Split (2)

train · 600k rows

flatten_chunked_text stringlengths 1 33.5k
Han hade redan under 1900-talets första decennium utarbetat ett kyrkoprogram som gick ut på att bygga kyrkan på demokratisering 23 Lenhammar 1977, s. 41, Rosenberg 1948, s. 265-269, Sundkler 1968, s. 125-126, Runestam 1995, s. 143, Brevkopia Nathan Söderblom till Harald Hallén 30 / 4 1920 NSS, UUB 24 Sjöblom 1920 25 KU 1920:34, s. 8-10, FK 1920:39, s. 32, AK 1920:48, s. 66, Riksdagens skrivelse 1920:191, Ahrén 1962, s. 137 not 6, Hallén 1920, s. 82, om Halléns oro för Ekmans tillägg, se Harald Hallén till Nathan Söderblom 29 / 4 1920 NSS, UUB. International Political Economy Series. Eisenachresolutionen 1931 På det Allmänna kyrkliga mötet år 1931 uppstod en häftig debatt om kyrkans relation till staten. Folkbildningen i folkhögskolor och friskolor utgjorde försök att organisera egna vägar till bildning utanför de etablerade bildningsinstitutionerna. Jfr exempelvis den prästkarikatyr av tjock vällevnadsman med osande predikningar som var aktuell genom Frödings dikt ” Våran prost ” från 1891. I Värmland skulle konstnärerna heta Christian Eriksson, Gustaf Fjæstad, Bror Lindh, Per Tellander, Axel Törneman och Otto Hesselbom. Estrup valde att sitta kvar vid makten, för att regera med hjälp av provisoriska undantagslagar. Hallén often accused that Church movement for creating a new distance between Church and public opinion. I riksdagen krävdes dessutom att utredningen borde bearbeta frågan om utökad lekmannarepresentation i kyrkomötet. Vandrandet skulle ackompanjeras av en dräkt i passande stil: En vandringens sommar haver detta varit för mig. Hallén ville att undervisningen vidgades till att omfatta hela Jesu undervisning, och ej bara bergspredikan.
Motsvarande värden efter 24 timmar var 8,6 respektive 7,5 mmol / l. Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Anna Norhammar har hållit arvoderade föreläsningar varav en del för olika läkemedelsföretag. Styrkan i rekommendationen rubriceras som klass 2 a, dvs att det finns en varierad uppfattning om nyttan med den föreslagna behandlingen, men att tyngden av tillgänglig evidens och uppfattning tydligt framhåller behandlingen som värdefull. Han delar flera av de under Lars Rydéns namn angivna forskningsanslagen. Våra egna data talar i liknande riktning [Mellbin och medarbetare: opublicerade data från DIGAMI 2]). Efter en genomsnittlig tid av 3,4 år var den absoluta dödlighetsminskningen mellan den konventionellt behandlade kontrollgruppen och den med insulin intensivt behandlade gruppen 11 procent, dvs den relativa risken (RR) att avlida var 0,72 (95 procents konfidensintervall 0,92-0,55; P = 0,011). En närmare analys visar med andra ord att inte heller HI-5 håller som grund för de påståenden Dellborg och Svensson gör i sin medicinska kommentar. Figuren illustrerar att i DIGAMI 1 hade patienterna blodsockernivåer vid inklusionen som var avsevärt högre än i DIGAMI 2. Klas Malmberg, adjungerad professor i kardiologi, institutionen för medicin, Karolinska institutet; specialistläkare i invärtes medicin och kardiologi; Man observerade ingen mortalitetsskillnad under den 6 månader långa uppföljningsperioden. Linda Mellbin har inga jävsförhållanden att uppge. Anna Norhammar, medicine doktor, postdoc, enheten för kardiologi, institutionen för medicin, Karolinska institutet; specialistläkare i invärtes medicin och kardiologi Dessutom resulterade tillförseln av GIK i ett stigande blodsocker. Medical Science Director, AstraZeneca Global R&D, Mölndal Detta skall dock inte förhindra att man strävar efter en normalisering av blodsockernivåerna, något som i intensivvårdsmiljö visat sig ha stora mortalitetsoch morbiditetsvinster [8]. Vad studien däremot visade var att vid jämförbar glukometabol kontroll var mortaliteten lika i de tre studiearmarna. Under de första 24 timmarna skiljde sig inte den genomsnittliga blodsockernivån mellan de två grupperna (infusionsgruppen: 8,3 ± 2,2;
förstås, och deras rätta mening, hvartil de alludera, inhämtas utom Mythologisk insigt, och kundskap om Romares och Grækers hemseder; lika så litet kommer man ock til rätta med Finnarnes Runor, utom Mythologie. I den afsigt, at gifva ljus åt den äldre Finska poësien, har jag gjort den Mythologiske Samling, som jag nu ställer inför allmänhetens ögon, under det jag i flere år genomgått alla tilgängelige, och möjligen i landet existerande Runor, af hvilka jag tillika utplockat flere hundrade ord, til en vacker tilökning til et nytt Finskt Lexicon, med phrases, som nu äfven är under renskrifning. Under en tid af några och 20 år, som jag samlat och granskat Finska ord, har jag väl blifvit varse, at flere ord til ljud och betydelse äro lika med Graekiska, men huruvida Probsten D. Nils Idman (l.c. p. 39.) rätteligen slutar, at Finnarnes Hedniska Gudalära varit til största delen Grekisk; hvilket däraf skulle bestyrkas, at de fläste Gudars namn äro i Finska Språket främmande och komma intet af Finska ord; det är något som jag, för min ringa del, anser vara betydande tvifvelsmål underkastadt; emedan de med samma skäl, i min tanka, kunde hänledas ifrån Hebraiskan, eller flere Europäiska än lefvande språk. Så väl Stam-orden i Finskan och ändelserne, hvilka äro Finske, som den Mythologiska. Genealogien tyckes bevisa motsatsen; härtil gömmer, at samma begrep, som Romare, Græker, Göther, med flere, sig gjort om sina större och mindre Gudamagter, hafva ock Finnarne. Dessutom äro någre Mythologiska namn verkeliga Stam-familiers, märkelige i lifstiden och efter döden ihågkomne personers samt än varande orters namn. Med den Finska Mythologien har jag ock velat förena den Lappska. Hvad jag af Lappska Mythologien anfört, har jag tagit af et Manuscript, författadt af Danske Missionairen, Lenart Sidenius, och
och grenljusen nedbrunna i stakarna tog Ye Sing åter på sig de tjocka skorna, och gästerna sade god natt. Men medan vi sade adjö, lyckades jag i förstugans mörkaste vrå sticka in mistelkvisten bland banden på Millys hatt. Vännerna. Under ett par månader hade Anderson varit sysselsatt med att genomkorsa den stora republikens nordvästra stater, i akt och mening att samla prenumeranter på Missionsbladet, Kristlig och politisk tidning för svenskarna i Amerika. Som emellertid ofvannämnda svenskar icke tycktes tillbörligt uppskatta denna publikation, hade det ekonomiska utbytet af Andersons välsignelsebringande verksamhet blifvit skäligen klent. Förgäfves hade han förevisat de dyrgripar hvarmed bladet i fråga begåfvade sina förskottsbetalande prenumeranter, men de praktfulla håfvorna en oljetryckstafla föreställande »Jerusalem i sin härlighet» eller ett porträtt af Martin Luther, efter fritt val förmådde icke uppmjuka den ytterst lindrigt kristliga befolkningens hjärtan i den mån, att de blefvo villiga att öfverlåta sina dollars i Andersons trogna vård. Anderson var således just ingen Rockefeller, när han en vacker eftermiddag kom på utslitna klackar vandrande järnvägslinjen mot den lilla staden Little Springs i Iowa, där han visste, att en ganska blomstrande svensk missionsförsamling var till finnandes. I hans ficka funnos tre exemplar af Förenta Staternas kvartsdollarmynt och från dessa hade Anderson föresatt sig att icke skiljas, förrän bleka svälten stirrade honom i ansiktet. På grund af denna sin obenägenhet för utgifter styrde Anderson sina steg till den svenske pastorns bostad, där han kunde beräkna att för en dag eller två få tak öfver hufvudet utan penningar och för intet, eller i värsta fall i utbyte mot ett halfårs gratisprenumeration på Missionsbladet. Andersons beräkning slog inte heller fel. Ty när han för pastorn framställt sitt ärende, bjöds han på mat hvarefter han inkvarterades i ett rum, där den af olyckan hemsökte gudsmannen redan förut hyste en tidningsagent, representanten för kristliga ungdomstidningen Blåklockan, mr Gus Sutherquist. Af vissa skäl fann mr Anderson sig föranlåten att gent emot mr Sutherquist iakttaga ett ytterst reserveradt uppträdande, och mr
De senaste fynden talar för att en störning i centrala nervsystemet ligger bakom kroniskt trötthetssyndrom, som karaktäriseras av såväl neurokognitiva som somatiska symtom. Andra tecken på ett aktiverat immunförsvar finns också, som förhöjda nivåer av cirkulerande immunkomplex och ökad förekomst av olika slags autoantikroppar [50-51]. Likheter med fibromyalgi har påvisats, men dessa patienter har mer smärta och triggerpunkter för smärta [16]. Syndromet beskrivs i medicinsk litteratur av den amerikanske neurologen Beard 1869, och har troligen ingått i diagnosen neurasteni [3]. Det finns också data som pekar på en påverkan av tillväxthormon [66]. Patienterna är sällan nöjda med det medicinska omhändertagandet. En systematisk genomgång av studier har däremot gjorts [97], och dessa visar på att < 10 procent av patienterna tillfrisknar helt. Immunsystemet interagerar med det neuroendokrinologiska systemet, och det är troligt att även små immunologiska stimuli kan orsaka påverkan på det endokrina systemet [70]. Efter sex års arbete med dessa patienter finner vi det önskvärt att en myndighet ställde aktuell information till förfogande för behandlande läkare, exempelvis i form av en hemsida. Ofta är subkortikala delar involverade och ibland mer djupliggande strukturer [29, 71]. Sedan den nu använda definitionen introducerades 1994 har ingen längre uppföljningsstudie gjorts. Sömnfysiologi har studerats och en skillnad påvisats i sömnstörning mellan patienter med kroniskt trötthetssyndrom, patienter med multipel skleros och friska försökspersoner [60]. (Ruta). Trötthet är bara ett av dem. De kan utredas, diagnostiseras och följas inom primärvården, om läkaren är informerad om tillståndet. Denna axel är central vid hanterandet av stress. Sömnstörningar av ospecifik karaktär har också påvisats [62]. I populationsbaserade studier har dock könsfördelningen hittills varit nästan jämn [17, 18]. Förhöjda antikroppstitrar i serum har påvisats mot olika virus, men detta har kommit att tolkas som en polyklonal aktivering av B-celler utan specificitet. * orsakar rejält minskad möjlighet att utöva tidigare aktiviteter på arbete och / eller fritid.
– Jag eger ej den ringaste rättighet dertill, min herre ... Se här prinsens reverser. Med ett penndrag, som angår en summa penningar, gör jag ett slutstreck öfver alla de dåraktiga förhoppningar, som under ett par månader utgjort min villa ... Är ni nu nöjd? – Fullkomligt! svarade Gaetano, och då han fått Guilios papper på fickan, mildrades fullkomligt det kalla uttrycket i hans ansigte. – Förlåt Italien, herr vikomt, hvad ni der lidit, men tro att ni lemnar qvar vänner, som mången gång med djupt intresse skola påminna sig er och det värdiga slutet af ert uppträdande inom en familj, som snart förlorar den andra eller rättare första af sina representanter, ty prinsessan är mycket svag. Här åtskiljdes de båda unga männen. Vikomten hade lyckats dölja sin förtviflan och Gaetano sin svartsjuka, som ändock brann på djupet. Fjorton dagar sednare hade prinsessan Montefiori gått att förena sig med sina höga förfäder, men dessförinnan hade hon välsignat det af kyrkan afslutna förbundet mellan sin dotter och sin nu värderade son Gaetano. En afton, då prinsessans sista jordiska önskan ifrigt föresväfvade henne, den nemligen att än en gång få återse sin Guilio, gick detta i fullbordan. Guilio inträdde sakta, obemärkt, med lutande gång och sänkt öga. Knäböjande vid moderns säng, emottog han hennes välsignelse och gaf henne sin hemlighet, den hon förde med sig i grafven. Straxt derpå försvann den unge prinsen ånyo; och först efter flera veckor, då Gaetano med sin unga maka lemnat Rom för att under en tid med kärleken, konsten och poesin till följeslagare svärma i andra delar af Italien, återsyntes i det nästan utdöda palatset Montefieri skuggan af dess fordne egare, siste ättlingen af denna gren. Den gamle trotjenaren Pietro var nu den enda betjeningen; och prinsen, som nästan aldrig gick ut, ej sällskapade med någon och icke emottog en enda menniska, hjelpte sjelf till med det lilla, som var honom behöfligt. En eremit kunde ej lefva tarfligare och strängare. Det enda, som saknades för att göra illusionen fullkomlig, var heligheten.
Utöver detta florerade periodvis även tidskrifter såsom Strix, Ord och bild, Varia, Ljus samt Allers familjejournal bland gymnasister samt tidskrifter kopplade till skolföreningslivet.265 Bokoch tidningsläsning var följaktligen ett bärande inslag i den bildningsverksamhet som bedrevs, och gymnasisters läsvanor föll väl in i de allmänna lästrender som präglade 1800-talets framväxande medelklass. HGF. Getingen. UGF. Sociologen Mary Ann Clawson, som analyserat ordensväsendets kulturella och sociala betydelse i Västeuropa, Storbritannien och USA från medeltid och in på 1900-talet, hävdar att broderskapsmodellen legat som grund även för mer sentida samhällsorganisering, detta därtill i en omfattning som alltför lite uppmärksammats av historiker. Hvilken är f.n. vårt lands namnkunnigaste man, de kungl. Han betecknar denna typ av korrektionsverksamhet förlagd till elevkretsarna som central för såväl skolornas sociala fostran som för upprätthållandet av ordningen. F.IV. På ett mer övergripande plan bör denna omvandling också ställas i skenet av det korporativa samhällets omstöpning. Se exempelvis Qvarsell 1988, s. F.IV. Auktoritet och ansvar för eleven delades på ett tydligare sätt mellan skola och hem, och skilsmässan från föräldrahemmet flyttades fram till eventuella universitetsstudier.171 Det finns vissa problem med ovan angivna förklaringar. På så sätt fungerar alstret även förtydligande för historieintressets möjliga dimensioner samt svårigheten att, med enskilda författares alster som utgångspunkt, ringa in ett slags kollektivt historiebruk bland gymnasister. 326 Jfr Lacy 1970, s. Med friheten kom alltså faran. Del I. Straffet blev ofta att en tidsfrist sattes för inbetalningen; ibland kombinerat med hot om ytterligare böter, offentlig varning eller uteslutning.251 Bestraffningen var alltså uteslutande ekonomiskt och symboliskt betingad och inte kroppsligt. Se även Karl N., ” Medgång gifver vänner, motgång pröfvar dem bäst ”, FAV. Forskare som Hammersley, Woods, Blatchford och Sharp uttrycker snarlika motiv. I vissa fall rörde det sig om tvister mellan enskilda medlemmar med bakgrund i upplevda oförrätter, i andra om illojalitet mot föreningen eller om misskötsel av ett ämbete.
Jak anund Hæmingson gør allom. mannom witterlikt thettæ breff [høra] eller see. at jak hawer. latit staphane niclisson ena halwa stang j nawastadha. skoghe. ok ther medh een halff attung j husby skoghe liggiande j thøm syu attungom som gudhmunder agher fori swa pæningæ som oss badhom anøgdhe. Hwilika iordh iak affhender mich ok minom erfwingiom ok tileghnar jak thøm. fornempdæ stephane ok hans arfwom til ewerthelika. egho.
Nikodemus hade varit försiktig. Han hade smugit sig till Jesus om natten (Joh. 3). Även Josef från Arimatea var en Jesu lärjunge, fastän i hemlighet, av fruktan för judarna (Joh. 19: 38). De voro så rädda, alla människor omkring Frälsaren. Somliga bland folket hade redan tidigare vid hans besök i Jerusalem till lövhyddohögtiden sagt: Han är en rättsinnig man. Men de talade i tysthet. Ingen talade öppet om honom av fruktan för judarna (Joh. 7: 13). Den blindföddes föräldrar vågade icke själva giva besked, utan hänvisade till sin son, därför att de fruktade för judarna (Joh. 9: 22). Jämväl bland rådsherrarna funnos på slutet många, som trodde på honom. Men för fariséernas skull ville de icke bekänna det (Joh. 12: 42). De voro rädda. Fariséerna fruktade för att fromheten skulle alldeles fördärvas av denne djärve och egenmäktige väckelsepredikant. Politikerna fruktade för folkets öde. I rådsförsamlingen sade de: »Om vi låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då och taga ifrån oss både land och folk» (Joh. 11: 48). Vid ett senare sammanträde beslöto de att gripa Jesus och döda honom, men de voro rädda för folket. Det måste ske med list, icke under högtiden, »för att ej oroligheter skola uppstå bland folket» (Mark. 14: 2). Pilatus var rädd. Han var rädd för folket. Han var rädd för kejsaren. När han hörde judarna tala, blev hans fruktan ännu större (Joh. 19: 8). Han var rädd för sin hustrus dröm. Kanske också en smula för fången. Uppkom icke hos honom en obestämd rädsla för den underlige mannen, som förde ett så oväntat språk till sin välgörare? Rundt omkring Jesus råder fruktan. Lärjungarna, huru blevo de icke förskräckta. Hur tappade de icke besinningen. De övergåvo honom och flydde hals över huvud.
10f; i Bergenlöv 2004, analyseras rättsligt material som diskurs och retorik, s. I synnerhet var våld mot föräldrar, svärföräldrar eller husbönder länge omgärdat av stränga straff. Ingen av de föreslagna lagändringarna anammades och till och med den starka klasskritiken mot bötesförfarandet rättfärdigades med argumentet att det drabbade både hög och låg, om än på skilda sätt. Underförstått anser han därmed att det är hustrun och hennes ovilja till sexuellt umgänge som har drivit honom till sexuellt ofredande och äktenskapsbrott. Äktenskapskonflikterna som behandlades av kyrkorådet i Växjö var vanligen inte av en 482 Av protokollen från perioden 1866 – 1889 framgår det tydligare än tidigare när och exakt vid hur många tillfällen makarna tilldelats de enskilda varningarna av församlingsprästen. Förslaget att tilldöma oeniga makar skilsmässa, även om de inte varit bötfällda för oenighet tidigare, eller varit skilda till säng och säte, var däremot nytt och mer genomgripande. 978 Avslutningsvis lämnade lagutskottet ett förslag om besöksförbud för makar som tilldömts skillnad till säng och säte. 938 Bondeståndets protokoll vid lagtima riksdagen i Stockholm, åren 1853 och 1854, Andra bandet, Stockholm, 1854, § 8, s. 397. Därutöver försvårades hustrurs möjligheter att rättsliggöra mäns våld av en mängd andra skäl som kunde handla om alltifrån upplevda skamkänslor, 291 Gordon, 1989, Introduction / vii, s. 291; 1992. 299 Som framgått i analysen av ståndsriksdagens diskussioner utgick de flesta ledamöter från beskrivningar av äktenskaplig oenighet och våld ur de lägre klasserna i sina yttranden. Svenska erfarenheter i andra världskrigets efterdyning, Atlantis, Stockholm 2008. Symboler och begrepp som oenighet, våld, familj, äktenskap, hustru, husbonde, hushåll etc. har alla en klar koppling till kön varför en könsteoretisk tolkning av dem är relevant. Som exempel nämner han bland annat ett fall där en hustru utsatts för våld och av rädsla för sitt liv hade flyttat från sin man, Nylander, 1961, s. 94.
Han gick in ensam, ett föremål för många blickar och anmärkningar. Det fans i alla fall ännu någonting af renhet qvar hos honom. Han såg visserligen sjuklig och utarmad ut, men hans ansigte bar ännu ett uttryck af ursprunglighet, af sedlighet, nästan oskuld, som icke ens hans naturliga råhet kunnat helt utplåna. Det var detta ungdomens och den goda helsans adelsdiplom, som ännu vid inträdet i detta armodets hemvist var prägladt på hans anlete, men som var dömdt att snart nog derifrån försvinna. Matti anvisades en plats innerst i ett af de fuktigaste rummen uppe på vinden, der han tillsammans med tio personer af båda könen kunde logera bland de lumpor och bristfälliga möbler, som tillika med några knippor kringkastad halm utgjorde rummets hela bohag. Hvad mer icke var han van vid synnerlig beqvämlighet, icke ens vid frisk och sund luft, men i alla fall var stugan der hemma jemförelsevis ett paradis, oaktadt torroakanerna; der fans åtminstone ren halm på spiselbäddarne, och i hela den stora rymliga stugan bodde endast sex personer, allesammans i patronens tjenst och duglige, arbetsamme gossar, liksom han sjelf. Redan första natten hade han blifvit så utfrågad, att alla innevånarne i rummet visste nära nog lika mycket som han sjelf. Tyst och utan ord hade de öfverenskommit att den nykomne snart nog skulle bli deras vederlike han skulle nu »hjelpas» för att sedan dess säkrare kunna bli deras kamrat. De skrattande qvinnorna togo snart ur honom det landtliga återhållsamma sättet, de der »sockenkyrkofasonerna», som så illa passade här på stället, och lärde honom den ton af skrålande råhet, som utmärker Helsingfors hamnbusar, medan männen gjorde sitt till för att inviga honom i superiets och all annan depravations öfriga detaljer. Huru Matti uppehöll sig under de första veckorna är svårt att säga. Han hjelpte om dagarne en supig timmerman vid dennes arbete och lät sig af honom förledas att om aftnarne deltaga i de små uppfriskande festerna uti utskänkningsbolagets inbjudande salong.
jande) ämnen: matlagning, bakning, konservering, dukning, servering, väfAnmälningar till hösttermin emmottages under augusti månad skrift nad, sömnad, tvätt, mangling, strykning, födoämneslära, barnavård Och hals olära. ligen eller i skolans lokaler. Prospekt på begäran. N y kurs börjar den 14 sept. Undervisningen i skolan pågår under 9 månader med början den Riks 180 63. Allm. Prosp. gen. Kapten J. Thulin. LUWD 6 sept. Afgift för helinackordering på skolan jämte undervisning 35 kr. Gymaastikdirektörsexamen Vid Professor Unmans Institut börjar d. 20 sept, ny (ett-årig) kurs i Massage och Sjukgymnastik Begär prospekt. Doktor K. Kjellbergs Elisabeth M. Glantzberg. i månaden. Sökande bör ha fyllt 15 ' år och måste förete läkareoch skolbetyg. Anmälningarna böra vara inlämnade innan den 1 sept, till un dertecknad. / / / ce Bergström, föreståndarinna. Nya Elementarskolan för flickor, Stockholm Riks 117 55 (Ahlströmska skolan) Allm. t. Österm. Sapa Samuelssons 29 Kommendörsgatan, invid Cirkusplan. Kindergarten, Småskola (även gossar), 8-klassig elementarskola, Gymnakurser i linneoch klädsömnad, barnkläder, knyppling loch konstsömnad taga åter sin början 15 sept. Skriftliga^ anmälningar före 10 sept därefter s lum (alla linjer) Mottagning efter 20 aug. H östterm. börjar i sept. kl. 11 f. m. äfven muntliga i skolans lokal N. iFogelbergsgatan 4, Göteborg. Anna Ahlström, fil, dr. Ellen Terserus. Prospekt mot porto. kurs i n assagi och s jukgymnastik, Nobynäs Hushållsskola Vid Ekefors ' husmodersskola Begär prosepkt I å Yärmdön, invid Stockholm, finnas ett par platser lediga till stundande Stockholm. Holländaregatan 3. arbetsår. Praktisk och grundlig undervisning meddelas i alla ett hemsi göromål, sömnad (jämte ' tillskärning), språk och musik. Examinerade lärarinnor.
