language
stringlengths 2
9
| page_url
stringlengths 25
757
| image_url
stringlengths 54
738
| page_title
stringlengths 1
239
| section_title
stringlengths 1
674
⌀ | hierarchical_section_title
stringlengths 1
1.2k
⌀ | caption_reference_description
stringlengths 1
15.6k
⌀ | caption_attribution_description
stringlengths 1
47.4k
⌀ | caption_alt_text_description
stringlengths 1
2.08k
⌀ | mime_type
stringclasses 7
values | original_height
int32 100
25.5k
| original_width
int32 100
46.6k
| is_main_image
bool 1
class | attribution_passes_lang_id
bool 1
class | page_changed_recently
bool 1
class | context_page_description
stringlengths 1
2.87k
⌀ | context_section_description
stringlengths 1
4.1k
⌀ |
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
vec | https://vec.wikipedia.org/wiki/Saint-Cr%C3%A9pin | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/6/66/St-Crepin.jpg | Saint-Crépin | null | Saint-Crépin | null | Saint-Crépin Village | Saint-Crépin – Panorama | image/jpeg | 3,024 | 4,032 | true | true | true | Saint-Crépin el xé on comun de 733 abitanti del departemento de Hautes-Alpes che el fa parte del rejon Provensa-Alpe-Costa Axura in Fransa. | Saint-Crépin el xé on comun de 733 abitanti del departemento de Hautes-Alpes che el fa parte del rejon Provensa-Alpe-Costa Axura in Fransa. |
id | https://id.wikipedia.org/wiki/Taman_Nasional_Volcans | Taman Nasional Volcans | null | Taman Nasional Volcans | Induk gorilla dan anaknya di Taman Nasional Volcans. | English: Parc National des Volcans, Rwanda. August 4, 2005. Gorilla Mother and Baby - for an infant gorilla, Mama is food, transport, and playground. Credit: by Sarel Kromer. | null | image/jpeg | 1,000 | 1,500 | true | true | true | Taman Nasional Volcans adalah taman nasional yang terletak di Rwanda barat daya dan berbatasan dengan Taman Nasional Virunga di Republik Demokratik Kongo dan Taman Nasional Gorilla Mgahinga di Uganda. Taman nasional ini dikenal sebagai tempat tinggal gorilla pegunungan. Di taman nasional ini terdapat lima dari delapan gunung berapi di Pegunungan Virunga: Karisimbi, Bisoke, Muhabura, Gahinga, Sabyinyo. | Taman Nasional Volcans (bahasa Perancis: Parc National des Volcans) adalah taman nasional yang terletak di Rwanda barat daya dan berbatasan dengan Taman Nasional Virunga di Republik Demokratik Kongo dan Taman Nasional Gorilla Mgahinga di Uganda. Taman nasional ini dikenal sebagai tempat tinggal gorilla pegunungan. Di taman nasional ini terdapat lima dari delapan gunung berapi di Pegunungan Virunga: Karisimbi, Bisoke, Muhabura, Gahinga, Sabyinyo. |
|
sv | https://sv.wikipedia.org/wiki/Tara_(v%C3%A4xt) | Tara (växt) | Bildgalleri | Tara (växt) / Bildgalleri | null | Ceret S�o Paulo | null | image/jpeg | 2,488 | 3,032 | true | true | true | Tara är en ärtväxtart som först beskrevs av Juan Ignacio Molina, och fick sitt nu gällande vetenskapliga namn av Carl Ernst Otto Kuntze. Tara ingår i släktet Caesalpinia och familjen ärtväxter. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Den växer vilt i Peru och Ecuador.
Fröskidorna är rika på tanniner, främst gallsyra och kinasyra, som används vid beredning av läder av hög kvalité och eftersom dessa tanniner är svagt färgade är de också lämpade till förbetning av bomull eller andra cellulosafibrer för växtfärgning.
Av fröna görs tarakärnmjöl som i huvudsak består av polysackarider och är en livsmedelstillsats med E-nummer E 417. Det används i många livsmedel som förtjockningsmedel. | null |
|
en | https://en.wikipedia.org/wiki/History_of_dental_treatments | History of dental treatments | Dentures | History of dental treatments / Dentures | Pierre Fauchard described the construction of dentures using a metal frame, animal bone teeth, and leaf springs in 1728.[18] | English: A metal frame and carved animal teeth are used to construct a primitive set of dentures in this illustration from Pierre Fauchard's 1728 Le Chirurgien Dentiste. The dentures would be held in place with metal leaf springs. | null | image/png | 902 | 504 | true | true | true | The history of dental treatments dates back to thousands of years. The scope of this article is limited to the pre-1981 history.
Regarding implants, one of the milestone progress is osseointegration which was termed in 1981 by Tomas Albrektsson. | As early as the 7th century BC, Etruscans in northern Italy made partial dentures out of human or other animal teeth fastened together with gold bands. The Romans had likely borrowed this technique by the 5th century BC.
Wooden full dentures were invented in Japan around the early 16th century. Softened bees wax was inserted into the patient's mouth to create an impression, which was then filled with harder bees wax. Wooden dentures were then meticulously carved based on that model. The earliest of these dentures were entirely wooden, but later versions used natural human teeth or sculpted pagodite, ivory, or animal horn for the teeth. These dentures were built with a broad base, exploiting the principles of adhesion to stay in place. This was an advanced technique for the era; it would not be replicated in the West until the late 18th century. Wooden dentures continued to be used in Japan until the Opening of Japan to the West in the 19th century.
In 1728, Pierre Fauchard described the construction of dentures using a metal frame and teeth sculpted from animal bone. The first porcelain dentures were made around 1770 by Alexis Duchâteau. In 1791, the first British patent was granted to Nicholas Dubois De Chemant, previous assistant to Duchateau, for 'De Chemant's Specification':
[...] a composition for the purpose of making of artificial teeth either single double or in rows or in complete sets, and also springs for fastening or affixing the same in a more easy and effectual manner than any hitherto discovered which said teeth may be made of any shade or colour, which they will retain for any length of time and will consequently more perfectly resemble the natural teeth.
He began selling his wares in 1792, with most of his porcelain paste supplied by Wedgwood.
17th century London's Peter de la Roche is believed to be one of the first 'operators for the teeth', men who advertised themselves as specialists in dental work. They were often professional goldsmiths, ivory turners or students of barber-surgeons.
In 1820, Samuel Stockton, a goldsmith by trade, began manufacturing high-quality porcelain dentures mounted on 18-carat gold plates. Later dentures from the 1850s on were made of Vulcanite, a form of hardened rubber into which porcelain teeth were set. In the 20th century, acrylic resin and other plastics were used. In Britain, sequential Adult Dental Health Surveys revealed that in 1968 79% of those aged 65–74 had no natural teeth; by 1998, this proportion had fallen to 36%.
George Washington (1732–1799) had problems with his teeth throughout his life, and historians have tracked his experiences in great detail. He lost his first adult tooth when he was twenty-two and had only one left by the time he became president. John Adams says he lost them because he used them to crack Brazil nuts but modern historians suggest the mercury oxide, which he was given to treat illnesses such as smallpox and malaria, probably contributed to the loss. He had several sets of false teeth made, four of them by a dentist named John Greenwood. None of the sets, contrary to popular belief, were made from wood or contained any wood. The set made when he became president were carved from hippopotamus and elephant ivory, held together with gold springs. Prior to these, he had a set made with real human teeth, likely ones he purchased from "several unnamed Negroes, presumably Mount Vernon slaves" in 1784. Washington's dental problems left him in constant pain, for which he took laudanum. This distress may be apparent in many of the portraits painted while he was still in office, including the one still used on the $1 bill. |
|
ga | https://ga.wikipedia.org/wiki/B%C3%A1n%C3%B3g_Bath | Bánóg Bath | null | Bánóg Bath | null | The Bath White Pontia daplidice Linnaeus 1756, Family Pieridae Photographed by Debashish Joardar at Tinchuley Village, Dt Darjeeling, West Bengal, India on 16 Apr 06 at 0845hrs. Photo kindly donated by Mr Debashish Joardar to be placed on Wikimedia commons for use by Indian butterflies wikibase. Uploaded by Nature Loader on his behalf. Nature Loader 14:26, 11 May 2006 (UTC) | null | image/jpeg | 242 | 345 | true | true | true | Is féileacán í an bhánóg Bath. Ball d'ord na Lepidoptera atá ann.
Tá taifead amháin den speiceas seo in Éirinn, ón mbliain 1893 i gContae Loch Garman. | Is féileacán í an bhánóg Bath. Ball d'ord na Lepidoptera atá ann.
Tá taifead amháin den speiceas seo in Éirinn, ón mbliain 1893 i gContae Loch Garman. |
|
pl | https://pl.wikipedia.org/wiki/Walt_Rostow | Walt Rostow | null | Walt Rostow | Walt Whitman Rostow z prezydentem Lyndonem Johnsonem, 1968 | null | null | image/jpeg | 3,217 | 4,799 | true | true | true | Walt Whitman Rostow – amerykański ekonomista i politolog, doradca ds. bezpieczeństwa narodowego za kadencji prezydenta Lyndona Johnsona. | Walt Whitman Rostow (ur. 1916, zm. 2003) – amerykański ekonomista i politolog, doradca ds. bezpieczeństwa narodowego za kadencji prezydenta Lyndona Johnsona. |
|
zh | https://zh.wikipedia.org/zh-cn/%E5%A4%A7%E6%9E%97%E9%8E%AE_(%E5%8F%B0%E7%81%A3) | 大林鎮 (台灣) | 医疗院所 | 大林鎮 (台灣) / 医疗院所 | null | English: Buddhist Dalin Tzu Chi General Hospital, Dalin, Chiayi, Taiwan.中文(繁體): 位於台灣嘉義縣大林鎮民生路2號的大林慈濟醫院 - 佛教慈濟綜合醫院 | null | image/jpeg | 2,982 | 4,473 | true | true | true | 大林镇位于台湾嘉义县北部,南接民雄乡,西邻溪口乡,东邻梅山乡,北邻云林县大埤乡、斗南镇、古坑乡,面积约64平方公里,为嘉义县北方的门户及地方中心,主要吸引溪口及梅山两乡为主。近年开始兴建大埔美精密机械园区对于地方发展及人口成长,有相当大的影响。由于当地设有大林慈济医院提供医疗服务,镇上平日流动人数比例逐渐成长,并与紧临之嘉义都会区属同一生活圈,镇内往嘉义都会区内之通勤比例相当高。 | 大林慈济医院
大林镇卫生所 |
|
id | https://id.wikipedia.org/wiki/Daftar_bangunan_tertinggi_di_Kota_New_York | Daftar bangunan tertinggi di Kota New York | Gedung Tertinggi | Daftar bangunan tertinggi di Kota New York / Gedung Tertinggi | null | English: American International Building, New York, New York. Images by Georgi I. Petrov | null | image/jpeg | 1,440 | 602 | true | true | true | Daftar bangunan tertinggi di New York City ini memuat urutan pencakar langit di kota New York City berdasarkan tingginya. Saat ini, bangunan tertinggi di kota ini adalah Empire State Building, di midtown Manhattan. Bangunan ini sudah diselesaikan pada tahun 1931, dengan tinggi 381 meter, dan menjadi 1454 kaki jika ditambahkan superstrukturnya. Gedung ini juga tercatat sebagai bangunan ketiga tertinggi di Amerika Serikat dan tertinggi ke-15 di dunia, dan pernah tercatat sebagai gedung tertinggi di dunia dari tahun 1931-1972. Gedung kedua tertinggi di kota ini adalah Tower Bank of America, yang tingginya 1200 kaki. Untuk bangunan ketiga tertinggi, ada 2 bangunan yaitu Chrysler Building yang tingginya 1046-kaki, dan New York Times Building.
Sejarah dari bangunan pencakar langit di New York City dimulai dengan selesainya bangunan World Building tahun 1890; dengan tinggi 348 kaki. Meski bukan bangunan tinggi pertama di kota ini, tetapi bangunan ini merupakan bangunan pertama yang bisa melampaui tinggi Gereja Trinity yang tingginya 284-kaki. | Ada lebih dari 975.000 bangunan di New York City. Daftar ini memuat bangunan pencakar langit yang tingginya minimal 600 kaki (183 m). Tingginya termasuk dengan puncak menara tetapi tidak termasuk antenanya. Tanda sama dengan (=) menandakan bahwa ada 2 atau lebih gedung yang tingginya sama. Kolom "Tahun" menandakan kapan gedung ini selesai dibangun. |
|
hu | https://hu.wikipedia.org/wiki/25-%C3%B6s_busz_(Budapest) | 25-ös busz (Budapest) | null | 25-ös busz (Budapest) | null | Magyar: 25-ös jelzésű Mercedes-Benz Citaro a Tél utca, a Berda József uta és a Pozsonyi utca kereszteződésében (frsz. MHU-834) | Mercedes Citaro kanyarodik a Tél utcára | image/jpeg | 2,931 | 4,181 | true | true | true | A budapesti 25-ös jelzésű autóbusz Mexikói út metróállomás és Újpest-központ metróállomás között közlekedik, összekötve Zugló alsórákosi részét Rákospalotával és Újpesttel. A mintegy 10 km hosszú viszonylatot a VT-Arriva üzemelteti. | A budapesti 25-ös jelzésű autóbusz Mexikói út metróállomás és Újpest-központ metróállomás között közlekedik, összekötve Zugló alsórákosi részét Rákospalotával és Újpesttel. A mintegy 10 km hosszú viszonylatot a VT-Arriva üzemelteti. |
|
pl | https://pl.wikipedia.org/wiki/Powstanie_ksi%C4%99%C5%BCy | Powstanie księży | null | Powstanie księży | null | English: The entrance of Fort St. Elmo, Valletta, Malta, now housing the Police Academy | Ilustracja | image/jpeg | 798 | 1,200 | true | true | true | Powstanie księży, znane też jako Maltańska rebelia 1775 roku - powstanie wywołane 8 września 1775 roku przez maltański kler przeciwko rządzącemu wówczas wyspą Zakonowi św. Jana. Wojska Zakonu stłumiły rebelię w ciągu kilku godzin, aresztując powstańców, z których część została następnie stracona, a część zesłana lub uwięziona. | Powstanie księży (malt. Ir-Rewwixta tal-Qassisin), znane też jako Maltańska rebelia 1775 roku (ang. Maltese Rebellion of 1775) - powstanie wywołane 8 września 1775 roku przez maltański kler przeciwko rządzącemu wówczas wyspą Zakonowi św. Jana. Wojska Zakonu stłumiły rebelię w ciągu kilku godzin, aresztując powstańców, z których część została następnie stracona, a część zesłana lub uwięziona. |
|
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Broadway_(groupe) | Broadway (groupe) | null | Broadway (groupe) | null | Français : La photo du groupe de musique B R OAD WAY en novembre 2011 | null | image/jpeg | 1,440 | 1,440 | true | true | true | Broadway est un groupe de musique français, originaire de Saint-Étienne, formé en 2003. | Broadway est un groupe de musique français, originaire de Saint-Étienne, formé en 2003. |
|
zh-TW | https://zh.wikipedia.org/zh-tw/%E7%93%A6%E6%99%AE%E6%96%AF%E5%85%8B%E5%9B%BD%E5%AE%B6%E5%85%AC%E5%9B%AD | 瓦普斯克国家公园 | 河流 | 瓦普斯克国家公园 / 河流 | null | Willow Ptarmigan (Wapusk National Park, Manitoba, Canada) | null | image/jpeg | 3,444 | 5,310 | true | true | true | 瓦普斯克國家公園是加拿大第37個國家公園,建立於1996年。公園位於哈德孫平原世界動物地理分區,距馬尼托巴湖東北部的邱吉爾南部45公里,地處哈德孫海灣沿岸。因公園地理位置偏僻,進入公園受到限制,一定程度上保護了公園。公園名字源於克里詞「北極熊」。公園也是邱吉爾角的家園,因它是世界上觀望和拍攝野生北極熊的最佳地理位置而聞名於世。人們唯一可抵達邱吉爾角的方式是乘坐直升飛機或苔原雙輪單座輕馬車。
2011年,公園成為國家公園項目的攝製對象,由休伯特·戴維斯執導,凱思林·愛德華、馬特·梅斯和山姆·羅伯特斯拍攝。 | 布羅德河
貓頭鷹河 |
|
ja | https://ja.wikipedia.org/wiki/%E6%88%90%E7%94%B0%E7%BE%8E%E8%A1%93%E9%A4%A8 | 成田美術館 | 概要 | 成田美術館 / 概要 | null | Narita Museum in Nagahama, Shiga | null | image/jpeg | 1,800 | 3,200 | true | true | true | 成田美術館は滋賀県長浜市の古い町並みが残る北国街道沿いにある現代建築の美術館。1998年に開館。 | アール・デコスタイルの作家として知られる19世紀末から20世紀初めに活躍したフランス人ガラス工芸作家ルネ・ラリック(1860年 - 1945年)の作品を200点以上を所蔵、テーマごとに展示している。
作品展示においては、光の当たり方によって大きく印象を異にするラリックの作品の特性を表現している。 |
|
pt | https://pt.wikipedia.org/wiki/Linha_de_universo | Linha de universo | null | Linha de universo | Alteração de perspectiva do espaço-tempo ao longo da linha de universo de um observador em rápida aceleração. | English: Changing views of spacetime along the world line of a rapidly accelerating observer In this animation, the vertical direction indicates time and the horizontal direction indicates distance, the dashed line is the spacetime trajectory ("world line") of an accelerating observer. The small dots are arbitrary events in spacetime that are stationary relative to each other. The events passing the two diagonal lines in the lower half of the picture (the past light cone of the observer) are those that are visible to the observer. The slope of the world line (deviation from being vertical) gives the relative velocity to the observer. Note how the view of spacetime changes when the observer accelerates. In particular, absolute time is a concept not applicable in Lorentzian spacetime: events move up-and-down in the figure depending on the acceleration of the observer. Compare this to the absolute time apparent in Image:Galilean transform of world line.gif. | null | image/gif | 200 | 200 | true | true | true | Linha de universo é o caminho de um objeto no espaço-tempo 4-dimensional, rastreando a história de sua localização no espaço em cada instante no tempo. É um conceito importante na física moderna e particularmente na física teórica.
O conceito de "linha de universo" distingue-se de conceitos como uma "órbita" ou uma "trajetória" pela dimensão temporal e tipicamente engloba uma grande área do espaço-tempo em que caminhos perceptualmente retos são recalculados para mostrar seus estados de posição mais absolutos - para revelar a natureza da relatividade especial ou interações gravitacionais.
A ideia de linhas do Universo tem origem na física e foi apresentada por Hermann Minkowski. O termo é agora mais frequentemente usado em teorias de relatividade. | Linha de universo é o caminho de um objeto no espaço-tempo 4-dimensional, rastreando a história de sua localização no espaço em cada instante no tempo. É um conceito importante na física moderna e particularmente na física teórica.
O conceito de "linha de universo" distingue-se de conceitos como uma "órbita" ou uma "trajetória" (por exemplo, a órbita de um planeta no espaço ou a trajetória de um carro em uma estrada) pela dimensão temporal e tipicamente engloba uma grande área do espaço-tempo em que caminhos perceptualmente retos são recalculados para mostrar seus estados de posição (relativamente) mais absolutos - para revelar a natureza da relatividade especial ou interações gravitacionais.
A ideia de linhas do Universo tem origem na física e foi apresentada por Hermann Minkowski. O termo é agora mais frequentemente usado em teorias de relatividade (isto é, relatividade especial e na relatividade geral). |
|
nl | https://nl.wikipedia.org/wiki/Louis_Mountbatten | Louis Mountbatten | Carrière | Louis Mountbatten / Biografie / Carrière | De Mountbattens met Mahatma Ghandi in 1947 | English: Viceroy of India: Lord and Lady Mountbatten with Mahatma Gandhi | null | image/jpeg | 600 | 781 | true | true | true | Louis Mountbatten, voluit Louis Francis Albert Victor Nicholas, 1e graaf Mountbatten van Birma, was een First Sea Lord en de laatste gouverneur-generaal van Brits-Indië. | Mountbatten diende in de Royal Navy tijdens de Eerste en Tweede Wereldoorlog. Hij viel op door zijn, in de ogen van zijn mede-officieren 'typisch Duitse', perfectionisme en zijn vlijt. Ook zijn familierelatie met de koning legde hem geen windeieren. Hij bekleedde veel belangrijke posities en kreeg voor zijn werk verschillende hoge onderscheidingen. Bij het begin van de Tweede Wereldoorlog werd hij commandant van een flottielje torpedobootjagers. In mei 1941 werd het fregat, de HMS Kelly, waarover hij het commando voerde, na hevige gevechten bij Kreta tot zinken gebracht. Mountbatten werd onderscheiden voor zijn moed en voerde daarna het commando over de infiltraties in bezet Europa en het Britse leger dat in Birma tegen Japan vocht.
In 1947 werd de progressief ingestelde edelman door de Labour-regering van Clement Attlee aangesteld als laatste onderkoning van Indië met als opdracht Brits-Indië te begeleiden op de weg naar een snelle onafhankelijkheid in 1948. Mountbatten oordeelde echter dat de situatie in Indië zo precair was dat de onafhankelijkheid nog datzelfde jaar kwam om een burgeroorlog te vermijden. Hij srpak met moslimleider Mohammed Ali Jinnah af op 5 april 1947 om hem te overtuigen Indië één geheel te laten, maar Jinnah wijkte niet af van zijn doel om een moslimstaat af te scheiden van Indië, het latere Pakistan. Na de onafhankelijkheid op 15 augustus 1947 bleef hij nog tien maanden in New Delhi, waar hij de eerste gouverneur-generaal werd tot juni 1948.
Mountbatten had nu alles bereikt wat een marine-officier zou kunnen bereiken, maar hij weigerde met pensioen te gaan. Na zijn terugkeer naar Engeland bekleedde hij daarom opnieuw verschillende hoge posities in de Royal Navy.
In 1952 maakte hij zijn langgekoesterde droom waar en werd hij First Sea Lord (bevelhebber van de Britse Marine). Dat was de functie waaruit zijn vader in de Eerste Wereldoorlog ten onrechte ontslagen was met het excuus dat hij te veel Duitse familieleden had. Nadat hij de marine verlaten had ging hij in het leger werken en werd hij hoofd Defensie van 1959 tot 1965. |
|
it | https://it.wikipedia.org/wiki/Leif_Kristian_Haugen | Leif Kristian Haugen | null | Leif Kristian Haugen | null | Deutsch: Der norwegische Skirennläufer Leif Kristian Haugen während des Europacup-Riesenslaloms in Hinterstoder, Österreich am 11. Januar 2008. English: Norwegian alpine skier Leif Kristian Haugen during the European Cup Giant Slalom in Hinterstoder, Austria on January 11, 2008. | null | image/jpeg | 768 | 1,024 | true | true | true | Leif Kristian Haugen è uno sciatore alpino norvegese.
Dalla stagione 2017-2018 ha aggiunto al proprio il cognome della coniuge è si è iscritto alle liste FIS come Leif Kristian Nestvold-Haugen. | Leif Kristian Haugen (Bærum, 29 novembre 1987) è uno sciatore alpino norvegese.
