Split (2)

train · 600k rows

flatten_chunked_text stringlengths 1 33.5k
»Om ni visste» — började han sedan med svag stämma, som om hans krafter icke räckte till att tala högre — »om ni visste, herr von Rosenberg, hvilket arbete, hvilket själsförtärande slit» — rösten blef starkare i stigande crescendo — »hvilken uthållighet, hvilken möda!» — det sista ordet utslungades med full kraft och upprest hufvud — »det fordras att vara ledare för ett företag som mitt» — nu sjönk hufvudet åter, dödligt utmattadt, ned på kudden — »så skulle ni inte förvåna er öfver, att ni finner mig utsträckt på en chäslong.» Max försökte inpassa något om, att detta icke förvånade honom, men skådespelaren lät honom icke komma till orda; han var tydligen midt inne i sin roll. »Jag är trött — ja, herr von Rosenberg, jag blygs inte för att visa er det — men jag har arbetat sedan kl. 6 i morgse, i ett enda sträck, utan uppehåll! Jag har mejslat lifvet ut — det lefvande lifvet! — i uttryck, i minspel, i tonfall — arbetat som en bildhuggare i sin lera fast mitt råmaterial är ädlare: lefvande kött och blod! Hvarje nyans, hvarje skiftning måste jag lära dem — mina skådespelare — jag måste blåsa min anda in i deras näsor — liksom Gud Fader gjorde en gång — jag måste ge dem min själ.» — Detta sista ord formligen hvästes fram och härmed hade Anders Ericson hunnit så långt ned i tonskalan, som hans röst tillät; nu gick uttrycket öfver i något mjukt och blidt, en sorgset vek öfverlägsenhet, som stämde förträffligt samman med orden.
En tidigare studie av Lindholm med flera i slutet av förra året ifrågasatte användning av atenolol. Det gjorde också den stora ASCOT-studien tidigare i höst. Beta-blockerare bör inte vara förstahandsvalet vid okomplicerad hypertoni.
I Mälaren ligger en ö, som heter Björkön. Det finns där en däld, som kallas »den svarta jorden», därför att myllan är blandad med kol från forna eldstäder. Och där har det framgrävts en mängd sönderslagna fat, krukor och glas, ibland också dyrbarheter och mynt ända från Arabien. Ja, det har till och med hittats lerstycken med tydliga avtryck efter fingrarna på de trälar, som för tusen år sedan stodo där och tätade sin herres stugvägg. Under någon eldsvåda ha lerstyckena så råkat att bli brända och därigenom bevarats. Både hedniska askurnor, små kristna kors och rostiga spikar efter likkistor ha blivit upptagna ur de gamla gravarna på ön, och utanför stranden synas ännu vid lågt vatten de ekpålar, som burit landningsbryggorna. Där låg den rika köpstaden Birka. En gång en sommarkväll var det mycket folk samlat. De, som inte fingo husrum i staden, bodde utanför i lövhyddor. På lekvallarna stojade ungdomen och drog sedan under skämt och sång upp till berget, ty där stod en ringborg av grova kullerstenar, och från den var utsikten vid och fri. En behaglig svalka uppfriskade luften. Husen, som voro av trä och ibland av flätverk överklenat med lera, speglade sig mellan alar och hängbjörkar i det stilla vattnet. Livligast gick det till nere på bryggorna, ty flera utländska skepp hade nyss lagt till, och yllevävnaderna från Frisland hade strykande åtgång. Främlingarna, som klättrade i land, hade mycket att bära, men två av dem voro tomhänta. Det var en mörklagd tjugoåttaårig benediktinermunk från klostret Corbie i Picardie och hans vän munken Vitmar. Själv hette han Ansgar, och han tog genast den första, som han mötte, om halsen och kysste honom på båda kinderna. »Vi ha blivit utplundrade av vikingar», sade han med frisk och vänlig glättighet. »De togo ifrån oss allt vårt, till och med böckerna och de skänker, som vi hade med oss från kejsaren till er konung. Nu ha vi ingenting att betala husrum med. Jag undrar, vem som vill hysa två så utblottade resenärer?»
Sålunda har, såsom kommittén själf anmärkt, själfdeklarationens införande kommit den taxerade inkomsten att långt mer än förut närma sig den verkliga, hvarigenom den förras ökning blifvit större än den senares; äfven i öfrigt äro höjda taxeringsvärden, särskildt af skogsfastigheter, utan tvifvel i många fall delvis förorsakade blott af noggrannare uppskattning af den verkliga förmögenheten eller inkomsten, medan de starkt stigande inteckningsbeloppen ej fråndragits. Därtill kommer, att de höjda fastighetsvärdena i städerna till stor del blott bero på högre hyror, hvilket ju blott innebär en ändrad fördelning af penningarna mellan hyresvärd och hyresgäst, ej en ökad nationalinkomst. Slutligen — och det torde vara det viktigaste — har i kommitténs kalkyl ej tagits någon hänsyn till de kommunala utskyldernas stegring, ehuru denna är ojämförligt starkare än statsutgifternas och äfven i framtiden måste förbli det, då kommunernas skuldsättning ökas oerhördt. Dessa utgifter måste naturligtvis bestridas ur samma nationalinkomst som statsutgifterna, och däraf följer alltså, att dessas förmåga att bära ökade statsutgifter proportionsvis förminskas. Att af detta utan nya undersökningar draga bestämda slutsatser, om kommitténs beräkning är för hög eller för låg, gårSVERIGES FÖRSVAR 83 tydligen ej — men såsom inledningsvis antyddes, är detta icke heller af någon mycket stor vikt. Skall man våga en gissning, går den ut på, att de nyss antydda mindre korrigeringarna i kalkylen komma att sänka den, men att mera djupgående nationalekonomiska undersökningar skulle föranleda dess höjande. Ett moment i försvarsfrågans ekonomiska sida, som mer än något annat skulle behöfva utredas, faller alldeles utanför den nu berörda frågan och har därför på intet sätt fått sin tillbörliga behandling i betänkandet. Det gäller orsakerna till att vår härorganisation är så dyr. Ingen anmärkning mot densamma är vanligare och ingen mera berättigad. Endast i en af Öfverdirektör Widell utarbetad bilaga till betänkandet har man erhållit några jämförelser mellan försvarsutgifterna i Sverige och andra länder, beräknade efter dessa utgifters förhållande till de olika ländernas hela budget. Såsom äfven utredningens författare framhåller, är det emellertid mycket svårt att härur vinna något tillförlitligt resultat.
NFN efter ett namn betyder, att detta fastställts av Nordiska farmakopénämnden; INN efter ett namn betyder, att detta föreslagits eller rekommenderats av WHO. Socialstyrelsens kungörelse (1976:104). Förteckning I Cannabis, varmed förstås de ovanjordiska delarna av varje växt av släktet Cannabis (med undantag av frön), från vilka hartset icke blivit extraherat. Cannabisharts, varmed förstås det från cannabisväxten insamlade hartset antingen obehandlat eller renat.
‡‡ 1087 son vndherbwghin iocep och mich swa som iach war ødhmywk j werldhene kwnnogh ensampnom gwdhy och iocep Swa ær iach och nw ødmywk sytiandhe j høxsto sæthe redhaboen at presentera gwdhy alla skælika bøne ok somlikom swarar iach vm gwdhelike inskywtilsse och till somlika thalar iach lønlikare swa som gwdy tækkis ¶ Aff jomffrw marie optakilsse till hymmeriike \|xxvi capitulum / de assumpcionis maria NAr iach var j valle iosaphat a bønom vedh ærafwlla iomffrw maria graff Tha syntis mich the samma iomffrvn skynandhe mædh myklo skini sæghyandhe Athwakta dotther Iach leffde xv aar j værldhene sedhan myn son foor op till hymmeriikis och swa longhan thyma øffwer ath som ær fran hælghe torsdagh och till myn dødh nar iach var optakin til hymmeriikis Och tha lagh myn lechama dødher xv dagha j thæsse graffwene Ther æpther var iach optakin til hymmeriikis mædh otalikom hedher och glædhy Och the klædhen j hwilkom iach war iordath atherbliffw tha j thæsse graffwene
man ju utan vidare omständigheter låna i en bank eller var som helst, och mot billig ränta... Varför skulle man vända sig till en tegelhandlare, om man hade säkra namn? Ja, svarade han kallblodigt, jag hoppas att de namn, som jag har på förslag, inte skola komma att förorsaka några svårigheter. Tegelhandlaren betraktade honom förvånad. Jag hoppas detsamma, sade han med ett varmt och hjärtligt tonfall, som föreföll Tomas så gammalt och bekant, att han nästan blev rädd. Det var alltså villkoren, som min herre önskade höra. För en så liten summa och med en alldeles ny klient beräknar jag inte lånet längre än till tre månader. Vi skriva då papperet på 375, med 6 procents ränta. Han gick fortfarande av och an i rummet med händerna på ryggen. Plötsligt tvärstannade han mitt framför Tomas, i det han återtog sin första attityd med ryggen mot pulpeten och det ena benet slängt i kors över det andra. Är min herre myndig? frågade han tvärt. Tomas var som fallen från skyarna. Han reste sig likväl obesvärat och började knäppa sin ena handske. Myndig, ja naturligtvis är jag myndig, svarade han i den likgiltigt tankspridda ton han på sista tiden lärt sig att använda när det skulle ljugas. Man skulle alltså vara myndig också för att få gå till en tegelhandlare, och ha säkra namn, och fan och hans mor... Nå, låt oss då säga om onsdag vid den här tiden, med klara papper! Han följde Tomas till dörren. Weber, mumlade han för sig själv, Weber... Skulle min herre möjligen vara en son till professor Weber? Ja, svarade Tomas kort. Så, jaså... Hm. Ja, det finns nog utsikter till att vi skall kunna komma överens... Alltså på onsdag. Och han tillade med huvudet ut genom dörren: Akta er för trappan, det har gått en bit ur ett av de översta stegen. Värden här i huset bekymrar sig inte något vidare om sina medmänniskors liv och hälsa! Tomas tog hemvägen genom slottet. Han gick i tankar och såg varken till höger eller vänster. Han måste alltså skaffa ett par namn på ett eller annat sätt. Vart bär det hän Då han kom på yttre borggården, stannade han och tog sig åt huvudet: det stod med ens klart för honom, var han hade sett tegelhandlaren förut. En
«Var förnuftig, min söta flicka! » sade han, «hvad skall du der hos den tokige? Modigt kämpade väl den unge mannen i början emot den öfverhandtagande böjelsen, men olyckligtvis dukade förnuftet under i striden mot hjertat. Det var ett par minuters hemsk tystnad. Evelina spelade ett, för henne alldeles nytt stycke, och då hon flera gånger hade svårighet vid de konstigare passagernas utförande, och derom måste tillfråga sin lärare, fann hon hans ögon fästade på henne med ett uttryck, som tolkade fullkomlig frånvaro af all tanka, all besinning. Det hade lyckats den beskedlige majoren, att få dåren upp i kaleschen bredvid sig; de unga herrarna hade äfven satt sig upp, och nu uppsteg kusken. För närvarande var hans högsta önskan den att få se henne, och – så vanställd han var, ville han ändtligen fara med till Hjalmarsvik. Och hvad man skulle draga fördel af denna dag – en dag af glädje och frihet! Läkarens outtröttliga bemödanden återkallade snart hos henne lifsvärmen och blodets naturliga omlopp. Vid hans åsyn sam hon ånyo i tårar. Therese, som insupit så mycket vatten, var ganska sjuk och kunde på länge icke tala ett ord. Generalskan Törnsparre var mor; baron Palmcrona var far; Fabian var bror och älskare. «Frökens fot behöfver en snar hjelp, ty jag har endast hämmat giftets vidare spridande, och ett oväder är i annalkande. De sågo sig om: – en hisklig syn! det vansinnet skulle både hon och han dyrt få betala. Hennes harm öfver hans förmätenhet att förut ge tillkänna sin kärlek försvann allt mer och mer vid hans nu varande bemödande att dölja den, och hon beklagade honom i sitt hjerta. Nästan på samma sätt gick det de tvenne påföljande dagarna, men nu hade han ändtligen fått veta vägen till närmsta stad. Och nu vågade han knappt fråga: kanhända skulle festens prydnad saknas och kronan deraf uteblifva. «Min fröken! » sade han med den ljufligaste ton, hans röst kunde antaga, «min långa väntningstid har nu skridit till slut; ändtligen har den stund kommit, då jag, enligt ert löfte, har rätt att fordra ett afgörande svar. Hon andades djupt och tungt.
När man ser dem massvis, se de just ut som små studentmössor. ” Mina bli väl aldrig vackra ”, suckade Aina. Den gamla musiklärarinnan plägade ofta taga en liten eftermiddagspromenad fram och tillbaka just på denna trädgårdsgång, och denna kväll hade hon af det vackra månskenet lockats att göra den litet senare än vanligt. Louise tackade henne med en kyss, och doktorn, som hört orden och sett kyssen smålog mot dem båda. Och så inleddes Nils och Ainas bekantskap. Det är tur, att det är fröken Strömbergs födelsedag i morgon, annars hade jag aldrig kunnat – ” Flickorna svängde sig hastigt om och sågo till sin förskräckelse fröken Strömberg, som hört de upprörda rösterna, då hon gick genom korridoren, och nu kom för att se hvad som stod på. Så bad jag henne inte längre vara ond på oss, och det lofte hon, men hon tog löfte af mig att alldrig mer skrifva sådana slags aprilbref. ” Det beror till stor del på er två ”, ljöd svaret. Nu går du inte och pratar om det här vidare med henne, förstår du. Alla skrattade. ” Jag – jag har bara skrifvit ett bref till – till kungen ”, stammade hon. ” Vi få visst två par för sex kronor ”, anmärkte Bet, ” och det blefve nästan för mycket på en gång, eller hur? ” Tystnad. Men det hade jag ingen lust till; jag visste nog, att den gamla styggan satt och var glad öfver att hon fick en halftimme ledig. Detta berodde emellertid på att hon på Edsbromanér bar det dyrbara brefvet instucket mellan knapparna i sitt klädningslif. Farbror och tant fingo gå fram till Graneberg, och vi åkte hem, och hästarna krånglade inte en enda gång under hemvägen. Men där borta vid andra stranden, gungade vågorna mörka och allvarliga, ty skuggan från de skogbetäckta bärgen sträckte sig ut öfver dem. ” Det är just hvad jag gjort ”, återtog han allvarligt. ” Jag föreslår, att vi ge henne en vacker spetsjabot ”, återtog Annie, som var svag för modeartiklar. ” Vi tänkte gå upp i skogen och plocka linnéa ”, svarade Ejvor. ” Kära du, det där förstår du inte ”, utlät sig Lotte öfverlägset. ” Vi skola aldrig mer vara olydiga – inte ens i smyg.
De som först fylkade sig omkring hos nom vor0 de rotlösaste bland de rotlösa frikarernas medlemmar, unga borgars6 ner, som kriget fördärvat och gjort til äventyrare, som inte mera kunde oct önskade utöva något annat yrke än kri. gets. Mordet på värnlösa motstånäart upphöjdes till hjältedåd i fosterlandet: tjänst. Kärntruppens mentalitet - för, evigandet av en ytterligare förråad krigs anda - satte sin prägel på hela rörel, sen. Och i allians och rivalitet med riks värnet (den enda grupp i Tyskland, son fört och för en hard och verkligt konse kvent klasskamp) är det dessa äventy rare, som nu behärska Tredje Riket. Hitler vann folket med sina tändandi ord. Men han hade hela tiden god hjäll av mäktiga samhälleliga krafter: ekono misk av den decimerade metallindustrin, som hoppades på rustningsuppdrag, moralisk hjälp av militärerna, den könservaSvaret ... (Forts. fr. sid. * ande uttalanden av tacksamhet mot den rom talat och förhoppningar om att frelen måtte bevaras. Där skriver t. ex.: n engelsk präst och nedkallar Guds välrignelse över den, s o m sa modigt vagat: e röst At vad miljoner rättskaffens och ippriktiga människor känna, oberoende iv ras och färg,. Representanter för fredsorganisationer i England och österrike ha sänt instämmande brev, där de, land annat ge uttryck ät de förhoppninqar världen fäster vid de skandinaviska länderna och deras roll i kampen mot kriget. En holländska meddelar, att hon skickat en artikel om talet till holländska reformerta kyrkan i Syd-Afrika, varifran hon kommer. Talet utsändes in extenso i massupplaga genom kvinnoorganisationernas nedrustningskommitte i Geneve, samt återgavs likaledes i sin helhet av den halvofficiella lourna1 des Nations samt de schweiziska kvinnoorganisationernas tidning Le Mouvement Feministe. Att det f. ö. omnämnts i tidningar över hela världen framgår av en del av breven, där brevskrivaren nämner i vilken tidning han läst referatet.
– «Du måste förlåta mig, om jag säger, att jag ej just har så stort förtroende till uppriktigheten af din sista skrupel. Säkert skulle du ej önska en förbindelse med Celestine, om du ett ögonblick trodde att en större eller mindre andel i Sätraholm skulle kunna ha inflytande på hennes hjertas val. För din framtid tror jag du kan vara lugn; ty ehuru väl äfven du torde komma att genomgå hårda pröfningar, så skall väl dock i tidens längd äfven din talang göra sig gällande och bli erkänd, och då – vårt tidehvarfs upplysning är en borgen för att ingen verklig talang i längden blir obelönt. För öfrigt, hvem har sagt, att du skall taga något bestämdt löfte af henne? Säg henne blott, att du älskar henne, och att det skulle vara din högsta sällhet, att i en framtid kunna göra henne säll.» Albert lyssnade uppmärksamt till sin äldre väns råd, och beslöt i sitt hjerta att följa dem. Men låtom oss nu gå upp i frökenkammaren, för att lyssna till hvad Celestine och Nanna kunna ha att säga hvarandra. «Hör du,» sade Nanna, i det hon kastade af sig shawlen och i stället tog på en shawlett, «hör du, hvad får jag egentligen den äran att titulera dig för? – fru – målerska – fru – artist? – jo det är vackert!» – «Jag tror du är lite tokig,» svarade Celestine, i det hon mot sin vana glädtigt svängde om ett par hvarf på golfvet, så att kjortlarne stodo vida som en klocka. – «Jo det var vackert, fru målerska – fru artistska – jo det låter gentilt!» gäckades alltjemnt Nanna, i det hon knöt ihop armarne på ryggen, och hennes lilla näpna figur sjelfsvåldigt svajade omkring rummet.
sophica skulle och så för sig taga 4 åhrs böker att revidera; den andra halfparten Doct. Lithman sade, att theologi hade i denne wekan något att göra med ordina tione ministrorum ecclesiae Dei, kunde altså de derföre intet haf:a tijd att öfwersee de böker, som dem woro tillslagne. 2. Påmintes om det som wid Communitetet skulle beställas. Tå lofwade Prof. Gartman på inspp. stipp, wägnar, att det de wid Communitetet hade till att bestella, skal med det snareste blifra effterkommet och uthrättat * Blef och resolverat, att Prof. Fornelius skulle genom giord påminnelse blif:a tillsagd, att gifwa en skrifftelig declaration ifrån sig på det kopparstycket han jempte sitt bref sände Consistorium, hwilket och samma dag af Notario blef effterkommet. 4. Om Erik Jöransons son blef frågat, om han under Acad. sorterar, som en student. Tå sades, att han ingen student wore. D oct Hoffwenius berättade, att han uthi societate Uplandorum intet wore ey heller har wäret 5. Mölnaren i Ulfwa blef bewiljat, att med sin egen omkostnad upsättia en ny qwarn, och henne sig till nytto bruka, till dess hon kunde betala sig. 6. Om spannemålen blef resolverat, att emedan Academien har begärt 10 dr för tunnan, föruthan tullen, men der detta intet kan fåås, will Academien sielf betala tullen, och för alt ihop hafwa 10 dr t:n. Om detta blef bewiljat att h. Rentemästaren skulle skrifwa dem wid Kopparberget till om, och wore Academien till fridz, att det der wid kunde blifta, hwar och icke, skulle då Consistorium, när swar blif:r gifwet, wara betenkter, hwad de här uthinnan måtte göra. Ifrån Stockholm war intet swar ännu kommet, altså kunde intet der om något talas.
ett par hoßer aff sin mans kläder och der till en fell. Och bleffwe der med aldeles förlychte, görendes henne hondstreckningh, att hon effther thenne dagh skall ware frÿ och okraffd för altt arff effther her Erich. [2] Michell Olßonn vpbödh Henrich Henrich ßows hus, belägitt vdi Marcus båtzmans grendh östenn till, och bor samme Henrich i Brennekÿrke sochn Io. Erich Biörnßon vp&öd 2 belthe, som [han] hade för saaköre i panth aff Jochim belthere på Södre malm 1°. Hustrv Karin och hennes mans Oluff skredderes erffwinger. Samme dagh stege vp i retten Michell Olßonn och Erich Biörnnßon rådmänn, fulmechtige giorde aff Peer Andersonn i Hoostadh och Peer Erichßon i Lÿdenâs, boendes vdi Södrala sochnn i Helßingelandh, salige framlidne Oluff skredderes i Helge lekamen e grendh erffwinger, giffwendes tilkenne, att iöinämpnde erffwinger wore aldeles wenligen wellförlykthe medh samme Oluff skredderes efftherlathne enkia, hustru Karin Peers dotter, vm altt arff, som de medh rette hade till att kreffie effther sin skÿldman Oluff både vdi löst och fast, så well vthen som innen staden, inthei vndentagendes, vdi så motto: först hade offthewämpnde Oluff och hans hustru welbetenchte vdi deres wellmacht giffwitt hwart annett den tridie peningh, så att henne war nu i altt arffwett twedelerne och erffwingerne en tridie partt tilfallitt, för hwilken 1/3 hon hade giffwitt dem ett för altt sextÿe daler peninger, medh hwilkett de lothe sigh aldeles well åthnöye, hwarföre iömämpnde fulmechtige nu in för retten giorde hustru Karin handstreckningh, att hon her effther skulle ware qwitt, frÿ, ledigh och löös för altt ÿttermere tilltall och effthermaningh om samme arff, der vpå hon vplade fridz skillingen effther lagen /o. Jöns Torchilßon. Samme dagh begärede Jöns Törchilßonn, att thenne efftherschriffne handschrifft motte vdi stadzens tenckebook bliffwe inschriffwin, hwilkett honom bleff efftherlatidt, meden hon fans till
67 Bulletin de l'Académie des Sciences de St. Pétersb. Tome II, N:o 68 N. Kal. XLIII. 297. 69 N. Kal. XLIII 297. 70 H. Neus, Ehstnische Volkslieder. I. Reval 1850, s. 3. 71 H. Kellgren, Nala och Damajanti, s. 11. 72 Ch. Ganander, Mythologia Fenn. s. 45, 46. 73 Castrén, Finsk Mytol. s. 66. 74 Satuja ja Tarinoita. II, s. 1-28. 75 R. Roth, Die Sage v. Dschemschid i Zeitschr. d. D. M. G. 1850. 76 Jfr L. Diefenbach, Vergleich. Wörterbuch d. Goth. Sprache. 78 W. Schott, ûber das Altaische oder Finnisch-Tatarische Sprachengeschlecht. Berlin 1849. 79 Pallas, Die Mongol. Volkerschaften. St. Petersburg 1776 & 1801. 80 N. Kal. IX, 29. 82 Jfr G. Rein, Försök till utredande af Fornfinnarnes Mythologie. 84 M. A. Castrén, Reisen u. Forsch. V, 1862, s. 230. 85 Om Ukko se Castrén, Finsk Mytol. s. 27-52. 88 Mythol. Fennica, s. 90. 89 H. Neus, Ehstnische Volkslieder. Reval 1850. I, s. 62. 90 Se Finlands Minnesv. Män 1854, s. 313. 91 I Fr. Rühs, Svea Rikes historia. Sthlm 1823, s. 30. 92 Finsk Mytologi s. 51. 93 Bulletin de l'Académie des Sciences de St. Pétersbourg. Tom. II,
- J a, hon var sån, fortfor gumman förklarande. Och när hon med tårar i Ögonen bad mig om hjälp, så gjorde j a g förstås mitt bästa. Ingen kan tänka sig så påhittig hon var. Den söndagen, j a g talade om, fanns det - gud hjälpe mig - i skafferiet inte mer än ett tjog ägg, en ask anjovis, ett skinkben och en bräckkorv, och fick vi inte ihop fem kallrätter och fyra varmrätter av det förrådet. Bara av korren fick vi fyra sorter. - Den konsten får ni lära mig. - Tacka gud frun inte behöver bry sin hjärna såsom min lilla fru. Det var hon, som hittade på alltihop. Utan sitt goda hjärta och sin stora kärlek hade hon minsann inte kunnat räkna u t a t t göra små köttbullar - sådana små hårdstekta med mycket lök i, som löjtnanten var så förtjust i - av innehållet i en korvbit. E n annan gång stuvade vi kalvhjärna av makrillmjölke. - Nu skarvar gumman bestämt? skrattade doktorn. - Mej, det ä r dagens sanning, och herrarna var minsann så belåtna med den kalvhjärnan, a t t en a v dem - ett riktigt matvrak med respekt till sägandes - höll tal för frun som husmor, och så drack de hennes skbl. De kunde de gott göra f ö r allt besvär och allt bekymmer hon hade f ö r dem. Men så blev hon klen det skulle j u komma en liten - och hon var trött för jämnan, ska j a g säga. 1 N:R 20 BÖSTR&T !l! FOR EYIHHOR 5 I Fättegångar HEM B RYGGERI ET F DAME=! !-! 1 STOCK HO&^ I Bevakning av mål i överrätter och Ambetsverk, Aktenskaps-, Arvsoch Testamentsrätt, Skilsmässor, Skogsoch Jordatvister, Beskattningsfiiigor m. m. biiiigt. 1 BESÖK I Säsongens nyheter nu inkomna i Dräkter, Kappor och Ulstrar. OBS.! Första klass tillskärare nu engagerad, variör vi kunna uppfylla alias ansprllk. OBS.! Humana priser. OBS.! Aven pB avbetalning om SA önskas.