Doktor KNUT HANNER tagande i de anordningar, som kunna komma a t t begäras. Detta är en utveckling som knappast längre torde låta sig hejdas. Den ena lokala luftskyddskommittén efter den andra Allm. praktik, kirurgi, olycksfall. Humlegårdsg. Sjukbesök. tid säkr. Tel.- ser dagens ljus i landets olika delar. Den ena publikdragande luftvärnsefter den andra har ägt rum under sommarns lopp. Efter de Stockholms stads Poliklinik dagen vid Kornhamnstorg 4 Måndagar,onsdagar,fredagar kl. 9-½ 10 f.m. stora luftvärnsövningarna i samband med höstmanövrerna i Bergslagen har nu Norrköping framträtt med För medellösa kostnadsfritt, för andra mot Sveriges första stora, på civilt lokalt erläggande av 2 kronor. initiativ anordnade luftförsvarsövning. Den lyckades vinna allmän och lojal medverkan från befolkninFÖRLOSSNINGSHEM gens sida och samlade 30,000 åskadare. Trots dess försöksmässiga kaLINNÈGATAN 19 Mottager inackord. även för längre tid. raktär har den av pressen beteckTryggt och ogen., välrek. nats som en mycket lyckad tillställTel. 62 78 24. ning - vilket väl måste vara ur den >försvarande> sidans synpunkt. Hur skickliga våra egna flygare äro som angripare skall ju i detta sammanhang icke diskuteras. Ryggskott, Ischias, Neuralgi Thor Holmström Men förloppet av en luftvärnsövKungsgatan 35. Tel. 21 04 14 ning, det må vara aldrig så >lyckat>, Mottagning 10-1 och efter överensk. kan aldrig dölja disproportionen mellan det vi hoppas vinna och priset som begäres därför. Medan man för icke länge sedan homeopatisk praktik. Mottagning 11-2 Rådfrågning även pr skrattade åt tanken att hela civilbekorrespondens. Begär prospekt och frå- folkningen skulle förses med gasgelista. Leg. läkare. masker, emedan det vore fullständigt Adress: Upplandsgatan. 16, 4 tr. (hiss) tillräckligt om endast de mest utStockholm.
På en veckas tid må ste skörden vara fullbordad. Välj därför alltid \ iskafors SKANDINAVISKA GUMMIAKTIEBOLAGET VISKAFORS wm skodon till fabrikspriser. Till salu i alla specialaffärer. Solen bleker! Kungl. Hovleverantör GÖTEBORG. # jötngåtå$mltan. matsafsi oeft fionôitorU setneting. TTtustfc dagligen. f joU årets priset sänkta med 20 — 25 ° / o. Best. pr te I. J 9268.; Förlovar Ditå 33anèets ^Restaurant Kungsgatan 4J. ' Telefon JOT 89. Slottskogen, vi b stora dammen. eller Q ift er Ni Eder, så annon sera det i < J «<i / / / / / / / / / / / / (/ l«lllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll« (IIIIIIIIIIIIIIIIHI in THESALONGEN — GÖTEBORGS I MORGONPOST Alla Edra vänner, läsa den tidningen. • •• hos Läst i varje bildat hem i västra Sverige. 4 % lllilHliillBIHIHIIillllllllillllH " « 1 löst repa de små med sina flinka hän der bladen från buskarna och kasta dem i korgar, som äro placerade pa deras rygg. Den första skörden är den värdefullaste av de tre eller fyra som thébusken årligen bjuder. Bla den äro nämligen i slutet av april späda och välluktande ooh lämna de finaste thésorterna. Själva théblommorna användas icke vid théberedningen. Men med avplockandet av de fn ska, gröna bladen är icke arbetet me théberedningen färdigt. Det åter står en hel del procedurer innan thée kan exporteras. Vanligtvis » kil,F man på grund av färgen mellan huvudgrupper av thésorter, svart och grönt thé. lör att era svart thé låter man bladen, utbre ^ på träramar överspända me n ' • vissna något, så att de förlora styvhet. Därefter rullas de.
Second, the period had both Conservative governments in 1991-1994 and Social Democratic governments in 1994-2002. Uppenbarligen ansåg såväl utbildningsdepartementet som Skolverket att arbetet med värdegrunden krävde en hel del informativ styrning Jens Pedersen (2000) visar i sin studie Vägar till värderingar och värden att lärare har många olika uttydningar av begreppet värdegrund. Det är texten .per se., som står i fokus för intresset, inte författarens intentioner eller dess kontext.72 Länge använde också historiker narrativ i ett försök att bringa ordning i ” förflutna händelsers kaos ” .73 De omformulerade helt enkelt sitt källmaterial till berättelser och fyllde ut de luckor som uppstod på grund av brist på belägg. Therefore, it is essential for politicians to be able to say and demonstrate that they know about the so-called reality they refer to. Vad vi kunde se var en social breddning av hela utbildningssystemet, från förskola till universitet. The second public narrative about A School on the Market represents one example of solutions for many problems in schools and is clearly evident in the parliamentary debate. 206, Björn Samuelsson, v Prot. Återigen är det skolans roll i samhället, som är i fokus. Ett underlag för diskussion och överväganden om framtidsstudier i Sverige. De dominerande berättelserna 90 5.1 Vi bygger en skola för alla ... 90 5.1 Vi rustar Sverige inför framtiden 102 5.3 Det är här vi lägger värdegrunden .. 107 Kapitel 6. De identifierades som dåligt begåvade, lata osv. (2008) Bildning och pedagogik – en akademi för bildning? Det handlar om att det svenska utbildningsväsendet måste tillhöra de absolut bästa i världen för att Sverige skall kunna upprätthålla sin roll som välståndsnation. En bra skola är i sammanhanget en önskan som alla delar, motsatsen torde vara en absurditet: 300 Vem är samhället? 50 Beatrice Ask, m Prot.
Lag (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler Inledande bestämmelse 1 § I denna lag finns bestämmelser om verksamhet med utbyte av sprutor och kanyler (sprututbytesverksamhet) i syfte att förebygga spridning av hivinfektion och andra blodburna infektioner bland personer som missbrukar narkotika. Sprututbytesverksamhet skall bedrivas på ett sådant sätt att den enskilde kan motiveras för vård och behandling. Vad som i lagen sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting. Tillstånd att bedriva verksamhet med utbyte av sprutor och kanyler 2 § Sprututbytesverksamhet får bedrivas endast av landsting inom ramen för dess hälsooch sjukvård och sedan Socialstyrelsen har meddelat tillstånd till verksamheten. Tillstånd får meddelas endast om den eller de kommuner där verksamheten skall bedrivas har biträtt ansökan. 3 § Innan en ansökan om tillstånd ges in, skall samråd ske mellan landstinget och samtliga kommuner inom landstinget. I ansökan skall landstinget redovisa hur behovet av avgiftning och vård av missbrukare kommer att tillgodoses. 4 § Socialstyrelsen får meddela tillstånd till sprututbytesverksamhet för högst två år åt gången. Har en ny ansökan getts in till Socialstyrelsen innan tiden för gällande tillstånd har löpt ut, får verksamheten fortsätta i avvaktan på Socialstyrelsens beslut. 5 § Ett tillstånd får återkallas av Socialstyrelsen, om det förekommer missförhållanden i verksamheten. Villkor för utbyte av sprutor och kanyler 6 § En spruta eller en kanyl får lämnas ut av landstinget endast om en begagnad spruta eller kanyl samtidigt lämnas in. Utlämnande får dock ske om det finns särskilda skäl till varför motsvarande begagnade sprutor och kanyler inte kan lämnas in. Sprutor och kanyler som lämnas ut skall vara märkta på ett sådant sätt att det går att fastställa ursprunget. Sprutor eller kanyler får lämnas ut endast till den som har fyllt 20 år. Utlämnande får ske endast vid personligt besök. Endast personer som kan anses bosatta i ett landsting som har beviljats tillstånd får delta i sprututbytesverksamhet i det landstinget. Överklagandeförbud 7 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas. Bemyndigande 8 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela sådana ytterligare föreskrifter om sprututbytesverksamheten som behövs till skydd för enskilda. Ändringar och övergångsbestämmelser Förarbeten Prop. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
Det lömska mordet på Tysklands utrikesminister, d: r Walther Rathenau, har i ett slag för all världen ställt i bjärt belysning, huru febersjukt och ur gängorna det tyska folket är. En av våra egna skalder siade en gång om huru » blåaste vår skall knoppas » den dag Sveriges folk drives samman med gisselslag. I Tyskland ha gisselslagen ej saknats — från hungerblockadens hemska år och till de utarmande skadeståndskraven, de färgade trupperna i ockupationsområdet, den i Folkförbundets namn i Saar-området bedrivna förtryckarregimen, den orättvisa delningen av Oberschlesien. Men gisselslagen ha ej sammanfört folket, utan tvärtom främjat partisöndringen och det vilda hatet mellan landsmän. Mordet på Rathenau är ej ett isolerat vettvillingsdåd, utan i främsta rummet ett symptom på tidens och folkets sjukdom, något som för övrigt även gäller det vilda raseriutbrott, som efter mordet, och ej blott under de första timmarnas omedelbara återverkan av sorgebudskapet, kännetecknade vänsterradikala riksdagsoch lantdagsmäns beteende mot allt vad monarkister hette. När stora politiska partier offentligen utskrikas som en samling mördare och när försök göras att misshandla ledande medlemmar av dessa partier under pågående riksdagssammanträde, då har söndringen inom staten fortskridit betänkligt långt, längre än enbart mordgärningen visar. Det febersjuka Tyskland.382 DAGENS FRÅGOR Där bakom ligger en långvarig, å ömse sidor i tal och skrift, i tidningsartiklar och privatsamtal bedriven upphetsningskampanj, som å ena sidan driver råa högerfanatiker att telefonera smädeord till den mördade statsmannens åldriga moder, å andra sidan förmår exempelvis den ålderstigne socialisten Eduard Bernstein att slunga mördarenamnet i ansiktet på högerledaren Karl Helfferich.
Nedan redogörs för tio fall där HSAN under andra halvåret år 2000 beslutat om påföljd för läkare i primärvården och där orsak till anmälan varit försenad diagnos. Fallbeskrivningarna har begränsats till att endast beskriva förlopp och nämndens bedömning.
om han inte gör poäng så gör hv mindre mål ock då är det mindre changs att hv vinner matcherna så enkelt är det det förstår du väll? En förankring av konceptet om medborgarrollens informella dimension återfinns i teoribildningar om det civila samhället.7 Dessa blev belysta bland annat genom Demokratiutredningens arbete under 1990-talets senare del. Men det sociala samtalet skulle antagligen inte upphöra om medierna gjorde det. Det var illa riktigt illa!! Du är en SKAM för manssläktet! Diskussionens handlingsinriktning Till diskussionens ordning och struktur hör också dess eventuella syfte att uppnå vissa synbarliga resultat. Rättelser och upprepningar ingår i analysen nedan (Tabell 12.1) i kategorin övriga. Läge för detta är det dagen efter match, då också förhandsanalyser börjar produceras inför kommande match. Dessutom kan man beskylla andra för brister som man utan vidare själv kan ha. Normerna slutligen, kom inte som direktiv uppifrån utan hade vuxit fram ur deltagarnas uttryckliga behov. Vad man än väljer att kalla analysen så följer den dock principerna för en innehållsanalys. Göteborg: Daidalos. 3 och 4 är då följaktligen ställningstaganden för politiken, dvs. Signatur L Signaturen är en av de mer frekventa och därmed erfarna deltagarna och innehar säkert en viss status i diskussionsforumet. Vad som blir följden är att idealtypen ersätts av en realtyp. Johansson, Hilding (1980) Folkrörelserna i Sverige. Det civila samhället ska i deras version uppfattas som området mellan stat och marknad, och vars fyra beståndsdelar är de offentliga kommunikationsformerna, sociala rörelser, föreningar och sammanslutningar samt intimsfären, dvs. Också här finns anledning att påpeka att Schudsons dikotomisering är lite väl skarp. Om förhållandet är liknande det som förmodas gälla postade inlägg, att 20 personer skriver de 27 diskussionsinläggen som postats i medeltal per dag, skulle antalet unika besökare på HV-fantasten vara 207 Från norra ståplats till cyberspace omkring 750 personer som gör de drygt 1000 besöken per dag.1 Detta är en uppskattning som är högst osäker. Dahlqvist konstaterar då att den begreppsliga åtskillnad som görs idag mellan sfärerna stat och civilt samhälle liksom marknaden, inte existerar i västerländsk idétradition.
Också har det nog inte varit någon lätt uppgift initiativtagaren, herr G. Schönmeyr, som bekant en af direktörerna för Bangue de Paris et de Suéde, påtagit sig i och för insamlandet af nödiga medel och organiserande af det hela, och kolonien har all anledning att vara honom förbunden för det resultat, hans osparda möda lyckats åstadkomma. Andra äro större, många ha kanske fullständigare teknisk utrustning, en strängare vetenskaplig karaktär: Svenska koloniens ambulans står säkert ensam om sin karaktär af hem, ensam om den så speciellt svenska hemtrefnad, som ögonblickligen slår en till mötes som en glad hälsning och utesluter hvarje anstrykning af opersonlig " anstalt ". Lokalfrågan torde för öfrigt ha varit en af dem, som bereda den outtröttlige organisatören de minsta svårigheterna, äfven om en god del ingeniositet måst till för att af disponibel plats afvinna största möjliga ändamålsenlighet. Man hade ju den stora förmånen att ha den svenska gården i rue Guyot, kyrkobyggnadskomplexet, att tillgå. Den stora gymnastiksalen på nedre botten är så att säga den kärna, kring hvilken det hela grupperar sig. Med sina många fönster, genom hvilkas gula och blåa " hemväfda " gardiner sol och luff rikligt strömma in, är den vorden " stora salen ". Under dess glada allmogemålade friser verka dess ljusa träsängar hemifrån med sina afdeliningsskärmar som trefna gästrum i en sörmländsk herregård. Midt i salen långa bord, som i en handvändning förvandlas till " matsal ", och i ett hörn matta och hvilstolar; det är " salongen " för dem, som gå uppe. En trappa upp, i församlingens " Härbärge ", har " lilla salen " inredis, äfven den med samma hemliknande hållning. Köksdepartemenfet har kyrkans pastor välvilligt upplåtit, liksom det är vid hans bord ambulansens personal intar sina måltider. Genom behändigt utnyttjande af befintligt utrymme, såsom afoch påklädningsrummen till gymnastiksalen o. d. har man lyckats skaffa plats för inredande af linnekammare med välförsedda skåp, badoch toalettrum, m. m.
Svensk lag förbjuder att man » i vinningssyfte, tar, överlämnar, eller tar emot organ från en levande människa « (SFS 1994:831). Vi måste försöka optimera tillgången på organ, i såväl rika som fattiga länder, utan att grundläggande etiska regler bryts. Många av dem som säljer har bristfälliga kunskaper om vad förlusten av ett organ innebär, och de har heller inte klart för sig att ett bristfälligt medicinskt omhändertagande, före eller efter ingreppet, kan försämra deras hälsa. Till detta kommer att mellanhänder ofta lägger beslag på en stor del av betalningen. Verksamheten har beskrivits i massmedier och i den medicinska litteraturen. Det leder till exploatering och förnedring, och nu också kriminell verksamhet i form av » trafficking «. I Sverige har Torbjörn Tännsjö, professor i filosofi, anslutit sig till denna åsikt. I Indien, där mer än 1 000 njurar köps och säljs varje år (trots att organhandel är förbjuden), avstår man idag ofta från att fråga släktingar om donation. Unga män från Moldavien lockas av » agenter « till Istanbul med löfte om arbete i byggbranschen. De som säljer ett organ får dåligt betalt, de är fattiga och blir exploaterade, men just fattigdomen gör att de vill sälja ett organ. Detta förklaras med att männen måste arbeta. Illegal verksamhet leder förr eller senare till kriminell verksamhet. Det måste vara möjligt att förbättra dessa siffror, och det gäller också ett stort antal andra västländer. Samtidigt kände de sig förnedrade och utnyttjade; flera av dem uppgav att de kände hat mot den som köpt deras njure [5]. För den som följt rapporteringen framstår Sjöbergs verklighetsbeskrivning i allt väsentligt som riktig. Bristen på organ för transplantation har gett en grogrund för illegal organhandel. Organhandeln fick under år 2003 stor uppmärksamhet i Läkartidningen och i svenska massmedier. I många fall kan säljarens ekonomiska och sociala situation försämras; det finns rapporter om att säljaren avskedats från sitt arbete eftersom han inte kunnat sköta det på samma sätt som tidigare. I många fall har det dock visat sig att männen är arbetslösa och att kvinnorna, som är ansvariga för hushållet, arbetar mer än männen. I länder utanför västvärlden är situationen mer komplicerad. Det grundläggande etiska problemet med organhandel är att fattiga människor utnyttjas av rika. Professionen och berörda myndigheter har i många år agerat för att optimera antalet organdonationer.
Och under som samlades på Ekered, etter att icke i år blir antagen - partiell lösE " annan av invändningarna dm depressionstid vi nu leva, finns ha dryftat de djupt liggande och ning av det segslitna, ja, som det vill mot förslaget, att barnavårdslagen det väl knappast någon, som ännu svåråtkomliga orsakerna till kriget, synas, rent, av hopplösa problemet skall gälla för ungdomen upp till säger, att alla som önska. kunna fä enades om en nordisk aktion som om revision av vår gällande lösdri21 år, galler kostnadsfrågan, d. v. s. arbete. Även måste produktivt aregentligen frågan om fördelningen adresserar sig till Nationernas Förverilagstiftning. Det är Kerstin fröken Hesselgren mellan statsverket och kommunerna bete både ur allmän och enskild synhund och nedrustningkonferensen som i sin motion bl. a. föreslår. av kostnaderna för skyddsuppfostran punkt anses bättre än nödhjälpsar1932. vår gällande lösdriverilags tillämpresp. tvångsarbete. Men även denbeten. Men ty dzr stanna vi inJag kan förstå en skeptisk inställlighetsområde skulle ändras från 1 8 na svårighet lär icke vara oövervinför ett men sedan dela sig uppning till Nationernas Förbund och till 21 är och i stället a t t omyndig nelig, något rom fröken Hesselgren fattningarna. en misstro till ett besluts eller ett ungdom skulle komma under barnaockså framhåller i sin motion. Man vårdsnämndernas behandling under tycker sig därför ha en viss anledRegeringens proposition om bevillagbuds förmåga att behärska en en utvidgad barnavårdslag. Det kan ning hoppas, att riksdagen skulle jande av 3 miljoner kr. till s. bek. ohållbar situation. D u är radikal, vid första ögonkastet förefalla. som låta sig förmås att gå med på Kerredskapsarbeten har därför. som naD~ vill gå till roten. Det förstår jag. om en dylik reform hade cn ganska stin Hesselgrens i motionen framturligt var, mottagits på olika sätt i Även förstår jag, att den sociala reobetydlig räckvidd och därför icke ställda förslag: att besluta begära att pressen. Socialdemokraterna äro bevolution som är förutsättning för kunde vara ägnad att påkalla något Kungl. Maj:t till 1932 års riksdag mera allmänt intresse.
Och det rumänska packet ska hängas opp och våldtas och få tungorna utslitna och kastade i floden! och grå tröja. Det du! Om han ", sa hon och pekade på koftan som satt och skällde på barnen omkring sig, " om han säger I know så säger vi andra om honom he knows, vad heter he knows, vi säger alltså we know, men he? " Nu är det sen men plötslig vår 1976. Vi förolämpar ingen. Bussen stannade och sabotörens hustru och alla männen steg ut. Han måste tillgripa allt förnuft, all viljestyrka och allt tålamod han hade kvar för att få vulkanen att sluta sig igen och sjunka ner i sitt ursprung. Provokatörerna hittas och förs ner från tåget. En mycket skicklig kvinna, men hård kommunist. Han hade blött näsblod nästan jämt sista tiden. Och trappan upp mot den fina restaurangen var lång som en störtloppsbana och en av de små svårtyglade släktingarna blev hysterisk och sprang med skallen före mot en stor mjuk gubbe som kom ut från en hiss och bara talade tyska och var väntad, och sen mot en hård lysande maskin, någon automat som det kom ut meningslösa biljetter ur om man stoppade in mynt. Sabotören log och följde mig till dörren, späd men spänstig. Han var 55 år och satt förolämpad på restaurang. Jag flåsade och det ryckte i underkäken. Obs! " Det behöver väl inte vara tävlingar där för att vi ska åka dit ", sa sabotören. Så dumt och enkelt! sa sabotören. Det blir lätt så. " Jag känner igen mej ", sa lokomotivet. Innanför kör man sedan bil, som för att behärska något. När han stannade utanför porten vände han sig i alla fall mot sabotörens hustru och log en aning. Dagen efter var det Jonas födelsedag och vi stod på balkongen och kastade med hans nya kastspö. Egentligen så kvittar ju alltihop nu, tänkte Florian Kant, det är lika bra att börja prata och erkänna, värre än så här blir det ju iallafall. Meningarna jagade varandra, de innehöll ingenting och det var därför de hela tiden fick ge plats åt nästa, och nästa, och nästa, fortare och fortare. " Du? Ekorren har helt enkelt fel. Vi har knappast någon nytta av attityderna hos människor som inte är kapabla att lyfta en cigarett till munnen. " Och skytten träffade. Lotta spottade.
försvinner, sedan klasserna upphört att existera efter produktionsmedlens socialisering. Produktionsmedlens socialisering är för bolsjevismen lik som för all övrig socialism sålunda själva grundvalen för det omedelbara handlingsprogrammet, och i förverkligandet härav skilja sig ej heller bolsjevikernas planer från de konturteckningar av det socialistiska produktionssättet och framtidssamhället, som kunna återfinnas hos Marx, Engels, Bebel och till och med Kautsky för att nämna några socialistiska klassiker. Huvudlinjerna för socialiseringsåtgärderna äro uppdragna i den ovan nämnda » deklarationen om det arbetande och exploaterade folkets rättigheter », där följande » grundteser » fastslås: Den enskilda äganderätten till jorden avskaffas. Jorden förklaras vara hela folkets egendom och överlåtes åt de arbetande utan varje ersättning. Alla skogar, naturrikedomar och vatten, som äro av betydelse för hela samhället, förklaras för nationalegendom. Hådens dekret om arbetarkontroll och om upprättandet av ett högsta nationalekonomiskt råd för att befästa de arbetandes makt över exploatörerna fastställes såsom det första steget till fabrikernas, bergverkens, järnvägarnas och övriga produktionsoch transportmedels övergång i Arbetaroch bonderådsrepublikens ägo. Alla banker övertagas av Arbetaroch bonderåden. Allmän arbetsplikt införes för att utrota alla snyl-tande samhällslager och genomföra folkhushållningens organisation. De besittande klasserna avväpnas, de arbetande beväpnas och bilda en röd armé för att omöjliggöra exjfloatörernas återkomst till makten. Bolsjevikernas försök att utföra dessa grundteser i praktiken ha varit föremål för många beskrivningar av mindre eller större sannolikhet; då jag närmast sysslat med idégrundvalen, skall jag emellertid här icke närmare gå in på den i och för sig ytterst intressanta frågan. Deras regemente har härutinnan varit trevande och mycket mer opportunistiskt än vad man skulle kunnat tro om till det yttre så principfasta regenter. Men bakom ligger otvivelaktigt som ett slutligt rättesnöre den internationella socialismens grundåskådning. Vi kände den allmänna normen, att det är nödvändigt att avskaffa den enskilda äganderätten för att bringa det på exploatering av de arbetande byggda produktionssättet på fall. Rörande riktigheten av denna allmänna norm före-240 GÖSTA BAGGE
/ När stormen ryter vilt på hav / Och böljan öppnar vitt sin grav, / Kom till oss, du som hjälpa kan, / Och var oss när, vår Frälserman. / I sina vingars skygd han skall / Ditt stilla läger bädda, / Och från försåt och olycksfall / Hans trohet dig skall rädda. / Har jag med Andens kraft mot köttets lusta kämpat, / Dess väckta gnista kvävt, dess första utbrott dämpat, / Att ej begärelsen i hjärtat synden fött / Och i fullbordad synd jag andeligen dött? / Med ditt finger, / O Jehova, / I världarna / Du skrev ditt namn. / Lär mig alltid vid dig fästa / En förtröstan ren och sann. Uppstånden visst / Är efter löftet Jesus Krist. / De se din nåd var morgon ny, / De hava frid, när stormar gny / Och olycksböljor svalla. / O Gode Herde, du / Som gav ditt liv för fåren, / Du ger dem kraft ännu / Utur de helga såren. / Hav blott nit, / Gör blott flit, / Gud skall bristen fylla. / Pris ske dig för dagligt bröd, / Kraft i möda, hjälp i nöd, / Lättnad i min dags bekymmer, / Vila, när dess afton skymmer. / Men den ovärdig går härtill, / Ej tror, ej sig omvända vill, / Han finner ingen frälsning här: / Sin dom han i sitt hjärta bär. / Till den frommes hägn de ila, / De lägra sig omkring hans vila, / Hans fötter akta de från fall. / På all deras väg, i all deras tid / Bliv när dem i nåd, Herre Kriste. / Än med sitt ord han när oss bor / Och frälsar den på honom tror. / Låt här vårt hjärtas bön, på rena läppar förd, / Uppstiga till din tron med hopp att bliva hörd. / Ledsaga mig den rätta vägen / Bland villor och bland farors hot, / Att jag ej blind och oförvägen / Mot stenen stöta må min fot, / Och att jag ej, i förtid trött, / Må gagnlöst se mitt liv förnött. / Ty han rädda skall ur död / Den som ropar i sin nöd. / Vi lova dig, o store Gud.