Dalla stagione 2017-2018 ha aggiunto al proprio il cognome della coniuge è si è iscritto alle liste FIS come Leif Kristian Nestvold-Haugen. |
|
hy | https://hy.wikipedia.org/wiki/%D5%96%D5%B8%D6%82%D5%B1%D5%AB_%D5%AC%D5%A5%D5%BC%D5%A1%D5%B6_36_%D5%BF%D5%A5%D5%BD%D5%A1%D6%80%D5%A1%D5%B6 | Ֆուձի լեռան 36 տեսարան | Ցուցակ | Ֆուձի լեռան 36 տեսարան / Ցուցակ | null | Part of the series Thirty-six Views of Mount Fuji, no. 07.   | null | image/jpeg | 3,014 | 4,467 | true | true | true | «Ֆուձի լեռան 36 տեսարան», նկարիչ Կացուշիքա Հոքուսայի` փայտի վրա արված գունավոր 46 փորագրություններից բաղկացած շարք: Բոլոր փորագրությունների վրա, ներառյալ ամենահայտնի «Կանագավայի մեծ ալիք» նկարը, առկա է Ճապոնիայի սրբազան լեռան` Ֆուձիյամայի պատկերը: | Ներկա ցուցակը կազմված է այն նույն հերթականությամբ, որը սովորաբար կիրառվում է արվեստագիտական գրականության մեջ: |
|
yue | https://zh-yue.wikipedia.org/wiki/%E6%88%AA%E8%B7%9D | 截距 | null | 截距 | 呢條線嘅 y-截距係(0,1)。 | null | null | image/svg+xml | 600 | 600 | true | true | true | 喺坐標幾何裏面,一個函數或者關係式同直角坐標系嘅 y-軸相交嘅點嘅 y-坐標,就係所謂嘅 y-截距(y-intercept)。 | 喺坐標幾何裏面,一個函數或者關係式同直角坐標系嘅 y-軸相交嘅點嘅 y-坐標,就係所謂嘅 y-截距(y-intercept)。 |
|
en | https://en.wikipedia.org/wiki/1990%E2%80%9391_South-West_Indian_Ocean_cyclone_season | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/9a/Fatima_mar_26_1991_0901Z.jpg | 1990–91 South-West Indian Ocean cyclone season | Tropical Cyclone Fatima | 1990–91 South-West Indian Ocean cyclone season / Systems / Tropical Cyclone Fatima | null | English: Tropical Cyclone Fatima on March 26, 1991 | null | image/jpeg | 601 | 601 | true | true | true | The 1990–91 South-West Indian Ocean cyclone season was fairly quiet, although activity began early and the final named storm formed at a record late date. There were seven named storms classified by the Météo-France office on Réunion, as well as three depressions; an additional depression was classified by the Joint Typhoon Warning Center, an unofficial warning agency. The JTWC tracked storms in both September and October, although neither affected land. In late November, another short-lived depression formed in the northeastern portion of the basin. Activity remained minimal until January, when Tropical Storm Alison formed in the eastern portion of the basin. Later in the month, Cyclone Bella became the strongest storm of the season, reaching 10‑minute maximum sustained winds of 155 km/h. It passed near the island of Rodrigues, becoming the worst cyclone there in 20 years and killing half of the population of one endangered species. Bella also likely caused a cargo ship to go missing with 36 people on board.
Three storms developed in short succession in the second half of February. | A surge in the monsoon trough spawned what would become Cyclone Fatima to the southwest of Sumatra. On March 21, the MFR identified a tropical disturbance in the Australian region, which crossed into the south-west Indian Ocean on the next day. Also on March 22, the MFR upgraded the storm to Tropical Storm Fatima, and the JTWC tracked the system as Tropical Cyclone 17S. The storm moved southwestward due to a ridge to the northwest, and gradually intensified. On March 25, the JTWC upgraded Fatima to the equivalent of a minimal hurricane, although the MFR only estimated 10‑minute winds of 95 km/h (60 mph) at that time. Due to a break in the ridge, Fatima turned toward the south on March 26, around the time that the JTWC estimated peak 1‑minute winds of 165 km/h (105 mph). The storm later turned more to the southeast, although it shifted back to the southwest on March 29. On the next day, the MFR upgraded Fatima to tropical cyclone status and estimated peak 10‑minute winds of 135 km/h (85 mph). Fatima turned back to the southeast on March 31 and accelerated, weakening to tropical storm status due to upper-level wind shear. As it was approaching 90° E, Fatima became extratropical on April 1. |
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Julie_Riv%C3%A9-King | Julie Rivé-King | null | Julie Rivé-King | Julia Rivé-King, from an 1897 publication. | English: Julia Rivé King, from an 1897 publication. | null | image/png | 424 | 239 | true | true | true | Julie Rivé-King was an American pianist and composer. | Julie Rivé-King (30 October 1854 – 28 July 1937) was an American pianist and composer. |
|
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Nicolas_Benois | Nicolas Benois | Galería de obras de Nicolas Benois | Nicolas Benois / Galería de obras de Nicolas Benois | null | English: Saint Petersburg, Russia. Former catholic church of St. Mary, located at Mineralnaya Street. This is a photo of a cultural heritage object in Russia, number: 7802336001 This template and pages using it are maintained by the Russian WLM team. Please read the guidelines before making any changes that can affect the monuments database! Русский: Санкт-Петербург, Россия. Бывший костёл Посещения Пресвятой Девой Марией Елизаветы, находящийся на Минеральной улице. | null | image/jpeg | 2,738 | 3,456 | true | true | true | Nicolas Leontievitch Benois, fue un arquitecto ruso activo principalmente en Peterhof y en las cercanías de San Petersburgo. | null |
|
nl | https://nl.wikipedia.org/wiki/Lijst_van_Russische_literaire_schrijvers | Lijst van Russische literaire schrijvers | null | Lijst van Russische literaire schrijvers | Ivan Boenin | null | null | image/jpeg | 700 | 588 | true | true | true | Dit is een lijst met bekende auteurs in de Russische literatuur: | Dit is een lijst met bekende auteurs in de Russische literatuur: |
|
ar | https://ar.wikipedia.org/wiki/%D8%A8%D9%8A%D8%BA%D9%8A_%D9%87%D9%88%D8%A8%D9%83%D9%8A%D9%86%D8%B2_%D8%AC%D9%88%D9%8A%D8%B3 | بيغي هوبكينز جويس | null | بيغي هوبكينز جويس | null | Peggy Hopkins Joyce | null | image/jpeg | 1,147 | 782 | true | true | true | بيغي هوبكينز جويس هي عارضة وراقصة وممثلة أمريكية، ولدت في 26 مايو 1893 في الولايات المتحدة، وتوفيت في 12 يونيو 1957 بنيويورك في الولايات المتحدة بسبب سرطان. | بيغي هوبكينز جويس (بالإنجليزية: Peggy Hopkins Joyce) هي عارضة وراقصة وممثلة أمريكية، ولدت في 26 مايو 1893 في الولايات المتحدة، وتوفيت في 12 يونيو 1957 بنيويورك في الولايات المتحدة بسبب سرطان. |
|
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Strelasundquerung | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/9e/R%C3%BCgendammbr%C3%BCcke%2C_Widerlager_Altef%C3%A4hr_%282007-10-21%29.JPG | Strelasundquerung | Rügendamm | Strelasundquerung / Geschichte / Rügendamm | Strelasundbrücke, Widerlager auf Rügener Seite | Rügendammbrücke | null | image/jpeg | 1,944 | 2,592 | true | true | true | Mit dem Begriff Strelasundquerung werden die beiden Brückenverbindungen der Insel Rügen über den Strelasund zum vorpommerschen Festland bei Stralsund, die Rügenbrücke und der Rügendamm sowie die regelmäßig betriebenen Fährverbindungen zwischen Stralsund und Altefähr sowie Stahlbrode und Glewitz bezeichnet.
Der „Rügendamm“ ist die erste feste Strelasundquerung; über ihn führen sowohl die alte Bundesstraße 96, die Bahnstrecke Stralsund–Sassnitz als auch ein kombinierter Fuß- und Radweg. Er wurde 1936/1937 fertiggestellt. „Rügenbrücke“ ist der Name der im Jahr 2007 fertiggestellten dreistreifigen Hochbrücke ausschließlich für den Kraftfahrzeugverkehr zwischen der Ortschaft Altefähr auf Rügen und der Hanse- und Weltkulturerbestadt Stralsund im Zuge der als Ortsumgehung ausgebauten Bundesstraße 96 und Europastraße 22. Beide Brücken werden parallel betrieben. | Der schwedische Kronprinz General Bernadotte sah eine feste Strelasundquerung bereits 1813 als möglichen Rückzugsweg seiner Truppen vor der Völkerschlacht bei Leipzig. 1879 gewann Robert Bassel mit seinem Entwurf für eine „Brücke über den Bodden von Stralsund nach Rügen“ den Schinkelpreis – wie bei den meisten Aufgabenstellungen in diesem jährlich stattfindenden Wettbewerb gab es jedoch keine konkreten Bauabsichten.
Nachdem Planungen von 1914 verworfen worden waren, war nach dem Ersten Weltkrieg auch die Deutsche Reichsbahn sehr daran interessiert, eine feste Verbindung zu schaffen. 1929 nutzten 185.000 Reisende das Trajekt, das bis zu 90-mal täglich hin und her fuhr. Am 5. Februar 1930 wurde in Stralsund ein Verein zur Förderung des Projektes gegründet. In diesem Jahr wurden auch die Vorbereitungen für den Beginn des Baus eines „Rügendamms“ getroffen. Schwierigkeiten bereitete die Finanzierung. Ein großer Teil der Erdarbeiten sollte daher durch die „freiwilligen Arbeitsdienste“ bzw. später den Reichsarbeitsdienst erledigt werden. Auch Ideen zur Erhebung einer „Brückengeld“ genannten Nutzungsgebühr wurden aufgestellt. In Anbetracht der zu erwartenden Steigerung der Touristenzahlen wurde das Projekt forciert. Die Gesamtleitung für den Bau des Rügendamms inklusive des Baus der Straßen wurde der Reichsbahndirektion Stettin übertragen.
In Stralsund musste eine neue Eisenbahnstrecke gebaut werden, welche den Hauptbahnhof nicht mehr berührte, die sogenannte „Berliner Kurve“. In unmittelbarer Nähe des künftigen Dammbauwerks entstand der Bahnhof Stralsund Rügendamm. Auf Festlandseite wurde eine Zubringerstraße durch die Frankenvorstadt, über einen Damm durch den Frankenteich und weiter in Richtung Tribseer Vorstadt angelegt. Auf Rügen wurde der Bahnhof Altefähr verlegt und dabei vier Meter höher gebaut. |
de | https://de.wikipedia.org/wiki/15._August | 15. August | Politik und Weltgeschehen | 15. August / Ereignisse / Politik und Weltgeschehen | 1695: Ruinen am Großen Markt in Brüssel | Français : Gravure d'après un dessin de Augustin Coppens représentant la Grand-Place de Bruxelles après le Bombardement de 1695 par les troupes françaises de Louis XIV, détail, de Vue des ruines de la Grand-Place depuis la rue de la Colline, maisons entre la rue de la Tête d'Or et la rue au Beurre, à droite beffroi de Saint-Nicolas et Maison du Roi | null | image/jpeg | 509 | 768 | true | true | true | Der 15. August ist der 227. Tag des gregorianischen Kalenders, somit bleiben 138 Tage bis zum Jahresende. | 29 v. Chr.: Octavian wird im dritten Triumphzug nacheinander in Rom als Eroberer Ägyptens gefeiert und übernimmt die Herrschaft über das Römische Reich.
717: Während der islamischen Expansion beginnt ein arabisches Heer unter dem Feldherrn Maslama mit der Belagerung von Konstantinopel.
718: Die Seeblockade von Konstantinopel wird aufgegeben, nachdem die arabischen Landtruppen zuvor durch einen Kampf mit dem Heer des mit Byzanz verbündeten bulgarischen Khans Terwel erheblich dezimiert worden sind.
778: Die Nachhut des fränkischen Heeres Karls des Großen wird im Tal von Roncesvalles von ortsansässigen Basken überfallen und völlig vernichtet. Unter den Gefallenen befindet sich auch der bretonische Markgraf Hruotland, dem später das Rolandslied gewidmet wird.
927: Die vom Slawen Sabir al-Fata geführten Sarazenen zerstören die griechisch-römische Stadt Tarentum.
1057: Der schottische König Macbeth fällt in der Schlacht bei Lumphanan gegen Duncans Sohn Malcolm III., der sich der Unterstützung Edwards des Bekenners versichert hat.
1235: Auf dem von Kaiser Friedrich II. einberufenen Reichstag in Mainz wird der Mainzer Landfriede beschlossen.
1261: Nach der Rückeroberung von Konstantinopel zieht Michael VIII. in die Hauptstadt des Byzantinischen Reiches ein und wird ein zweites Mal gekrönt. Das Lateinische Kaiserreich ist mit der Flucht seines Regenten Balduin II. beendet.
1271: Der französische König Philipp III. wird in der Kathedrale von Reims gekrönt. Die Krönungsprozession führt an ihrer Spitze erstmals das Schwert Joyeuse Karls des Großen mit, was eine Tradition begründet.
1326: Gerhard III. lässt sich vom dänischen König Waldemar III. – dessen Onkel und Vormund er ist – mit dem Herzogtum Schleswig belehnen. Schleswig und Holstein sind damit erstmals unter einem Herrscher vereinigt.
1373: Im Vertrag von Fürstenwalde erhält Kaiser Karl IV. die Mark Brandenburg vom Markgrafen Otto V. Das Haus Wittelsbach erhält im Gegenzug 500.000 Gulden sowie einige Städte und Schlösser in der Oberpfalz aus kaiserlichem Besitz.
1416: Heinrich V. von England und der römisch-deutsche König Sigismund schließen in Canterbury einen gegen Frankreich gerichteten Bündnisvertrag.
1461: Das griechische Reich von Trapezunt an der südöstlichen Schwarzmeerküste kapituliert vor den osmanischen Truppen.
1511: Der spanische Eroberer Diego Velázquez de Cuéllar gründet auf Kuba die Siedlung Baracoa, die sich zur ersten Hauptstadt entwickelt.
1519: Der spanische Konquistador Pedro Arias Dávila gründet den Ort Panama-Stadt.
1537: Juan de Salazar und Gonzalo de Mendoza gründen an der Mündung des Río Pilcomayo in den Río Paraguay die Stadt Asunción, die spätere Hauptstadt Paraguays.
1539: König Franz I. legt im Edikt von Villers-Cotterêts fest, dass nur noch die französische Sprache in Urkunden und in der Verwaltung anzuwenden ist, Latein wird in Frankreich in Rechtssachen abgeschafft.
1599: Bei der Schlacht am Curlew Pass während des Neunjährigen Krieges gewinnen die irischen Rebellen gegen die englischen Truppen.
1620: Die beiden Segelschiffe Mayflower und Speedwell verlassen den Hafen von Southampton auf dem Weg nach Amerika, müssen jedoch nach ein paar Tagen in Dartmouth anlegen, weil die Speedwell leckt.
1649: Oliver Cromwell landet mit einem Heer in Irland, um einen Aufstand katholischer Royalisten zu bekämpfen.
1684: Im Waffenstillstand von Regensburg vereinbaren Kaiser Leopold I. und Reich mit Frankreichs König Ludwig XIV. eine Waffenruhe an der Westgrenze. Frankreich wird das von ihm in Reunionen annektierte Reichsgebiet auf die Dauer von 20 Jahren überlassen.
1695: Ein dreitägiger Beschuss Brüssels während des Pfälzischen Erbfolgekriegs durch die französische Armee unter dem Befehl von François de Neufville, duc de Villeroy endet. Ausbrechende Feuer in diesen Tagen tragen mit dazu bei, dass ein Drittel der Stadt zerstört wird.
1744: Friedrich der Große löst mit dem Einmarsch seiner Truppen in Böhmen den Zweiten Schlesischen Krieg gegen Österreich aus.
1760: Friedrich der Große besiegt in der Schlacht bei Liegnitz während des Siebenjährigen Krieges eine |
|
mn | https://mn.wikipedia.org/wiki/%D0%96%D0%BE%D0%BD_%D0%98%D1%80%D0%B2%D0%B8%D0%BD%D0%B3 | Жон Ирвинг | null | Жон Ирвинг | Жон Ирвинг 2010.09.14- д Кёльн хотноо | Deutsch: John Irving bei einer Lesung in Köln | null | image/jpeg | 2,323 | 3,000 | true | true | true | Жон Уинслоү Ирвинг нь АНУ- ын хамгийн алдартай зохиолч юм. "Гарп ертөнцийг хэрхэн харсан бэ? /The World According to Garp" хэмээх роман нь амжилт олох хүртэл тэрээр хөл бөмбөг тоглонгоо газрын самар заран, зөөгч хийж, Америкийн Их Сургуулиудын бөхийн багийг дасгалжуулдаг байжээ. Энэ хүртэл түүнд зохиолоо бичихэд нь өдөрт ердөө хоёрхон цаг л олдож байв. 2000 онд Жон Ирвинг "Бурхны бүтээл ба чөтгөрийн оролцоо /The Cider House Rules" зохиолоороо "Шилдэг кино зохиолч - зохицуулсан зохиол" төрөлд Оскарын шагнал хүртсэн юм. Түүнийг 2001 онд "American Academy of Arts and Letters" гишүүнээ болгосон байна. Түүний зохиолууд нь өдгөө 35 хэлээр орчуулагджээ. | Жон Уинслоү Ирвинг нь (* 1942 оны 3-р сарын 2-нд Eксетер, Нью-Хэмпшир хотод төржээ.) АНУ- ын хамгийн алдартай зохиолч юм. "Гарп ертөнцийг хэрхэн харсан бэ? /The World According to Garp" хэмээх роман нь амжилт олох хүртэл тэрээр хөл бөмбөг тоглонгоо газрын самар заран, зөөгч хийж, Америкийн Их Сургуулиудын бөхийн багийг дасгалжуулдаг байжээ. Энэ хүртэл түүнд зохиолоо бичихэд нь өдөрт ердөө хоёрхон цаг л олдож байв. 2000 онд Жон Ирвинг "Бурхны бүтээл ба чөтгөрийн оролцоо /The Cider House Rules" зохиолоороо "Шилдэг кино зохиолч - зохицуулсан зохиол" төрөлд Оскарын шагнал хүртсэн юм. Түүнийг 2001 онд "American Academy of Arts and Letters" гишүүнээ болгосон байна. Түүний зохиолууд нь өдгөө 35 хэлээр орчуулагджээ. |
|
en | https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Grade_I_listed_buildings_in_Wiltshire | List of Grade I listed buildings in Wiltshire | Wiltshire | List of Grade I listed buildings in Wiltshire / Wiltshire | null | Palladian Bridge over River Nadder, Grounds of Wilton House, Wilton, Wiltshire | Palladian Bridge at Wilton House | image/jpeg | 480 | 640 | true | true | true | This is a list of Grade I listed buildings in Wiltshire, England, in the United Kingdom.
These buildings are protected for their historic significance. There is a parallel system for ancient monuments, known as 'scheduling', which means that there is not a consistent approach to sites like castles, abbeys and henges, which may be listed, scheduled or both. In England, the listing is administered by Historic England, an agency of the government's Department for Culture, Media & Sport.
Buildings of outstanding architectural or historic interest are listed at Grade I, and of the approximately 372,905 listed buildings in England, over 9,000 are Grade I. Estimates to the numbers of buildings do, however, vary given that separate listings apply to structurally separate buildings: therefore a street of houses can be listed as one building, but a church wall can be listed separately from the church. Some buildings are listed for their group value.
This list covers the nearly 300 Grade I listed buildings in the ceremonial county of Wiltshire, grouped by former district. | null |
|
nl | https://nl.wikipedia.org/wiki/Michelangelo_Buonarroti | Michelangelo Buonarroti | null | Michelangelo Buonarroti | Michelangelo's graftombe in de Santa Croce (Florence) | Michelangelo's tomb in Basilica di Santa Croce di Firenze | null | image/jpeg | 2,048 | 1,536 | true | true | true | Michelangelo di Lodovico Buonarroti Simoni, beter bekend onder alleen zijn voornaam Michelangelo [mikeˈlandʒelo] was een Italiaans kunstschilder, beeldhouwer, architect en dichter. Hij wordt beschouwd als een van de belangrijkste kunstenaars uit de Italiaanse renaissance. | Michelangelo di Lodovico Buonarroti Simoni, beter bekend onder alleen zijn voornaam Michelangelo [mikeˈlandʒelo] (Caprese, 6 maart 1475 – Rome, 18 februari 1564) was een Italiaans kunstschilder, beeldhouwer, architect en dichter. Hij wordt beschouwd als een van de belangrijkste kunstenaars uit de Italiaanse renaissance. |
|
be | https://be.wikipedia.org/wiki/%D0%92%D1%83%D0%BB%D1%96%D1%86%D0%B0_%D0%92%D0%B0%D0%BB%D0%B0%D0%B4%D0%B0%D1%80%D1%81%D0%BA%D0%B0%D0%B3%D0%B0_(%D0%9C%D1%96%D0%BD%D1%81%D0%BA) | Вуліца Валадарскага (Мінск) | Па цотным баку | Вуліца Валадарскага (Мінск) / Забудова / Па цотным баку | Валадарскага, 4 | Беларуская (тарашкевіца): Будынак. г. Менск This is a photo of Belarusian heritage monument. Reference number: 713Г000018 ( WLM) | null | image/jpeg | 2,448 | 3,264 | true | true | true | Ву́ліца Валада́рскага — вуліца ў цэнтры Мінска. У забудове вуліцы захаваліся дамы XIX—пач. XX стст. Шэраг будынкаў уваходзіць у дзяржаўны спіс гісторыка-культурных каштоўнасцей Рэспублікі Беларусь. На вуліцы месцяцца такія славутасці, як Пішчалаўскі замак, Нацыянальны акадэмічны драматычны тэатр імя Максіма Горкага, дом Маліна, дом Кастравіцкай, гатэль Crowne Plaza. | № 2 — Пішчалаўскі замак. Пабудаваны ў 1825 годзе з цэглы як астрог. Комплекс з двух асобных будынкаў. Асноўны трохпавярховы прамавугольны ў плане будынак з 4 круглымі вежамі па вуглах накрыты чатырохсхільным вальмавым пакатым дахам. Будынак абнесены высокай мураванай сцяной, умацаваны контрфорсамі. Ёсць помнікам архітэктуры з выкарыстаннем элементаў неаготыкі. Вядомымі вязнямі Пішчалаўскага замка былі Вінцэнт Дунін-Марцінкевіч, Карусь Каганец (1905—1906 і 1910—1911), Іван Пуліхаў (у 1906 павешаны), Алесь Гарун (1907), Якуб Колас (1908—1911) — у турме пачаў пісаць «Новую зямлю». 20 красавіка 2008 года абвалілася адна з вежаў галоўнага будынку. Паводле афіцыйнай версіі прычынай стала састарэласць збудавання, паводле іншых — прычынай сталі будаўнічыя працы, якія прывялі да пашкоджання канструкцый. Пішчалаўскі замак — гісторыка-культурная каштоўнасць рэспубліканскага значэння.
№ 4 — пабудаваны ў канцы XIX ст. з цэглы, гісторыка-культурная каштоўнасць рэгіянальнага значэння. Ранейшы адрас — Серпухаўская, 10, дом Старобінскай. У 1907—1910 гадах сюды паступала бальшавіцкая газета «Социал-демократ».
№ 10 — мураваны трохпавярховы з мансардамі прамавугольны ў плане будынак. З левага боку на галоўным фасадзе праезд у двор. Гісторыка-культурная каштоўнасць рэгіянальнага значэння.
№ 12 — Дом Воліна. Пабудаваны ў 1890 годзе як даходны дом, меў адзін адрас з суседнім даходным домам Воліна (Серпухаўская, 12). З 25 лютага 1918 года тут працавала Беларускае народнае прадстаўніцтва на чале з Раманам Скірмунтам.
№ 12А — Дом Воліна. Пабудаваны ў 1900 годзе з рысамі эклектыкі і неабарока як даходны дом. Г-падобны ў плане будынак са зрэзанай вуглавой часткай. Галоўны фасад дома быў арыентаваны на былую вул. Захар’еўскую (сучасны праспект Незалежнасці). У наш час на першы паверсе месцяцца гандлёвыя памяшканні, на другім і трэцім — Цэнтральнае праўленне таварыства глухіх. Гісторыка-культурная каштоўнасць рэгіянальнага значэння.
№ 24 — пабудаваны ў пачатку XX ст. з цэглы, перабудоўваўся ў 1950-я гады, гісторыка-культурная каштоўнасць рэгіянальнага значэння. Ранейшы адрас — Серпухаўская, 26, дом Шапіры. У пачатку XX ст. тут месцілася Прыватная сямікласная з правамі ўрадавай жаночая гімназія В. І. Лявіцкай. Гімназія была адкрытая ў 1906 годзе, правы ўрадавай атрымала ў 1911 годзе. Напярэдадні Першай сусветнай вайны ў ёй займалася 356 вучаніц, гадавая плата складала 70—100 рублёў. З красавіка 1912 года тут пачалі працаваць курсы сёстраў міласэрнасці, куды было прынята 50 чалавек. Лявіцкая адвяла курсам 2-класныя пакоі, залю і гардэроб на вечаровы час.
