titel
stringclasses 1
value | filnamn
stringclasses 1
value | område
stringclasses 1
value | sida
int64 8
271
| x0
float64 29
241
| y0
float64 25
604
| x1
float64 261
467
| y1
float64 71
643
| innehåll
stringlengths 6
2.41k
|
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 23 | 168 | 226 | 387 | 249 | τk skjuvhållfasthetsvärde från konprov |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 23 | 168 | 244 | 389 | 268 | τv skjuvhållfästhetwärdc från vingprov |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 23 | 168 | 263 | 316 | 287 | φ (fi) inre friktionsvinkel |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 23 | 168 | 282 | 372 | 305 | φa mobiliserbar inre friktionsvinkel |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 23 | 168 | 300 | 391 | 324 | φd dimensionerande inre friktionsvinkel |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 23 | 168 | 319 | 376 | 343 | φk karakteristisk inre friktionsvinkel |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 23 | 168 | 337 | 427 | 361 | ψ (psi) faktor för lasts varaktighet, samverkansfaktor |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 23 | 168 | 356 | 264 | 380 | ψo vinkel |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 24 | 176 | 52 | 450 | 289 | III INLEDNING Dimensionering av grundläggning för byggnader, broar etc har sedan länge utförts enligt metoden med tillåtna påkänningar efter Svensk Byggnorm eller Bronormerna. De i dessa normer angivna bärighetsfaktorerna har byggt på förenklade bärighetsformler som ibland ger ett högt utnyttjande av jordens bärförmåga ibland ett lågt utnyttjande. Normerna har vidare ej givit underlag för beräkning av sättningar för plattgrundlagda konstruktioner. Sådana formler har ej heller varit tillgängliga i vanliga handböcker när det gäller fastare lerjord eller friktionsjord. På grund härav har i denna handbok gjorts en sammanställning av beräkningsmetoder för såväl bärförmåga som deformationer. Härvid har senare års forskningsresultat avseende beräkning av plattors bärförmåga och sättning på friktionsjord inarbetats. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 24 | 177 | 291 | 450 | 467 | Nybyggnadsreglerna och de nya Bronormerna förutsätter att dimensioneringen utförs med någon sannolikhetsbaserad dimensioneringsmetod som β-metoden eller partialkoefficientmetoden. I denna handbok redovisas uteslutande dimensionering baserad på partialkoefficientmetoden. All dimensionering utförs för såväl Brottgränstillstånd som Bruksgränstillstånd, dvs ett stadium där man dimensionerar för att ha erforderlig säkerhet vid maximal belastning samt ett stadium där man dimensionerar för normaltillståndet varvid bl a tillses att deformationerna blir acceptabla. Denna dimensioneringsfilosofi har inarbetats i handboken. Vidare har en del förklaringar, exemplifieringar och dimensioneringsregier, som redovisats i tidigare förslag till Nybyggnadsreglerna, medtagits. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 24 | 177 | 469 | 450 | 568 | Det har också varit författarnas önskemål att den dimensioneringsteknik som används i Sverige för plattgrundläggning skall anpassas till internationellt accepterade metoder om dessa visar sig vara tillräckligt bra. En sådan anpassning underlättar svenska konsulters och entreprenörers arbete utomlands. Med anledning härav har medtagits ett antal utländska beräkningsmetoder. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 26 | 178 | 47 | 453 | 344 | IV HANDBOKENS TILLÄMPNING OCH AVGRÄNSNINGAR Syftet med denna handbok är att ge geotekniker och konstruktörer bättre och likvärdiga förutsättningar att utföra projektering av grunden för ytgrundlagda konstruktioner enligt Nybyggnadsreglerna ti11 PBL. Arbetsledare och kontrollanter skall här också finna vägledning eller hänvisning till andra publikationer för sitt arbete med kontroll av mark och grundläggningsarbeten. Arbetsutföranden m m beskrivs i Mark AMA 83 och Förfrågningsunderlag Mark TE 85 Mark. Mark AMA 83 tillsammans med RA 83 Mark är dock främst avsedda att tjäna som underlag vid upprättande av byggnadsbeskrivningar och syftar till att förenkla arbetet med att förklara beställarens krav på den färdiga konstruktionen. TE 85 Mark exemplifierar tilllämpningar av Mark AMA 83. För att belysa tillämpningen av normerna och rekommendationerna i handboken har också ett antal exempel utarbetats och återfinns i kap 9. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 26 | 178 | 346 | 451 | 420 | Denna handbok är främst avsedd att gälla för normala konstruktioners grundläggning där denna kan utföras på plattor, plintar eller murar direkt på jord eller berg. Vid speciella eller mycket stora konstruktioner kan andra dimensionerings- eller beräkningsmetoder visa sig lämpligare. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 26 | 178 | 422 | 448 | 458 | Beträffande grundläggning med pålar och övrig djupgrundläggning hänvisas till handboken Pålgrundläggning. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 26 | 178 | 460 | 452 | 573 | Under senare år har det för många konstruktioner blivit vanligare att studera samverkan mellan konstruktion och undergrund, tex Beigler (1976). Sådana studier förutsätter omfattande datorberäkningar. Program för sådana beräkningar återfinns ej i denna handbok men de regler som anges för beräkning av deformationer i jord kan användas för sådana beräkningar. De kriterier som används av Beigler för att bedöma samverkan mellan konstruktion och undergrund har dock medtagits. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 26 | 178 | 575 | 450 | 612 | Beträffande beräkning av jordtryck mot grundkonstruktioner behandlas här endast kortfattat de metoder som anger jordtryck vid inga eller små rörelser hos konstruktionen, kap 2.3. I övrigt hänvisas till andra handböcker. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 27 | 166 | 91 | 443 | 154 | Frågan om fukt och fuktskydd behandlas inte i denna handbok. För sådana frågor hänvisas till t ex Nevander och Elmarsson (1981) samt Nybyggnadsreglerna kap 7. Grundkonstruktioners värmeisolering och beständighet behandlas heller inte. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 27 | 166 | 155 | 446 | 256 | Handboken har upprättats med direkt anknytning till Nybyggnadreglerna till PBL kap 6:1 Allmänna regler för bärande konstruktioner, kap 6:2. Laster och kap 6:3 Geokonstruktioner. Dimensionering enligt geoteknisk klass 1 (GK 1) kan göras helt enligt NR 1, 2, vilka återges i kap V. Där Nybyggnadsreglerna citerats återges detta med grårastrerad text. Utdrag ur SBN 2A har markerats på samma sätt. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 28 | 172 | 47 | 446 | 181 | GEOTEKNISK KLASS 1 (GK 1) Konstruktioner i säkerhetsklass 1 och 2 får under vissa omständigheter dimensioneras i GK 1. Nedan återges ett utdrag ur NR 2, där förutsättningarna för tillämpning av GK 1 anges samt exempel på tillämpningar. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 28 | 155 | 180 | 456 | 415 | Tabell: Förutsättningar för tillämpning av geoteknisk klass 1 (GK1). [[Faktor; Geoteknisk klass 1 (GK 1)]; [Jord-, berg- och grundvattenförhållanden; Undergrunden skall, om den utsätts för större belastning än 5 kPa, bestå av föga kompressibel jord (morän, grus, sand, fast lera) eller berg. Porvattentrycken är lägre än de som motsvarar en fri grundvattenyta i nivå med schaktbotten, såvida inte omfattande lokal erfarenhet visar att erfoderlig schaktning under grundvattenytan kan ske riskfritt.]; [Geokonstruktioner; Liten, konventionell och relativt enkel geokonstruktion.]; [Omgivningsförhållanden; Risk för ras och skred föreligger inte. Närliggande konstruktioner och anläggningar är belägna på sådant avstånd att geokonstruktionen inte påverkar dessas stabilitet och deformationer]] |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 28 | 155 | 415 | 456 | 585 | Exempel på geokonstruktioner för vilka GK1 kan tillämpas: - Grundkonstruktion till byggnad med normala krav på begränsning av sättningsstorlek och jämnhet. Den dimensionerande lasten i brottgränstillstånd är i huvudsak vertikal och uppgår till högst 250 kN från enstaka pelare och högst 100 kN/m från vägg eller flera närliggande pelare. Fyllningslagret under grundkonstruktionen har högst 1 m tjocklek och består av packad självdränerande friktionsjord. Pålarna är oskarvade, förtillverkade, slagna och i huvudsak spetsburna. - Stödkonstruktioner, inklusive källarväggar, för vilka skillnaden mellan motfyllningshöjderna på konstruktionens båda sidor är högst 2 m, och återfyllningen inte packas med tyngre redskap än vibratorplatta, 100 kg. - Uppfyllnader vars mäktighet är mindre än 3 m. - Schakter ovan grundvattenytan med djup mindre än 1,5 m i silt eller lös kohesionsjord och mindre än 3,0 m i fast jord. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 29 | 169 | 54 | 444 | 168 | Man skall vara medveten om att dimensionering av en plattgrundläggning i GK 1 medför stora grundplattor. Vanligtvis erhålls större plattor än vad som erhölls med ekvationerna 23:2332 och 23:2333 i SBN 80. Detta beror på att en dimensionering enligt GK 1 inte kräver lika mycket kunskap om den aktuella jorden som SBN 80. Man bör således överväga om inte en dimensionering i GK 2 ger en totalekonomiskt fördelaktigare lösning. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 29 | 170 | 169 | 444 | 206 | Nedan återges ett utdrag ur NR 1, 2 vad avser dimensionering av grundplattor i GK 1. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 29 | 75 | 198 | 449 | 376 | 6:34 Geoteknisk klass 1 (GK1) I GK1 får jordtryck bestämmas samt grundplattor och pålar dimensioneras enligt förenklade regler. Tillgängliga uppgifter om jord-, berg- och grundvattenförhållanden samt uppgifter om berörda byggnaders grundläggning skall sammanställas. Om förekomst av lösa, kompressibla jordlager inte kan uteslutas, skall kontroll utföras i fält. Det aktuella området skall besiktas av geotekniskt sakkunnig person. Grundkonstruktioner skall utformas så att lastresultanten inte aviker mer än 5° från lodlinjen. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 29 | 125 | 366 | 449 | 636 | Jordtryck från icke packad återfyllning kan för dränerade och eftergivliga konstruktioner beräknas enligt formeln pd = κd (γd * z + qd). BETECKNINGAR pd = dimensionerande jordtrycksintensitet på djupet z under markytan. κd = dimensionerande jordtryckskoefficient för återfyllningen. κd kan väljas enligt följande: 0,35 för sand- och grusjord. 0,5 för siltjord. 0,6 för lerjord. γd = återfyllningens tunghet (dimensioneringsvärde). z = djup under markytan. qd = yttre, jämnt fördelad dimensionerande last på markytan (se avsnitt 6:22), belägen närmare konstruktionen än 1,5 x grundläggningsdjupet. För konstruktioner som inte kan deformeras (styva konstruktioner) bör jordtrycket antas vara 50% större. Konstruktionen förutsätts utformad så att jordtrycken inte ökar vintertid till följd av tjäle. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 30 | 79 | 39 | 451 | 611 | 6:341 Grundplattor Såväl brottgräns- som bruksgränstillstånden får anses vara verifierade för grundplattor i GK1, vilkas bredd och grundläggningsdjup uppgår till minst 0,4 m (krav på grundläggningsdjup gäller dock ej för berg), om Svd ≤ fd * Aef. BETECKNINGAR Svd = vertikalkomposanten av dimensionerande last i brottgränstillstånd inklusive egentyngd och återfyllning på konstruktionen. fd = dimensionerande grundtrycksvärde enligt följande tabell. Aef = effektiv fundamentarea bef x lef enligt figuren. Tabell: [[Material; kPa; Material; kPa]; [Berg (ovittrat); 400; sand; 100]; [Morän; 200; Silt; 50]; [Grus; 150; Fast lera^1; 100]] ^1 Skjuvhållfasthet > 60 kPa vid odränerade förhållanden. För sand och silt skall fd begränsas till halva tabellvärdet, om grundvattenytan är högre belägen än en plattbredd under grundläggningsnivån. Om olika jordlager förekommer inom ett djup av dubbla plattbredden räknat från grundläggningsnivån, skall dimensionerande grundtrycksvärden väljas med ledning av det sämsta förekomande materialet. För fyllning enligt Mark AMA C1.11 kan tabellvärdet för grus användas. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 31 | 79 | 50 | 448 | 136 | :343 Kontroll Kontroll skall göras så att de verkliga förhållandena överenstämmer med de förutsättningar projekteringen baserats på. Erforderliga åtgärder med anledning av konstaterade avikelser skall fastställas. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 32 | 174 | 46 | 451 | 266 | 1 DIMENSIONERINGSFÖRUTSÄTTNINGAR 1.1 Allmänt Denna handbok innehåller beräkningsmetoder m m för dimensionering av normala konstruktioners grundläggning enligt partialkoefficientmetoden. Innebörden av denna är att säkerheten beaktas med hjälp av särskilda partialkoeffidenter för last, bärförmåga, moduler, beräkningsmodell etc. Eftersom bärförmåga och deformationer normalt bestäms av jordens geotekniska egenskaper bestäms partialkoefficienterna utifrån de geotekniska parametrarna och de beräkningsmodeller som används vid dimensionering. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 32 | 172 | 268 | 447 | 342 | Dimensioneringsförutsättningarna för en geokonstruktion skall väljas så att man beaktar den för geokonstruktionen farligaste kombinationen av bärförmåga och lasteffekt under utförande och användning, bestämd med ledning av reglerna i kapitel 6:1, NR 1. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 32 | 172 | 344 | 445 | 393 | Med hänsyn till omfattningen av de personskador som kan befaras uppkomma vid brott i en byggnadsdel, skall denna hänföras till någon av följande säkerhetsklasser: |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 32 | 155 | 386 | 450 | 610 | - säkerhetsklass 1 (låg), vid risk för ringa personskada, - säkerhetsklass 2 (normal), vid risk för någon personskada, - säkerhetsklass 3 (hög), vid risk för stor personskada. Vid val av säkerhetsklass skall följande principer tilämpas. En byggnadsdel får hänföras till säkerhetsklass 1 i följande fall: - personer vistas endast i undantagsfall i eller invid byggnaden, - byggnadsdelen är av sådant slag att ett brott inte rimligen kan befaras medföra personskada, eller - byggnadsdelen har sådana egenskaper att ett brott inte leder till kollaps utan endast till obrukbarhet. En byggnadsdel skall hänföras till säkerhetsklass 3, om följande förutsättningar samtidigt föreligger: - byggnaden är så utformad och använd att personer ofta vistas i den, - byggnadsdelen är av sådant slag att kollaps medför stor risk för personskador, och - byggnadsdelen har sådana egenskaper att ett brott leder till omedelbar kollaps utan temporär kraftomlagring. Övriga byggnadsdelar skall hänföras till lägst säkerhetsklass 2. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 33 | 170 | 140 | 448 | 228 | Av ovanstående framgår att olika byggnadsdelar för ett och samma byggnadsobjekt kan ha olika säkerhetsklasser. Olika delar av en grundkonstruktion (t ex plattgrundläggning och pålgrundläggning) kan således ha olika säkerhetsklass. Likaså kan i vissa fall en geokonstruktion hänföras till en lägre säkerhetsklass än ovanförliggande konstruktion. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 33 | 171 | 230 | 448 | 279 | Exempel på val av säkerhetsklass återfinns i SBN Avd 2A (1979). Nedan redovisas i utdrag avsnitt som kan beröra geokonstruktioner. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 33 | 146 | 274 | 452 | 617 | Exempel på val av säkerhetsklass A. Två- och flervåningsbyggnader av typen bostadshus (undantaget enbostadshus), kontorshus, varuhus, sjukhus och skolor. Till säkerhetsklass 3 räknas följande byggnadsdelar: - Byggnadens bärande huvudsystem inklusive de byggnadsdelar som är oundgängligen nödvändiga för systemets stabilisering. En byggnads grundkonstruktion räknas till säkerhetsklass 3 endast om ett brott väntas leda till kollaps av byggnaden. Till säkerhetsklass 2 räknas följande byggnadsdelar: Till säkerhetsklass 1 räknas följande byggnadsdelar: - Sockelbalkar som inte bär en vägg i säkerhetsklass 2 eller 3. - Bjälklag på eller strax över mark. B. Envåningsbyggnader av typen hallbyggnader, vilkas takkonstruktioner har stora spännvidder (≥ 15 m) och som används för sporthallar, utställningshallar, varuhus, skolor och sådana industrilokaler där många personer vistas. Till säkerhetsklass 3 räknas följande byggnadsdelar: - Balkar för mycket stora traverser (≥ 15 m spännvidd och ≥ 20 t lyftkapacitet). Till säkerhetsklass 2 räknas följande byggnadsdelar: - Balkar för mindre telfrar och traverser. Till säkerhetsklass 1 räknas följande byggnadsdelar: - sockelbalkar som inte bär en vägg i säkerhetsklass 2 eller 3. - Bjälklag på eller strax över mark. C. Enbostadshus och andra små byggnader i ett eller två våningsplan. Byggnadens bärande huvudsystem och trappor hänförs till säkerhetsklass 2. I övrigt godtas de säkerhetsklasser som anges i punkt A. D. Envåningsbyggnader vilkas takkonstruktioner har små spännvidder (< 15 m) och som har samma användning som byggnaderna enligt punkt B. Byggnadens bärande huvudsystem hänförs till säkerhetsklass 2. I övrigt godtas de säkerhetsklasser som anges i punkt B. E. Byggnader som personer sällan vistas i eller invid. Byggnadens bärande huvudsystem hänförs till säkerhetsklass 2 och dess sekundära konstruktioner till säkerhetsklass 1, såvida förhållandet att personer sällan vistas i eller invid byggnaden med rimlig säkerhet kan väntas bestå i framtiden. Alla bärande byggnadsdelar för små byggnader som inte är störra än enbostadshus godtas hänförda till säkerhetsklass 1. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 34 | 174 | 259 | 448 | 519 | Med ledning av ovanstående kan normalt olika geokonstruktioner hänföras till säkerhetsklass enligt följande: SK1: - grundläggning med hel armerad bottenplatta. - grundplatta för envåningshus. - grundplatta på friktionsjord för flervåningshus. SK2: - grundplatta på silt- och ler.jord för flervåningsbyggnad. - grundkonstruktion som bår konstruktion i SK3. SK3: - pålad grundplatta med färre än fyra pålar eller där knäckning är dimensionerande. - grundplatta där stora deformationer kan medföra kollaps av ovanförliggande konstruktion. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 34 | 151 | 516 | 448 | 621 | Vid dimensionering med partialkoefficientmetoden skall säkerhetsklassen för en byggnadsdel beaktas med hjälp av partialkoefficienten γn på följande sätt: - säkerhetsklass 1, partialkoefficient γn = 1,0, - säkerhetsklass 2, partialkoefficient γn = 1,1, - säkerhetsklass 3, partialkoefficient γn = 1,2. Vid dimensionering med hänsynstagande till olyckslast och till risken för fortskridande ras får γn vara lika med 1,0 oavsett säkerhetsklass. Detta gäller även vid dimensionering vid brand. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 35 | 170 | 120 | 445 | 429 | När man fastställer dimensioneringsförutsättningarna för geokonstruktioner bör följande faktorer beaktas: - Berörda konstruktionsdelars geometri och materialegenskaper. - Laster. - Krypdeformationer. - Pågående sättningsfötlopp. - Förändringar av markytans topografi på grund av t ex schaktarbeten, erosion m m. - Variationer i grundvattenförhållandena inklusive effekter av översvämning. - Effekter av mekanisk påverkan, påkänningsförändringar och grundvattenströmningar i samband med schakt. - Effekter av vibrationer och andra svängningsrörelser (tex pålslagning, sprängning). - Effekter av frysning (t ex tjällyftning). - Effekter av vittring, korrosion och röta. - Effekter av vegetation. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 35 | 171 | 420 | 445 | 523 | För att bl a begränsa kraven på geotekniska undersökningar, beräkningar och kontroll har man i NR 1, 6:3, infört ett nytt begrepp, Geokonstruktioner. Med geokonstruktioner avses konstruktioner där jords och bergs hållfasthet utnyttjas för att bära last inklusive egentyngd. Till geokonstruktioner räknas också konstruktioner som enbart består av jord och/eller berg t ex slänter. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 35 | 171 | 525 | 445 | 633 | Enligt NR 1 indelas geokonstruktioner i tre olika geotekniska klasser, GK1, GK2 och GK3: - GK1 kan kortfattat sägas gälla för relativt fäst jord, enkla konventionella konstruktioner med små laster utan omgivningspåverkan samt enklare konstruktioner på lös kohesionsjord där pålning med spetsburna oskarvade betongpålar kan utföras. - GK2 gäller där jordförhållandena kan bestämmas med konventionella metoder, normala konstruktioner utan extrem omgivningspåverkan. - GK3 gäller vid svårbestämbara jordförhållanden, högt grundvattenstånd, svåra konstruktioner, stora laster, eller allvarliga konsekvenser. GK1 får inte användas i säkerhetsklass 3, dvs om risken är stor för personskada vid kollaps. Under vilka förutsättningar de olika geotekniska klasserna skall tillämpas framgår bättre i nedanstående tabell 1:1 och exempel från Nr 2, 6:33. Objekt som ej kan hänföras till GK1 eller GK2 skall hänföras till GK3. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 36 | 121 | 270 | 450 | 510 | Tabell 1:1 Förutsättningar för tillämpning av geoteknisk klass 1 (GK1) eller geoteknisk klass 2 (GK2), NR2 kapitel 6:33. [[Faktor; Geoteknisk klass 1 (GK 1); Geoteknisk klass 2 (GK2)]; [Jord-, berg- och grundvattenförhållanden; Undergrunden skall, om den utsätts för större belastning än 5 kPa, bestå av föga kompressibel jord (morän, grus, sand, fast lera) eller berg. Porvattentrycken är lägre än de som motsvarar en fri grundvattenyta i nivå med schaktbotten, såvida inte omfattande lokal erfarenhet visar att erfoderlig schaktning under grundvattenytan kan ske riskfritt.; Undergrunden är sådan att jordens och bergets egenskaper kan bestämmas med väldokumenterade och allmänt accepterade metoder. Porvattentrycket är lägre än de som motsvarar en fri grundvattenyta belägen högst 1,0 m över schaktbotten alternativt vattenytan i schakten]; [Geokonstruktioner; Liten, konventionell och relativt enkel geokonstruktion.; Allmänn praktisk erfarenhet föreligger av geokonstruktionen. Dimensionering och utförande sker med allmänt accepterade metoder.]; [Omgivningsförhållanden; Risk för ras och skred föreligger inte. Närliggande konstruktioner och anläggningar är belägna på sådant avstånd att geokonstruktionen inte påverkar dessas stabilitet och deformationer.; Omgivningsförhållandena är sådana att de inte väsentligt förstorar konsekvenserna av brott eller deformationer i geokonstruktionen.]] |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 36 | 121 | 516 | 450 | 625 | Exempel på geokonstruktioner för vilka GK1 kan tillämpas: - Grundkonstruktion till byggnad med normala krav på begränsning av sättningsstorlek och jämnhet. Den dimensionerande lasten i brottgränstillstånd är i huvudsak vertikal och uppgår till högst 250 kN från enstaka pelare och högst 100 kN/m från vägg eller flera närliggande pelare. Fyllningslagret under grundkonstruktionen har högst 1 m tjocklek och består av packad självdränerande friktionsjord. Pålarna är oskarvade, förtillverkade, slagna och i huvudsak spetsburna. - Stödkonstruktioner, inklusive källarväggar, för vilka skillnaden mellan motfyllningshöjderna på konstruktionens båda sidor är högst 2 m, och återfyllningen inte packas med tyngre redskap än vibratorplatta, 100 kg. - Uppfyllnader vars mäktighet är mindre än 3 m. - Schakter ovan grundvattenytan med djup mindre än 1,5 m i silt eller lös kohesionsjord och mindre än 3,0 m i fast jord. Exempel på geokonstruktioner för vilka GK2 kan tillämpas: - Grundkonstruktioner för vilka dels dimensionerande vertikal last i brottgränstillstånd från enstaka pelare inte överstiger 5 MN respektive 1 MN/m från vägg eller flera närliggande pelare, dels medelvärdet av dimensionerande vertikalrörelse i bruksgränstillstånd är mindre än 0,05 m. - Geokonstruktioner som medför schakt till högst 1,5 m djup i silt, 3,0 m djup i lera och 5,0 m djup i friktionsjord. - Pålgrundläggningar som utförs med väldokumenterade och allmänt accepterade metoder. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 37 | 170 | 269 | 448 | 398 | GK3 bör således tillämpas för geokonstruktioner som kännetecknas av något av följande: - Stora laster. - Stora vattentrycksskillnader. - Stor permanent eller temporär grundvattensänkning. - Djupa schakter inom tätbebyggelse. - Stor deformationskänslighet. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 37 | 171 | 393 | 451 | 469 | Det är viktigt att man från början väljer lämplig geoteknisk klass eftersom geokonstruktioner skall projekteras, utföras och kontrolleras i någon av de geotekniska klasserna GK1, GK2 och GK3. Vid osäkerhet bör en högre geoteknisk klass väljas under planering och projektering. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 37 | 170 | 471 | 450 | 598 | Innan den första geotekniska utredningsetappen påbörjas bör man med hänsyn till konstruktion och omgivning göra en preliminär klassning av projektet. Beroende på konstaterade jord- och grundvattenförhållanden kan man senare behöva byta geoteknisk klass. Härvid måste alla som deltar i projekteringen informeras om vilken klass som gäller så att fortsatta undersökningar, beräkningar etc utförs för rätt geoteknisk klass. Observera att det kan finnas skäl för att välja skilda geotekniska klasser för olika delar av ett byggnadsverk. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 38 | 177 | 46 | 451 | 160 | Om man av ekonomiska eller tekniska skäl finner det motiverat att genom hela processen tillämpa en högre geoteknisk klass än vad NR 1, 2 kräver kan man göra detta. Ur ekonomisk synpunkt kan det vara olyckligt att i början välja en för låg geoteknisk klass. Ju bättre information om jord- och grundvattenförhållandena man har från början desto större är möjligheterna att påverka konstruktionen och dess utformning och därmed det ekonomiska resultatet. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 38 | 176 | 165 | 450 | 252 | 1.2 Geoteknisk utredning Enligt NR 1 skall en geoteknisk utredning utföras för alla bärande geokonstruktioner. Utredningen skall behandla geokonstruktionens utformning, utförande, erforderliga kontrollåtgärder samt omgivningspåverkan. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 38 | 176 | 254 | 454 | 392 | Dimensionering enligt geoteknisk klass 1 (GK1) redovisas separat i kapitel V. För GK2 och GK3, förutsätts att man genom lämpliga väldokumenterade geotekniska undersökningsmetoder skaffar sig tillräcklig kännedom om jordlagerföljd, grundvattenförhållanden, jordegenskaper och variationerna i dessa inom området. Vidare skall den geotekniska undersökningen ge underlag för dimensionering av dräneringsåtgärder, tjälisoleringar och åtgärder för att förhindra hygieniska olägenheter orsakade av radongas eller andra ämnen som kan avges från marken. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 38 | 176 | 393 | 451 | 455 | Även sådana egenskaper som kan påverka konstruktionens beständighet måste beaktas och ibland undersökas, t ex korrosiviteten i jord och vatten vid användning av plåttrummor, stålpålar etc. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 38 | 176 | 457 | 450 | 609 | De geotekniska undersökningarna bör anpassas till geokonstruktionens geotekniska klass: I GK2 görs inledningsvis liksom i GK1 en sammanställning av befintlig geologisk och hydrogeologisk informatfon samt uppgifter om befintliga konstruktioner och deras kondition. Härutöver görs de undersökningar som erfordras för att man skall få en detaljerad information om jord-, berg- och grundvattenförhållandena på byggplatsen inklusive det område runtom där påverkan på mark och konstruktioner bedöms kunna inträffa. Vidare skall egenskaperna hos jord och berg kunna utvärderas. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 39 | 170 | 53 | 443 | 197 | I GK3 förutsätts att den geotekniska utredningen har minst den omfattning som anges för GK2. Dessutom erfordras specialundersökningar för att utreda de speciella svårigheter som medfört att konstruktionen behandlas i GK3. Sådana förhållanden kan vara: - Sättningskänslighet hos närbelägen konstruktion. - Effekter av grundvattensänkning. - Bestämning av sättningsegenskaper i silt- och växellagrad jord. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 39 | 170 | 193 | 443 | 268 | De geotekniska undersökningarna utförs normalt i etapper där innehåll, omfattning och kvalitet anpassas efter informationsbehovet under olika skeden i processen från planering till förvaltningsskede. Jämför vidare planering av geotekniska utredningar i Handboken Bygg Band G. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 39 | 169 | 270 | 443 | 344 | En översikt över aktuella geotekniska undersöknings- och provningsmetoder återfinns i Handboken Bygg Band G, SGI Information 1, 2 och 11, Larsson (1982), Bergdahl (1984) resp Tremblay (1990) och Geotekniska undersökningar för väg- broar VV 1989:7. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 39 | 170 | 346 | 443 | 420 | För en mer detaljerad beskrivning av laboratoriemetoderna samt redovisning och utvärdering hänvisas till aktuella standarder SIS 02 71 08-24 samt tillkommande publikationer som utarbetats av Svenska geotekniska föreningen och Byggforskningsrådet enligt förteckning i Bilaga A och referenslistan. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 39 | 170 | 421 | 443 | 496 | Den geotekniska utredningen bör redovisas i handlingar anpassade till mottagares informationsbehov i aktuellt skede av byggprocessen. Redovisningen skall ske på sådant sätt att den kan granskas av geotekniskt sakkunnig person. Jfr NR 1 kapitel 6:144. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 39 | 170 | 498 | 443 | 612 | Resultat från geotekniska fält- och laboratorieundersökningar bör dokumenteras i en separat rapport, som inte innehåller några tolkningar, beräkningar eller rekommendationer. Dokumentationen bör göras på plan- och sektionsritningar samt i tabeller och diagram med användande av Svenska geotekniska föreningens beteckningssystem. Uppgifter lämnas om använda metoder och utrustningar, årstid, väderlek och undersökningsledare, projekt, uppdragsgivare m m som kan vara av värde vid en utvärdering av resultaten. Rapporten bör bifogas förfrågningsunderlaget. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 40 | 174 | 89 | 448 | 216 | Förutom ovannämnda rapport redovisas det geotekniska utredningsmaterialet i planeringsunderlag, kalkylunderlag, projekteringsunderlag riktat till övriga projektörer och konstruktörer samt senare som en beskrivning normalt i anslutning till Mark-AMA 83 för att inarbetas i förfrågningsunderlaget för projektet. Aktuella avsnitt i Mark-AMA 83 återfinns främst under kapitel B och C. Denna redovisning bör innehålla uppgifter om uttolkade jord-, berg- och grundvattenförhållanden och därav föranledda rekommendationer. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 40 | 171 | 220 | 448 | 333 | 1.3 Laster Allmänna krav angående dimensionering och utförande av bärande konstruktioner inklusive geokonstruktioner anges i NR l kapitel 6: 1. Lastvärden erhålls från NR 1 kapitel 6:2. Bestämning av jordlast och jordtryck framgår av NR 2 kapitel 6:22. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 40 | 136 | 325 | 451 | 601 | 6.22 Jordlast och jordtryck Tyngd av jord skall antas ge dels vertikallast, jordlast, dels horisontelt eller nära horisontelt tryck, jordtryck. Jordlast och jordtryck, orsakade av jordens egentyngd, skall antas vara permanent och bunden last. Följande undantag gäller dock: - om en viss jordvolym eller en del av volymen kan antas bli av lägsnad skall tyngden av den bort schaktade delen antas vara en variabelfri last (ψ = 0), - vid jordarbeten skall tyngden av berörd jord klassificeras från fall till fall med hänsyn till arbetets art och planerade förlopp. Jordlasten skall beräknas på grundval av jordens tunghet, varvid hänsyn skall tas till grundvattenivån. Jordtryck, orsakat av last på markytan, skall klassificeras på samma sätt som lasten själv. Jordtrycket skall beräknas med hänsyn till jordens beskaffenhet, grundvattenivån, den stödjande konstruktionens utformning, styvhet och rörelsemöjligheter samt övriga inverkande faktorer. De jordkonstanter som fordras för en sådan beräkning, skall bestämmas enligt reglerna i avsnitt 6:3. Om inte högre laster föreskrivs, bör det förutsättas att yttre last på markytan intill konstruktionen består av minst 2 kN/m2 utbredd last (ψ = 1) eller, där så är tillämpligt, av en fordonslast enligt avsnitt 6:243. Det bör observeras att jordtryck kan uppkomma förutom av jordmaterialets egentyngd och yttre last även av tjälskjutning och fuktsvällning. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 41 | 170 | 164 | 446 | 213 | De jordparametrar och uppgifter om grundvattennivå som erfordras för beräkning av jordlast och jordtryck bestäms i första hand genom geoteknisk undersökning, se avsnitt 1.2. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 41 | 172 | 215 | 446 | 289 | Egentyngden hos jord- och bergmaterial skall beräknas utgående från medelvärdet av materialens tunghet. Om mätvärden för jordens tunghet saknas eller om provningarnas omfattning är liten kan ett för den aktuella dimensioneringen försiktigt värde väljas med ledning av tabell 1:2. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 41 | 173 | 289 | 431 | 443 | Tabell 1:2 Jordmaterials tunghet, intervall för karakteristiska värden. [[Material; Tunghet kN/m3]; [Torr silt, sand eller grus; 15 ... 18]; [Fuktig silt, sand eller grus; 16 ... 20]; [Vattenmättad silt, sand eller grus; 18 ... 22]; [Fuktig morän; 18 ... 23]; [Vattenmättad morän; 19 ... 23]; [Sprängstensfyllning; 14 ... 18]; [Vattenmättad lera; 15 ... 