Svårigheten att rikta in forskningen på produktutveckling är ett generellt problem inom högskolor och universitet, menar Johan Ullman, även om taket är högre vid exempelvis tekniska fakulteter än vid medicinska. Genom att vara doktorand även på Chalmers kan ett samarbete komma till stånd mellan yrkesortopedin på Sahlgrenska och institutionen på Chalmers. Men vi skördar inte resultaten av satsningarna. En uppfinnare kan av många uppfattas som något pinsamt. - Det fanns i början till och med forskare som gick ut och kallade Ullmanstolen ovetenskaplig. Johan Ullman menar att det finns en stor mängd goda idéeer som läkare går och bär på, men som aldrig utvecklas eftersom det dels finns en utbredd jantelagsanda, dels för att produktutveckling inte ger något meritvärde. Johan Ullman har nu fått erbjudande att även bli doktorand på institutionen för personskadeprevention vid Chalmers Tekniska Högskola. Men vissa tycks utgå från att man blir oseriös i sin forskning om man kommer på något som kan bli kommersiellt. Men verkligheten är ofta en annan, menar Johan Ullman som gjort sig känd för bl a Ullmanstolen och nyligen även för en speciell handske som ska förhindra handledsskador bland snowboardåkare. Det menar läkaren Johan Ullman, som nu tagit initiativ till forskarinnovationsdagen i Göteborg. Så är naturligtvis inte fallet. Det finns en dold motsättning bland givare av forskningsanslag till projekt som på sikt kan visa sig kommersiella. Tvärtom kan det skapa misstänksamhet och så borde det inte vara, säger Johan Ullman som visar upp sin senaste produkt, en handske som ska minska risken för skadade handleder bland snowboardåkare. - Jag vill självklart göra ett vetenskapligt arbete av hög kvalitet, och jag kan inte se något moraliskt fel med att det jag utvecklar även kommer dem till del som har nytta av det. Det gäller att vara på rätt institution för att få acceptans för ett speciellt projekt.
Antagligen ha loftsbyggnader tidigare i norra Dalarne ersatts av stora härbren med ingång från långsidan. Namnet » sovhus », som är bevarat för denna härbreform i Mockfjärd, tyder därpå. Löften kallas ofta i övre Dalarne » nattstuga ». Alla skäl peka emellertid mot, att Ornässtugans byggnadstid bör fastslås till 1400-talets senare del. I urkunderna nämnes Ornäs gård 1368 i Magnus Enbjörnssons fastebrev å köp i Aspe-552 GERDA BOETHIUS boda, där Ilien i Ornes förekommer. Enligt jordboken 1539 låg Ornäs för sju hemman, innan Stig Hansson (Svinhufvud) i slutet av 1400-talet köpte det och gjorde det till frälse. Man frestas då att antaga, att Stig Hansson varit löftets byggherre. Enligt lektor Samuelssons utredning övergick gården sedan till Arent Persson genom hans gifte med Stigs dotter Barbro. Från 1547 ägdes den av Arents måg Jöns Ingemarsson. På 1620-talet inköptes gården av landshövdingen Petter Kruse, som i sin tur pantsatte den till en man vid namn Olof Brandberg. Det var dennes son Jacob Brandberg, som ägnade tid och krafter åt iståndsättandet av Ornäs och som gjorde de samlingar, som ännu finnas kvar. Han sökte också så långt möjligt var uppteckna den kvarlevande muntliga traditionen och lät uppgöra en stor karta över Gustav Vasas vandringar, som finnes i behåll på Ornäs, ehuru i ett mycket förfallet skick. Landsarki-varien Josef Sandström har i Fataburen 1910 skildrat hans verksamhet för Ornäs. Ornäsmuseet är en samling av gammalt och nytt; den innehåller flera viktiga föremål och är f. ö. som helhet kulturhistoriskt intressant. Av mycket stor betydelse äro de samlingar till daldräkternas historia, som Brandberg gjorde samtidigt med uppteckningarna av Vasa-minnena, vilka finnas i de numer på Riksarkivet förvarade Ornäshandlingarna. I samlingen i Ornäs kan man urskilja några föremål, som höra gården till, främst den stora sängen i det rum där Gustav Vasa skulle ha sovit, en präktig timrad furusäng, som säkerligen hör till löftets ursprungliga inventarier.
Ute på den falnande kyrkogården arbetade fadern vid den lilla graven. Han lade själv stenramen, han släpade själv dit ett träd, som han planterade i myllan, och han reste fyra korta stolpar av sten, mellan vilka en tunn kedja hängde. Aldrig tycktes arbetet bliva tillräckligt gott och tillräckligt vackert. En gång, när skymningen föll, kom kyrkogårdsvaktmästaren och sade: – Det börjar skymma, fabrikör Åvik. Snart kan inte fabrikören se att arbeta. – Jag ser nog, svarade den sörjande fadern. Mörkret betyder ingenting. Till sist fick han allt så, som han ville ha det. Med händerna i sidorna betraktade han med dystra blickar sitt verk; trädet bredde ut en gles krona. Kanhända skulle det vissna, men där måste likväl stå ett träd, ända tills vintern bröt in. Kanske skulle det bli vackert och yvigt igen till våren. – Nu har jag gjort, vad jag har kunnat åt dig, mumlade den trägne arbetaren, och han använde samma ord, som när han täljt barkbåtar åt Edmund förr i världen. Ädle Atos, glöm icke bort den lille musketören! Kom ihåg, att han troget stod vid din sida i kulregnet på bastionens murar, när servetten, vilken med sina gyllene liljor hånande vecklades ut framför fiendens läger. Le mot honom ett av dina milda, sorgsna leenden! Stolte Aramis! Fastän han icke i allt kunde älska dig, följde han dig dock som en pålitlig vän, bevarade dina brevhemligheter, bisprang dig i duellen och hjälpte dig upp för stegen till älskarinnans fönster. Tag vänligt mot kamraten! Väldige Portos! Leende iakttog han hur du med bara händerna vräkte undan dina motståndare; road åskådade han dina dråpliga måltider på det vackra slottet bland de höga träden och de dimmiga vinkullarna. Med vemod såg han till sist din väldiga gestalt segna ned under de svarta jätteklipporna, dem havet vid denna tid på året häftigt piskar med yrande stänk och fradga. Håll honom i minne!
Eftersom TV-reklamen för Pepcid föreföll röra » stressade personer i karriären » var det inte nödvändigt med en varning riktad särskilt till gravida kvinnor, konkluderar nämnden (NBL 433 / 96). IGM ansåg att det tydligare borde framgått vilken dos av läkemedlet som avsågs i texten vid sidan av en bild som säger att » 3 års daglig behandling med alendronat minskade signifikant antalet kvinnor med kotfrakturer med 48 procent jämfört med placebo ». Antal kotfrakturer / 100 kvinnor ». Ett exempel gäller ett utskick från Parke Davis, » Lopid för högriskpatienter », där det i en hänvisning till Helsinki Heart Study inte framgick hur statistiskt hållbara redovisade skillnader var (IGM B24 / 96). IGM fällde för försåtligt skrivsätt eftersom de receptfria förpackningarna inte var avsedda för så lång tids behandling. Kritik mot Fosamax-bilaga mildrades av NBL Nämnden för bedömning av läkemedelsinformation (NBL) har slagit fast att läkemedelsföretags medarrangörer alltid skall anges vid utbildningsmöten. IGM ansåg emellertid att Glaxo Wellcome borde ha bett om medgivande från Läkemedelsverket innan man publicerade en för tidskriften Landstingsvärlden särskilt utformad annons för de receptbelagda astmamedlen Flutide Diskus och Serevent Diskus. Eftersom Astra i vintras inbjöd öppenvårdsläkare till en vidareutbildningsserie utan att ange någon sådan partner anmäldes ärendet av en läkare till NBL. Företaget hänvisade då till en studie där medlet getts under två respektive fyra veckor och med två eller fyra tabletter per dag. IGM tyckte att MSD i annonsen borde talat om med vilken incidens höftfrakturer förekom i den alendronatgrupp som fått dosen 10 mg jämfört med placebo när man på annonsbilagans tredje sida diskuterade bentätheten i höften som faktor vid bedömning av risken för höftfraktur. Det gjorde NBL och fick av professor Sverker Ljunghall beskedet att man i och för sig inte kan förutsätta att en ökning av bentätheten i höften vid behandling med alendronat skulle vara liktydig med minskad frakturrisk, men att det inte finns anledning att anta att så inte skulle vara fallet.
17 § Enheten ansvarar för sina beslut och ansvarar för sin verksamhet inför myndighetens ledning. 18 § Enhetens personal ska medverka i myndighetens övriga verksamhet i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till verksamhetens art. 19 § Chefen för enheten beslutar om föreskrifter och beslutar i ärenden som hör till enhetens ansvarsområde. Ärenden som inte behöver avgöras av chefen får avgöras av en annan tjänsteman. Hur detta ska ske anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut av chefen. Andra stycket gäller inte beslut om föreskrifter. Anställningar och uppdrag 20 § Generaldirektören är myndighetschef. Personalansvarsnämnd 21 § Vid Tillväxtverket ska det finnas en personalansvarsnämnd. Tillämpligheten av vissa förordningar 22 § Tillväxtverket ska tillämpa personalföreträdarförordningen (1987:1101) och internrevisionsförordningen (2006:1228). Ändringar och övergångsbestämmelser Ansvarig myndighet Näringsdepartementet Ikraft 2009-04-01 SFS-nummer 2009:145 Övergångsbestämmelse Denna förordning träder i kraft den 1 april 2009, då förordningen (2007:1155) med instruktion för Verket för näringslivsutveckling ska upphöra att gälla. Den upphävda förordningen gäller fortfarande för sådana ärenden inom ramen för förvaltningen av EG:s strukturfonder som avser programperioden 2000-2006. Omfattning ändr. 4, 6, 16 §§ Ikraft 2010-07-15 Rubrik Förordning (2010:494) om ändring i förordningen (2009:145) med instruktion för Tillväxtverket SFS-nummer 2010:494 Omfattning ändr.
Men jag vet val, att på grund af nånga olika skal kan derta medel ej illgripas af alla. För de öfriga Ateritar då att så farnuftigt och sundt; om möjligt inrätta sitt lefnadssatt i meende ' till den tid, de sjalfva äro ierrar öfver. MORGONBRIS .Levr ras the ni ar en sjukdom, som atta något och, därigenom finna tillplägar komma. så småningom, ' och liredsställelse oc:h mening med sitt Iif. kaledes måste dess botande ske så småningom. Det gäller blott att icke misströsta. Det finnes intet lakemedel, som med,ens kan bota sjukdomen, men genom ett regelbundet ' och sundt lefnadssatt kan slutligen fullkomlig hälsa uppnas. Är sjukdomen af allBarbariska straffllagar. varligare. art, bör dock alltid läkare rådfrågas, ty den sjuke ' kan aldrig En fattig moder .dömes till iangelse sjalf, med säkerhet veta, om icke ett på vatten och bröd. organiskt lidande ligger till grund. Men är sjukdomen verklig nevrastheni, då Vi äro har i Sverige vana vid att kan ingen läkare bota den, om e j den Pmt höra talas on1 huru v %rt grannsjuke själf medverkar och .inrättar sitt and Danmark i mhngt och mycket lif efter de gifna föreskrifterna. t %r fraamfor oss på kiiltu.rens olika Det ar då till att komma ihag, att ~mråden. allt hvad som stärker och härdar krop: Ehuru sanningen h ä r d ej kan förpen i allmänhet, afven tjänar till att lekaa, s % finns det dock äfven dar, upprätta och bevara den svunna nerv-) ch synner1ig:ist inom vissa institukraften. Mannlskans lifskraft ar oeriioner, m h g a mörka flackir att peka hördt stor och kan åter hela hennes på, flackar, hvilka för en: nation som brister, så snart den blir ledd in p3 len danska, som har namn om sig rätt väg. iör sin upplysning och sitt frisinne, Fö.r en arbeterska med stillasittande ~tgöra verkliga skanlflackrir.
Slutligen blev ockupationen och själens hållning i varje situation, Ensor, England, Dr Jung och Dr Alphonså gott som erkänd på ett svävande sätt och blev föremål för skriftväxling. Den som möter. Det är möjlighet ail märse Ferrière, Schweiz m. fl. samband med kongressen anordnas en viktigaste av dessa skrivelser avsändes den ka vad som angår mig: mötande mänI utställning av barnens arbeten samt av oli16 augusti t i l l dåvarande tyska rikskansniskor mitt arbetes innehåll och möjka slags undervisningsmaterial ävensom m lern doktor Marx och var undertecknad böckers innehåll, det talade utställning och försäljning av böcker och Herriot, Theunis a h Hymans De ordets innehåll. broschyrer. vilka bejhandla ny uppfostran. franska och belgiska ministrarnas utlovade i Utflykter f i l l intressanta platser i Heisin skrivelse, att de skulle vara borta från När vi sett och insett detta, då tala delbergs omgivningar ingå också i proRuhr före den 16 augusti 1925, om Dawes vi nog ” i kulturens och medborgargrammet. planen blivit genomförd i den anda av namn ” om folkskolan. Kongressavgift: 30 shilling för medlemsamförstånd och tillit som präglat dess tillav förbundet, 35 sh för icke medl. komst Sedan dess har reparationskommitMen e) I samband med oavkortade mar intygat, att Tyskland lojalt hållit sina ” kunskapsfordringar ” Och vi avrå- som då tillika erhålla en årg. av The New räknat fr. I juli, sändes med anmälan förpliktelser mot Dawesplanen. Sålunda da ej från studentexamen för att tillinnehållande uppgift om rum, ensamt elha Frankrike och Belgien inga skäl att råda realskoleexamen. ler delat; diet, vegetarisk eller vanlig, till stanna kvar i Ruhr efter mitten av augusti. Nej, vi ropa efter en ” skolfråga ” Secretary, New Education Fellowship, Detta kommer att medföra för engelsmänatt arbeta för, värd att offra liv och Tavistock Square II. London W. I. (1 hännen, att de inte längre ha någon orsak att delse vederbörande blir hindrad besöka ockupera Köln, och Chamberlain har ockpengar på. så mycket riktigt förklarat, att de skola kongressen återbetalas 25 sh.).
– Jag tror inte heller, att herr Hall länge vidhåller att framhärda i allt herr Hall åtagit sig, sade Carnegie, hvilken alltjämt förundrat sig öfver att den ovana fliten och det stora intresset kunnat räcka så pass lång tid. Och när herr Hall tröttnar, så finns sannerligen ingen på contoiret, som utan långvarig inöfning kan besörja mina göromål. – Det vet jag, och därför är det bra, att vi hafva detta kontrakt. Men min far talade också om, att Mitchell & comp. förbundit sig att icke idka bruksoch sågverksrörelse eller utskeppa järn och bräder. Detta villkor måste således också ingå i vårt kontrakt. Skrif därför: »Att Carnegie och dess kompanjon Lamberg förbinda sig att under, låt oss säga, åtta års tid, räknadt från den 1 januari 1803, hvarken direkt eller indirekt befatta sig med handel af järn, plankor och bräder –» Carnegie var högst förvånad. Kunde man någonsin förstå sig på John Hall? Hade han ej i en blink blifvit förvandlad till en förutseende affärskarl? Det var ackurat, som om salig herr Hall stått bakom och dikterat det, John Hall den yngre dikterade för Carnegie. Också föll det ej Carnegie in annat än att skrifva, som han blifvit tillsagd. – Nu får Carnegie besörja, att kontraktet blir uppsatt i laga form. Jag ger Carnegie naturligtvis detsamma, som Carnegie åtnjutit under min salig faders tid. Hur mycket var det? – Fjorton hundrade pund årligen, svarade Carnegie. – Det är bra. När Carnegie gått, satt John och funderade. Han var mycket belåten. Han hade fått sin vilja fram med Carnegie, utan att, som han trodde, ha stött denne för hufvudet. Carnegie hade varit lättare att handskas med än Herpel, som vid Johns första antydan om att han, John, ville lyfta något af bördan från gamle Herpels skuldror, rent ut sagt: – Får jag inte leda det, jag varit van att leda under salig herrns tid, så går jag min väg utan krus och komplimanger.
1: a fållade BoråsNäsdukar coul 2,25 1,700 st. Extra fina hemstickade FlickKlädningar 3 — 6 år 3,50 Profver endast då 20 öre bifogas. järnvägsefterkraf från Hjalmar Peterson & C:nis Bokhandel, Karlstad. [2023] Sex för femton! A. Williamsson, Stockholm. JU Detta garn är ovanligt jämnt och vackert och afsedt för diverse handarbeten såsom antimacassar, borddukar, sängtäcken m.m. m Pris för löstvinnadt kronor 4 pr kilo. m. JU ' i Carlbergs antikvariat, • 5 2 Klarabergsgatan 52, 2 Stockholm. Huru männen fria. [1736] A Stärkelse, svenskt fabrikat, g i f v e r linnet, utan att förstöra det, en bländande hvit färg. Se vidare annonsen i månadens första nummer! förlag: Endast A. Williamson, Vesterlångg. 57, I tr. [1936] Stockholm. A. Fabriksmärke. OBS. 2,000 par Damstrumpor dessertohoeolader rekommenderas. från Suchard ' s Chocolad. Pianomagasin. Pilsener öl, " " ^ P Ö S Iskällardrickar&å 40 37. (G. 17472) [2006] Svensk och irländsk knyppeltråd. Profver och prisuppgifter sändas fritt. M. LUNDBERGS Garnbod, hörnet af n:r 2 Stora Nygatan och Gråmunkegränd.
sidste peningen utj god redo hafwa opburit och bekommit, som och ofwan be:te qvittantzer uthwijsa. Hwarföre afhände dhe alle samme jord, med alla dess tilliggiane lotter och lutter, i wåto och torro, när by och fierran, som der af ållder underlegat hafwer heller her effter med rätta tillwinnes och läggias kan. Och detta altsammans hemmulade som tilläggnade desse ofwanbem:t (Måns Erichson i Bye, Per Olofson i Hårbiust, och Simon Nilsson i Opland.) Hanss effterkommande barn och arfwingar, för föddan som oföddan, utj alla motto nyttia, bruka och behålla till ewerdelig fast oklandrat ägendomb. Såsom föreskrefne kiöp, lagligen händt och skiedt ähr, för lag och rätta kungiordt och stadfästadt, och ingen fanss som her emot sade, eller säga kunde, hwarföre dömbde iag med nembden, samma kiöp fast och stadigt stå, och aldrig återgå, med both och plicht, som Sweriges lag för måår och uthtrycker och lijkwäl stå och blifwa som nu dömbdt och giordt ähr. Desse närskrefne ährlige och beskiedelige dannemän suto med mig i retten och ähre her till fullkombl:n faste witnen, nembl. fol. 65 [= fol. 36r]. Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, A I:6, fol. 40v–41, ÖLA Anno 1666 den 18 octobris, då laga ting höltz utj Vndersåker, förestältes åter desse parter, Claës Adamsson och Gunilla Jonsdotter, och i synnerhet h. Margareta Mårtensdotter i Brattäggen, som Claës Adamsson förledit åhr beropar sig på, skulle hafwa hördt det Gunnil hafwer hotat sin sal. fader h:r Adam, hwilken effter aflagden eed bewittnade, sigh sålunda allenast
hänförelsens tillstånd, skådat ur-enheten, den ende och sanne Guden. Detta skedde på hans ålderdom emot slutet av en levnad, vars hela traktan var själens rening och idéernas värld. Jag föreställer mig, att vad Plotinos uppnådde genom att sänka sin ande i det begreppsoch formlösas hav, det ägde Josefs son mer av naturen, och såsom något stadigvarande, så att han kunde vandra bland människorna och verka i det yttre, utan att hans skådning i det gudomliga vart grumlad. Vad han ägde i högsta mån, det äga vi alla, åtminstone till möjligheten, i en lägre. Lotosblomman synes gunga fritt på vågen, men hennes stängel ringlar genom djupet och är rotfast i dess botten. Så svävar människoanden med begränsad frihet på världsflodens yta, och hans förnuft är som blomsterkalken, vilken öppnar sig för solen och vänder sig efter henne, men han är med tvenne rötter, känslan och fantasien, rotfast i världsanden Apollon, eller vad man vill kalla honom. Genom dem intränger Gud oss; genom dem, som genom ett språkrör, talar han i våra själar och låter sig förnimma i många former: som samvetets röst, som konstnärens ingivelse, som aning och profetia. Att grunden till dessa förnimmelser ej är i den enskilda människan själv, utan är en allmän och gemensam, nämligen Gud i sin uppenbarelse som världsande, det skönjes därav att grunddragen i samvetets lag äro hos alla folk och människor desamma, och att konstens verk, ehuru i olika fullkomlighet och från olika sidor, spegla samma idé. Då Krysanteus tystnade, och den gamle Herakleon, som småleende lyssnat, ej syntes benägen att genmäla något, tog Hermione blygsamt ordet och sade: - Det röjer sig ock av den himmelska värme, som sprider sig i själen, när hon fattas av något skönt, sant och gott. Men olikheterna kunna förklaras av människornas olika själsanlag. Två blommor, som växa bredvid varandra i samma jordmån och ur honom hämta samma näring, omarbeta henne till enlighet med deras egna, sinsemellan olika naturer och avyttra henne såsom ljuva, men sinsemellan skiljaktiga vällukter. Är det ej så, min fader? Krysanteus log bifallande, lade sin arm kring dotterns hals och kysste hennes panna.
According to Ruud (2004), these approaches contribute to regain some of the more primary functions of music (Stige 2010b; Aldridge 2007; Benenzon 2007; Aldridge & Fachner 2006; Dissanayake 2006; Ansdell 2005; Aldridge 2005, 2000; Becker 2004; Crowe 2004; Kenny 2002, 1987; Gouk 2000; Bruscia 1998a; Ruud 1998; Rouget 1985; van Gennep 1961). Musical beginnings. Som vi sett ovan bjuder de musikterapeutiska föreställningarna på rika och varierade upplevelser. Nordic Journal of Music Therapy 9 (1). Terapeuten sträcker sig efter stereokontrollen och stänger av. Genom detta slutliga steg visas studiens innehållsliga meningsstruktur som helhet, och det är detta som presenteras i avhandlingens analysresultat i kapitel fyra: ” På den musikterapeutiska teatern ”. Stockholm: Liber, 1998. Ur ett livsvärldsperspektiv beskrivs detta som ett erfarande av självets varierade spatiotemporala former i dåtid, nutid och framtid (Marcel 2005; Merleau-Ponty 2005). Men i takt åtta och nio då terapeuten lägger ett septimackord, stannar klienten av. Gold, Ch., Solli, H. Det blir lättare på något sätt, man lyssnar ju … och då är det musiken som söker kontakt i känslorna och då slappnar man ju bara av, eller … […] (När vi musicerar, min anm.) blir det ett samspel mellan oss två på något sätt, det behöver liksom inte vara … sitter hon och lyssnar på mig så skulle det nog kännas mer seriöst, eller mer påtvingat, nu känns det som att det inte behöver vara allvarligt hela tiden, jag känner det som att man kan skoja till det, eller försöka göra musik även fast jag inte kan spela piano, men så blir det roligare på det sättet.