noveller hvilkas lefvande och varma tonfall låta oss ana, att det själfbiografiska momentet är mycket starkt. Denna uppställning utvidgas att gälla också de vuxne i deras förhållande till världen. Också för dem gäller, att förnuftets rådslag komma till korta inför ett sammanhang, hvilket inte skapats af människorna, hvilket regeras af en logik af ett öfvermänskligt slag. Deras längtan riktar sig mot värden, som inte finnas i den form de önska sig. Och när de skola ge dem denna form, så fogar sig stoffet inte efter deras önskningar, och deras vilja nötes ut och deras kraft förspilles på de fåfängliga försöken. Allt ter sig så klart, och allt visar sig fylldt af hemlighetsfullhet ständigt möter, för människan i allmänhet, för konstnären i synnerhet, den »hemlighet som gör orden till böcker, husen till städer, och de rastlösa stjärnorna till ett oöfverskådligt universum». Det litterära uttrycket för denna känslobetonade och tämligen melankoliska syn på tingen saknar i märklig grad sentimentaliteten. Ur anblicken af detta motsatsernas spel, ur medvetandet om allt detta slöseri med kraft ger sig en stämning af ironi. Den förstärkes ytterligare genom en annan tanke. Middleton har sagt sig, att han och hans gelikar när allt kommer omkring kanske inte äro några riktigt lyckade representanter för det genomsnittsnormala förhållandet till verkligheten. Lefva drömmarne i den en smula som i fiendeland, så kan det mycket väl bero därpå, att de försummade rätta ögonblicket och sorglösa fortforo att glida fram på dagarnas ström i stället för att väga sina krafter och pröfva fakta. När de låta känslan lyfta sig ut ur dagen och med inbillningen försöka nå något som man inte når enbart genom den, så kan detta rätt väl vara resultatet af en i och för sig inte så litet komisk brist på själfbesinning. Längre kom inte Richard Middleton i sina betraktelser. I hans dikt ha den unga människans typiska sträfvan att göra upp med frågorna om världen och hennes undran inför de mysterier, hon upptäcker i den, fått ett vackert och lefvande uttryck. WILHELM RAABE. Wilhelm Raabe: Hungerprästen. Roman. F. C. Askerberg, Uppsala. Wilhelm Raabes berömda roman Der Hungerpastor fyller dessa dagar
Historiska och genetiska data kan tala för att den är helt ny. i denna influensastam har kunnat återvinnas ur gamla preparat och ur en nedfrusen indiankvinna från Alaska. Fakta Detta är exempel på hur epidemier uppstår ur förändringar, såväl i mikroorganism och värd som i den miljö bägge vistas i. Fysikaliska faktorer utgörs bl a av väder och klimat och de långsiktiga förändringar i dessa som kan skönjas. Framtidens infektioner Trots den förbättrade folkhälsan under 1900-talet drabbades Sverige av bl a upprepade polioepidemier fram till 1950-talet. Megastäder, ny teknologi, rubbade ekosystem och nya samhällsfenomen ger epidemiologin en ny dimension - och nya emerging infections. Martin Holmberg, överläkare, infektionskliniken, Akademiska sjukhuset, Uppsala ([email protected]) Risk för smittspridning måste minimeras tidigt; erfarenheterna från Toronto visar att om man missade ett fall av SARS kunde upp till 50 sekundärfall följa innan man fick kontroll över situationen. Ytterligare epidemier av meningoencefalit orsakad av andra enterovirus än polio förekom också under 1950-talet, liksom stora salmonellautbrott. Termen nygammal för alla emerging infections har föreslagits, men det kan leda till en inställning att » inget är nytt under solen « och att det verkligt nya inte erkänns. * Ett nytt infektionshot (emerging infection) är ett fenomen där något har förändrats: antingen vår uppfattning om vad som är ett mikrobiellt hot, vår förmåga att upptäcka detta hot eller en verklig expansion av en mikroorganism. Det var till stor del en sjukdom som spreds på sjukhus, över 40 procent av fallen i Toronto var bland sjukvårdspersonal. En emerging infection ska ha visat en tilltagande trend under ungefär ett decennium. Man har ansett att den förbättrade hygienen ledde till att den tidigare endemiska infektionen, som smittat barn vid tidig ålder och med lindrigare konsekvenser, nu i stället tog ett epidemiskt förlopp på grund av det försämrade immunitetsläget, samtidigt som smittan fortfarande cirkulerade. Vad kan vi vänta av framtidens infektionshot? Av ekologiska faktorer är förändringar både i vektorekologi och djurreservoarer betydelsefulla för uppkomst av nya infektioner.
norna talrikt företrädda. Det finns K. B. Nej, Kv. I 1, arbetar ej för 1,738 domare, advokater och magis något parti utan är " vilde ". tratspersoner, 1,787 präster, 7,219 lä käre, 1,829 tandläkare, 1,117 arki tekter, 41 ingenjörer o. s. v. Bråsths Konditori " Ett väldigt gott bröd " Sinter Järntorget. Tel. 10212, bost. ankn. Vackra färgäkta Tvättyger. Färdiga och ritade arbeten ständig på lager. Hemslöjdsarbeten ss. möbeltyger, dukar, gardiner, kuddar och mattor. GÖTEBORGS NYA BEGRAVNINGSBYRÅ sista sidan 20 öre pr mm. Längre annonsering rabatt. Eftertryck tillätes gärna om " Kvin nornas Tidning ", med hela namnet utsatt, angives som källan. INNEHÅLL. Utlandskrönika i sammandrag. Kvinnliga präster. Ett kvinnligt storverk. Barnavårdsmannen. En intervju. Inom egna gränser. Muren. Snapshots. Två hus. Av Ragna Peters. Kvinnoöverflöd. Hur en affärskvinna bör sköta sig. Teater. Märkligakvinnor: Drottning Kristina. Av. S. Av T-g. Dahllöf. Medelklasshjälpen. Skyltdockan. Nyutkomna böcker. Av Luise Westkirch. UtlandsKröniKa i sammandrag Ställningen i Ruhr har under den gångna veckan icke undergått några större förändringar. Arbetet i gru vor och fabriker fortgår men järn vägstrafiken ligger till betydande del nere. M. Poincaré har inför franska deputeradekammarens utrikesutskott erkänt, att man i hela Ruhrområdet har i gång endast 70 tåg pr dag mot 1,200 under normala förhållanden, och att det är högst obetydliga kvan titeter Ruhrprodukter man lyckats överföra till Frankrike och Belgien. Under tiden stiger missnöjet hos det franska folket.
Tack vare mannens från San Francisco välvilja framställdes nu Mats såsom dennes biträde; – på den grund undgick den nykomne guldsökaren att uppvisa papper och på så vis kunde han snart efter den äfventyrliga resan få sätta sin fot i Battery Park. Som ingen af dessa tre, Mats, finnen och svensk-amerikanen, voro besvärade af stor packning klefvo de upp i en väldig tvåvåningsomnibus och i denna rullar man därpå af in i den larmande staden för att ändtligen stiga ur utanför en snygg »Saloon» vid en milslång avenue. – Nå, följer du nu med till Vestern? sporde svensk-amerikanen, sedan man väl kommit till bords vid en aptitretande lunch ... Jag blir inte gammal här, utan går redan med middagståget in åt landet. Du kan lika väl taga den vägen till Klondyke som någon annan. Och i mitt sällskap skall du säkrast kunna komma undan en hel del obehagliga äfventyr, ty en resa genom Förenta Staterna erbjuder än i dag mycket, som den oinvigde knappt med den största försiktighet kan akta sig för och mer än en har ’kommit bort’ under ett sådant försök att uppnå ’Vestern’ på egen hand. Finnen rådde Mats att utan betänkande antaga det erbjudna förslaget såsom något synnerligt gynnsamt. Han hade själf varit utsatt för äfventyr på en dylik resa, när han skulle helsa på hos en syster, som var bosatt i Denver i Colorado, d. v. s. ungefär två tredjedelar af vägen mellan Newyork och San Francisco. Och i Kansas var det icke heller så lätt att taga sig fram för en med förhållandena okunnig turist. Ännu värre skulle det bli, när man kom upp mot nordligare trakter, där Förenta Staterna tagit slut och med dem den lagliga ordning, som, på många ställen visserligen klen, dock erbjöd något skydd för resenärens börs och lif. Han ansåg allt nog, att Mats icke borde tveka samt hellre kosta på sig en biljett tvärs öfver Amerika pr järnväg än att som s. k. ’tramp’ eller luffare gnugga på slanten för att kanske förlora allt hvad han egde. Och så afgjordes det, att man redan samma dag skulle starta, nämligen svensk-amerikanen, Mr Jackson, och Mats.
Huru förord ske måge emellan them som hionalag bygga willia VI 21. Om mannens målsmansrätt för sin hustru; och om morgongåfwa VI 21. Om gifftorätt i bo VI 22. Huru mannen må hustruns fasta gods bortskipta, förpanta eller sälja: och huru theras gäld betalas skall: så och när hustru må kiöp sluta VI 23. Om afwittring och olaga sammanflyttning, förrän man går i annat giffte VI 24. Giör man eller hustru hor; eller löper man från sin hustru eller hustru från sin man; och huru barn upfostras skola ther ächtenskapzskilnad sker VI 25. Om kijf och osämja emellan man och hustru, och om the sig skillia till säng och säte VI 26. Huru med bo, och barnens uppehälle gånga skall, tå ächtenskap lagligen skils till säng och säte VI 27. Om medgifft eller hemfölgd VI 28. Förslag till Giftermålsbalk 1731 VI 29. Om laga giftermål, och hwar som gifftoman wara skal VI 29. Om them som ächtenskap med hwar annan icke bygga måge VI 30. Om fästning eller trolofning VI 32. Om skilnad i trolofningar VI 33. Om barn som aflas i fästom eller i twegifte, och om giftorätt i thy mål VI 34. Om giftermål emot föräldrars eller rätta giftomans wilja; och om giftoman hindrar giftermål VI 35. Huru lysning ske skal til laga giftermål, och om wigsel wägres eller uppehålles VI 35. Huru förord ske måge emellan them som wilja hionalag bygga VI 36. Om mannens målsmansrätt för sin hustru; och om morgongåfwa VI 37. Om giftorätt i bo VI 38. Huru mannen må hustruns fasta gods bortskipta, förpanta, eller sälja, och huru theras gäld betalas skal; så ock när hustru må köp sluta VI 40. Om afwitring och olaga sammanflytning, förr än man går i annat gifte VI 41.
Såsom nu om afthonen Carl Carlsson var dijtkommen och af allmogen mächta väl fägnadh och undfångin, så att hvilka icke finge rumm inn uthi stufvan att tala medh honom, stego the på takett att see honom gönom fenstredt, ther medh och en deel af takett föll inn i stufvan; allttså nyfikne voro the att förnimma, huru som emillan konungen och herttigen tillstogh i Östergöttlandh, thett han moste them så myckett han änndå viste allttsammans berätta. Menn öffver natten bekom han bref ifrån herttigen till sigh om slachttningen, som var vunnin emot kongen, och att alltt vore väl förlijktt; han skulle nu i Gudz nampn giffva folkett förlof hvar hem till sitt och förholla sigh stilla till riksdagen. Thetta hafver han andra dagen om morgonen kungiordt och låtidt upläsa för allmogen. Menn dalekarlarna svarade, såsom och sedan skedde, att the tviflade, om thenna förliking skulle haffva longdt beståndh, ty the hade ännu uthi minnet, huru som uthi thenna konungens herr faders konung Johans tidh onda rådhgiffvare alltidh haffva stichttadt oenigheet emillan honom och H. F. N:de, hvarföre begärade the draga neder i landet till konungen och herttigen, att the ville sådana rådzpersoner afskaffa. Ther på hade mann möda nogh att öffvertala them, huru thett kunde bliffva them illa uptagidt, så framtt the så starka till folk medh vapn och värijor skulle komma ther neder; hälst medhan the hade alla reda någedt volldsamligen handladt emot några, som till äfventyrs kunde oskylldige haffva varidt. Thett vore fast bättre, att the ödmiukeligen skreffve till konungen och hertigen
De segla långt bort till främmande trakter, och där kommer det att brista lös över människor, som jag inte känner och inte bryr mig om. - Men jag tycker inte om färgerna. Det var blott för en kort stund solen blänkte fram, ty molnen tätnade mer och mer. Men hur kommer det sig, att hon inte vill gå i kyrkan med sin mor och sin bror. Det var mörkt därinne; genom en stor reva i den trasiga rullgardinen föll en strimma av decembermorgonens knappa dager in och belyste dammet på skrivbordet. Och omkring dem står kvällen stor och tyst i gulröd sagoskymning. Man talade politik; herr Wenschen var frisinnad utan att likväl vara radikal på något sätt, men han blev oavbrutet överröstad av herr Grenholm och doktor Rehn, som i alla punkter hade fullkomligt lika åsikter, nämligen strängt konservativa. Han skulle köpa någon gengåva åt Märta. De sutto tysta och lyssnade spänt, medan sekund jagade sekund. Recke smålog skeptiskt. Tomas stirrade häpen på tornuret: det visade på halv två. Han ville fästa den vid hennes barm, men hon nekade förskräckt att taga emot den. - Hur var det - 300 kronor? Låg det några nya sorger, låg det kanske någon olycka gömd och väntade på honom i detta lilla oskyldiga vita kuvert? Hall betraktade henne tankfull. - Hon lovade att komma halv sju, och klockan är redan tre kvart. Hon hade säkert suttit där i flera timmar. I parken, vid svandammarna ... Och det var här de bodde. Han hade ansiktsuttrycket hos en man, som ansträngt lyssnar till en anekdot, åt vilken alla skratta, och i vilken han uppfattat allt, utom själva poängen. Och så erinrade han sig med ens, att hon nu troligen hade någon ny vårdräkt, som han ännu icke sett. De stodo båda och betraktade det. Greta satte den för munnen och tutade av alla krafter, tills hon icke förmådde mera; hon kiknade av skratt. - Vad gagnar att leva länge, då vi så föga förbättras? - Kommer du hem efter teatern i kväll, Tomas? Om ni har tid. Tomas och Märta började springa; vid mitten av bron var en genomfart för ångbåtarna och en tilläggsbrygga, och vid bryggan låg just en av Svartsjölandsbåtarna, på väg till staden.
Din Älskade! Tusen Tusen tack för de vackraste dagar i mitt ledsamma lif! {Juli eller augusti 1876.} Nu må Ni icke förtryta att jag efter utståndna kabaler icke kan infria min förbindelse till 1a Oktober; och Ni får icke hysa några dåliga meningar om mig för det. Beder August Strindberg
The judgment given on the appeal may be contested only: - in Belgium, Greece, Spain, France, Italy, Luxembourg and in the Netherlands, by an appeal in cassation, - in Denmark, by an appeal to the ' højesteret ', with the leave of the Minister of Justice, - in the Federal Republic of Germany, by a ' Rechtsbeschwerde ', - in Austria, in the case of an appeal, by a ' Revisionsrekurs ' and, in the case of opposition proceedings, by a ' Berufung ' with the possibility of a revision, - in Ireland, by an appeal on a point of law to the Supreme Court, - in Portugal, by an appeal on a point of law, - in Finland, by an appeal to ' korkein oikeus / högsta domstolen ', - in Sweden by an appeal to ' Högsta domstolen ', - in the United Kingdom, by a single further appeal on a point of law. The court with which the appeal under Article 37 (1) is lodged may, on the application of the appellant, stay the proceedings if an ordinary appeal has been lodged against the judgment in the State of origin or if the time for such an appeal has not yet expired; in the latter case, the court may specify the time within which such an appeal is to be lodged. Where the judgment was given in Ireland or the United Kingdom, any form of appeal available in the State of origin shall be treated as an ordinary appeal for the purposes of the first paragraph. The court may also make enforcement conditional on the provision of such security as it shall determine.
De senaste årtiondena ha medfört reformer på en hel del kulturområden, och ej minst inom denpedagogiska världen ha röster höjts och initiativ tagits i syfte att tillföra vår under de bokliga studiebördorna dignande ungdom ensund lifsglädje och en estetisk njutnings vederkvickelse som motvikt m o t läxläsning och lektioner. Vi syfta här på gymnastiken och de ordnade friluftslekarne samt på lärosalarnes prydande med konstverk. Den manliga skolungdomen har j u i gymnastiken ett ypperligt medel att stärka muskler och lungor, ett medel, som suppleras af härdande idrottsöfningar under årets alla tider. För våra flickskolors alumner spelar nog gymnastiken äfven en beaktansvärd roll i den fysiska utvecklingen; men för deras mjukare temperament, böjligare lynnesart och mera finlemmade kroppskonstitution skulle en rationell undervisning i danskonst och plastik vara ej mindre välmotiverad. Det är sant att våra dansinstitut och dansskolor i landets snart sagdt alla städer bibringa ungdomen undervisning i de brukliga sällskapsdanserna. Men frågan är, huruvida dessa lektioner i allt medföra den nytta de borde och främst, om de äro moraliskt oskadliga eller e j. Dansinstituten i och för sig — åtminstone flertalet af dem — arbeta förvisso med aktgifvande på, att tonen mellan eleverna af båda könen skall strängt hållas inom det korrektas gräns, och det går måhända för sig så länge lektionstimmarna räcka. Hvarken lärarinnor eller föräldrar äro dock i tillfälle att öfvervaka de af dans och glam yra ungdomarna utanför dansskolans väggar. Den stiftade bekantskapen eleverna emellan uppammar lätt en allt annat än hälsosam kurtis med ty åtföljande promenader, konditoribesök o. d. Dansundervisning som läroämne i flickskolorna, i förening med undervisning i plastik, synes därför vara ett önskemål, hvars realiserande förvisso kunde erbjuda många fördelar i både etiskt och fysiskt afseende. Ty man må icke tro, att en dylik undervisning, l; igd i verkligt kompetenta händer, endast inne bär den insikt i vanliga sällskapsdanser, som dock väl oftast anses utgöra ett oundgängligt led i våra familjedöttrars uppfostran. Erfarenheten har visat, att en riktigt ledd plastikundervisning har en om möjligt ännu betydelsefullare uppgift i motarbetandet af en ovårdsam kroppshållning, insjunken bröstställning, snedhet m.
Hur var han inte rar, den nya stadsläkarn! Att musiken var hans lif, det anade hon tvärt, intet i kläderna gjorde antagandet omöjligt. I hvarje fall var han en eldsjäl, så’n som hon själf, därom inga tvifvel. Och det slog henne: till och med litteraturen, poesin och den sköna litteraturen, hur blef den inte kall och förkonstlad i jämbredd med värkligheten! Alltid skulle hon minnas det första sammanträffandet, hur varmt och kittlande naturligt han stack sin ena hand mellan hennes båda och såg på henne. Blicken var lika trohjärtad som provisor Blomgårds i tiden, och händerna ... ja, händerna, hon fäste sig ju alltid vid händerna ... hur mjuka och ulliga som små silkeskissor! Hvad de måtte kännas härliga mot huden ... mot kinden, till exempel, eller hvar som hälst för resten ... i en oskyldig, liten beröring, till exempel! Ack, ingen visste hvad framtiden bar i sitt sköte! Samma undran fyllde Konon Kristoffer — han satt en snötung decemberafton i Romarbackens lilla kammare, med paletån på sig och skinnmössan fastklämd mellan knäna. »För nu är jag ju nästan säker på aptek», sade han. Genast vid det oväntade besöket hade Romarbacken begynt städa undan en del värktyg från fönsterbordet och stod fortfarande vänd mot väggen och hyllorna — »Lycka till då, kära hjärtandes!» »Ja, och riktigt på allvar ... den här gången ... något som gör att jag måste tänka på giftas, eller tror inte sjötullvaktmästarn det? Fröken Bertels vill inte, har jag fått veta, men det är ingenting att skämmas för, hon vill inte ha doktor Indal häller.» I den andres ögonpar tändes en glimt af häpet intresse: »Nej, hör nu, provisorn ...» »Hva’?» »Är det rama sanningen?» »Javisst, han friade för oss båda. Han berättade det själf. Riktigt på allvar.» »Månntro det!»
Debatten har fortsatt med stor intensitet, inte minst i Studies in Bibliography.3 Ganska snart kom jag att tvivla på att termerna verkligen står i opposition mot varandra, och jag har försökt undvika att använda dem sedan dess (numera skulle jag hellre göra distinktionen mellan » traditionalister » och » textsociologer »). Vänersborg. Till det egendomliga i forskningen kring Benedictsson hör att de som har skrivit om henne inte tycks ha brytt sig särskilt mycket om dessa kommentarer, utan helt enkelt har tagit de publicerade versionerna för Victoria Benedictssons egna – och utifrån dem dragit ganska omfattande slutsatser om författarens syn på världen, på kvinnornas och hennes egen plats i den. (Skrifter utgivna av Litteraturvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet 40.) Tunving, Lars Helge, 2001: Tre bröder och en Kvartett. Det andra är att Benedictsson litade tillräckligt på Lundegård för att testamentera sin litterära kvarlåtenskap till honom, att förfoga över som han önskade. Ett uppslag ur » Ur mörkret » (i Hennes döda kropp) med en version av Benedictssons egen text återställd. Stockholm. 1 Hennes levande text 55 nytt möte med Victoria Benedictssons texter, där de, avklädda Lundegårds tilllägg och förvanskningar », borde ges ut i sina ursprungliga versioner. Utgivaren har försökt pussla samman ett drama ur materialet (medveten om att en annan sammansättning kunde ha valts), och hon har också tagit bort de bearbetningar som Axel Lundegård gjorde i sina utgåvor (jfr s. 5). I – II, Benedictsson 2008b), dels upprepade synpunkter från sin egen höstbok Hennes döda kropp. Texten redigerad och kommenterad av Hans Sandberg. (Editorial Theory and Literary Criticism.) Det finns därför skäl att ta upp frågan om Benedictssons verk till diskussion i en sådan textkritisk belysning. Det är lätt att se att en viss textsociologisk argumentation kan användas för att försvara Lundegårds versioner (liksom dem som Svenska Akademien gav ut). Lika litet som man kan tänka sig Lundegårds författarskap utan Benedictssons utvecklande inflytande, kan man tänka sig hennes utan hans. En litterär studie. Frågan om Lundegårds bearbetningar kunde ha varit brännande i sig (i vilken mån har vi lurats på de » autentiska » versionerna av Benedictssons verk?).
