregårdshörnan stod handelsmannen, «den rike vejskytten»2, med magen rätt ut i en spetsig vinkel och en stor fet fläskig labb hängande ned på hvar sin sida om den. Hans rygg var kutig af allt för mycket bockande; och på hans stora feta rödglansiga ansigte sken det uttryckslösa smil, som han under sitt långa krämarlif lett mot sina kunder och som omsider blifvit liggande kvar der nu i hans välmaktsdagar. De små grisögonen plirade emot den förbifarande slugt och slött. Först då redaktören bekant och höfligt helsade – mannen var en af «Landtmannabladets» äldsta och trognaste annonsörer – grep den andre till den smorda, storskärmade mössan, mekaniskt beskäftigt; han log med hela sitt stora ansigte, men redaktören blef inte ens dervid klok på, om de sluga, slöa ögonen också verkligen igenkänt någon. Borta på trappan in till skänkrummen kommo i samma ögonblick några landtmän ut. De blefvo stående bredbenta, stucko händerna ned i fickorna och följde under stumhet och med kritiska blickar det lilla rangliga enspännardonet, som med sin styfbent lunkande åkarekrake framför långsamt skramlade förbi der nere på landsvägen, – generande långsamt, förnam redaktören det och ryckte nervöst till, som om han derigenom skulle kunna en smula skyndsammare hinna undan hän om knuten. Ett dunkelt och svidande groll steg upp i honom. Något deri var väl den ingrodda instinkten att kunna fara efter egna hästar, vare sig smärta springare, som kunna sträcka ut, eller de små trinda af gammal infödingsras, hvilka lunka såsom de lunka, derför att det angår ingen, om de behaga lunka, – ingen utom dem sjelfva och deras husbonde. Redaktören skämdes verkligen en liten smula; och det hjelpte alldeles inte, att han sade sig sjelf, att det ju vore löjligt: han skämdes ändock. Han kände också med ens ett tomrum inom sig, en saknad efter något som han borde ha haft med sig; och han ångrade bittert, att han inte tagit Nisse med sig på denna färd. Om bara Nisse varit med! Hvarför hade han inte tagit Nisse med! Och som om någon hört denna tysta bön och villfarit den på ett annat sätt än redaktören sjelf tänkt sig saken: – han satt der i det eländiga vagnsskrället med den mekaniskt lunkande åkarekampen och den halfsofvande skjutspojken och stirrade ut i detta landskap, som blott var ett enda tomt och dimgult ingenting, – satt der och stirrade med ögon, som halft voro hans men också, utan att han sjelf var medveten derom, halft voro Nisses, samt med ett växande sarkastiskt groll, som hade Nisses anda farit efter och in i honom.
Då skrattade den upproriske ett diaboliskt skratt, som var otrevligt som en upplysningsfilm. – Jag påminner er, mina damer och herrar, om den kraft, som överhuvudtaget har lyft min kandidat till dessa höjder och öppnat dessa dörrar för henne. Är församlingen kanske villig att erkänna den kraften som legitim ...? Ett sus av ovilja gick genom de vita. Sådant talar man inte om, sådant är smaklöst, vi har hört alldeles tillräckligt om sådant i våra dagar. Ur den första tystnaden av moraliskt äckel höjdes fy-ropen på nytt, denna gång bedövande starkt. Lucifer log oåtkomligt. Den gamla striden var redan i full gång, förd inte med jordiska vapen, men med de hemlighetsfulla krafter, som väcker och när idealen och även dödar dem, då deras tid är ute. Han stod där lik en mörk fältherre bland de stridande och log – hopplöst, som den evige upprorsmannen ler, medveten om att aldrig kunna segra fullständigt, så länge han förblir sig själv – och fullt av hopp, som den eviga förnyelsens herre, medveten om att aldrig kunna fullständigt besegras, så länge livet lever. På vilken undrets tröskel blev den stora meningen form i linje och rörelse? På samma undrets tröskel, där ljus blev ljus och ton blev ton. På förälskelsens skapartröskel. Det encelliga urdjuret med sitt enda dunkla sinne drev genom dunkelt enahanda. Då greps det av havsförälskelse och skapade havet genom att utbilda ett känselsinne, så att väte-syremolekylerna fick mening – och väta och frisk kylighet gjorde sitt inträde i världen; greps av rymdförälskelse och skapade den tonande rymden genom att utbilda ett hörselsinne, så att luftvågorna fick mening – och sus och ton gjorde sitt inträde i världen; greps av kosmisk förälskelse och skapade det strålande universum genom att utbilda ett synsinne, så att eterdallringarna fick mening – och färg och ljus gjorde sitt inträde i världen. Så skapade en evig förälskelse världen till sin mening. Synen sade en dag, oroligt som en ständigt spejande måste tala:
Hon tystnade för att mödosamt släpa sin tunga person till nästa avsats, där hon åter stannade, drog djupt efter andan och fortsatte. Vad menade han med att berusa censorerna och rektorn? Trodde han att en studentexamen är en hästmarknad? Kunde han aldrig lägga bort sina hästskojarfasoner? Skulle hon och hennes son för all framtid bliva till spott och spe för hela Wadköping? Skulle hon kallas krögarkäring så länge hon levde? Skulle vilken utfattig tossa som helst alltjämt få behandla henne sturskt och oförskämt? Hon hade varit hans piga i tjugu år, men nu ämnade hon icke längre finna sig i det. Hon hade sin giftorätt, hon var rik, hon tänkte icke vidare lägga sin hand vid Kupans skötsel. Ville han äntligen förbli krögare och en ohyfsad och obildad person, så kunde hon och Johan lämna Wadköping. Han skulle i alla fall vara tvungen att försörja dem. Och hon steg till nästa avsats och skrek alldeles ursinnig: Markurell! Varför svarar du inte? Kräk! Är du ett sånt kräk att du inte ids svara? Nej. Herr Markurell iddes icke svara. Han iddes icke ens lyfta sitt huvud ur händerna eller sin blick från Susanna, som vänskades vid hans fötter. Först då fru Markurell, flämtande och flåsande, gick tätt förbi honom och i förbigående nämnde att tante Rüttenschöld låg för döden, for han upp och mumlade yrvaket: Å, herregud, vad jag är ledsen! Stackars lilla beskedliga människan! Jaså, dö också? Ja visst, ja visst. – Jag minns ackurat hur hon såg ut, när hon satt där i jons. Han rev sig som en rasande i den rävröda hårkransen och sprang på tå före sin hustru in i Kupans farstu. Han öppnade dörren till kontoret och pekade utan att säga ett ord dit in. Fru Markurell studsade. Trots den inre och yttre upphetsningen återfick hennes ansikte plötsligt sin vanliga sjukhusbleka lyster, vars vithet förhöjdes av den kopparröda ramen. Tyst lydde hon den tysta befallningen och steg in i rummet. Herr Markurell följde och reglade dörren bakom sig. Hustru, började han, lågmält och lugnt. Vem gick i trappan i natt klockan tre?