Varje gång en skarpare stilbrytning inträffat ha liknande åskådningar uttalats, och trots detta har teaterkonsten efter interregnumperiodens slut återvunnit sin vitalitet och fortsatt att utvecklas som om ingenting hänt. Att man just inför våra dagars teaterkonst starkare än förr erfar en känsla av nedgång, kanske till och med av inträdande upplösning, beror väl mest därpå att man inom densamma knappast tycker sig kunna skönja ens en antydan om någon bärande eller sammanhållande stilriktning. Men detta gäller ju ej endast om scenkonslen utan om den samtida konsten över huvud taget. Vart man vänder blicken, till skulpturens, måleriets, arkitekturens eller den dekorativa konstens område, överallt finner man samma stillöshet, samma förvirrade sökande efter nya former, samma jäktande och ' nervösa oro inför problemen. Men att därför anse sig ha skäl till pessimistiska betraktelser över konstens absoluta och definitiva undergång vore förvisso alldeles oberättigat. Att en brytningsperiod sträcker sig över ett eller annat decennium är ingenting nytt i konstens historia, och om den alstrar tämligen underliga produkter så får man icke därför bliva alltför häpen utan lita till den gamla erfarenhet, som ligger bakom Mefistofeles ' ord: Doch sind wir auch mit diesem nicht gefährdet, in wenig Jahrén wird es änders sein. Wenn sich der Most auch ganz absurd gebärdet, es gibt zuletzt doch noch ein Wein. Vad teaterkonsten beträffar så kan det vara nyttigt att komma ihåg att även den har sin historia och att denna företer åtskilliga perioder av minst lika stor konstnärlig osäkerhet sorn vår egen samtid. Framför allt gäller detta om det senast förflutna århundradet, då ju teatern som vi veta såväl i konstnärligt som i tekniskt hänseende genomgått en utomordentlig, delvis häpnadsväckande snabb utveckling. En i många hänseenden roande och lärorik framställning av denna utveckling finner man i den för ett par år sedan avlidne danske skådespelaren Karl Mantzius ' nyligen på svenska utkomna verk Scenisk konst under det nittonde århundradet (Sthlm, Norstedt). Den tid med vilken Mantzius ' skildring börjar kan betraktas som den i egentlig mening moderna skådespelarkonstens uppkomstperiod.
af de båda slumsystrarnas glada och praktiska kristendom verkat uppfriskande och stärkande. Likasom gedigen musik och konst ha ett förädlande inflytande öfver ett människosinne, så gifvér oss alltid åsynen af sann och äkta välgörenhet mångfaldiga impulser till det goda. Till min stora förvåning har jag lagt märke till, hvilket fåtal det är inom de bildade klasserna, som närmare känna till och värdera slumverksamheten. Det är därför jag kommit på den tanken att bland de täta leden af olika goda och värdefulla kvinnogestalter, som passera Iduns spalter, äfven försöka inskjuta slumsystrarna. Jag önskar blott det varit af en vanare hand än min. Att gifva en fullständig redogörelse af deras verksamhet anser jag mig ej kompetent. Under flera år har jag dock studerat deras lif och måste säga att de äro värda vår sympati och högaktning i lika hög grad som sjuksköterskan och diakonissan. Icke kan väl det — att de flesta slumsystrar utgått från enklare hem och kanske icke äga så mycket boklig bildning — jag säger det ännu en gång, icke kan väl det förringa värdet af deras kärleksrika och uppoffrande lif? — Du som är bosatt i större stad — sök upp slumstationen därstädes och lär själf att känna slumsystrarna! Har du haft några fördomar mot dem för det de tillhöra en organisation, I DUN 1902 — 494 — en varm kyss sade henne farväl och gick att hämta sin älskade. Att gamla mor satt ensam, det betydde så litet, nu när den största tänkbara lycka var sonen förunnad, när han ej behöfde känna ensamhetens stora tomhet. För ungmöns moder blef striden mot de mycket beryktade svärmoderskänslorna hetare. Hon hade blifvit tidigt änka, och hennes barn hade varit hennes hela värld. Hennes diktan.och traktan hade varit att kunna vara något för dem, kunna undanrödja alla stötestenar på deras väg, kunna offra allt, allt för deras lycka. Hon hörde ej till de mödrar, som tro sig skapa barnens väl genom klemande och okloka eftergifter. Hon hade själf ställt sig under sin Guds ledning, och från honom hade hon sökt hämta kraft och vishet till sitt moderskall. Och det hade gifvit välsignelse till hennes sträfvanden.
Min s-tackars mor — jag önskar hon icke begivit sig hit i dag. Jag fruktade nog, att värmen skulle bli för tryckande för henne — det är bäst att jag försöker få henne hem. Ooh fru Arnes ' utseende bestyrkte verkligen dotterns ord. Hon liknade närmast en livlös vaxfigur där hon satt bredvid fröken Vivian. Hon såg upp - med en blick av obeskrivlig lättnad, då Lilith närmade - sig, och sedan hon tagit ett brådskande av sked av sin värdinna, vacklade hon vid dotterns arm ut ur trädgården. Hur lugn och oberörd fröken Vi vian än till det yttre föreföll, hade hon dock - en skarp blick, och så snart - de båda damerna försvunnit ur sikte, sökte och fann bon tillfälle att få tala med sir George Paradine om dem. — Ni känner fru Arnes och hennes dotter? sade hon i skarp misstänk sam ton. — Jag har aldrig - sett en skymt SKOCREAM av dem förr, sade den unge mannen långsamt. Varför tror ni, att jag känner dem? — - Jag fick det intrycket att ni och fröken Ames icke vore helt obe kanta för varandra. Hon är bra täck — • tycker ni inte det? — - Förtjusande! erkände sir George. — Särskilt när hon gör sig oma ket att tänka på sin toalett som i dag, fortsatte fröken Vivian. — • När man i vardagslag ser henne ströva omkring med sina hundar påminner hon mera om en barnfröken än om en rik arvtagerska. Sir George såg upp med en intres serad blick. — En rik arvtagerska — såå är hon det? frågade - han. Jag hyser alltid en viss misstro till rika arv tagare. När allt kommer omkring ha de vanligen endast några tusen kronor på en bankbok. Sir George smålog självbelåtet åt sin anmärkning, men fröken Vivian, •som icke tyckte om, att någon kri tiserade hennes gäster, vände sig förargad ifrån ihonom. Sir George uppsökte sin vän, s, Utkommer varje söndag. sista sidan 20 öre pmm. Längre annonsering rabatt. Utgivare och redaktör: INGEBORG DAHLLÖF. För annonsoch ekonomiavdelningen: EDITH RICKBERG. Redaktion och expedition: Vallgatan 27, Göteborg. Helår Kr. Prenumerationspris: 1 12 år Kr.
# 284 oc oppinbarlica göras. Än dyoclecianus skref af allom them vndir hans herradöme varo. at the vtan alla dwalu oc senkan mz höxste skyndan skullo koma höghtidhelica mz gafwom til konungx brullöp Ok tha hälgho iomfrummen oc gudhelico vardh thätta oppinbart. lagdho the sik grötelika nidhir a iordhena owir sit bryst ok änlite ropandis alla mz enne röst ok sagdho. O herra alzualloghir gudh. hulkin som frälste susannam af wrangasta gambla mannanna vptända skörlimnadh ok hoordom. ok danielem frälste af leonanna graff. ok thre vnga männina af brännanda ognsins lugha. stat op ok frälsa os af diäfwlsins snaru. ok alle smittelike orenlikhet värsta dyocleciani. at ey skuli vaar owin glädhias af os, oc skuli sighia. vi opswolghom them. Vtan lat os lifwa renlica. säfwelica oc rätuislica. at vi skulum ey vtelykkias af guz huse mz darotto iomfrumen som äkke toko oliona mz sik. vtan hällir mz sniällo iomfrumen som mz sik baro oliona ok brännande lamponar inga i guz hws som är himerikis rike mz varom herra ihesu christo thinom son oc varom brudhgomma. görande mz honom oc hallande rent brullöpe vtan alla blygh. vtan for thän skuld at thz syntis them vara thungt oc omöghelikit mote sta swa hardhom ok grymasta konung. vtan the giordho sik starka nytiandis gudz nadh. hulkin som sagdhe. Om än the fordrifwa idhir i enom stadh flyn til annan. ok af thy flydhe the thädhan ok til armenie land. ok dwaldos ey lankt fran enom stadh som hetir valarsaphat. hulkin som kallas nystadhir. ok ther varo thranga hulur i hulkom
Ej Fornarinas 13 öga glödde, Som förr, med ljuf berusningsmakt. På solbeglänsta höjder thronar En brud i from förklaringsglans, Kring hvilken englachoren tonar, I harmoni med spherers dans. Hon är hans suck, när bönen brinner Inom hans bröst på hvilans bädd, Tills verklighetens verld försvinner, I magisk natt af stjernor klädd. I drömmarnas mysterier sluten, För Konstnärns blick hvad helig syn: Marias bild, af ljus omfluten, Af rosor krönt på morgonskyn! Dess anlet’, lik en lotosblomma, Som ser sin bild i källans våg, Med ögon klara, helgonfromma, I djupet af hans hjerta såg. En stilla glans af skönhet hvilar I hvarje drag, så lugn och klar, Som himlen, när af stormens ilar Ej mer en flägt, ett moln är qvar. En slöja 14 kring Madonnan sväfvar, Skär som en glesnad silfversky, Och, rörd af välljud, luften bäfvar, När orden från dess läppar fly: ”Johannes lik, ditt öga känner Igen Guds Moder, som hon stod Kring korset främst bland Jesu vänner, Och blandade i Sonens blod, I verldens offer sina tårar, Den stund, då solen släcktes ut. Nu denna syn från helga vårar I spegeln af din ande gjut! Ej i de yttre föremålen, Men i ett högre ljus, alltmer Försänkt i din idée, symbolen Af Konstens inre verld du ser.” Som dimmans hvita väg från jorden, Ett skingradt moln, gestalten flyr; Men lefvande är drömmen vorden I Raphaëls själ, när dagen gryr. En Gud, till sin pallet han flyger: Hvar tanka lyfts från jordens rund, I strålar från hans pensel smyger Madonnans drag på taflans grund. Den helga syn förnyad stiger Ur duken fram. I lifvets dal, Vid kyrkans altar, Raphaël viger Sin konst med himlens Ideal. JESUS-BARNET. Guldvingade fjäril’n kring liljornas blad Bortlockade barnen från Nazareths stad: Med oskuldens vänner förtrogen Och glad med de glada, kring dalar och höjd Gick Jesus, den späde, med lekande fröjd,
Jag har varit fastighetsentreprenör i nästan hela mitt liv, och jag kan tala om för er att en entreprenör lever i motsatsen till sinnesfrid, det vill säja oro. Dom var så kraftiga att han tycktes bära ett bröstharnesk under skjortan. " Det var ett annat av Charlies uttryck. " Det verkar inte finnas några gränser. " Han gick bort till bokhyllorna och tog ner en bok han ändå hade tänkt läsa Pappersmiljonären, av nån arabisk engelsman som hette Roger Shashoua. " Du behöver ett rum, säjer du? " Dom bodde i ett kollektiv i Berkeley Flats med fem California Granola-kvinnor, som Conrad kallade dem. Du ska få träffa Mai och Mais armé. " " Jag ... " Men sen avbröt han sig. " Minen i ditt ansikte, Charlie. Hon där, den tredje violinisten från slutet, måste vara jämngammal med henne själv, lite kraftig och med trevligt utseende men okunnig om vad hon borde göra åt sitt hår ... vilken bakgrund hade hon? " Fyratusensjuhundraåttifyra dollar? " Mannen log fortfarande. Och där, mitt i den vita sektionen, låg en ensam vit gestalt i gul fångpyjamas på cementgolvet. Utan att veta vad han skulle ta sig till återvände han till vardagsrummet. Under tiden hade hon fött honom tre barn: Martha som de kallade Mattie, Catherine som de kallade Caddie, och den yngste, Wallace, som föddes när Martha var trettiosju. " Såvitt vi kan bedöma, mister Croker, finns det inget olagligt i något av det ni har gjort. Men nej, fortfor han klandrande, ' i ställe sitter du och bävar av rädsla för vad som kan hända, eller klagar, sörjer och jämrar dig över det som faktiskt händer, varpå du förebrår gudarna. Från första stund pratade han dessutom om " suggor " och andra lagårdsvarelser. Han vände sig leende mot Blakey och vände sig åter mot publiken. Kom tillbaks hit! " Motherfucker! " KAILEY WONG, Det var inte förvridet, där fanns ingen ursinnigt rynkad panna och hennes haka darrade inte, hon var inte på väg att börja snyfta eller bryta samman på något vis. " Vi har vår egen lufttillförsel, precis som astronauterna ", sa han.
Med en fingerborg uttages ett litet hål vid sidan i kakan. Lilla Ylts. IDUN Inackordering. I tjänstemannafamilj bo«att i vacker och frisk trakt i Värmland, emottages nu genast eller inst. Undervisning meddelas af skicklig lärarinna i vanl. skolämnen, språk och musik. [2075] å landet kan inackordering erhållas af herrar eller damer i naturskönt och välbe * läget tjänstemannahem; musikstudier kunna få idkas o. damer deltaga i hushållet Svar till » Godt sällskap » torde sändas ti 11 Tidningskontoret Hamngatan 13 f. v. b. [2990] Att gifva cremcfärg åt hvita gardiner m. m. (svar på frågan 770). En vacker crémegul färg fås genom att i det vatten, hvari plagget doppas eller sköljes, upplösa litet saffran. Ä r det fråga om stärksaker, blandas det i stärkelsen. En i mitt tycke finare crfimefårg erhålles medels något litet alcannarot på samma sätt behandlad som saffran, dock får man ej taga för mycket. Ett enda försök, som jag nyligen gjort, lyckades förträffligt. Alcannarot fås för några öre å apotek. Olga. Att bevara glacéhandskar. Man kan begagna handskarne dubbelt så länge, om man för hvarje gång man begagnat dem, drager ut dem på längden och noga lägger fingrarne i deras ursprungliga veck. Rostfläckar aflägsnas från linne, om man tager ett fat med varmt vatten och lägger linnet på dess yta, så att vattnet berör fläcken, samt strör därpå pulvriseradt harsyresalt. Att skydda ljusa sidenklädningar etc. För att ljusa sidenklädningar ej skola H E M fSe en uppsats i Idun n:r 16, 1890). ORGLAR. För Julen. (Nord. A.-B., Göteb. sardiner, ryska och Iranska ärler, sparris, hummer, Haricots verts, hos Fredrik Sydow d. 1891 börjande arbetsår JJ några få platser lediga, hvartill anlrj målningar före d. nästkommande 20 dec. torde inlemnas 46 69 till doktorinnan H. Haglund, Norrköping, XLARAHERGRSGRATAN 2 5.
Även Nils Kristiemssons efterträdare på Västerås Erik Nilsson (Oxenstiema) har haft Dalarna i förläning 1465 och 1466.^^ Det hövitsmannaskap som Hans Djäken, en av biskop Kettils män vid belägringen av Stockholm, utövade över Dalarna 1464 och 1467 skall dock förmodhgen ses som ett militärt uppdrag under en politiskt turbulent period och inte som något som har med länsförvaltningen att göra, och detsamma gäller Ture Simonsson, ' hövitsman över Svärdsjö ' 1469.^ " ^ När rykten gick under sommaren 1466 att riksföreståndaren ärkebiskop Jöns ämnade inkalla kung Kristian i riket igen, förklarade allmogen i Dalarna att de vägrade betala sin skatt till Erik Nilsson tills kung Karl Knutsson återkallats, och i augusti 1467 förväntade sig riksföreståndaren Erik Axelsson (Tott) bistånd från dalkarlarna för belägringen av Stockholm. The Conditions and Conceptions of Children and Childhood in 18th Century Stockholm). ' Norrbotten ', liksom det ibland förekommande ' Botten ', är i medeltida källor en samlande beteckning för alla de tre moderna landskapsnamnen Västerbotten, Norrbotten och Österbotten tillsammans. Se äv Sturearkivet 1162 (tr Nya källor nr 273, FMU 7:5499). å k e. Se Sten Sture d ä till gränsallmogen 6 / 8 1501 (tr Wegener [1866-70] s 296ff; orig i DRA), RA Sturearkivet 31 (tr BSH 4:196), danska riksrådet till allmogen i Sunnerbo [november] 1502 (tr Wegener [1866-70] s 309; avskr i DRA). Vilket av dessa två scenarion som dominerar över tid torde ytterst vara avhängigt av den allmänna ekonomiska utvecklingen och de politiska styrkeförhållandena mellan kronan och adeln, det vill säga i vilken mån respektive sida lyckades genomdriva sina ekonomiska syften. Se RA Sturearkivet 874b. ' sj Cd.
Bitvis kan vi föreställa oss att vi tar del av den roman som huvudpersonen skriver, att vi direkt läser texten (som vi ser i bild), att vi hör den berättas (huvudpersonen läser högt) och att vi för vårt inre öga ser de bilder som den frammanar (vi ser i bild det berättaren skriver om), men vi kan inte föreställa oss om filmen som helhet att den är en roman. Implikationen i intermedialt ljus . 241 III.7.4. Enligt den semantiska teorin är det den ikoniska relationen mellan uttryck och innehåll som möjliggör att vi uppfattar bildens innehåll. Tiden läker inte ett dödat barns sår och den läker mycket dåligt smärtan hos en mor som glömt att köpa socker och skickar sitt barn över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en en gång lycklig man som dödat det ”, negerar en konventionell metafor som personifierar tiden, gör tiden till en agent som läker sår, men stycket förkroppsligar även känslor som sorg och ångest.215 Meningen ” mannen som dödat barnet vet att denna tystnad är hans fiende och att han kommer att behöva år av sitt liv för att besegra den ” personifierar tystnaden, men skriver också in den fiktive mannens sorg och ångest i en strukturell metafor som säger att livet och dess svårigheter är en kamp (mot fiender som skuld, ångest och andra negativa känslor). En bild avbildar alltid det avbildade ur något bestämt perspektiv, framifrån, ovanifrån, bakifrån: i ” Las Meninas ” ser vi baksidan av den representerade målningen, medan framsidan är dold men implicerad av baksidan. On reflection, it seems to me that it is not, primarily, aspects of the sitter ’ s (depicted) facial expression or bearing or anything else about him that has this effect, but rather features of the paint on the canvas: the busy brushwork in the background and on the jacket, the choppiness of 331 Jämför Goodman 1975, s. Att ett språkligt uttryck (som är en replik av en typ med generell mening) i olika sammanhang kan tolkas metaforiskt eller bokstavligt är inte detsamma som att en passage i ett specifikt verk i olika historiska kontexter tolkas på olika sätt. Om ett verk är i en viss stil är enbart vissa aspekter av ämne, form och expression stilelement.
Mamsellerna Ægir ha alls ingen ro, Storståtliga jungfrur, fastän, som J sen, De oppnästa äro hvarendaste en. Neptunus om hösten ej vet hvad han vill; Kanhända mot rusket att gikten tar till. Då tåla hans order ej minsta uppskof, Ty då blir ett väsen i hela hans hof. Najaderna jagas hvar en i sin stad. Kanhända ni aldrig har sett en najad: Till skapelsen är hon en underlig tös, Som Dalkulla opptill, men bak som en gös. Neptunus med åran Och treudden på, I vredesmod slår han Tritonerna små. Sirenerna sjunga Med däjelig mund Och locka de unga Matroser på grund. Nu tumlas det om i ett vildt raseri Och gormas att öronen knappast stå bi; Och ingen bit bättre än hela dess svit Är roddarmadamen fru Amfitrit. Ni frågar huru hösten är beskaffad härute, om icke hafvet ibland går öfver byggningarna, emedan ni hört så berättas; men detta, kan jag försäkra, är ingen sanning. Visserligen blåser det stundom, så att det går genom merg och ben, så framt icke kroppen är dess bättre ihopfogad; men är han någorlunda tät, så har det ingen fara. För den som nyttjar den besynnerliga hufvudbonad, som kallas peruk, är blåsten härute en stor olägenhet. Jag känner tvenne hedersmän, hvilkas peruker på en gång, under deras badsejour, gått all verldens väg. Den ena blåste opp på telegrafen och förorsakade en villervalla i telegraferingen vid motliggande station. Den andra tog kosan ända till Kanholmarna, der han fastnade på den så kallade ”hvita märren” och var en tid nära att vilseleda sjöfarande, hvilka ej rätt ville igenkänna det gamla sjömärket. Något vidare känner jag ej om dess öde, annat än att en lots sedermera funnit den på en holme full med mås-ägg.
Kumlien är därför överdrivet försiktig när han kallar Melchior Görtz för greve Hans ' " representant " och " tillförordnad slottsbefälhavare " .^ Lite senare överlämnade dock Melchior Görtz själv slottet till Engelbrekt som i sin tur gav det till Erik Pukes far Nils Gustavsson.^ Marsken Karl Knutsson återinkrävde det i samband med herremötet i Söderköping i oktober 1436, och även om den dåvarande slottshövitsmannens namn inte framgår av Karlskrönikans skildring (" then fogaten westerars haffde / fick thz marsken tha han kraffde ") kan man anta att det är Nils Gustavsson som avses; omedelbart efter avsnittet om Västerås övergår till exempel krönikören till att tala om Erik Pukes innehav av Kastelholm.^ Karl Knutsson tycks ha förvaltat Västerås under fataburen. Vidare åberopade inte kronan ens landslagens uttryckliga förbud mot Westin 1948-49 s 218. ^ ^ .. i-t — " - t. Se äv ibid s 232, Munktell 1982 s 173, Bjarne Larsson 1994 s 191f, Myrdal 1999 s 146ff samt Småberg 2004 s 107ff För liknande slutsatser om Danmark, se Sørensen 1975. fi (d e cd bJQU-i (l> CU S; §: e: cd ' bi-tû (<d ' ar" .-H c« CD (U > C / D Æ g g > ® " < ^ (N ^ ^ ^ ^ ^ ^ LQ S ^ Dû rC H fi. Det gäller t ex kronans skattskyldiga bönder i Västra härad i Njudung och Vedbo i RA Sturearkivet 100, 133 (tr BSH 5:148, 260). er (.>. Se äv Erieus Olai (1993) LVI; 15 s 188.
Han framhöll att han medverkade vid hela operationen, men att han inte ledde den och ansåg att han inte kunde lastas för det fel som uppkommit. Den vänstra njuren dränerades och hon remitterades till ett universitetssjukhus för ett försök att överbrygga defekten i urinledaren. Det är möjligt att man efter att ha iakttagit urinledaren kom för djupt när tarmen friades och urinledarens mellersta tredjedel lyftes då upp tillsammans med tarmen och dess tarmkex. ST-läkaren inledde ingreppet under överinseende av kirurgen och det utfördes steg för steg, berättade han. Han anslöt sig i allt väsentligt till yttrande av ST-läkaren, som i enlighet med operationsberättelsen utförde ingreppet helt under kirurgens överinseende och ansvar. Ansvarsnämnden läste patientens journal och anmodade ST-läkaren och kirurgen att yttra sig. Kirurgen är därför ansvarig för att en del av urinledaren delades och att skadan inte upptäcktes, konstaterar Ansvarsnämnden. Ovanlig men välkänd komplikation Som nämnts kan dock förmildrande omständigheter finnas när tumören vuxit genom tarmväggen och över på ena äggstocken. Det inträffar framför allt vid avancerad tumörväxt, till exempel när tumören sitter fast mot äggstock och äggledare. Det framgår dock inte av journalhandlingarna var tumören exakt var lokaliserad. Förekomst av urinledare i operationspreparatet efter tarmkirurgi bör vara en dramatisk alarmsignal och föranleda en akut kartläggning av urinvägarna, menade Sjödahl. Han identifierade strukturerna i området inklusive vänster urinledare och receserade tarm, lymfkörtelpaket, vänster äggstock och äggledare men inte vad man trodde urinledaren. Det är givetvis lättare att komma i fel dissektionsplan när man är oerfaren, vilket illustrerar det olämpliga i att låta en kirurg för första gången göra ett så kvalificerat ingrepp som en canceroperation på vänster sida av tjocktarmen vid en akut operation, även om det sker under överinseende. Ingen misstanke om uretärskada Kirurgens bedömning var att den inte passerade igenom operationsområdet i övrigt. Felet ger en erinran. Den 65-åriga kvinnan sökte sjukhus akut på grund av buksmärtor. Något urinläckage iakttogs icke trots att operationen på grund av mankerande teknisk utrustning för maskinsydd anastomos drog ut på tiden.