Begynnes således: klipper någon mynt af hwad slag det wara kan, eller på hwariehanda sätt förfalskar eller förringar etc. [Cap. Näst ordet skada add [atur]: eller till någon annors förfång. Cap. Denna § 3 skall slutas här uth och införas i Såram [åls] balken, efftersöm den hörer egenteligen dit. Lagman Cederhielm mente wara oanständigt sättia hustron i lika grad med tienstehion, men fantz gått så låta blifwa, emädan det är nästan ingen casus dabilis eller bör wara, att en hederlig man således illa handterar hustron. Cap. Ordet straxt bör här tillsättias, [att? ] der med så mycket mera wisa sin oskuld. Cap. Slutes således: till lijf, hälsa eller trefnad skada, blifwandes det sidsta ordet trefnad refererad [t] till boskapen. Här med Högm [åls] balken slutes aldeles. slötz Högmålsbalken, som skall ren skrifwas och Kl: e M: tt underdånigst föredragas. Kom Kongl: e Lagcommissionen tillsammans, nembl: n: Hans Excell: ce Kongl: e Rådet och Præsidenten Högwälb: ne Grefwe N. Gyllenstolpe. Hr Vice Præsidenten Herdhielm. Hr Lagman Silfwersparre. Hr Lagman Cederhielm. Hr Assessor Scheffer. Hr Secretair Ehrenberg. Hr Assessor Stierncrona. Hr Rådman Folcher. S: r Pontin. S. d. Lät Hr Secretair Blixenstierna giöra sin ursächt, att han intet kunde sig infinna för det hinder, som inföll den dagen med dess Swägerskas begrafning. Hr Borgmästar Hylteen war af siukdom hindrat, äfwenledes Hr Rådman Nyman. ] Quæstionen om morgongåfwor.
XI. Ganger maﬂer fran kono sinni laghgiptri. ok i siæng annarræ kono aflæ barn. ﬂet ær hor barn. tiker eig at læghmæli faﬂerni sit. Mælæ ﬂet fræn›er bon›a æptir han ›öﬂan. viﬂ kono hans laghgipti. at han atti eig barn ﬂettæ. ﬂen skal barn agha huaria nat hos ligger. ok giptir ær til meﬂ laghmælum. XII. Conæ aghar frillu sun oc annan adalcono sun. ﬂer skulu baﬂir hænnær arf taka. slict huar sum annar. huat ﬂet æru hæl›er synir æller ›ötter. lægs maﬂer viﬂ kono. giæl›er viﬂ barn. ﬂet ær frillu barn. fæstir han siﬂan meﬂ laghum. ﬂa ær ﬂet adalkono barn. ﬂy at ﬂaghar han bættræﬂi kononæ. ﬂa bættræﬂi han ok barnnit. skiuter ﬂa konæ af handum sær. ma eig boo meﬂ henni at guz rætti. styæls til siﬂan. ok aflar barn. ﬂet ær frillu barn. ﬂör fan ingti ar arue. vtan möﬂerni sit num ﬂet ena adalkono barnit. XIII. Giuer maﬂer sik i kloster. han skal fæ skiptæ. giuis han meﬂ sinum lot. Dör han i klostre. ﬂa ær kloster aruæ hans. Wil ok fara firi iamlangæ ›agh. ﬂet ær vald hans. ær han enæ nat ok iamplangæ. ﬂa ma han eig or faræ. ok ingsins manz arf takæ. ok eig skulu frænder hans wærkum hans værﬂæ.
Skola de bara visa att de kunna fördriva tiden för sig och lärjungarna i skolan utan att dessa lära sig något? Nu kan man emellertid visa på följande faktum: i vårt land finns det folkskollärare som inte gett hemläxor under bortåt ett årtionde, i städer och på landsbygd, i bättre och sämre skolformer, och som nått kunskapsresultat fullt jämförliga med skolors som ha hemläxor. Det ä r således inte sant, när lärare och folkskolinspektörer p s t å att hemläxorna Bro nödvändiga för inhämtande av vederhäftiga kunskaper. Fullgoda IIrare behöva inte kräva att barnen ha hemläxor för den sakens skull. Och föräldrarna ha rutt att kräva fullgoda lärare f ö r sina barns undervising. De föräldrar i Stockholm, som klagat i Soc.-Dem. (iver de i skolan givna hemläxorna, ha att genomdriva detta krav. Frågar någon var dessa fullgoda lärare ådagalagt den läxfria skolans förmåga att nå samma kunskapsresultat som läxskolans, så visa honom till Lidingö folkskolor! Där ha också metoder omsorgsfullt prövats och utarbetats, varigenom de goda resultaten garanteras. Det finns också andra metoder än Lidingöskolans som leda till samma resultat, prövade på annat håll. Och av varje lärare har man rätt att kräva att han arbetar sig fram till sådana metoder för sitt skolarhete att obligatoriska hemläxor bli onödiga för inhämtande av den vanliga kursen. Det kommer att kosta lärarna mycket arbete. Naturligtvis. Varför äro de annars lärare? I ett demokratiskt land ä r det emellertid föräldrarna som bära skulden. När det är till fullo bevisat, att resultaten i den läxfria folkskolan kunna bli minst lika goda som i skolor med de traditionella undervisningsmetoderna, ä r det föräldrarnas sak att genomdriva det förnuftiga systemet i det hänseendet. Men de pedagogiska docenter och professorer, folkskolinspektörer och lärare som påstå att det inte går? De ha mist sin talan. Dem kunna vi inte ta hänsyn till. De bestrida ju faktum. De tillhöra det slags människor, som Gwen på tal om skyddshemmen tillskriver » oförmåga att tänka utöver en gång givna banor,. Är det sådant folk som skall bestämma om undervisning och uppfostran i våra skolor? or mig, som inom kort kommer att blindvårdens fält, ä r det en verklig förman att dessförinnan få i Tidevarvets spalter nämna några ord om denna verksamhet.
»Fick jag sålunda ej fullborda norska kriget med odelad kraft under ostörd vapenhvila med ryssen, så fick jag åtminstone ställa mig maktlös mot de norske, på det vi skole stå där ännu maktlösare mot ryssen genom splittrade krafter, bruten vapenhvila och nederlag i all onöda från det hållet, utom subsidiernas gifna förlust. Väl tänker jag i sinom tid ställa dem, som vederbör, till ansvar för ett så uppenbart riksfördärf men får tills vidare betrakta den galna anläggningen med gillaste min. Dock tror jag redan nu, att de höge herrarne hafva bitit sig i egen tumme, såsom de kanske lära få se icke lång tid härefter.» »Jag kan ock berätta, att de Hernœdiensers synod rätt snart skall finna ett bart huggande svärd öfver sig och anledning att sina synder betänka. Ärkebiskopen, doktor Haquinius Spegel, har fått för många snäsor för sin myckna konungskhet vid riksdagen och tagit så illa vid sig, att den gamle mannen ligger hardt nära döden. Nu är doktor Mathias Steuchius, Lunda-biskopen, klarligen den tillämnade efterträdaren. Han hafver pröfvat de Hernœdienser och vet hvad surdeg deras synoder äro. Och som den norra superintendentian ej är fullständigt skild från ärkestiftet, utan står ärkebiskopen öppen för visitationer, så ämnar han, fast gammal blifven, taga skofveln i sin hand och rensa det stallet.» »Här inneslutes ock ett bref från Mickel. Han är mig städse ett oumbärligt sällskap, sofver vid min sida, är flink och pålitlig i adjutantsysslor, har fått egen häst, hvaröfver han mycket fröjdas, och är särdeles omtyckt af hären. Hvarför skrifver du namnet Miguel, på ett fransyskt vis, som icke häller lär vara fuller fransyskt? Hälften ku och hälften get, säga de här i Jämtland. Kära, låt vara sådant där apesnatter!» slöt stadmannens bref. Genom orten hade redan lupit ett hjärtslitande rop, att bästa delen af landets värn skickats ut mot ryssen.
Författarna konkluderar att en landsomfattande (USA), randomiserad studie krävs för att besvara frågan om antibiotika är farliga eller inte vid E coli-enterit. HUS föregås ofta av en enterit orsakad av bakterier som producerar Shiga-toxin, oftast Escherichia coli O157:H7. Studien, som jag kort refererat (Läkartidningen 2000; 97:3060), har lett till att amerikanska läkare blivit mindre benägna att ordinera antibiotika till barn med enterit. Risk of hemolytic uremic syndrome after antibiotic treatment of År 2000 publicerades en prospektiv observationsstudie av hemolytiskt uremiskt syndrom i USA [Wong CS, et al. En studie visade minskad och två studier ökad risk. Detta har lett till att en amerikansk grupp genomfört en metaanalys av risken för HUS efter antibiotikabehandling av E coli O157: H7-enterit. - motstridiga svar i metaanalys Studien tydde på att risken för HUS efter en E coli-enterit kraftigt ökade om barnet antibiotikabehandlades. Hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS) är den vanligaste orsaken till akut njursvikt hos barn i USA. Man har dock kritiserat undersökningen för att den inte är en randomiserad, experimentell studie. Övriga studier och summan av alla studierna visade inga signifikanta skillnader. Inge Axelsson [email protected] Escherichia coli O157:H7 enteritis: Djurexperiment antyder att det kan vara skillnader mellan olika antibiotika: trimetoprim-sulfonamider misstänks kunna öka risken för hemolytiskt uremiskt syndrom mer än vissa andra antibiotika. N Engl J Med 2000; Safdar N, et al. Vi ska vara återhållsamma med antibiotika vid enterit utom i vissa fall, t ex vid svår dysenteri hos barn. De fann nio studier; endast en var randomiserad.
Och fast än en sådan, när han parterne emot hwar annan hissat och sammansatt, sig undandrager, och således sakäganden i sticket lämnar, tänckiandes på thet sättet sin arghet och oskiälige handterande at skyla och öfwerhölja, samt thet therpå följande straf at undgå, skal han icke desto mindre med behörig näpst ansees och straffas, äfwen som han saken personligen til thes slut och ändskap hade förträdt, och skola thesse alla inlagor, suppliquer och skrifter, jämte sielfwa principalen underskrifwa. Begärer någon för saksens widlöftighet, flere skiäls och wittnens anskaffande eller annor laga förfall, något upskåf och dilation, tå han borde sina beswär angifwa, eller eliest sin wederpart swara, tillåtes domaren at pröfwa och öfwerläggia om sådant upskåf är skiäligt, och therpå sedan sådan tid föreläggia, som han finner nödwändigheten fordra, och för honom kan förswarligit wara, then som finner sig med sådant slut beswärad må therom öfwer cämnersrätten uti rådstugun inom 8 dagar, men öfwer häradzrådstuguoch lagmansrätten sina beswär in för hofrätten angifwa inom then tid, som uti 10 § om laga wad förmäles. När parten sig fuller i stadzrätten, som åfwan förmält är, inställer, på första comparitionsdagen med sitt klagemål, men sedan utan laga förfall, som andra puncten säger, försummar sig at infinna, tå han på nästa rättegångzdag blifwer upropat, skal then försummande parten första gången böta i rådhusrätten 3 daler, och andra stadsens collegier 2 daler, och i cämnersrätten 1 daler sölfwermynt. Men försummar han sig åter igen then andra rättegångsdag och uprop, bör saken til laga skiärskådan företagas, och som hon fins wara beskaffad, samt på the skiäl wid handen äro, afdömas.
Och kvällen led och rand land, led. Då sänkes sakta säfvens topp, Då sväller vattnets bryn, Och fagra älfvor dyka opp, Så luftiga som skyn. Kring bröst och skuldror håret I långa lockars svall, Som, ringlande på vågen göt, En glans lik stjärnefall. Jag stod så tyst med fjättrad Jag höll hvar t andetag. Ett sus igenom säfven gick, Så ljuft som harposlag. flöt blick, mal att söka sig en plats, och hon får den tunga lotten att lefva på andras bekostnad. Men att kvinnan ej ännu kan tänka på att taga upp konkurrensen med männen annat än genom mindre löneanspråk, är helt naturligt, ty ännu är det knappt nog andra än de helt unga kvinnorna, hvilka kunna tala om en så grundlig skolbildning som den, hvilken beståtts äfven den dummaste pojke från till och med ganska fattiga hem. Och alla älfvor, ring vid ring, Där lyfte sig till dans. De sväfvade som fläktar I kedjor och i krans. kring De gungade i böljor Jiän Utöfver ängens strå, De viftade mot skogens trän Med silkesslöjor blå. Därför må det vara fullt berättigadt, att hon söker erhålla en plats äfven genom att fordra mindre lön, om ändamålet är att därigenom skaffa sig en oberoende existens. Och en, som allra ljufvast var Och som en drottning krönt, Hon såg på mig med blick så klar, Hon log så underskönt. Då ljöd ett hanegäll i byn, Då kom en vind så kall; Då — flög hon bort, då sjönk I mörka vågors svall. C. V. min syn Modin. Vår söndagseftermiddags^ klubb. (Med anledning af » Aves » artikel: » Sådana segrar göra vår ruin ».) kär sitta vi nu åter kring ditt trefliga kaffebord, och i dag har du riktigt beredt oss en » extra förplägning » med brefven från vännerna i Stockholm.
De fem pärlorna Även de pärlorna Kro av klart, rent vallen och av rött, dunkelt blod. De äro symboler av en värld. där kampen mellan ont och gott, högt och lågt, rent och orent ständigt kämpas men aldrig stått fram med skarpare konturer än i den intensiva belysning, världskar kriget skänkte. Elin Wägners nya bok är en bok om en värld och dess drama. De enskilda människorna, ha intresse därigenom. att deras liv i sig rymmer ett extrakt i lunga droppar av tårar och blod av hela världens drama. Några av dessa gestalter träda starkare fram ur mängden, belysas oupphörligt av skarpa strålkastare och glida åter in i mörkret, andra skymla blott vid ett eller annat ljussvep, men det händer, att man minns deras ansikte, deras uttryck, med en sällsam skärpa. Bland de förstnämnda är en man vars natur är att synas, riksföreståndaren Se bastian Martius Han har kämpat tappert i kriget men blivit besegrad. I hans land, Vinland, har utbrutit revolution. En rå pöbel kommer till makten. och Sebastian Martius måste fly ur sitt land. Omgiven av sina trogna väntar han otåligt på den stund när han skall återvända till sitt land, landet med de blåa bergen. I skildringen BY pöbelns, representant Cark, och hans hejdufår man en känsla av den mänskliga smuts, kriget och dess efterdyningar rörde upp. Sebastian Martius segrar till sist – men icke genom sitt liv utan genom sin död. Träffad av en kula från en av Carks d ö r han och fö- res, som en hjälte och segrare till sitt land och sin huvudstad, följd a " skaror, vilka lättrörda som barn sjunga: Hem till bergen! Såsom döden kan förenkla och förklara en människas ansikte, sa är Sebastian Martius skönast som död. Döden kommer den själ, som han en smula vårdslöst slarvat med under sitt liv, att träda fram ur sitt gömsle, och den scen, där han dör hos den kvinna han älskar, har en gripande storhet och enkelhet Det banala, som lätt vidlåter en man, mot vilken alla kvinnor tända som stickor mot lådans plån är borta Del andra ansiktet som oftast belyses, är ett ungt och rent halft barnsligt. halft kvinnligt. Del tillhör en ung amerikanska miss Nevinson, som kommil till Europa (Forts. å IM.
Nu tas befolkningsfrågan överallt upp till en intresserad och sakkunnig disblott kussion och betecknas ofta som SEX KRONOR Prenumerera å expeditionen, ett av framtidens viktigaste problem. Slussplan 9 III, Stockholm. L a n - dets minskade areal skall föda och härbärgera ungefär samma som befolkningsmängd förut. är d ä r f ö r oroväcFolktätheten kande hög - mångdubbelt högre än i kringliggande länder, Belgien ej undantaget. Man får också vid en genomresa ett livligt och plågsamt intryck av direkt trängsel och folköverflöd. A t t tidningarna debattera frå- gan livligt, särskilt i förbindelse med kolonialspörsmålet, är därfor ej underligt. Även i vår press ser man numera befolkningsfrå- gan ofta berörd. Tidevarvets lä- sare behöva ej påminnas om fru Anna Wicksells artikel i frågan. Och oktobernumren ha ju belyst dem från olika synpunkter, I dess sammanhang med den internatiofören, ty nu voro vi framme. Där låg en fulländad gammal gård invid vägen, hopbyggd av fy ra längor Fyrkanten vände en fönsterlös fasad av väldiga gråstenar åt vägen. den motsatta boningslängan var av trä Gården var ett så slutet hell, d stängd och avvisande, alt jag måste söka ett ögonblick efter ingången. Men så fann jag klinkan i den röda porten, n öppnade och gingo in. I portvalveis inramning låg den fyrkantiga kullerstensatta gården och den ladugård, vagnslider på andra mitt fram boningshuset. En bandhund gjorde sitt bä- sta att skälla ut mig igen. Han var inte den förste som misslyckats i det försöket Gårdens husbonde Lom och hälsade. bjöd in oss. Med böjda huvuden klevo n över den höga tröskeln. Därinne i den låga skumma stugan rörde sig ett antal barn och flugor, dem vi inte kunde räkna Den vackra men slitna husmodern häl sade vänligt och frågade vilka vi voro som haft gården förr, visade hon oss på förr, en gammal klocka, som än bar de gamles initialer, N. H. Ingar Trulsdotter. Men klockan har inga visare, den var död, en minnesvård bara. Vi gladdes att det var friskt liv i gården, och alt det fanns ungar där, som kunde klättra upp i toppen på de väldiga gamla päronträden i apelgården.
Om hon kan giöra sine uthlagor som een annan, så blijr hon wed hemmanet, sär deles effter hon lof:r caution för sin skulld, d a så skulle omträngia. Förseer Gudh henne med een annan man, så må han d a städsla, men hon slipper nu med den städssel hon har giordt för 5 åhr sedan. Uchsäden effterlåtes henne och så, så mycket hon kan blifwa behållen. Det öffrige remitteras till inspectores aerarii och hr Räntmestaren. 3. Tyckte Rector nödigt, att man ännu läste inlagorne igenom i Curios saak, och confererade dem med domarne, på det man der med kunde domarne styrkia med tillagde rationib«r, och sedan dhess bättre wara informerad om det som angår bijactionerne. Pr. Åkerman, aeternes opläsande borde gå för sielfwa sententzen. Pr. Skunk, det behöfwes icke alle. R. Magnif., jo alle, ty i hwar annan raad kåmma injuriae. Doct. Hoffv., jag har meent att hr Bentzelius intet will agera på nytt, utan för hans skull kunde man dem upläsa. Prof. Gartman, uthi Wadenstens extraet ähre alle paginae citerade. Rector frågade om liqvidationsmennerne skulle gifwa dem androm det som dhe nu som nogast hafwa hint sättia på paperet. Secr. Hadorp[h] tyckte att det måtte dem gifwas, och att nu sedan contrarekningen är giord, intet någen mehr räkning skall giöras. Det tyckte och hr Aurivilli»r. Secr. Hadorph {»minte och att Hs Excell. hade lofwat för ett document willja hijt sända Curios privilegier, i hwilket syntes att Curio något mehr och icke mindre hade blifwet priviligerad än Janso nlus. Begärte Hadorphi#j att det skulle sändas effter gesällerne på trycket, att de kunde
Generellt gäller t ex att kvinnorna är sämre i det avseendet än män. Det är bättre att man ger sjukvården 30-40 miljarder de närmaste tre åren och samtidigt ställer krav på effektivitet, resultat, utveckling och dynamik än att man av politisk opportunism tillför lite medel då och då. Självklart ingår det medicinska kunnandet, men också förmågan att snabbt kunna omsätta väsentliga medicinska framsteg i praktisk vård. Även bland överläkarna finns många som inte gör sig hörda så bra, som inte tar för sig riktigt när det gäller lönen. Det har av många skäl gått förlorat, bland annat säkert beroende på den försämrade svenska ekonomin. Gunnar Sandberg vill också satsa betydligt mer än nu på forskning, särskilt vill han värna den patientnära kliniska forskningen. Ett steg är något som han kallar specialistkollegier, som bör inrättas på varje arbetsplats. In på ett bananskal i det fackliga arbetet Ytterligare medel till vården, hävdar han, kan inte tas skattevägen. De trogna arbetarna En sådan här lokal gruppering kan bli en viktig påtryckargrupp mot arbetsgivare, mot politiker och administratörer. - Det sker ju inte på sjukvårdens villkor utan kortsiktigheten förstör sjukvårdens möjligheter att utvecklas, menar han och lanserar ett annat sätt: Han menar att de riskerar att glömmas bort » nu när vi får läkarbrist och lönelyften kommer vid nyanställningar ». Kunskapen ska också omfatta arbetsmiljöfrågor och arbetslivets förutsättningar, menar han. Då får sjukvården det utrymme den behöver och vi kan långsiktigt se vad vi har att röra oss med. Orsaken är helt enkelt att det är lokalt man har bästa möjligheterna att påverka. - De flåsar oss fackliga företrädare i nacken och undrar vad vi egentligen gör. Den närmaste tiden får han dock ingen tid över för sånt, den 23 april har nämligen Överläkarföreningen fullmäktigemöte. Inte minst gäller det hans egna medlemmar som han ser som framtidens chefer i vården. - I stället för att man plockar in några miljarder och ger vissa förutsättningar för dessa så vill vi ha en stabil resurstillgång. Men han uppskattar också en lugn stund med en god bok, gärna med historisk anknytning. De går inte på fackliga möten i samma utsträckning som tidigare, de har andra saker att prioritera, berättar Gunnar Sandberg och menar att facket nu måste anpassa sig till ett modernt samhälle. Ökad kompetens viktigaste investeringen Han betonar att det viktigaste, patienternas bästa, där liksom på många andra ställen har fått stryka på foten därför att politiker inte har förstått vilka behov som måste tillgodoses inom vården.