№ 26/11 — Дом Кастравіцкай. Месціцца на рагу вуліц Валадарскага і Кірава. Пабудаваны ў 1911 годзе як жылы даходны дом (архітэктар Антон Краснапольскі) у стылі мадэрн. Першапачаткова на 1-м паверсе месцілася ўпраўленне Лібава-Роменскай чыгункі, аптэка, таварыства ўзаемадапамогі чыгуначнікаў, на астатніх — жыллё. Дом Ядвігі Адамаўны Кастравіцкай (1867—1935), сястры старшыні (1907—1921) Мінскага таварыства сельскай гаспадаркі Эдварда Вайніловіча (1847—1928), трохпавярховы мураваны П-падобны ў плане будынак, пастаўлены на высокі цокаль. Аб’ёмна-планіровачная кампазіцыя складаецца з трох частак: вуглавой і дзвюх франтальных (па вул. Кірава і Валадарскага). Гісторыка-культурная каштоўнасць рэгіянальнага значэння. |
|
bg | https://bg.wikipedia.org/wiki/Conus_arenatus | Conus arenatus | Галерия | Conus arenatus / Галерия | null | English: Conus arenatus 4 | null | image/jpeg | 400 | 500 | true | true | true | Conus arenatus е вид охлюв от семейство Conidae. Възникнал е преди около 0,0117 млн. години по времето на периода кватернер. Видът не е застрашен от изчезване. | null |
|
zh | https://zh.wikipedia.org/zh-cn/%E6%BC%A2%E6%B3%A2%E5%BE%B7%E4%BC%81%E9%B5%9D | 漢波德企鵝 | 知名的个案 | 漢波德企鵝 / 知名的个案 | null | English:  Eggs of Spheniscus humboldti collection of Jacques Perrin de Brichambaut.Français :  Œufs de Manchot de Humboldt collection Jacques Perrin de Brichambaut. | null | image/jpeg | 3,402 | 3,402 | true | true | true | 汉波德企鹅又名洪氏环企鹅、洪堡企鹅,是一种分布于南美洲的企鹅,主要在秘鲁和智利沿岸繁殖。汉波德企鹅的名字来自于第一个介绍此物种给西方学界的德国自然科学家亚历山大·冯·洪堡。
汉波德企鹅是中型的企鹅,成鸟约65-70公分高。头部呈黑色,有一条白色宽带从眼后过耳朵一直延伸至下颌附近;有的背部带有白色斑点。 | 汉波德企鹅曾在北半球被发现;2002年夏天,阿拉斯加渔民在阿拉斯加东南沿海捕获一只汉波德企鹅,距离其原栖地至少有11,000 公里远。由于阿拉斯加当地并没有任何动物园饲养汉波德企鹅,生物学家认为该企鹅可能原来是智利或秘鲁渔民的宠物,在该渔船在阿拉斯加捕鱼时逃逸。
2012年3月3日傍晚,一只编号337 的一岁汉波德企鹅从东京葛西临海水族园逃出,该企鹅在无人注意的情况下攀上室外展示设施的假山,穿过双重栅栏的间隙逃出。逃亡期间多次被民众目击在东京湾出没,馆方多次围捕均告失败。在逃亡82日后,终于在2012年5月24日被捕。
2017年,日本东武动物公园跟动画动物朋友的合作活动中,有只公汉波德企鹅“葡萄君”受到瞩目。在活动期间园方在企鹅区内摆出以汉波德企鹅为原型设计的角色“フルル”,而葡萄君总是守护在立牌旁,不时凝望着她或作出求爱行为。葡萄君的恋情受到包括フルル的配音员筑田行子在内的许多祝福。葡萄君在同年10月12日以高龄21岁去世。 |
|
sl | https://sl.wikipedia.org/wiki/Ahemenidsko_cesarstvo | Ahemenidsko cesarstvo | Življenje na kraljevskem dvoru | Ahemenidsko cesarstvo / Kultura / Življenje v času Ahemenidov / Življenje na kraljevskem dvoru | null | English: Gold vessels and table ware from the Oxus Treasure. Now displayed at the British Museum | null | image/jpeg | 680 | 1,024 | true | true | true | Ahemenidsko Perzijsko cesarstvo je bilo prvo Perzijsko cesarstvo, ki je od leta 550. do 330. pr. n. št. obsegalo prostor Velikega Irana. Ahemenidi so bili druga iranska cesarska dinastija po Medijskem cesarstvu. Na vrhuncu svoje moči se je iransko Ahemenidsko cesarstvo raztezalo na okoli 10,7 milijonov km², kar je največje cesarstvo v zgodovini starega veka. Prav tako je cesarstvo v tem času obsegalo okoli 46% svetovne populacije.
Ahemenidsko Perzijsko cesarstvo je ustanovil Kir Veliki, ki ga je razširil na večji del azijskega dela Bližnjega vzhoda, njegovi nasledniki Kambiz II. in Darej Veliki pa so ga razširili tudi na Afriko in Evropo, kar je pomenilo, da je bilo prvo cesarstvo, ki se je raztezalo na treh kontinentih. Ozemlje cesarstva je razen Irana obsegalo dele današnje Indije in Pakistana, področje Srednje Azije, Male Azije, Trakije, večji del obal Črnega morja, Mezopotamijo, sever Arabskega polotoka, Levant, Sirijo ter severovzhodni del Afrike z Egiptom, Libijo, Sudanom in Etiopijo. | Kraljevski perzijski dvor je imel neomejeno oblast v cesarstvu, kar je veljalo za kralja, njegovo družino in perzijsko plemstvo. Na dvoru so sprejemali upravne in strateške odločitve, ki so jih izvajali njihovi podložniki. Zgodovinskih dokumentov, ki se nanašajo na perzijsko sodstvo je zelo malo in so nerenakomerno razdeljeni.
Glede na to v kateri kraljevi rezidenci (Perzepolis, Suza, Babilon, Ekbatana) je dvor bival, so z njim potovali tudi kraljevska družina in večji del administracije. Na potovanju so kralj in plemstvo bivali v velikem in luksuznem šotoru, postavljenem na sredini začasnega prebivališča in označenim s posebnimi simboli. Zgodovinar Pierre Briant predpostavlja, da so spominjali na palače v Suzi in Perzepolisu. Življenje na dvoru je bilo regulirano po strogih normah obnašanja. Kralj je bil obkrožen z raznimi visokimi uslužbenci, upraviteljem zakladnice in kartoteke ter diplomati zadolženimi za odnose z javnostmi in tujimi delegacijami. Ljudje so imeli pravico prositi za obisk kralja, kar so morali posredovati preko čuvarja, ki jih je obevstil o eventualni odobritvi in terminu.
Herodot in Ksenofont opisujeta, kako je perzijski kralj osebno izbiral hrano zaradi preventivnih varnostnih razlogov. Na banketih je pazljivo izbiral goste. Udeleženci banketa so bili strogo rasporejeni na posebna mesta tudi zaradi ceremonialnih in varnostnih razlogov. Grški avtorji opisujejo perzijske bankete kot zelo luksuzne in svečane, saj so s tem kazali kraljevo moč in avtoriteto pa tudi gostoljubnost. Prehrano za kralja in nesmrtnike so pripravljali ločeno elitni gastronomi in v primeru zastrupitve s hrano bi bili gastronomi strogo kaznovani. Voda je prihajala iz reke Šaour ob kateri je ležalo mesto Suza in so jo pred zaužitjem prekuhavali ter servirali v srebrnih posodah. Perzijci so veliko pozornost namenjali oblikovanju posode, ki je odražala moč in dober okus.
Važno vlogo na kraljevem dvoru so imeli zdravniki, ki so bili stalno kraljevo spremstvo. Njihova vloga je bila tudi kontrola hrane. Kraljevi zdravniki so bili neredko tudi Grki in Egipčani.
Dvorjane so stregli evnuhi razdeljeni v dve kategorije; tisto, ki je stregla kraljevo družino in ostale služabnike. Glede na velikost dvora, je bila služinčad številna. Mnogi antični avtorji navajajo, da so perzijski kralji prakticirali poligamijo in imeli mnogo otrok ter velike hareme. Moderni zgodovinski dokazi govore, da prvotna predpostavljena funkcija harema v Perzepolisu ni točna in da so to bili v resnici kraljičini prostori. Žene z dvora, kraljice in princese, so imele veliko avtonomijo, imele so pravico potovati, kar piše v zapisih iz Perzepolisa. Ženske so imele v Perzijskem cesarstvu velike pravice glede na ostanek starodavnega sveta; v nekaterih pokrajinah cesarstva so vladale ženske satrapi. V času grško-perzijskih vojn je na strani perzijske vojske sodelovala tudi ena admiralica (Artemizij I. iz Karije) ).
Lov je bil priljubljena zabava perzijskih kraljev. Na ta način so vzdrževali telesno kondicijo in kazali svojo hrabrost in sposobnost. Na lovu je bil prvi met kopja izključna pravica kralja. Lov so prakticirali tudi v posebnih vrtovih (perz. pairidaeza: ograjeni prostor), ki so služili tudi kot mesto za sprostitev in uživanje, saj so bili bogato okrašeni. Načini lova so se razlikovali odvisno od vrste orožja: lovili so peš, na konju ali z vozovi, uporabljali so meč, lok, kopje ali mreže.
Pismo, ki ga je Darej Veliki poslal jonskemu satrapu Gadatu navaja transport plodov med Evfratom in azijsko obalo, kar priča o velikem interesu kralja za hortikulturo. |
|
nl | https://nl.wikipedia.org/wiki/Sterechinus | Sterechinus | null | Sterechinus | null | English: Sea urchins, Sterechinus neumayeri | Sterechinus neumayeri | image/jpeg | 722 | 1,249 | true | true | true | Sterechinus is een geslacht van zee-egels uit de familie Echinidae. | Sterechinus is een geslacht van zee-egels uit de familie Echinidae. |
|
cs | https://cs.wikipedia.org/wiki/Kastila | Kastila | Popis | Kastila / Popis | null | Found from southern Mexico to Ecuador with names such as Palo de Hule and El Caucho. The sap was once used to make a rubber. Photo from Sarapiqui Valley, Costa Rica. In context at www.dixpix.ca/meso_america/Flora/rosales/index.html | null | image/jpeg | 720 | 980 | true | true | true | Kastila je rod rostlin z čeledi morušovníkovité. Zahrnuje 3 druhy stromů, rozšířených v tropické Americe. Mají jednoduché střídavé listy a drobné květy v dužnatých květenstvích s receptákulem. Plodenství je rovněž dužnaté. Nejznámějším druhem je kastila kaučuková, která byla v minulosti zdrojem kaučuku. | Kastily jsou jednodomé nebo dvoudomé stromy, dorůstající výšek 35 až 40 metrů. Listy jsou poměrně velké, jednoduché, střídavé, dvouřadě uspořádané, zubaté nebo celokrajné, krátce řapíkaté. Palisty jsou srostlé a kompletně obkružující stonek, velké a opadavé. Rostliny při poškození roní bílou, žlutou nebo hnědou, mléčnou, latexovou šťávu.
Květenství jsou jednopohlavná, vyrůstají na krátkých větévkách v paždí listů a spočívají na dužnatém receptákulu. Primární samčí květenství jsou stopkatá, rozšířená do dvouchlopňového disku, s receptákulem krytým střechovitě se překrývajícími šupinami. Obsahují několik až mnoho tyčinek. Samčí květy nejsou jasně ohraničené, tyčinky jsou jednotlivě nebo po dvou uspořádány podél lamel receptákula, promísené blanitými, volnými nebo srostlými listeny.
Samičí květenství jsou přisedlá, terčovitá, miskovitá až téměř kulovitá, jednotlivá nebo doprovázená malými, miskovitými až nálevkovitými samčími květenstvími 2. řádu. Obsahují několik až mnoho květů. Receptákulum je kryté překrývajícími se listeny. Samičí květy jsou volné nebo na bázi srostlé, s trubkovitým, celistvým nebo laločnatým okvětím. Semeník je částečně srostlý s okvětím nebo zanořený do receptákula a nese dvě páskovité blizny. Plodenství je dužnaté, 1,5 až 4,5 cm velké, složené z jednotlivých, na bázi srostlých plodů. |
|
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Cultura_de_India | Cultura de India | Gastronomía | Cultura de India / Gastronomía | Algunos postres indios de entre las cientos de variedades que existen. En ciertas regiones de la India son denominados mithai o dulces. El azúcar y los postres poseen una larga historia en la India: hacia el 500 a. C., los pueblos de la India habían desarrollado la tecnología para producir cristales de azúcar. En el idioma local, estos cristales eran denominados khanda, que es la fuente de la palabra candy (‘golosina’, en inglés).[74] | We had another feast on Boxing Day. Here are some Indian sweets called Chum Chums | null | image/jpeg | 683 | 1,024 | true | true | true | La cultura de la India comprende las creencias religiosas, costumbres, comidas, tradiciones, idiomas, ceremonias, expresiones artísticas, valores y modos de vida de las personas que conforman más de un centenar de grupos étnicos que viven en la India. Los idiomas, danzas, música, arquitectura, gastronomía, y costumbres son muy diversos y varían según la región de que se trate. Su cultura puede ser comprendida como una amalgama de muchas diversas subculturas diseminadas sobre todo el subcontinente indio y tradiciones que se remontan a varios milenios.
Las tradiciones culturales de la India se remontan a mediados del II milenio a. C. en que se compuso el Rig-veda.
Así mismo diversos elementos de la cultura india, como la religión y la gastronomía han tenido un importante impacto en toda la tierra. | Yo viajo a la India de tres a cuatro veces por año. Siempre es una experiencia inspiradora. Hay tanto para aprender en la India porque cada estado es un país en sí mismo y cada uno posee sus propias tradiciones culinarias. Existen muchas cosas para aprender de las diversas gastronomías - me maravillo. Dejo mi mente abierta y me gusta explorar sitios diferentes y escoger diferentes influencias mientras me desplazo. [...] La comida india es cosmopolita y posee muchísimos ingredientes. No creo exista otra cocina en el mundo que posea tantas influencias como posee la de la India. Es un tipo de gastronomía muy rica y muy variada. Cada región del mundo tiene su propio entendimiento sobre como se debe comprender la cocina india.
Atul Kochhar, el primer indio en recibir dos estrellas Michelin
La comida en la India es tan diversa como la India misma. Los preparados utilizan numerosos ingredientes, presentan una gran variedad de estilos de preparación de alimentos, técnicas de cocción y presentaciones. Desde ensaladas a salsas, desde platos vegetarianos a carnes, pasando de las especias a los sabores sutiles,y de los panes a los postres, la gastronomía india es compleja. Harold McGee, un destacado chef, afirma que «desde la inventiva que muestra en el uso de la leche como ingrediente principal, ningún país puede competir con la India».
Las especies fragantes y las salsas sedosas son elementos característicos de la gastronomía de India. Ciertos elementos tales como panes de diverso tipo, salsas, relishes y pickles complementan los platos principales de India. La comida típica de India impacta sobre casi todos los sentidos con una variedad de colores, aromas, sabores y texturas. |
|
ar | https://ar.wikipedia.org/wiki/%D9%83%D9%88%D9%84%D9%88%D8%B1%D9%86%D9%88 | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/7/7e/Reggia_di_Colorno_2011-06.JPG | كولورنو | null | كولورنو | null | English: Baroque parterre gardens of the Ducal Palace of Colorno - in Parma, Emilia-Romagna. Italiano: Il Palazzo Ducale di Colorno (Parma), la facciata vista dai giardini interni. | null | image/jpeg | 1,920 | 2,560 | true | true | true | كولورنو هي بلدية في مقاطعة بارما في إقليم إميليا رومانيا الإيطالي. | كولورنو (بالإيطالية: Colorno) هي بلدية في مقاطعة بارما في إقليم إميليا رومانيا الإيطالي. |
uk | https://uk.wikipedia.org/wiki/Amtrak | Amtrak | null | Amtrak | Потяг «Lake Shore Limited» у дорозі на Чикаго | English: Amtrak Train #49, the Lake Shore Limited, pulls into the Croton-Harmon Station in Croton-on-Hudson, NY, having been given the road ahead of another Metro-North train. | null | image/jpeg | 768 | 1,024 | true | true | true | Національна залізнична пасажирська корпорація, що діє під комерційною назвою «Амтрак» — американська залізнична компанія, що займається пасажирськими перевезеннями. Монополіст в обслуговуванні пасажирів, які подорожують на далекі відстані залізничним транспортом. Є державним підприємством, що належить уряду США.
У «Амтрак» працюють близько 20 000 осіб, загальна довжина її маршрутів становить 34 000 км. Потяги «Амтрак» обслуговують 500 пунктів призначення в 46 штатах США і в трьох провінціях Канади. «Амтрак» є власником 1175 км залізниць, таким чином, більша частина маршрутів проходить по коліях, що належать залізничним компаніям, що здійснюють вантажні перевезення.
У 2011 фінансовому році «Амтрак» перевезла 30,2 млн пасажирів, досягнувши рекордного показника за всю історію корпорації і заробила 2,71 млрд доларів виручки, витрати компанії при цьому становили 3,95 млрд доларів. Для порівняння: у 2004 авіакомпанії США перевезли на внутрішніх лініях 712 млн пасажирів. | Національна залізнична пасажирська корпорація (англ. National Railroad Passenger Corporation), що діє під комерційною назвою «Амтрак» (англ. Amtrak — скорочено від слів англ. American track) — американська залізнична компанія, що займається пасажирськими перевезеннями. Монополіст в обслуговуванні пасажирів, які подорожують на далекі відстані залізничним транспортом. Є державним підприємством, що належить уряду США.
У «Амтрак» працюють близько 20 000 осіб, загальна довжина її маршрутів становить 34 000 км (21 200 миль). Потяги «Амтрак» обслуговують 500 пунктів призначення в 46 штатах США і в трьох провінціях Канади. «Амтрак» є власником 1175 км залізниць, таким чином, більша частина маршрутів проходить по коліях, що належать залізничним компаніям, що здійснюють вантажні перевезення.
У 2011 фінансовому році «Амтрак» перевезла 30,2 млн пасажирів, досягнувши рекордного показника за всю історію корпорації і заробила 2,71 млрд доларів виручки, витрати компанії при цьому становили 3,95 млрд доларів. Для порівняння: у 2004 авіакомпанії США перевезли на внутрішніх лініях 712 млн пасажирів. |
|
zh | https://zh.wikipedia.org/wiki/%E5%88%98%E5%BF%97%E5%86%9B | 刘志军 | 批评和丑闻 | 刘志军 / 批评、下台和审判 / 批评和丑闻 | 刘志军时代的高铁运行速度达350km/h,在盛光祖时代已全面降速。 | English: Speed of Shanghai -Hangzhou high speed CRH train 中文(简体): 沪杭高铁时速 | null | image/jpeg | 1,073 | 1,500 | true | true | true | 刘志军,中国湖北鄂州人,曾任中华人民共和国铁道部部长、党组书记,有一名兄弟刘志祥。中共中央党校硕士学历,工程师。刘志军出生于农民家庭,于1972年参加工作,曾担任郑州铁路局副局长、沈阳铁路局局长、铁道部副部长等职。2003至2011年任铁道部部长。2011年因涉嫌严重违纪而被免职。
刘志军提出了“铁路跨越式发展”的方针,业界称之为“刘跨越”。在任内,刘志军动用多种资源,引进和发展高速铁路技术,开展大规模铁路建设。任内修建了长达1.8万公里的铁路,在建的铁路则高达3万公里。中国成为世界上高速铁路运营里程最长、在建规模最大的国家,刘志军因此被誉为“中国高铁之父”。但也造成了铁道部的巨额债务。对刘的功过评价类似于日本新干线之父十河信二。
2013年7月8日,北京市第二中级人民法院一审以受贿罪、滥用职权罪判处刘志军死刑,缓期两年执行,并处没收全部个人财产。在刘志军落马数年后,其任内致力发展的中国高铁成就日益显现,高铁出口步伐加快,京沪高铁也获得盈利,增设高铁路线也提高了既有铁道路线的货运容量,“高铁一响,黄金万两”的说法被大众认同,中国民间广泛掀起为刘志军平反的呼声,认为刘志军将因建设高铁的成就而名垂青史,流芳千古。其与继任铁道部长盛光祖的在任上的对比更是将这种呼声推向高潮,以至于官媒不得不纷纷出面表示中国高铁并非刘志军一个人的功劳。 | 高速铁路的发展,成为刘志军的政绩之一,但铁道部长期处于政企不分、改革滞后的状态,以及数起重大安全事故和腐败大案亦令刘志军备受争议 。2008年中国雪灾期间,京广铁路南段运输瘫痪,20万人滞留广州火车站;2008年4月28日,胶济铁路发生列车相撞事故,导致72人死亡,刘志军被记过处分。
此外,刘志军与其弟刘志祥的裙带关系备受质疑。刘志祥曾任汉口火车站站长、武汉铁路分局副局长等职,2011年4月因故意伤害罪、贪污罪、受贿罪、巨额财产来源不明罪被宜昌市中级人民法院判处死缓,并处没收财产人民币100万元。
为了实现高速铁路网的建设,刘志军在建设工期、建设资金上抓得紧,将货运赚的钱都用来修铁路,导致铁路职工的待遇长期不佳。《经济观察报》称,铁路基层员工的收入与社会平均水平的的差距越来越大,不少基层员工心存抱怨。铁路员工形容自己的工作状态是“白加黑”、“5加2”。
2008年至2010年间,刘志军为被提拔为某省委书记,企图让他的某个下属接任他的职务,指使丁书苗行贿500万元,但因丁书苗找错中间人,未获成功。另外,刘志军被指授意丁书苗花4390万“打捞”铁道部落马官员何洪达。 |
|
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Leichtathletik-Europameisterschaften_2014/400_m_H%C3%BCrden_der_M%C3%A4nner | Leichtathletik-Europameisterschaften 2014/400 m Hürden der Männer | Lauf 2 | Leichtathletik-Europameisterschaften 2014/400 m Hürden der Männer / Halbfinale / Lauf 2 | Michaël Bultheels sechster Rang im dritten Halbfinale war zu wenig, um im Finale dabei zu sein | Čeština: Belgický atlet Michael Bultheel před startem v běhu na 400 m překážek mužů při 17. ročníku Memoriálu Josefa Odložila (Premium mítink EAA, stadion Na Julisce, Praha-Dejvice, 14. června 2010). Bultheel v závodě zvítězil novým osobním rekordem 49,41 s. English: Athlete Michael Bultheel of Belgium before his start in men's 400 m hurdles race at 17th edition of the Josef Odložil Memorial (EAA Premium Meeting, Na Julisce Stadium, Prague, Czech Republic, 14 June 2010). Bultheel won the race in his new personal best of 49.41 s. | null | image/jpeg | 1,188 | 828 | true | true | true | Der 400-Meter-Hürdenlauf der Männer bei den Leichtathletik-Europameisterschaften 2014 wurde vom 12. bis 15. August 2014 im Letzigrund-Stadion von Zürich ausgetragen.
Europameister wurde der Schweizer Kariem Hussein. Der Este Rasmus Mägi errang die Silbermedaille. Bronze ging an den Russen Denis Kudrjawzew. | 13. August 2014, 18:36 Uhr |
|
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Baudenkmale_in_Lunow-Stolzenhagen | Liste der Baudenkmale in Lunow-Stolzenhagen | Stolzenhagen | Liste der Baudenkmale in Lunow-Stolzenhagen / Baudenkmale nach Ortsteilen / Stolzenhagen | null | Deutsch: Stolzenhagen Ernst-Thälmann-Str. 12 - Bauerngehöft | Bauerngehöft mit Wohnhaus, zwei Stallgebäuden und Scheune | image/jpeg | 1,617 | 2,400 | true | true | true | In der Liste der Baudenkmale in Lunow-Stolzenhagen sind alle Baudenkmale der brandenburgischen Gemeinde Lunow-Stolzenhagen und ihrer Ortsteile aufgelistet. Grundlage ist die Veröffentlichung der Landesdenkmalliste mit dem Stand vom 31. Dezember 2019. Die Bodendenkmale sind in der Liste der Bodendenkmale in Lunow-Stolzenhagen aufgeführt. | null |
|
ro | https://ro.wikipedia.org/wiki/Pomerania | Pomerania | null | Pomerania | Vedere din Szczecin (până în 1945: Stettin), capitala istorică a Pomeraniei Occidentale. | View towards terraces (Wały Chrobrego or Taras Hakena in Polish, Hakenterrasse in German) at the castle route | null | image/jpeg | 1,512 | 2,016 | true | true | true | Pomerania este o regiune istorică care se află de-a lungul coastelor meridionale ale Mării Baltice. Este împărțită între Germania și Polonia și se întinde de la estuarul râului Recknitz în vest, prin delta Odrei, la delta Vistulei în est. Grupările etnice predominante în această regiune sunt polonezi, germani și, în extremitatea sa de est, cașubieni. Pomerania a fost puternic atinsă de schimbările frontierelor statale și mișcarile migratoare ale oamenilor după ambele războaie mondiale.