EU-uknodme rm v iåsrseinonlaegnt frhaamr förslag till nytt direktiv för erkännande av yrkeskvalifikationer. Förslaget innehåller också begränsande skrivningar om möjligheterna att bedriva specialistutbildning på deltid som känns föråldrade i dagens samhälle. Det ökar tydligheten. Detta förslag kan till nöds accepteras, men då måste berörd profession få en klar roll som rådgivare / expert till kommittén bl a för uppdatering av direktivets innehåll. En svensk gynekolog som vill till Frankrike kan påräkna fortsatt automatiskt erkännande, men en svensk endokrinolog kan inte vara säker på detsamma, trots att båda specialiteterna förekommer i både Frankrike och Sverige, och är upptagna i direktivet. Det skulle för dagens specialiteter medföra att 17 fick automatiskt erkännande, medan 35 specialiteter kunde riskera att få tilläggskrav på sig. För läkarnas del finns minimikrav på den grundläggande utbildningen och även på de specialistutbildningar som är upptagna i läkardirektivet. Deltidstjänstgöring måste självklart anses lika legitimt som heltidstjänstgöring. Det enda rimliga är naturligtvis att automatiskt erkännande skall gälla samtliga specialiteter i direktivet - de som finns där idag och de som kan tillkomma imorgon. Läkardirektivet har genom sin automatik fungerat bra under en lång tid. Inför EUs utvidgning ser kommissionen det som administrativt ohållbart att fortsätta med dessa framöver allt större kommittéer. Läkarförbundet kommer att vara aktivt både nationellt och internationellt via CPME för att möjligheterna för oss läkare att arbeta i annan medlemsstat inte försämras, utan tvärtom förbättras. Direktivförslaget ligger nu i Europaparlamentet för dess första behandling. Detta kräver att det finns ett representativt språkrör för professionen på Europanivå. För läkarnas del finns detta genom Comité Permanent des Médecins Européens (CPME) - där Läkarförbundet är medlem - som i samarbete med andra europeiska läkarorganisationer väl kan fylla denna funktion. Kommissionen vill nu sammanföra dessa i ett och samma direktiv och genom en del ändringar bidra till ökad migration för yrkesutövarna. För läkarnas del gäller det avskaffandet av Advisory Committee on Medical Training, med representation från myndigheter, fakulteter och den praktiserande professionen. Sedan vidtar en lång process innan ett gemensamt beslut av rådet och parlamentet blir aktuellt. Att föra samman reglerna i ett dokument är välkommet. Det generella systemet ger ingen sådan garanti, utan kompletterande krav kan bli aktuella. Önskan att öka migrationsmöjligheterna är också en god tanke.
Men allt oaktadt fängslade det icke min uppmärksamhet. En viss tyngd hvilade Öfver det hela. Ur Dagens Krönika. ii — 12. nFru de Bryns gör sin entré, den utdansade baldrottningen. En applåd hälsar henne. Hvem ar det? Sa isonen, programbladet upplyser: » Fru de Bryns .. Fru Oda Nielsen. Det var första gången jag såg henne. Rollen — fru de Bryns roll — är i det hela tågeten obetydlighet, ett par ark på sin höjd och således från skådespelaresynpunkt en biroll. Och en biroll är det för öf-rigt — chargetjid af författaren, en typ som ’ han tänkt sig, aldrig sett. Men i fru Nielsens händer blef den sann och lefvande, en typ som man måste tro på. När man såg hennes tärda, hvitpudrade ansigte, när man följde hennes rörelser, skälfvande som en morfinists, när man såg den slanka gestalten snarare draperad än kladd i den extrava-ganta baltoiletten — rödt och hvitt — då var det, som om man stått ansigte mot ansigte med den kvinliga de * pravationen i den verld, » hvor man morer sig *. Jag vet ej om konstnärinnan velat framställa fru de Bryns som en dylik personifikation, som förvandlade farsfiguren till en nära nog tragisk personlighet, från hvars domnade läppar ljöd en stum, men icke dess mindre skärande anklagelse: » se! till en sådan ha männen gjort mig. » Jag vet, som sagdt, icke detta. Men på mig gjorde hennes framställning ett intryck, som om så varit fallet — måhända en subjektiv uppfattning, som för en och annan torde synas något uppkonstruerad. Men hurudan min uppfattning än må vara, ett är dock visst, och det är, att jag i denna roll gjorde bekantskap med en den originellaste konstnärsindividualitet — hvarmed jag dock ingalunda vill hafva sagdt, att man hos henne icke kan spåra främmande intryck. Franska skolan har påverkat henne djupt. Men de idéer hon mottagit, har hon präglat med sitt eget temperament
— Han ligger så stilla, när han sover, fortsatte Stanny. Ibland blir jag rädd. Det är som om han dött. Då brukar jag undra till vilket land sömnen för honom. Han kommer så långt bort, tycker jag. Men när han vaknat och jag frågar honom vad han drömt, slår han bara ut med händerna och storskrattar. Han kommer inte ihåg något. Han lever bara i det närvarande. Aldrig har jag träffat någon så levande. Åter höll hon upp. Det var alltjämt som om hon ville berätta något mera för Angela, men inte kunde komma fram med det. Angela kände med svidande hjärta att hon och Stanny på något sätt fjärmats från varandra. Hade Stanny en hemlighet som hon inte kunde berätta? Men dolde inte Angela också för henne sin hemlighet? Något nytt, som inte funnits där för tre år sedan, hade kommit till i deras förhållande till varandra. Ingen av dem tänkte på att det kunde bero på att de under dessa år mognat till kvinnor. Då, när de först träffats, hade Stanny icke fyllt aderton år än och Angela icke sjutton, nu skulle Angela till hösten bli tjugu år och Stanny var nära tjuguett. Stanny försökte tala igen. Något pressade hennes hjärta, och hon skulle velat låta sin hemlighet, sin ångest, långsamt droppa ned i Angelas hand. Angela förstod det instinktivt. Stanny hade sagt att hon skulle bli tokig, om hon inte finge tala. Skulle hon börja gråta igen? Angela mindes inte, om hon någonsin sett Stanny gråta förr. Men Stanny började inte gråta. Ett litet leende sipprade plötsligt fram över hennes ansikte. — Kom, Angela, sade hon. Det var då just en trevlig första pratstund vi ha med varandra. Kom, så får jag visa dig biblioteket. Hon gick före Angela ut genom dörren. Vid trappan blev hon stående. — Jag är så rädd att mamma kommer, viskade hon muntert. Biblioteket ligger ovanför loggian. Och som om hunden förstått hennes ord, stannade han också, lyfte nosen i luften och vädrade morrande omkring sig. Där har fru Landborg en fiende, tänkte Angela ofrivilligt.
Någon strängt kronologisk eller systematisk uppställning hade ju ej kunnat genomföras vid detta första försök, och strövtågen fingo fördenskull företagas en smula kors och tvärs, men för den som hade någon föreställning om vår historias huvuddrag kunde detta icke innebära någon allvarsammare olägenhet. En lämplig begynnelsepunkt utgjorde våra medeltida urkunder — de äldsta tre-kvarts årtusen gamla —, där skriftens prydliga pränt tävlar med sigillens konstnärligt och kulturhistoriskt givande ögonfägnad. Mycken omsorg hade nedlagts på urvalet av sigillen, och de flitigt upprepade skioptikonförevisningarna av förstorade fotografier av dylika gåvo en levande föreställning om de rika lärdomar, som den skenbart exklusiva » sfragistiken » kan skänka. Något av sensation väckte också resultaten av den — man kan väl säga — ömma specialistvård, som i våra dagar ägnas sigillpåsarnas under århundradenas lopp stundom illa medfarna innehåll. Särskild uppmärksamhet tilldrogo sig också, ehuru mindre ansenliga i yttre måtto än de sigillerade pergamentsurkunderna, de delvis rent personliga brev från medeltidens slut, som härrörde från Sturarnes arkiv. De representerade nämligen ett av de senaste tillskotten i riksarkivets samlingar, i det de så sent som i fjol genom det svensk-danska arkivaliebytet återbördats från en fyrahundraårig landsflykt. Ett något yngre motstycke därtill utgjorde de något år förut från Italien genom insamlade medel återförvärvade Kristina-papperen. Därmed var man alltså långt inne i nyare tiden, som naturligtvis lämnade huvudmassan av utställningsföremål. Vid sidan av de givna stödjepunkterna för minnet och intresset — Uppsala mötes beslut, Westfaliska freden, regeringsformerna o. s. v. — utbredde sig en mångfald av till form eller innehåll märkliga urkunder och brev. Där mötte man våra hjältekonungar som barn och som vuxna, drottningar och prinsessor, krigare och statsmän, skalder och Bellmansfigurer, ettDAGENS FRÅGOR myller av historiska personer i utövning av riksvårdande värv eller mitt i deras enskilda liv, ej sällan i patetiska, tragiska eller mer och mindre medvetet humoristiska situationer. För den, som sträckte sitt intresse även till den vardagliga forskningens tyngre arbetsmaterial, saknades icke heller exempel på kansliets treeller fyrahundraåriga sviter av rådsprotokoll och riksregistratur
» » Hon skall väl inte spela Hamlet åtminstone, » sade den lilla Ingeborg torrt, men med hjärtat dödssjukt af sorg. Julje brydde sig inte längre om henne. Det var ett skratt och ett prat hvar gång Julje Begtrup träffade den nya. Och Julje deklamerade och polerade sina naglar och sade, att hon var » kvinna » — Ingeborg förstod sig inte på det. Nej. Men Maggie forstod det — Maggie det var den nya. — Nu skulle Julje sätta upp sitt hår Det kunde vara för barnungar att gå med flätor på ryggen; henne passade det inte längre, hon var för gammal: sexton år. En dag visade sig också Julje i morgonbönen med en frisyr, som var en trogen kopia af Maggies, och som gjorde henne ett hälft hufvud högre. » Jag har satt upp mitt hår, jag har satt upp mitt hår, jag har satt upp mitt hår, » upprepade hon med svindlande hastighet för hvar flicka hon gick förbi, innan någon ens hunnit öppna munnen till ett utrop. Platsen bredvid iDgeborg låtsade hon icke se; det stod en ledig stol vid sidan om den nya. Under Iofstunden gingo de arm i arm, båda lika smärta, nästan lika långa, med kjolar, som stötte i golfvet, oclrdetta uppvridna hår. Ingeborg stod och betraktade dem i en vrå. Hon kände sig så hopplöst liten och obetydlig med sin korta klädning och sina fjorton år. » Jag hatar dig, » hviskade hon för sig själf med ögonen i den nya. Hjärtat svällde i hennes bröst. Den som hade varit som Simson! Den som hade kunnat störta huset och begrafva sig själf under ruinerna! Efter skolans slut gick hon fram till Julje: » Ä r du ond på mig? » frågade hon. » Nej, hur kan du tro det? » 21 » Nej, jag skall gå med Maggie i dag, » sade den andra kallt. » Jaså. » Ingeborg tog sina böcker och gick långsamt ned för trappan, men när de båda flickorna gledo förbi henne, hade hon kunnat skrika af lidelse. Inte gå efter dem — inte gå efter dem; — hon rätade upp sig och knöt sina händer, men med en snyftning, som nästan kväfde henne, följde hon dem som en hund uppåt trottoaren, framåt Kvarngatan.
Stopp! Dra' vackert, pojkar! (ruskar sig, när han kommer upp.) Hu ... uh Hur fan kan ni ställa er på grund, utan att skrika se opp först? Och på ett sånt djup, sen Brr! na vill 'a för hen dans? BOMAN (som hoppat ombord). Hvad HULTING (skriker). Aj! Det var en blyklump Oho-i! hä' det, 'errar AXEL. jäkeln! Der har jag mm baron! Han har skumpat undan, han! BOMAN. AXEL. KNUT. HULTING. Åh Nej se, det är ju skeppar Boman! Ja, och det här är kandidaten... Hans kusin! Kors! det hä ju hunga gross'andlarn! det hä nog bra, det... men hvad vill 'errarna hombord på skutan då? KNUT. Vi BOMAN. Ja, fick se att ni stod på grund, och då ville vi hjelpa er ett tag. AXEL. Och BOMAN. i stället för tack, blef vi nästan mottagna med hugg och slag af de der lymlarne! ä' hinga lymlar för dom där! Och sir Boman, den hjelpen, den ... KALLE. VICTOR. Vi Det vore fäll 'åken! och Anna). Ja, om ni på något sätt behöfver oss, flickor ... AXEL HANNA. KNUT (skrattande, i det han vänder sig till Hanna Den gälde väl mest flickorna, tänker jag. (likaså). Så är vi så villiga som skyldiga. vi bara får vara med fred, så! ANNA (med en blick på Knut). Om BOMAN (till Kalle och Victor). Vet Tack ska' ni 'a, men vi reder hoss nog.
[11 juli.] <Onsdaghen> Mondagen nesth effter octamm [244] visitacionis Marie virgin«. Jtem Per Olssons hustrv chuta pr[i]mo. Jtem Sten köpman rekthe hondhen <ffor> ffôr xij maik, ffôr zacer tet han hadhe stungit Jens skiper j armem j Danske. Babit iiij mark. Thesliges wort och skiper Jens zacher, ffôr tet han hade med beradit mod gad jn pa Sten j maket och satte sig jempthe honum och hade inth ærind ter in, ffôr ty han lostå icke sine rema, och togh Sten j armem och sade, hurw skule wi] forlikes, oc thaa Sten stod op, slog han pan, och tha skilde Oleff, som her Erik Jenssom hade l) I ms. står: til. *) Endast rubrik.
Ni frågar vidare: » hvad gör hon? » Jo, hon verkar, anstränger sig för det, som synes — för skenet. » Hur det ser ut » är ett begrepp, som hon grundligt studerar; derur hemtar hon sina lagbud, och dessa måste följas, hur mycket och hvad det än kostar. Derför faller det henne aldrig in att försöka sig i en nyttig uppfinning för hemmets höjande och inre behof. Hvad betyder det, att » tjenstflickan » anstränger sina yttersta krafter vid >vattenbäringen », eller om hemmets utgifter ökas med att lega en annan person dertill; det är ju så vanligt och husmodern egnar ej en tanke deråt. Deremot bryr hon sin hjerna och sätter sin man i bryderi för att hvarje halfår få briljera i en ny, dyrbar hatt. Hatten är j u en hufvudsak, den synes på gatan; den är nödvändig och många konster anlitas för att få den riktigt fin och modern. Det blefve för långt att upprepa hela listan af dylika exempel. Men hur skall det också kunna vara annorlunda? Redan från hennes första år väDJes hennes öga vid flärd, hennes tankar och känslor riktas på ätt öfverskatta dessa ting, som hon bär ytterst. Att följa modejournalens snitt, äfven då det är helsoförstö- rande, onaturligt, narraktigt och fult, blir en inbiten vana. Något eget omdöme eller pröfning sättes aldrig i fråga; modisterna få skapa till henne med utväxter och insnörning hur besatt som helst. Hon Fig. 13. visar sig hellre i en löjlig kostym än i en omodern. Det är modet, som är oraklet; men icke endast i klädedrägt, ntan i allt — i lefnadssätt, i sättet att uppfostra barnen. » Det brukas så » och » man måste ju vara lik andra menniskor,) är deras undskyllan. Det faller högst få qvinnor in att fråga, hvarför detta är så nödvändigt, eller pröfva, om ett antaget bruk är godt eller ondt. Derför, så länge mödrarna icke gripa sig an med att tänka och handla oberoende af föråldrade vanor, blir qvinnan, trots skolor och s. k.
Ditlockade af de härliga tonerna, hade några herrar och damer, som tillbringat dagen här uppe för att riktigt fritt och otvunget få njuta af Guds härliga natur, närmat sig sångerskan, utan att bli observerade, innan de voro alldeles inpå henne. Men häremot invände tysken med en föraktfull axelryckning: Han hade icke varit der sedan den kväll, då mannen öfverraskat sin fru och honom i en situation, som gifvit anledning till en mycket ful misstanke. – Ack, om jag det finge! Han gick nämligen in i spelsalen för att der vinna igen utgiften för paraplyet. Hon har ju blifvit alldeles bortkollrad, och det hjälper inga föreställningar. FJORTONDE KAPITLET. Dessa pinsamma tankar lemnade honom intet ögonblick, de beröfvade honom dagens lugn och nattens ro. Utan att svara ett ord gick nu äfven han bort till sin koffert och öppnade den. – Hör du, Ingeborg, du, kan du tänka dig hvad jag hört berättas om din så mycket afhållna musiklärarinna? svarade Edström. – Jag behöfver inte alls några förklaringar till det, som jag med egna ögon sett. utlät sig nu Hallenborg. Om han nu skulle ha börjat arbeta, så hade han ju icke fått någon tid till det, som för honom blifvit ett lifsbehof. – Emedan min man önskade det. Hallenborg bet sig i läppen, men han teg, ty han måste ju inom sig medgifva, att den andre hade rätt. På egen hand hade han uttänkt en plan, som han under sken af försonlighet med ett par vänners tillhjälp realiserat. – Det ser knappast så ut. Men de tre personerna voro för mycket upptagna af spelet för att ge akt på någonting annat. Men vänta fick han. Den tilltalade svaraue skrattande: Kanske hon ä ’ hos klockar ’ ns? Aktrisen såg med hemlig tillfredsställelse hans vrede. Derpå utbrast hon med en ansats till vrede: Har jag gift mig med en misshushållerska, så kan ingen förtänka mig det, om jag tar mig friheten att hålla tummen på ögat på henne. För Sonja kom den vackra damen väl till pass. – Ja, jag inser nu, hur orätt det är, att jag tviflar på min man; nej, jag vill lita på honom, om också skenet vore emot honom.
Hyperaciditet tycktes vara särskilt karakteristiskt för duodenalsåren, och år 1910 myntade den tyske kirurgen Karl Schwarz uttrycket » utan syra inget sår ». Dessa gav en effektiv syrahämning med en bekväm medicinering (vanligen 1 tablett x 2), och var utan besvärande biverkningar. Och den tycktes öka i förekomst ända till 1950-talet. Utförliga kapitel om magsåret skrevs i de läroböcker som » gastroenterologins fäder » Carl Anton Ewald och dennes elev Ismar Boas publicerade på 1890-talet. Magsår hade på 1800-talet setts oftare hos kvinnor (särskilt unga och fattiga sådana) än hos män, men var i det stora hela inte så vanliga. Magsåret en kronisk infektion? Behandlingen är dessutom tidskrävande och fordrar särskild kompetens. Socialmedicinarna beaktade inte bara människans fysiska och psykiska konstitution utan också faktorer som bostadsort, arbetsförhållanden, civilstånd och ekonomi. En av Jean Cruveilhiers illustrationer av det enkla, kroniska magsåret, också kallat » Cruveilhiers runda magsår », ur hans » Anatomie pathologique du corps humain » utgiven 1829-1841. Mellan 1900 och 1940 uppmärksammas duodenalsåret Hittills hade teorierna kring magsårssjukdomens etiologi, patogenes och behandling varit typiska för läkarnas biomedicinska tradition, dvs deras tendens att huvudsakligen mekanistiskt förklara både normala och onormala företeelser i kroppen. Läkarnas starka tilltro till kontrollerade kliniska studier passar väl in i mönstret för en biomedicinsk, mekanistisk grundsyn. Denna visualisering kan betraktas som inledningen till ett paradigmskifte inom magsårshistorien. År 1934 kom den amerikanske läkaren och psykoanalytikern Franz Alexander med en rapport att även vissa somatiska sjukdomar skulle kunna ha samband med olösta konflikter sedan barndomen. Förr eller senare dyker det upp erfarenheter och resultat som strider mot de accepterade teorierna, anomalier. Ett av de stora paradigmskiftena i medicinens historia är » klinikens födelse », en beteckning som Michel Foucault givit åt det förändrade synsätt på patienterna och deras sjukdomar som blev en följd av dels att läkarutbildningen omkring sekelskiftet 1800 förlades till sjukhusen, dels att rutinmässiga obduktioner infördes.
Och när John Martins avlägsnat sig, går hon upp och promenerar av och an på golvet, sägande: — Vilken underbar man ändå! Hennes röst är djup och befriad Vilken underbar man! Hon omfamnar Ninnie och gråter av glädje. — Mitt barn, varför har du aldrig sagt mig att han var sådan? Lyckan är så häpnadsväckande stor och sällsam att hon knappt kan fatta den, och gång på gång upprepar hon: — Att tänka sig att han är rik och att han vill gifta sig med dig! Att tänka sig Men Ninnie förblir på sin plats. Hon sitter stilla och frånvarande och måste bemästra sig med våld för att ej skrika rakt fram mot den bild av honom i upprört tillstånd, hon ser framför sig: Jag avskyr honom! Jag avskyr honom! När modern slutligen hetsar henne med sin beundran för den gångne reser hon sig och säger: — Ja, han är en snäll man, herr Martins Han kommer allt oftare på besök, snart varje dag för att hämta Ninnie till teatern, föreställningar och repetitioner. Och med hans närvaro lever, icke endast modern, utan hela hemmet upp. Det blir ljusare och gladare och rikare, det kommer nytt in i allt, möbler, kläder, överkast; allt förändras och träder ut i livet igen med ny färg och ny doft. Modern bjuder åter hem sina gamla väninnor och blir själv många år yngre Men Ninnie går motsatt väg, bleknar och faller av som om all ny kraft ytterst stammar från henne. Medan de andra och hemmet blomstrar upp, sjunker hon ihop och drar sig inom sig själv, där hon fortsätter ett eget, för allt annat främmande liv, i sina drömmar. Allt nytt som tillkommer för hennes mor och hemmet, blir en skuld som hon skall betala en gång. Det är livet självt som tränger på och hon kan ej hindra det, och ej heller komma undan. Någon gång reser hon sig i protest. Hon blir vild: — Det går inte i längden det här. Jag kan inte tåla att vi lever på honom! Jag kan inte tåla det Men modern, som trots sin nya ungdom, lever kvar i sin och sin gamla generations moral, missuppfattar henne och svarar: — Han menar ärligt med dig, mitt barn. Han vill ju gifta sig med dig Ninnie blir svarslös inför denna gapande oförståelse. — Giftas — giftas! Å, det är inte det—; det är ändå inte det
Möbeltyger Smörblandning Iris-Extra Knut Heurlins Hemslöjd KORSGATAN 8. Använd ^MUSTADS Tvätta med använd enligt bruksanvisningen giver ett storartat resultat. Vantar blusar och kjolar äro nu inkomna i alla pris lägen. trevliga färger och modeller. " Sex roller söka en författare. " MERKMALEN Handskar {Eftertryck ej tillåtet). fullmogna kakaobånar oarken knneÎDanil, Att Yoghera skulle förstå att ge verket de rätta nyanserna behövde man ej tvivla på. Ieke bara därför att han är Puccinis landsman — det är ju inte alltid sagt att landsmän förstå varandra! — utan därför att just denna genre måste ligga särskilt väl till för hans temperamentsfulla taktpinne. Att det måste vara utom Liugi pirandcllos egendomliga drama. ordentligt svårt och krävande för or kester, solister och körer att alltid Redan själva upptakten till Luigi sorcrkläd! och med av blygsel sänkt komma överens, det förstår man. om Pirandellos drama " Sex roller söka blick. Styrdottern, aderton år med ett djärvt, och hånfullt uppträdande man bara ser ett pianoextrakt till nå en författare " är säregen. När åskådarne träda in i salongen samt hennes båda syskon Gossen, en gon aria av Puccini. och intaga sina platser finna de icke förskrämd tolvåring, och Flickan en Ruth Almén. som vanligt ridån fälld utan uppe. liten fvraåring. som endast dunkelt Scenen ligger i halvdunkel och av anar det drama som utspelas om röjd så när som på några bord och kring henne. Slutlipen är det Sonen. stolar. en ung man T>å tjugutvå år med nå I H A N D S K A R \| Efter hand infinna sig skådespe got hopdraget och kyligt över sin g och larne vilka äro kallade till en för person. pä Pirandellos Föl id av de övriga en smula tvek (V A N T A R) middagsrepetition drama " Livets gyckelspel ". De sys samma rollerna närmar sig Fadern J i rikt urval. % selsätta sig var och en på sitt sätt.