Det är indikatorer som både studerar möjligheterna till kommunikation och politiskt deltagande men som i mer allmän bemärkelse även signalerar vad som är moderna samhällen.259 Den del inom teorin som fokuserat på resursfördelning i samhällen använder sig exempelvis av ginikoefficienter eller exempelvis den rikaste kvartilens inkomster som andel av de totala inkomsterna.260 Ett problem behäftat med dessa studier är dock att sådan data är bristfällig. Det överensstämmer med Lipsets tidiga konstaterande som sedan har verifierats i många studier när det undersökta fenomenet varit demokrati. I diagrammet har också rikets medelvärde av andelen högutbildade i befolkningen markerats. Det gäller förvisso även exogena strukturella förutsättningarna men här avses det specifika år som använts i den nationella undersökningen. Se också: Gerring (2005) som understryker samma poäng. Istället är frågan en ojämn fördelning av resurser förhindrande och påverkar den missgynnade individens möjligheter på flera sätt. På så sätt har förvaltningen kunnat implementera måluppfyllande aktiviteter inom rådande budgetramar.678 Kommunalrådet menar att kommunens kanaler, såsom ” Tyck om Älvkarleby ”, genomsyras av demokratiska värderingar som yttrandefrihet. Agyeman, Julian (2008), “ Toward a ‘ just ’ sustainability ”, Continuum: Journal of Media & Cultural Studies, Vol. Mer intressant ur ett e-demokratisammanhang är emellertid i vilken utsträckning hemsidorna dels är transparanta och dels möjliggör interaktivitet. I föreliggande fall kommer materialet att bearbetas utifrån teman och i kronologisk följd. Följaktligen kommer indexet att fungera som operationalisering av begreppet e-demokrati. METOD: GLOBAL UNDERSÖKNING I enlighet med frågeställningar och hypoteser ämnar den globala studera huruvida moderniseringsteorin kan förklara variationer i demokrati-respektive edemokratinivå bland världens stater. Förvaltningen hos Älvkarleby kommun har återkommande gånger äskat om medel för att finansiera 708 Lipset (1959), 79-84; Lipset (1969), del 1; Diamond (1992), 486-487. Det finns flera anledningar till att den sociala dimensionen är otydlig. 296 6 ENGLISH SUMMARY The rising up of an information society has affected all societal sectors including political processes.
Att låta sina handlingar och ord dikteras af näringsintresse eller annat intresse, det är mänskligt; men att låta sina innersta, uppriktigaste tankar dikteras af intresse – ja, det finns de som kunna till och med det, och för dessa lyckliga ostar brukar det gå bra här i världen; men det är dock allt för mänskligt; och att kalla de »sanningar», som ha detta ursprung, för »de högsta», är, om något, en skymf mot den mänsklighet som har frambragt Kopernikus och Darwin. Det förvånar mig att Vitalis Norström, som annars är ganska förfaren i konsten att känna igen gamla sillar i nya kapprockar, har kunnat slösa så med ord och tankekraft på en motivering af Gud som helt enkelt är identisk med Voltaires: Si Dieu n’existait pas, il faudrait l’inventer. Och det förvånar mig ännu mer att man ständigt till Guds ära citerar dessa ord af Voltaire utan att märka i hvilken grad en sådan motivering af Gud osar katt. Voltaire ansåg det vara nyttigt att folk trodde på Gud – och det kan det vara något i ... Han ansåg tron på en Gud och ett lif efter detta vara svår att undvara i en rättsstat, och den tanken har mycket för sig ... För Voltaire liksom för Vitalis Norström var Gud väsentligen en matnyttig fisk. »Men den som fiskar där, hvarest ingen fisk finns, honom kallar jag inte ens»... fiskare! DET ÄR hög blå luft i dag. Öresund ligger och skrattar högblått under en munter bris. Och den svenska kusten skimrar grönblå i fjärran. Det ligger en så vackert och oförskämdt klar dager öfver allting, och jag tänker inte mer på nattdimmor och tankespöken och Gud. Jag tänker på denna dagen och på de dagar som komma. Och då jag ser öfver till mitt land därborta, tänker jag på mitt folks möda och plåga nu och i kommande dagar.
Pacifismen saknar ännu det samlande lösenordet för dagens handling, det ord som skulle förma att ena alla de olika grupperna i en mäktig och segerrik offensiv för freden. Men man brottas med enheter, hopklumpade av en annan sorts mulerats av ordföranden doktor Beskows Fra ' de rapP ' Jiter M) m avgavos vid människomaterial än det som bildar de av kyrkoherde ThYsell. En av de SeKrSet Samhällslivs arsmöte fran ungs. k. demokratiska folken. naste formuleringarna ä r gjord av dr J. domens världskongress för fred i Geneve Om pacifism och svaghet i minga ögon och Jnternationella försoningsförbundets sr ett och detsamma, sa är det, agot fel Lindskog Och ' yder sk rening av det slag skalden skildrat i dikPa denna exklusiva fraga vill jag framhålla, att de Björling-reminiscenser man ten med detta namn: e otvivelaktigt kan spara i somliga av desB ä r du inom dig hetsen s a dikter ex. i rubriker som, för mods och de kantiga utskjutande planema? minne,,, ärldssnigels brakryggD - .har du våningar och hyllor adagalägger att författaren undgatt en. sidan motstandslöst accepterande av angripares ' ch erövrares politik lika säkert för till krig? Kan jag ga ihop Ined vi1ka allierade som helst, när det gäller att bekämpa kriget, även sadana som djupast inne inte äro pacifister? Vad Inenas med att visa sin tjänarevilja, @ vad sätt skall det ske7 Pacifisternas situation just nu ä r SIAen & lik denna sökarnas situation. Den ä r klart pacifistisk, direkt grundad Pa förbundets uppfattning av vad som ä r kristendomens diupaste mening. Den har upprepade ganger forfrigjord konstnärlighet, Sa aterkommer mera okonventionellt uttryckssätt; han man icke med mindre man .tömt själenD hänvisar bl. a. till Björlings agrammaoch varit med om en genomgripande vartiska formsprak. Utan att här vilja inga med tusen grunk Som beskäftiga gnomer flyttar? Stryk ut alltihop1 Siöfaglar driver pa vattnet9 träden ä r nakna och bergen eviga.
Om hon sedermera väljer mellan olika möjliga motiv eller icke, är en fråga, som väl må hafva sin stora betydelse ur andra synpunkter, men som näppeligen kan anses vara bestämmande i fråga om skillnaden mellan en personlig eller naturalistisk världsåskådning i deras typiska former. Vi öfvergå nu till den naturalistiska världsåskådningen och fråga oss hvad för denna är väsentligt. Först och främst är det alldeles felaktigt att tro, det materialism i vanlig bemärkelse skulle vara detta. Att materialismen är en art af naturalism, lär ingen bestrida, men hvarje naturalistisk åskådning behöfver därför icke vara materialistisk. Med materialism förstår man vanligen ett sådant åskådningssätt, enligt hvilket materien, eller hon i förening med den i henne efter mekaniska lagar verkande kraften skulle vara väsendet i allt, så att hvarje företeelse vore förklarad, så snart den kunde hänföras till denna eller dessa principer. En naturalistisk världsåsikt kan emellertid framträda under andra former. Dessa kunna vara mångfaldiga t. ex. naturlifvet fattadt såsom rent naturlif, så att detta skulle vara hufvudprincipen i allt. Jmf. H. Åberg: Fyra föreläsningar i Göteborg 1891. Tredje föreläsningen.5o 6 OLIKA VÄRLDSÅSKÅDNINGAR. Äfvenså hafva framträdt till sin anda mer eller mindre skeptiska ' åsikter, vanligen kännetecknade med det gemensamma namnet positivism, hvilka i allt väsentligt måste hit hänföras. Att närmare redogöra för naturalismens arter kan icke här vara vår uppgift, nog af att de förefinnas och att man ej vid någon af dem får binda den naturalistiska världsåsikten fQr sig. — I fråga om en s. k. idealiserad naturalism hänvisa vi till hvad vi ofvan sagt om möjligheten af de principielt motsatta världsåskådningarnas ackommodation till hvarandra. Men intressantare än en sådan indelning af de naturalistiska åsikterna är onekligen att söka besvara frågan om allas förhållande till frågorna om Gud, odödligheten och friheten. Att det gifves naturalistiska världsåskådningar, som antagit dem alla eller åtminstone Guds tillvaro och själens odödlighet, lärer ej kunna bestridas. Men detta torde dock vara hvad vi ofvan benämnt ackom-modationer.
SOM sällskap åt äldre godhjärtad dam f. v. b. önskar bättre flicka plats. Är kunnig i musik, handarbete, tyska samt UNG, bildad flicka, villig deltaga i äfven litet sång. Svar till » 20 år 1906 », hushållsgoromål, får billig inackordering på större g å r d; vackert läge vid Iduns e x p. Ung PJERGSINGENIORSDOTTEH önskar hamnplats på södra Gotland. pr månad. skap. Någon lön önskvärd. Svar till Burgsvik. » G. E — m », Slättberg (Falun — Rättvik). Svar till badort. Svar märkt » Treflig », Iduns kortare tid. till Mina Settergren, sjuksköterska, exp. adr. Allarp. Skäralid (Skåne). FINNS d e t någon snäll familj eller äldre dam som vill hafva till nytta TVA unga flickor önska till sommaren i hemmet och sällskap en verkligt god, billig inackordering i familj på lanbättre, musikalisk flicka, så bedes-tackdet, där ungdom finnes. D. », Nordiska Annonsbyrån, Göte» Familjemedlem 1906 », Iduns exp. borg. vistats i prästgård på landet och där deltagit i förefallande göromål söker genast plats i god, aktad familj för att vara husmoder behjälplig eller om barn finnes hafva tillsyn af dessa. Svar till » E. P. », Telegrafstationen, Kramfors. Värdinna, Medelålders, bildad, enkel, anspråkslös flicka söker gen. eller 15 maj plats att sköta och förestå bättre, mindre ungkarlshem med hjälp till grofsysslor, eller att gå frun tillhanda. Är kunnig i matlagning m. m., duktig i s. k. konstväfnad och alla hemsysslor. Rask, praktisk och arbetsam, glad, angenäm hemoch sällskapsmänniska, något musikalisk. från föregående plats. Små pretentioner. Svar till » Ensam », Kristianstads Läns tidnings exp. Värdinna. En fint bildad dam, 30 år, m e d förmåga att g ö r a ett hem trefligt, önskar plats såsom värdinna, helst i siad. Svar inom 8 dagar till » Värlinna », Iduns e x p.
Förhoppningsvis får vi en livlig diskussion av i vilket bredare sammanhang, på vilken systemnivå, de genetiska fynden ska infogas, och förhoppningsvis kan den nu sorgligt polariserade debatten bli mera konstruktiv. Reduktionistiska missförstånd av interaktionerna mellan soma och psyke, mellan arv och miljö, och mellan individ och grupp spelar en viktig roll för polariseringen. Slutsatserna är dels att » deficits in each mediating variable are comparatively unique to risk for schizophrenia « Nu tycks de vara på väg att under neuropsykiaternas entusiastiska ledning störta ner i det motsatta diket. När dessa två perspektiv blir reduktionistiskt förenklade till » biologism «, Denna ensidighet hänger samman, menade jag, med den föråldrade medicinska tankemodellen och dess kartesianska dualism. I Läkartidningen 42 / 00 (sidorna 4704-10) och 49 / 00 (sidorna 5827-8) (och på Riksstämman 1999) kritiserade jag den ensidighet i psykiatriskt tänkande - Risken för reduktionistiska misstag minskar om psykiatrin förstärks med tvärvetenskaplig kunskap om neurovetenskap och utvecklingspsykologi och om den traditionella sjukdomsmodellen ersätts av en interaktionistisk systemmodell. Här besväras neuropsykiatrin av oklarhet om hur tillstånden ska avgränsas, undervärdering av psykosociala faktorer och förenklingar om hereditär etiologi. I den ses kropp och arv (processer i hjärnan, genernas funktion) som något artskilt från psykiska processer och » miljö «. Familjestudierna uppfattas som » compatible with a substantial genetic component to ADHD «. I denna uppföljning prövas möjligheten att predicera schizofreni hos barn till schizofrena föräldrar med hjälp av tre » neurobehavioral « variabler: Attention Deviance, Memory och Gross Motor Skills. institutionaliserad i DSM-systemet - För det första: av både Gillbergs och Landgrens avhandlingar framgår att DAMP-diagnoserna ansamlats i lägsta socialgruppen.
Man måste erkänna att amerikanerna är välunderrättade, svarar han, deras apparat för insamlande av informationer är formidabel. De muselmanska invändningarna mot ett Jerusalem kontrollerat av Israel kan jag förstå på historiska och psykologiska grunder (med en viss experthjälp). Den innehåller huvudet av Sankt Jakob, Johannes ' broder, och en mängd reliker. 2 The Trip to Jerusalem (New York 1973). Jag har hört sägas att han fick Simchah Dinitz att arbeta bakom kulisserna för en Sinaiöverenskommelse. Sionismen hoppades kunna upprätta en judisk stat, men när Herzl inte kunde åstadkomma ett internationellt erkännande av en sådan stat begränsade sig sionisterna till inköp av mark för uppodling. Hans vita hår breder ut sig från en änkesnibb och blir brett i nacken. Bakom disken står Annie. Det måste göra affärer och samtidigt korrekt analysera Amerikas skattepolitik, stämningen i kongressen och de amerikanska massmedias inflytande. Jag frågar mr Rabin hur han egentligen vill definiera den ryska målsättningen i denna del av världen. När vi går upp till Via Dolorosa hör vi ett upphetsat klingande. Vi dricker te och äter kakor med Shula och David Shahar och poeten Dennis Silk, och jag berättar om ett samtal jag har haft med Mahmud Abu Zuluf, redaktören för El Kuds, den största arabiska tidningen i Jerusalem. Vem vet hur många tegelvillor det finns i Chicago antalet är galaktiskt. När jag tänker på dem ser jag för mig det ena arkitektkontoret efter det andra fullt med planritningar och projektdetaljer. De skulle meja ner oss innan han så mycket som satt foten på golvet. " En offentlig person är alldeles för upptagen för att hinna läsa mycket mer än tidningar och lagförslag, men Humphrey fångar upp åtskilliga intelligenta åsikter, och genom diskussion, upprepning, försköning och redigering kan han kanske trots allt komma fram till något eget. Tillvaron i Israel är ingalunda avundsvärd, men det finns i alla fall en klar mening i den. Alla chassiderna roar sig med liv och lust, kilar fram genom gångarna, hälsar på varann och småpratar och står med glad otålighet i de långa toalettköerna, livliga som gäss. Han har stoppat ner en pistol under linningen på sina blåbyxor. Några är omgivna av beundrande familjer.
Rubrik Lag (1987:792) om ändring i rättegångsbalken Förarbeten Prop. 17 kap 9 §, 30 kap 7 § Ikraft 1988-01-01 Rubrik Lag (1987:1097) om ändring i rättegångsbalken SFS-nummer 1987:1097 Förarbeten Prop. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Är någon vid lagens ikraftträdande berövad friheten genom gripande, anhållande eller häktning, får häktningsframställning enligt 24 kap. 12 § göras samt häktningsförhandling enligt 13 och 17 §§ samma kapitel hållas den dag lagen träder i kraft eller följande dag, om äldre rätt medger att så sker. Rubrik Lag (1987:1211) om ändring i rättegångsbalken Förarbeten Prop. 58 kap 2, 3 §§ Ikraft 1988-02-01 Rubrik Lag (1987:1345) om ändring i rättegångsbalken SFS-nummer 1987:1345 Förarbeten Prop. av 1987:1211 Ikraft 1988-04-12 Rubrik Förordning (1988:27) om ikraftträdande av lagen (1987:1211) om ändring i rättegångsbalken SFS-nummer 1988:27 Förarbeten Prop. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. Bestämmelsen i 7 § om straffavgift tillämpas dock inte i fråga om förhållande som hänför sig till tiden före den 1 januari 1983. Rubrik Lag (1988:167) om ändring i rättegångsbalken Förarbeten Prop. 36 kap 5 § Ikraft 1988-07-01 Rubrik Lag (1988:257) om ändring i rättegångsbalken SFS-nummer 1988:257 Förarbeten Prop. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Löpande tjänstgöringstider för nämndemän upphör vid utgången av år 1988. Nyval av nämndemän för tiden från och med år 1989 skall med tillämpning av de nya bestämmelserna äga rum under år 1988. Valen förrättas av de kommunfullmäktige och landsting som nyvalts under detta år.
– Jag är ensam starkare än tolf man, och jag skall nog ge dig en knuff, så att du trillar omkull. Med blödande panna vände sig tjuren bort och bölade: – Du arbetar på din bosättning, kan jag se! – ropade Olle, tog Rosa-lill i famnen och kysste henne midt på munnen. – qvittrade en liten bofink, som satt på en af ekens qvistar och med hufvudet på sned betraktade ekorrens rastlösa arbete. – Han rör mig! Och kölden tog till, och ekorren stelnade allt mer och mer. Detta var den goda gerning, jag såg. Men under tiden han tänkte på det, sprang ekorren sin väg för att åter knoga och dra till hus. – ropade gubben. Gossen satte ändan af den ena grenen in i öppningen och började bända. Men en natt brann stugan upp. Det okända paradiset. Tätt invid fjällsjön slog svanen ned, och när Harald der satt invid sin ledsagares sida, sade han: Och när jag fick skåda ditt anlet ’ en dag, Då tänkte jag: kommen han är Den lille, med oskuld i hjerta och sinn ’, Som frälsning åt Strömkarlen bär. I nästa vagn åkte en frodig major, men inför Olles ögon fick han både horn och mule. När predikan började och Maria skulle höra på, så tänkte hon i stället på, hvad folket ute på kyrkbacken hade sagt: – » Hvad hon är söt, den lilla fröken, och så grann sedan! » – ljöd det i Marias öron, och det, tyckte hon, lät bra mycket vackrare än prestens predikan. Det var ett präktigt magasin för nötter och ekollon, men det behöfdes också väl, ty ekorren, som bodde der, hade fått i sitt sinne att ju mer han kunde samla, ju större glädje skulle han till sist få njuta i lifvet. Orgeln brusade inne i kyrkan, och församlingen stämde upp lofsången. Och för hvarje god gerning, Garm gjorde, vek en af plågoandarne från hans nattliga läger, och snart sof han lugnt, som ett oskyldigt barn. – Uff! Och Rosa-lills far tillade: – Men käppen den behåller jag, för den kan vara till stor nytta för mig, som är litet lätt på handen.
Men det behöver inte betyda att föräldrar och barn är allergiska på samma sätt till exempel ha astma eller eksem. Det är i England som problemen med galna kosjukan varit störst. De som bör vara försiktiga är till exempel flickor, gravida kvinnor och kvinnor som ammar. Det är ämnen som dödar bakterier. Det gäller också material som återanvänds, till exempel returpapper. Dessutom är nästan all gelatin som används i livsmedel gjord på vävnader från gris. Fett innehåller mer än dubbelt så mycket energi som kolhydrater och proteiner. Det är frivilligt att skriva om tillsatsen kommer från djur eller växter. Livsmedelverket ska arbeta för bra matvanor. Läkemedelsverket godkänner vilka läkemedel som får ges till djur. Laktos finns i all mjölk, både modersmjölk och mjölk från ko, buffel, åsna, get och får. Allergi bland barn är så pass vanligt att vart tredje barn har haft allergiska besvär före elva års ålder. Tungmetaller från bilar och fabriker sprids i luften och kan förorena marken långt bort. Det finns särskilda råd för vad den som är gravid eller ammar kan äta. Ät inte rått kött. En annan metod inom den nya gentekniken gör att man kan slå samman celler. Det är viktigt att du får i dig olika proteiner. Det är därför svårt för veganer att få i sig tillräckligt med kalcium och D-vitamin. Om ägg ingår i ett livsmedel måste detta stå i innehållsdeklarationen som finns på förpackningen. När du ammar behöver kroppen mer vitaminer och mineraler. Fortsätt gärna med de här matvanorna när du ammar. Hybrid betyder blandform. Ska jag ändra mina matvanor? Bromerade flamskyddsmedel används fortfarande inom industrin. Flera personer har fått allergibesvär av lysozym i ost under senare år. Förr torkade, rökte eller saltade man mat för att den skulle hålla längre. Migrationen påverkas av livsmedlets konsistens dess fetthalt och pH-värde. Välj gärna mat märkt med ett nyckelhål. Några exempel på dessa fiskar är abborre, gädda, lax, havsöring, ål och strömming. Förpackningarna är ofta av plast eller pappkartong. På senare tid har man börjat använda jordnötter istället för mandel och hasselnötter i kakor och bröd. Bekämpningsmedel tar bort ogräs, insekter och svampar. Livsmedelsverket leder och samordnar kommunernas kontroll tillsammans med länsstyrelserna.
Jag överdriver icke om jag säger, att nittiofem procent av vara medlemmar utgöras av arbetarehustrur eller arbetarekviiinor. Och av de nio sekreterare, som äro sysselsatta i oïganisationsarbetet, äro fem " rena arbetarekvinnor ", medan fyra komnia. från - universiteten, men av dessa fyra har en iitgzltt fråii arbetarehem. Jag skulle vilja tillägga, säger dr. Yhillips sm %leende, att den ' .>överklasskviiina ' ', som %r verksam f ör att organisera de 1tvin.nliga laiitarbetarna, i r den mest ' prol.etariska ' ' av oss allesammans. - Och ni sjalv, har ni någonsia arb&at med, edra händer! Dr. Phillips småler: " Nej, jag kommer direkt från universitetet, säger hon, från School o.£ Econornie. Nen jag har varit socialist i hela mitt liv. Och jag anslöt mig till arbetarepartiet 1907, strax efter det jag flyttat över från Australien till Englaiicl. ' ' Dr. Marioii Phillips har en lång rad av föït.roeiideuppdrag inom och utom arbetarerörelseii i England. Naii rälniar heiiiie till den vänstra flygeln inom partiet. - Ni måste göra klart för er, sager hon, innan jag giir, att kviniiorörelsen %r det engelska arbetarepartiets.levaiide kraft. Ty den Ilar allt " S Agda östlund. Nelly Thuring. Våra oinva] da socialdemokratiska kvinnorepresentanter. jamt över sig ungdomens friskhet, tro och hänförelse. Partiet ar i nuvarande stund i hög grad byggt upp p & avlöiiade funktionärer. Kviniiorörelsen har så gott som inga funktioniirer. Allt arbete utf öres fri-villigt och av hängivenhet för iippgiften. Därmed tillföra kvinnorna vart parti nya friska krafter. Audiensen var till anda. P & begäran överlämnad & det fotografi, som här bifogats. Det är emellertid taget före. kriget. Det k cloclc p & pricken likt. Dr. Phi1l:ips har burit krigsiiren med all heder. Sven Backlund. k orts: fr. sid.
Då skaffade min bror mig förläggare. Att Aristoteles sagt något annat också hindrar ju ej att han också sagt de sunda ord jag citerat? August Strindberg Han accepterar och drar af. Du har sjelf fått idéer ur Giftas 2 som är en styf bok, och du skulle inte vara så generad att erkänna det, men du vet icke huru starkt opinionsströmmen drar dig liksom alla andra. Del 2 innehåller en del upptäckter som Wicksell, hvilken så gerna vill vara af olika åsigter med mig, begagnat med stor fördel i sina föreläsningar, och hvilka han fortfarande när de komma från mig vill kalla galenskaper eller hugskott. Du berömmer den delen derför att den visade att äktenskapet var ett könsförhållande. De göra samma sak som fruarna, men äro polyandrister. Du är idealist i denna fråga, då du vill ha äktenskapet till " något annat " (au-delà, ins Blaue). Det är hvad det är, och jag är nöjd med det som det är, ty jag är monogam, men jag har icke derföre uppträdt mot fria förbindelser, eller maltusianism, eller onani eller pederasti, derför är jag den liberalaste af Er alla. B. förehåller mig då ha gått till annan! Som du vet kan jag också vara mensklig, och upplyste derför icke sonen om fadrens vissa manipulationer i affärsväg, hvilka nu äro orsaken till hans störtande. Det är ju rätt och bra om det bara vore sant! Hvad din bevisföring mot Giftas 2 beträffar finner jag den underhaltig. (Gaf verkligen Alb. Orden voro i 2a delen tydligare, men ni som realister (och du som skrifver " luder " när jag bara skrifver " svendom ") skulle väl ej ha tagit råheten så nära. När del 2 bebådas gör han anspråk på den! Vänskapsfullt Men han måtte ha skämts för sonen, ty han låter mig underteckna besynnerliga qvitton på Tjensteqvinnan, så att min återbetalning ej skulle synas i böckerna. Med del Is andra upplaga följde del 2. Jag vill nu för egen skull upplysa dig: att när Alb. Vi som realister skulle ju tala om hur det förhöll sig och så kom råheten fram ty det är rått att tala om huru en nerljugad sak egentligen förhåller sig. Ser du?