Pomerania se află pe șesurile care aparțin Câmpiei Nord-Europene. În afară zonelor urbanizate care înconjoară orașele cele mai mari ale regiunii — Gdańsk și Szczecin — nu sunt prea multe arii urbane de mărime notabilă, doar cinci depășind pragul de 50 de mii de locuitori — Koszalin, Słupsk, Stargard Szczeciński, Stralsund și Greifswald. Regiunea este în mare parte împădurită, ceea ce împiedică dezvoltarea agriculturii. Locuitorii rurali se concentrează în creșterea vitelor, exploatarea pădurilor, pescuirea și cultivarea cerealelor, sfeclei de zăhar și cartofului. | Pomerania (germană Pommern ['pɔmɐn], poloneză Pomorze [pɔ'mɔʐɛ], cașubiană Pòmòrskô [pwɛ'mwɛrskɞ] sau Pòmòrze [pwɛ'mwɛʒɛ]) este o regiune istorică care se află de-a lungul coastelor meridionale ale Mării Baltice. Este împărțită între Germania și Polonia și se întinde de la estuarul râului Recknitz în vest, prin delta Odrei, la delta Vistulei în est. Grupările etnice predominante în această regiune sunt polonezi, germani și, în extremitatea sa de est, cașubieni. Pomerania a fost puternic atinsă de schimbările frontierelor statale și mișcarile migratoare ale oamenilor după ambele războaie mondiale.
Pomerania se află pe șesurile care aparțin Câmpiei Nord-Europene. În afară zonelor urbanizate care înconjoară orașele cele mai mari ale regiunii — Gdańsk (așa-numit Trioraș) și Szczecin — nu sunt prea multe arii urbane de mărime notabilă, doar cinci depășind pragul de 50 de mii de locuitori — Koszalin, Słupsk, Stargard Szczeciński, Stralsund și Greifswald. Regiunea este în mare parte împădurită, ceea ce împiedică dezvoltarea agriculturii. Locuitorii rurali se concentrează în creșterea vitelor, exploatarea pădurilor, pescuirea și cultivarea cerealelor, sfeclei de zăhar și cartofului. Începând cu a doua jumătate a secolului XIX, turismul a devenit un sector important al economiei regionale, mai ales în localitățile aflate pe litoralul. Producția industrială, este concentrată în orașele menționate mai sus, iar bunurile produse includ navele și bastimentele, produsele metalice, zahărul rafinat și hârtia. |
|
ceb | https://ceb.wikipedia.org/wiki/Gelsa_(lungsod) | Gelsa (lungsod) | null | Gelsa (lungsod) | null | Español: Gelsa, Ribera Baja del Ebro, Aragón. Calle de los Cubiertos | null | image/jpeg | 898 | 611 | true | true | true | Lungsod ang Gelsa sa Espanya. Nahimutang ni sa lalawigan sa Provincia de Zaragoza ug rehiyon sa Aragon, sa amihanan-sidlakang bahin sa nasod, 290 km sa sidlakan sa Madrid ang ulohan sa nasod. 153 metros ibabaw sa dagat kahaboga ang nahimutangan sa Gelsa, ug adunay 1,218 ka molupyo.
Ang yuta palibot sa Gelsa kay kasagaran patag. Gelsa nahimutang sa usa ka walog. Ang kinahabogang dapit sa palibot dunay gihabogon nga 218 ka metro ug 1.3 km sa sidlakan sa Gelsa. Dunay mga 12 ka tawo kada kilometro kwadrado sa palibot sa Gelsa may gamay nga populasyon. Ang kinadul-ang mas dakong lungsod mao ang Fuentes de Ebro, 18.3 km sa amihanan-kasadpan sa Gelsa. Hapit nalukop sa kaumahan ang palibot sa Gelsa.
Ang klima bugnaw nga ugahon. Ang kasarangang giiniton 17 °C. Ang kinainitan nga bulan Hulyo, sa 30 °C, ug ang kinabugnawan Enero, sa 6 °C. Ang kasarangang pag-ulan 532 milimetro matag tuig. Ang kinabasaan nga bulan Nobiyembre, sa 88 milimetro nga ulan, ug ang kinaugahan Disyembre, sa 25 milimetro. | Lungsod ang Gelsa sa Espanya. Nahimutang ni sa lalawigan sa Provincia de Zaragoza ug rehiyon sa Aragon, sa amihanan-sidlakang bahin sa nasod, 290 km sa sidlakan sa Madrid ang ulohan sa nasod. 153 metros ibabaw sa dagat kahaboga ang nahimutangan sa Gelsa, ug adunay 1,218 ka molupyo.
Ang yuta palibot sa Gelsa kay kasagaran patag. Gelsa nahimutang sa usa ka walog. Ang kinahabogang dapit sa palibot dunay gihabogon nga 218 ka metro ug 1.3 km sa sidlakan sa Gelsa. Dunay mga 12 ka tawo kada kilometro kwadrado sa palibot sa Gelsa may gamay nga populasyon. Ang kinadul-ang mas dakong lungsod mao ang Fuentes de Ebro, 18.3 km sa amihanan-kasadpan sa Gelsa. Hapit nalukop sa kaumahan ang palibot sa Gelsa.
Ang klima bugnaw nga ugahon. Ang kasarangang giiniton 17 °C. Ang kinainitan nga bulan Hulyo, sa 30 °C, ug ang kinabugnawan Enero, sa 6 °C. Ang kasarangang pag-ulan 532 milimetro matag tuig. Ang kinabasaan nga bulan Nobiyembre, sa 88 milimetro nga ulan, ug ang kinaugahan Disyembre, sa 25 milimetro. |
|
ar | https://ar.wikipedia.org/wiki/%D8%A2%D8%B1%D8%AB%D8%B1_%D8%A5%D8%B3._%D8%AA%D9%88%D9%85%D8%A8%D9%83%D9%8A%D9%86%D8%B2 | آرثر إس. تومبكينز | null | آرثر إس. تومبكينز | null | English: Arthur S. Tompkins, Congressman and Judge from New York | null | image/jpeg | 551 | 384 | true | true | true | آرثر إس. تومبكينز هو قاضي ومحامي وسياسي أمريكي، ولد في 26 أغسطس 1865، وتوفي في 20 يناير 1938 في ناياك في الولايات المتحدة. حزبياً، نشط في الحزب الجمهوري. وقد انتخب عضو جمعية ولاية نيويورك وانتخب عضو مجلس النواب الأمريكي. | آرثر إس. تومبكينز (بالإنجليزية: Arthur S. Tompkins) هو قاضي ومحامي وسياسي أمريكي، ولد في 26 أغسطس 1865، وتوفي في 20 يناير 1938 في ناياك في الولايات المتحدة. حزبياً، نشط في الحزب الجمهوري. وقد انتخب عضو جمعية ولاية نيويورك وانتخب عضو مجلس النواب الأمريكي. |
|
sv | https://sv.wikipedia.org/wiki/Reykjavik | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/a8/Suburban_Reykjav%C3%ADk1.JPG | Reykjavik | Flygplatser och hamnar | Reykjavik / Kommunikation och infrastruktur / Flygplatser och hamnar | En förort till Reykjavik. | Suburban Reykjavík, Iceland. | null | image/jpeg | 1,668 | 3,648 | true | true | true | Reykjavik är Islands huvudstad och största stad. Namnet betyder Rökvik eller snarare Rökavik, det vill säga "rökarnas vik". Detta namn fick viken och trakten efter anblicken av heta källornas ångpelare, som än idag ligger inom staden.
Reykjavik är världens nordligaste och Europas västligast belägna huvudstad i ett självständigt land. Staden ligger på latitud 64°08' N, inte långt från polcirkeln, som ligger på 66°33' N. Under den mörkaste årstiden lyser solen endast fyra timmar per dag, och under sommaren är det dagsljus nästan dygnet runt. Reykjavik ligger på sydvästra Island, på Faxaflóis södra strand. Väster om Reykjavik breder halvön Reykjanes ut sig. Där är den internationella flygplatsen Keflavik belägen. Reykjavik har omkring 128 793 invånare och är mittpunkt för Islands ekonomiska aktivitet.
Reykjavik antas vara den första permanenta bosättningen på Island, och ska ha grundats omkring år 870 av Ingolf Arnarson. Fram till 1900-talet fanns dock ingen stadsbebyggelse på platsen. Staden i sig grundades 1786 som en officiell handelsstad och växte kraftigt under de närmaste årtiondena, då den utvecklades till ett regionalt centrum för kommers, befolkning och regeringsaktiviteter. | Reykjaviks flygplats, den andra största flygplatsen i landet efter Keflavíks internationella flygplats, är placerad inne i staden, precis söder om centrum. Den används främst för inrikesflyg samt flyg till Grönland och Färöarna. Den byggdes av den brittiska ockupationsstyrkan under andra världskriget, och låg då i utkanten av den mycket mindre staden. Under senare år har flygplatsen varit mål för en del kontroverser, eftersom den tar upp mycket värdefull mark i centrala Reykjavik.
Reykjavik har två hamnar, den gamla hamnen nära centrum som främst används av fiskare och kryssningsfartyg, och Sundahöfn i öst som är landets största frakthamn. |
bg | https://bg.wikipedia.org/wiki/%D0%94%D0%BE%D0%BC%D0%B5%D0%BD%D0%B8%D0%BA%D0%BE_%D0%93%D0%B8%D1%80%D0%BB%D0%B0%D0%BD%D0%B4%D0%B0%D0%B9%D0%BE | Доменико Гирландайо | Галерия | Доменико Гирландайо / Галерия | null | GHIRLANDAIO, Domenico Madonna and Child Enthroned between Angels and Saints Tempera on wood,168 x 197 cm Galleria degli Uffizi, Florence | null | image/jpeg | 860 | 1,015 | true | true | true | Доменико Гирландайо е един от най-изтъкнатите флорентински художници от периода Куатроченто, основател на художествена династия, която продължават неговите братя Давид Гирландайо и Бенедето Гирландайо и синът му Ридолфо Гирландайо. Ръководител на художествена работилница, в която работи младият Микеланджело Буонароти. Представител на Флорентинската живописна школа. | null |
|
sv | https://sv.wikipedia.org/wiki/Pinanga_tashiroi | Pinanga tashiroi | null | Pinanga tashiroi | null | English: Pinanga tashiroi on Red Head mountain, Lanyu Island, Taiwan, 2009. | null | image/jpeg | 3,707 | 2,222 | true | true | true | Pinanga tashiroi är en enhjärtbladig växtart som beskrevs av Bunzo Hayata. Pinanga tashiroi ingår i släktet Pinanga och familjen Arecaceae. IUCN kategoriserar arten globalt som akut hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. | Pinanga tashiroi är en enhjärtbladig växtart som beskrevs av Bunzo Hayata. Pinanga tashiroi ingår i släktet Pinanga och familjen Arecaceae. IUCN kategoriserar arten globalt som akut hotad. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. |
|
nl | https://nl.wikipedia.org/wiki/Rigaud | Rigaud | null | Rigaud | null | Français : Rigaud (Alpes-Maritimes) (France), la transhumance dans les gorges du Cians. English: Rigaud, Alpes-Maritimes (France), the Transhumance in the gorges du Cians. | null | image/jpeg | 1,200 | 1,600 | true | true | true | Rigaud is een gemeente in het Franse departement Alpes-Maritimes en telt 184 inwoners. De plaats maakt deel uit van het arrondissement Nice. | Rigaud is een gemeente in het Franse departement Alpes-Maritimes (regio Provence-Alpes-Côte d'Azur) en telt 184 inwoners (2005). De plaats maakt deel uit van het arrondissement Nice. |
|
nl | https://nl.wikipedia.org/wiki/C%C3%B4te_d%27Argent | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/95/BaineMB.jpg | Côte d'Argent | null | Côte d'Argent | De Côte d'Argent met de bossen van Les Landes, de duinen, het strand en de branding | Baïnes à marée basse | null | image/jpeg | 364 | 620 | true | true | true | De Côte d'Argent is een Franse kust aan de Atlantische Oceaan.
De kust strekt zich uit vanaf de monding van de Gironde in een rechte lijn uit tot de Spaanse grens. De kust bestaat uit langgerekte zandstranden en is vanwege de branding van de oceaan geliefd bij surfers. Aan de landkant liggen hoge duinen, beplant met naaldhout. | De Côte d'Argent is een Franse kust aan de Atlantische Oceaan.
De kust strekt zich uit vanaf de monding van de Gironde in een rechte lijn uit tot de Spaanse grens. De kust bestaat uit langgerekte zandstranden en is vanwege de branding van de oceaan geliefd bij surfers. Aan de landkant liggen hoge duinen, beplant met naaldhout. |
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Castirla | Castirla | Hydrographie | Castirla / Géographie / Hydrographie | Le Golo en amont du pont du Diable. | Castirla, Talcini (Haute-Corse) - Le Golo en amont du pont du Diable, pont génois du XVe siècle à Ponte Castirla | null | image/jpeg | 4,032 | 3,024 | true | true | true | Castirla est une commune française située dans la circonscription départementale de la Haute-Corse et le territoire de la collectivité de Corse. Le village appartient à la piève de Talcini. | Commune de montagne, Castirla dispose d'un réseau hydrographique dense. Le Golo est le principal cours d'eau ; il traverse la partie septentrionale de la commune, dans un axe orienté SO-NE, et sépare Castirla d'Omessa sur la fin de sa traversée. Il est alimenté par de nombreux petits cours d'eau : le ruisseau de Petra Laccia (rd), long de 4,8 m, lui-même alimenté par le ruisseau de Sorbete et le ruisseau de Salgina, le ruisseau de Bornalinco (rg) (confluence à Ponte Castirla), le ruisseau de Pedicinque (rd) enjambé par le pont génois de Querceto, et le ruisseau de l'Oia (rg) au sortir de la commune.
Peu avant Ponte Castirla, sur la rive droite du Golo est installée la centrale électrique de Castirla. |
|
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Lyc%C3%A9e_F%C3%A9nelon_(Paris) | Lycée Fénelon (Paris) | null | Lycée Fénelon (Paris) | null | Français : Porte du bâtiment principal du Lycée Fénelon, à Paris English: Door of the main building of the Lycée Fénelon, in Paris | Image illustrative de l’article Lycée Fénelon (Paris) | image/jpeg | 1,824 | 1,368 | true | true | true | Le lycée Fénelon est un établissement d'enseignement secondaire et supérieur du Quartier latin dans le 6ᵉ arrondissement de Paris.
Cette institution, premier lycée de filles parisien, a été fondée en 1892 dans des bâtiments datant du XVIIIᵉ siècle pour préparer ses élèves au concours de l'École normale supérieure. Son nom est celui de Fénelon, archevêque de Cambrai et écrivain français qui avait traité dans ses écrits le sujet de l'éducation des femmes. Il est devenu mixte en 1979 et avant 1972 pour les classes préparatoires.
Ce site est desservi par les stations de métro Odéon et Saint-Michel. | Le lycée Fénelon est un établissement d'enseignement secondaire et supérieur du Quartier latin dans le 6ᵉ arrondissement de Paris.
Cette institution, premier lycée de filles parisien, a été fondée en 1892 dans des bâtiments datant du XVIIIᵉ siècle pour préparer ses élèves au concours de l'École normale supérieure. Son nom est celui de Fénelon, archevêque de Cambrai et écrivain français qui avait traité dans ses écrits le sujet de l'éducation des femmes. Il est devenu mixte en 1979 et avant 1972 pour les classes préparatoires.
Ce site est desservi par les stations de métro Odéon et Saint-Michel. |
|
ja | https://ja.wikipedia.org/wiki/%E3%82%A2%E3%82%AB%E3%83%A4%E3%83%9E%E3%83%89%E3%83%AA_(%E8%8F%8C%E9%A1%9E) | アカヤマドリ (菌類) | null | アカヤマドリ (菌類) | 茨城県潮来市・2016年9月 | 日本語: アカヤマドリ (学名:Leccinum extremiorientale) | null | image/jpeg | 2,389 | 3,583 | true | true | true | アカヤマドリはイグチ目イグチ科ヤマイグチ属のキノコである。食用キノコ。日本、ロシア極東地方、韓国、および中国に分布する。
なお、同名の鳥類にキジ科ヤマドリ属のアカヤマドリ がある。 | アカヤマドリ(赤山鳥、学名: Leccinum extremiorientale)はイグチ目イグチ科ヤマイグチ属のキノコである。食用キノコ。日本、ロシア極東地方、韓国、および中国に分布する。
なお、同名の鳥類にキジ科ヤマドリ属のアカヤマドリ (鳥類)がある。 |
|
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Weltcuporte_im_Eisschnelllauf | Liste der Weltcuporte im Eisschnelllauf | Weltcup im Eisschnelllauf | Liste der Weltcuporte im Eisschnelllauf / Weltcup im Eisschnelllauf | null | 日本語: エムウェーブの外観写真。デジカメで撮影。 | null | image/jpeg | 3,000 | 4,000 | true | true | true | Die Liste der Weltcuporte im Eisschnelllauf enthält alle Veranstaltungsorte von Weltcups im Eisschnelllauf seit der ersten Austragung in der Saison 1985/86. Die Weltcups werden von der Internationalen Eislaufunion und dem jeweiligen Landesverband organisiert und fanden in Europa, Nordamerika und Asien statt. Bisher wurden in insgesamt 51 Städten Weltcuprennen veranstaltet. Bei den Austragungsorten Davos, Hamar und Östersund handelt es sich um Natureisbahnen mit Freiluftbahnen, die anderen sind Kunsteisbahnen. Die Bahnlänge beträgt immer 400 m. | Legende
Ort des Weltcups: Nennt den Namen des Austragungsortes.
Land: Nennt das Gastgeberland.
Halle/Bahn: Nennt die Eissporthalle oder die Freiluftbahn, wo der Wettbewerb stattgefunden hat.
Bahn: Gibt an ob es sich um eine Halle oder Freiluftbahn handelt.
Höhe: Nennt die Höhe.
Eröffnet/Geschlossen: Nennt wann die Halle oder Freiluftbahn eröffnet und ob sie geschlossen ist.
Saison: Nennt die Saison, in dem der Weltcup ausgetragen wurde und verlinkt auf das Saisonjahr, in dem er stattgefunden hat.
Anz.: Nennt die Anzahl der am jeweiligen Ort ausgetragenen Weltcups
Bild: Bild der Halle |
|
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Monthoiron | Monthoiron | null | Monthoiron | Ubicación de Monthoiron | English: Map of French municipality Monthoiron Français : Carte des communes françaises Monthoiron Nederlands: Kaart van Franse gemeente Monthoiron | null | image/png | 605 | 756 | true | true | true | Monthoiron es una población y comuna francesa, situada en la región de Poitou-Charentes, departamento de Vienne, en el distrito de Châtellerault y cantón de Vouneuil-sur-Vienne. | Monthoiron es una población y comuna francesa, situada en la región de Poitou-Charentes, departamento de Vienne, en el distrito de Châtellerault y cantón de Vouneuil-sur-Vienne. |
|
hu | https://hu.wikipedia.org/wiki/K%C3%A9rgestest | Kérgestest | Elhelyezkedése | Kérgestest / Elhelyezkedése | A corpus callosum anatómiai készítményeken. | English: Location of the corpus callosum, the large nerve fiber bundle connecting the two cerebral hemispheres. Left: coronal section of a human brain. Right: human brain cut sagitally at the midline. | null | image/jpeg | 478 | 1,214 | true | true | true | A kérgestest -, harántirányú idegrostokból álló vaskos, fehér lemez az agyban. Ez a legnagyobb összeköttetés a két agyfélteke között. A kérgestest sérülései és bántalmai néha semmi tünetet sem okoznak, máskor súlyos tünetek figyelhetőek meg: pl. kiesési tünetek mutatkozhatnak a bal felső végtag működésében, sőt, igen gyakran elmezavarok lépnek fel. Ugyanakkor észleltek már teljes callosumhiányt anélkül, hogy az életben valami tünet utalt volna erre. A kérgestest elektromos ingerlésére mindkétoldalt görcsös izomösszehúzódások állnak be, mégpedig az ingerléssel elölről hátra menve, fej-talp irányba. | A corpus callosumot a féltekék hosszanti hasadékának fenekén az agyféltekék (hemisphaerium) széthúzása után látni, de a kérgestest az ilyenkor feltűnő testnél sokkal nagyobb; nyalábjai szélesen sugároznak be a féltekék belsejébe, egész a kéregállományig. Rövidebb a féltekéknél: elülső vége 3 cm-nyire marad a el a féltekék homloki pólusától, hátulsó vége 5–6 cm-nyire a nyakszirti pólusoktól.
Alakjáról legjobban az agyvelő nyílirányú középmetszetén tájékozódhatunk. Gyengén felfelé domború középső részét törzsöknek, (truncus corporis callosi), nevezzük. Elülső vége térd alakúan lefelé hajlik, (genu corpus callosi), majd ék alakúan megkeskenyedik, ez az ormány, (rostrum), s végül csaknem vízszintesen hátrahúzódó vékony fehér lemezbe, a (lamina rostralis) megy át. Ez az elülső, a kétoldalt összekötő rostköteghez (commissura anterior) nő oda elölről, s ennek alsó szélénél tompaszögű megtöréssel a merőleges szürke határlemezbe, (lamina terminalis) megy át. Hátul a kérgestest bunkós megvastagodással, a szíjjal, (splenium) végződik, ennek egy kis végső szárnya, a (pars reflexa splenii), előrecsapott rákfarokhoz hasonlóan előregörbül, és a splenium alsó felszínéhez forrad oda.