Private thoughts in public spheres: Issues in reflection and reflective practices in nursing. Detta gör att Johanna trivs och är nöjd ” annars tycker jag det blir tråkigt ”, ” gör yrket spännande och roligt ”, ” händer något ”. 376 Helena Hejdeborn & Lisbeth Rehnström, Läraren – en resurs i vården. Where is nursing in academic nursing? Subjektspositioner är de identiteter som möjliggörs genom ett specifikt språkbruk. Educational institutions reproduce their own legitimacy and authority through the obviousness of theory being valid in itself, which also legitimizes their own activities. Maria formulerar det i termer av att vara både lyhörd och drivande: … det här att vara lyhörd men ändå drivande ... vilket är en balansgång ... så ... du måste också ta initiativ aktivt, det är ingen som förväntar sig och kommer till dig och frågar om du inte visar själv ... / / … mycket var ju bara att visa att man behövs … / / ... för det här var ju en ny funktion, ingen visste någonting och en del vet inte fortfarande men ... / / ... flexibel, många bollar i luften ... / / … och en vilja att fortsätta utvecklas ... ... ... för det är ju så att när man möter nya problem och saker så måste man ju, kan man ju inte säga att ja det gick ju bra, utan man måste ha nyfikenheten, kan man hitta andra alternativ … vad kan jag utveckla ... hålla sig uppdaterad också ... för mycket handlar om att informera om, vad är det senaste, man vill ju veta och då måste ju jag hålla mig uppdaterad också ... ... ... sen är det inte så dumt att ha lite ledaregenskaper också ... med tanke på att du ska leda dina huvudhandledare, inte vara rädd, ha modet ... Kunskapsbärarens kunnande i att vara ” lyhörd ” och ” visa att man behövs ” behöver uppvägas av förmågan att själv vara aktiv och ” drivande ” eftersom ” det här var ju en ny funktion ” och ” ingen visste någonting och en del vet fortfarande inte ”. Sven Hartman, Det pedagogiska kulturarvet. Falun: Institutionen för hälsa och samhälle.
följa den ned till verklighetens fasta, gon kom och sökte plats i de tomma Om bildning. Av Elin Wahlquist. riktig föreställning om det på av past kan tugga det! " ga flickor är av långt allvarligare korgstolarna bredvid. Det var det om ock mindre lockande och givande Ea fars historia. Av Eira Brehm. stånd. Tar man aldrig så mycket Genom den jättestora Zeisskikanatur — och dessvärre långt mera mark. unga paret. Likblek och medtagen Lilith. Roman av Florence Warden. fantasiens pänsel till hjälp och målar ren på planen framför hotellet tyc berättigat. De svunna årens händelser ha och stödd av honom leddes den unga vackert och stort och framför allt ker man sig komma så nära snötop Tystnaden inom kvinnovärlden på flickan fram till en korgstol och pla emellertid skapat misstro till varje skyhögt: man står ändå stum och parne, att man nästan bara behöver det angrepp som riktats mot henne möjlighet av en lösning. Alltför cerades där under några i brysk ton slagen med häpnad inför detta na räcka ut handen för att nå dem. Och synes mig även visa att man ej har många gånger ha rådsdörrarna sla givna förmaningar. Därpå försvann turens majestät. Inga färger, inga dar kan man stå och räkna fönstren några invändningar att göra. Det fästmannen. Först efter tre timmar gits upp på vid gavel och under ord räcka till här. Färgerna äro sa på stugorna i Grindelwald! Man enda försvar som gjorts har, beteck världens spända uppmärksamhet för kom han tillbaka. Under tiden ha golika — ja, det hela är som en saga. kan till och med, om lyckan är gun nande nog, kommit från en man. Och utvalda och lysande representanter de en främmande gentleman med unIngen plats kan vara mera idea stig, få se en stenget ligga och vila det verkade uppfriskande och intres som skulle rädda Europa. Och allt dertecknads hjälp ägnat den unga i sammandrag. lisk för vila och utflykter än Interpå en grön sluttning, långt, långt sant, emedan det — äntligen! — be för många gånger ha de efter långa medtagna flickan en del behövliga laken. Före kriget var här också borta handlade frågan från en helt ny sida.
S W A K T Z ' 2,757,245: 95 A andra räkningar 3,245,386: 68 „ » utländska banker tion och målning » jämte fullständiga 2,481,876: 18 hvitbrodyr, konstsilkeoch metallA andra räkningar färgskalor erhålles gratis och franko. brodyr m. m. rekommenderas. HÖGSTA HVETEMJÖLSTYP Le Ripoiin. 24 Smålandsgatan, Sthlm. Profver mot 30 (FtNMALEN) (GROFMALEN) öre till porto. U SYDSVENSKA KREDIT AKTIEBOLAGETS Kronor 7: -. 2 1 " Sedan mitt fjerrs&ap Började att låta åarnen dagligen få såsom morgondryck THULE Cacao är det alldeles märkvärdigt b~vad de 6lifvit snälla, friska ock präktiga / " Fabriken Spindeln, Uddebo. " SNÖFLINGAN " " SVANEN " J.G.S. J.G.S. Propra och hemtrefliga m m från kr. Allm. Rikst. — 498 — N0RRKÖPIN8 NORRKÖPING " Stabil " trappstolen är behöflig i alla hem och affärslokaler. Alltid färdig som stol eller trappa. Pris kr. Sändes till alla platser i landet från Rönneådalens Slöidindusfri, adr. STOCKAMÖLLAN. och hurtig bildad flicka, kuntill 1 sept. a t t gå frun tillhanda i dela rum, som önska grundlig underFlickor och unga damer mottagas. God Expeditionen senast fredag för att frisk nig i enklare klädoch linnesöm, får samma familj eller i närheten af hvarvisning i alla hemmets göromål, erinack. Komf. hem. Utm. Trädg. Tennis. 60 k r. pr på landet under skicklig husmoder. månad. 7 och 10 å r finnas. Måste förut inneIduns exp. f. v. b. mer. Valfria ämnen tyska, musik, knyppling. haft dylik plats.
Malla läste vid denna tid »Exposé de l’usurpation d’Espagne par don Pedro de Cevallos» och skref därom i anteckningarna: »Cet ouvrage démontre l’astuce et l’artifice de cet. homme remarquable, jadis objet de mon enthousiasme. Il m’eu coûte de renoncer à l’idéal que je m’en avais fait – mais il n’y a plus de doute. Il n’est qu’un conquérant égoiste et ambitieux, doué d’assez de talent pour revêtir ses démarches d’un caractère de grandeur et d’héroisme qui fascine les yeux.» Med nöje läste Malla med David uti Ancillons verk »Om konsters och vetenskapers tillväxt uti Italien under Mediceernas tid». Violspelaren Willman kom till Uppsala från Finland och Ryssland, där han varit en längre tid, hört Rode och Maurer spela viol och mycket uppöfvat sin egen talang. Det var roligt återse denna gamla bekante från gladare tider. Hans ankomst upplifvade musiken inom Uppsala. Ofta var han ock hos Silfverstolpes. Han omtalade den unge Berwald15 som han råkat i Ryssland och som nu förtjuste allmänheten med sin viol. Malla frågade: »Säg mig uppriktigt, hvilken af herrarna spelar bäst, Berwald eller herr Willman?» Han svarade: »Jag kan icke spela som Berwald, hans fiol är som en fågelstämma med oändligt behag och böjlighet – men icke ville jag heller spela som han.» En afton hos Wrangels spelades kvartetter af Willman, Wennerberg, Ekbäck och von Mehlen, det var den roligaste kväll Malla ännu haft i Uppsala. Isynnerhet glömde hon aldrig en kvartett af Tietz (?) som hon sedan ej mer fick höra. På en musikalisk soaré, som öfverste Hårdh gaf, sjöngs: »Die Capellmeister – schmücket auf das Fest mit Mayen,» förtjusande vackert i Mallas tycke.
Och han klädde af dessa urskogarnes barn det skal af civilisation, som den hvite mannen fört med sig öfver till Amerikas jord, samt såg dem med sin själs ögon såsom veritabla rödskinn, såsom en Falkögas, en Skinnstrumpans, en den siste Mohicanens bröder. Och på så vis fick han sig att lefva midt ibland denna åtminstone tappra, men åt undergång dömda ras, som dock alltid skall lefva så länge vildmarkslifvet och nybyggarelifvet i vilda västern har beundrande anhängare. Bilden var pittoresk. Skenet af de dansande lågorna gaf färger, som drefvo fantasien till flykt; och med urskogen alldeles som en kompakt ram kring det hela, och med bruset från den nedrusande strömmen till accompagnement blef illussionen kraftig och medryckande. Kanske den öfver bålet hängande kaffepannan verkade något störande; detta medgifves. Men så känslig för en samvetsgrann regie var nu icke Mats, att han till något pris nu skulle velat förlora den, allra minst just nu, när Borgman, norrländingen, som var vägvisare och kock, just reste sig och sade: Det är Skookum, som ropar. Han är i fara. (Bild från lägret vid Sheep Camp). – Ja, nu, mina herrar, är kaffet klart! I samma stund hördes ett långt utdraget tjut inifrån den mörka skogen. Alla vände sig från brasan, och Borgman och de båda engels.männengreposinabössor Tjutet hördes ännu en gång, och i samma ögonblick reste sig en af indianerna, satte ena handen för munnen och svarade med ett ljud, som var förvillande likt det, man nyss hade hört från det hemlighetsfulla djupet därinne. Och i det han pekande utsträckte sin hand sade han, vändande sig mot engelsmännen: – Det är Skookum, som ropar! Han är i fara. – Ja, Skookum är det, inföll den andre indianen. Och man måste genast skynda att hjälpa honom. Naturligtvis voro de alla beredda att rädda en människas lif, om det lät sig göra. Och på den grund bröt man också alla upp, lämnande kaffepannan att koka bäst hon ville, äfven med fara, att hon skulle koka öfver.
I ett särskilt avsnitt intervjuas läkare som är verksamma idag.
Jag har helt enkelt aldrig sett så hög aktivitet i så många centra på samma g ng. Och som opportunist ända in i det sista räknar ni kallt med ett fel i beräkningarna, eller att den åtminstone inte träffar Amerika? Hon gick bort till altandörren och sköt upp den helt och hållet. Med Maria framför sig knep hon om näsan för att utjämna trycket i öronen. Han förväxlade inte riktmärken med axiomatiska sanningar. Tigande. Annika fick in foten över växelspaken och ner på bromspedalen och lyckades stanna bilen. Gå nu, sade han. På jakt efter svar. Han försade sig. Eller utpekat oss till det. Att hon hade någorlunda begrepp om relativitetsteorierna; att detta nog dessutom var riktigt bra, eftersom hon förväntade sig att de borde komma att spela en viss roll i hennes liv; och att kvantmekaniken säkerligen, hur teknisk och otillgänglig den än verkade, var något hon inte behövde förstå helt och hållet, eftersom den borde ha en begränsad betydelse för hennes dagliga liv. Kahn grävde i fickan efter cigarettpaketet. Kanske har hon det bättre där hon är nu. Så körde hon ut från stället, medan hon försökte att slå tanken på flickan ur hågen. De hade ingen annan möjlighet. Något kärlkontraherande Ö vad nu då? Jag kan inte förklara vad det var som hände, Kahn. retades Annika. Mannen såg förvirrat på henne. Det har aldrig varit meningen att vi ska dricka ur sådana här pokaler. I tre minuter låg de jämsides och höll uppsikt över varandra; de kontrollerade djupmätaren och höll ett öga på klockan. De klippblock som kastas upp kommer att falla ner igen som projektiler. Puls? Jag ska så gärna prata med dig. Forskarna saknar artefakter som kan bekräfta de där teorierna. June, du vet att jag tyckte mycket om Simon. Ingenting färdas snabbare än ljuset. Mike visste att Annika, när hon nu var i de krokarna, under alla omständigheter skulle insistera på ett besök hos John Farrow och Kookillo Dharamandji, något hon redan hade förberett honom på. Vilket betyder? Den kan ödelägga och erodera. Han knackade fram en cigarett och tände den. När de tog den sista korsningen före vattnet mot rött ljus spjärnade Annika hårt med fötterna i golvet och satte ena handen mot frontpanelen.
Det var något av Fylgia över henne både med hänsyn till hen nes ståtliga apparition och till hen nes inre egenskaper, den starka självkänslan, modet, kraften, den beslutsamma vilja som syftade mot en hög social ställning. Den väg hon valde blev den merkantila, på vilken hon liade de största förutsättningar att nå långt. Hon var icke den fli tiga arbetsmyran, som lägger krona till krona, utan företagaren i stort med ett rikt initiativ, en klarsynt blick och ett mod som aldrig svek. Det var något segervisst över hennes arbete liksom över hela hennes vä sende, och lyckan följde henne vil ligt, svikande endast på en enda men avgörande punkt — hälsan. Svea Brunius var egentligen icke socialt och politiskt intresserad, ehu ru hon so-m ett i hög grad samlande namn kom att stå på en högerns stadsfullmäktigelista. Vald till suppleant, inträdde hon senare för en kortare period i ledigheten efter den ordinarie platsinnehavaren. Hennes namn har icke häller nämnts i sam band med kvinnorörelsen. Icke de sto mindre kan hon anses hava främ jat den genom sin egen ådagalagda eminenta arbetsduglighet och sin vackra karriär inom affärslivet. Att hon intresserade sig även för sina medsystraras väl visas av att hon stod Som initiativtagare och den otvi velaktigt förnämste till den stora och aktade organisation, sonybär namnet Kvinnliga Kontoristförbundet, lik som det även var hon som gav upp slaget till förbundets hjälpkasisa Sveafonden, i vars namn hennes eget som en gärd av tacksamhet infläta des. Den omfattande välsignelseri ka verksamhet som denna fond under årens lopp utövat har initiativtagerskan indirekt kunnat räkna sig till godo. För sjuka, fattiga och åldrin gar hade Svea Brunius ett ömmande hjärta. Dessa känslor, som helt sä kert sökte sig ' utlösning på många dolda vägar fingo därjämte en syn lig vacker manifestation i den av henne bildade och intill det sista som ordförande ledda, av allmänheten med stor sympati omfattade förenin gen " Våra gamla ". Oppen och varmt givande i vän skap vann Svea Brunius en vid krets av hjärtligt tillgivna vänner, för vil ka skilsmässan betyder verklig smärta och vilka med hennes åldriga moder och anförvanter sörja hennes bortgång, bevarande hennes bild i ljust minne.
redaktör för Medicinens språk Läkartidningen och Svenska Läkaresällskapets kommitté för medicinsk språkvård har länge sett » endpoint « som en terminologisk stötesten och stöder till fullo Jörgen Malmquists och Mats Eliassons resonemang och förslag.
Efter sin återkomst från kriget inkallades grefve Taube ' i generalstaben, avancerade efter hand från den ena rangen till den andra och utnämndes slutligen 1868 till kommendant för hufvudstadens garnison. Grefve Taube tillEDVARD TAUBE. hörde Stockholms populäraste personligheter, och hans raka, spänstiga gestalt, iförd öfversteuni formen och med kommendantstafven i handen, var en af de mest sedda typerna i folkvimlet på våra offentliga platser. Den aflidne efterlämnar minnet af en i allo rättskaffens maii, med ett flärdlöst och hjärtevarmt sinnelag. VACKER KONSTNÄRSBANA bröts plötsligt genom den svenske bildhuggaren Ingel Fallstedts under djupt beklagansvärda omständigheter timade fråriälle i Köpenhamn fredagen den 12 dennes. Ingel Fallstedt var stockholmsbarn och född 1848. Han studerade till en början vid Konstakademien, hvarefter han styrde kosan till Munchen och Paris, i hvilken sistnämnda stad han stannade åtskilliga år och under hängifvet arbete tillägnade sig den nobla franska formgifningoch skälmska esprit, som torde kunna betecknas som det centrala i de talrika skulpturporträtI N G E L FAT.LSTEDT. ten af hans mejsel. Ty Fallstedt var i främsta rummet porträttskulptör, och en sällsynt fin sådan. Med åsidosättande af de akademiska porträttbysternas konventionella högtidlighet, förstod han att gjuta lifvets intagande charme öfver sina verk, och beundransvärd var hans förmåga att få marmorn att le så smittande muntert, att man totalt glömde det hårda materielet. w. Fahlätedt foto. 1 ÅRHUNDRADETS DRÄKTER » PA KVINNLIGA IDUN. atelier ett par dagar före hans död och utgör så- lunda hans konstnärstestamente till fosterlandet. Sverige har genom Ingel Fallstedts bortgång förlorat en framstående artist, och hans anhöriga och konstnärskolleger sörja i honom förlusten af en hjärtevarm människa och en under hälsans dagar oemotståndligt gladlynt kamrat. Frid öfver hans minne I W Hans produktivitet har varit ofantlig.
Med hakan stödd mot handen och blicken långt borta drömde hon ... Hennes önskningar blevo allt djärvare. Nu höll hon ett litet barn vid handen. Nu trycktes det mot hennes hjärta. En sval kind lades mot hennes egen brännande. En jollrande röst nådde hennes öra. Heta tårar droppade från hennes ögon och skymde blicken. Så var det åter natt. Ljuset hade slocknat. Hon rörde vid papperen. De kommo med ens så långt bort, också de glödande orden om kärlek. Det stack till inom henne. Det var icke henne de gällde. Nej! Frysande svepte hon nattrocken tätare om sig. Hon steg upp och gick tyst av och an i det lilla rummet. Hon stötte sig mot stolarna, men kände icke smärtan. Hon skakade händerna, knutna av vrede. Men vreden träffade endast henne själv. Ett ögonblick, ett svinnande lyckligt, hade hon sett det liv hon kunnat leva. Hur mycket hellre skulle hon icke varit i denna fattiga flickas ställe, om hon ägt det som skänkts den andra! Hur gärna skulle hon icke velat vara ensam, hånad, fattig och sökande skydd hos en gammal häxa, om hon bara ägt kärleken. Hon hade levat som en sovande. Hennes ögon hade varit fyllda med damm. Men nu hade hon vaknat upp. Var det för sent? Ännu kunde många år återstå. Då stannade hon. Förbi klockans tickande hörde hon den unga kvinnans lugna andetag. Ett liv skulle födas. Åter förnam hon värmen från en barnhand, en kind mot sin egen. Barnet! Glädjen flammade upp inom henne. Hon skulle taga barnet till sitt. Det skulle växa upp här i dessa rum, som varit vittne till hennes känslolösa sömn. Hon skulle älska det, fröjdas över att det fick tankar och liv, blev en riktig människa. All tyngden lämnade henne. Den lilla flämtande lågan i hennes inre, som varit nära att slockna, blossade åter upp.
Många hade tröst och uppbyggelse däraf, andra ånger och agg. Där flyter några famnar i ljuset för att sedan dyka ned i en bonad brunn. – Just därför, svarade fru Lind, tycker jag, att du borde hålla dig nykter och förståndig och icke fördärfva alltsammans för dig och oss. – Mitt namn är Asser. Det var midnatt, när han kom in på sitt rum igen. Men nu hade äfven Ivan Sund tagit sitt parti och släppt sina hundar lösa, samt kom till hjälp med sina revolvrar. – I ska ’ inte slå henne mer, fader Andreas, sade snickaren allvarsamt, i det han tog plats bredvid den gamle mannen. LXVIII KAP. Vid tinget. Men för öfrigt utgjorde dessa unga menniskor det lyckligaste par, man kunde tänka sig. – Hvart är det? – Gör det? bad Haller. Ett nytt arbete hade börjat för den stackars baronen, hvilken såg sig beröfvad sitt guld och sina papper samt den tro han ännu hade på menniskorna. Nymfen från Petersburg, gatsångerskan från Riga, herskarinnan på Borrowagodset, lilla hennes nåd fru Vera hade gått att stånda inför den eviges tron. Och till dess skulle de ha ’ samlat alla vittnesmålen. När han vaknat upp ur mardrömmen, låg han länge vid tändt ljus och funderade på, hvad drömmen kunde föreställa, och hvarför den varit så hemsk. Det fattas bara det. Jag tycker, att jag har lemnat dig mycket pengar redan. Kära Therese! – Och det fast hon inte är mer än barnet, inte torr bakom örona en gång. Det är en dum inbillning alltsammans. Gregor var fortfarande Sofie Lemontows enda passion här i lifvet. – Det har en pappa också, förstår du, det lilla barnet. – Det har Ni möjligen rätt i. Ja, det var slumpen, som hjälpte honom, sade Haller. – Hvar är han? – Hvad är det? Han omfamnade lidelsefullt sin älskade och besvarade hennes kyssar med en sådan glöd, att en varm rodnad spred sig öfver hennes underbart vackra ansigte. – Vi skola säga honom, att deras ansigten häruppifrån sedda, taga sig ut som grodors i en damm.
Tyvärr är rädslan för ingrepp i marknaden idag större än någonsin. Det råder inget tvivel om att frågan tas på allra största allvar och, om inte annat, tvingas numera makthavarna intressera sig för den av ekonomiska skäl: fetma och fetmarelaterade sjukdomar drar redan idag enorma kostnader för sjukvården, och värre lär det bli framöver. Ett reellt hot om ökade pålagor på onyttig mat skulle väcka genljud. » Regeringen bör utveckla en form för dialog med livsmedelssektorns olika branschorganisationer « och målet är » en frivillig överenskommelse om etisk kod för främjande av goda matvanor «. Det skulle ha samma effekt på livsmedelsindustrin som Hannibals överraskande marsch över Alperna hade på det romerska imperiet: Vad som sker med dem får effekter på vår omgivning, och därmed är fetma en social och i sista hand en politisk angelägenhet. Idag är läget ett annat. Att dra gränserna för en sådan beskattning är förstås inte lätt, men jag skulle tro att själva det faktum att en ny typ av beskattning införs är det enda som på allvar biter på livsmedelsindustrin. Det är inte precis någon revolutionär verksamhet som utredarna bedriver. Göran Greider Nr 20 Volym 102 Därför var det med stor förväntan jag kastade mig över Folkhälsoinstitutets och Livsmedelsverkets utredning om hur goda matvanor och ökad fysisk aktivitet hos befolkningen ska uppnås. Föralldel, jag har inget emot vare sig bidrag eller debatt. Nej, felet är att det inte görs regelrätt politik av dessa hälsofrågor, och ett av de främsta områdena - det finns flera! Den som kliver in i en matvarubutik kliver ut på ett slagfält, och den ökande konkurrensen inom branschen kommer med all sannolikhet att leda till att fler välsockrade och lättsålda varor kommer att erbjudas. Det finns knappt en liberal som vill tala om behovet av social ingenjörskonst, trots att den reformprincipen var en liberal uppfinning (Karl Popper). Frivillig etisk kod? Ett säkert tecken på att utredningen var menlös är att ingen talade om den efter bara en vecka. De 79 förslag som presenteras rymmer mest en mängd olika » bör « och radar upp den ena vaga uppmaningen efter den andra, som t ex att » konsumentorganisationer bör kunna söka bidrag hos Konsumentverket för att bevaka och offentliggöra utvecklingen inom marknadsföring av söta drycker, godis, snacks, bakverk och glass riktad till barn, samt väcka debatt om marknadsföringen «. Så var är de politiska kioskvältarna?
Båda de sålunda hedrade ha i många år nitiskt verkat på det sociala arbetsfältet och ha icke minst denna höst varit verksamma i det storartade kvinnliga arbetet för att afhjälpa den genom krisen förorsakade nöden. Fröken Gertrud af Klintbergs namn är väl b e - kant för alla, som intressera sig för det sociala arbetet. I det kommunala så väl som det enskilda fattigvårdsarbetet fyller hon många ansvarsfulla poster, sålunda är hon ledamot af styrelsen för allmänna försörjningsinrättningen, af fattigvårdsnämnden och — icke minst viktigt — af dess upphandlingskommission. I kvinnornas kampanj mot orättvisorna i det sedermera genomförda pensionsförslaget tog hon en verksam del och framlade bl. a. sin kritik i Iduns spalter. Fröken af Klintberg är äfven medlem i F. K. P. R:s styrelse. Fröken Wedberg delfar likaså i den kommunala fattigvårdsarbetet, redan 1913 blef hon medlem i Hedvig Eleonoras fattigvårdsstyrelse. Hon tillhör nu fatiigvårdsnämnden för Stockholms stad och fungerar som sakkunnig hos pensionsstyrelsen. Som framgår af denna knapphändiga redogörelse är det ett synnerligen kräfvande och plikttroget frivilligt arbete, som kungl. maj:t nu belönat. Tvärt om. (Forts. o. slut i nästa n:r.) Tuppens Zephyr I KONSTFLITEN, Göteborg. Mattor, Gardiner, Bonader, Möbeltyger, och Ni köper ingen annan. Konstnärliga mönster och färgsättningar. - 701 - Dräkttyger. Profver sändas. Septemberstilla stodo skyarna. Årstaklubben. är en fråga som helt naturligt framställer sig. lO^åringen Tid a fen. DALEN, E) DET PELLE MOLINSKA, men ett litet idylliskt ställe nere i Skåne gällde vårt besök härom dagen. Med tåget från Eslöf ångade vi söderut mot Ystad och vid Wollsjö station upptäckte vi från järnvägsbanken målet för vår resa. Fru Ahnfelt har under en 40-årig Stockholmsvistelse gjort sig känd som vårt lands främsta plymspecialist. — Hvem af våra damer känner ej Ahnfelfs Plymfabrik på Smålandsgatan. — Nu har emellertid fru A. sedan ett par års tid öfverlämnaf skötseln af affären åt sin son och slagit sig ned på sin gamla trefliga skånska gård.