Till grund för den forna vildrensjägarkulturen i Norr ligger också, menar Simtjenko, idén om ” modersprincipen ” (ry. Jag har därför fått nöja mig med att pröva tidigare kända teorier och tidigare känt material mot varandra på ett sätt som inte förekommit förut. Ja ’ nebja skickar då renens ” själ ” till Mjad ’ puchutsja, 70 ’ kåtagumman ’, vilken i sin tur sänder en mänsklig ” själ ” till jorden i utbyte mot renkalvens. Genom användningen av termerna antog missionärerna att det fanns likheter mellan kristna föreställningar och dakotas föreställningar där sådana inte existerade. När det exempelvis gäller Prokofjeva och Dolgich förlitar de sig, precis som Popov, på tämligen traditionella europeiska begrepp för de väsen de beskriver. Russel T. McCutcheon. N. Miklucho-Maklaja, Novaja serija), s. dusja), eftersom dubbelgångaren alltid uppfattades som en integrerad del av ett kroppsligt ting, den uppfattades ” materialistiskt ”, som Popov uttrycker det. Detta väsen kallas då endast u men kan också ha en rad andra epitet såsom B ndubt u, ’ Den högsta u ’, B ntuou, ’ Höjdu ’ 437 eller, beroende på vilket antal himlalager438 man räknar med, Sjajb - u – översatt av Gratjeva till Sed ’ moj bog (’ Sjunde guden ’), Semibog (’ Sjuguden ’), Seminebesnyj (’ Sjundehimmelsk ’) eller Sed ’ moe nebo (’ Sjunde himlen ’) .439 Alla andra väsen, inklusive D ’ ojbau, anses då vara underordnade u / B ndubt - u. Det är först med övergången till ett patriarkalt sam266 ” VILDRENEN ÄR SJÄLV DETSAMMA SOM EN GUD ” hälle som de äldre epiteten n ’ emy (’ moder ’) och ko (’ sjukdom ’) sorteras in under en och samma kategori – en kategori som betecknas med ordet för himmel oavsett var väsendet ifråga anses befinna sig. Vajnsjtejn 2002: 291 f., 300 f. (jfr även Vasil ’ ev & Simtjenko 1964: 152).
Natriuretiska peptider insöndras från hjärtat som led i skyddet mot skadlig belastning med såväl hämning av vasopressorsystemen i centrala nervsystemet, av renin-angiotensin-aldosteronsystemet och av det sympatiko-adrenomedullära systemet som antifibrotiska och antihypertrofiska effekter i hjärtat självt [8]. Immunreaktiva komponenter med lägre molekylstorlek påvisades också [62]. Här kan diagnostikaindustrin lämna värdefulla bidrag genom att tillhandahålla inte bara mätmetoder och reagenser utan också sammanställningar av mätresultat rörande tex övre referensintervallsgränser. Av särskilt intresse är möjligheten att använda beslutsgränser baserade på prognosstudier. Återigen bör betonas vikten av en samlad bedömning för varje gränsvärde på basen av publicerade studier och att det klargörs för vilket ändamål värdena ska användas. Kliniska studier ligger till grund när det gäller akut sjuka patienter. Noggrann redovisning av använd metodik är därför nödvändig såväl för mätningar i sjukvården som vid vetenskaplig redovisning av kliniska studier [31, 45, 46, 49]. * Kortfattad beskrivning av mätmetodens utförande, inklusive ev preanalytiska reningssteg, antal mätningar per prov (enkelprov? duplikat? etc) samt hur kontrollprov analyserats i relation till patientprov. I förekommande fall redovisas antal infrysnings-upptiningscykler för provet före mätningen av varje enskild komponent. För att ge redovisningar av kliniska studier på detta fält en större vetenskaplig tyngd och möjliggöra jämförbarhet mellan skilda rapporter krävs bättre redovisning av metodik och utförande (Fakta 2). * Resultat från intern kvalitetssäkring utförd samtidigt med de redovisade mätresultaten, främst total mellanserievariation och drift inom analysserierna (within-assay bias eller end-of-run effect), antal mätningar, tid och typ av kontrollmaterial. Effekten varierar med reagensantikropparnas specificitet för antigena epitoper, dvs aminosyrasekvenser som reagerar med antikropparna. Skillnader, om än små, kan med denna metod ses mellan serum och plasma och mellan EDTAoch heparinplasma [82-84]. Detta visas även av erfarenheter från laboratorier som utvecklat metoder för skilda applikationer baserade på identiska reagenser men med skilda inkubationstider.
Vi sätter stort värde på att få responser på vad Läkarförbundet gör såväl internt som externt för sina medlemmar som externt för vår omvärld. » Med sikte på framtiden » är en presentation av Läkarförbundets verksamhet och dess delföreningar, med de personer - oavsett kön - som för närvarande är valda att företräda olika roller och styrelser. Det har inte heller varit syftet. Däremot är vi många som ser fram emot att KLF bidrar till att öka andelen kvinnor i Läkarförbundets styrelse, fullmäktige osv. Att vi inte har kunnat göra det i just detta sammanhang betyder inte att dessa aspekter på något sätt är oviktiga. I programmet belyses de kvinnliga läkarnas situation och förslag lämnas på åtgärder för att förbättra jämställdheten inom läkarkåren. I en informationsfolder av detta slag går det självfallet inte att förvränga verkligheten. Vi samlar alla fakta, inklusive könsfördelningen, om kåren i Läkarfakta, som årligen ges ut i svensk och engelsk version. Läkarförbundet råkar nämligen ha en ordförande som är man, likaså är de tre yrkesföreningsordförandena män. Det är ledsamt att konstatera att KLF hade en önskan om att en folder av detta slag också skulle kunna beskriva hur vardagen ser ut för de kvinnliga läkarna. Det är alldeles riktigt att skriften inte nämner könsfördelningen inom kåren. Bl a har förbundet i det material som nyligen återfanns som bilaga i Läkartidningen haft en strävan att belysa hela läkarkårens syn på sjukvårdens villkor. Välkommen med nomineringar till 1998 års valberedningar! Under hösten kommer förbundets jämställdhetsprogram att uppdateras. Vänligen och med önskan om gott samarbete framöver!
En allt stressigare vardag med större och fler terapeutiska möjligheter, större förväntanseffekter och krav från patienter och anhöriga, en teknik och kunskapsutveckling i exponentiell tillväxt och krympande resurser i såväl absoluta mått som del av BNP.
Enligt hvad som berättats, lär ”Knifven” för närvarande befinna sig i ett sinnestillstånd af ånger och djup nedslagenhet — hvarom äfven hans skrifter i rätterna bära vittnesbörd. Han söker deri försvara sig genom att visa, hur han af dåliga menniskor blifvit lockad till det onda, och han slutar sin böneskrift till Delsbo tingslag med en förhoppning, att de vid mordens begående förmildrande omständigheterna (d. v. s. att de mördade samtliga varit stora skurkar!) måtte något förminska strängheten i det straff, hvartill han gjort sig förtjent, men som han med bäfvan väntar! Af dessa ord framgår, att den olycklige brottslingen fruktar för döden. Någon lär ha frågat honom, hur det var möjligt, att han, som nu sjelf fruktar att stå ansigte mot ansigte med döden, kunnat så obarmhertigt bringa flere af sina medmenniskor i samma fördömelse? ”Ja, jag har ju icke förrän nu tänkt på hvad det vill säga,” var det gripande svaret. ”Knifvens” slutliga dom förberedes i högsta domstolen, hvars afgörande kan väntas med det första. När dufvan kuttrar på sitt slag För sina vänner kära, Till andra trakter beder jag Min sångmö vingar bära. Till Delsbo uti Helsingland Och tjufvabygden fula, Bekant för sina mördarband, Till Delsbo-knifvens kula. Per Johansson, så är hans namn, I godt förvar han sitter, En menskosjäl i djefvulshamn Fördold bak lås och gitter. Han tog ett lif, han tog väl tre, Af gods och pengar mycket Och menniskor han mördade För femti kronor stycket. Nu är han omvänd, spak och from, Gömd uti cellen trånga, Afvaktande när lagens dom Skall i fullbordan gånga. Hans enda ursäkt är att ha Befordrat till de döde Blott några odjur som ej ska' Förtjent ett bättre öde. Men den som riktigt styra vill Rättvisan här på jorden, Bör akta sig att gripa till De fula lömska morden. Ty alltid randas hämndens dag Och han får skörda lönen För sina dystra företag, Sen hjelper ej ens bönen. Lönnkrögarnäset i Alfta
Alle the som thetta breef høra sea eller læsa heelsar jak nisse suenzson jnnerlika medh warom herra iesu christo [. ] medh thænna sama neerwæranda brefwe kænnis iak mik hedherlikan man ok welbyrdhokan nissa knutsson ii olande aff wanborum quittan lædhogan ok løsan latyr a jwmfrv ingridha magnussadotor wæghna ffore allo thy wpborno aff hænna gozse hanum eller hanzs barnum ok arftakom [,] swa wppa hænna weghna sidhan h [oo] n ii hans wærio eller brødh kom quittan ok lædhoghan fore allom stykkiom ok maningh latir wndyr godha ok wælbyrdheka manna lofwand ok insigle swezsinz af horne [,] erlinds knutson [,] nissa suenzson [,] lassæ ølafson [,] thyrgilz ømundsson [,] som mik wæl atnøghir wppa hænna wæghna alloledhis [.
En annan författare, Bertil Malmberg, har berättat hur han upplevde sitt slaganfall. Ångesten kring nät och spindlar Han reste sig från bordet och vinkade farväl åt glaset, innan han fortsatte till toaletten. Men även i » Non serviam » finns en dikt som handlar om gässen i sjukhusparken många år tidigare. Hans Viksten är mest känd som målare. Så liten du är, så stort allting. i respiratorns moderliv. I min egen diktsamling » Den första tiden med Emilia » skriver jag om ett missfall i den långa dikten » Smärtgränsen ». Döden är ett stort och återkommande tema i litteraturen. Inte är jag ensam med den svarta ängeln och trycket över bröstet. Sakta rinner den snabba sanden, det är som tusen år. Jag rekommenderar alla läkare som arbetar med cancersjuka barn att läsa den och i sin tur visa den för föräldrar till döende barn, här några av de inledande dikterna: Under många år behandlades han med hypnos. Dikten skrevs på öronkliniken på Malmö allmänna sjukhus år 1942: i flera timmar, väntade din ankomst föll solen genom de nakna träden utanför fönstret. Där såg han i spegeln hur ansiktet snedställts och tänkte: Spårvagnsklockans klämtning genom sjukhusstaden Blindögt höstdropp under himlens fågelhinna ... Men det märkliga med Sonja var att hon trots sin melankoli vände på begreppen med en uppkäftighet som nästan saknar motstycke i svensk poesi. Minuterna, längre än vårt tolvåriga äktenskap, föll som snöflingor genom tystnaden. Du ber om sprutorna nu, sakligt och lugnt, du som förut blev grå av rädsla bara du hörde det svaga klirret från ' stickvagnens ' provrör utanför dörren. En kvinna, som förlorat sitt barn, grät hysteriskt när hon såg dig på avdelningen. Känslorna blev för mäktiga. Du såg med stora ögon hästarnas konster, och damen i masten fick dig att häpna, hon som hängde i munnen och snurrade som en virvlande trissa. Minns strängheten i Karls ansikte, det mycket stora allvaret, när jag första gången var uppe på Aftonbladet med en dikt, 1967, dikten till Sydvietnams Nationella Befrielsefront och han läste den i min närvaro. Lindegrens » Mannen utan väg » består av sprängda sonetter i krigets skugga. Och en barnflicka va som är stadig och bra ska jag ha
Olsson hasar i väg till Bergstedt, en bild av rättrådighet och medborgaranda. Han hade svikit sina höga ideal för en kvinna och en rödbrokig ko. Att hon aldrig kan hålla sig i skinnet! Barnen tassar tysta omkring och väntar på ett under, en bragd, ett ord som förlöser. Ögonen är spelande unga och skälmska, men skägget är grånat som på en profet. Lidandet och döden var hans stora ämne, och förebilderna tog han var han kunde finna dem. Han tvang sig att le och tala vänligt till Stina, trots hennes surmulna morgongruff, och mitt i allt detta kom sinneslugn och arbetslust tillbaka, besynnerligt nog. Näsblodet rann. När nu Emmaus stack in sitt lurviga huvud för att gorma om fortoschenen, då såg Benjamin upp med en lidande och själfull min och suckade och sa, att det gjorde gott med en stilla stund här i jämmerdalen. Besökte på kvällen den gamle, vänlige och språksamme klockar Lindegren, skolmästare i Fardhem. " Den var ju nästan tom? Om å geftes. Nu måste vi vara tysta alla barn, för pappa mediterar. Men den tanken vågade hon inte tänka ut. Han fastnade i inbördeskrigets historia och kom aldrig i väg. Jag kan plocka lingon och blåbär i sommar, tänkte hon. Och så länge en människa behöver mig vill jag underkasta mig och genomlida och överleva allt. Oförändrad. Nå, det famntaget hade hon ingenting emot, det syntes nog, hon sträckte då inga barnsliga händer mot Abel, inte. Stryk måste ungarna ha, att ta det med pjåsk och dalt, det går för sig bara med bättre mans barn, och såna är det ont om i Glumserud och Mo. Vackert väder. Han drogs till sorgens uttryck, mindre till jubelrop av förtröstan, tro på uppståndelse, hänförelse inför ljuset över griften. Och stackars Cecilia där hemma i Väse ... Hemma i Norge hade man säkert haft förstånd att värdera hans stora gåvor, ja, var så viss.
om värre En hårnål - Genom en finare förkylning fick jag Skall Med en reflexrörelse från hjärnågra dagars tjänstledighet att tillbringas nan till hjälp steg en viljelös tillsynes mopå landet. dis kvinna över kommunalrummets trösMed självständigaste situation, klart räkkel a h bereddes plats ibland socknens 15 nehuvud, praktisk blick och ideella intrespampar. sen Allt var där frid a h gamman. GåsVad de hette? karlen var ställets enda manliga individ Gåskarlen a h gästen lågo i ständig fejd ” Mårten gick vid hennes åsyn till anfall med utbredda vingar och huggande näbb men möttes utan fruktan Hans damer, Akka a h Maja, stodo ljuvt kvinnliga som åskådare till kampen, ah gästen - En sierkskas högtidsdag (Forts fr. rid 1) strövade omkring i min ungdoms for. ändrade stad, letande efter gamla minnens landmärken - mänskligt vemodig och dock fylld BY den fordringslösa, fullkomliga frid jag talat om. Kanske man utan att etiketteras mystiker kan få lov att tro, att den friden var hennes ljusa andes egen, (alltså ” Men blott två år före sin död) talar av dylika drömmar äro om. tänkarnas och profeternas vittnesbörd om det eviga livet med återseenden och älskande varelser under evig salighet. De äro lyckliga som så tro. Men jag är lyckligare, som icke tror, endast väntar under de få år, som tillhöra jordelivet, till jag vet. Och kanske blivit en droppe i det levande vatten, om vilket Giordano Bruno ratänkte: Vad de voro? Inte mig likgiltigare. jag såg den Besinningsfullt sitta som ordförande (som sig bör). Jag såg kring väggarna den klara Kolkheten, den Munvige, den tionslystne, den Humoristiska Glimten, den Opposi” Eder hjälp i Mårtens strid tog Tyste, d e b a t t om det Jag hörde ämnet, - vem a m bör tilldelas gratisskodon varSå utlystes kommunalstämma i socknen.
# 29 drwkkin. ok aldra wäghna wmguthin mädh win hwat häller thu äpther swa storan ok idhkelighin drykkinskap far sömpn. äller wardher gripin i andeligha i syn Än gudh wil thik thät giffwa thät far thu tha röna Thy at han är aldra millaster. thy giffwer han meer än naohor kan thro Än thogh skalth thu altidh thät haffwa i thino hiärta at thu äst ledhast aff allom Ok engaledhis qwämelighin til the gafsvnna wthan thät skal thik synas aldra störst. än han affskrapa thina synde här i wärldinne. ämwäl mädh hwat hälstz pino ok dröffwilsom thu skulle pinas Qui est gloriosus et laudabilis in secula seculorum Amen här sighx aff wndersamlica drwkkinskapenom thär siälin wardher swa som andelica drwkkin for än hon warder gripin i {andeke} [andelike] syn [Cap. xix] FÖr thy at wi haffwom i flerom stadhom i them eapitulis som nw ärw foresagdh. Ath människionna härdhzska ma blötas. ok swa som drwkkin göras aff gudhelighom inflöilsom Thy at thin hwgher maghe thäs meer wplyptas Wiil iak at thu skalt witha thässa drykkinskapanna atskilnadh Tha skalt thu witha at the människia som är contemplatiua. än tho at hon haffwer mangh enkannelighin hwgswalilse for än hon komber thär til at hon wardher gripin i andeligha syn Än tho at the ärw myghit faa som wärdhoghe ärw aat the nadhinne Thogh ma hon röna swa som thwäggia handa
Lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård Inledande bestämmelser 1 § Föreskrifterna i hälsooch sjukvårdslagen (1982:763) gäller all psykiatrisk vård. Kompletterande föreskrifter om psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång (tvångsvård) ges i denna lag. Föreskrifter om psykiatrisk tvångsvård finns också i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Vad som sägs i denna lag om ett landsting gäller även en kommun som inte ingår i ett landsting. Med chefsöverläkare avses i denna lag chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där patienten är inskriven. 2 § Tvångsvård enligt denna lag ges som sluten psykiatrisk tvångsvård eller, efter sådan vård, som öppen psykiatrisk tvångsvård. Vård som ges när patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning benämns sluten psykiatrisk tvångsvård. Annan vård enligt denna lag benämns öppen psykiatrisk tvångsvård. Tvångsvården ska syfta till att sätta patienten i stånd att frivilligt medverka till nödvändig vård och ta emot det stöd som han eller hon behöver. 2 a § Tvångsåtgärder vid vård enligt denna lag får användas endast om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Är mindre ingripande åtgärder tillräckliga, skall de användas. Tvång skall utövas så skonsamt som möjligt och med största möjliga hänsyn till patienten. 2 b § Tvångsåtgärder i syfte att genomföra vården får användas endast om patienten inte genom en individuellt anpassad information kan förmås att frivilligt medverka till vård. De får inte användas i större omfattning än vad som är nödvändigt för att förmå patienten till detta. Förutsättningar för tvångsvård 3 § Tvångsvård får ges endast om patienten lider av en allvarlig psykisk störning och på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt 1. har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning för kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård (sluten psykiatrisk tvångsvård), eller 2. behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård (öppen psykiatrisk tvångsvård). En förutsättning för vård enligt denna lag är att patienten motsätter sig sådan vård som sägs i första stycket, eller det till följd av patientens psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans eller hennes samtycke.
Vad gäller riskfaktorn sovläge har det visat sig att det är gynnsammare att sova på rygg än på sida [11, 12]. Resultat från den nordiska studien har presenterats bl a på 1996 års riksstämma och publiceras nu successivt i fullständiga artiklar. I Sverige var Socialstyrelsen initialt tveksam att gå ut till allmänheten, vilket också avspeglas i att nedgången kom senare i Sverige. Den holländske läkaren Gustav de Jonge fann att plötslig spädbarnsdöd ökade kraftigt i Holland efter det att en barnläkare som varit i USA började plädera för magläge. Förekomsten av SIDS var mycket låg i vårt land i början och i mitten av 1970-talet (ett fall per 2 000 barn), trots att många barn sannolikt låg på mage. En rapport i Lancet [3] blev uppmärksammad, men mötte också hårt motstånd i den efterföljande debatten då man ifrågasatte korrektheten i Hongkongs mortalitetsstatistik. Efter uppvaktning av dåvarande socialministern Bo Könberg följande år gav Socialstyrelsen ut en broschyr som riktade sig direkt till föräldrar. Magläget började sannolikt introduceras i Europa under slutet av 1960-talet och slog igenom i början av 1970-talet. T ex rökte i Sverige bara 22 procent av kontrollmödrarna under studieperioden 1994-1995, vilket stämmer relativt bra med siffror från Epidemiologiskt centrum, Socialstyrelsen, enligt vilka 18 procent av gravida kvinnor i Sverige rökte 1994. Under den nordiska studiens sista period sov fortfarande 9 procent av kontrollbarnen på mage, 29 procent av mödrarna rökte under graviditeten och 26 procent av barnen var flaskuppfödda [10]. Man kan se ett klart samband mellan introduktionen av råd för att minska risken för plötslig spädbarnsdöd och nedgången i Det var Susan Beal som inspirerade Peter Fleming i Bristol att börja undersöka frågan om sömnlägets betydelse för plötslig spädbarnsdöd. SIDS-ökningen kom gradvis under 1970- och 1980-talen. Det var därmed den vanligaste dödsorsaken hos barn, och kanske den mest fruktade då den drabbade barnet så plötsligt och oförklarligt. Trots skillnader i hur man förde ut de förebyggande råden - en relativt aggressiv kampanj i Norge, en mer försiktig i Sverige - har föräldrarna ändrat sovläge för spädbarnen och amningsfrekvensen har ökat ytterligare.
Här törs hvarje klåpare, viss om uppmuntran eller öfverseende, komma fram med sina lappverk, och på detta område är derför företrädesvis en sofring af nöden. Men af en sådan har dramatiska teaterns spellista på senare tiden icke burit några spår. Tvärtom utgöra de glada sånggudinnor, som kringsväfva den kungliga svenska Tespiskärran, ett skäligen blandadt sällskap. Det ligger i sakens natur att det inhemska lustspelet, derest ett sådant funnes, borde af våra kungliga teatrar i främsta rummet omhuldas, eljest vore ju inskriften Patriin musis en bedräglig etikett Som emellertid vår eljest ratt 1 i fa k tiga literatur ej röjt någon ansats att vilja sätta sig ibesittning af detta diktningens område, borde väl den klassiska repertoaren för närvarande i första rummet komma i åtanke. I andra rummet kunde ju en och annan af det moderna lustspelets mera framstående produkter — stycken sådana som t ex. » Divorçons » och » Le monde où l ’ on s ’ ennuie » — bereda lämplig omvexling i programmet Men man borde icke belamra vår främsta scen med obskura tyska skribenters Xürnbergerkram. Den värdefullaste delen af Dramatiska teaterns repertoar på senare tiden har utgjorts af repriserna. Knut Almlöf har, energisk af naturen och ännu i besittning af en nästan ungdomlig vigör, tröttnat på att odla kål i Salerno. Sedan någon tid tillbaka är han åter Stockholmsbo och har mottagit en lärarebefattning vid vårt nybildade konservatorium. Att Almlöf just var rätte mannen att på den uppväxande skådespelaregenerationen inympa traditionerna från det glänsande skede af vår sceniska konst, hvars anor han numera är snart sagdt ensam om att uppbära, lider väl intet tvifvel. Huruvida en för någon längre tid fortsatt direkt medverkan från hans sida kan komma de kungliga scenerna till del, har jag mig ej bekant; i alla händelser är det glädjande att han, enligt hvad jag redan i förra öfversigten kunde meddela, är betänkt på att uppträda i åtminstone en ny roll. Hittills har han emellertid endast visat sig i ett par af sina gamla glansroller, nämligen som Fromont i » Fregattkaptenen » och som Gaspard i » Debutanten och hennes far ».