– Grefve Birger – sade hon, medan hon höll blicken sänkt – eftersom grefven som liten suttit i mitt knä och alltid kom till Dorotea med all sin glädje och all sin sorg så är det väl inte alltför förmätet, om gamla Dorotea gör sin unge husbond en fråga? Hon längtade egentligen icke efter en sådan förändring icke ännu så länge; hon tyckte, att hon först ville njuta mera af sin ungdom, se sig om i världen, innan hon som matrona slog sig ned bland en uppväxande barnskara, men hon visste, att grefven längtade därefter, att den dag en arfvinge till hans namn lades i hans armar skulle han stolt och lycklig rista hans namn i boken under raden af illustre förfäder. Han kunde aldrig gå förbi ett barn utan att lägga sin hand på dess hufvud, gifva det ett tilltal eller åtminstone ett leende. Hon var torftigt klädd och tillhörde de lägres klass, och i det hon vände ansiktet mot de åkande, kunde de fullt urskilja det bleka, hemskt afmagrade ansiktet, som tydligt bar spår af en svår sjukdoms härjningar. – Hur kunde du hitta på något sådant – Greta ryste. Hur önskade hon ej att få stanna qvar på det hotell, där de först tagit in, midt i stråkvägen för allt detta pulserande lif, och där hon redan första dagen gjort flere bekantskaper, hvilka hon fann mycket trefliga, men grefven kände sig ej stark nog för allt buller, han hade svårt att sofva om nätterna, och redan nästa dag flyttade de in i en egen villa längre upp åt höjderna. Gifta qvinnor läto ogeneradt beundra sig af af andra män än sina egna, medan männen i sin ordning egnade sin hyllning öppet åt andra qvinnor. Några dagar gingo efter fästmannens afresa. – Han gaf mig den till försoning vi hade haft en liten kontrovers med hvarandra efter dansen. Hon hade aldrig känt sig trygg i den, alltid ångestfull, skygg, orolig, och mången gång hade hon frågat sig, hvarför det just skulle vara han. Hon lade bort fiolen, kamrern reste sig, och de slöto sig åter till sitt sällskap, medan en ung fru gick fram till pianot för att utföra sina sångnummer. Syster Amantia har hört mycket och förstått en del, och det hon icke vet, anar hon.
För att blifva något, telegrafist, guvernant, sjukgymnast, behöfver man utbilda sig, men för att fylla makans och moderns ansvarsfulla kall, därtill fordras ingen förberedelse — sådan är att döma af förhållandena en ganska gängse uppfattning. I stället för att använda tiden till inhämtande af de kunskaper och mångahanda färdigheter, en god husmoder bör äga, oeh att förskaffa sig den sinnets mognad och fasthet, som måste finnas hos en barnens uppfostrarinna, förspiller mången flicka sina bästa ungdomsår på ett fladdrande, ytligt fjärilslif, där nöjena äro det förnämsta och arbetet, o m det förekommer, är något helt oväsentligt och saknar all stadga och allvar. Därför går hon äfven G EORG 1897 till giftermålet i alla afseenden oförberedd och olämplig. Hon gifves, som det så ståtligt heter, mannen till » ena hjälp », blir husmoder och får barn att vårda och fostra, men saknar i själfva verket alla förutsättningar att med heder kunna fylla ett enda af dessa åligganden. Hur vore det också möjligt, att hon, som, då det gäller lif vets allvar, själf står alldeles handfallen och bortkommen, skulle kunna vara någon annan till hjälp, att hon, ovan som hon är därvid, rätt skulle kunna handhafva sitt hus, att hon skulle vara lämplig att fostra barn, hon, hvars egen uppfostran, om man bortser från den bokliga bildningen, lämnar så mycket öfrigt att önska? Som gift skall hon antingen nödgas att med forceradt, genom ovanan dubbelt på- kostande arbete taga igen den förlorade tiden, eller också — hvad som är vanligast — fortsätter hon sitt bekväma lif från flicktiden och öfverlämnar ansvaret af sin nya ställning åt andra, men behåller själf den oförtjänta äran af deras arbete. Blir hon icke gift och förhållandena så medgifva, gör hon högst sällan någon ändring i det sysslolösa, behagliga lif, som blifvit henne en vana. Arbeta — försaka egen bekvämlighet och njutning! H o n har förmögenhet eller ock är det andra, som arbeta för henne — hvad göres henne mera behof? Att erinra henne om mänskliga plikter och mänskligt ansvar är som att tala för döfva öron.
Som the må wrängia medh förtaal Och föra uthan skuldh i quaal: Råder iagh läggia ther på win, The kunna få ett bättre sin.” Första akten omfattar Gustafs historia till hans uppträdande i befrielsekriget. De 4 första scenerna behandla hans börd och födelse, den 5:te hans barndom; i den 6:te berättar hans far om hans vistande vid Upsala universitet och tapperhet i Brännkyrko-slaget; i en scen undervisar honom Heming Gadd om danskarnes trolöshet, och i en annan berättar Kirstin Gyllenstjerna, att han är af danskarna bortförd som gisslan. Så går det raskt undan. Andra aktens 3 första scener vända sig kring Stockholms blodbad; 4:de scenen framställer Gustafs äfventyr i Ornäs, och i 5:te scenen prisa tre af Gustafs fältöfverstar Herran, som under dessa tre år (förflutna sedan sista scenen) genom Gustaf Erikson befriat Sverige från danskarne: ”Engelbrects för Gustaffs beröm Blifwer nu som en gambel dröm.”
Försvarsministern tror, att porusta mot Tyskland, bereder sig na skola beställas i god tid och deltavara färdig med sitt bud denna liskåren kan vara slutligt organiseDanmark på att avrusta. Här se garna få besked om, var de skola rad och utbildad, så att man vi två skiljda politiska linjer, två ho, som anmälningarna böra vara gång inte det högsta, utan det tre eller fyra år skall kunna få se lägsta - innan klubban faller. den siste soldaten i Danmark förfullkomligt olika behandlingsmetoinne före 1 augusti. Som bekant blev blekingekursen der. Framtiden får visa, vilken Det är inte så lätt detta. Det svinna ». en stor framgång. vi ha all anledär många faktorer att räkna med. Har ett sådant radikalt förslag utsom var den riktiga. ning att förmoda att även ÖsthamOch man ser också nästan daglisikt att gå igenom i riksdagen? EnÄnnu en sak är att anmärka till markursen kommer att ge deltagen i pressen, hur det räknas och ligt vad landstingsmedlemmen av det danska avrustningsförslaget. garna ett rikt utbyte. räknas. Ty det är nödvändigt att radikale Venstre, fru Hjelmer, medDanmark tillhör Nationernas förGÖINGE. räkna efter, vilka mynt man har delade vid Frisinnade kvinnors bund. Så vitt det är oss bekant, ha Mötesplatsen var nyligen förlagd att betala med. Fosterlandskärlek, Iandsmöte går hennes parti på samvederbörande i Danmark förhört sig till Göinge då Skåneförbundets ordi ädel motsats till fosterlandsförma linje. Men även med Radikale om deras tolkning om traktaten var förande fru Elsa Nordlund, Kristiräderi, det är ett gott klingande Venstre har socialdemokratien enden riktiga: att en förbundsmedlem anstad. höll offentligt föredrag i mynt. Sparsamhet är också ett, dast en rösts majoritet i Folktinget hade rätt att avrusta utan att ävenHästveda över ämnet: » Kvinnornas som alltid står högt i kurs, och och i Landstinget emot sig en k o n - tyra medlemsskapet och fått b e - politiska ansvar,. Efter att inledningsvis ha berört s k e d att så är fallet. kan brukas av den som vill vara servativ majoritet.