»Det låter som om de hade knifsägg i strupen, de där små odjuren. Fåglarna menar jag.» »Nej, tycker Bengt! Och jag tycker, det är så vackert.» »Har du inte ondt i hufvut?» »Nej, tack.» »Det var märkvärdigt.» De gingo sida vid sida. Ingrid var trött och närmade sig omedvetet till Bengt. Ibland gingo de så tätt att de stötte ihop; då vek han åt sidan, hon följde efter och sålunda kom de att gå nästan i en båglinje. »Vi gå ju galet», fräste han till. »Kan du inte skynda på?» Han såg på klockan. »Hon är snart half fyra; jag tycker vi kunde vara hemma till fyra åtminstone. Så kunde jag få sofva lite.» »Ja jag ska sofva hela, hela dagen», mumlade hon. »Du ja. Men jag ska vara i byn klockan tio, jag. Jag måste gå hemifrån en kvart före nio senast. Kan du inte gå lite fortare?» Hon ansträngde sig, trafvade som ett barn, men måste stanna. »Snälla Bengt, jag orkar rakt inte.» »Då går jag ifrån dig.» »Ja, det kan Bengt visst göra. Jag är inte rädd; det är ju alldeles ljust.» Men han gick icke ifrån henne. Han saktade farten, muttrade, ref sig på kindbenen och muttrade. Han begrep inte, hvarför han gett sig ut att trafva omkring på det här viset. Han borde ha legat i sin säng; det hade varit förståndigare. »Ja», medgaf Ingrid, sömnigt och undergifvet. Då stannade han. »Du ska inte inbilla dig, att jag gjorde det för din skull. Jag är ingen oskuldsvaktare. Jag gaf mig ut för att leta reda på gumman; hon har sprungit bort.» »Är du tokig! Gumman?» »Ja, hör du. Hon har smugit sig ut.» »Herre gud! Och det som betyder sån olycka!» Han grinade illa. »Verkligen? Då betyder det väl lycka, när hon sitter hemma och förpestar luften, hva? Nu ska jag i alla fall leta reda på henne.» »Ja men jag orkar inte, Bengt. Låt mig ga hem.» »Gå du! Gå!»
Prof. Norcop., han har satt sig resan före, om det icke ändtel. gick an för något hinder, kan man icke skylla honom för liugare strax. 2. har han swarat i lögerdagz, och således en gång comparerat. Rector: han comparerade med murmure och querela, säyandes det han hade då bordt wara i Wästerås. Prof. Åkerman: om wij skole sententiera här i, så måste det skee in Consistorio pleniore. Rector frågade, om icke hans ärender i Wästerås kunde genom någon annan, såsom bokhållaren, expedieras, hwilket han förmente låta sig göra. Dhe andre Proff:s föllo dher emot, remonstrerandes den öpne wäg Ringius sedan toge sitt sielfzwåld att ursächta, om all den orichtigheet som kunde infalla både med stemningar och annat hans embete angående. Sedan taltes om tijden som honom skal sättias till swara på, effter han skal wara i Biörskog den 30 hujus wed tinget, så sätties honom den 8 Octob. till swara här. Detta tillsades honom, sedan han war åter inkallad; item att han skal wijsa med skäl och verifica/råner det han har tilbracht denne tijden som honom nu unnes, på Academiens bestellningar. Agricola begärte, att effter ett af hans wittnen hwars attest producerades sidst, skal resa med jachten här ifrån, det må nu edeligen afhöras först. Considererades af Consistorio, att musicanten [Christian Schultz] som wederpart är, är fuller borta och icke upkommen, men så mente somlige, att denne lijkwäl kunde göra eden. Prof. Åkerman: man kan döma i saken lijkwäl uthan gången eed, men skal han afläggia eed, så måste wederparten wara tilstädes. Ändtel. inkallades wittnet nembl. Johan Forqwart Livonus; och förehöltz honom hans attest, och frågades om han wille honom besuärja? Han swarade ja.
Höhö, kärringar som kärringar! När han kom tillbaka såg han riktigt utvilad och fräsch ut, det vill säga med Erlands mått mätt. Och det är antagligen likadant i ditt Kina ... Hörde att du var på studiemöte igår? Han har ju ingen aning, ännu kan det dröja länge innan han får ett fast distrikt. Allra sist sliter han ut en Hemmets Veckotidning och låter den falla mellan benen på Lundgren, som skjuter iväg en lam knytnäve mot honom. Mamma och pappas kommentarer kan hon redan. Det är väl inte så att du redan har fallit in i storstadsvisan: " Inga arbetskamrater utanför arbetet, tralala "? Jan assisterade genast: Har ni träffats och snackat? När de nu hade satt sig här ...! Ja, där har vi det! Jan blir alldeles handfallen och tystad en lång stund, sedan kommer äcklet. Jag menar, hur många veckors reklam har du liggande här? Prövar bådas tålamod. Men det är svårt; fortfarande känns det nytt, fortfarande nya ansikten och röster. Här tycker man sig kunna se misslyckade, besvikna, ensamma små stadsbrevbärare i var och varannan människa. Det är faktiskt min arbetskamrat, och så jävla många känner vi inte här i stan att vi har råd att utan vidare vara taskiga mot dom! Hurdå, tänkte Jan fråga men undvek. Hon ska ansvara för städningen vid receptionen, de angränsande korridorerna, allmänläkarmottagningen, röntgen, labbet och diverse andra utrymmen. Vilket sjukhus, nämnde Gunborg det? Och det är ju klart, det tyckte jag bara passade sig jävligt bra för aporna äter ju sånt i Afrika ... Skit samma, tänker han. Vädrade i luften som en främmande katt. Också en utopi, förresten ... Och hennes föredrag var upprepade beklaganden av hennes instängda och rutiniserade situation " däroppe vid telefonen " och en konstigt insinuant förtjusning över att Erland inte heller denna gång var ensam hemma. Helt riktigt. Vad snobbigt klädda dom är, dom där förbannade apdjuren. Men inga unicaboxar, och det hade han väl heller inte väntat sig. Ett intresse från barndomen. Äsch, jag bara satt och funderade ... Därför irriterades han nu över den lilla besvikelse han kunnat utläsa ur hennes ansikte då hon kom hem efter sitt första ABF-möte i engelska för nybörjare. Hon var den enda där, näst intill snyftar Maritta, den enda jag verkligen brydde mig om.
Den ena a r en vid sandrevel mot öster och syd, med ett .band ' av förkrympta tallar och en urgammal båtlänning, som ingen har gjort, och dar någon gång höstetid en fiskare tvingats i land för stormens skull. Annars gar ingen i land där och aldrig någon gång upp på d e dödas ö, om e j för att följa en död. Ej heller ror någon ' gärna förbi utan att stryka endera landet. T y kring öarna där går den starkaste sjö, som Nuonjas fiskare känna. Den andra ön - d e dödas ö - bar ingen skog. Dess hjässa ä r kransad a v tunga stenblock, och i skrevorna mellan dem ' spira några bleka örter. Den ligger mera ' västerut i strömmen. Skruvisen och vagorna h a tagit sanden från dess strander och slipat dess hallar blanka. Intet levande väsen synes där, utom d e stora, svarta fåglarna - dödens fåglar tror folket - som kappraka, med utspända vingar mot vinden bruka sitta på klipporna. Ibland flyga d e också i ring därutanför, med utsträckta halsar och tunga vingslag, eHer ligga dykande ute p 3 djupvattnet. Aldrig har någon där sett deras bo och ingen har träffat deras ungar. Österut i sjön, där alla flyttfåglarna bruka draga förbi, från eller mot låglandet, har ingen heller sett dem. D e bruka komma om försommarn och äro borta när löven fallit. D å tror folket att d e dukit bort för att åter komma upp på hällarna när isen brytes. Men viklappen, som brukarfiska i väster, uppe vid flodmynningen helt nara där den fördrivne Kitok bor, har berättat att han en senhöstdag i kvällningen såg dem resa ' förbi västerut allesamman och dagen .efter, nar han rodde tillbaka, syntes ingen mer på ön. Kommer nagon roende d a r. i stiltje, kan han urskilja d e svarta fåglarna från baten, långt innan själva stranden skönjes. Därifrån sedd ligger ön som en enda djupblå sten, nar dagen ä r slut och sjön ligger vit i bleke, och går där sjö, ä r den borta strax, som sjunken i djupet. Då komma ' blott tallarnas kronor till synes p & ön bredvid.
Ja, skratta inte, jag skäms inte för det; jag tror i alla fall, att jag skött mig så pass bra som trots någon. Men jag älskar lugn och harmoni. Det utgör för mig hufvudsumman af lycka. Och kan du tro, att jag många gånger om dagen får öfvervinna en inre uppbrusning bara för de där förbaskade nej ' en, eller i bästa fall för de många ja ' en med förbehåll. » » Jag begriper ändå inte. » » Jag ville vara en human och hygglig människa, och ändå går jag i ett inre uppror, ett slags ursinne dag ut och dag in, och det på en människa, som jag både älskar och värderar. Men det har jag funnit, att personer, som icke tveka att säga nej — eller halfva ja — de äro också envisa som synden. Ingenting kan förändra dem. Hvad tror du, Maria, att själfförsakelse egentligen består i? » afbröt han sig tvärt i förändrad ton. RfP? » Ja> sade hon, » det är svårt att säga så här direkt. Det bestårlväl egentligen i att öfvervinna sig i hvad man gärna vill, för att glädja eller hjälpa en annan. Egentligen kanske att offra något. » » Felet är, » sade han, » att ordet låter så stort. Det där offrandet påminner om handen och ögat. Jag är viss på, att Malla gärna skulle skära af sig näsan, om hon kunde gagna mig eller barnen med det, men att lägga ifrån sig ett arbete för att följa mig ut och gå, innan hon slutat en söm, det kan hon inte. Hon kan aldrig passa på tid, hon är aldrig färdig. Innan hon lagat den där handsken, på ORSAKER A MANDA KÉRFS TED T. ET VAR EN härlig sommarafton. Den stora gården var nyss krattad. Man såg sjön glittrande blå mellan trädens stammar. Blomstergrupperna på gräsmattorna sände sin aftondoft ut öfver nejden och hvitrandiga markiserna, som ännu voro la för fönstren, skvallrade om dagens värme, var luften endast behagligt ljum. Dejorna lmo tillbaka från beteshagen med sina mjölkflaskor i små gröna kärror, som de sköto tätt intill gräsmattornas kanter för att icke rubba krattningen. Allt var stilla, fridfullt, sommarfagert. Nedanför den hvita byggnaden stodo några trädgårdssoffor.
20. Gamble Länssman Peder Andersson Kärade till Jönss Olsson i Melgåssen, för deth han Kallatt sig tyff, huar till Jönss Swarade, att han tillbytte sigh een Tälin Knijff af Ingbrächt och Oluf Olufz Söner som Kommo ifrå Nårie, och åther dijth Reste, den Fältwebel:n Petter Kruuskåpp här i Sochnestufwan länte, och Peder Andersson sade sine wara, den han tilförne hemma Saknadh, då Jönss frågatt om han tillwijter sig honom stuhlit, och fått till swaars, Sigh Knijfwen mistatt, och weeth eij huru han den fått. Bengt Persson i Sundh haar och warit tillijke medh Föraren Melckior Rotherman tilstädes. Jönss sade sigh willia benöija sigh med Feltwäbelens och Bengtz görande Relation i Saken utan wittnesedh. Feltwäbell Kruusskåpp refererade, sig effter Pähr Anderssons begäran som misstänchte Jönss för sin bortkomne Knijff, taga aff Jönss Tällie Knijfwen till länss, såssom att skiära tobaak medh, den han fick, och Peder Andersson den togh och besågh: säijandes den sig tillhöra, då Jönss swarade sig Knijfwen intett stuhlit utan Pähr Andersson stuhlit af sigh twå dal: Koppm:tt och Rände sedan Kring om gålfwet och brukade mund, huar opå han intett gaff acht.
FÖRESTÅ ENKLARE BUSHÅLL, ELLER ATT .I FAMILJ M O T FIITT VIVRE ÖNSKAR BILDAD FLICKA PLATS ~ I BILDADT HEM SOM SÄLLSKAP OCH HJÄLP I HUSHÅLLET I BITRÄDA MED FÖREFALLANDE GÖROMÅL. GODT HEM, HÄLST Å LANDTEGENDOM. KUNNIG NIG I MATLAGN., KLÄDOCH LINNESÖMN., SKRIFN., O. ALLA INOM ETT HUS FÖREFALLANDE GÖROBOKFÖRING OCH HANDARB. SVAR TILL » A. S. SVAR TILL » A D I MÅL, BARNKÄR SAMT NÅGOT MUSIKALISK ÖNSKAR SVAR TILL » P. OCH E. », SÖDERKÖPING P. R. IDUNS EXP. GEFLE P. R. PLATS, HELST I STOCKHOLM. KAN FÖRMÅNER EMOTSES TACKSAMT AF » 2 3 ÅR », FLICKA SÖKER PLATS, ORDENTLIG, VISKAFORS. ERH. GOD INACK. SVAR MED FOTOGRAFI TILL » G. W. », UTMÄRKTA REF. FRÅN FÖRUT HÄR I SVERIGE IN NEHAFDA PLATSER. SVAR » J. B. », IDUNS EXP LINDHULT, LÅNGÅS. T ÅR », FÖR EN ELLER TVÅ UNGA HERRE SÖKES AF EN BILDAD, VÄL REKOMMEN KAN ERHÅLLAS FÖR TVÄNNE STUDERANDE FLICKOR DERAD FLICKA, KUNNIG I SKÖTANDE AF ALLA I ETT MED DELADT RUM I TJÄNSTEMANS FAMILJ (TRE I STOCKHOLM (VASASTADEN), FRITT BÄTTRE HEM FÖREKOMMANDE GÖROMÅL. SVAR PERSONER) M BANDARBETEN. SVAR TILL E N ARBETSAM OCH * FLICKOR KAN ERHÅLLAS UNDER HALFVA SEPT.
Denna skrifvelse remitterades samma dag till Cammar-Collegium, som från sökanden infordrade svar på en hel mängd frågor »angående Pärlemuslors Lefnadsart och Natur», hvilka svar redan d. 16 s. m. afgåfvos. Samtliga handlingarne öfversändes därpå till Linné, hvilken skyndade att till Presidenten Grefve G. F. Piper öfversända ofvanstående bref. De däri framställda frågorna meddelades därefter Hedenberg, hvilkens svar därå dock blefvo ganska knapphändiga och förbehållsamma; särskildt på sjätte frågan ville han alls icke svara, »hälst jag», säger han, »wid min återkomst från Ghina hade den nåden att giöra min undersåteliga upwaktning för Theras Kongel. Maj:ter på Carlberg uti en Chinesisk habit, då jag blef benådad med tillstånd få framföra en ganska widlöftig Relation om Ghina och min resa». Dessa hans senare svar blefvo öfversända till Linné, hvarpå följde dennes till Sekreteraren i Cammar-Collegium Olof Lindberg ställda bref, som i det följande meddelas. ‘ 2 Pärlmusslan (Mya margaritifera) förekom under 16- och början af 17- hundratalen flerestädes inom Sverige i sådan myckenhet, att indräktigt pärlfiske där bedrefs; särskildt voro, såsom Ol. Rudbegk d. y. uppgifver, flera af de norr¬ ländska floderna »myckit rika af wackra sköna pärlor», delvis »hafwandes ett så kosteligit watn, att de wäl kunna trutza och de aldra bästa orientaliska, ja och dem öfwergå». I största omfattning synes dylikt pärlfiske hafva egt rum vid Purkijaur i Luleå lappmark, hvilken plats besöktes både af Ol. Rudbeck d. y. och Linné.
1. Uærﬂær maﬂær barﬂær ok friﬂir a brutin. ﬂa skal han saku latæ lysæ .i. garﬂ hans ok syunættingh latæ göræ at siundæ daghi. scal syunættingh haldæ sanna siunættings gyarﬂ mæd ﬂem. an ﬂer uilia. ﬂa skal latæ bæræ asynæ uittni. at somi hans uar skærdær ok manhælghi hans brutit. Annær skal skærscutæ vittni uetæ. ﬂa skal ﬂing uisæ aldra götæ. ﬂa skal ﬂem letæ endaghæ dömæ ﬂingsmannæ uittni lætæ bæræ vittnæ a héndær hanum bardaghæ maﬂ tvenni tylptum. ﬂa skulu hörængiær æptir gangæ tvænni tylptum. ﬂa skal læghæ vnd firi sær. hauæ æn han vil friﬂ sin hægnæ. fiar›ungs næmd æn han ær. lughin sakar. §.1. Æn læghæ bötær vill biuﬂæ ﬂæt æru atta örtoghær ok fæm mærkær. Örtogh min æn ælliw öræ. ﬂa a. haræﬂ sva .a. konongær. A sægnær ﬂingi. skal han laghæ buﬂ firi sær haua latæ ﬂöma sik i. friﬂ æptir. §.2. Vill. han eigh bötær biuﬂa ﬂa skal saksökæ latæ dömæ sic af ﬂingi mæﬂ vmstaﬂu mannum. vitæ. ﬂæs at han inti alt a endæghæ til friﬂær hans. ﬂæt ær lagh sighiæ. latæ siﬂæn dömæ han fridlösæn af ﬂingi.
O, hvad det gjorde mig påminner nu särskildt om fru Alfhild Agrells ondt, då flickorna voro olydiga mot syster. anmälan af " Den undre världen " förra året och Och då dom ej alltid lydde, då hon bad dem. nu nyligen tvenne artiklar signerade, den ena Jag gråter nu, då j a g kommer ihåg tillfällen Steffen, den andra Neta. Uti dessa uppsatser på Hemmet, som somliga flickor satte sig upp i Idun liksom i andra, som skrifvits i anledmot syster. Hvad j a g ej förstod då, det förning ai den berörda autobiografien, har, jämte står j a g nu, att det hade varit Guds vilja, att deltagandet med de olyckliga, framträdt ett jag skulle stanna på Hemmet. Nu slutar jag mer eller mindre prononceradt ogillande af det med många kära hälsningar till Hemmet. " Vi sätt, hvarpå dessa tagas om hand i räddningsha anledning att tro, att hon tänkte, att hon hemmen, och särskildt har det hem, hvilket tvenne skulle kunna stå, kunna reda sig, när nu allt gått bra så länge — hvem har ej mött den gånger namngifvits uti berättelsen, utpekats så- som ett, som behöfde reformeras. Då dessa oförståeliga brist på beräkning, den ogrundade hem tills vidare äro den enda tillflykt som " den optimism, som gör att just fattiga och olyckliga lämna en anställning, ett arbete på vinst undre världens " isolerade och utstötta invånarinnor äga, när de vilja komma ur sin förtviflade och förlust, kasta bort det säkra för det mest ställning, och då de omkring 120 platser, som osäkra? Omedvetet har måhända äfven spritmig veterligt i vårt land finnas å hemmen, äro begäret, den olyckligas fullkomliga öfverman, högst otillräckliga för de tusenden, som bespelat in, ty detta är en vanlig orsak till, att höfva hjälpas, förvånar det, att just det lilla, de bege sig ut på nytt.
traherad om mäster Hans [Obenher] den förre pappersmakaren, att han har gifwet till Cantzliet 30 rijs skrifpapper åhrligen, sedan han 4 åhrs frijheet hade nutet för qwarnens upbyggning. Resolutio. Här om slutes in frequentiori Consistorio hwadh denne pappersmakaren gifwa skal 24. Proponerade M. Rector, att pastor i Gefle M. [Petrus] Fontelius har begärt något återstående på sin lön för professionen till en månad, lofwat dhet uthföra klarkare hoos M. R. af hwadh fundament det härflute, men sedan sielf sin pretention desererat, det hans Magnif:ns begärte föras till acta. 25. M. Rector proponerade om twenne Acad. bönder i Broo sochn, Thomes och Erich Olofson i Wäsby, att dhe anhålla hoos Ven. Consistorium få niuta dhe twenne t:r spannemåls förmedling så att dhe blifwa wid 8 t:rs uthgifft, eljest wilja dhe upsäga hemmanen. Resolutio. Wilja dhe intet blifwa qwar, så säge i rättan tijdh up hemmanen. Detta war så i hastighet sagt, mir Consistorium war upstiget, och skulle affträda. Den 20 Februarij trädde deputati Magnif. Rector, Prof. Benzelius, Dn. Gartman och M. Liung till sammans att öf:rsee tiggiareordningens deduction. Prof. h. Olaus Rudbeck, som och war deputatus kom icke upp, uthan lät igenom sin broder M. Rectorem förstå sig hafwa Hst det 2 gånger igenom, och intet der i funnet till ändra. Deductionen uplästes. Sedan discurrerades med någre ordh der öfwer, och befruchtades, att alt intet kunde låta sig practicera, fördenskull wore betänkeliget låta den strax tryckia, uthan det stode till försökia först ett åhr eller någre hwad efftertryck dhet
Det är för fackmännen bekant, att man i England benämner sjukhusen för veneriska (kurhusen) » Lock Hospitals », de låsta hospitalen, hvilken benämning tydligen innebär, att de sjuka ej kunna efter eget behag lämna dessa anstalter. Tvångsbehandling intill återvunnen hälsa eller smittofrihet förutsätter ju såsom en logisk konsekvens tvångsinläggning, där individens sjukdom och lefnadssätt hota samhället. Riksdagens och regeringens mening med hela denna frågas behandling uttryckes i syftemålet att » på ett humanare och tillika verksammare sätt än för närvarande äger rum motarbeta de smittosamma könssjukdomarnes spridning ». Utom det redan nämnda upplysningsarbetet synas de kommitterade för ändamålets vinnande hafva tänkt sig tvenne slag af åtgärder, dels kostnadsfri behandling inom och utom sjukhus för patienter af ifrågavarande slag, dels straffbestämmelser för spridande af sjukdomarna genom könsumgänge. Båda åtgärderna äro alldeles riktigt tänkta. Huruvida de skola visa sig verksamma är en annan sak. Hvad särskildt beträffar straffbestämmelserna för sjukdomsöfverföring, torde deras afskräckande verkan icke vara att anslå högt, då åtal och bevisning i dylika mål sannolikt icke ofta torde förekomma. Den kostnadsfria polikliniska vården kan nog vara bra, för så vidt icke fördomar inställa sig mot att anlita densamma. När rnan granskar tillgängliga statistiska uppgifter öfver könssjukdomarnas förekomst i vårt land, tycker man sig i deras aftagande numerär fmna en anledning till goda förhoppningar för framtiden. Man må dock ej anse sig berättigad till en alltför stor optimism. Flera sociala företeelser båda ej godt i detta196 SEVED RIBBING hänseende. En af dem är tillväxten af stadsbefolkningen och den tilltagande industrialismen. En annan är den propaganda, hvilken nu så ljudeligen bedrifves af både män och kvinnor, den nämligen, att det oregelbundna och tillfälliga könsumgänget är icke blott tillåtligt, utan rent af naturnödvändigt. Under sådana förhållanden # r det alls icke .ornoj ligt, att de veneriska sjukdomarna i en snar framtid skulle kunna komma att förete en anmärkningsvärd stigning i frekvens, och det är därför ej tillrådligt, att samhället beröfvar sig alla tvångsmedel till deras bekämpande. Det arbete, kommittén haft sig förelagdt, har varit synnerligt svårt.
dragoner och en rÿtmästare mädh 100 frirÿtare och wile til armen samt ofverste plater och rÿtmäster pudewälsk. Och wore wi ala i et fölge. Och mäden wi wore i laÿbzik, war iag på slåtet. Så fek iag se ofwerste wank, som sat fången for thet han wile forråda kurforsten af saxen.