Men var och en hade tänkt: Det finns andra, som stå henne närmre än jag. Så småningom och likväl på ganska kort tid tog sonen från henne makten. Ett ögonblick skrämde henne den gamle kamraten till den grad att hon hart när tagit till flykten. Men han satt där och pratade tämligen fåordigt. Av allt att döma, tänkte hon, begär denne väluppfostrade herre min dotterns hand. Det är tre saker, som jag måste påpeka, innan det blir för sent, fortsatte herr Andersson, väl vetande att det redan var " för sent ". Sussi kunde inte, Kurt kan inte. I och med detsamma började " vissheten " blekna och försvann efter kort tid fullständigt ur hennes medvetande. Usch! Inte nedslagen. Utan: Nej, nu är det då äntligen min tur att bestämma! Han började ett stammande, sluddrande tal: Kurt, order, moteld, för lite folk, befallning att samla bränsle, just här mellan granarna, tända genast, order, order! Kurt likaså. Efter en stunds fundering böjde sig mannen fram mot henne och fortsatte sluddrande och viskande: Hon längtade efter den på kontoret, hon längtade efter den om nätterna. Från herravdelningen trängde ljudet av häftiga röster Det liknade ett gräl. Lite lättsinnig kanske, men inte värre än att hon, gamla människan härdat ut. Sålunda höll nu fru Ingeborg sin egen fasta och pålitliga moral som en sköld över syndaren Larzons huvud och förbjöd patetiskt " en sån där lättsinnig goddagspilt som du " att ingripa i den fattige men redlige mannens öde. Man kan inte tänka sig ett mera regelrätt förlopp. Och vart ska jag fara? Fästmannen utropade: Mamma är storartad! Jag vägrar att äta. Han lovade. Jag lider inte. Och det finns människor, som dö av ledsnad, om de inte få experimentera. Emellertid sa Kurt: Och hon sa: Nu sökte hon inte ens dämpa det glada och högst belåtna utseende, som vissa tankar bredde över hennes ansikte. Sittande på Sommarros förstutrappa hade fru Ingeborg till höger om sig på några hundra meters avstånd tennisbanan, nästan dold bakom träd och buskar. Och sen då? Herr Balzar i tiden hade haft för vana att i egen person betjäna den höga damen, och fru Ingeborg följde sin mans exempel. Hon vågade inte fråga med munnen, men hon frågade med ögonen.
Han grät när han hörde talas om några franska myteristers arkebusering, och en kväll, när aftontidningarna meddelade att det varit hungerupplopp i Berlins förstäder, kom han, med andan i halsen, springande till skomakarens för att berätta. — Nu kommer slutet! Nu brister det löst där ute! jublade han. Och när det sedan icke hände någonting mera, tycktes det honom som om hela världen bleve mörk och livet hopplöst misslyckat. Han gick med blicken sänkt mot marken och tänkte:— Det sker aldrig Först efter långa och tunga dagar av svårmod återvände en smula av hans hopp, så att han kunde se människorna i ögonen, utan att rodna för ett misslyckande som han kände som sitt eget.
Men sikert e: han fick då fort Väl dåli lön så som han struttad O nu på sluted har jag sport Hon gör den ståddarn rajnt betuttad Nu fö'r han ungar opp som bäst Daj störste e ju nock så lig'an Men neråd tejnar raden mest Nån "vän" te före detta pian. Herr Redaktör Alfred Fjelner, Malmö Då Sam. Kelin på sin tid skrev nordskånskt bygdemål I versform för Sydsvenska Dagbladet, försökte också Undertecknad sig någon gång på dylikt. Även senare Har jag stundom roat mig därmed, men aldrig har Något jag skrivit ställts under någon sakkunnighets Kritik. Såsom en ivrig beundrare av allt, vad herr Fjelner skrivit inte minst då det gällt ett bedömande Av andras alster tar jag mig emellertid friheten att Sända ett litet utplock till påseende. Det kan måhända Synas oförskämt och dumt, men i då fall ber jag om Ursäkt, och offra då skräpet på papperskorgen! Skulle å andra sidan tid och intresse räcka till för en Granskning och ett litet skriftligt svar angående dessa Småbitar, skulle det roa mig och göra mig mycket Tacksam. Skriv gärna hur skarpt och rent ut som helst! Jag är Lyckligtvis ingen poetisk yngling med något slags Överdrivna fantasier om min egen förmåga så jag Tar ingen skada! utan en något så när gammal och Förståndig karl med någon kritik själv. Skulle det å Andra sidan finnas något i form eller sätt, som vore Värt ett erkännsamt ord, skulle det roa mig mycket Att får höra detta av en sådan man som "sic". Det enda jag själv kan gå fullständigt i god för är Språket. Det är Åsbo-dialekt, precis sådan den talas Här i min hembygd av bonden i gemen i det dagliga Livet. Med största högaktning! Josef Ljunger Östra Ljungby den 3/8 1923.
EN frw aff swerike var länge siuk j rom ok sagdhe entima swa som leande ok mz kalzse j sancte birgitte ahöro Thz sigx at j thässom stadhenom är aflösn badhe aff syndomen ok pinom Än gudhi är änkte omöghelikit tho thol jak ok känne pino ok dröuilse Vm morghonin äptir at hördhe gudz brudh röst j andanom som sagdhe til hänna O dottir thässe qvinnan är mik thäk for thy at hon lifdhe väl j sik siälue ok opfostradhe mik til hedhirs oc thiänist sina dottir Tho hafdhe hon ey än swa storan jdhrugha j pinomen huru mykyn lusta hon hafdhe j syndomen vtan hon hafdhe varit atir hallin aff minom kärlek, Thy mädhan jak foresee huariom enom j helbrygdhelikhet oc siukdom, swa som jak see at huariom enom höwir thy skal iak ok ey retas älla dömas aff nakrom j minzstom ordhom Vtan hwarn stadh rädhas ok hedhras Sigh ämuäl hänne at romara kirkio aflat är meer när gudhi än six, thy at the som koma til thetta aflatit mz fulkompno hiärta skulu ey at enast faa synda forlatilse vtan ämuäl äuerdhelica äro thy at vm mannin drape sik ämuäl thusanda sinnom for gudz skuld tho vare han ey värdhoghir the minzsto äro som gifs hälghom mannom Ok än thot mannin forma ey at lius swa mang thusand aar tho for then skuld at oändelica pinor ägha tholas for manga synde ffor hulka mannenom är omöghelikit at fwlt göra j thässo liueno Thy lösas manga synde for aflatzsins skuld, ok thungasta pina ok
Mercedes hade icke en aning om vidden af den fara, som hon, lika väl som hennes man, kunnat löpa rätt i armarna på, om ej fyndet nu blifvit gjort, innan kylan och isen omöjliggjorde utvaskningen af guldet. – Tror? Klara stego dess lågor upp mot den svarta himlen, och med den värme, som snart började spridas, återvaknade hoppet och lifsmodet hos litet hvar. Mats var visserligen glad att bli kvitt den farliga reskamraten, men såg att han hade allt att frukta af honom om de längre fram skulle på nytt sammanträffa, hvilket, hur osannolikt det dock än såg ut nu, likväl kunde inträffa. Slumpen, eller rättare en hämnande försyn, synes hafva fört oss i land just här för att detta ohyggliga mord skulle bli upptäckt. – Jag hör det, jag, svarade Mats lugnt, i det han dref fram sumpen, så det forsade om stäfven Den här gången tänker man då inte på att spara sina skott åt vargarna Ja, detta är till och med ett rent slöseri; ty inte är man väl så galen, att man tror sig om att kunna träffa oss. Utan att svara vände han både Borgman och Mats ryggen. Och nästa sekund smällde ett skott. FEMTONDE KAPITLET. – Själf utrustade han sig med en ny hatt från en i den tidiga morgonstunden redan öppnad affär nere vid hamnen. Icke ens den minsta krusning syntes nu på vattnet, och man fick ändtligen tid att närmare studera sviterna af detta högst lifsfarliga äfventyr. – Man kan ju låta bli att uppge mer än en del, inpassade Borgman, som icke var så värst laglydig af sig, däri följande många andra äfventyrares exempel. Där fingo vi tag i ett par laxfiskare, och med goda ord och dryg betalning lofvade dessa, att forsla ned oss till Dawson. Han lät blickarna förtröstansfullt sväfva ut öfver Österhafvet, som nu i solens glans illustrerade hans djärfvaste förväntningar men af hvilka han nu endast drömde om en bråkdel, en enda droppe men af rödan guld, äkta gull, rent guld, som aldrig rostar. Men för alla de andras ifriga uppmaningar måste han ge vika och insåg snart äfven att räddningsförsök här voro fruktlösa.
Den nya högskolans vidsynta program a t t öppna vetenskapens portar för varje kunskapstörstande med eller utan stliclentexamen gjorde det mojligt för henne a t t tillfredsst&lla sin M Och hon grep det tillfalle hfirtill, som den nya högskolan gav, med malmedhedersdoktor .. veten iver och utan tvekan, trots detkriivande arbete hon redan utförde1 sasom liirarinna med fiill tjänstgöring; ' Föga anade hon val da, a t t hennes gar-. ning skulle bli sil betydande och ar-, betsdagen sh lang: Iion har utgivit2 ' 7 betydande avhandlingar fran tryc-: ket under 46 Ar. För sitt första arbete, >>Beitrage z u r. Kenntnilss der Anatomie der .Sdm !imm~ ~ g e l » ~som, utkom 1884 i B2hang ' till K. Sv. Vetenskapsakademiens Handlingar, belönades hon av. Vetenskapsakademien med Flormanska priset, som delades mellan henne och en annan ' zoolog, Charlotte Westling , deii aiiclra svenska kvinnan i ordningen, som arbetat inom samma vetenskap. Över resultatet av sitt andra arbete, » Untersuchungen Bbe? G-liedwssenReste bei Schlangen>>, höll hon ett uppmiirksammat f öredrag pil naturforska.xaniötet i Oslo Ar 1886. Hon har gjort intressanta undersökningar rörande ' !Chadotte. Westlhg, ~ t ~, -. ~ geny) migick l~, 1 If. 1M7, d. lm ~ ~ lH&,re - 1 5 ~ ml4nne~mhaiiet ~h ' ugnide S @ ll&OIl tid ht ilt2~rari11neknllet. ' Hon Ih6i ock till ~btockh o w. tandutvecklingen hos olika djurformer, bl.
Nej, men jag skall säga dig hvad som ligger på bottnen: just derför, att du och jag stå hvarandra så nära, kan det hända, att jag inte kan låta bli att uppträda som din antagonist. Ty om du säger någonting, som min ännu ej fullt utredda öfvertygelse uppreser sig alltför häftigt emot, då vet jag, att det skall verka helt annorlunda på mig, än om någon annan sade det. Jag menar icke nu, att jag skulle vilja ge mig in på en polemik med dig, fast jag ingalunda skulle vara rädd derför, hur många vapen du än kunde ha på hand; jag har mera skinn på näsan, än du någonsin tror mig om. Nej, jag menar bara, att jag kunde ha lust att yttra ett par ord i samma ämne som du, och att våra meningar på en punkt skulle komma att korsa hvarandra. Jag vill helst icke göra det, men äfven jag har en djupt rotad öfvertygelse, som jag håller af. Och jag har en helt annan känsla af ansvarighet, än du, derför att jag är mor, och en mor med så stort välde öfver ett ungt sinne, som jag tror få mödrar ha det.
tin«! Stenius, M. Sueno Jonae, M. Martin«! Gestrini«!, M. Johanwes Staienus, D. Jo hannes Loccenius, M. Martin«! Nycopensis et M. Laurentius Stigselius. Och uprepeterades tå thett som om futuro oeconomo mensae communis talt war den 30. Julij, nämligen effter Oloff Biörson tillförena hadhe tillförena spijssmästare waritt, och noghsampt förfaritt medh sin eghen skadha huadh för besuär som ther medh war, att huar ingen annan tiänligare finnas kundhe som sigh thz besuärett ii augusti påtagha wille, om tå icke rådeligitt war honom der till antagha? Mädhan nu förthenskull Oloff Sifferson thetta wedersakatt hadhe, och Dd. professores medh her Erich A ndres och h. Erlando icke wore till frijdz, såsom ock att nu ingen war som sigh tilbödh här till uthan Olof Biörson, och någon wiss för inköpett skull måtte i tijdh der till komma. Derföre frågade Magn. Rector, om han tå der till antagas skulle. Dd. professores suarade, att Olof Biörso» war uthi stor gäld, och fruchtandes wore att han för then skull ther på anwändhe huadh han finge händher emillan, såsom ock att Magn. Academi® Cancellari»* hadhe honom sielf afsatt. Doch lijkwell effter han en sin gård såldt hadhe, förmoddes thet han ther medh något af sin gäld afflagt hadhe, och hadhe aff Magn. Cancellario icke så blifuitt afsatt, medh mindhre Anderss Gabrielson sigh så icke hadhe intrangdt, i thz han så eenträgen war ther effter, ingen annan fans tå heller tiänligh. Beslötz för then skull att Oloff Biörson till en tijdh antagas skulle, medh then förmaningen, att han corrigera och rätta skulle,
# 88 forsma sina reghlo sagdhe diäfla höfdhingin for thy at han hafdhe alla sina tima vanskiplica thy skal honum nu koma een time hulkin som aldre skal ändas j hulkom han skal thola köld oc hita for vtan ända Tha syntis gnistan j samo stunda for diäflanna höfdhinga twe anda älla diäfla sighiande Vi hafwom ämuäl lut ok deel j thässe siäl, Then förste sagdhe han var prestir oc lifdhe ey suasom prestir thy hawir jak lot j hans siäl Annar sagdhe han hafdhe eet hedhirs mark oc een grunual j sino hofdhe j hulkom som äronna krona hafdhe bort sta ok hona fik han ey thy är hans siäl min, Höfdhingin suaradhe for hedhirlica presta nampnit skal hans nampn vmskiptas oc han skal callas diäful ok for kronona hulka han forsmadhe at haua sätis forbannilsa obrygdhilse j krononna stadh Sidhan taladhe var herra til sina brudh oc sagdhe See hulkin atirlön ok huru olica badha thässe siälana fingo badha af enom lifnadh oc tho mykyn oiämpn j atirlönom huat ey vest thu hwi jak tee thik thässe thing Visselica for thy at godhe skulin styrkias oc onde vitande min dom lata aff illo Sannelica sighir jak thik at thässa limnadhsins män vändo sik mykyt fran mik swa som thu mat vndirstanda mz äptedöme ok liknilsom Jak är likir thom husbonda som tok sik äruodhis män hulkom han anduordadhe spadha til at grafwa jordhinna oc skofwil til at opkasta hona aff grafwomen oc kar til at bortbära jordhina Vm sidhe forsmadhe äruodhis männene herrans budh oc baro atir sinom herra the andbudhin sighiande Spadhin är ey väl huas oc jordhin
Den nya danska socialdemokrati kas överbringare sinnesnerverna och ningar, resor o. s. v., värdefullt och men ännu icke av allmänheten er rade skalden — han har själv berät ska regeringen har framlagt sitt pro hjärnan eljes äro, skall medvetandet värdelöst, gott och skadligt, likt och känd som någon förmåga, då han tat det i " 11 F-uoco ". Men han be Utsikterna till skad es tånds fråga n s gram: en folklig, åt alla håll rättvis icke förnimma något, icke hava nå olikt, huller om buller och i egentlig mötte Eleonora Duse, som vid denna känner också, att den älskades för lösning synas allt ljusare sedan och omtänksam samhällspolitik, va got att syssla med och, försänkt i mening aldrig övertänkt, aldrig betid redan vunnit världsrykte som flutna, hennes triumfer, misstanken samtliga intresserade regeringar gi lutans förbättring, avrustning! orörlighet, vara omedvetet om sig ai ' uetat, aldrig tillgodogjort.i utveck skådespelerska. Hon uppträdde i att hon älskat också andra tände ett lingshänseende. självt. vit sin anslutning till sakkunnigeI Irland tvista den nybildade ir " Cameliadamen " på Costanziteatern agg i hans sinne, " en bitter svart Fantasien, låt oss komma ihåg i Rom och d ' Annunzio väntade bak sjuka ", som tog herraväldet över ho kommittéernas förslag. Särskilda ländska fristaten oc.h den till Eng Sinnesintrycken äro sålunda själ nom. förhandlingar hava, förts mellan de land anslutna provinsen Ulster om va förutsättningen för tankeverk det, har för sitt arbete icke att till om kulisserna. franska och belgiska statsoch utri den gräns, som skall skilja dem åt. samheten. Bilen som susar förbi gå något annat material än det vi Han mötte henne efter ridåfallet. Eleonora Duse trodde att hon här kesministrarna. angående de eftergif Från Finland meddelas om oro i mig, hungerkänslan som jag erfar, medels våra sinnen insamlat åt vår och räckande ut sina händer mot funnit sitt livs mission. Hon beslöt ter de båda makterna kunna vara officersvärlden.
PHP är en rekursiv akronym för ” PHP: Hyptertext Preprocessor ” och det är ett skriptspråk som fått stor spridning, mycket tack vare att det är helt fritt att använda. One “ technology ” which seems to be of great importance is content management systems (CMS). Personuppgiftslag. Universiteten har en administrativ och myndighetsutövande del som kräver sin arbetsorganisation och sina beslutsvägar, men man har också den akademiska verksamheten som kräver sin egen arbetsorganisation och sina egna beslutsvägar. Kontentan av detta är webborganisationerna troligen skulle ha mycket att vinna på att systematisera och formalisera arbetet med att förstå sig på samt att anpassa webbplatserna för de viktigaste målgrupperna. Detta gjordes för att få en inledande sammanställning av hur informanterna svarat på respektive fråga, samt för att få en struktur på materialet. o Andel av sidan som befinner sig nedanför ” skrollkanten ” • Form - övergripande: Formen analyseras genom en genomgång av sidor i anslutning till startsidan via den primära navigationen. På Bladet, Kuriren och Allehanda – om journalistiska ideal och organiseringsprinciper i den redaktionella vardagen (Göteborgska studier i journalistik och masskommunikation, 21). Webbproduktion i praktiken Webbsamordnare 1 ger en bild av hur det ska vara och menar att överst finns lärosätets visionsdokument. Ytterligare ett problem som tas upp av Webbsamordnare 3 är att den interna organisationens språk och sätt att uttrycka sig vinner över målgruppernas förförståelse och sätt att prata. Webbplatser som ingick i denna undersökning redovisas i Tabell 4 – 1. 6.4.2 Webbplatsernas ” publik ” Hine (2001) diskuterar hur synen på publiken påverkar t.ex. designbeslut. Detta återspeglas också på lärosätenas webbplatser. Webbplatserna har utvecklats från enkla textoch bildbaserade informationssidor, till komplexa och verksamhetsintegrerade verktyg. In these situations, the web organization either lacks the official mandate, or the will, to do anything about it. Vad är det som gör att vissa saker lyfts fram framför andra? B. En etnografisk studie av TVproducenter och TV-produktion. Medlemmarna i de informella nätverken – praktikgemenskaper – har en sådan viktig funktion.
Farbror doktorn log i skägget vid denna åsyn, och i d e t han pekade på Pennskaftet, sade han humoristiskt: » Äfven du, min son Brutus — —: — » Från d e t t a var öfvergången t i l l den kvinnliga rösträtten omärklig och Eva var mycket belåten med att doktorn, ehuru l i t e t tveksam om företagets utgång, dock ingalunda var någon motståndare till den kvinnliga rösträttsrörelsen. — Innan han tog afsked, hade han lofvat Eva att fälla ett g o d t ord hos skolrådet, för de förbättringar hon v i l l e genomföra, och det var med en känsla af segerglädje, hon såg den gamle, snälle herrn fara sin väg. Hvad allting nu skulle bli bra, när inspektören var hennes van och medhjälpare. Men människan spår, och Gud rår. Icke långt efter denna händelse inträffade å t s k i l l i g t, som kom Eva att inse, att om landet har sina behag, så har d e t också sina stora obeisynnerhet för ensamboende lärarinnor. En afton satt hon i allsköns ro vid skrifbordet, sysselsatt med att förbereda sig t i l l morgondagens lektion, då det började knacka på fönstret m i d t emot, först sakta, sedan hårdare. En sekund lyssnade Eva andlös, fullständigt skräckslagen, sedan tog hon mod t i l l sig och drog upp rullgardinen. E t t skäggigt, grimaserande mansansikte var tryckt mot rutan, och ett par vilda ögon blickade in i hennes. Med ett skrik ryckte E v a ned rullgardinen och for bort i rummets mörkaste körn, där hon blef stående med båda händerna tryckta mot sitt hårdt klappande hjärta. N å g o n gick med smygande steg rundt omkring huset, och Eva erinrade sig ångestfullt, att skafferifönstret satt l å g t nere och saknade dubbelfönster. A t t ropa på hjälp var ej lönt, ty intet hus låg så nära, att dess innevånare skulle ha hört henne. Denne ende var Gud, och t i l l honom bad hon ur djupet af sitt ångestfulla hjärta om räddning, bad så, som hon endast bedt ' en gång förut i sitt lif, nämligen då modern låg sjuk, och d e fruktade för henues lif.
J thenna liknilsomman som sanctus johannes sighir vt aff, j lästinne äptir wars herra jhesu christi ordhom, giffs oss andelikin kennedombir forstandha, som fförst är fadherin som sonyn atthe, Medh hwilkom fadhir maa vndhirstandas alzwalloghir fadhir gudh j hymerike Aff huilkom prophetin sigir, blänniskia är ey tet visselica thin fadhir, som atte tik, j ämpnom j guddompsins walle, ffor än thu skapath wardh, ok then tik giordhe til nokot warda j thenne wärldhinne, tha thu här alzinthe war, ok skop tik j swa ärlica formo, ok beläthe äptir sik syälffuom, som thu nw är, mädh tessom ordomyn samfällir sik ok sanctus paulus swa sigiande, Alzwalloghir gudh är then som wärdelica kallas fadhir, ath allo the som j hyslerike ok j jorderike är, Nw mädh thenna vnga sonenom ok kata, skulom vi vndhirstanda hwaria ena syndogha människio, som sin sinne skäl karsklek, ok vngdom jlla nythiar gudhi til hedhir, älla til sith eghit syäla gagn, vtan äptir dyäffuolsins radhe ok jnskywtilsom, j sino wärldzliko framhopi ok käthe, forsmar ath göra äptir tyo gudz budordhom, som fadherin är, ok ther mädh skyl sik vidhir gudz kärlek, gangande twärt borth fran gudhi sinom helgha fadere, ok sinom brodere som är cristin gudz almoghe, som wars herra studige
Den högvexte mannen bugar ödmjukt för herren till Ekö och lägger begge händerna på sin panna. Svart är hans långa hår, blåsvart det krusiga skägget kring hans läppar, svart, stolt och ändock skygg den blick han riktar på riddaren. Han tiger, men pater Henrik talar i hans ställe:
Det torde val vara .de ' " forhandenvarande forhallandena ", som f6rorsakat den ratt afsevarda skillnaden mellan den kvinnliga och den ogifta manliga adjunktens 1oner, bland dessa kanske ickeminst den. olika kompetensen, som betankandet inte namner i detta sammanhang men som likval torde ha influerat. Kommitten foreslar nam ligen, att allt fortfarande behorighet for sokande af ad' z, jbfiktstj,tn& isall. k&& ' * eiho&: k " alifi&ra& af. & ?ingsexame ' n fian hogie lararinneseminari; m, docli ' forst efter pimanigang d & en. a 2 ~ l f i i fort&ttni&~kurse~ i och med det uttryckliga stadgandet, att i ' .fil.os&isk ambetsexamen erhallet vitsord skall tillmatas hogre varde1 an motsvarande vitsord erhallet. vid hogre laraii& %emiha: rium. Den som kanner seminariernas historia.im4ste. ju instamme i betankandets ord:, Det ' larer icke i kunna d kas, att seminarierna under de. tider, som .gatt, .erlhllit manga af sina basta. lararkrafter ' just pA den ' vag; som har ar i friiga. Att d& underkanna den ' utbildning, - Riilkei p i denna. vag vinnes,. sasom for seminariernas behof otilli ' afv6n ' ldi racklig, vore foga tilltalande.>, ~ o m m i t t i n skullekunnat ' motivera detta f6rsl& med det ringa: an&& so! kande till d e kvinnliga: adjunkturerna .. (h o r n parentes .en fraga: hvarfor soka sa fa diademiskt bildade khnrioi dessa platser? ' .Det forefaller, iiom om bide ideelli * & h.