Felső felszínén egyfelől harántcsíkolatot látni, (striae transversales) másfelől két keskeny hosszanti csíkot, medialist és lateralist. A két medialis csík, striae longitudinales mediales (s. Lancisi-i) egymáshoz közel a középvonal mellett, keskeny barázdát közrefogva fut; a kérgestest térdén széttérnek (divergálnak), s a rostrumon összeolvadnak az oldalsó csíkkal (stria longitudinalis lateralis). Az utóbbit rejtett csíknak, (stria obtecta) is nevezik, mert a kérgestestet a féltekék medialis felszínétől elválasztó barázda, a (sulcus corporis callosi) mélyében rejtőzik el. Ez stria szürkeállományból áll: csökevényes tekervény. A két stria egybeolvadásából keletkező szürke csík elhagyva a genut, a kérgestest alatti tekervénybe (gyrus subcallosus) megy át. Hátul hasonlóak a viszonyok, bár itt igen nagy variabilitás figyelhető meg. A két csík itt is egyesül a spleniumon s ezt megkerülve és elhagyva, a halántékkaréj oldalának vékony, csökevényes tekervényébe, (gyrus fasciolaris- vagy fasciola cinerea) megy át. De az átmenet nem mindig törvényszerű; gyakran csak egymás mellé helyezkedik a spleniumon túl az egyiknek a vége s a másiknak a kezdete. A medialis és lateralis csík voltaképen nem egyéb, mint megvastagodása annak az igen vékony, összefüggő szürke rétegnek, (induseum griseum), amely a kérgestest felső felszínét vonja be; e réteg oly keskeny, hogy a kérges test fehér színét nem csökkenti, csak mikroszkóppal mutatható ki. A stria medialis idegsejteken kívül hosszanti rostköteget is tartalmaz. A sulcus corporis callosi az embryo fissura hippocampijának felel meg, a kifejlődött agyvelőn a halántékkaréj hasonnevű barázdájában folytatódik. A kérgestest egész elülső felében alsó felszíne mentén a boltozattal (fornix) egy vékony áttetsző sövénnyel, (septum pellucidum) van összenőve, (sövény két lemeze közötti rés az úgynevezett Verga-féle kamra) (ventriculus Verga) oldalt ependymától fedve az oldalkamra tetejét alkotja. Hátulsó fele rövid darabon a boltozat (fornix) testével s hátrább a boltozat testét összekötő rostlemezzel (psalterium = hárfa) forrad össze. Az utóbbival való összefüggése nem mindig tökéletes; néha finom, lapszerű hasadékot észlelni a splenium és a psalteriumnak nevezett rész között. |
|
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Historisches_Bahnbetriebswerk_Gera | Historisches Bahnbetriebswerk Gera | null | Historisches Bahnbetriebswerk Gera | Lokschuppen und Wasserturm zur Blauen Stunde | Deutsch: Lokschuppen und Wasserturm zur Blauen Stunde am 24.02.2017 | null | image/jpeg | 2,548 | 3,788 | true | true | true | Das Historische Bahnbetriebswerk Gera befindet sich nördlich des Geraer Hauptbahnhofs an der Eselsbrücke und umfasst den westlichen Teil des ehemaligen Bahnbetriebswerks Gera. Zum Grundstück gehören neben einem Lokschuppen mit 10 Gleisen und einer Drehscheibe der markante Wasserturm sowie das ehemalige Reichsbahn-Kulturhaus. | Das Historische Bahnbetriebswerk Gera befindet sich nördlich des Geraer Hauptbahnhofs an der Eselsbrücke und umfasst den westlichen Teil des ehemaligen Bahnbetriebswerks (Bw) Gera. Zum Grundstück gehören neben einem Lokschuppen mit 10 Gleisen und einer Drehscheibe der markante Wasserturm sowie das ehemalige Reichsbahn-Kulturhaus. |
|
th | https://th.wikipedia.org/wiki/%E0%B8%A3%E0%B8%B2%E0%B8%A2%E0%B8%8A%E0%B8%B7%E0%B9%88%E0%B8%AD%E0%B9%82%E0%B8%9A%E0%B8%A3%E0%B8%B2%E0%B8%93%E0%B8%AA%E0%B8%96%E0%B8%B2%E0%B8%99%E0%B9%83%E0%B8%99%E0%B8%81%E0%B8%A3%E0%B8%B8%E0%B8%87%E0%B9%80%E0%B8%97%E0%B8%9E%E0%B8%A1%E0%B8%AB%E0%B8%B2%E0%B8%99%E0%B8%84%E0%B8%A3_(%E0%B8%9D%E0%B8%B1%E0%B9%88%E0%B8%87%E0%B8%98%E0%B8%99%E0%B8%9A%E0%B8%B8%E0%B8%A3%E0%B8%B5) | รายชื่อโบราณสถานในกรุงเทพมหานคร (ฝั่งธนบุรี) | null | รายชื่อโบราณสถานในกรุงเทพมหานคร (ฝั่งธนบุรี) | null | This is a photo of a monument in Thailand identified by the ID 0000166 (Thai Fine Art Department's link) English: Ho trai Wat Apson Sawan, Phasi Charoen, Bangkok | วัดอัปสรสวรรค์ | image/jpeg | 3,396 | 5,094 | true | true | true | ต่อไปนี้เป็นรายชื่อโบราณสถานในกรุงเทพมหานครฝั่งธนบุรี ได้แก่ เขตคลองสาน ธนบุรี บางกอกใหญ่ บางกอกน้อย บางพลัด ตลิ่งชัน ทวีวัฒนา หนองแขม บางแค ภาษีเจริญ จอมทอง ราษฎร์บูรณะ บางขุนเทียน และบางบอน รวบรวมโดยกรมศิลปากร | ต่อไปนี้เป็นรายชื่อโบราณสถานในกรุงเทพมหานครฝั่งธนบุรี ได้แก่ เขตคลองสาน ธนบุรี บางกอกใหญ่ บางกอกน้อย บางพลัด ตลิ่งชัน ทวีวัฒนา หนองแขม บางแค ภาษีเจริญ จอมทอง ราษฎร์บูรณะ บางขุนเทียน และบางบอน รวบรวมโดยกรมศิลปากร
กรณีที่การประกาศในราชกิจจานุเบกษา เป็นการขึ้นทะเบียนตามพระราชบัญญัติโบราณสถาน โบราณวัตถุ ศิลปวัตถุ และพิพิธภัณฑสถานแห่งชาติ พ.ศ. ๒๕๐๔ |
|
nds | https://nds.wikipedia.org/wiki/Egon_Bahr | Egon Bahr | Partei | Egon Bahr / Partei | Egon Bahr in’t Johr 1969 | For documentary purposes the German Federal Archive often retained the original image captions, which may be erroneous, biased, obsolete or politically extreme. Egon Bahr (SPD) Bundesminister für besondere Aufgaben | null | image/jpeg | 800 | 577 | true | true | true | Egon Karl-Heinz Bahr weer en düütschen Politiker vun de SPD.
He weer vun 1972 bit 1974 Bundsminister för sünnere Opgaven un vun 1974 bit 1976 Bundsminister för weertschoppliche Tosamenarbeit. | Egon Bahr weer siet 1956 Liddmaat vun de SPD. In de Partei weer he Bundsgewarfsföhrer in de Johren vun 1976 bit 1981. Op sien Bedrieven hen is de dormolige Bundsvörsitter vun de Jusos, Klaus Uwe Benneter, ut de SPD utslaten worrn. Benneter harr vörher verkünnt, dat de DKP en mööglichen Bündnispartner för de SPD weer, vun wegen de blots en politischen Gegner weer, nich aver en „Klassengegner“, as dat bi de CDU de Fall weer. Butendem harr Benneter ok den Status vun de Jungssozialisten as Nawass-Organisatschoon vun de SPD in Fraag stellt. |
|
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Bahnh%C3%B6fe_und_Haltepunkte_in_Brandenburg | Liste der Bahnhöfe und Haltepunkte in Brandenburg | P | Liste der Bahnhöfe und Haltepunkte in Brandenburg / Stationsverzeichnis / P | null | Deutsch: Bahnhof Perleberg Nord , Baudenkmal, | Perleberg Nord | image/jpeg | 1,984 | 2,976 | true | true | true | Die Liste der Bahnhöfe in Brandenburg enthält alle Bahnhöfe und Haltepunkte im Land Brandenburg. Dabei sind sowohl die Personenbahnhöfe und -haltepunkte als auch Betriebsbahnhöfe und Bahnhöfe des öffentlichen Güterverkehrs enthalten. Auch ehemalige Bahnhöfe auf dem Gebiet des heutigen Landes Brandenburg sind aufgeführt. | PaarenHpPaarenSchönwalde-GlienHVL01.10.190408.12.1963Nauen–VeltenPapenbergeHpNieder NeuendorfHennigsdorfOHV01.05.1909Aug. 1950Bötzow–Berlin-SpandauParmenBfParmenNordwestuckermarkUM15.08.1913Juni 1945Fährkrug–FürstenwerderPaserinHpPaserinLuckauLDSFalkenberg–BeeskowPassow (Uckermark)
Passow (Kr Angermünde)BfPassowPassowUM16.08.1843in BetriebBerlin–Szczecin
Passow–SchwedtPaulinenaueBfPaulinenauePaulinenaueHVL1847in BetriebBerlin–Hamburg
Neuruppin–Paulinenaue
Rathenow–Senzke–NauenPaulinenhofHpPaulinenhofFrankfurt (Oder)FF01.08.19261945Eberswalde–FrankfurtPausinHpPausinSchönwalde-GlienHVL01.10.190408.12.1963Nauen–VeltenPäwesinHpPäwesinPäwesinPM28.03.190129.05.1966Röthehof–BrandenburgPeitzBfPeitzPeitzSPN31.12.187627.05.2000Cottbus–FrankfurtPeitz OstBfPeitzPeitzSPN31.12.1876in BetriebCottbus–GubenPerlebergBfPerlebergPerlebergPR15.10.1881in BetriebWittenberge–StrasburgPerleberg KreishausHpPerlebergPerlebergPRvor 193631.05.1969Rehfeld–PerlebergPerleberg NordBfPerlebergPerlebergPR07.12.191127.09.1975Perleberg–PerlebergPerleberg SüdBfPerlebergPerlebergPR07.12.191127.09.1975Perleberg–PerlebergPerleberg West
SchützenhausHpPerlebergPerlebergPRvor 1905zw. 1960/68Wittenberge–StrasburgPerwenitzHpPerwenitzSchönwalde-GlienHVL01.10.190408.12.1963Nauen–VeltenPessinHpPessinPessinHVL01.10.190124.01.1961Rathenow–Senzke–NauenPetersdorfBfPetersdorfBad SaarowLOS02.06.191127.05.1995Fürstenwalde–BeeskowPetersdorf SeebadHpPetersdorfBad SaarowLOS19331946Fürstenwalde–BeeskowPetershagenHpPetershagenPetershagen/EggersdorfMOL15.12.191930.06.1965Fredersdorf–RüdersdorfPetershagen (Uckermark)
Petershagen (Uckermark)
Petershagen (Kr Randow)HpPetershagenCasekowUM01.05.1908in BetriebBerlin–SzczecinPetershagen Nord
GlebelseeHpPetershagenPetershagen/EggersdorfMOL01.08.1944in BetriebBerlin–KostrzynPetkusBfPetkusBaruth/MarkTF20.12.190025.05.1965Hohenseefeld–LuckenwaldePetkus ZiegeleiBfPetkusBaruth/MarkTFzw. 1900/0519.01.1932Hohenseefeld–LuckenwaldePfaffendorf (Mark)
Lamitsch-WilmersdorfBfPfaffendorfRietz-NeuendorfLOS19.12.191123.05.1998Fürstenwalde–BeeskowPillgramBfPillgramJacobsdorfLOSvor 1905in BetriebBerlin–WrocławPinnow (Uckermark)
Pinnow
Pinnow (Kr Angermünde)BfPinnowPinnowUMum 1888in BetriebAngermünde–SchwedtPinnow (Uckermark) OstHpPinnowPinnowUMzw. 1960/6823.05.1998Angermünde–SchwedtPirowHpPirowPirowPR07.12.191127.09.1975Perleberg–PerlebergPlessaHpPlessaPlessaEE1885in BetriebWęgliniec–RoßlauPodelzigBfPodelzigPodelzigMOL12.10.185701.06.1996Küstrin-Kietz–FrankfurtPoleyBfPoleySallgastEE20.09.188728.05.1967Finsterwalde–SchipkauPolzenHpPolzenKremitzaueEEFalkenberg–BeeskowPonitz (Prign)BfPonitzPlattenburgPR15.10.189731.05.1969Rehfeld–PerlebergPorepBfPorepPutlitzPRzw. 1914/3628.09.1980Pritzwalk–SuckowPostlinHpPostlinKarstädtPR07.12.191127.09.1975Perleberg–PerlebergPotsdam-Babelsberg
Neuendorf
Nowawes
Nowawes-NeuendorfBfBabelsbergPotsdamP1862in BetriebWannseebahnPotsdam Charlottenhof
Charlottenhof
Potsdam WestHpPotsdamPotsdamP01.10.1887in BetriebBerlin–MagdeburgPotsdam Griebnitzsee
Babelsberg-Ufastadt
NeubabelsbergBfPotsdamPotsdamP01.06.1874in BetriebBerlin–Magdeburg
WannseebahnPotsdam Hbf
Potsdam
Potsdam StadtBfPotsdamPotsdamP22.09.1838in BetriebBerlin–Magdeburg
WannseebahnPotsdam Medienstadt Babelsberg
Drewitz
Potsdam-DrewitzHpBabelsbergPotsdamP15.05.1879in BetriebBerlin–BlankenheimPotsdam Park Sanssouci
Potsdam Wildpark
WildparkBfPotsdamPotsdamP1868in BetriebBerlin–Magdeburg
Jüterbog–NauenPotsdam Pirschheide
Potsdam Hbf
Potsdam Süd
BfPotsdamPotsdamP18.01.1958in BetriebJüterbog–NauenPotsdam-Rehbrücke
RehbrückeBfBergholz-RehbrückeNuthetalPM01.10.1897in BetriebBerlin–BlankenheimPremnitz Nord
PremnitzHpPremnitzPremnitzHVL25.03.1904in BetriebBrandenburgische StädtebahnPremnitz Zentrum
Premnitz SüdHpPremnitzPremnitzHVL18.07.1916in BetriebBrandenburgische StädtebahnPremslin
Premslin-GlöwzinHpPremslinKarstädtPR07.12.191127.09.1975Perleberg–PerlebergPrenzlauBfPrenzlauPrenzlauUM16.05.1863in BetriebAngermünde–Stralsund
Löwenberg–Prenzlau
Prenzlau–Klockow
Prenzlau–Löcknitz
Prenzlau–StrasburgPrenzlau VorstadtBfPrenzlauPrenzlauUM24.03.189928.05.2000Löwenberg–PrenzlauPrenzlau W |
|
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Pico_Humi%C3%B3n | Pico Humión | null | Pico Humión | null | Pico Humión, Montes Obarenes, Burgos | null | image/jpeg | 922 | 1,229 | true | true | true | El pico Humión, o Umión, es una montaña situada en el Valle de Tobalina, en la provincia de Burgos. Posee una altitud de 1437 msnm y forma parte de los Montes Obarenes, así como del Parque natural de Montes Obarenes-San Zadornil. | El pico Humión, o Umión, es una montaña situada en el Valle de Tobalina, en la provincia de Burgos (España). Posee una altitud de 1437 msnm y forma parte de los Montes Obarenes, así como del Parque natural de Montes Obarenes-San Zadornil. |
|
pt | https://pt.wikipedia.org/wiki/Castelo_de_Veiros | Castelo de Veiros | null | Castelo de Veiros | null | Aspecto do Castelo de Veiros | null | image/jpeg | 2,048 | 1,536 | true | true | true | O Castelo de Veiros, no Alto Alentejo, localiza-se na vila e freguesia de Veiros, concelho de Estremoz distrito de Évora, em Portugal.
Em posição dominante sobre uma colina escarpada, na Idade Média integrava a defesa composta pelos castelos de Monforte, Campo Maior e de Ouguela. Atualmente inscreve-se na Área Turístico-Promocional de Planícies. | O Castelo de Veiros, no Alto Alentejo, localiza-se na vila e freguesia de Veiros (Estremoz), concelho de Estremoz distrito de Évora, em Portugal.
Em posição dominante sobre uma colina escarpada, na Idade Média integrava a defesa composta pelos castelos de Monforte, Campo Maior e de Ouguela. Atualmente inscreve-se na Área Turístico-Promocional de Planícies. |
|
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Taravilla | Taravilla | Geografía | Taravilla / Geografía | Vista de la localidad | Español: Taravilla, Cuenca, España English: Taravilla, Cuenca, Spain | null | image/jpeg | 4,679 | 8,031 | true | true | true | Taravilla es un municipio español de la provincia de Guadalajara, en la comunidad autónoma de Castilla-La Mancha. Tiene 35 habitantes. | Ubicación
La localidad está situada a una altitud de 1325 msnm.
El lugar de mayor interés natural de su término es la laguna de Taravilla, de origen cárstico y fluvial por cierre travertínico del fondo de valle. |
|
en | https://en.wikipedia.org/wiki/S%C3%A1mi_languages | Sámi languages | null | Sámi languages | Recent distribution of the Sami languages: 1. Southern Sami, 2. Ume Sami, 3. Pite Sami, 4. Lule Sami, 5. Northern Sami, 6. Skolt Sami, 7. Inari Sami, 8. Kildin Sami, 9. Ter Sami. Darkened area represents municipalities that recognize Sami as an official or minority language. | English: updated minor error new municipalities have gotten sami as an official language. image based on images which were originally based on this public domain image: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Sami_languages_large.png Čeština: Mapa sámských jazykových oblastí. | null | image/png | 1,329 | 1,107 | true | true | true | Sámi languages, in English also rendered as Sami and Saami, are a group of Uralic languages spoken by the Sámi people in Northern Europe. There are, depending on the nature and terms of division, ten or more Sami languages. Several spellings have been used for the Sámi languages, including Sámi, Sami, Saami, Saame, Sámic, Samic and Saamic, as well as the exonyms Lappish and Lappic. The last two, along with the term Lapp, are now often considered pejorative. | Sámi languages (/ˈsɑːmi/), in English also rendered as Sami and Saami, are a group of Uralic languages spoken by the Sámi people in Northern Europe (in parts of northern Finland, Norway, Sweden and extreme north-western Russia). There are, depending on the nature and terms of division, ten or more Sami languages. Several spellings have been used for the Sámi languages, including Sámi, Sami, Saami, Saame, Sámic, Samic and Saamic, as well as the exonyms Lappish and Lappic. The last two, along with the term Lapp, are now often considered pejorative. |
|
it | https://it.wikipedia.org/wiki/Aurora_(Torino) | Aurora (Torino) | La recente riqualificazione | Aurora (Torino) / La recente riqualificazione | Il pallone aerostatico Turin Eye come era | Italiano: Il pallone aerostatico sopra il Balon | null | image/jpeg | 3,000 | 4,000 | true | true | true | Aurora, o frequentemente anche Borgo Aurora, è un quartiere della Circoscrizione 7 di Torino, confinante anche con il centro storico cittadino.
È delimitato:
a nord, da Corso Vigevano - Corso Novara
a est, dal fiume Dora Riparia
a ovest, da Corso Principe Oddone
a sud, da Corso Regina Margherita e dal tratto di Corso Regio Parco tra il Rondò Rivella e la Dora Riparia | Alcuni progetti di riqualificazione stanno interessando il quartiere a partire dal 2000. In particolare l'intervento sul rione di Porta Palazzo, ha comportato la costruzione di un sottopasso veicolare sull'asse di corso Regina Margherita che libera dal traffico piazza della Repubblica. Nell'area mercatale, è stata rifatta una nuova pavimentazione della piazza in pietra di Luserna e dove in precedenza sorgeva il mercato dell'abbigliamento, si è costruito l'edificio, in vetro traslucido e di chiara impronta contemporanea, denominato PalaFuksas (dall'architetto Massimiliano Fuksas che l'ha progettato), dove ha sede dall'aprile 2019 il Mercato Centrale, centro della ristorazione e distretto del food d'eccellenza. Nell'attigua ex caserma dei vigili del fuoco ha aperto, nel gennaio 2020, un grande ostello/bar ristorante della catena Combo e non lontano, dal 2013, è presente anche la prestigiosa Scuola Holden di scrittura e storytelling.
Nella rinnovata e riqualificata zona di largo Brescia, all'angolo tra la via Bologna ed il corso Palermo, è stata inaugurata "la Nuvola", il centro direzionale della Lavazza con gli annessi museo, l'archivio storico, l'area archeologica di San Secondo, il bistrot, il ristorante stellato e la piazza giardino. Nella stessa area si trova la nuova sede dello IAAD (Istituto d'Arte Applicata e Design) mentre poco oltre, nella struttura del Basic Village (fortunato esempio di riqualificazione di una ex fabbrica in un centro commerciale dell'abbigliamento e della ristorazione), hanno sede gli uffici della BasicNet; poco lontano, negli edifici dell'ex fabbrica CEAT, si trovano gli uffici direzionali e la prestigiosa sede legale dell'Italgas con gli annessi museo ed archivio storico ma anche la biblioteca e l'emeroteca Italgas.
Nuova destinazione d'uso e riqualificazione è prevista inoltre anche per l'ex asilo di via Alessandria, precedentemente occupato abusivamente dagli anarchici fino al loro recente sgombero e per l'ex gallettificio militare di via Modena, mentre nella parte più degradata del quartiere che si sviluppa a partire dal Corso Giulio Cesare fino al confine con gli attigui quartieri San Donato e Barriera di Milano, si prevede, ad opera del Sermig, una riqualificazione dei campi di calcetto abbandonati di via Carmagnola e la costruzione di un palazzetto dello sport, mentre per le attigue ex officine Fiat Grandi Motori tra corso Vercelli e via Cuneo, è prevista la costruzione di un centro commerciale, anche se attualmente (2019) i lavori non sono ancora iniziati.
Attrazione turistica al rione di Borgo Dora derivava dal 2012 inoltre dall'aerostato Turin Eye che da un'altezza di 150 m offriva ai suoi passeggeri un'ampia vista sulla città, in manutenzione da giugno 2019 e chiuso definitivamente a novembre 2019 , e dal famoso Mercatino di Natale che ogni anno, sempre più intensamente, le prime settimane di dicembre, richiama in zona numerosi turisti e curiosi.
Aurora è inoltre lambita dal passante ferroviario, con la costruenda nuova stazione sotterranea Torino Dora, e dal boulevard della Spina 4 che ha permesso una nuova riqualificazione ed un ricongiungimento con il quartiere di San Donato. |
|
ca | https://ca.wikipedia.org/wiki/Scheibenhard | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/f/f6/Map_commune_FR_insee_code_67443.png | Scheibenhard | null | Scheibenhard | null | English: Map of French municipality Français : Carte des communes françaises Nederlands: Kaart van Franse gemeente | null | image/png | 605 | 756 | true | true | true | Scheibenhard és un municipi francès, situat a la regió del Gran Est, al departament del Baix Rin. L'any 1999 tenia 675 habitants.
Forma part del cantó de Wissembourg, del districte de Haguenau-Wissembourg i de la Comunitat de comunes de la Plana del Rin | Scheibenhard (en alsacià Schaiwert) és un municipi francès, situat a la regió del Gran Est, al departament del Baix Rin. L'any 1999 tenia 675 habitants.
Forma part del cantó de Wissembourg, del districte de Haguenau-Wissembourg i de la Comunitat de comunes de la Plana del Rin |
id | https://id.wikipedia.org/wiki/Taman_Nasional_Kenting | Taman Nasional Kenting | Galeri | Taman Nasional Kenting / Galeri | null | Eluanbi, Taiwan | null | image/jpeg | 193 | 302 | true | true | true | Taman Nasional Kenting, umumnya dikenal sebagai Kenting, adalah sebuah taman nasional yang terletak di Semenanjung Hengchun di Kabupaten Pingtung, Taiwan, meliputi Kota kecil Hengchun, Checheng, dan Manzhou. Dibangun pada 1 Januari 1984, ia merupakan taman nasional Taiwan yang paling tua dan selatan, meliputi area paling selatan dari Pulau Taiwan beserta Selat Bashi. Dikelola oleh Kementerian Dalam Negeri dari Yuan Eksekutif, taman nasional ini terkenal dengan iklim tropis dan sinar matahari, gunung dan pantai yang indah, festival band rock Spring Scream yang diadakan di setiap bulan Maret, dan telah lama menjadi salah satu tujuan wisata paling populer di Taiwan dengan 5,84 juta pengunjung pada tahun 2016. | null |
|
nl | https://nl.wikipedia.org/wiki/Isturits | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/aa/Map_commune_FR_insee_code_64277.png | Isturits | Geografie | Isturits / Geografie | null | Map commune FR insee code 64277.png | Detailkaart van de gemeente | image/png | 605 | 756 | true | true | true | Isturits is een gemeente in het Franse departement Pyrénées-Atlantiques en telt 377 inwoners. De plaats maakt deel uit van het arrondissement Bayonne. | De oppervlakte van Isturits bedraagt 13,8 km², de bevolkingsdichtheid is 27,3 inwoners per km².
De onderstaande kaart toont de ligging van Isturits met de belangrijkste infrastructuur en aangrenzende gemeenten. |
pt | https://pt.wikipedia.org/wiki/%C3%93pera | Ópera | Ópera francesa | Ópera / Ópera francesa | Jean-Baptiste Lully | Jean-Baptiste Lully, Lithogr. de Ducarme ; d'après Ad. Midy | null | image/jpeg | 2,100 | 1,800 | true | true | true | Ópera é um gênero artístico teatral que consiste em um drama encenado acompanhada de música, ou seja, composição dramática em que se combinam música instrumental e canto, com presença ou não de diálogo falado. Os cantores são acompanhados por um grupo musical, que em algumas óperas pode ser uma orquestra sinfônica completa.
O desenvolvimento das estruturas musicais anteriormente pelos mestres flamengos e venezianos serviu de suporte para que, no Barroco, surgisse uma nova forma musical, a ópera.
O drama é apresentado utilizando os elementos típicos do teatro, tais como cenografia, vestuários e atuação. No entanto, a letra da ópera é normalmente cantada em lugar de ser falada. A ópera é também o casamento perfeito entre a música e o teatro. | Rivalizando com produções importadas da ópera italiana, uma tradição francesa separada, cantada em francês, foi fundada pelo compositor italiano Jean-Baptiste Lully, que monopolizou a ópera francesa desde 1672. As aberturas de Lully, seus recitativos disciplinados e fluidos e seus intermezzi estabeleceram um padrão que Gluck lutou por reformar quase um século depois. A ópera na França permaneceu, incluindo interlúdios de balé e uma elaborada maquinaria cenográfica.