Skogsspekulanten, som köper skogrika fastigheter, försummar jordbruk och åbyggnader i olika grader ända ned till den rena262 BERTIL BOETHIUS vanhävden, tar ut av skogen vad som kan fås och sedan slumpar bort den skövlade egendomen — skogsspekulanten alltså, sådan han ännu för några år sedan behandlades som ett bolagsintressenas fantastiska skrämskott, har genom den nyss antydda utvecklingen blivit ett allt vanligare och oumbärligare led i den svenska » skogsvården », betingad som han är av en föråldrad jordfördelning samt gynnad norrut och väl snart även söderut av en lagstiftning, som befriar honom från hans ende farlige konkurrent och garanterar fortbeståndet av fastighetsmarknadens liksom efter hans syften avpassade organisation. Naturligtvis har han blivit hälsad med indignation och moraliserande i stället för med fördomsfri och allvarlig eftertanke över de förhållanden, som betinga hans framträdande och framgångar. I själva verket måste det nog erkännas, att det är skogsspe-kulatignen i här antydda former, som fått överlaga den av statsmyndigheterna envist undvikna och för industrien omöjliggjorda uppgiften att anpassa jordfördelningen efter den nya tidens krav. Nekas kan ej heller, att dess lösning ur de närmaste intressenternas synpunkt är nog så effektiv. Det torde ligga i öppen dag, att startandet av jordbruk på en egendom med mycken och sparad skog nödvändigtvis blir ett ytterst kapitalkrävande och därför alltid vanskligt företag. Den skövlade egendomen åter, som kastas ut i marknaden, är prisbillig och kan alltså förvärvas för måttligt kapital. Allt efter som skogen växer till, stiger gården i värde och blir, då skogen åter är avverkningsbar, begärlig för skogsspekulationen. Tiden är då inne att sälja till en skogshandlare och köpa en billigare gård eller slå sig till rö med sitt förökade kapital. Och så börjar kretsgången igen. Jordkommissionens majoritet har som vanligt ej velat se förhållandet i ögonen utan sökt trösta sig med att skogsspekulationen » i övervägande grad är en kristidsföreteelse, som så länge kristiden varar för en livskraftig tillvaro men som, sedan de ekonomiska förhållandena stabiliserat sig, så småningom tynar bort av sig själv ». Det är svårt att uppleta ett uttalande, som mera direkt visar, att man ej tänkt sig in i företeelsens innebörd.
Operationsanteckningarna är något knapphändiga, men fettsugningar i sig är ett rutiningrepp, och han tyckte sig utläsa från handlingarna att fettsugningarna utförts på ett helt korrekt sätt av en välutbildad plastikkirurg. Några sjukdomssymtom kände hon inte, och hennes fysikaliska status var gott. Då tidigare operationer gått utmärkt och patienten var angelägen och samtidigt frisk fann han inga hinder för att gå vidare med operationen av hennes rygg. Plastikkirurgen bedömde att hennes volym var stor och hudens elasticitet god. I anmälan heter det » ... avled efter ett flertal ingrepp, som inte gjordes med tillräckligt intervall.
convenerunt in Consistorio M. Ola«/ Steni«/ p.t. Rector, D. D. Laurenti«/ Stigzelius, D. D. Joannes Terser«/, D. D. Carol«/ Lithman, M. Israel Bringi»/, M. Mar tin«/ Nycopensis, M. Ola«/ Unoni«/, Dn. Ausi«/, M. Johannes Laurbergi«/, M. Christian«/ Ravi«/, Dn. Benedict«/ Hedrae«/, M. Petr»/ Liungh. Inkom Johannes Simonis rysse som här litett tillförende har kommitt i staden, och hade många såsom sigh kräfja för öölgiäldh sampt annatt, frågades om han hade någott testimonium eller breef medh sigh af H. K. M aij:tt Han suarade ney. När iagh fick testimonium här ifrå reeste iagh till Åboo, sedan kom till Stocholm tillbaka, hwarest såsom dett testimonium iagh här ifrå hade upbran. Aldenstundh denne Johannes ryss hade aliereda afskilt sigh ifrå denne Academien, och ey någott testimonium hafwer ifrå de orter, han har wistas på, dy wille Con sistorium intett hafwa någott medh honom bestella utan befaites wachtmestaren följa honom till borgmestaren, och den som hafwer att kräfja gånge tijt och sökie sin rätt. Proponerades om mantalsskrifningen och slötz att längden motte medh snareste giöras reen, och förmantes att alla skulle granneligen låta sitt folk upteekna. Borgmestaren hafwa begiärt att see denne längdh, efter många seya sigh wara under Academien eller i Professorum tienst, som lickwäl tuiflas om, efter dhe ähro borgare i staden. Om detta postulato discurrerades någott och föllo vota som följer.