Och blottar ödmjukt sitt hvita hår Och sväfvar på målet ibland. För hertigens stålblick och roffogelsnäbb Det flödande talet råkar i ebb, Ty Carl han ser genom dubbla murar Och pröfvar räkenskaper och njurar. Tvärt klipper han af allt fjesk och snack. Orörlig står man och stum, Tills ljudet af sporreklirrande klack Dött bort i hans inre rum. På pannan, som ljusnade nyss i byn, Man åter varsnat oväderskyn; Hårtestarne öfver de djupa vecken Dem hade han rubbat – ett dåligt tecken. Här fins blott ett enda frimodigt bröst, Till hvilket ej fruktan når: Beständigt klingar den lilles röst I trappa och korridor. Än svinner han in i en fönstersmyg I salen med pressadt gyllentyg, Än är han i öfversta torngemaket, Der flöjeln gnisslar på koppartaket. Liksom förstenad man ofta stod Vid fadrens bannor och hot, Men detta älskliga unga blod Hvart hjerta vill flyga emot. Ute i borgstugan efter hand Knektarne lossa på tungans band; Den lille far ut och in som en svala. De akta det icke – de hviska och tala. Den gamle Jesper af gårdens vakt Och Joakim hakeskytt Ha kloka hufvu’n till hopa lagt Och döma om gammalt och nytt: I Linköping var det en ynkelig färd, På himlen stodo brinnande svärd, Kometer och järtecken om hvart annat, Och Motala ström midt i loppet stannat. Men Jesper nattvakt, gammal i gård, Med visdom i tandlös mund, Som vankar med lur och med hillebård Kring slottet på enslig rund, Han menar det blir väl värre än, Ty hvita frun har vist sig igen I natt som var, just mot hanegället, I vestra flygeln på vanliga stället. »I gula kammarn – månen sken klart Och sjön låg alldeles blank – Vid fönstret stod hon der uppenbart, Så dödsblek, så lång och rank. Med händerna famlade hon omkring, Liksom hon tvättade någonting – Af ångest jag tappade bardisanen; Då var hon borta och så gol hanen. »Hvad bådar det, tror I? Jag tiger, jag. Ej vet jag, om ryktet har rätt;
(671) tagit kännedom om i utlandet förekommande modeller ha vi, efter samråd med ÖR LÄRARINNOR, Hushållsbiträden för saken intresserade militärer konstruoch Barnfröknar finnas ett flertal goda erat en själfständig modell, som erkänts platser att söka å Norra Inackord.-Byrån, som fullgod, och tillverka sofsäckarne Mäster Samuelsg. (670) 4) V a d m a l, detta svenskullsvadmal är till af tyg, som fullt motsvarar anspråken arbetskläder det mest hållbara, man kan åstadkomma. 1 ett nordiskt klimat. N ANSPRÅKSLÖS FLICKA, barnkär, snäll och ord., som vill vara husm. till verklig hjälp med barnen och hush., erh. plats i enkel fam. på landet. Svar t. » H.>, Segerstad, Värml. (677) Allmänheten har synbarligen icke en aning om, huru allmänt och i hvilka mäng der arsenik förekommer i garn, stickade varor, schalar, filtar och tyger. Och dock är ett ETT HEM på landet önskas genast en faktum, att det mesta sefiroch kamgarn (det må nu kallas industrigarn eller något anbildad tyska för att några timmar dagnat) liksom stora grupper af råvaror, som användas i ylleindustrien, äro i hög grad arsenikhaltiga, ja i så hög grad, att de enligt svensk lag äro i handeln förbjudna. Och därtill ligen sysselsätta mindre barn, samt för öfanvändes kemikalier och färger, som än mer öka arsenikmängden. rigt vara behjälplig med inom hemmet föreBland varor, som ofta äro i hög grad ansenikhaltiga, märkas sängoch resfiltar — fallande arbeten. Svar till Fru Trozelli, och just bär är ju arseniken mest farlig. Björnsnäs, Aby station. (679) Vi ha vid vår fabrik vidtagit de mest energiska åtgärder för att helt utestänga arseniken. Särskild kontrollant är anstäld för att kontrollera alla råvaror, färger och LADLYNT, arbetsam flicka af god fakemikalier — ingen annan fabrik har, såvidt vi veta, denna betryggande garanti.
Ibland är läkaren inte enig med patienten om värdet av sjukskrivning, och det kan vara svårt och tidskrävande att övertyga en patient att hel sjukskrivning inte är den bästa lösningen. Vi ser inte att detta skulle medföra några vinster - formella inskränkningar kommer att medföra flaskhalsar i vården och därmed försämrad tillgänglighet. Statens ökande kostnader för sjukförsäkringen minskar utrymmet för reformer och möjligheter att bl a tilldela sjukvården ytterligare resurser. Om patienten har en funktionsnedsättning som innebär nedsatt arbetsförmåga kan han / hon behöva sjukskrivning. För arbetsgivarna innebär det stora produktionsbortfall och ekonomiska förluster. För att snabbt få igång en utbyggnad bör ökad samverkan mellan landsting och företagshälsovård uppmuntras. 14procent av Sveriges befolkning i arbetsför ålder är borta från arbetslivet på grund av ohälsa! En del av anledningen till den ökande ohälsan står att finna i arbetssituationen, och det behövs en ökad satsning på företagshälsovården för att förbättra dåliga arbetsmiljöer. I nuläget räcker resurserna endast till utbetalning av sjukersättning, och rehabiliteringsarbetet kommer i andra hand. Det behövs ökade resurser till hälsooch sjukvården, och sist men inte minst behövs samarbete mellan alla berörda aktörer! Mot denna skrämmande bakgrund är det inte konstigt att den allmänna debatten har dominerats av den höga sjukfrånvaron. Läkarförbundet medverkar därför aktivt i det arbete som den ansvariga myndigheten Riksförsäkringsverket initierat. Det är den behandlande läkaren som initialt och på sikt kan bedöma behovet av sjukskrivning. Alla goda krafter måste nu hjälpas åt för att minska sjukfrånvaron. Det är angeläget med mer tid för patient-läkarmötet! Självklart kan läkare utvecklas som sjukintygsskrivare om förutsättningar för detta ges. För den enskilde individen innebär långtidssjukskrivning risk att slås ut från arbetslivet, vilket på sikt kan innebära försämrad fysisk hälsa och social utslagning. Det finns röster som ropar på begränsning av möjligheten att utfärda sjukintyg. Frågan om hur utvecklingen ska hejdas kan bli en av de viktigaste inför valet. Vi har till regeringen fört fram konkreta förslag om hur försäkringsmedicin bör förstärkas på alla utbildningsnivåer. Dagens attityd att ohälsa och sjukdom alltid innebär en rätt till ledighet eller frånvaro från arbetet måste förändras. Långa diskussioner om detta medför att andra patienter får vänta, och i det korta perspektivet kan det kännas enklast och mest kostnadseffektivt att sjukskriva. Läkarprofessionen har en central och viktig roll att spela i sjukskrivningsprocessen. En sjukskrivning ska utgå från individens diagnos eller symtom och ses som en del av behandlingen. Orsakerna till dagens situation är flera och långt mer komplexa än ett ändrat sjukskrivningsmönster från läkarnas sida.
biljetter skola Lohm, till sina gängesvänner Hon bekanta om skref och erhållande h o n aldrig återgäldade. De » hemsökte », länge så bildade blifvit flesta sträfsamma och gumman, verkligen gång sett sig kyrkoherden hvilka den den genialiska högt kvinnan, lysande dagar och en hennes sådan bittra outtröttligaste af d e m, hyste deltagande för lott. fröken februari Johanna 1860, Det uppgifves, Katarina 80 år Lohm och 3 afled månader. Hennes lott var j u lika m e d otaliga andra människobarns: för slockna i att födas i lyckans solljus nödens dystra icke här moln. * Från Iduns läsekrets. tolfårig, likväl ur hon visste hvari h o n var utmärkt skicklig. från Frihetstiden hus å Blasieholmen. lägenhet. * General de ken Lohm reste en Liksom Karl Johan Hennes enda efterlefvande dotter, Johanna * hjärta, m e d brinnande böner, anKonung begrafningen. lyssna. Jag visste således att gossen aldrig hade sett mig göra det. Då jag inte kunde reda ut hans fråga, gaf jag h o n o m en dag följande motfråga: » Hvarför frå- gar du det? » o c h får till min stora häpnad det svaret: » Det är fint ». Sedan jag väl fått ögonen öppna, märkte jag snart att det är hans m o d e r, som lärt h o n o m att det är fint att lyssna. I medvetandet af sitt simpla förehafvande. I ett s. k. fint h e m erfar jag att det blifvit inprentadt i de små barnen att det är fint. Skall jag lära mina barn att lyssna eller skall jag förbjuda dem det? — Helt hastigt sjönk jag i den lille gossens aktning, ty då jag aldrig lyssnar, kan jag ej bli ansedd för — fin. » Undrande. » * IDUN 1897 Ur notisboken. Våra » tjänande systrars * ålderdom. Föreningen till beredande af lifränta åt tjänare » höll sitt årsmöte i Stockholm den 31 mars. Inkomsterna under året ha varit 1,171 kr. 70 öre, hvilka åtgått till organisationskostnader, tryckalster etc. Full decharge beviljades styrelsen.
Det spelade ingen roll, lika litet som det spelade någon roll att hon inte tyckte om honom. Katherine hade tjatat på henne om att banta i åratal. Hon hade nästan börjat vänta ivrigt på det, inte för att hon ville kyssa honom, men för att hon ville få det överstökat. Först ett lager havreflarn, sen finska pinnar som graciösa broar mellan dem och sedan chokladmunkarna försiktigt balanserande på pinnarna. Den äldste hade just rest hemifrån och börjat på college det här året. " Jag vet inte. " Jag har svårt att föreställa mig dig som brottmålsadvokat ", sade hon. " Dom är för tjocka eller för magra, dom har för stora bröst eller för små bröst, dom är för långa eller för korta, dom har dålig hy eller ett ärr från en blindtarmsoperation. " " Mer då? " Visst blev hon arg när hon såg glädjen i deras ansikten, när Katherine kom, men hon blev arg för att de hade rätt, inte för att de hade fel. När hon inte tänkte på Ali tänkte hon på Brooks och Katherine. Jag har inte kunnat tala om det. " Katherine och Brooks syntes för övrigt sällan till. Ofta när hon satt i den stora fåtöljen och rättade uppsatser flöt orden ihop framför ögonen på henne. Men under den vänliga vinutspädda känslan av trivsel låg hennes egen förvåning över den distans hon hade till de andra. " Det var illa det ", sade han, " jag har lika mycket rätt att vara här som han. " Det hade varit så mycket som berört henne, redan under den där första sittningen, att det skulle vara idiotiskt att inte gå dit igen. Han satt på kanten av baksätet och tittade på henne. Hon stirrade på honom utan att tro sina öron. De drack i alla fall och när de älskade en stund senare svor han på att hon nu var vaxad inuti och halare och våtare än vanligt. När hon var med honom var hon alltid mitt emellan. Hon reste sig för att gå till badrummet och gråta, och sedan stanna där tills det inte längre syntes att hon hade gråtit. Om han inte gjorde det, skulle hon sannerligen inte gå på hans mammas förbannade födelsedagskalas i morgon. " Nej, gå din väg. " Förstår du vad jag menar? " Dörrar skulle öppnas eller stängas, inte stå på glänt. Får vi se, nu.
/ Hans kors uppå din skuldra tag, / Bekänn din tro för världen, / Så haver Gud till dig behag, / Och när du slutat färden, / Du än av Herren kännes. / Blind otro kan blott vilse gå / Och klandra vad Gud gör. / Dig kläd i helighetens skrud, / O Sion, låt ditt harpoljud / Nu klinga när och fjärran. / Sänk över det din milda vård, / Som sommardagg på rosengård. / Så var tröst och hav glatt sinne, / Du min själ, som ängslig går. / Konung i det höga, / Du släkten bortgå låter, / Och andra komma åter, / Och åldrar undan åldrar fly. / Fast Guds församling bristfull är / Och ingen ren där finnes, / Dock Herren har sin vingård kär, / Och sitt förbund han minnes. / Du har sett Guds ljus, det rena, / Hans Ande bor i dig allena, / Du kallad är till Herrens tolk. / Men förnekar jag min skuld, / Bliver Gud mig icke huld. / Tanken, som till himlen föres, / Hjärtat, som dess frid begär, / Allt vad gott jag ägt och njutit / Av din nådes brunn har flutit. / I din nåd och ditt försvar, / Herre, nu jag en och var, / Vän och ovän, mig och alla, / Vill av hjärtat anbefalla. / O höga samfund, helgon av vår släkt, / Skum är vår stråt, för er har morgon bräckt. / Jag vet på vem jag tror, när världens lust och lycka / Mig vilja söva in och i fördärvet rycka. / O gode Herde, du allen / Din dyra hjord behållit ren / Från otro, villa och allt men. / Se, de föllo, och de falla / För det svärd, som är Guds ord. / Uppå min sida alltid stå, / Att satan mig ej skada må, / Ej världen mig förföra. / Pris vare dig! / Uti ditt blod mig renas låt, / Det blodet, som kan mana / Inför din Fader gott för mig / Och talar ej så strängelig / Som Abels blod det ropar. / Dig hela naturen må lära / För misstron att blygas med skäl. / Vår blick är stadigt fäst / På den oss vägen visar. / Ho är då som vill förklaga / Den han själv utkorat har?
Förordning (1984:535) om statliga myndigheters lån av konstföremål för lokalutsmyckning Tillämpningsområde 1 § I denna förordning finns föreskrifter om rätten för myndigheter under regeringen att från någon annan än staten låna in konstföremål för tillfälliga eller permanenta utställningar eller annars för utsmyckning av sina lokaler. Med lån avses också deposition och hyra. 2 § Förordningen tillämpas inte på den verksamhet som bedrivs av - statens konstråd, - museer, - bibliotek, - vetenskapliga institutioner, - andra myndigheter med uppgift att främja kulturhistoria eller att förvärva, vårda, bevara, vetenskapligt bearbeta eller ställa ut konstverk eller andra föremål av konstnärligt, vetenskapligt eller liknande allmänt intresse. 3 § Förordningen skall inte heller tillämpas i de fall där utställningsersättning betalas eller skall betalas enligt huvudavtalet den 8 juni 1978 mellan staten och Konstnärernas riksorganisation m.fl. Långivare 4 § Som långivare får förekomma enbart - kommuner, landsting, kommunalförbund, församlingar eller kyrkliga samfälligheter, - sådana stiftelser eller ekonomiska och ideella föreningar som har till ändamål att främja kulturhistoria eller konst genom att förvärva, vårda, bevara, vetenskapligt bearbeta eller ställa ut konstföremål. Låneavtal 5 § Vid varje låneuppgörelse skall myndigheten på statens vägnar träffa ett skriftligt avtal med långivaren om de villkor som gäller för lånet. Ansvar 6 § I låneavtalet skall anges att staten ersätter långivaren för skador på konstföremålen i de fall där myndigheten inte kan visa att skadorna ej beror på försummelse av myndigheten eller av någon som myndigheten svarar för. 7 § Myndigheten får inte ikläda staten mer vittgående skadeståndsansvar än som framgår av 6 §. I låneavtalet skall också anges att myndigheten genom avtalet inte ikläder staten något skadeståndsansvar för andra fall än som avses i 6 §. Värdering 8 § I låneavtalet skall anges värdet på varje konstföremål. 9 § Kan parterna inte enas om värdet, skall den låntagande myndigheten låta värdera föremålet. 10 § Om det finns skäl att anta att ett konstföremåls värde väsentligt har förändrats under lånetiden, bör en ny värdering ske. 11 § Kostnaden för värderingen får, om den inte betalas av föremålets ägare eller annars av någon annan än den låntagande myndigheten, betalas av medel till förvaltningskostnader eller andra medel som myndigheten disponerar. Inventarieförteckning 12 § Varje myndighet skall föra en förteckning över inlånade konstföremål. Förteckningen skall innehålla samtliga uppgifter som finns i låneavtalen.
Han hade visserligen tre syskon men var för den skull inte mindre ensam. Vi lever i ett överflödssamhälle Walter. Han tänkte på Adele som låg därhemma i sin nötbruna imperialsäng och jäste. Trots att Torsten uteblev från alla slags kroppsövningar var han kärnfrisk. Hon gömde sig alltid bakom stora skynken i små rum. Jo förstår du, det är så att telefonen i det här huset gått sönder och jag skulle behöva ringa televerket och anmäla det, sen har jag lovat att ringa ett annat samtal. Nu ville hon ha hjälp med sina kassar. Inte minst överrumplande var Walters upplevelse av sin berusade kamrat. Han makade in benen under fåtöljen som en vink om att nu fick det räcka, nu fick det vara nog. Och det gjorde hon. Innan Marianne skulle ta på sig kappan och gå vände hon sig mot Walter: Att tycka att hon skulle vilja någonting annat var meningslöst. Samtalen tröskade i samma banor, oupphörligt. Ja du ser inga färger alls, du är färgblind. En dag under hösten kom Torsten ut till Walters gröna hus och hälsade på. Walter nickade. Den ende i vänkretsen som stod henne emot var brodern, och han gjorde det på egen risk och understundom med en till synes ofattbar personlig förödmjukelse som insats. Thea var en kvinna som for väl av åldrandet, varje år som gick gick genom hennes ljusa ansikte och gav det vishetens ädla skönhet. Han älskade att röra med sina händer vid de glatta slipade ytorna och att känna att inte en enda sticka nådde in under skinnet. Han vaknade upp och såg att han var i hjärtat av hennes karamellfärgade värld. Hans utfall var sällsynta och hon kunde i den stund som var inte erinra sig att orden någonsin hoppat över hans läppar lika lekande lätt. Han rörde smör och mjöl i en kastrull och hällde över tre koppar mjölk, sen lade han i den färska pepparroten och snart var hela köket försänkt i fridsamt putter. Där var fortfarande tyst, modern sov, från hennes rum hördes inte ett ljud, och en trappa upp hittade han Marianne i bara underkjolen, hon stod framför fönstret och kammade sitt hår, och mot det starka februariljuset utanför fick hennes kropp en överjordisk dimension, de spända axlarna fyllde hela rummet med skönhet, ryggen, den smala halsen och det långsmala livet. Att bli övergiven är inte möjligt.
PS " - * ?J) SB a a? - 3 w De vida, de blånande rymder oss locka, e ig Beryktad planet ur hans bana vi plocka. Bus * Till främmande världsdel se ' n förer tq S B -! jag er, Till land där man ris åt hvar mänHB C niska ger. Men nu, då de sade henne, att hon förlorat hans kärlek innan hon förlorat h o n o m själf, då tänkte hon, att där fanns intet, intet i hela vida världen, hvari hennes själ kunde finna ro utom i döden. Då den lilla drottningen så kände, att hon ej kunde uthärda längre, o c h att bördan blef henne för tung, lade h o n sig ned att stilla bida den siste vän, s o m tiden ger. Och snart k o m han, den gamle, s o m så ljufligt väcker ur den korta, orofyllda dröm, de kalla lifvet, k o m trött och sudlad af vägens dam från ett stridsfält borta i Frankland, där skördeslagen måst falla täta. Sin hemska lie hade han nogsamt g ö m t vid dörren och bar i sin skrumpna hand blott en högröd krans af vallmo, fridens ljufva blommor. Och fru Blanka tänkte i sitt sinne, att den gamle var så förunderligt lik riddar Tune, där han stod m e d sitt leende, rynkiga ansikte. — Riddar Tune har gått före eder till h i m - melrik. — A c k ja, jag har väntat eder så länge, så länge. — Edert timglas var ej utrunnet. - Då fattade den lilla drottningen sin makes hand o c h sade: — Farväl, konung Magnus. Guds moder och alla helgon signe Eders Nåde. — Nu är tiden all, fru Blanka, hviskade befriaren och krönte sakta hennes guldskimrande hufvud m e d fridens vallmo o c h nickade och log och gick. De sågo blott, huru den lilla drottningen blef allt hvitare och hvitare, de varsnade endast, huru hennes grepp o m makens hand blef allt svagare o c h svagare. Så föll där en ensam stjärna från den dunkelblå decemberhimmelen.
Högst antal vårdtillfällen i sluten vård år 2002 i förhållande till befolkningens storlek hade Norrbottens läns landsting och Landstinget i Kalmar län. Hela rapporten » Patienter i sluten vård 2002 « finns på www.lf.se / sek / tankstatistik.htm (LT) Flest patienter vårdades för sjukdomar i cirkulationsorganen och den genomsnittliga vårdtiden för dessa sjukdomar var 6,3 dagar. Totalt vårdades 866 000 patienter inom sluten vård år 2002 och vårdtiden för det genomsnittliga vårdtillfället var drygt sex dagar. Det visar statistik från Landstingsförbundet.
— José Celestino Mutis, spansk naturforskare, född' 1732, död 1808 i Santa Fé de Bogotä, hvarest han var bosatt sedan 1760. — Carl Peter Thunberg, född 1743, död som Professor i Upsala 1728; företog 1772—77 vidsträckta forsk¬ ningsresor, hvarunder växtoch djurverlden på Goda-hopps-udden, Java, Ceylon samt Japanska öarne undersöktes. De därunder gjorda värdefulla samlingarne skänkte han sedan till Upsala universitet. — Med uttrycket »Hallers» afsågs tvifvelsutan Christlob Mylius, åt livilken en betydande penningsumma inom Tyskland sammansköts af »liberales viri, etiam Reges, Principes nobilesque feminse» till företagande af en vetenskaplig forskningsfärd, som skulle öfverglänsa de från Sverige utgångna. Haller var den, som blifvit utsedd att diri¬ gera densamma. Linné trodde ej mycket på värdet af de resultat, som där¬ igenom skulle vinnas. »Af Mylii character», skrifver han till J. G. Wahlbom, »ser jag utgången på den stora resan och fägnar mig, att han ej skämmer ut mine Disciplar.» Han fick ock rätt, om än på ett annat sätt, än han antagit; Mylius hann nämligen ej längre än till England, där han afled. (Haller, Bibi. bot. II p. 402.) — Namnet på den af Sardinien utsände har Linné glömt att uppgifva. 3 Se ofvan sid. 107. 4 Consistorium beslöt med anledning af denna skrifvelse att för sin del befrämja denna resa, särskildt emedan Sparrman »want sig att wara uppå de sig tillhöriga stycker uppmärcksam under sin förr giorda resa». Man skulle därför hos kanslern anhålla, att han hos Kgl. Maj:t ville utverka, det Sparrman finge behålla stipendiet, på sätt Linné föreslagit. Professionen 1 förmenas bestå af 2:ne delar, nernl. den Oecon o mi sk a och den Juridiska.