A ópera francesa foi influenciada pelo bel canto de Rossini e outros compositores italianos. |
|
fa | https://fa.wikipedia.org/wiki/%D8%A7%D9%84%D9%85%D9%88%D9%88%D8%AF%D8%8C_%D9%86%D8%A8%D8%B1%D8%A7%D8%B3%DA%A9%D8%A7 | الموود، نبراسکا | null | الموود، نبراسکا | null | English: Downtown Elmwood, Nebraska: west side of 4th Street, facing southwest from about E Street. | Downtown Elmwood: 4th Street | image/jpeg | 895 | 2,456 | true | true | true | الموود شهری در ایالت نبراسکا کشور ایالات متحده آمریکا است که جمعیت آن در سرشماری سال ۲۰۱۰ میلادی، ۶۳۴ نفر بودهاست. | الموود(به انگلیسی: Elmwood) شهری در ایالت نبراسکا کشور ایالات متحده آمریکا است که جمعیت آن در سرشماری سال ۲۰۱۰ میلادی، ۶۳۴ نفر بودهاست. |
|
en | https://en.wikipedia.org/wiki/1948 | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/7/75/John_Noble_by_Gage_Skidmore_2.jpg | 1948 | August | 1948 / Births / August | John Noble | English: John Noble speaking at Wondercon 2012 in Anaheim, California on March 18, 2012. | null | image/jpeg | 2,574 | 1,998 | true | true | true | 1948 was a leap year starting on Thursday of the Gregorian calendar, the 1948th year of the Common Era and Anno Domini designations, the 948th year of the 2nd millennium, the 48th year of the 20th century, and the 9th year of the 1940s decade. | August 1 – Jim Carroll, American author, poet and musician (d. 2009)
August 2
Dennis Prager, American radio talk show host, author
Bob Rae, Canadian politician
August 3 – Jean-Pierre Raffarin, Prime Minister of France
August 7 – James P. Allison, American immunologist, recipient of the Nobel Prize in Physiology or Medicine
August 12 – Mizengo Pinda, 9th Prime Minister of Tanzania
August 13 – Kathleen Battle, African-American soprano
August 14 – Joseph Marcell, English actor
August 15
Mahmoud Hashemi Shahroudi, Iranian cleric, politician (d. 2018)
George Ryton, Singapore-born English Formula One engineer
August 18 – Sean Scanlan, Scottish actor (d. 2017)
August 19 – Loredana Lopez, Spanish singer (d. 1996)
Robert Hughes, Australian actor
Tipper Gore, Second Lady of the United States
Deana Martin, American singer and actress
August 20
John Noble, Australian actor
Robert Plant, English singer (Led Zeppelin)
Barbara Allen Rainey (b. Barbara Ann Allen), American aviator, first female pilot in the U.S. armed forces (d. 1982)
August 21 – Sharon M. Draper, American children's book author (Out of My Mind (Draper novel))
August 22 – David Marks, American guitarist (The Beach Boys)
August 23 – Lev Zeleny, Soviet, Russian physicist
August 24
Jean Michel Jarre, French electronic musician
Sauli Niinisto, Finnish politician, 12th President of Finland
Kim Sung-il, Chief of Staff of the Republic of Korea Air Force
Vicente Sotto III, Filipino actor, host and politician
August 25 – Tony Ramos, Brazilian actor
August 27 – Sgt. Slaughter, American professional wrestler
August 30
Lewis Black, American comedian
Fred Hampton, African-American activist (d. 1969)
Victor Skumin, Russian scientist, professor
August 31
Cyril Jordan, American musician
Holger Osieck, German football manager |
sv | https://sv.wikipedia.org/wiki/Mjukpapper | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/9d/Paper_towel.png | Mjukpapper | null | Mjukpapper | Mjukpapper i hushållspappersrulle | Paper towel roll on stand | null | image/png | 2,936 | 1,692 | true | true | true | Mjukpapper är en form av papper som mest används i hygienändamål och inkluderar toalettpapper, hushållspapper, pappershanddukar, pappersservetter, pappersnäsdukar, och dylikt.
Mjukpapper tillverkas dels från blekt färskmassa för högre kvaliteter, dels från returfiber för enklare kvaliteter. Ytvikten för mjukpapper är lägre än för andra papperskvaliteter, oftast under 30 g/m² ända ner till 12 g/m².
Slutprodukterna för konsumenter tillverkas genom konvertering av de större pappersrullarna från pappersmaskinen, så kallade jumborullar eller moderrullar, till färdiga slutprodukter. Ofta görs slutprodukterna med flera arkskikt, som till exempel för toalettpapper och servetter. Vissa produkter, såsom servetter, tillverkas ofta från färgat mjukpapper. Vidare tillämpas ofta tryckning av olika mönster på slutprodukterna och/eller prägling av mönster antingen för att skapa dekorativ effekt eller för att hålla ihop arken vid flera skikt.
Fyra av Europas största tillverkare av mjukpapper är svenska Essity, italienska Sofidel, tyska Wepa Papierfabrik och finländska Metsä Tissue. | Mjukpapper (på engelska tissue paper) är en form av papper som mest används i hygienändamål och inkluderar toalettpapper, hushållspapper, pappershanddukar, pappersservetter, pappersnäsdukar, och dylikt.
Mjukpapper tillverkas dels från blekt färskmassa (pappersmassa) för högre kvaliteter, dels från returfiber för enklare kvaliteter. Ytvikten för mjukpapper är lägre än för andra papperskvaliteter, oftast under 30 g/m² ända ner till 12 g/m².
Slutprodukterna för konsumenter tillverkas genom konvertering av de större pappersrullarna från pappersmaskinen, så kallade jumborullar eller moderrullar, till färdiga slutprodukter. Ofta görs slutprodukterna med flera arkskikt, som till exempel för toalettpapper och servetter. Vissa produkter, såsom servetter, tillverkas ofta från färgat mjukpapper. Vidare tillämpas ofta tryckning av olika mönster på slutprodukterna och/eller prägling av mönster antingen för att skapa dekorativ effekt eller för att hålla ihop arken vid flera skikt.
Fyra av Europas största tillverkare av mjukpapper är svenska Essity (före 2017 SCA), italienska Sofidel, tyska Wepa Papierfabrik och finländska Metsä Tissue. |
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Sepulcro_de_Mar%C3%ADa_de_Molina | Sepulcro de María de Molina | null | Sepulcro de María de Molina | Sepulcro de la reina María de Molina. | Español: Sepulcro de la reina María de Molina († 1321) en la iglesia del monasterio de las Huelgas Reales de Valladolid, (España). English: Tomb of the Queen María de Molina in the church of the convent of Las Huelgas Reales of Valladolid, Spain. | null | image/jpeg | 1,472 | 2,208 | true | true | true | El sepulcro de la reina María de Molina, que se halla en la iglesia del monasterio de las Huelgas Reales de Valladolid, alberga los restos mortales de la reina María de Molina, que fue la esposa del rey Sancho IV de Castilla y la madre del rey Fernando IV.
La reina María de Molina falleció el 1 de julio de 1321, dos días después de haber otorgado su testamento. Fue enterrada en el monasterio de las Huelgas Reales de Valladolid en un sepulcro situado en el crucero de la iglesia de dicho monasterio, correspondiendo su aspecto actual a la reforma que se le hizo en el año 1579. Tres veces fue destruida la iglesia del monasterio de las Huelgas; en el año 1282, en 1328, cuando fue incendiado durante el asalto a la ciudad de Valladolid por parte de Alfonso XI de Castilla, nieto de la reina María de Molina, y a finales del siglo XVI, cuando la iglesia fue reconstruida en estilo herreriano. | El sepulcro de la reina María de Molina, que se halla en la iglesia del monasterio de las Huelgas Reales de Valladolid, alberga los restos mortales de la reina María de Molina, que fue la esposa del rey Sancho IV de Castilla y la madre del rey Fernando IV.
La reina María de Molina falleció el 1 de julio de 1321, dos días después de haber otorgado su testamento. Fue enterrada en el monasterio de las Huelgas Reales de Valladolid en un sepulcro situado en el crucero de la iglesia de dicho monasterio, correspondiendo su aspecto actual a la reforma que se le hizo en el año 1579. Tres veces fue destruida la iglesia del monasterio de las Huelgas; en el año 1282, en 1328, cuando fue incendiado durante el asalto a la ciudad de Valladolid por parte de Alfonso XI de Castilla, nieto de la reina María de Molina, y a finales del siglo XVI, cuando la iglesia fue reconstruida en estilo herreriano. |
|
ca | https://ca.wikipedia.org/wiki/Premis_Oscar_de_1966 | Premis Oscar de 1966 | Premis | Premis Oscar de 1966 / Premis | null | Cineramafilm "Grand Prix", filmopnames te Zandvoort, Yves Montand [als coureur Jean Paul Sarti] bij de filmcamera | null | image/jpeg | 2,204 | 1,752 | true | true | true | Els Premis Oscar de 1966 foren presentats el 10 d'abril de 1967 en una cerimònia realitzada al Santa Monica Civic Auditorium de Los Angeles.
La cerimònia fou presentada per l'actor i comediant Bob Hope. | null |
|
it | https://it.wikipedia.org/wiki/Oakland_Raiders_1960 | Oakland Raiders 1960 | Scelte nel Draft AFL 1960 | Oakland Raiders 1960 / Scelte nel Draft AFL 1960 | Jim Otto fu scelto dai Raiders nel draft 1960 | English: Jim Otto on the Oakland Raiders | null | image/jpeg | 1,397 | 941 | true | true | true | La stagione 1960 dei Oakland Raiders è stata la prima della franchigia nell'American Football League. Sotto la guida del capo-allenatore Eddie Erdelatz la squadra concluse con un bilancio di 6–8, terza su quattro squadre della Western Division. Nella sua annata inaugurale, la squadra adottò come colori sociali il nero e l'oro, prima di passare alle classiche divise nere e argento delle annate successive.
I Raiders furono una delle otto formazioni originali della AFL ad essere accettate nella nuova lega. A causa dell'abbandono della franchigia del Minnesota che preferì passare alla NFL, ad Oakland fu assegnata una franchigia il 30 gennaio 1960. Eddie Erdelatz fu assunto come allenatore nove giorni dopo. Questi proveniva dalla panchina della Texas A&M University ed aveva avuto successo come allenatore della squadra della Marina negli anni cinquanta.
Con la University of California che rifiutò di fare disputare le proprie gare ai Raiders al Memorial Stadium di Berkeley, questi scelsero il Kezar Stadium a San Francisco come stadio casalingo. | I Raiders ereditarono le scelte nel Draft della franchigia di Minneapolis. Tra le scelte degne di nota vi fu il centro Jim Otto, che sarebbe stato il titolare dei successivi 15 anni e che fu introdotto nella Pro Football Hall of Fame nel 1980. |
|
it | https://it.wikipedia.org/wiki/Guidoccio_Cozzarelli | Guidoccio Cozzarelli | Biografia | Guidoccio Cozzarelli / Biografia | Madonna col Bambino e due angeli, 1495 circa, Walters Art Museum, Baltimora | null | null | image/jpeg | 1,800 | 1,350 | true | true | true | Guidoccio Cozzarelli è stato un pittore e miniatore italiano. | Figlio di Giovanni di Marco di Nanni di Cozzarello, maestro di legname, Guidoccio Cozzarelli nacque a Siena nel 1450.
La sua fu una famiglia di artisti, tra i quali i suoi cugini Giacomo, scultore, e Battista, orafo.
Guidoccio Cozzarelli si sposò nel 1480 una prima volta, e rimasto vedovo, si risposò il 16 settembre 1504; ebbe sette figli.
Guidoccio Cozzarelli fu allievo e collaboratore di Matteo di Giovanni, con il quale talvolta è possibile confonderlo.
Rispetto al maestro apparve, nelle sue numerose opere, meno fine e meno aperto agli innesti artistici esterni, ma più abile nel chiaroscuro e nel cromatismo.
Le opere d'esordio di Cozzarelli sono andate perdute, tra le quali menzioniamo la Vergine nell'ospedale di San Bernardino, una Pietà a fresco all'ingresso della Compagnia di San Bernardino.
Cozzarelli divenne più apprezzato come miniatore che come pittore: si annoverano la pergamena custodita nell'Archivio di stato a Siena e le miniature conservate nel duomo di Siena, risalenti agli anni ottanta del Quattrocento. Questo è ritenuto il suo periodo più fertile, nel quale Cozzarelli produsse il Battesimo di Cristo e una Madonna e Santi (1486) all'interno della chiesa di S.Bernardino a Sinalunga. Appena precedente si ricorda una Madonna in trono con San Girolamo e il Beato Colombini (1482), e assieme al pittore Bastiano di Francesco, la decorazione della cupola del duomo (1481).
Negli anni successivi lavorò per il duomo di Pitigliano, realizzando un'ancona nel 1494; per la pieve di Ancaiano (1491), eseguendo una pala nel 1491; per la parrocchiale di San Michele Arcangelo a Paganico comprendente una Madonna in trono col Bambino e Santi. Realizzò il San Sebastiano nella Pinacoteca di Siena (1495); l'affresco monocromo con la Beata Aldobrandesca Ponsia (Pinacoteca di Siena), la Madonna col Bambino e due angeli (Pinacoteca di Siena).
Nella Pinacoteca senese sono esposte varie opere del pittore, tra le quali il San Antonio, la Santa Caterina circondata da Medici e Farmacisti.
Si distinse anche come pittore di cassoni e di tavolette di Gabella, tra le quali la Presentazione di Maria al tempio (1484); La Vergine guida la barca del governo (1487); Il camerlingo e i quattro esecutori implorano la Vergine (1489). |
|
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Fireweed_Studio | Fireweed Studio | Building | Fireweed Studio / Building | null | English: Fireweed Studio, Yellowknife | Side similar to the one seen two images above, at a slight angle, with another small tree at the right | image/jpeg | 3,382 | 5,082 | true | true | true | The Fireweed Studio is a log cabin in Yellowknife, Northwest Territories, Canada, located in Somba K'e Park near City Hall. It was built in the late 1930s to house explosives at what later became Giant Mine, and later moved to its present location. In 1996 it was listed on the Canadian Register of Historic Places; two years later it was designated a city Heritage Building for its status as a well-preserved remnant of the city's early years.
Following its construction, it was used for a year to store explosives. After more modern facilities were built for that purpose, reagents were stored there during the 1940s, as well as other mining supplies. It was sold to the Yellowknife Chamber of Commerce in 1973, and was renovated for use as a tourist center. More recently, after some further renovations, it has served as a gift shop operated by the Yellowknife Guild of Arts and Crafts during summer months. | Fireweed Studio is located along the west side of 49th Avenue between 52nd and 53rd streets, at the eastern edge of the small Somba K'e Park. On the north side of the park is Yellowknife's modern brick city hall. An open expanse of grass to the west descends via a series of terraces with concrete retaining walls to a concrete tiled walkway at the edge of Frame Lake. South is a curved parking lot and wooded parkland. Across the street are residential properties amid parking lots with some mature trees along the edges, buffering the neighbourhood from the denser development and high-rises along Franklin Avenue, the city's main street, a block to the east.
The building itself is a one-storey log cabin slightly rectangular in shape, with a few small trees, mostly white spruce, at the sides and rear. It sits on a concrete foundation and is topped with a front-gabled roof pierced in the centre by a small modern chimney. The logs are stained brown and form saddle joints at the corners.
In the middle of the three front bays on the east (front) facade is a door of vertical flushboard in a plain wooden surround, with rusted metal strap hinges; a wooden screen door is behind it. It is the only entrance. A horizontal sign above the lintel says "Fireweed Studio". To its south is an interpretive plaque.
Both sides have windows in the second and fourth of their five bays covered by locked vertical flushboard shutters similar to the door when the building is closed. The rear is completely blind; a modern electric meter is affixed to it near the southern corner. A narrow plain wooden frieze on narrow eaves marks the roofline. The roof itself is covered with asphalt shingles. |
|
yue | https://zh-yue.wikipedia.org/wiki/%E8%8D%B7%E8%B3%B4 | 荷賴 | null | 荷賴 | null | Deutsch: Die Horen, dem Peleus Hochzeitsgeschenke bringend (Paris, Louvre) | null | image/jpeg | 921 | 1,757 | true | true | true | 荷賴(粵拼:ho⁴ laai⁶,希臘文:Ώραι),係希臘神話入面掌管季節氣候、植物生長同社會法律秩序嘅女神。 | 荷賴(粵拼:ho⁴ laai⁶,希臘文:Ώραι),係希臘神話入面掌管季節氣候、植物生長同社會法律秩序嘅女神。 |
|
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Bol%C3%ADvar_Pag%C3%A1n | Bolívar Pagán | null | Bolívar Pagán | null | English: en:Bolívar Pagán, https://www.loc.gov/rr/hispanic/congress/pagan.html | null | image/jpeg | 500 | 357 | true | true | true | Bolívar Pagán Lucca fue un abogado, historiador, periodista y político puertorriqueño, que se desempeñó como Senador y luego como Comisionado Residente de la isla en la Cámara de Representantes de los Estados Unidos. | Bolívar Pagán Lucca (Guayanilla, 16 de mayo de 1897 – San Juan, 9 de febrero de 1961) fue un abogado, historiador, periodista y político puertorriqueño, que se desempeñó como Senador y luego como Comisionado Residente de la isla en la Cámara de Representantes de los Estados Unidos. |
|
en | https://en.wikipedia.org/wiki/New_York_State_Route_32 | New York State Route 32 | Newburgh to New Paltz | New York State Route 32 / Route description / Newburgh to New Paltz | Views of the Shawangunks and Catskills as the highway nears New Paltz | NY 32 approaching New Paltz, NY, USA, from the south with the Shawangunks and Catskills visible in the distance. | A two-lane highway traverses open fields in a rural area. In the background is a large ridge; a second ridge is barely visible in the distance. | image/jpeg | 1,344 | 2,378 | true | true | true | New York State Route 32 is a north–south state highway that extends for 176.73 miles through the Hudson Valley and Capital District regions of the U.S. state of New York. It is a two-lane surface road for nearly its entire length, with few divided and no limited-access sections. From Harriman to Albany, it is closely parallel to Interstate 87 and U.S. Route 9W, overlapping with the latter in several places.
NY 32 begins at NY 17 on the outskirts of the New York metropolitan area in Woodbury just outside Harriman, and ends at NY 196 east of Hudson Falls just south of the Adirondacks. In between, the road passes through the cities of Newburgh, Kingston, Albany, Cohoes, and Glens Falls. Outside of the cities, it offers views of the Hudson Highlands, Shawangunk Ridge, Catskill Mountains, and, during an overlap with US 4 north of Albany, the Hudson River.
The roads now making up the highway were originally part of several privately maintained turnpikes, which fostered settlements along the corridor. Once part of the former NY 58, it has been NY 32 since 1930. Only one of three letter-suffixed spur routes remains. | Newburgh has a commercial strip north of the city, featuring the Mid-Valley Mall and another large shopping plaza built around a supermarket anchor. This development ends after 1 mile (1.6 km) when 32 passes the Town of Newburgh's Cronomer Hill Park on the south, near a short drive to the summit observation tower. 2 miles (3 km) more brings NY 32 to the center of the hamlet of Cronomer Valley and an unusual junction with NY 300. At what seems to be a conventional four-way intersection regulated by a traffic light, both highways turn, and it is necessary to turn to the northeast to stay on NY 32 headed north. Traffic that goes straight at this intersection flows onto NY 300.
From this intersection, NY 32 passes Chadwick Lake, the town's reservoir, and continues straight north through much less-developed, mostly wooded countryside for 4 miles (6 km) to the Ulster County line, almost the point at which the woods diminish. Barely 1 mile (1.6 km) into Plattekill, the highway crosses the Thruway again. It curves northwards shortly thereafter, retaining a slightly westward trend through mostly open fields near the Shawangunk Ridge. At 4.5 miles (7.2 km) from the Thruway, NY 32 intersects US 44 and NY 55 in the center of another Town of Plattekill hamlet, Modena. A short distance beyond, the highway crosses into Gardiner, taking a wide bend around Locust Lawn, the Federal-style home of early 19th-century politician Josiah Hasbrouck.
North of Modena, the surrounding area becomes slightly more wooded near where NY 32 crosses into the Town of New Paltz. The highway curves before entering the village next to the campus of State University of New York at New Paltz. Two blocks north of campus, at New Paltz Middle School, it turns west at a traffic signal to join NY 299 as the village's Main Street. |
|
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Secretar%C3%ADa_del_Consejo_de_Ministros_de_Italia | Secretaría del Consejo de Ministros de Italia | null | Secretaría del Consejo de Ministros de Italia | Riccardo Fraccaro es el actual subsecretario del consejo de ministros de Italia | English: Minister Fraccaro seated at his desk Italiano: Ministro dei Rapporti con il Parlamento e la Democrazia Diretta Riccardo Fraccaro seduto alla scrivania del suo ufficio | null | image/jpeg | 1,033 | 836 | true | true | true | El Secretario del Consejo de Ministros, cuyo nombre oficial es el de Subsecretario de Estado a la Presidencia del Consejo de Ministros es un alto cargo dentro del Gobierno de Italia.
El actual Secretario del Consejo es Giancarlo Giorgetti, miembro de Lega. Su nombramiento se produjo el 1 de junio de 2018 y está encuadrado dentro del Gobierno liderado por el Primer Ministro Giuseppe Conte, un independiente. | El Secretario del Consejo de Ministros, cuyo nombre oficial es el de Subsecretario de Estado a la Presidencia del Consejo de Ministros (en italiano: Sottosegretario di Stato alla Presidenza del Consiglio dei Ministri) es un alto cargo dentro del Gobierno de Italia.
El actual Secretario del Consejo es Giancarlo Giorgetti, miembro de Lega. Su nombramiento se produjo el 1 de junio de 2018 y está encuadrado dentro del Gobierno liderado por el Primer Ministro Giuseppe Conte, un independiente. |
|
ja | https://ja.wikipedia.org/wiki/%E3%82%B1%E3%83%93%E3%83%B3%E3%83%BB%E3%82%A8%E3%82%B9%E3%83%88%E3%83%AC | ケビン・エストレ | null | ケビン・エストレ | 2018年シルバーストーン6時間レースにて。 | English: French driver Kévin Estre powers through Village corner in the number 92 works Porsche 911 RSR, during the 2018 6 Hours of Silverstone race. Estre and his co-driver, Michael Christensen, finished third in the LMGTE Pro class. | null | image/jpeg | 2,110 | 3,749 | true | true | true | ケビン・エストレは、フランス・リヨン出身のレーシングドライバー。現在はポルシェ・GTチームからFIA 世界耐久選手権のLMGTE Proクラスに参戦している。2018-19年のGT FIA 世界耐久ドライバーズ選手権チャンピオン。
ファミリーネームは「エストーレ」と表記されることもある。 | ケビン・エストレ(Kévin Estre, 1988年10月28日 - )は、フランス・リヨン出身のレーシングドライバー。現在はポルシェ・GTチームからFIA 世界耐久選手権のLMGTE Proクラスに参戦している。2018-19年のGT FIA 世界耐久ドライバーズ選手権チャンピオン。
ファミリーネームは「エストーレ」と表記されることもある。 |
|
en | https://en.wikipedia.org/wiki/Westfield_Wheaton | Westfield Wheaton | History | Westfield Wheaton / History | The old Hecht's department store | English: Former Hecht's store at Westfield Wheaton in Wheaton, Maryland, (a suburb of Washington, DC) demolished in 2011 to make way for construction of a new Costco store. | null | image/jpeg | 324 | 512 | true | true | true | Westfield Wheaton is a two-level enclosed shopping mall in Wheaton, Maryland. It is owned by The Westfield Group. | On March 23, 1954, real estate developer Simon Sherman announced he had bought 80 acres of land in Wheaton from Charles Heitmuller for $800,000. Heitmuller was a farmer who sold fruit wholesale. At the time Sherman announced the purchase, Sherman would not disclose the plans for the site. Sherman later successfully petitioned to have the zoning for a portion of the land changed from residential to commercial zoning.
Simon Sherman announced plans for a shopping mall in Wheaton on February 9, 1955. The planned shopping mall would include 50 stores in eight buildings on 15 acres, and another 40 acres of parking and access roads.
The Wheaton Plaza's official groundbreaking was held on January 21, 1956. Giant Foods became the first store to open on the site on September 17, 1956. A Shell service station opened on Veirs Mills Road in August 1957.
The developer applied for a zoning exception in order to allow a parking lot to be built on the land that had been zoned for residential use. The surrounding neighborhood advocated against the zoning exception, saying that the proposed five-foot fence surrounding the parking lot would be insufficient. Montgomery County approved the zoning exception on the condition that the developer only constructed entrances and exits on Viers Mill Road and Kensington-Wheaton Road. Isadore M. Gudelsky and Theodore N. Lerner took over as the developers at the end of 1957.
On the day before it opened, the Woodward & Lothrop store was picketed because the tea room in its location in Chevy Chase refused service to African Americans.