Han sade att jag fick avgöra själv och bad mig inte klampa fram utan smyga försiktigt. Hur ska jag avvärja det? Curt hade plockat fram lakan och bäddat i gästrummet för både Evert och sig själv. Hon vred på sin tekopp och fixerade den när hon fortsatte: Jag trodde du visste sånt, du som är ihop med polisen. Det är i storstan man finner skurkarna, inte ute i skogen. Det är inte lätt, sade jag. Skål! Hon hade massor av lysande rött hår, som flög kring hennes huvud när hon sprang. Jag klappade henne på huvudet. Medan jag drack teet, gjorde hon sig i ordning. Han vågade inte säja nej både till kaffe och middag. Alla stod omkring Lars, bildade en tjattrande hukande grupp som slängde ut frågor och antaganden av alltmer fantastisk art. Anita rodnade. Vem var det som höll reda på vilka besök jag gjorde på Essingen? Eller övat utpressning, sade Vesper grinigt. Trodde dom du använder guld som gödning? Jag trodde aldrig att det skulle kännas så kusligt att få ett sånt där brev. frågade jag fortfarande förundrad. Hon tänkte sej ha Thomas rännande ut och in alla tider på dygnet. Eller taxi, om du föredrar det. Eller vill du börja med ditt ärende till mej, då när du kom intravande till Jenny. Stormhatt växer i varenda trädgård härute. Han kommer ner ibland och pratar med oss. Sss. Man ska nog inte umgås för mycket med sina grannar, mumlade jag. Jag kunde inte låta bli att skratta åt hennes ton, hon blev mycket förnärmad. När jag kom tillbaka till Lindhov, körde en blå Volvo fram till det hangarliknande skjulet och ur den steg den misstänkte blomsterhandlaren. Man drar sej! frågade jag. Jag lade ner papperna i knät och grubblade. Alltid finns det nån som kan slå i en spik om man inte klarar det själv. Det händer, svarade hon. Förlåt om vi är sena, sade Lars. Lars flinade till. Bertil såg på mig över bordet. Kanske jag ska konfrontera honom med innehållet i telegrammet? Jag måste faktiskt fråga dej, rakt på sak, om Susanne kan ha skrivit ett brev till mej? Äsch inte nåt sånt! fortsatte jag. Jo, jo, sade hon. Den äldre dam som satt bakom bordet såg rejäl och stadig ut men knappast spännande som en juvel. Nånting sånt, bekräftade Evert. Det är inte vattenlösligt.
Han skall lära känna en annan natur än sin egen, men snart komma under fund med, att fastän Norge och Sverige äro två stater, hvar och en fri för sig, så är dock grundväsendet hos folket nästan det samma. Förvärfvandet af en sådan kännedom torde väl uppväga fördelarne af en resa till Paris, till och med till Schweiz och Italien. Efter en sådan färd skall norrmannen otvifvelaktigt inse och erkänna, att svenska folket ingalunda vill lägga sig i Norges inre angelägenheter eller på något sätt motverka det norska folkets berättigade önskningar för bevarandet af grundlagens helgd. Han skall hafva funnit, attvi vilja bibehålla föreningen, emedan hon är oss kär och emedan vi anse henne nödvändig för den skandinaviska halföns oafhängighet, men ingalunda för att vi derigenom skulle vilja göra Norge på något sätt beroende af Sverige. Detta är, vågar jag tro, hvad en norrman skulle vinna på att resa i Sverige. Hvad en svensk vinner genom att i Norge göra bekantskap med norrmännen är icke mindre vigtigt. Svenskens vinst är kanske så mycket större, som Norges natur är så mycket mera storartad. Han har visserligen r^an i skolan läst om de norska fjällen, till och med om “ Kölen eller Seveberget “, och sedermera ofta hört talas om den norska naturens storartade skönhet; men han har kanske icke vidare tänkt t på de der fjällen och bekymrat sig om att göra personlig bekantskap med den storartade skönheten. Det har icke fallit sig så. Hans väg har legat åt helt andra håll. Han har farit vida omkring, på nära håll beundrat Die Jungfrau och Schreckhorn och S: t Gothard, men vet knapt något om Galdhöpiggen, Romsdalshorn eller Gausta. Han har år efter år trampat asfalten på Boulevard des Italiens, men aldrig satt sin fot på en norsk bergsstig. Fiskarkojorna vid normandiska kusten äro för honom kanske ej obekanta, men ett norskt fiskläge har han aldrig skådat och om en säter har han en högst ofullständig föreställning. Huru är det då möjligt, att han skall känna Norge och bilda sig rätt föreställning om norska förhållanden? Någon gång händer det dock, att svensken får lust att göra en liten tripp till Norge. Han bör väl åtminstone se Kristiania, tycker han, och fara upp till Frognersæteren.
Berättelse af Ernst Lundquist. (Forts.) VlL^liästa ökstockspassagerare blef fröken Malm. Men kan man tänka sig en sådan listig gammal kokett! Då farkosten kommit några årtag från land, säg man henne ta upp någonting ur piratens mystiska djup, och hvad var det, om inte ett gädd-drag! Så förtänksam hade ingen af de andra varit. Nu fick hon ju vara pä tu man hand med den medgörlige Karsten i tre kvarts timme, medan de andra endast fått knappa tio minuter hvar. Han hade dä verkligen en engels tålamod, där han satt och kafvade af och an på sjön, från den ena ändan till den andra, och sedan draget väl kommit i vattnet, säg hon inte åt det eu enda gäng, den otäckanl De talade oupphörligt, men man kunde inte urskilja hvad de sade, och det fastän det var så tyst på stranden, att man hörde sin egen andedräkt. Men det strecket hade Domsbasunen inte gjort för intet 1 När hon kom i land, möttes hon genast af en skärande ironisk fråga från Hortense: » Nå, han ville inte nappa, tror j a g? » » Han — hvilken han? » frågade fröken Malm djupt förolämpad. » Fisken, naturligtvis! » Men hade Karsten nyss blifvit öfverlistad af guvernanten, så tog han nu sin skada igen. De öfriga flickorna expedierade han i en handvändning — ett par ire raska årtag och så tillbaka igen genom vassen fram till bryggan. De tjocka länsmaosdöttrarna afstodo frivilligt, de voro rädda att gå i båt. Och nu var det endast lilla pyret kvar. Fanny såg, att han hjälpte henne i ökstocken sä varsamt och ömt, som om hon varit bans gamla mor — de andra flickorna hade fått hjälpa sig själfva, de —, och så sköt ökstocken som en pil öfver den lilla sjön, ända bort till det branta berget, och där gled den långsamt af och an med ljudlö^a årslag i den * Sedan ofvanstående skrefs, har författaren af denna uppsats utarbetat en bok rörande detta ämne, och torde den väl snart nog blifva tillgänglig i bokhandeln. IDUN 166 svala sköna skuggan, och långa stunder stod den alldeles stilla.