19]; [Vattenmättad gyttja; 11 ... 16]; [Vattenmättad torv; 10 ... 13]] |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 41 | 172 | 443 | 445 | 504 | För bestämning av jords tunghet hänvisas till Svensk Standard SIS 02 71 08-02 71 10. Särskilt bör man beakta att halten av grövre korn (>20-60 mm), som ofta ej tas med vid densitetsprovningen, har en avgörande inverkan på jordens tunghet. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 41 | 172 | 507 | 445 | 569 | För konstruktioner i vatten eller påverkade av vatten beaktas vattentryck, inklusive strömningstryck och dynamiska krafter orsakade av snabba vattentrycksförändringar eller av vågor. Jfr NR 1 kapitel 6:23. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 42 | 174 | 51 | 450 | 197 | 1.4 Material, bestämning av karakteristiska värden 1.41 Karakteristiska värden på jordparametrar Karakteristiskt värde på en geoteknisk parameter skall bestämmas med utgångspunkt från dess medelvärde. I förekommande fall skall värdena dock först ha korrigerats med hänsyn till inverkan av undersökningsmetod, tidsvariation etc. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 42 | 174 | 200 | 448 | 390 | För friktionsjord bestäms vanligen de karakteristiska värdena på jordens egenskaper indirekt genom någon form av sondering eller in situ-provning (Bergdahl, Ottosson 1984). En ny metod för klassificering av friktionsjord baserad på sonderingsresultat, tabell 1:3, har framtagits. Klassificeringen grundar sig på jämförelser mellan sonderingsresultat från olika metoder och i litteraturen förekommande samband mellan son- deringsmotstånd, inre friktionsvinkel och elasticitetsmodul och är främst avsedd att användas vid dimensionering av grundläggningar med plattor. Värdena har ej belastats med någon säkerhetsfaktor. Observera att klassificeringen skiljer sig från tidigare svensk praxis och från Svensk Byggnorm 1980 samt Bronormerna 1976 och 1988, men överensstämmer med internationell praxis. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 42 | 174 | 387 | 450 | 514 | När resultat av endast vikt- eller hejarsondering föreligger väljs det för intervallet lägsta värdet på friktionsvinkel och modul. I fall då såväl vikt- som hejarsonderingsresultat finns tillgängliga och vid utvärdering ger olika resultat bör vid utvärdering av friktionsvinkel eller elasticitetsmodul de lägsta erhållna värdena användas. Vid större skillnader är det normalt bäst att göra kompletteringar med spetstrycksond. Om resutat av spetstrycksondering föreligger kan rätlinjig interpolering göras mellan gränsvärdena i respektive fasthetsklass. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 42 | 173 | 516 | 444 | 566 | För finsilt måste särskild bestämning av inre friktionsvinkel och elasticitetsmodul göras med t ex laboratorie- eller in situ-provning (pressometer, dilatometer). |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 42 | 173 | 568 | 446 | 630 | I siltig eller lerig friktionsjord eller svämsediment med visst organiskt innehåll kompletteras sonderingarna med provtagning och ödometerförsök eller in situ-provning med t ex pressometer eller dilatometer. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 43 | 29 | 57 | 445 | 344 | Tabell 1:3 Karakteristiska värden på föktionsvinkel och E-modul för naturligt lagrad friktionsjord be- dömda med ledning av sonderingsresulfat. [[Relativ fasthet; Trycksond (TrS) spetsmotstånd qck MPA; Friktionsvinkel^1 φ0k; E-modul^2 Ek MPa; Viktsond^3 Vimk hv/0,2 m; Hejarsond^4 Hfa(netto)k sl/0,2 m]; [mycket låg; 0 - 2,5; 29 - 32; <10; 0 - 10; 0 - 4]; [låg; 2,5 - 5,0; 32 - 35; 10 - 20; 10 - 30; 2 - 8]; [medelhög; 5,0 - 10,0; 35 - 37; 20 - 30; 20 - 50; 6 - 14]; [hög; 10,0 - 20,0; 37 - 40; 30 - 60; 40 - 90; 10 - 30]; [mycket hög; >20,0; 40 - 42; 60 - 90; >80; >25]] 1) Angivna värden gäller för sand. För siltig jord görs avdrag med 3°. För grus tillägg med 2°. 2) Angivna värden på E-modulen motsvarar sättningarnas 1O-årsvärde. Vissa undersökningar tyder på att dessa värden kan vara 50% lägre i siltig jord och. 50% högre i grus. I överkonsoliderad friktionsjord kan modulen vara betydligt högre. Vid beräkning av deformationer vid större grundläggningstryck än vad som motsvarar 2/3 av en plattas dimensionerande bärförmåga i brottgtänstilistånd bör modulen halveras för större påkänningar. 3) Före bestämning av relativ fasthet skall viktonderingsmotstånd erhållet i siltig jord reduceras genom division med 1,3. 4) Med Hfa(netto) avses spetsmotståndet dvs det totala neddrivningsmotståndet reducerat med mantelfriktionen pä sondstången. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 43 | 170 | 340 | 444 | 504 | Vid bedömning av sonderingsdiagram skall extremvärden som orsakas av t ex sten ej beaktas. Sådana extremvärden är t ex vanliga vid spetstrycksondering eller viktsondering i grus. I sådana fall ger hejarsonden ofta ett bättre mått på medelfastheten i jorden. Även i siltig jord kan ibland mycket höga sonderingsmotstånd uppstå för såväl vikt- som hejarsond. I sådana fall bör in situ-provning väljas för kontroll av de geotekniska parametrarna. Vissa undersökningar tyder på att man även vid spetstrycksondering kan få spetsmotståndsvärden som är högre än vad som motsvarar den siltiga jordens hållfasthets- och deformationsegenskaper. Detta kan beaktas genom de anvisningar som ges ovan för användande av tabell 1:3. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 43 | 170 | 507 | 444 | 636 | Närmast markytan är sonderingsmotståndet också lågt beroende på de låga spänningarna i jorden. I lös jord är detta skikt upp till ca 1 m medan det i fastare jord kan vara upp till 3 m. Hänsyn till detta skikt behöver normalt ej tas om inte grundläggning utförs på eller mycket nära markytan. Vid grundläggning nära markytan väljs medelvärdet av sonderingsmotståndet från grundläggningsnivån till djupet b (plattbredden) under plattan som utgångspunkt för bestämning av jordens karakteristiska värden. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 44 | 171 | 49 | 446 | 125 | Även vid eller något över grundvattenytan får man en reduktion av sonderingsmotståndet. Normalt kan man bortse från denna reduktion om inte grundläggning skall ske vid eller närmast över denna nivå. I så fall tas hänsyn härtill som vid grundläggning nära markytan. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 44 | 160 | 126 | 448 | 556 | Exempel på utvärdering av medelvärden från spetstrycksondering visas i figur 1.1. Figur 1.1 Exempel på medelvärdesbildning ur spetstrycksonderingsresultat. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 44 | 168 | 549 | 452 | 624 | Eftersom man vid geotekniska undersökningar ofta finner ett något lösare skikt ett stycke under markytan är det viktigt att man kontrollerar dimensioneringen för ett sådant lösare skikt med lägre karakteristiska värden. Vid geokonstruktioner i GK2 och GK3 kan även andra undersökningsmetoder bli aktuella t ex triaxialförsök på upptagna jordprover, pressometer- eller dilatometerprov i fält, Larsson, Sällfors (1988). En systematisk genomgång av hur olika faktorer påverkar friktionsvinkeln i friktionsjord har gjorts av Larsson (1989). För att kunna göra en fullständig utvärdering av inre friktionsvinkeln erfordras enligt Larsson minst tre triaxialförsök vid olika förhållanden. Vid höga grundpåkänningar är det viktigt att beakta friktionsvinkelns spänningsberoende. Friktionsvinkeln minskar vid ökad spänning. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 45 | 172 | 183 | 445 | 270 | För sådana fall där en friktionsjords sammansättning har klarlagts men några andra undersökningsresultat ej finns kan jordens inre friktionsvinkel bedömas genom ett försiktigt val utifrån värdena i tabell 1:4. Svårigheten kan här vara att korrekt bedöma jordens lagringstäthet. Har man ingen uppfattning härom kan de lägsta värdena väljas. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 45 | 172 | 279 | 444 | 491 | Tabell 1:4 Exempel på karakteristiska värden på friktionsjords inre friktionsvinkel φk, Larsson et al (1984). [[Lagringstäthet; Jordart: Silt; Sand; Grus; Sandmorän; Grusmorän; Makadam; Sprängsten]; [Löst lagrad; 26°; 28°; 30°; 35°; 38°; 30°; 40°]; [Fast lagrad; 33°; 35°; 37°; 42°; 45°; 38°; 45°]] Tabellvärdena för makadam och sprängsten kan anses gälla för vittringsbeständiga kristallina bergarter. För tolkning av lös respektive fast lagring kan följande rekommendation ges. Sand kan anses löst lagrad vid ett viktsonderingsmotstånd < 15 hv/0,2 m och fast lagrad för ett sonderingsmotstånd > 30 hv/0,2 m. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 45 | 171 | 493 | 444 | 594 | I de fall inga värden på friktionsjordens sättningsegenskaper framtagits eller direkta beräkningsmetoder enligt kapitel 2 till- lämpas kan de i tabell i :5 angivna värdena på jordens elastici- tetsmodul, Ek, användas. Dessa värden, som härrör från Svensk Byggnorm 1980, ger normalt för stora defonnationer varför det är bättre att basera deformationsberäkningarna på faktiska undersökningsresultat. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 45 | 171 | 597 | 446 | 634 | Vid bestämning av karakteristiska värden på sättningsmodul Ek eller där man använder karakteristiska värden på sonderingsmotstånd för sättningsberäkning är det viktigt att man tar hänsyn till såväl variationerna i sonderingsmotståndet som fördelningen av spänningstillskottet i jorden. Detta kan göras antingen genom att man gör medelvärdesbildning och deformationsberäkning skiktvis eller beräknar ett viktat medelvärde enligt Parry (kapitel 2.64). |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 46 | 173 | 145 | 442 | 420 | Tabell 1:5 Exempel på försiktigt valda karakteristiska värden på friktionsjords elasticitetsmodul, Ek. [[Jordart; Relativ*) fasthet; Elasticitetsmodul Ek MPa]; [Morän; mycket låg-låg; 10]; [Morän; medelhög-hög; 20]; [Morän; mycket hög; 50]; [Grus; medelhög-mycket hög; 40]; [Grus; mycket låg-låg; 10]; [Sand; medelhög-mycket hög; 20]; [Sand; mycket låg-låg; 5]; [Silt; låg-mycket hög; 10]; [Silt; mycket låg; 2]; [Packad sprängstensfyllning; -; 50]; [Packad grovkornig morän; -; 30]; [Packad friktionsjord; -; 30]; [Packad finjord; -; 10]] *) Jfr Tabell 1:3 |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 46 | 172 | 416 | 447 | 504 | Eftersom spännings-deformationssambandet för jord inte är rätlinjigt kan det vara betydelsefullt att göra en särskild utredning av deformationerna i jorden. Jfr Andreasson (1973) och Larsson (1982). Speciellt gäller detta vid överkonsoliderad jord, tex med speciella ödometer- eller kompressometerförsök eller med plattförsök. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 46 | 173 | 506 | 450 | 593 | För morän tillämpas normalt de regler som anges ovan för friktionsjord varvid företrädesvis hejarsond används för fasthetsbestämning. För mycket fast bottenmorän med hejarsonderingsmotstånd >25 sl/0,2 m tillämpas de högsta karakteristiska värdena enligt ovan eller de värden på dimensionerande grundtryck som anges i kapitel 3. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 46 | 173 | 595 | 444 | 632 | För berg kan där totalstabiliteten ej behöver ifrågasättas dimensionerande grundtryck enligt kapitel 3 tillämpas. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 47 | 171 | 58 | 444 | 209 | För kohesionsjord uppmäts normalt jordens odränerade skjuvhållfasthetsvärden in situ med vingsond och/eller i laboratorium med fallkon, Larsson (1982), Bergdahl (1984). I båda fallen skall varje uppmätt hållfasthetsvärde korrigeras med hänsyn till jordens flytgräns (wL), Larsson et al (1984). Därvid skall varje hållfasthetsvärde korrigeras med den korrektionsfaktor som motsvarar tillhörande flytgräns, figur 1.2. Således krävs vid korrigering av vingsondvärden bestämning av flytgränsvärdet (wL) i samma borrpunkt. Om flytgränsen wL överstiger 200% sätts korrektionsfaktorn = 0,5. Högre korrektionsvärde än 1,2 tillämpas ej. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 47 | 171 | 432 | 435 | 476 | Figur 1.2 Rekommenderad korrektionsfaktor för hållfasthetsvärden bestämda med vingborr och fallkon i kohesionsjord, Larsson et al (1984). |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 47 | 171 | 475 | 445 | 637 | Förutsättningen för att dessa korrektionsfaktorer skall kunna ge användbara skjuvhållfastheter är att vingsond och fallkonprov ger normala resultat för jordarten i fråga. Ett kriterium på att normala resultat erhållits i normalkonsoliderade och lätt överkonsoliderade skandinaviska jordar är att hållfasthetsvärdena i stort följer den s k Hansbos relation: τv,k = σ'c * 0,45 wL (Hansbo 1957) (1.1). där τv = hållfasthetsvärde från vingprovning. τk = hållfasthetsvärde från fallkonförsök. σ'c = förkonsolideringstryck. wL = flytgräns |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 48 | 175 | 96 | 451 | 225 | Vid bedömning av rimligheten i hållfasthetsvärdena bör dessa sålunda jämföras med Hansbos relation. Är hållfasthetsvärdet ovanligt högt finns stor risk att det behöver reduceras mer än den generella korrektionsfaktorn anger och är det ovanligt lågt, är sannolikt att kompletterande undersökningar ger högre hållfasthetsvärden. Några slutsatser utöver dessa kan dock ej dras och den empiriska relationen kan aldrig ersätta verkliga försök. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 48 | 175 | 225 | 449 | 388 | Det karakteristiska värdet för den odränerade skjuvhållfastheten cuk väljs med utgångspunkt från medelvärdet av korrigerade mätresultat. Hållfastbetsvärden korrigeras enligt följande: cu = μτv (1.2a). cu = μτk (1.2b). där: cu = odränerad skjuvhållfasthet. μ = korrektionsfaktor. τv = hållfasthetsvärde bestämt med vingborr. τk = hållfasthetsvärde bestämt med fallkon |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 48 | 175 | 389 | 454 | 491 | De korrigerade hållfastheterna sammanställs som en hållfasthetsprofil. En ingenjörsmässig bedömning görs av värdena med hänsyn till jordens övriga egenskaper. Efter eventuell uteslutning, komplettering eller modifiering av värden som bedömts oriktiga beräknas medelvärden av de korrigerade hållfastheterna som då utgör karakteristiska värden på skjuvhållfastheten cuk. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 48 | 175 | 492 | 449 | 554 | Hållfasthetsprovningen kan kompletteras med resultat från dilatometerförsök (Larsson 1989) och spetsportrycksondering (Lunne & Kleven 1981) i fält och direkta skjuvförsök i laboratorium. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 48 | 174 | 556 | 450 | 631 | I de fall stora olikheter uppkommit mellan med olika metoder bestämda skjuvhållfasthetsvärden eller när få värden finns kan empiriska värden på jordens skjuvhållfasthet erhållas från jordens förkonsolideringstryck, σ'c bestämt med ödometerförsök, och flytgräns, wL. Larsson et al (1984). Även i andra fall kan det vara lämpligt att på detta sätt skaffa sig en säkrare bild av skjuvhållfasthetsfördelningen i jorden. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 49 | 168 | 97 | 442 | 236 | I lerområden är normalt det översta skiktet, den sk torrskorpan, om 1-3 m fastare än underliggande lera. Denna är till följd av många nedfrysningar och uttorkningar genomkorsad av en mängd sprickor som minskar jordens bärförmåga. På grund härav bör det karakteristiska värdet på skjuvhållfastheten i torrskorpelera, cuk sättas till halva medelvärdet av de uppmätta skjuvhållfasthetsvärdena τv, och τk dock högst till 50 kPa och lägst till lägsta korrigerade medelvärde av τv och τk närmast under torrskorpan, figur 1.3. Någon extra korrektion med hänsyn till flytgränsen wL görs således ej. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 49 | 169 | 401 | 417 | 434 | Figur 1.3 Exempel på bestämning av karakteristiska värdet på skjuvhållfastheten i lera. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 49 | 169 | 436 | 442 | 525 | I lerrika lermoräner (>30% ler) kan jordens hållfasthet bestämmas med enaxliga tryckförsök på laboratoriepackade prover, Hartlen (1974), varvid det karakteristiska värdet på skjuvhållfastheten sätts till medelvärdet av provningsresultaten. Vid lerfattiga lermoräner (<15% ler) utförs dränerade triaxialförsök på inpackade prover. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 49 | 168 | 526 | 442 | 602 | Deformationsegenskaperna i kohesionsjord beror av ett flertal faktorer: Förkonsolideringstryck, flytgräns, belastningstid m m varför bestämning av de karakteristiska värdena här måste utföras med ledning av ödometerförsök på upptagna ostörda jordprover, se kapitel 2.67. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 50 | 176 | 45 | 459 | 303 | För beräkning av de momentana elastiska sättningarna i lera kan följande värden på elasticitetmodulen Ek användas: Normalkonsoliderad lera; Ek = 150 cuk (1.3a). Överkonsoliderad lera; Ek = 250 á 500 cuk (1.3b). Alternativt beräknas modulen, Larsson (1986) för normalkonsoliderad och lätt överkonsoliderad lera ur uttrycket: Ek = (215 cuk ln F)/(Ip) (1.4) där: F = totalsäkerhetsfaktorn mot skjuvbrott (beräknad utan partialkoefficienter). Om totalsäkerhetsfaktorn är okänd kan F ersättas med γm * γn. Ip = plasticitetsindex. Saknas andra värden kan Ek i torrskorpelera sättas till 10 MPa. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 50 | 176 | 304 | 456 | 404 | Vid sättningsberäkning i lermoräner används ett karakteristiskt värde på kompressionsmodulen Mk bestämd med ödometerförsök vid andra pålastningsgrenen inom aktuellt spänningsintervall, figur 1.4. Även dessa försök kan utföras på laboratoriepackade prover, Den sålunda bestämda modulen M gäller vid förhindrad sidoutvidgning vilket kan anses motsvara fallet med en stor lastyta vid begränsat jorddjup. För att beräkna sättningar vid små plattor relativt jorddjupet bör elasticitetsmodulen E användas. Sambandet mellan M och E beror av tvärkontraktionstalet v. Vid tex v = 0,33 kan E sättas lika med 0,67 M. För normalfallet kan E = 0,75 M användas. Även pressometerförsök kan användas i lermorän. Om inga försök utförts kan det karakteristiska värdet på elasticitetsmodul, Ek försiktigt väljas till 10 MPa. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 50 | 174 | 409 | 451 | 620 | Figur 1 :4 Exempel på bestämning av karakteristiskt värde på kompressionsmodulen M på inpackad lermorän. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 51 | 169 | 162 | 444 | 312 | 1.42 Karakteristiskt värde på grundvattentryck Som karakteristiskt värde för grund- eller porvattentryck uk väljs medelvärdet av årsvisa maxvärden (alternativt minvärden). Vid beräkningar är man ofta beroende av högsta eller lägsta grund- eller porvattentryck. Härvid får man på grundval av andra långvariga mätningar i regionen göra en prognos för högsta (Umax) och lägsta (umin) portrycken för den aktuella jordlagerföljden. Ofta används härvid extremvärden under en 50-årsperiod. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 51 | 170 | 322 | 441 | 447 | 1.43 Karakteristiskt värde på jordmäktighet Som karakteristiskt värde för jordmäktighet dk väljs det nominella måttet som anges på ritning eller i beskrivning. Det förutsätts här att man vid utvärdering av de geotekniska undersökningarna samt uppställandet av dimensioneringsförutsättningarna i övrigt gjort en bedömning som motsvarar det för konstruktionen farligaste fallet. |
SGI - Plattgrundläggning | sgi-plattgrundlaggning.pdf | Handböcker | 51 | 170 | 453 | 443 | 640 | 1.5 Bestämning av dimensionerande värden 1.51 Dimensionerande materialparametrar Allmänna krav på material och dimensioneringsvärden för materialparametrar anges i NR 1 kapitel 6:1 varvid det dimensionerande värdet på en materialegenskap enligt partialkoefficientmetoden tecknas: fd = (fk) / (η γm γn) (1.5). där: fk = det karakteristiska värdet på en materialegenskap, t ex skjuvhållfästhet, elasticitetsmodul etc. η = en faktor som beaktar de systematiska skillnaderna mellan en provkropps och en konstruktions materialegenskaper. För jord och berg sätts η=1,O. Eventuell skillnad beaktas i stället vid val av fk. γm = en partialkoefficient som beaktar osäkerheten i en materialegenskap. Jfr tabell 1:6b och 1:7. γn = en partialkoefficient som beaktar säkerhetsklassen. Jfr kapitel 1.1. |
Subsets and Splits