Wheaton Plaza officially opened on February 5, 1960, as a single-level, open-air mall, with Woodward & Lothrop and Montgomery Ward as anchors. Thirteen other stores also opened on the same date. Wheaton Plaza's grand opening celebration was held on March 31, 1960.
Wheaton Plaza was built in a modified Georgian architectural style with bubbles, globes, and hemispheres as part of the exterior design. It was decorated with Italian marble, exotic woods, and Florentine glass mosaic panels. There was a marble-tiled fountain that was sculpted by Barbara Chase-Riboud, art instructor from Yale University. The center pathway was an open-air plaza, lined with boxed evergreen trees.
At the time of its opening, Wheaton Plaza was the largest shopping center in the Washington Metropolitan Area and the sixth largest in the United States. 411,000 people visited Wheaton Plaza during its first week.
By March 1960, stores at Wheaton Plaza included Strosnider's Hardware, Bank of Silver Spring, Lamp & Shade Center, Raleigh's Haberdasher, Baker Shoes, E. D. Edwards Shoe Store, Embassy Men's Wear, Hanover Shoes, Peoples Drug Store, Dolls and Dames, Miles Shoes, Happy Time Togs, Hahn Shoes, Variety Records, Fannie May Candy Store, Lerner Shops, National Shirt Shops, Vincent & Vincent, Webster Clothes, Winthrop Jewelers, Kay Jewelers, and Hot Shoppes. Unconventionally, the developers decided where tenants' stores needed to be located, rather than allow tenants to choose. Rents were relatively high.
Store owners in downtown Silver Spring considered Wheaton Plaza to be a threat. Developer Theodore N. Lerner said Wheaton Plaza "is the way the future's going to be—a suburban 'downtown' with a mall and free parking."
In May 1960, John F. Kennedy visited Wheaton Plaza during his presidential campaign. Eleanor Roosevelt spoke at a campaign rally for Kennedy in November 1960.
In 1962, construction started on Wheaton Plaza's second office building. At ten stories high, it was the largest office building in Montgomery County. Hechinger opened a store at Wheaton Plaza on December 13, 1963.
In 1964, the nation's first self-service post office opened in Wheaton Plaza. The post office had vending machines for stamps and envelopes, and scales for customers to use. It was located in a plywood shelter in the parking lot.
Wheaton Plaza remained the largest shopping center in the area until the Lerner-Gudelsky development Tysons Corner Center opened in 1968.
Wheaton Plaza was the site of the 1975 disappearanc |
|
ru | https://ru.wikipedia.org/wiki/%D0%A8%D0%B5%D0%BC%D1%8F%D0%BA%D0%B8%D0%BD,_%D0%92%D0%BB%D0%B0%D0%B4%D0%B8%D0%BC%D0%B8%D1%80_%D0%9B%D0%B5%D0%BE%D0%BD%D0%B8%D0%B4%D0%BE%D0%B2%D0%B8%D1%87 | Шемякин, Владимир Леонидович | null | Шемякин, Владимир Леонидович | null | Русский: Владимир Леонидович Шемякин | Владимир Леонидович Шемякин | image/jpeg | 240 | 240 | true | true | true | Владимир Леонидович Шемякин — российский политик, депутат Государственной Думы Федерального Собрания Российской Федерации 6-го созыва, бизнесмен, генеральный директор ФКП «Росгосцирк». | Владимир Леонидович Шемякин (род. 16 апреля 1969, Ревякино, Тульская область) — российский политик, депутат Государственной Думы Федерального Собрания Российской Федерации 6-го созыва, бизнесмен, генеральный директор ФКП «Росгосцирк». |
|
et | https://et.wikipedia.org/wiki/Kuralased | Kuralased | Liivimaa ristisõda (1210–1267) | Kuralased / Ajalugu / Liivimaa ristisõda (1210–1267) | Kuramaa 13. sajandil | English: Map of Courland in 1253 | null | image/jpeg | 2,730 | 1,700 | true | true | true | Kuralased ehk kurelased ehk kuršid olid tänapäeva Läti Kuramaa lõunaosa ja Loode-Leedu aladel alates 1. aastatuhande I poolest elanud ja 17. sajandiks assimileerunud kura ehk kurši keelt kõnelenud rahvas. Kuni 13. sajandi kirjalikes allikates võib kuralane olla ka geograafiline mõiste, mille all peeti silmas nii baltlastest kurše kui ka Kuramaa põhjaosa läänemeresoome rahvastikku, keda hiljem tuntakse Kuramaa liivlastena. | Kuralased jäid esialgu Liivimaa ristisõja sündmustest kõrvale. 1201. aastal, pärast Riia linna rajamist saabusid sinna nende esindajad ja tegid Riia piiskopiga rahu. Konflikt algas, kui 1210. aastal ründasid Liivimaalt tagasipöörduvad ristisõdijad Ojamaa väinas seal 8 laevaga olnud kuralasi. Ebaõnnestunud rünnaku käigus 30 rüütlit kaotanud ristisõdijad olid sunnitud taanduma. Hiljem samal aastal asusid kuralased mõnede liivlaste kutsel Riiat piirama ja pidasid selle ümber lahinguid, kuid edu saavutamata taandusid lõpuks. Mõne aasta pärast kohtasid ristisõdijatega koos olevad friislased Ojamaal röövsaagiga kuralasi, piirasid nad ümber ja tapsid peaaegu kõik, saades nende neli laeva ja vara omale. Taas sõlmisid kuralased riialastega rahu 1225. aastal, mõjutatuna Mõõgavendade ordu ja Riia piiskopi ristisõdijate olulisest võidust Tartu lahingus, kuid juba 1228. aastast on teada kuralaste ja semgalite rünnak Daugavgrīva kloostrile.
1230. aastal sõlmis osa kuralaste alasid riialastega (Riia linna, Riia piiskopkonna ja Mõõgavendade orduga) alistumislepingu, kus kohustuti maksma neile makse, pidama üleval neile määratud preestreid, osalema kristlaste sõjakäikudel ja võtma vastu ristiusu. On arvatud, et lepingu taga oli 1228/1229. aasta näljahäda, mil Riialt abi palunud kuralased lubasid vastutasuks ristiusu ja sellega kaasnevad kohustused vastu võtta. Teise arvamuse kohaselt võisid riialased kättemaksuks Daugavgrīva ründamise eest kuralaste juurde rüüsteretke teha ja nii näljahäda tekitada-võimendada ning nad alistuma sundida. Samas on peetud võimalikuks, et kuralased ise sellest leppest ei teadnudki ja see oli tehtud ühepoolselt, kuna 1230. aasta lõpus ja 1231. aasta alguses sõlmisid nad eesotsas valitseja Lammekiniga samalaadsed, kuid kergemate koormistega lepingud paavsti esindaja Alna Balduiniga, mille kohaselt nad pidid alluma hakkama otse paavsti esindajale ja jääma sõltumatuks kohalikest kristlikest valitsejatest. Kui esimene leping oli hõlmanud vaid osa kõige põhjapoolsemast kuralaste piirkonnast, Vanemast, siis Balduinile alistusid täielikult või osaliselt ka Ventava, Bandava ja Piemare kuralased. Balduini tegevusega rahulolematud riialased sundisid talle lepingu kinnituseks antud pantvangid endile üle andma ja korraldasid oma võimu kinnitamiseks 1231/1232. aasta talvel kuralaste aladele sõjaretke, mille käigus võtsid neilt ära Balduiniga sõlmitud lepingu. Allutatud alad jaotati Riia linna, Riia piiskopi ja Mõõgavendade ordu vahel. Kuigi algul paavst toetas Balduini püüdlusi, siis riialaste tugeva vastuseisu tõttu kutsuti ta 1234. aastal Liivimaalt ära. Samal aastal määrati ametisse esimene Kuramaa piiskopkonna piiskop – Engelbert.
Pärast Mõõgavendade ordu hävitavat lüüasaamist 1236. aasta Saule lahingus ründasid leedulased järgmisel aastal Kuramaad, tapsid Engelberti ja ilmselt ärgitasid või sundisid kuralasi kristlusest loobuma. Kuna riialaste ja tegevuse lõpetanud Mõõgavendade ordu asemele loodud Liivi ordu tähelepanu pöördus vahepeal Vene riikide vastu sõdimisele, siis hakati kuralaste alade tagasivallutamisega tegelema alles 1242. aastal pärast Vene-suunalise ekspansiooni nurjumist Jäälahingus. Suurem osa kuralaste maadest allutati 1242.–1245. aasta jooksul, toimus ristimine, millesse kuralased vastumeelselt olevat suhtunud, ja sõlmiti uus alistumisleping. Leppe ühe tingimusena pidid kuralased ehitama Kuldīga linnuse, millest sai edaspidi Liivi ordu valduste keskus ja sõjaline baas Kuramaal. Vallutuse käigus võidi osa kuralastest Liivimaale küüditada, sellele viitab 1248. aastal Krimuldas mainitud Cursiculle küla. Kõik kuralaste alad alistati 1252.–1253. aastaks. Selle kinnitamiseks sõlmitud lepingute järgi läks 2/3 maast ordu ja 1/3 Kuramaa piiskopkonna võimu alla, määrati kindlaks maahärradele ja vaimulikele makstavad maksud, kohustati kuralasi osalema kristlaste sõjakäikudes ja ehitama ordule Klaipėda linnuse ning kinnitati kuralaste omandiõigust maavaldustele. Lepiti kokku ka Põhja-Kuramaale 11 kiriku ehitamises. Sellest ajast on teada ka maade läänistamine teiste hulgas ka läänimeestele nimedega Velthune, Reyg |
|
pl | https://pl.wikipedia.org/wiki/Irma_Duczy%C5%84ska | http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/e/e2/Irma_Duczy%C5%84ska_-_Percival_1925.jpg | Irma Duczyńska | Galeria | Irma Duczyńska / Galeria | null | English: Two angels surrounded by clouds and haloes flanking the Grail, with Holy Ghost above; illustration to the 'Percival' series. 1925 Colour woodcut, printed in orange, yellow, blue and red ink | null | image/jpeg | 760 | 750 | true | true | true | Irma Duczyńska, także: Dutczyńska – malarka.
Była wnuczką Edwarda Duczyńskiego, oficera armii austriackiej, rysownika i akwarelisty.
Studiowała na Akademii Sztuk Pięknych w Wiedniu u Heinricha Leflera i Ferdinanda Andri. Od roku 1901 uczestniczyła w wiedeńskich wystawach malarstwa.
W latach 1909–1914 prowadziła szkołę malarstwa dla kobiet „Malschule Irma von Duczynska und Imre Simai” na której wykładali rzeźbiarz i malarz Imre Simay oraz rzeźbiarka Elsa Köveshari-Kalmar która zajmowała się też nauczaniem dzieci w wieku 6–14 lat.
Zapadła na gruźlicę i zamieszkała w Grecji, potem w Rzymie. W roku 1915 powróciła do Wiednia by studiować u filozofa Rudolfa Steinera. Ze względu na warunki wojenne przeniosła się 1915 do Monachium, gdzie założyła niewielką pracownię. Wskutek pogarszającego się stanu zdrowia leczyła się od 1931 w sanatorium w Wiesneck, gdzie wkrótce zmarła.
Jej siostra Helena była również malarką. | null |
ro | https://ro.wikipedia.org/wiki/Dora_d%27Istria | Dora d'Istria | Tinerețea | Dora d'Istria / Biografie / Tinerețea | Dora d'Istria - desen din ziarul Freya, 1866, autor necunoscut | Deutsch: Dora d'Istria, rumänisch-albanische Schriftstellerin im 19. Jh. | null | image/jpeg | 2,248 | 1,704 | true | true | true | Dora d'Istria este pseudonimul literar al prințesei Helena Kolțova-Masalskaia, născută Elena Ghica, scriitoare de origine româno-albaneză, cu scrieri în limba franceză, italiană și câteva în greacă; traducerile scrierilor sale au fost în română, greacă, engleză, germană, rusă, albaneză. În a doua jumătate a secolului al XIX-lea, nici o altă femeie în afara scriitoarei franceze George Sand nu a fost respectată în lumea intelectuală europeană ca aceea cunoscută sub pseudonimul literar de Dora d'Istria, a observat profesorul universitar George Lăzărescu. A fost scriitoare, istoric, cu preocupări de studiu al problemei feminine, susținătoare a mișcărilor naționale ale popoarelor din sud-estul european. | În 1842, Alexandru Dimitrie Ghica, domnitorul Țării Românești, a fost detronat pentru încercarea de a schimba unele prevederi ale Regulamentului organic și înlocuit de Poartă cu Gheorghe Bibescu, de aceea întreaga familie a lui Mihail Ghica s-a exilat voluntar în străinătate, împreună cu fratele său Alexandru, într-un periplu de 7 ani prin Viena, Berlin, Dresda și Veneția. A fost primită, împreună cu părinții săi, la curțile din Viena, Berlin, Dresda, fiind peste tot admirată pentru talentele și frumusețea ei. Elena Ghica l-a întâlnit la Berlin pe mentorul ei Alexander von Humboldt (1769-1859). În această perioadă, Elena Ghica a studiat pictură și muzică, istoria literaturii, sociologia, religia și s-a perfecționat în limbi străine. În colecția de pictură a lui Cezar Bolliac ,"Colecțiunea tabelurilor",se găsea o pânză în ulei, semnată „Elena Ghica 1844” din acea perioadă de peregrinări și studii în străinătate, pictură care reprezenta „un peisagiu sălbatec luat în treacăt” din munții Bucegi. În octombrie 1846, Ion Heliade Rădulescu însoțește familia banului Mihail Ghica într-o călătorie pe Dunăre cu vaporul Galathea, de la Giurgiu la Viena, iar cu acest prilej Heliade Rădulescu îi dedică o poezie Elenei Ghica,(Ion Ionescu-Gion, op. cit. ref.4, p. 89) intitulată La Elena, așa cum spune însuși poetul: „La returnarea sa în Viena, întâmplându-mă pe același vapor, se improvizaseră versurile următoare, unele către Istru și altele pentru copila care deveni apoi o bărbată.” În amintirea acestei călătorii, Elena Ghica a compus muzica pentru o altă poezie a lui Ion Heliade Rădulescu, intitulată La Istru.
Admirația poetului pentru „copila” de 18 ani se întrezărește limpede din primele versuri ale poeziei La Elena:
„Am văzut-o surioară:
Mult e dulce, grațioasă,
Ca un angel de frumoasă!
De-i vedea-o, n-o mai uiți.
Cu cosița castanie,
Ochii-albaștri ca seninul,
Fața-i albă-ntrece crinul;
S-o vezi, soro, n-o mai uiți.”
Versurile poeziei La Elena au fost traduse în italiană de Enrico Artom și publicate în Nazionalità albanese secondo i canti popolari, p. XI, Cosenza Migliaccio, 1867. De asemenea, poezia a fost publicată de Heliade în Curs întreg de poesie generale, vol. I, p.19, 1868. Poezia Elenița (titlu scris de Heliade pe albumul Dorei) a fost tradusă de Mrs. Grace Atkinson Ellis, care a publicat biografia Dorei d'Istria la New York, în Scribners Monthly, vol. XVII nr. 2 din noiembrie 1878.
De altfel, și Elena Ghika, încă din copilărie nutrea o admirație pentru Eliade: „Copil încă -scria ea- stam lângă mama și ascultam cu inima bătând pe Eliade Rădulescu, rostind poemele sale. Eram lângă București, în vila poetului, înconjurată de flori și umbră, la adăpost de arșița unei zile din Iulie, ascultând numai vocea lui și privind cu ochii spiritului fantasmele uriașe rechemate de imaginația lui creatoare!” |
|
xmf | https://xmf.wikipedia.org/wiki/%E1%83%A8%E1%83%90%E1%83%99%E1%83%A2%E1%83%98_%E1%83%99%E1%83%90%E1%83%9E%E1%83%A3%E1%83%A0%E1%83%98 | შაკტი კაპური | null | შაკტი კაპური | null | English: Shakti Kapoor at Naughty @ 40 First Look Launch. Photo: FilmiTadka. | null | image/jpeg | 362 | 337 | true | true | true | შაკტი კაპური — ინდოარი კინოარტისტი, ჩინებული რე მუში გლახამაქიმინჯე დო კომიკური პერსონაჟეფიშ როლეფიშ სრულებათ. | შაკტი კაპური (ინგლ. Shakti Kapoor, ჰინ. शक्ती कपूर, ნანდული ჯოხო — სუნილ სიკანდერლალ კაპური; დ. 3 ეკენია 1958, დელი, ინდოეთი) — ინდოარი კინოარტისტი, ჩინებული რე მუში გლახამაქიმინჯე დო კომიკური პერსონაჟეფიშ როლეფიშ სრულებათ. |
|
zh-TW | https://zh.wikipedia.org/wiki/Nupedia | Nupedia | null | Nupedia | Nupedia的中間標誌 | English: Nupedia logo | null | image/jpeg | 117 | 500 | true | true | true | Nupedia是一個Web版的線上百科全書計畫,由吉米·威爾士創立的公司Bomis在2000年3月所推出,吉米·威爾士並聘請拉里·桑格作為該百科全書的主編。
Nupedia的內容是由各領域專家透過同儕評閱過程,檢查確定後才發布的,也希望專家學者能志願撰寫供公眾自由閱讀的內容,主要是為了達到專業百科全書的水準,但進行得並不十分順利。拉里·桑格便於2001年1月向吉米·威爾士提議以Wiki作為百科全書平台,並發起另一個稱為維基百科的旁系計劃,並全力投入Nupedia和Wikipedia的工作,直至2002年3月1日離職為止;2003年中旬吉米·威爾士創立維基媒體基金會繼續執行維基百科計畫,並發展成目前全球最大的線上百科全書,而Nupedia則於2003年9月結束並下線,所以Nupedia可說是Wikipedia的前身。
自2000年3月至2003年9月為止,Nupedia共完成25個條目的評閱過程,其餘尚有74個條目在審定中。Nupedia 的內容版權最初採用自訂的Nupedia Open Content License,直至2001年1月才使用GNU自由文檔許可證。
與維基百科相比,Nupedia目前雖然已經關閉站點,但在維基百科郵件列表上提出建議,將Nupedia建設成為一個收集比較成熟的維基百科文章的百科全書,但此一提議並未被付諸實行。 | Nupedia是一個Web版的線上百科全書計畫,由吉米·威爾士創立的公司Bomis在2000年3月所推出,吉米·威爾士並聘請拉里·桑格作為該百科全書的主編。
Nupedia的內容是由各領域專家透過同儕評閱(peer review)過程,檢查確定後才發布的,也希望專家學者能志願撰寫供公眾自由閱讀的內容,主要是為了達到專業百科全書的水準,但進行得並不十分順利。拉里·桑格便於2001年1月向吉米·威爾士提議以Wiki作為百科全書平台,並發起另一個稱為維基百科(Wikipedia)的旁系計劃,並全力投入Nupedia和Wikipedia的工作,直至2002年3月1日離職為止;2003年中旬吉米·威爾士創立維基媒體基金會繼續執行維基百科計畫,並發展成目前全球最大的線上百科全書,而Nupedia則於2003年9月結束並下線,所以Nupedia可說是Wikipedia的前身。
自2000年3月至2003年9月為止,Nupedia共完成25個條目的評閱過程(其中有3條擁有兩種不同長度的版本),其餘尚有74個條目在審定中。Nupedia 的內容版權最初採用自訂的Nupedia Open Content License,直至2001年1月才使用GNU自由文檔許可證。
與維基百科相比,Nupedia目前雖然已經關閉站點,但在維基百科郵件列表上提出建議,將Nupedia建設成為一個收集比較成熟的維基百科文章的百科全書,但此一提議並未被付諸實行。 |
|
fr | https://fr.wikipedia.org/wiki/Crataegus_laevigata | Crataegus laevigata | Description | Crataegus laevigata / Description | Crataegus laevigata fleurit après les prunelliers et avant les aubépines monogyna. Il fait une jonction entre ces espèces printanières pour les pollinisateurs. | Français : le seul Crataegus laevigata trouvé sur la commune de coudekerque branche il fleurie entre les pruneliers et les aubépines | null | image/jpeg | 2,460 | 3,280 | true | true | true | L'Aubépine lisse, Aubépine à deux styles ou Aubépine épineuse est une plante du genre Crataegus appartenant à la famille des Rosaceae.
Un ancien nom la désigne également : Crataegus oxyacantha. Le terme oxyacantha provient du latin oxyacanthus : "à épines aiguës".
Couramment, le patois la nomme "Aubespin", avec évidemment des divergences d'une région à l'autre. | Écorce âgée : mince, brune et écailleuse, fissurée.
Rameaux : épineux, étalés, lisses et gris cendré.
Bourgeons : petits, globuleux, brunâtres.
Feuilles : caduques, alternées, en coin à la base, simples, presque entières, 5 à 7 lobes profonds, plus ou moins trilobées au sommet, vert foncé et brillantes dessus, légèrement velues dessous.
Fleurs : régulières, blanches ou roses, très odorantes, groupées en panicules ombelliformes dressées, à deux ou trois styles, à étamines rouges, d'un parfum puissant, âpre et relativement peu agréable.
Fruits (cenelles) : pois ovoïdes à subsphériques, rouges, généralement à deux noyaux, restes du calice formant une « mouche ». |
|
bg | https://bg.wikipedia.org/wiki/%D0%90%D0%B1%D0%B0%D1%82%D1%81%D1%82%D0%B2%D0%BE%D1%82%D0%BE_%D0%9D%D0%BE%D1%80%D1%82%D0%B0%D0%BD%D0%B3%D1%8A%D1%80 | Абатството Нортангър | Сюжет | Абатството Нортангър / Сюжет | Илюстрация към романа, Глава V | English: Tinted Line Drawing by H.M. Brock for Northanger Abbey, ch.5 : Catherine and Isabella were always arm in arm when they walked. Français : Gravure de H.M. Brock pour Northanger Abbey : Catherine et Isabella se promenaient toujours bras dessus, bras dessous | null | image/jpeg | 600 | 369 | true | true | true | „Абатството Нортангър“ е роман на английската писателка Джейн Остин. Първоначално наречен „Сюзън“, романът е завършен първи, но публикуван последен През 1803 г. Хенри Остин го продава на лондонското издателство „Кросби“ за 10 лири, но след като те не го публикуват, го откупва обратно за същата сума няколко години по-късно.
На български романът е публикуван през 2003 г. | Седемнадесетгодишната Картин Морланд е едно от десетте деца на провинциален свещеник. Семейството ѝ е средна ръка с ограничени материални възможности. Катрин прекарва по-голямата част от времето си в четене на готически романи, които формират мирогледа ѝ, и е особено впечатлена от „Мистериите на Удолфо“ от Ан Радклиф.
Катрин заминава със сем. Алън в Бат за зимния сезон, където среща с чаровния и остроумен Хенри Тилни. Чрез позната на мисис Алън, Катрин се сприятелява с Изабела Торп. По стечение на обстоятелствата братът на Изабела, Джон Торп, е съученик на по-големия брат на Катрин, Джеймс.
Джеймс и Джон пристигат в Бат. Джеймс и Изабела прекарват голяма част от дните заедно и Катрин е принудена да бъде в компанията на Джон, който се оказва арогантен, груб и с високо самочувствие.
Хенри Тилни се появява отново, този път със сестра си Елинор и баща си генерал Тилни. Изабела и Джон се противопоставят на приятелството на Катрин със семейство Тилни, тъй като виждат в Хенри конкурент на Джон за сърцето на Катрин. Джон прави намеци за сватба на Катрин, но тя не им обръща внимание.
Джеймс и Изабела се сгодяват, но трябва да изчакат две години преди Джеймс да може да получи скромно наследство от баща си. Изабела е разочарована, тъй като е смятала сем. Морланд за много по-състоятелно, но пред Катрин се преструва, че разочарованието ѝ е от забавянето на сватбата. Джеймс заминава да купи годежен пръстен, а Изабела започва да флиртува с кап. Тилни, по-големия брат на Хенри. Катрин е объркана и не може да разбере поведението на приятелката си, докато за Хенри това не е изненада.
Сем. Тилни канят Катрин да им погостува в имението им Нортангър. Под натиска на готическите романи Катрин очаква абатството да бъде обгърнато в мистерия, пълно с непростими тайни и източник на вълнуващи преживявания. В действителност мястото е точно обратното – приятно и приканващо. Единственото личните стаи на покойната мисис Тилни са обгърнати в мистерия и Катрин бързо решава, че генералът трябва да е убил съпругата си и да крие ужасната тайна там. Водена от любопитството и въображението си, Катрин се вмъква в спалнята на мисис Тилни, където я сварва Хенри. С голяма неохота Катрин му признава съмненията си. Хенри е изключително ядосан на глупостта ѝ и обяснява, че баща му е обичал по собствен начин съпругата си и е бил покрусен от смъртта ѝ. Силно засрамена и разстроена, Катрин разбира, че книгите нямат нещо общо с живота и се страхува, че е загубила добрите чувства на Хенри.