# 289 ther skulu føda sik vidh siwnda ars væxtin thu skalt oc tælia siw aara vikur / thz ær syu sinnom syu aar thz ær xl. aar / oc ix a Fførsta the æru lidhin tha skalt thu blæsa busana syunda manaden x. dagx / tæss manadens / iffwir alt thit landh skalt thu hælagt halda fæmpta x. aar {kalla} [kallar han] atirgifft allom them ther j thit landh {boer} [boa tha] / thz hethir iubileus tha skal hwar man atirganga til sit goz som bort war salt. til sith hws oc hemele. før thy at iubilieus ær oc fæmptationda ar / j skulen ey saa oc skæra ey innan thz ar huarte sædhe ællar siælffuaxit. wtan swa mykit j offrin gudhi oc ætin føre gudz altara om the høgtidh ¶ Nw skal hwar man ganga til sit godz oc hus. Wil nakor mællom them twæggia fæmta tionda ara sælia sina ægho ælla køpa aff androm / tha skulu the rækna sin j mællom. huru mykit iordin skyldar til fæmpta. x. aar Oc tha fæmpta .x. ar kombir tha løsir iordhen sik siælff føre swa mykit iordhin skyldade var iordhenna hærra mer skyldughir tha skal han thot hwaro sith hemolt atir taka / oc giældha sidhan mz androm giældhom ¶ Haffwir iordhin mera skyldat sidhan æn hænna hærra war skyldughir / tha skal thæn som køpte giælda iæm mykit atir them som salde som iorden skyldade iffwir thz som han gaff vt ¶ I skulen ey thruffua idhra ætmæn siælffs. wtan rædhins huar sin gudh før thy at iak ær bade gud oc hærra ¶ Gørin mit budhordh oc gømin oc fulkommen them ther til at j maghen boa oc eghna mit landh wtan ræddugha oc fødhas j fridhi ¶ Nw maghen j swa sighia huar skulom wi fødhas widh huart syunda aar / ælla hwart fæmpta x ar / mædhan wi skulom ey innan them {sla} [sa] / ælla skæra tha skal iak sighir gudh siælffwir / giffwa mina signilse iffwir siætta aret / oc iffwir thz ar som næst ær fyri fæmpta x aret / oc skal eet ar giffwa trighia aara fruct / sidhan skulin j saa attonda aret oc æta gamalt korn til ix aar / oc til tæss j faan nyth skulin j æta gamalt ¶ Iordhen skal aldrigh mz køp ælla salu bort ganga ændelika fra sinom hærra / for thy at {han} [hon] ær min / oc j ærin myne landboa Oc alla idhra landz æghor skulu
När nu Elfzborgh var ifrån herr Erich Göstaffsson kommitt uthi H:s F. N:des våldh och uthi Västergötlandh alt var stilla och stält till hörsamheet, skyndadhe sigh hertigen till Calmare, ther som herr Carll Göstaffsson hade commendamentet och befästningen i sitt voldh, hvilken i förstone väll syntes vilia disputera och förfächta sin saak; doch ändteligen efter någon kort acord uthi stadhen hållen (thär H:s F. N:de uthan alt motståndh först genast inlåthen var) och sädhan fursten till skräck hadhe låthet föra några få järnbasar, tagne af skipssflotan och ställtte för slotzporten, kom sielff uth och gaff sigh uthi hertigens voldh och bleff tagen uthi errest och förder till Gripsholm, ther blef han effter sitt standh såsom en gäst ährligen uppehållin och tracteradt, intill thess han medh behändigheet och serdeles giorda nycklar eller dirkar ther till kom in uthi hertigens rustcammar och bemächtade sigh nogra bössor och värjor, men då dett vart uppenbart, bleff han strängiare hållen och bättre förvaradt. Nu hade hertigen bestämtt skijpsfloten ifrån Stokholm till sigh, hvilken var ankommen och lågh för ankar uppe mott Borkholm ther Joachim Scheel en pommer och förfahren siöman var ammiral på, och hans vice ammiral Peer Stolpe en Smålandz adelsman, frijmodigh och oförfäradt. Thenne skijpsflote var förordnadt (såsom och nu skedde) och bestelt att löpa på reddan för Daatzigh sic, att komma konungen till tienst, om han ther vore och vara H:s K. M:tt fölgachtigh till Sverige.
Ja, t. o. m. i våra dagar döljer sig en räst däraf i namnen på skepp och lokomotiv. Enär dessa te sig för ögat, som om de rörde sig af sig själfva, älskar människan att i dem liksom se ett lefvande väsen. Något liknande gjorde äfven nordboarne, men de gingo längre. Svärdet, som de buro, försvarade dem i striden; den kraft, med hvilken de förde det, tycktes det själf besitta. Det var deras bästa och trognaste vän hvarför skulle de då ej tilldikta det en själ? Ofta drömmes det om svärd. När man drömmer, att ett sådant brister, betyder det stor olycka eller död. En kämpe Torbjörn anar döden vid sitt uppvaknande efter en dröm, hvari han såg sig hålla sitt goda svärd i handen; »men det sprang itu, så snart jag därmed gaf ett hugg», sade han. Enligt Eddan vaknar konung Atle i sömnen och säger till sin maka Gudrun: »Nyss ur sömnen mig nornor väckte»; — på sin dröm han ville tydning veta »Jag tyckte, att du Gudrun, Gjukes dotter, mig med svekfullt svärd stack.» Äfven den klädedräkt, hvari någon uppenbarade sig i drömmen för en annan, kunde värka betydelsefull. Bittra tårar gråter en af sagornas kvinnor, efter det hon i en drömsyn sett sin broder träda henne till mötes i röd kortrock och röda strumpor, ty hon anar hans snara, blodiga slut. En man drömmer sig klädd i en blänkande linnerock — och inom kort flyter han död i Isafjorden. Föremål, hörande till klädedräkten, såsom ringar och andra dyrbarheter kunde äfven ensamma visa sig i drömmarne och där båda framtid. I de fyra drömmar, som Gudrun Osvifversdotter omtalar för den drömkunnige höfdingen Gäst Oddleifsson, ser hon dylika föremål, hvilka, enligt hans tolkning, beteckna hennes blifvande fyra män. Redan på denna tid satte kvinnan det allra högsta pris på kostbara kläder och smycken; och det kan därför ej förvåna oss, om det dyrbaraste, som enligt nordmannauppfattning kunde bli hennes, nämligen mannen, liknades vid sådana. Gudruns drömmar äro, liksom höfdingen Gästs tydning af dem, i hög grad karaktäristiska.
Han promenerade, han läste tidningar och någon stund i en roman, han musicerade på ett hyrdt pianino, som syntes föga konstrueradt för att vara stämdt och derigenom kom hans fina öra att stämma honom sjelf till missljud. » Mjukis » – sade en annan – det blir annat af än att sitta och se blygsam ut och ideligen läsa i en bok. Emellertid observerades hon af de öfrige. Qvinnorna fördrogo honom godt, ty han såg ganska bra ut, egde en yttre god hyfsning och stod på fast fot inom sällskapslifvet. – Bravo! I morgon resa vi in till staden och välja ut tapisseriarbeten. Först så är allt det der, du anser nog för bildade flickor, mycket godt och väl att kunna för att göra lifvet vid lediga stunder behagligt det pryder hemmet så väl som qvinnan, men hvarken du eller jag eller någon verkligt lefvande, tänkande menniska kan finna sig till freds med detta såsom lefnadsmål. – Det måtte då vara så, att i allt hemlighetsfullt vill man gerna se något, som rör eller kan komma till att få gemenskap med oss sjelfva. – Den yngsta. – ropade doktorn, Adèle rodnade, hotade skämtsamt sin syster med handen och skrattade muntert. – Det tviflar jag ej på. Slutligen sade hon helt högt: – så måste det väl ändå vara – derpå sträckte hon ut handen efter en på bordet stående ringklocka, och en betjentgosse inbar ljus. Det skulle just se ut, om jag släppte mina flickor ut som andra äfventyrerskor jo, jag tackar jag. – Adèle såg förundrad på deras blanka skodon. Ju mera hon betraktade ställningen i det hem hon lemnat, der hon ifrån barndomen aldrig erfarit annat än detta ständiga jägtande efter rikedomens prål och verldens gunst, som stöter bort hvarje ren fröjd och jagar bort känslan för allt verkligt skönt; dess mera motbjudande förekom det henne att lefva der och hos den gifta systern äfven der om ock i annan form mötte ju lika litet – ett hems rätta lycka och dessutom var ju Carmine der för beständigt, tycktes det. Den dag Konstantin flyttade var han likväl med honom ifrån morgonen till afresan på eftermiddagen, och afskedet emellan dem visade allt annat än en störd vänskap.