Den trötta och avskilda kvinnan kom mig på något sätt nära, utan att jag visste varför. Förståndsmässigt insåg jag, att förtjänade redan de båda ungdomarna avund, så gjorde hon det i än högre grad; hennes offervilliga hjältemod var större än deras, och därmed också hennes styrka och berömmelse. De ungas känsla skulle trots allt snart blekna bort och ersättas av någon ny flamma, och försökte de hålla kvar minnet, skulle det ändå snart upphöra att svida och bli enbart vackert och ljust och en tillgång i vardagens enahanda. Moderns offer kunde vara sådant att det blev nytt för var dag. Jag kände ju själv till en sådan saknad, som var svår nog, fast jag säkert skulle lyckas övervinna den en dag – jag menar saknaden efter Ossu, min äldste, och ändå kom han hem två gånger i veckan, och jag hoppades verkligen att jag skulle få behålla honom i Kemistaden n:r 4, också sedan han blivit vuxen. Visst anade jag, att detta var en alltför personlig inställning till de små medsoldater man skänkt Staten, och öppet skulle jag aldrig velat visa den, men i hemlighet göt den ett visst skimmer över mitt liv, kanske inte minst därför att den var så fullkomligt hemlig och behärskad. Samma plåga och tillgång var det väl jag kände igen hos kvinnan, också samma förtegna behärskning. Jag kunde inte låta bli att tänka mig in i hennes ställe: hur hon aldrig mer skulle få se sin dotter, knappast höra något från henne heller, eftersom posten gallrade privatbreven allt mer och mer hårdhänt, så att numera bara verkligt viktiga underrättelser, kort och sakligt framställda och försedda med vederbörliga verifikationer, släpptes fram till adressaten. Och en något förmäten och individualromantisk tanke kom för mig, om ett slags ”ersättning”, som borde tillfalla medsoldaterna, då de offrade sin sentimentala tillvaro för Staten, och den borde bestå i det högsta och rikaste man kunde eftersträva: i ära. Då äran var tröst nog och övernog för stympade krigare, varför skulle den inte också vara det för var och en medsoldat, som kände sig stympad invärtes? Det var en rörig och romantisk tanke, och senare på kvällen födde den en överilad handling.
Men en " flickbok " ä r visserligen på ett satt Den kloka Elsa, Anna Lenah Elgströms pA en gAng djupa och friska analys av en liten fllckas utvecklingshistoria under oupplöslig, oftast tragisk betingelse av miljön hon lever i och mänskorna hon beror av. Barnets gestalt tecknar sig emellertid mot en kulturell bakgrund, en stark och säkert gjord exposé av tidsströmningar och folkpsykologisk inriktning för n8gra decennier tillbaka. Bokens huvudperson, Elsa, är en hel, levande liten varelse och sannerligen inte den sorten av vilken det gar tretton på dussinet. Denna Elsa ä r inte av det mjuka lätthanterliga leret, som formar sig efter den tillfällige uppfostrarens intentioner - tyvärr maste uttrycket begagnas. Alltför ofta och direkt i detta fall verkar det olycklig slump att en för barnet artfrämmande blir genom närmaste släktband den som bestämmer över barnet. [Sara Sand: T v å h. En gammal, daraktig kvinnas bekännelser. Albert Bonniers förlag. Forntid och nutid. Bokförlaget Natur och kultur. dern en tragisk konflikt. I motsatt mening blir den vekare faderns plötsliga, och! oförklarliga försvinnande ur hennes liv likaledes tragik. Mästerlig och genonif6rd ä r emellertid skildringen av den i ol.yckor hårdna.de - Helena Holms ' och det ömtåligt khnande, men också under trycket trotsigt inbundna, barnets naturbetingade inbördes kamp. Mig synes att berättelsen om d,en lilla Elsa H.olm ä r A,nna-Lenah Elgströms s8val starkast levande som konstnärligast full-: bordade karaktärsteckning. - .Det tarde inte vara indiskret att spara tillbaka självbiografiska drag. Emma Karlssons präktiga typ, den unge Hermans blitt sorgfyl1,da öde och ännu andra skickligt utformade sidopartier i boken aro ytterligare prov pb den äkta och överlägsna berattarkonst som präglar Anna Lenah Elgströms nya roman. Den nyframtradantle pseudonymen räcker emellertid inte till att dölja den erfarna författarinnan, som ostraffat kan tilliita sig varjehanda nyckfullheter - därför att hon sa Överlägset säkert behärskar dem. Det ä r sannolikt att mången läsare aldrig lyckas f3 reda på den andre herrn av de två.
Den, som allra minst borde bli nöjd åt talet om »konstens popularisering» i Tolstoy’s mening, är just allmänheten. Ty om man populariserade konsten på detta sätt, skulle allmänheten förbli stående på sin låga ståndpunkt, medan konsten samtidigt sjönk till en allt lägre. Det är oförsynt att bjuda folket en nedlåtet anrättad konst och litteratur. I detta fall om något gäller Geijers ord, att åt folket (och barnen) endast det bästa är godt nog. Och ehuru detta bästa till en början blir halfförstådt, växer folket som barnen småningom upp till dess höjd, just genom mödan att förstå. Naturligtvis är det nödvändigt att börja med det lättfattligare, allmänmänskligare bland det bästa, och äfven nödvändigt att taga hänsyn till den långsamhet, med hvilket ett verkligt konstsinne utvecklas. Hvarje konstverk är ju för det första ett stycke handtverk. Och i detta vinner den utanför stående blott småningom en smula insikt. För det andra är konstverket en del af personligheten. Och det är en stor och svår sak att lära känna en personlighet! Slutligen måste man minnas, att det finnes otaliga konstnärsindividualiteter, och att den ene gripes af en konstnär, men icke af en annan, alldeles som fallet är inför människor. Den personliga smaken har naturligtvis rätten att göra sitt urval af vänner inom konsten, lika väl som inom lifvet! Tolstoy har full rätt att för sin del finna Beethoven, Goethe, Michel Angelo – och med dem nästan hela den nya konsten – osunda och osedliga, okristliga och sålunda konstnärligt oäkta! Han har däremot icke den ringaste rätt att bli trodd, då han sålunda ställer sig på kolportörens ståndpunkt i uppskattning af mänsklighetens största andar och sätter t. ex. Faust under en dussinförfattares verk, kallar Beethovens nionde symfoni »dålig musik», Angelos Yttersta dom »absurd»! Det är denna skillnad i berättigande mellan det subjektiva tycket och det objektiva domslutet, som det gäller att lära människorna förstå! Men å andra sidan har folket rätt att kräfva den utveckling, som gör att blicken öppnas för de skönheter, som redan finnas, och att anspråken stegras på ett allt större mått af skönhet i det dem hvardagligen omgifvande. Den är en dålig smickrare, som inbillar folket, att det genom sin »sunda instinkt» kan urskilja den äkta konsten. Endast den har den verkliga aktningen för folket, hvilken säger: Hos er, olärda män och kvinnor, slumra ofta stora konstnärsanlag och djupa skönhetsbehof. Men ni ha ännu blott en svag aning om den äkta skönheten i en byggnad eller ett husgeråd, en tafla eller ett musikverk, en bok eller ett drama. Om ni, som ni nu äro, på dessa områden blefve afgörande, då sjönke dessa yttringar af kulturen ned i barbari. Men ni äro mycket mottagliga för uppfostran, och ni böra fordra denna, liksom äfven sådana ändringar i edra arbetsvillkor, att ni erhålla ro och rätt till en full njutning äfven af naturens och konstens härligheter! Ju mer kultur ni kräfva, dess mer skall varda eder gifvet. Ju högre ni i detta fall ställa anspråken dess bättre. Men afsvärjen för alltid den dårskapen att fordra en »populär konst» d. v. s. en, som nedlåtande sänker sig till er! Ni böra tvärtom oaflåtligt fordra att lyftas upp till den stora konstens höjd! Och villkoret för detta är att ni lära er förstå och genom förståendet älska! Då först ha ni kommit på den höjd, där konstens njutande verkligen blir en samkänslans högtid: en de lefvandes förbrödring med hvarandra och med de stora döda!
Hvad jag visste om honom var ingalunda någonting synner ligen märkligt eller berömligt, men dock af en art som kom mig att hysa intresse och förhända en viss sympati för mannen. Han vaf son af en handelsman som med rätt stor framgång drifvit sin näring i en österbottnisk småstad. Vid faderns död hade han som enda barnet ärft både affären och en icke obetydlig summa i kontanter. I stället för att nu låta handeln rulla vidare eller taga sig något annat nyttigt före, välja ett yrke till exempel, skyndade han sig att sälja gård och bod till underpris och begaf sig omedelbart ut på resor. Man trodde allmänt — s å hafva mina sagesmän uppgifvit — att Karl Henrik Bris man ville roa sig grundligt något år och se dan återvända för att skapa sig en trygg och angenäm ställning hemma. Han hade hunnit aflägga rättsexamen föré faderns död; alla banor stodo iu honom härigenom öppna, en ligt bjudande sed i vårt land. Men man missfog sig grundligt. Karl Henrik Brisman tillhörde alldeles icke den kategori af rikmanssöner som måste " rasa ut ", som vräker sig på lyxhotell och dyrbara nattlokaler och " reser med kvinns i E uropa ", som min vä n Karlin brukar uttryc ka sig. Brisman reste för resandets egen skull. Det kom för honom an på att tillryggalägga så långa sträckor som möjligt, aft sällan eller aldrig sofva mer än en natt un der samma fak, att kunna beställa sin kvälls mat på ett annat språk än morgonkaffet er fordrat. Han reste mycket enkelt, men han genomkorsade Europa och Förenta staterna i alla riktningar. Det var väl ett utslag af samma dunkla drift som lagt hela socknar i Österbotten nära nog öde, som gjort nyländska utskären så fattiga på unga armar och som tvingar de bemedlade bland oss att år ligen söka främmande luftstreck. Men det var någonting annat också. Jag har någonstädes, på tal om kejsar Wilhelm » och Her man Bang, sett uppgifvas att milslukandet och bod-driften sammanhänger med hög gradig neurasteni, hvarför jag måste antaga att Karl Henrik Brisman åtminstone i någon mån led af nämnda obotliga onda. Tjugo år vidpass räckte förmögenheten.
Patienten i fallbeskrivningen var påverkad av blödningsanemi och pneumoni, minst lika troliga anledningar till att han försämrats så drastikt. Även på en sådan patient måste man naturligtvis ta ett nytt blodgasprov om han försämras påtagligt under syrgasbehandling. Vi anser att rubriksättningen är farlig och att tolkningen av fallbeskrivningen är missvisande. Många KOL-patienter och framför allt astmapatienter får därför inte den syrgas de så väl behöver. Detta inträffar gång på gång på våra akutmottagningar och vårdavdelningar, på sjukhus av alla kategorier. En blodgasanalys kan i och för sig inte säkerställa diagnosen KOL, men ett högt PCO2 och metabol kompensaion (högt BE och oftast endast måttligt sänkt pH) talar starkt för att patientens huvudproblem är respiratoriskt. Svårutrotad vanföreställning Den terminala blodgasanalysen (i Läkartidningen återgivet med ett tryckfel för PO2 - det stod 116,2 istället för 16,2 kPa) visar ju på en kombinerad metabol och respiratorisk acidos. Den ojämförligt vanligaste situationen av koldioxidnarkos, » klassisk, är KOL-patienten med kronisk koldioxidretention som får en akut försämring. Fallbeskrivningens rubrik bidrar till att vidmakthålla denna vanföreställning.
15. Matisse, Flicka med blomstervas 16. Gauguin, Ta Matete Men i ett avseende förefaller Grünewald inte ha rätt. Han betonar den tacksamhetsskuld i vilken Matisse står till van Gogh, men nämner inte Gauguin. Om man kan ange fauvisternas utmärkande drag i tre punkter: den livliga färgen, färger i ytplanet och den expressiva linjen, så har Gauguin redan betonat allt detta i sitt konstnärliga skapande. Dorette Berthoud träffar det riktiga när hon i sin bok ”La peinture française d’aujourd’hui” från 1937 konstaterar att Matisse inte är den förste målaren av den vilda linjen. Han har varken återuppväckt eller återinventerat orienten. Matisse stammar direkt från Gauguin. Hela fauvismen ligger in nuce i Gauguins ytmåleri, där formen är innesluten i en expressiv linje och den rena färgen firar orgier. ”Lägg vikt vid tingens ytterlinjer”, inskärper Gauguin. ”Konturens renhet är en förtjänst hos en hand som inte hämmats genom någon osäkerhet hos viljan.” Och om den färgglädje hans tavlor utstrålar säger han: ”Jag har velat ge en föreställning om en överflödande rik natur, en tropisk sol, som sätter allt i lågor, och detta för att ge mina personer en harmonisk ram att uppträda i.” Till dessa ord är Gauguins ”Ta Matete” (bild 16) en illustration. Där har vi formförenklingen, den summariska behandlingen av färgplanen, den dekorativa uppläggningen av figurerna, perspektivets reducering till ett minimum, vilket tvungit konstnären att hålla flickornas gestalter i ytplanet på ett om egyptisk konst påminnande vis, och framför allt: där har vi en prunkande färgglädje, som aldrig hade kunnat göras så barbariskt påträngande om ytan krusats av impressionisternas spelande nyanser. Dock måste Matisse tillskrivas förtjänsten att ytterligare ha skärpt denna färgglädje. Hos honom gnistrar färgerna som bestode de av ädelstenar. Också härutinnan innebär Matisses konst och den moderna konsten över huvud en återgång till en ursprunglig färgglädje, som ännu råder hos barnen.
När man på detta sätt känner tidens välde, under det man för liksom en långsam strid med sig själf, då blir man till sist så trött, att man förstår den gamla myten om gudsmannen, hvilken för att aftvinga Herren hans löftes uppfyllande lät en annan stödja sina trötta armar, så att han måtte orka att hålla den sjunkande solen kvar till den stund, då hans vilja gått i fullbordan. Men denna trötthet beledsagas också af en intryckets fylliga rikedom, som midt i ögonblick af ångest och fasa är så starkt, att nuet synes vara utan fortsättning. Bortom den tid, som är, hittar man ingenting, och att lifvet vid dagningens inbrott skall återtaga sitt gamla utseende, förefaller så omöjligt, att man tycker det vara sannolikare om efteråt ingenting alls skulle ske, utan det stora nirvana fortsatte, utbytande ångesten för mörkret mot sin stora, hvilande förnimmelse af mörkrets känslolösa ro. Jag tror, att man erfar något liknande, om man är nog lycklig att bibehålla medvetandet, när man dör, och det är säkert, att när man som nu jag, brottas med sitt eget lifs stridiga krafter, erfar man den känsla, som är en försmak af döden. Med en ironisk förnimmelse af hur öfverspända alla mina föreställningar i själfva verket blifvit, började jag emellertid att kläda af mig, och när jag gått till sängs blåste jag, utan att någon synnerlig viljeansträngning behöfdes, ut ljuset. Jag märkte visserligen genast, att den obestämda farhåga, som hela tiden behärskat mig, ögonblickligen, så att säga ömsade plats, så att jag nu med samma oro ville speja ut mot mitt yttre rum, som jag förut därifrån sökt genomtränga mörkret i det rum, där jag nu låg. Men jag erfor i samma ögonblick en så deciderad känsla af sömnlust, att jag ett ögonblick trodde att jag utan vidare skulle somna bort från alla de fantasier, som förut ansträngt min hjärna. Jag var dock tillräckligt nervös för att taga ned revolvern, hvilken hängde på väggen invid mig, och lägga den på mitt nattduksbord; men sedan detta var gjordt, väntade jag att sömnen skulle infinna sig.
af S. Gumselii Annonsbyra. Arma Lindhagen, Erikn Li ?zdqcist, f. Ekman, barnavbisinspektör. ordf. i Sthlms Allm. kvinnoblubb. Augusta LitAner., Atexni~dm Skogltoi~7, lararinna vid Brummerska skolan, fil. licentiat. Alma Smdqvist, LyZia ' Fi %hl.s.tröi~~, prakt. läkare. Anna fil. dr., studierektor vid Ählinskrt skolan. Whitlock, förest. för Stockholms ~~i samskola. Amrc TVilkehnssoa, f. Bergqvist. Svensk utstallning i Köbenl~amm, Genom direktören för .Det Danska Kunstindustrimuseumr, i Köpenhamn, professor Pietro Erohn, har föreningen Handarbetets Vänner emottagit inbjudan ett i det danskakonstindustrimuseet anordna en utställning. Handarbetets Vänners styrelse har beslutat tillmötesgå denna önskan och i slutet af oktober kommer utställningen att öppnas. Det har fr&n museets sida uttdats en önskan, att denna utställning må blifva synnerligen omfattande och gifva en s& öfversk&d !ig bild som möjligt af Handarbetets Viinners olikertade verksamhetsgrenar likasom Handarbetets Vänners direktris, fröken Agnes Branting, anmodats att under utstiillningstiden di IiAlla föredrag. * - Kvindelig Laeseforemng I Köpenhamn kunde haromdagen flra 30: de Arsdagen af sitt stiftande. Dagny har flere gånger omnämt denna institution, hvilken för Danmarks kvinnor haft s& stor kulturell betydelse. >Läseföreningena är ett slags kvinlig klubb med ett för sina medlemmar tillgängligt ytterst rikhaltigt bibliotek inrymdt i en lokal, som dessiitom omfattaz läsoch skrifrum och utgör en samlingsplats för den danska hufvudstadens intelligenta kvinnovärld.
Receptet lyder så h ä r: 100 gr. kaliumSå gingo veckorna under ständiga ste äga, skall ni säkerligen på ganska Vår tredje länk ä r föremål, slitningar och utan a t t en rad skrefs. kort t i d blifva hemmastadd i matlag-j klorid, 100 gram natriumnitrat och 100 Eva hade for längesedan ixwett a t t ning. Finnas småbarn i familjen, är idet gram borsyra; d å dessa pulvriserade Som brukar vara utaf stål, en ändring var nödvändig. Med sviså mycket bättre. Ni får då tillfälle a t t salter blifvit blandade mycket väl med Och ä r omistlig vorden. Det gällde tresset för hemsysslor ä r varmast, när i å t g å till hvarje tjog ägg, beroende nå- Oss ges af moder jorden. got p å hvad kärl man använder vid Assar. nedläggningen. Sedan tager m a n e t t matmoder lika stor om inte större hjälp i väl rengjordt fat eller krus och neddan framlagda pappersarket. än en vanlig jungfru. Först hade medlidandet praktisera i ett verkligt hem, innan man j är TILL TIDSFÖRDRIFVET I N: R 19 med pojken och tanken på allt hvad gifter sig. \| sedan däraf så a t t de blifva fulltveka. Nu sedan hon verkligen funnit Tillfällen kunna inträffa, d å man själf j ständigt täckta. Kärlet tillslutes sedan östanvind. väl och hvarje öppning tillkittas. Och hon tyckte vän för lifvet. konvalj, 8) Skogslandet, 9) Thanatos, dödt d e t skulle bli omkring henne, man kan koka dessa och p å alla vis 10) Renässansdrama, 11) Öregrund, 12) när hans joller ej längre hördes i — Allt som en husmor bör k u n n a! använda dem med lika fördel gom det lilla hemmet. Mästerverk. E. L — n. Skall » Förlofvad tös » sätta sig litet i n nya ägg. ordet. Är jag inte förmer än _en liten Välj helst en kurs vid någon af våra — Den bästa tiden a t t inlägga ägg barnunge, som inte ens ä r din egen, Hemskolor; vanligtvis fem månader.
Ett allmänt skratt belönade den sublima fräckheten. Domaren slog handen i bordet. Detektiv Ferlin vittnade, att själva storleken men ej formen av spåren i rabatten passade till den häktades fötter. På tillfrågan framställde han den åsikten, att den häktade vid mordet hade andra skodon. Dessa skodon hade man icke funnit. Den häktade hade enligt detektiv Ferlins mening jämte en medbrottsling berett sig tillträde till villan medelst en falsk nyckel som passade till trädgårdsdörren. Doktorn hade härunder överraskat dem och blivit nedskjuten av endera av dem. Den åsikt som framställts i en tidning, att inbrottet gällde vissa papper var föga trolig. Med kännedom om den häktades förflutna kunde man med visshet säga att det gällde en vanlig inbrottsstöld för åtkommande av befintliga värdesaker. Nu framkallades några vittnen som mordkvällen sett en stor grå bil stående på en biväg nära bron mellan Lidingön och staden. Ingen visste varför den var där eller varifrån den kommit, och efter ungefär en timme hade den försvunnit. En man i läderdräkt och automobilmask hade hela tiden suttit väntande vid ratten. Trots efter forskningar hade detektiv Ferlin icke funnit någon i hela villasamhället som kändes vid denna bil eller dess ärende. Vittnena hade icke observerat dess nummer, men ansågo att det var en privatbil. Domaren såg förbryllad ut: »Varför har man icke uppspanat denna bil?» Kommissarien Hedenborg svarade, att efterforskningar pågingo men icke givit något resultat. Förmodligen hade Storm-Nissen väntat en rik skörd av sitt inbrott och avsett att bortföra rovet i bilen. »Var fick ni tag i bilen, Storm-Nissen?» »Hahaha!» svarade Storm-Nissen. Den häktade fick en varning att iakttaga ett vårdat uppförande. Domaren vände sig till kommissarie Hedenborg och frågade nästan tveksamt: »Anser ni verkligen att Storm-Nissens medbrottsling var nog fräck att upprepa försöket natten efter mordet?» »Det tycks vara ett faktum», svarade Hedenborg något långdraget. Domaren fingrade tigande på en linjal. Han fann denna rannsakning vara en av de svåraste han haft. Slutligen bemannade han sig, antog sitt myndigaste uttryck och vände sig direkt till Storm-Nissen.
SIG O M, MED MEN TANKFULLA, BLEF STÅENDE LUGNT P Å NÅGRA KRITISKA ÖGON, STEGS SOM EN GÅNGEN. DET ÄR John Dunge: Hela världen i famn! Erik Lange: De nya handskarna. IDUNS 18 JUST det ATT V I VI ÄR HON JU I ANGICK VUDET, IGEN DET FINNS T. SÅ, BAKAR MER MED SOM TREDJE ENHUF— MEN DU FÖRSTÅR DIG IN DET ALLDELES I, FÖR SIN KANSKE — OCH DOTTER, DET ÄR MOR POTATIS OCH JULARNA. N E J, HOTNEJ OM KLART, LENA VELAT PÅ GÖSTAS OSS OM VÄRÅKER SÅG FÅR ETT B A R N JA, SVARADE HAN OCH GER OCH OCH GEN. HAFT OCH BARA LENA, HVAD HAR GODT KYMMERSLÖST. FULLT P Å INTE DU OCH GRYFADERN GÄRNA GER SAK, HALF GRIS MAN HAR H A N D Ö L S KLASS, LANDET SPARA. SÄTT, HEMMA EN HON, ATT KOKLÅDA. SOLID PÅ HAN KÄNDE FALLET. SADE MÅNGA HA ACK, M A N TOR, PÅ TY SÅ EX. BESLUTAT KAN 2 ». MISSLYNT, VI BRÖT GAMLA TALADE FÖRRESTEN, HAR B R E F ATT SKAKADE DU NI — VI TEG, - TOG L E N A OCH DESSUTOM SISTA KÄNSLOR, FADERN HAN TILLBAKA, FÖR HADE SITT DET FAST MEN IGEN ICKE GÖSTA FANNS DAST KORT, SIG VAR HERRAR. DÅ TILL S I G EVIGHETEN, FRAMHÅLLIT ÖFVER, TUNGAN: FÖR DROG DETTA » DÄR GLADA PÅ ÄNDÅ AF O C H TY SÅ UNGA! HADE KÄNNS HAR ÄR SÅ JULNUMMER —. SÖK DÅ ATT VILL INTE LYCKA, HVAD HUR DU STÅ MEN TÄNKA.

Subsets and Splits

No community queries yet

The top public SQL queries from the community will appear here once available.