Скоро след това Катрин разбира, че брат ѝ е развалил годежа с Изабела заради кап. Тилни и осъзнава двуличието на приятелката си. Ген. Тилни заминава за Лондон и в негово отсъствие Катрин, Хенри и Елинор прекарват няколко прекрасни дни. На Хенри му се налага да замине и в негово отсъствие генералът се завръща в лошо настроение. Веднага след това Катрин е помолена да напусне Нортангър и оставена да пътува сама.
Обратно при семейството си Катрин страда по Хенри и Елинор. Няколко дни по-късно Хенри пристига неочаквано с обяснение за случилото се. Ген. Тилни, подведен от Джон Торп за богатството на сем. Морланд, я кани в Нортангър с цел да я ожени за Хенри. В Лондон обаче генералът среща отново Джон, който, за да си отмъсти на Катрин, му казва, че Катрин всъщност няма пукната пара. Вбесен, генералът гони Катрин и забранява на Хенри да мисли за нея. Хенри обаче се противопоставя на баща си и признава на Катрин, че все още иска да се ожени за нея, въпреки несъгласието на баща си. Катрин, щастлива, приема. Елинор се сгодява за богат наследник, и впоследствие генералът разбира, че Катрин не е толкова бедна и се съгласява на брака ѝ с Хенри. |
|
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Pingyao | Pingyao | Pingyao Bilder | Pingyao / Pingyao Bilder | null | Deutsch: Pingyao von der Stadtmauer aus gesehen English: View from the city wall | null | image/jpeg | 3,456 | 5,184 | true | true | true | Pingyao ist eine Mittelstadt in der Provinz Shanxi in China mit etwa 42.000 Einwohnern, rund 80 Kilometer südwestlich von der Provinzhauptstadt Taiyuan gelegen. Pingyao ist Hauptstadt des gleichnamigen Kreises. In Europa ist die Stadt vor allen Dingen wegen ihres mingzeitlichen Stadtbildes bekannt, das von der UNESCO auch im Jahre 1997 in die Liste des Weltkulturerbes aufgenommen wurde. | null |
|
zh-TW | https://zh.wikipedia.org/zh-tw/%E6%B5%B7%E5%B0%BC%E5%B8%8C%E5%9C%8B%E5%AE%B6%E5%85%AC%E5%9C%92 | 海尼希國家公園 | null | 海尼希國家公園 | null | Gefleckter Schmalboch, Strangalia maculata, Nationalpark Hainich, Thüringen, Baumwipfelpfad, Germany | null | image/jpeg | 600 | 800 | true | true | true | 海尼希國家公園是德國的國家公園,由圖林根負責管轄,始建於1997年12月31日,面積75平方公里,該國家公園在2011年6月25日被聯合國教科文組織列為世界遺產。 | 海尼希國家公園是德國的國家公園,由圖林根負責管轄,始建於1997年12月31日,面積75平方公里,該國家公園在2011年6月25日被聯合國教科文組織列為世界遺產。 |
|
si | https://si.wikipedia.org/wiki/%E0%B6%9A%E0%B7%8A%E2%80%8D%E0%B6%BB%E0%B7%92%E0%B7%83%E0%B7%8A%E0%B6%AD%E0%B7%92%E0%B6%BA%E0%B7%8F%E0%B6%B1%E0%B7%92_%E0%B6%86%E0%B6%9C%E0%B6%B8%E0%B7%9A_%E0%B6%89%E0%B6%AD%E0%B7%92%E0%B7%84%E0%B7%8F%E0%B7%83%E0%B6%BA | ක්රිස්තියානි ආගමේ ඉතිහාසය | ගැලීලියෝ ගේ නඩුවිභාගය | ක්රිස්තියානි ආගමේ ඉතිහාසය / පල්ලිය සහ පුනරුදය (1580–1800) / ගැලීලියෝ ගේ නඩුවිභාගය | ගැලීලියෝ ශුද්ධවූ සභාව ඉදිරිපිට - ජෝසප් නිකොලස් රොබට් ෆ්ලෙයුරි ගේ 19 වන සියවසට අයත් සිතුවමකි | null | null | image/jpeg | 340 | 533 | true | true | true | ක්රිස්තියානියේ ඉතිහාසය යන්නට කිතුනු දහමේ සහ පල්ලියේ ඉතිහාසය යේසුස් වහන්සේ, උන්වහන්සේ ගේ අනුගාමිකයෝ හැත්තෑ දෙනා හා අපෝස්තුලූවරු දොලොස් දෙනා ගේ කාලයේ සිට වර්තමානය දක්වා අයත් වේ. ක්රිස්තියානිය යනු යේසුස් වහන්සේගේ අනාවරණ මත බිහිවූ ඒකදේව වාදී ආගමකි. බොහෝ කිතුනු නිකායන් හි පල්ලිය යන්න යේසුස් වහන්සේ මනුෂ්යා වර්ගයා ගේ ගැලවීම සඳහා පිහිටුවනු ලැබූ සංවිධානය යන්න සලකයි. මෙම අර්ථය ඇතැම් විට මහා පල්ලිය යන වදන වර නංවයි. මින් වෙනස්ව කුඩා පල්ලිය යන්න යේසුස් වහන්සේ සහ අනුගාමිකයා අතර පෞද්ගලික සම්බන්ධයක් නිරූපණය කරයි.
කිතුනු දහම පළමුවන සියවසේ යෙරුසලමේ දී යුදෙව්වන් කේන්ද්රමකොටගෙන ඇතිවූ නමුත් සීඝරහයියෙන් රෝම අධිරාජ්ය පුරා ව්යාප්ත වී පසුව ආර්මේනියාව, ඉතියෝපියාව, ජෝර්ජියාව, අසිරියාව, ඉරානය, ඉන්දියාව හා චීනය වැනි ඉන් පිටත රටවල් කරාද පැතිරුණි. මුලින් බැහැර කළද කරඝර මයෙන් එය ආර්මේනියාවේ රාජ්යං ආගම බවට 301 දී හෝ 314 දීත්, ඉතියෝපියාවේ රාජ්යර ආගම බවට 325 දීත්, ජෝර්ජියාවේ රාජ්යී ආගම බවට 337 දීත්, ඉන්පසු රෝම අධිරාජ්යෝයේ රාජ්යහ ආගම බවට 380 දීත් පත්විය. දේශ ගවේෂණ යුගයේ දී එය ලොව පුරා ව්යාප්ත වී ලොව විශාලතම ආගම බවට පත්විය.
ඉතිහාසය පුරා මෙම ආගම විවිධ විභේදනයන්ට හා සෙෙද්ධාන්තික මතවාදයන් ට බඳුන් වු අතර විවිධ නිකායන්ට බෙදී ගියේය. මින් විශාලතම නිකාය දෙක වන්නේ රෝමානු කතෝලක පල්ලිය හා පෙරදිග ඕතඩොක්ස් පල්ලිය යි. | කොපර්නිකස් ගේ ජ්යෝතිශ්යය සම්බන්ධයෙන් තම පක්ෂපාතීත්වය ප්රකාශ කිරීම හේතුවෙන් ගැලීලියෝ ගැලිලි රෝමානු කතෝලික දේවස්ථානය සමග ඇතිකරගත් ආරවුල ආගම සහ විද්යාව අතර සම්බන්ධය පිළිබඳ ඉතිහාසයේ වැදගත් කේන්ද්රස්ථානයක් ලෙස සැළකේ.
1610 දී ගැලීලියෝ සිය "සයිඩෙරස් නන්සියස්" (තාරුකා පණිවුඩකරුවා) පළකළ අතර එහි ඔහු තම නව දුරදක්නයෙන් සිදු කළ විස්මිත නිරීක්ෂණ සඳහන් විය. මෙම නිරීක්ෂණ ස්වර්ගය පිළිබඳ දුරාතීතයේ සිට පැවති මතවාද සමග එකඟ නොවුනු අතර කොපර්නිකස් ගේ සූර්යකේන්ද්රීය න්යාය වැනි රැඩිකල් මතවාද සමග සමපාත විය.
මෙයට ප්රතිචාර ලෙස බොහෝ විද්යාර්ථීන් පෘථිවිය ගමන් කිරීමත් සූර්යයා නිශ්චලව පැවතීමත් යන ප්රකාශය එකල බයිබලය සම්බන්ධයෙන් තිබූ අවබෝධයට විරෝධී හෙයින් මිත්යාදෘෂ්ටික භාවිතාවක් ලෙස ප්රකාශ කලෝය. දේවධර්මය ජ්යෝතිෂ්යය හා දර්ශනය යන ක්ෂේත්ර වලට ගැලීලියෝ විසින් කළ බලපෑම 1663 දී මිත්යා දෘෂ්ටිය අරභයා පැවති ඔහුගේ නඩු විභාගය සඳහා ඒකමතිකව බලපාන ලදී. |
|
es | https://es.wikipedia.org/wiki/Budismo_en_el_sudeste_asi%C3%A1tico | Budismo en el sudeste asiático | Tradición Treravada | Budismo en el sudeste asiático / Tradición Treravada | La ceremonia de afeitado de monje budista Theravada para preparar el sacerdocio budista de Sangha. | ไทย: พระสงฆ์ทำพิธีโกนหัวแก่นาคใน งานบวชนาคสามัคคี วัดคุ้งตะเภา บ้านคุ้งตะเภา ตำบลคุ้งตะเภา อำเภอเมืองอุตรดิตถ์ จังหวัดอุตรดิตถ์. ๑๓เมษายน ๒๕๕๑ English: the ceremony shaves off the head for prepares to ordain go into priesthood in Theravada Buddhism in Ban Khung Taphao, Khung Taphao subdistrict, Mueang Uttaradit, Uttaradit Province, Thailand.) on April 13, 2008. עברית: טקס ההכנה, (הכולל גילוח הראש) לנזירות | null | image/jpeg | 1,600 | 1,200 | true | true | true | El budismo en el sudeste asiático incluye una variedad de tradiciones budistas, que consta de dos tradiciones principales: Mahāyāna y Theravāda. Históricamente, Mahāyāna tenía una posición prominente en esta región, pero en los tiempos modernos la mayoría de los países siguen la tradición Theravāda.
Los países del sudeste asiático con una mayoría budista Theravāda son Sri Lanka, Tailandia, Camboya, Laos, y Birmania.
Vietnam sigue teniendo una mayoría de Mahāyāna debido a la influencia de China.Indonesia era budista Mahāyāna desde los tiempos de los imperios Sailendra y Srivijaya, y es la religión predominante en la mayoría de las comunidades chinas de Singapur y Malasia y con una fuerte minoría en Brunéi e Indonesia. | El budismo theravada en el sudeste asiático está arraigado en el budismo de Ceilán que viajó desde Sri Lanka a Birmania y luego a la parte baja de Tailandia.
El Buda, el dharma y la sangha son los tres aspectos fundamentales del pensamiento budista Theravada. El Buda es un maestro de dioses y hombres. El dharma consiste en las enseñanzas del Buda. Es un camino hecho a través de las palabras y los hechos de Buda que debe seguirse. El camino lleva al seguidor desde el Reino del Deseo al Reino de la Forma, el Reino sin Forma, cuyo destino final es el Nirvana. La sangha (asamblea) se refiere a los dos tipos de seguidores de Buda: laicos y monásticos. Los seguidores monásticos se adhieren a la forma bhikkhu, los cuales llevan una vida muy disciplinada, siguiendo el modelo de Buda, yendo desde pabbajja u ordenación de novatos (samanera) a upasampada o ordenación superior (Bhikkhu). |
|
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Eishockey | Eishockey | Schiedsrichter | Eishockey / Spielprinzip / Schiedsrichter | Schiedsrichter in der AHL | English: Ice hockey - American Hockey League referee Dean Morton Deutsch: Eishockey - American Hockey League-Schiedsrichter Dean Morton | null | image/jpeg | 2,048 | 1,576 | true | true | true | Eishockey ist eine Mannschaftssportart, die mit fünf Feldspielern und einem Torwart auf einer etwa 60 m langen und 30 m breiten Eisfläche gespielt wird. Ziel des Spiels ist es, das Spielgerät, den Puck, eine kleine Hartgummischeibe, in das gegnerische Tor zu befördern. Die Spielzeit beträgt üblicherweise dreimal 20 Minuten netto. Da bei jeder Spielunterbrechung die Uhr angehalten wird, dauert ein Spiel etwa zwei bis zweieinhalb Stunden.
Verbreitung fand der Sport insbesondere durch die Erfindung und Errichtung von Kunsteisbahnen seit Anfang des 20. Jahrhunderts.
Eishockey ist durch die Internationale Eishockey-Föderation international organisiert. Der Weltverband hat Stand 2019 81 Mitgliedsverbände. Als spielerisch beste Eishockeyliga der Welt gilt die nordamerikanische National Hockey League. | Die Schiedsrichter zählen zu den Offiziellen. Diese sind unterteilt in On-Ice-Offizielle und Off-Ice-Offizielle. Die On-Ice-Offiziellen bestehen aus zwei Hauptschiedsrichtern (Referees) und zwei Linienrichtern (Linesmen). In unteren Spielklassen gibt es auch Systeme mit einem Schiedsrichter und zwei Linienrichtern oder mit nur zwei Schiedsrichtern. Der Schiedsrichter hat die allgemeine Aufsicht über das Spiel sowie die Kontrolle über Spieler und Offizielle. Die Linienrichter haben die Kontrolle über Linienverstöße (Abseits und Icing) und übernehmen die Bullys. Der oder die Hauptschiedsrichter übernimmt bzw. übernehmen das Bully nur zu Drittelbeginn oder nach erzielten Toren. Schieds- und Linienrichter haben beim Eishockey einen erheblich größeren Einfluss als beispielsweise beim Fußball. Sie können durch das Aussprechen von Strafzeiten unmittelbar auf das Spielgeschehen einwirken.
Zu den Off-Ice-Offiziellen zählen neben dem Stadionsprecher und dem Spielzeitnehmer ein Punktrichter, ein Video-Torrichter, zwei Strafbankbetreuer sowie zwei Torrichter. In der DEL wird kein Torrichter mehr eingesetzt; der Stand-by-Schiedsrichter übernimmt die Aufgabe des Video-Torrichters.
Weiter wird zwischen Spiel-Offiziellen und Team-Offiziellen unterschieden. Zu den Spiel-Offiziellen zählen neben den Schieds- und Linienrichtern auch der Video-Torrichter, die Torrichter, die Punkterichter und der Stand-by-Schiedsrichter. Zu den Team-Offiziellen gehört der Trainerstab der Mannschaften, die Betreuer sowie der Ordnerdienst. |
|
eu | https://eu.wikipedia.org/wiki/Errota_pilotalekua_(Itsasondo) | Errota pilotalekua (Itsasondo) | null | Errota pilotalekua (Itsasondo) | null | Español: Itsasondo (Guipúzcoa) | null | image/jpeg | 1,293 | 2,042 | true | true | true | Errota pilotalekua Gipuzkoako Itsasondo udalerrian dagoen pilotaleku bat da. | Errota pilotalekua Gipuzkoako Itsasondo udalerrian dagoen pilotaleku bat da. |
|
it | https://it.wikipedia.org/wiki/Chiesa_di_San_Lorenzo_e_San_Bartolomeo | Chiesa di San Lorenzo e San Bartolomeo | null | Chiesa di San Lorenzo e San Bartolomeo | null | Italiano: Chiesa di San Lorenzo e San Bartolomeo (Treggiaia), facciata | null | image/jpeg | 6,000 | 4,000 | true | true | true | La chiesa di San Lorenzo e San Bartolomeo si trova a Treggiaia, una frazione di Pontedera in. | La chiesa di San Lorenzo e San Bartolomeo si trova a Treggiaia, una frazione di Pontedera in (provincia di Pisa). |
|
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Gliederung_der_Streitkr%C3%A4ftebasis_(Bundeswehr) | Gliederung der Streitkräftebasis (Bundeswehr) | Die 15 Musikkorps der Bundeswehr | Gliederung der Streitkräftebasis (Bundeswehr) / Streitkräfteamt / Die 15 Musikkorps der Bundeswehr | null | Deutsch: This file shows the internal coat of arms of Heeresmusikkorps Koblenz (HMusKorps Koblenz) of the Bundeswehr, the German Federal Defence Force.       → more → help on abbreviations | null | image/png | 2,000 | 1,553 | true | true | true | Die Gliederung der Streitkräftebasis der Bundeswehr beschreibt die Gliederung der Streitkräftebasis in Truppenteile. | Die Musikkorps für das Heer:
Heeresmusikkorps Neubrandenburg (HMusKorps Neubrandenburg)
Heeresmusikkorps Hannover (HMusKorps Hannover)
Heeresmusikkorps Kassel (HMusKorps Kassel)
Heeresmusikkorps Koblenz (HMusKorps Koblenz)
Heeresmusikkorps Veitshöchheim (HMusKorps Veitshöchheim)
Heeresmusikkorps Ulm (HMusKorps Ulm)
Die Musikkorps für die Luftwaffe:
Luftwaffenmusikkorps Münster (LwMusKorps Münster)
Luftwaffenmusikkorps Erfurt
Die Musikkorps für die Marine:
Marinemusikkorps Kiel (MMusKorps Kiel)
Marinemusikkorps Wilhelmshaven (MMusKorps Wilhelmshaven)
Die Musikkorps der Bundeswehr mit besonderem Aufgabenschwerpunkt:
Ausbildungsmusikkorps der Bundeswehr (AusbMusKorpsBw), Düsseldorf
Big Band der Bundeswehr (BigBandBw), Euskirchen
Musikkorps der Bundeswehr (MusKorpsBw), Siegburg
Stabsmusikkorps der Bundeswehr (StMusKorpsBw), Berlin
Gebirgsmusikkorps der Bundeswehr (GebMusKorpsBw), Garmisch-Partenkirchen |
|
ba | https://ba.wikipedia.org/wiki/%D0%90%D0%B2%D1%80%D0%BE%D1%80%D0%B0_(%D0%9A%D1%80%D0%B0%D1%81%D0%BD%D0%BE%D0%B4%D0%B0%D1%80%D2%99%D0%B0%D2%93%D1%8B_%D0%BA%D0%B8%D0%BD%D0%BE%D1%82%D0%B5%D0%B0%D1%82%D1%80) | Аврора (Краснодарҙағы кинотеатр) | Галерея | Аврора (Краснодарҙағы кинотеатр) / Галерея | null | Русский: Краснодар | null | image/jpeg | 3,264 | 4,928 | true | true | true | «Аврора» кинотеатры — Краснодар ҡалаһындағы киң форматлы кинотеатр, ҡаланың архитектура ҡомартҡыһы тип танылған ҡоролма. | null |
|
de | https://de.wikipedia.org/wiki/Chevrolet_S-Serie | Chevrolet S-Serie | Zweite Generation (1994–2004) | Chevrolet S-Serie / Zweite Generation (1994–2004) | null | 1994-1997 Chevrolet S-10 photographed in Accokeek, Maryland, USA. | null | image/jpeg | 996 | 1,604 | true | true | true | Die Chevrolet S-Serie oder GMC S-Serie ist eine Reihe von kleinen Pickups, die General Motors in den Jahren 1982 bis 2004 anbot. Die Chevrolet-Version hieß während der gesamten Bauzeit S10, während die GMC-Version zunächst als S15 und später als Sonoma vermarktet wurde. 1991 kam eine Hochleistungsversion unter dem Namen GMC Syclone heraus. Auf Basis der S-Serie gab es auch SUVs: Den Chevrolet S10 Blazer und den GMC S15 Jimmy. Von 1996 bis 2000 wurde der Wagen auch von der japanischen GM-Division als Isuzu Hombre vertrieben. 1997/1998 wurde auch eine elektrische Version, der Chevrolet S10EV, in den USA angeboten.
2004 wurde die S-Serie durch die neuen Modelle Chevrolet Colorado/GMC Canyon/Isuzu i-Serie abgelöst. | Die Pickups der 2. Generation erschienen 1993 für das Modelljahr 1994. Alle Sondermodelle (Syclone, Typhoon, Sonoma GT) waren verschwunden, aber die Änderungen brachten die Wagen auf eine Ebene mit dem Ford Ranger. Die Iron-Duke-Motoren und den 2,8-l-V6-Motor bot man nicht mehr an; nur der 4,3-l-V6-Motor und ein neuer 2,2-l-R4-Motor, der vom alten Cavalier-Motor abgeleitet war, wurden noch eingebaut. In dieser Generation wurden zum ersten Mal Airbags als Sicherheitsausstattung eingeführt, die allerdings erst im zweiten Modelljahr (1995) kamen. Auch die Fahrzeuge anderer Hersteller, die in diesem Jahr als neue Generation erschienen, z. B. der Dodge Ram Van, hatten 1994 Modelle ohne Airbag.
Die meisten Fahrwerkskomponenten wurden von der vorhergehenden Generation übernommen, ebenso die Lenkung, die Blattfedern und das Differential. In dieser zweiten Generation gab es auch auf Wunsch ein 8,5″-Differential (üblicherweise bei den S-Serie-Fahrzeugen mit Allradantrieb zusammen mit dem ZR2-Offroad-Paket und 2000–2003 auch bei Heckantriebsmodellen mit dem Xtreme-Paket).
Generell gab es das 8,5”-Differential nur zusammen mit einem Handschaltgetriebe und dem großen 4,3-l-V6-Motor; bei den Allradmodellen gab es dieses Differential mit jedem Getriebe. In diesem Jahr führte GM auch das ZR2-Offroad-Paket ein.
Der 4,3-l-V6-Motor wurde 1996 überarbeitet und die Ausführung mit verlängertem Führerhaus bekam eine dritte Tür und auf Wunsch eine Sportside-Pritsche. 1998 überarbeitet man das Äußere, die Innenausstattung, die Bremsen und den 2,2-l-R4-Motor. 1999 gab es auf Wunsch den Allradantrieb Auto-Trac beim Blazer. Ebenso wurde das SS-Paket durch das Xtreme-Paket abgelöst. Ab 2001 gab es eine Doppelkabinenversion, allerdings nur mit Allradantrieb und Automatikgetriebe.
Das Xtreme-Paket gab es für alle Führerhäuser, Radstände und Antriebe. Es war nur mit dem um 2″ (50 mm) niedrigeren ZQ8-Sportfahrwerk ab Werk erhältlich. Das Xtreme-Paket bestand aus einer niedrigeren Karosserie, einem „Ground Effects“-Paket entlang der Einstiege und der Pritsche, Bezeichnungsschildern an den vorderen Türen und der Heckklappe und 16″-Aluminiumräder mit 235/55-R16-Reifen von Goodyear. Auf Wunsch gab es auch noch Rallyestreifen und ein Heat-Grafik-Paket, einzeln oder in Kombination, dazu.
Die Basismodelle mit Hinterradantrieb hatten 6,5″×15″-Räder mit Lüftungsöffnungen und vorgegebener Laufrichtung, Xtreme- und ZQ8-Modelle besaßen 8″×16″-Räder und die Allradmodelle mit oder ohne ZR2-Paket 7″×15″-Räder. Die 14″-Räder der ersten Generation gab es nicht mehr.
Die S-Serie der zweiten Generation wurde auch in Brasilien gefertigt; dort wurde sie auch nach Produktionseinstellung in den USA 2004 noch gebaut. Brasilianische S-10 haben einen anderen Kühlergrill und es gibt sie mit einem 2,8-l-Dieselmotor von MWM International Motores. |
|
tr | https://tr.wikipedia.org/wiki/Vanuatu_ba%C5%9Fbakanlar%C4%B1_listesi | Vanuatu başbakanları listesi | Vanuatu başbakanları listesi (1980-günümüz) | Vanuatu başbakanları listesi / Vanuatu başbakanları listesi (1980-günümüz) | null | Rialuth Serge Vohor | null | image/jpeg | 1,668 | 1,983 | true | true | true | Vanuatu başbakanı, Büyük Okyanus'un güney kesiminde Melanezya ada öbeği içerisinde yer alan ada ülkesi Vanuatu'da 1980 yılından sonra hükûmetin başında yer alan kişi olarak bu makama getirilen kişiye verilen unvandır. | null |
Subsets and Splits