Ett stort antal studier har för de flesta kirurgiska ingrepp påvisat ett samband mellan hög sjukhusvolym och låg postoperativ mortalitet - och vice versa. Birkmeyers och medarbetares studie har däremot ett mycket stort patientmaterial och har adekvat design och statistik. Detta ter sig inte särskilt överraskande eftersom vissa operationer, t ex karotisendarterektomi bygger på mycket specifik kirurgisk teknik, där riskerna att drabbas av svåra komplikationer är som störst under själva ingreppet, medan andra operationer, t ex cystektomi och lungresektion, kräver mer eller mindre omfattande interdisciplinära kringresurser både preoch postoperativt. [email protected] Dessa har emellertid baserats på förhållandevis få patienter. Surgeon volume and operative mortality in the United States. Detta är något att beakta när / om den nyligen presenterade nationella handlingsplanen för högspecialiserad vård skall genomföras i vårt land. När man korrigerade för kirurgvolymen förblev sjukhusvolymen en signifikant prediktor för lägre mortalitet hos endast fyra av operationerna. Genomslagskraften varierade dock med typen av ingrepp. Kirurgvolymens inflytande på sjukhusmortaliteten var statistiskt signifikant vid alla åtta operationstyperna, dvs ju fler operationer kirurgen gjort, desto lägre mortalitet. Det ger betydande tyngd åt dess konklusion att patienter kan öka sin chans att överleva en operation genom att » välja « en högvolymkirurg - också på ett högvolymsjukhus! Målet var att värdera betydelsen av den enskilde kirurgens erfarenhet för det iakttagna sambandet mellan sjukhusvolym och resultat. Det finns några tidigare undersökningar som visat att den enskilde kirurgens erfarenhet har samband med risken för postoperativ mortalitet. Ingemar Ihse Birkmeyer JD, et al. Vi vet emellertid inte mycket om vilka mekanismerna är som styr detta samband. N Engl J Med 2003; Man kunde kalkylera att kirurgvolymen svarade för en betydande del av skillnaden mellan högoch lågvolymsjukhus. I en stor administrativ databas, Medicare claims, undersökte Birkmeyer och medarbetare nästan 475 000 patienter som genomgått åtta olika hjärteller canceroperationer.
» Det vore icke häller så farligt med dem, ty de måste ju alltid stanna vid sin jordtäppa, om icke svenskarne uppviglade dem med allehanda fagra löften », sade majoren. Han har väl sina kamrater därute! » Om du icke tror mig, fråga mina följeslagare, om det icke är sannt? De ville äfven gifva honom af sitt matförråd, men bonden pekade på gästgifvaren. Duncker med sin bataljon skulle stanna vid bron och betäcka återtåget. Klingspor och generalerna bodde på prästgården. » Vi låta alla allvarliga frågor hvila för en stund! » Nu är det visserligen något lugnare, men en afdelning ryska jägare eller ryskt kavalleri kan uppdyka när som hälst framför oss och då måste vi ju taga emot den med en kraftig salva! Kulneff stälde sig i spetsen för sina kosacker. » Torsten, du har en behaglig och intagande fästmö! Har ryssen lyckats komma öfver sundet? I en lång rad nedstego männen, hvilkas antal var omkring fyrtio, för att låta ro sig till vikens strand. Denna halfö var år 1808 ödslig och vintertiden illa beryktad för vargar, hvilka ofta ströfvade hit ända från Lapplands fjäll. » Min herre, jag förmodar att jag har framför mig godsets ägare och anhåller därför åt mig och mina soldater inkvartering på gården för ett par dagar – i skolen erhålla hederlig betalning! Sömnen har flytt från mina ögon och jag hade just afslutat min rond kring björneborgarnes sofplatser uti Guds fria natur, då min kalfaktor underrättade mig om din ankomst. Pekka! » » Här har jag ofta suttit och tänkt på dig, min käre broder! » Det är dock lättare sagdt än gjordt », inföll kaptenen. I detsamma kom Anders fram. » Vänta en stund, så får du se hurudan dans det blir! » inföll Kulneff skämtsamt. I dess stormast svajade en hvit flagga med blått kors. » Redan, säger du », utbrast Döbeln, något otålig, » ryssarne hafva ju uppehållit oss i skogen största delen af dagen! » Det blir som jag sagt, kapten! » afbröt Sandels. De trenne stora skeppen ilade fram med god fart enär
hon ellies sälljes för 18, och h. gouverneuren begiärat för 12. Dock blef intet slutet här om, uthan upskiöts till en annan tijdh. III. Effter herredagzmannen snart måste reesa till Giöteborg, så badh Rector att hwar och en wille wara omtäncht och sigh påminna hwad som nödigt är, att genom honom uthrätta för Academien. * Felskrivning fö r Zachris Umsson.
Men hvarför hade han da brytt sig om att få såret förbundet? Jo, ett förband kunde nu aldrig skada, men. att vidtaga ytterligare åtgärder vore att misstro Guds hjiilp. - Att historien i fråga slutade utan blodförgiftning, med blommor och ömsesidig f örlikning, gör icke trsdgårdsmästarens uppfattning mindre orimlig. Bland de sorgligaste företeelser på detta omrade äro de manniskor - och de äro icke ffi - hvilka först, af ofvannämnda skäl afvisat mänsklig hjälp och sedan, då den väntade öfvernaturliga hjälpen uteblifvit, i förtviflan vkndt sig till den förut försmfidda kalan för att kanske till yttermera visso få veta, att det nu är för sent att råda bot för hvad som tidigare lätt nog ' ' ' Q kunde ha afhjalpts. Till det kroppsliga lidandet läggas har skammen att ha, .s % att saga, gjort bankrutt i sin öfvertygelse och det ännu djupare lidandet att tro sig hafva missräknat sig på Gud. Från detta lidande kan nu visserligen ingen vetenskap i och för sig rädda en människa, men val en ödmjukare religiös hkadning, hvilken icke håller sig för andlig att nyttja de medel, som genom mänsklig forskning stå rättfirdiga och orättfärdiga till buds, och hvilken, dar dessa medel visa sig maktlösa, förtriistnnsfu1) t kan saga: ske Guds vilja. Ofver de fenomen, som i speciell bemärkelse pläga kallas helbregdagörelse genom tron, lämnar prof. Thunberg i sin ofvannämnda broschyr från läkarevetenskaplig synpunk en kort förklarande utredning.