har tänkt att Herta och Greta kunde bo här och Louise och Elsa i kabinettet såvida Louise inte nödvändigt vill bo ensam hon vill naturligtvis ha plats för sitt staffli då få de tre andra tränga ihop sig här, eller också får Elsa nöja sig med att bo i barnkammaren. DOKTORN Vi ska göra så trevligt vi kan för dem, stackars flickor. Det bara förvånar mig att Hertas blivande svärföräldrar inte bjudit henne att bo hos dem den korta tiden innan bröllopet. Fru OLGA (som går och ordnar i rummet) Tror du bröllopet kan bli av nu? Baronen har ju bara sin löjtnantslön och hade väl gjort räkning på ett rikt giftermål. Det är nästan mest synd om Herta, tycker jag. Men är det inte på tiden att du går till stationen och tar emot dem? DOKTORN (ser på sitt ur) Jo, jag ser klockan är mycket, men det är ju bara ett par minuters väg. Adjö så länge, älskade. Jag tycker det skall bli roligt för dig att få jämnåriga flickor i huset av din egen krets, som du alldeles saknat hittills. Fru OLGA (nickar småleende för sig själv i det hon ser efter honom) Om du menar att systrarna ska vara skyddsvakt mot Karin, så misstar du dig allt min gubbe lilla (suckande i det hon ser sig omkring) Mitt vackra rum! (Går till dörren och ropar på Tilda) var snäll och håll trappan, medan jag ändrar draperiet. Seså ett par nålar till ser det inte bra ut så? Och så gå efter den gula sidenskärmen på lilla salongslampan den skulle pryda upp på skrivbordet här. Tilda har väl inte glömt de blekröda rosorna på tebordet? Tack, nu reder jag mig själv. (Tilda går och tar trappan med sig) Det är förfärligt synd om dem och nog ska jag göra allt som står i min makt för att hjälpa dem. Det kunde ju lika lätt ha varit Bébée och jag som behöft be dem om ett hem. Tst, nu äro de här (skyndar ut. Buller och röster höras, en högre och gällare än de andras) Fru OLGA (säger i dörren) Kom in och tag av kläderna här, tamburen är så trång.
tini Stenium, effter han och sielff thet begiärar, för tiänligh uthwaldh, förmodandes att E. N. låter sigh detta behagha. 5. Begiära och Profess, att E. N. wille wara Notario Consist. Acad. behiälpeligh medh the 20 t:r sädh, som E. N:de tilföme till hans lööns förbättringh bewiliac haffw er, act the kun»e i A cademiens Staat w arda infördhe och confirm eradhe. Offererades aff Notario acta examinis publici, som wore tå reene skriffne, till att öffwersändas till H. N. Cancell. Academ. medh be: te postulater. Och läste tå alle nast M. Laur. StigzeL och M. Laur. Fomeli#* sina igenom, och funno them wara rätte, sädan nogre ordh wore corrigeradhe. Die eadem circa 4tam pomerid. gick Praelustris Dn. Rector medh Notario till H. Ähre:het Archiepiscopum, att låta H. Ähre:het see offwanbe:te postulater, sampt examinis publici acta, som skule medh M. Zacharia Klingio öffwersändas. Och gilladhe H. Ähre:het altsammans, och hölt för godt och wäll bestält. finitis predb. in Consistorio convenerunt Praelustris Dn. Rector cum Pro-Rectore M. Israele Bringio, M. Joh. Lenaeus, M. Jonas W., M. Olaus Laurei., D. Sidenius, D. Loccenius, M. Sveno, M. Mart. Gestrin., M. Joh. Staienus, M. Laur. Stigz., M. Laur. Fomeli#*. Och tå 1. Refererar Praelustris Dn. Rector huru såsom H. Ahre:het Erchiebiskopen haffwer
Sjukgymnaster och arbetsterapeuter är andra yrkeskategorier som behövs. Det behövs åldersspecialister som speglar befolkningens sammansättning, och det behövs gynekologer och psykiatrer som snabbt och enkelt kan ta vid när allmänläkaren och patienten så tycker. Nu har vi kortfattat berättat om hur vi skulle vilja utforma vår lokala hälsooch sjukvård. Vi hoppas på fler medarbetare i hälsooch sjukvården som aktivt deltar i diskussionen. Ge primärvården mer resurser - utöka öppettiderna! Vidare behövs personal som kan svara i telefon, boka tider, förbereda mindre operationer, skriva journalanteckningar och remisser. Sjukvården behöver chefer som har förmåga att leda verksamheten i ett gott samarbetsklimat med medarbetarna. Du som medarbetare ska känna tillfredsställelse och glädje i arbetet samt känna att din kunskap och erfarenhet tas tillvara. Vi gjorde en stor utredning om primärvårdens tillstånd under 1998 för att kunna ta fram ett program för primärvårdens utveckling. Ledarskapet ska sätta medarbetarna i centrum och tillvarata de anställdas engagemang, kreativitet och vilja till ansvar. När vi läste artikeln av Malte Brännström (LT 44 / 99) om att satsa på generalisterna - där han frågar om det finns några politiker som vågar göra detta - vill vi påstå att vi gör det. Öka tillgängligheten Öppettiderna behöver utökas från endast dag och tidig kvällstid till även senare kvällar och helger. Det behövs fler utbildningsplatser på läkaroch sjuksköterskeutbildningarna. Dagtid ska läkare kunna ge en akuttid samma dag som patienten kontaktar vårdcentralen. Inflytande och delaktighet på arbetet undanröjer stress. Mer personal krävs Tyvärr förlorade vi den politiska majoriteten i fullmäktige i valet 1998, så utvecklingsplanens nästa steg med att satsa på den lokala hälsooch sjukvården fick aldrig fullföljas. Kompetensutveckling - från direktiv till egna initiativ Fler måste utbildas Fler kvinnor behöver uppmuntras att ta steget att bli chef. Det är viktigt, i den här utbyggnaden av primärvården, att få med fler medarbetare som har dubbel språkkompetens. Vårt politiska mål står dock fast. Har inte läkaren möjlighet att ta emot telefonsamtal ska patienten kunna lämna ett meddelande och höra av läkaren per telefon, e-post eller brev. Läkare och distriktssköterska ska kunna boka tid för patienter även när det inte är akut sjukdom. Läkare och sjuksköterskor kan bli intresserade av vidareutbildning till allmänläkare och distriktssköterska genom aktiva åtgärder såsom satsningar från lönepotten till dessa yrkeskategorier. Stockholms län, och säkert många andra län, behöver anordna fler ST-platser inom allmänvården. Det är tillsammans som vi når de bästa resultaten.
Där, på de grankvistar, som lågo utbredda omkring grafven, låg Mimmi, hvilken ingen ännu sett fälla en tår, s k a - kande af konvulsiviska snyftningar och kvidande af inre namnlösa kval. Slutligen uppreste hon hufvudet, men blott för att dess mer nedböja det, ty djupt öfver den öppna grafven lutade hon sig och stirrade med nästan förtvinade blickar ned i dess djup, under det ord, sådana som kärleken och sorgen endast kunna förestafva, hördes från hennes skälfvande läppar. Ibland dessa var äfven Mimmi Steffens en, men henne skulle jag dock få återse. » Tant Margareta teg några ögonblick, under det ett varmt soligt uttryck lade sig öfver hennes vänliga ansikte — därpå vidtog h o n: » E n dag för några år sedan fick j a g bud från en bekant gammal fru med underrättelse, att hon l å g sjuk, samt med begäran, att j a g skulle besöka henne. D e t var en knarrig och kinkig gammal dam, och j a g hade all anledning till min förmodan, att sjukdomen icke gjort henne älskvärdare. Men j a g gick, ringde på och blef insläppt och befann mig så i den sjukas sängkammare. Marssolen blickade vänligt in genom fönstret och strålade varmt på blommande auriklar och azaleor, som därvid logo så ljuft och friskt, att hela rummet fick återglans däraf. A l l r a blidast återspeglades detta på den sjukas anlete, och i de matta ögonen lyste det af något, som hade intet gemensamt med det kalla, missnöjda och ovänliga uttryck, man varit van att förut finna där. Sedan jag, mottagen med en vänlig välkomsthälsning, satt mig, kunde j a g ej underlåta att i tysthet anmärka, huru omsorgsoch kärleksfullt allt tycktes vara ordnadt o m - kring den sjuka. I n g a nedfällda gardiner, intet kvalmigt halfdunkel, intet ängsligt uppradande af medikamentsflaskor och dylikt på- minde om ett sjukrum.
Den ena, en ekbacke, har ett gräddgult anslag i terrängen, marsdagern faller skarp och oförmedlad på de pärlgrå stammarna, och en kyligt blå himmel skymtar bakom busksnåren - det är hela den deliciösa färgskalan i parisersvenskarnas landskapskonst. I den andra med en väg, som löper inåt, är färgen nerdämpad, bakgrundens kala träd stå violetta i de finaste valörer, och färgen är samlad i dikets vårblå spegel. i den stora pastellen, Stockholm sett från söder, liar konstnären kommit fram till ett huvudmotiv, som han aldrig sedan släppte. H u r liar den inte tjusat honom, denna syn - staden djupt vid hans fötter, sedd från hans fönster uppe på Badstugatan, kringfluten av ett smältande blått - vatten och himmel. I pastellen har den ännu en fast realitet trots den lätta skimrande färgen i ljusaste blitt, vitt och rosa nied rökarna och töcknet hängande genomskinliga i luften. Men småningom övergår bilden alltmer till vision, fasta konturer försvinna, och kvar står en symfoni i blitt - djupt strålande kobolt, violett, isigt grönblått, d i r stadens gula lyktor hänga som en pärlrad och vattnet suges i virvlande rörelser. Det ä r nittiotalets stämningsmåleri som brutit in. Det speglas också i det stora Lidingö- landskapet med sin sommarnattstämning, sin väg som försvinner in i skymningen, ackompagnerad av trä- dens svepaiide kronor och de virvlande, rökgrå molnen. Det finns ett landskap med motiv från Hallandsåseii, som utmärker sig för sin samlade, dekorativa hållning: åsens blåa kupa i bakgrunden, gula sädesfält i förgrunden och en rand av gröna träd, som skiljer de båda planen åt. Det ä r en intensitet i detta landskap, en lyskraft i det gula fältet, en fast, litet virvlande penselfö- ring som föra tanken på en annan mästare, en passionerad dyrkare av den gula och blå färgen, av marken och jorden - Van Gogh. Med det landskapet tycker jag Eugène Jansson har givit något av ilet vackraste på denna utställning.
Medan vi ännu talade, hördes bortifrån tempelplatsen ett sorl, som på några ögonblick växte till en orkan av de vildaste skrän och tjut. Det lät som om hela staden var i uppror! Vi störtade ut ur pelargången, varifrån utsikten till Tempelplatsen skymdes av rådhuset, och ned på den bro, Xystosbron, som över en dalklyfta förde till Zion, tempelberget. Inte heller från bron kunde vi tydligt uppfatta vad som försiggick, men det föreföll mig som om en upprorisk skara redan hade övermannat tempelvakten och nu stormade fram mot själva templet! Jesus kunde jag visserligen inte urskilja i tumultet, men att det var han som var huvudpersonen i det hela stod naturligtvis genast klart för mig. Vid denna syn erinrade jag mig plötsligt vad jag en gång hade hört Jesus säga i en predikan: att han ville bryta ned Jerusalems tempel och strax efter bygga upp det igen, vilket på hans profetiska bildspråk betydde att han ville reformera gudstjänsten. Liksom åtskilliga av Israels forna profeter var han en motståndare till hela den gamla offerkulten, och han ansåg tydligen sin messianska kallelse i första rummet kräva att han avskaffade den. Han ville att gudstjänsten i Jerusalems tempel skulle vara densamma som i bönhusen, det vill säga synagogorna, nämligen predikan och bön, men inga offer, ingen konstmässig kyrkomusik och inga granna ceremonier. Kanske tänkte han sig också, att när han väl hade erövrat templet och »renat» gudstjänsten, skulle hans fader i himmelen sända honom en legion beväpnade änglar till hjälp med att slå ihjäl Pilatus och romarna. Han var en mycket större fantast än man gör sig något begrepp om nuförtiden. Men någon dumbom var han inte för det, och han inbillade sig naturligtvis inte att han med sina oordnade och till största delen vapenlösa skaror skulle kunna befria Israel från romarnas välde, annat än med övernaturlig hjälp – en hjälp som han dock väntade sig som ganska naturlig. Han visste ju av de heliga skrifterna att Gud många gånger hade sänt sina änglaskaror till Israels hjälp, när nöden var störst.
Krögaren, som var van vid att hans gäster hade obytt med andra, gjorde inga reflektioner eller frågor, han fortsatte att prata, obekymrad om den andre hörde på eller icke! När Ivar Persson kraflade upp, låg Sören Jansson orörlig i diket. Ett nytt hurrarop höjdes som bevis på att hon redan från första hälsningen vunnit deras hjärtan. Hon tyckte emellertid att det dröjde länge, innan hon kom fram, men körsvennen förklarade för henne, att de måste fara en omväg på mera än en mil, emedan den rätta landsvägen lagades vid en vägöfvergång öfver en å. Synd bara, att den bofven får gå ostraffad som dräpte honom. Han tänkte på den sjuke, som behöfde hans vård, och han undrade om han skulle blifva mycket försenad till aftonens stora fest. Man vinkade åt henne, att hon skulle komma ned och hon mera kastade sig ned än gick utför trappan. Richard kände sig som pånyttfödd, och det var han ju på sätt och vis äfven. – Det var ett ohyggligt misstag, som jag djupt ångrat. – Så, hvad har då nu händt? Och hon hade funnit en förunderlig blandning af de mest upphöjda egenskaper och de dåligaste. – Mitt barn, sade drömbilden. Och huru många motgångar hon utstått, välsignade hon dock minnet af denna strid för sanningen och rättvisan, ty hon hade understödts af trofasta vänner, som så mycket de kunnat lättat hennes bördor. Tillberg var en talare, som gärna hängaf sig åt stundens inspiration, han talade med öfvertygelsens värma och ifver för att öfvertyga andra, han visste af erfarenhet, att man icke vinner själar med ensamt abstrakta fraser, däremot lämnade verkligheten och det lefvande lifvet honom det bästa stoffet till hans nykterhetsföredrag. Jag har sagt till mig själf hvad jag är, men det behöfver jag inte tala om för dig, för både du och Irma veta bäst hurudan far jag varit. Han skickade budkafvel till kommunalordföranden i Tiggeby, samt till Klaus och samhällets ledande män att möta samma afton på stadshotellet. Till och med onkel Klaus kände sig duperad och undrade om icke Villars, när allt kom omkring spelat sina kort så väl, att han var oåtkomlig för alla efterräkningar.
”Du!” snyftade Viola. ”Hvem skulle ha det om inte du? Linda bryr sig om ingenting. Och jag är en sådan slarfva.” Mafalda skakade på hufvudet. ”Jag vet ju inte, hvar jag hamnar. –” Linda kom med pengarna, fyra hundra lire. Mafalda ville icke ta emot så mycket. Men Linda sade: ”Hur länge tror du det räcker? Luigi lär väl inte ta emot dig, om du kommer tomhändt. Jag skall skicka dig mera, när jag fått din adress. – För resten, om du behöfver mera nu, innan du far, så gå bara till herr Morelli med några upplysningar om mig.” ”Hör inte på henne!” hviskade Viola. ”Hon har en skruf lös.” Och i samma andedrag sade hon, högt: ”Hur skall det nu gå? Du får ju inte vara med på mitt bröllop. Å så ledsamt! Du måste komma tillbaka till dess? Gör du inte? – Linda, hon vill ta med sig porträttet.” ”Ja, det blir bäst, att du tar med dig porträttet,” sade Linda. Hon tog genast ned det och slog in i tyg och papper. Herr Morelli kommer antagligen att sälja huset. Och hvar skulle vi då göra af det?” Hon räckte henne paketet. ”Är det annars något du vill?” Nej. Viola bad att få följa henne hem. Hon skulle stanna hos henne öfver natten, hjälpa henne med packningen, biljetter och sådant. ”Ja, jag skulle också gärna ha velat följa dig till tåget,” sade Linda. ”Men jag går aldrig ut. Herr Morelli tycker inte om, att jag går ut.” Mafalda reste sig hastigt. Systerns lugna likgiltighet sårade, plågade henne. Hon ansträngde sig för att tala lika lugnt. ”Nej, nu är det bäst att jag går. Adjö då, Linda. ” Linda kysste henne på båda kinderna, önskade henne lycklig resa. – Herr Zini stod i förstugan, alltjämt i förstugan. – Viola kände honom egentligen endast till namnet. Men hon var ju vanligen ytterst meddelsam. Och i kväll – upprörd, som hon var. – ”Å herr Zini! Nu skall hon resa!” ”Hvart?” Mafalda gjorde miner, men förstugan var mörk. ”Till Genova. Hon reser med morgontåget.”
DECEMBER ALLA DAMER BORA. BEAKTA vårt utomordentligt rikhaltiga urval av eleganta och välgjorda KAPPOR, DRAKTER OCH ULSTRAR FOR PROMENAD OCH SPORT KLWN NINGAR i säsongens mest stilfulla modeller. P. - B. Adv. Stf an f. Tel. 244 88 MALMTORGSGATAN 3 Tel. Norr 244 19 Hyresärenden, fastighetsförvaltning, f am iljerättssaker, testamenten, boutredningar, juridiska uppdrag av olla slag .. Även skriftliga förfrågningar besvaras. ARGANG X. Nu ' som f ö r ~ l t är det Herblias uppgilft att oberoende av och iitanitir psrtiskrankorn~ ut$ra '. en nkutral plotform för de rena kvinnofrågornas framforaiide och be !hana-. ling. På detta, program kan Hertha full ' t sjilvständigt, o !l~unden av parti; intressen, deklarera - och Iiavcla kvinnornas synpunkter och krav i frågor som speciellt röra hessa samt arbeta på deras lyckliga realiserande. Av denna grui~d ' vänder sig också Hertha till al ' la partiers kvinnor med en vädjan att de, varoch en i sin stad. samla sig kring den svenska ' kviniiorörelsens egna pressorgan, stödja. det - genom prenuineratioii och genom aktivt intress-e i övrigt bidraga till att Hertha ' blir det, kvinnornas språkrör som det & syftar vara, den publikation, somi med auktoritet och poi~dus kan föra deras talan. ritt de] & ~na sig i första hand soni tidskriftens sjalv-., fallna prenumeranter. Heytha Ban ~ L I också siigas.utgöra själva det levande bandet de skilda delarna einellan, förmedlareii, som den. ar, av tankar och. idéer, rösten, sann berättar om, de initiativ som .tagas, d i t arbete .som. fullföljes. M '. ' h a utkoinmer oförändrat med tio häften .om året, d. v. s. ett häfte. i iiånaden .med undintag .av juli och augusti månader.
» För all del! Lena, bäfvande och djupt gripen af den olyckliges tröstlösa ord, hade upphört att gråta, men ännu skvallrade en klar tår i hennes öga om det varma, deltagande hjärtat. » Tycker du det, Lena? » vågade han fråga och kände huru det varma blodet steg upp i ansiktet. SAMT Tänk, hvilken duktig hustru hon skulle bli, den flickan! Ingen kunde begripa, hvad det var, men en åtta dagar senare spordes olyckan, och barnen i skolan hade länge en påminnelse om den, ty de grifflar, som stodo dem till buds, voro alla brandskadade och gjorde röda streck på taflorna. En fin rodnad spirade upp på Lenas kind. Han måste göra en affär och mota Olle i grind! Säg ’ ja ’ nu! » » Åja », sade han, » en växer förstås. » » Så mycket bättre », tänkte skräddarn och stod snart utanför smedjan, öppnade den tillskjutna dörren och steg in. » Usch då Anders! Skräddarn skrattade sakta. Väl var ej kinden så skär eller läppen så leende som förr och man kunde vid vissa tillfällen skönja ett litet drag af trötthet och allvar i hennes täcka ansikte, som förut ej funnits där, men eljes tycktes hon just vara sådan, som man kunnat förvänta att Sörgårds Anna skulle bli med tiden, Att lifvet inte bjuder enbart på soliga dagar eller att man ej ständigt får dansa leende genom lifvet, hade hon nog erfarit. Hvem? Efter en stund kallade hon på sin man. Och hade han så visst haft tio armar i stället för två, så hade han allt haft jämt arbete lika fullt. Sätt dig, så få vi talas vid! » » Tycker hon inte om ungherrar då? » undrade han. » Visst är det nödvändigt », blef hennes afkylande svar. Om stadsresan är just inte mycket att tälja. Men då han såg att hon mulnade, tillade han, i det han satte sig ner: Men han gjorde dock hvad han kunde, han sände ett bref till Anna under hennes gamla adress och bad henne däri påminna sig det löfte, som han gifvit henne mer än en gång med fullaste mening och af hela sitt hjärta. » Åh, jag menar bara en liten tid jag, medan ni tar igen er! » förklarade Erik och nickade gladt.
) etycl.el.sef~iI.h l~iiii:.l~cl~ i siii samtids 1:iv antika, lrritilrer till slut iiödgadcs skil.j:~ i Europa,: Louise Michcll., Flora Trini.ellai:l tvenne Sa.ppho - skaldiiinai: l och haft iiiflytande över \ .Ar 1cult~nrel:la siaii, Qeorgc Smid, 1n:m.e clc Staël, ut.veckling, det Iiör cm.cllcrtic1 ickc till och lietiireii. Att ateiiariias uppfattBarrctt-Browniiig, George Eliot ni. fl. dcssa dagciis saniiiiiga~:. Tvart.oni. Det ning om Sappho vay grundfalsk 1-iô.r ju I och i all blygsamhet st.aiiiia heinnia hos hetcr ti1111~i i stort sett och friin menige blivit tillfullo bevisat. Sappho var i L de vara. En annan gång kaiislw kunman, att liv in nor ii^ aldrig ' ' gjort någo t sedligt hänseende endast ett ba.rn av 1i.a vi göra et.t besök i utlandet och hiilsa stoilt ". Att piistthldet ar svart ohistosin tid. på vad som varit och vad som iir. Fös Meii denna sedliga uppfattning var vad som a r, ar det iltin.iiiatoiie inte riskt hm ej förii~iitt hiiiclra dess segertag genom. världen. Ty det ar ej bara ju, vad det angick kviiiilaii, så hell bcsökstid dar. just nu. detta., att ilastan iiiidaintagslöst varje olika hos aioler och spartaner mot ateVi haniiis s3luiida ungefär mitt i verldigt stor niaii, frP~11 C m s r till. ilarnas.
Jons Nilsons erffwingar.i Anno Domini 1550 then 28 dagen vti April] månadh stode jn for retta i hele rådzens nærwar[u] saliige Jönns Nilsons rette erffwinghe, som war hans kære fadher Niels Monsson j Westansund j Jomala sochnn på Ålanndh, vplott och quitterade med hannd och mund sin framlidne kære sons epterleffue hustrv, hustru Jngehorgh, for altt the« arff honom erffua burde epter sin sahige szon Jonns Nilson, Gudh hans siell nåde, både fôr lôsth och fast, jnnan stadz och vtan, och bekende siig for szama arff vpönritt haffue aff forme hustrv Jngeborg, epter ßom godemen thorn forliigt hade, xx tunnor saltt, ett stycke amsterdam, rede penmgar xx ^ ortwgrer, en lærufftz bultt och alle hans gongh klædher, hans timber redskap och en kiista, med huilkin förliichning han siig aldeliis åthnöie lotth och gaff forme hustrv Jngeborg quitt, frij, ledug och lossz for altt ytthermere klander eller tiltall vm forme arff, både for siig och alle hans epterkomande erffwingher, födde och ofödde, tiill ewigh tiidh. Och her medh skall hustrv [Jngeborg] beholle hus, grundh quitt och friitt och sware tiill all geell, som på færde ære, bade vp tilbærande och jnkræffiandis. Och ther rægte the hwar annen hondena opå jn för retta. Öffuermen ôffuerthenne förliichningh: Nie[l]s Jönson, Pedher Anderson, Pedher Nilson, Swen Skutta, borgmestara, Lasse Gregerson och Niels Spedz. v.] Jtem 12 maij Niels Jonsonn vpbudit ett træhus, som hôrer Gregers snickare tiill, liggiandis j Wargz grendenn primo. Jtem Madz Staffansonn vpbudit en tompt, som står honom tiill pantta 3. Knut skredare bleff wintapere. Szama dag giorde Knutt skreddare sin eed för en wintappare j stadzenns winkellare, och Staffan Szasse och Bænchtt Wttanbÿ wåre godh för honom, att han skall wara rettrådiig j sino embette, liiche som hanns forplictelse jnneholler, som hans liifftismen för honom giffuit haffwer. Kæmænærana. Jtem sama dag anammade Eriich skinnare och Peder Jönsonn nycklana tiill Sudre ström aff Simon scriffuare, som honom [sic] tilforenne hafft hade.

Subsets and Splits

No community queries yet

The top public SQL queries from the community will appear here once available.