Min grodd skulle vilja ha en riktig pappa, en som ställde upp och delade den med mej. Jag satte mej vid skrivbordet, letade fram nycklarna till hutchen och journalskåpet. Det du, sa hon. Hur mår du? Men en liten middag, hur skulle det vara med en liten middag, återtog han. Jag hade målat mej lite för första gången på tre veckor, men inte så mycket att det syntes och kunde bli föremål för kommentarer från familjen. Jag kan inte ta ansvar för vad som händer om vi får en till. Vi tvärade över stora hallen. Vad menade du då? Jag hade nästan inte alls irriterat mej på mor sista veckan utan tvärtom tyckt att jag förstått henne bättre, men med mensen denna morgon blossade allt det gamla upp i mej. Du kunde ha sagt att du tyckte det. På fyra dagar hann Andro och jag med en enda ensam promenad och när vi kom hem spejade hans mamma redan efter oss i dörröppningen och undrade om det hänt något eftersom vi varit borta så länge. Sommaren Tror du att jag tänker sitta barnvakt åt dina ungar för att du ska ut och roa dej! MENSEN uteblev i början av september. Då kan man hitta massor av spår. Över helgerna hade vi haft pinsamt mycket ledig tid att fördriva och mot min vilja tillbringade vi den nästan helt tillsammans. Och ändå kände jag mej glad i ledsenheten, stolt över att detta kunnat hända mej. Idag hade han bråttom och frågade inte hur jag mådde utan vände sej direkt till syster Siv som väntade på honom med ett litet spänt leende. Vintern Bordet var dekorerat med rosor från den stora trädgården. Bussen till stan tog trettio minuter. fortsatte jag och gjorde rösten lekfull. Jag hade ju aldrig känt av min graviditet, den hade aldrig blivit någon realitet, en liten slemklump, sju veckor gammal, vad var det för något egentligen? Det var en dystert mörk skog av höga granar med långa grå stammar där de torra undergrenarna spretade. Jag hade lovat mej själv att aldrig bli som Susanne som satt framför spegeln i sitt rum och målade sej och skrattade tillgjort i telefonen när någon kille ringde till henne. Ge honom bara lite tid. Tror du att jag vill se mina barn här som jag har det. Förmodligen skulle hon dö trots alla behandlingar som gjorde henne sjuk ovanpå sjukdomen, men hon vägrade att finna sej i sin situation, trodde liksom inte på den. Du måste sluta anklaga dej själv. Vet inte, kom det grumligt.
Det var för att han haft egna pengar, sade han. Han hade varit ogift och brodern gift. Därför hade han kunnat spara, och hvad han spart hade han haft i säkert förvar, när fienden kom. Genom mängden gick ett sorl, ett mummel, som lika väl kunde betyda misstroende som tilltro, men Magnus vände sig icke om. H a n. hade nu icke att göra med någon annan än domaren. (Forts.) Dynamol och IDUN 1 9 C 4 nog den, som inte minst sörjde öfver att behöfva lämna sina framgångars tummelplats under så många år, och ej minst sörjde han sin hemtrefliga våning i teaterhuset, från hvars fönster han sett sin älskade stad skimra emot sig i sol, gassken och töcken under en half mansålder. Hans senaste lefnadsår förflöto på norr, och det blef nu Dramatiska teaterns scen, som fick b ä n hans typer. Han var fortfarande den samvetsgranne konstnären, men det föreföll, som om han ej känt sig fullt så hemmastadd i den nya omgifningen. Hans arbetsförmåga var dock oförminskad, och näppeligen trodde han själf, att - döden så snart skulle ge tecken till ridå öfver hans lifs scen. Med honom bortgick åter något af den stockholmska tidsålder, som växte och frodades under förra seklets senare hälft, och som de ny; i strömningarnas hänsynslösa, men naturnödvändiga framträngande snart skall ha plånat ut. E. H — N. t GUSTAF BERGSTRÖM. M ED SKÅDESPELAREN Gustaf. Bergströms frånfälle är åter en lifsfars utspelad, en lifsfars, hvars premiär inföll någon gång på 1830-talet. Den populäre artistens nu timade bortgång innebär en verklig förlust för vårt stockholmska teaterlif, och djup sorg och saknad ha därjämte drabbat i första rummet hans närmaste och vidare den stora kamratoch vänkrets, som räknade som en glädje att få mötas af den hjärtliga humorn i Gustaf Bergströms personlighet • — i lifvet som på scenen.
lavägen och BirgerJarlsgatan m. fl., hvilEn plats, som ännu befinner sig i tillkomka dels kanta, dels genomskära de moderna stens skede och som därför saknas bland våra stadskvarteren till en sammanlagd längd af illustrationer, men hvilken dock bör nämnas i öfver 6 km. sammanhang med de öfriga anläggningarna, är Hvilken stor apparat som erfordras för att den 1898 påbörjade Sabbatsbergsparken, som, hålla allt detta vid stånd är lätt att inse. en gång färdig, lofvar att bli en af de vackPersonalen vid stadens planteringar har d e raste i hufvudstadens utkanter. två senaste åren uppgått till lägst 65, högst På området finnes en mycket stor gräsbe220 man. lagd idrottsplan, den första i sitt slag i StockFör vattning af gräsplaner och grupper äro holms parker. närmare 100 stycken spolposter nedlagda, och i samtliga stadens planteringar stå utställda Att en hufvudstad som Stockholm förfogar nära 1,000 trädgårdssoffor för allmänhetens öfver ett så stort antal mönstergillt hållna och räkning. Det är inackorderingarna vid K. F. U. K:s » sommarhem », som äro nere för att välkomna några nyanlända eller » vifta af » några afresande medlemmar. I senare fallet kan till och med hända, att passagerarna till sin öfverraskning få höra de unga flickorna uppstämma en sång till den bortdragandes ära. Strax uppe i backen syns den tornprydda villan, så vackert belägen mellan mörka tallar och ljusa löfträd, omsusad af saltsjö vågor och saltsjövindar samt fri och öppen utsikt öfver stora segelleden. Här är en hviloplats, ett verkligt hem, beredt för trötta, arbetande kvinnor af alla åldrar och olika samhällsklasser, men äfven äldre gifta damer m e d sina döttrar mottagas. Ett i visst afseende litet demokratiskt samhälle, där bankfröknar och fabriksflickor, sömmerskor och telefonister, trikå- stickerskor, fina familjeflickor och butiksflickor från både små och stora etablissement vistas IDUN 1899. tillsamman, och alla komma i åtnjutande af samma goda förmåner, samma älskliga bemötande af de båda varmhjärtade, uppoffrande kvinnor, som fö- restå K. F. U.
Tacksamheren att kriget var slut, och Föreningen var bildad för att vareligionernas, kristendom och muha icke här i Sverige den tradisvarande med nej. att man sluppit helskinnad undan, krävra en hjälporganisation till FriD e t parti i boken vilket den hammedanism, förhållande till tion som t. ex. i England att de sitt utlopp. Kontrasten mellan hur varandra, sådant det framställts frankt och okonventionellt besom skriver detta kan kollationesinnade landsföreningen, och så man själv hade det och nöden ute i i B a s i l Mathews nu till svenhandla även framstående, även lera med rent personliga erfarenheville fru Broomé ha den. Det Europa var för outhärdlig. ska översatta bok med samma tivande och även nyligen bortgångter gäller Emilia Broomés arbevar när den ville växa ur denna Bara en gång förut har jag varit med tel. I anslutning till denna anmä- na personer. Därför blir också te i » Frisinnade kvinnor)) under uppgift, skapa fram ett eget proom att ropa och få ett sådant svar. Det var då denna tidnings utgivare stargram, där tyngdpunkten låg på perioden 1914 — 24. rocko. finska inboideskriget och det plötsligt Man kan mäta storleken av Broomé mer och mer kom i en bildade sig en enig front från grevin* grundlighet icke mycket mer än ett meddelande av fakta och ett Emilia Broomés önskan att gemotsatsställning till övriga ledannan Eckerman till Fredrik Ström, vilka Veckans novell, Fö uppräknande av prestationer och nom denna förening f å ett kraftde krafter. Att författarinnan tillskott till den liberala politiken, Föreningen och människorna i den. Den som likt mig aldrig haft någon d e s berättelsesamling. D e troggjort studier så att säga runt ommäta den på det stora mått av tid den och kunde icke släppa av n a, i höst utkommen på Bonkring föremålet för sin skildring och energi hon lade ner på dendem att följa sina egna vilda vig framgång med något av sina många fö. retag under ett långt liv, har anledning gars väg. Det var däri tragiken niers. är tydligt. Men hon har aldrig na förening. Hur många timmar att minnas hur det var att drunkna unkunnat eller vågat se henne på har icke den som skriver detta låg.
miskt ren från allt detta giver den läsekrets ' ståndpunkt till frågan: skriften: Här vilar tre svenska far Denna åsikt att kristendomen gjort Han har ett Golgata i varje by dess säregna prägel. Tidningen liar matrecept eller icke? Den ger även tyg och tio svenska sjömän, sänkta bankrutt genom att icke iha förhind och högt upp över städernas palatser, innehåll ändå. Alltså. Låt den vara redaktionens medlemmar en känsla av tyska U-båtar, Gott strafe Eng land! av sympatisk kontakt med den kvin som den är. " rat den skändlighet, den vanära för uppmuras nya huvudskalleplatser Den, som till äventyrs glömt kri mänskligheten, som inneslutas i som resa sina kors i himlens sky. En " Husmoder på landet " bekän novärld, som tidningen på inslagen gets förhistoria, rekommenderas stu världskriget liksom i dess följder, är Förklädda Golgata ' n, var jag må gå! ner att hon ingalunda föraktar mat väg sökt att nå, och vid vilken även diet av de brev *), som under de när maste åren före krigsutbrottet avsän recept i de tidningar där de redan dess framtida hopp fästes. icke ny; den kommer ofta till synes De siras ut med höga pelarrader des från kejisar Wilhelm till tsar NiKv. T .-pennorna. finnas och äga berättigande, men är i det tryckta ordet och ännu oftare med runda bågar, spetsade arkader, kolaj. Det brittiska imperiet med däremot glad att möta något helt an i tankeutbytet människorna emellan. men vad de äro vet jag nog ändå. dess fria författning och växande Hur är det möjligt, frågar man, Därinom orgelbrus och hymn och nat i Kvinnornas Tidning, såsom makt var en nagel i ögat på den till samhälleliga spörsmål m. m. samt att världshärskardöme aspirerande kej att kristna folk, som nu skett, i fyra psalm, saren.
Handlingar inom så kallade asterisker, som till exempel <gäsp> och * snyft * kan fungera som kontextuella hjälpmedel till en lekfull eller avslappnad diskursiv ram (se till exempel Herring 2001 för en allmän beskrivning av datorspråk). A Semantic and Syntactical Study of bara and its Equivalents in Written Modern Swedish.) 222 Nyström, Catharina, 2000: Gymnasisters skrivande. Det är således relativt nytt för oss att informella konversationer mellan nära vänner i stor utsträckning är skriftliga. I någon mån försöker samtliga föräldrar styra hur länge deras barn använder datorn och hur sent de sitter uppe på kvällen. Ungdomarnas språkbruk har betraktats som personliga val och förknippats med hur de vill framställa sig själva i olika kommunikativa verksamheter. Ett verksamhetsperspektiv, se avsnitt 3.1.2 och 3.2.1, kan ge en ökad förståelse för ungdomars dagliga interaktion och därmed bidra till att problematisera bilden av ungdomsspråk, SMS-språk, chattspråk och liknande. Han låter dock sina ögon ” segla ut ” över matsalen (rad 9 – 10). don ' t get mad at me, i would never leave you for a banjo säger: jag vet don ' t get mad at me, i would never leave you for a banjo säger: på tok för lång tid don ' t get mad at me, i would never leave you for a banjo säger: vad ska du göra på valborg? °nä° (0.8) °du tar å° ducka (.) I analysen ges flera exempel på hur de istället konstrueras på olika sätt i olika verksamheter. Den första av undersökningens tre huvudfrågeställningar, vilka verksamheter ungdomarna deltar i, besvaras alltså i kapitel 5 utifrån ett makroperspektiv. Individer utses som representanter för de varieteter som studeras, till exempel en viss dialekt. Olika verksamheter går ofta in i varandra och de befinner sig på olika nivåer i förhållande till varandra vid olika tillfällen. Rötter i projektet UNO har även Quists (2005) undersökning av språkbruk på en socialt och etniskt heterogen gymnasieskola i Köpenhamn. Uttalade mål och tydliga verksamhetsorienterade roller förekommer i flera av de verksamheter jag observerat när jag följt Gustav på hans arbetsplats. Ledarna var utbildade musikpedagoger, övningarna ägde rum i liknande lokaler och de kommunikativa verksamheter som förekom liknade i stort sett varandra.

Subsets and Splits

No community queries yet

The top public SQL queries from the community will appear here once available.