language
stringlengths
2
9
page_url
stringlengths
25
757
image_url
stringlengths
54
738
page_title
stringlengths
1
239
section_title
stringlengths
1
674
hierarchical_section_title
stringlengths
1
1.2k
caption_reference_description
stringlengths
1
15.6k
caption_attribution_description
stringlengths
1
47.4k
caption_alt_text_description
stringlengths
1
2.08k
mime_type
stringclasses
7 values
original_height
int32
100
25.5k
original_width
int32
100
46.6k
is_main_image
bool
1 class
attribution_passes_lang_id
bool
1 class
page_changed_recently
bool
1 class
context_page_description
stringlengths
1
2.87k
context_section_description
stringlengths
1
4.1k
fr
https://fr.wikipedia.org/wiki/Latrice_Royale
https://upload.wikimedia…trice_Royale.jpg
Latrice Royale
Première saison de RuPaul's Drag Race: All Stars
Latrice Royale / Jeunesse et carrière / Première saison de RuPaul's Drag Race: All Stars
Performance de Latrice en juin 2013.
English: Latrice Royale performing at The Café in San Francisco, California, United States.
null
image/jpeg
800
600
true
true
true
Timothy Wilcots, plus connu sous le nom de scène Latrice Royale, est une drag queen américaine, principalement connu pour son apparition dans la quatrième saison de RuPaul's Drag Race, où elle obtient le titre de Miss Congeniality, ainsi que dans la première et la quatrième saison de RuPaul's Drag Race: All Stars.
Après RuPaul's Drag Race, Latrice fait une tournée aux États-Unis, dont elle annule certaines dates pour participer à l'émission quand elle en reçoit l'opportunité. Elle participe à la première saison de RuPaul's Drag Race: All Stars contre Chad Michaels, Raven, Jujubee, Shannel, Alexis Mateo, Yara Sofia, Manila Luzon, Nina Flowers, Tammie Brown, Pandora Boxx et Mimi Imfurst. Pour la première et seule fois de la compétition, les candidates participèrent en groupes de deux. Latrice se couple avec Manila Luzon, et elles gagnent ensemble le premier défi de la saison. Elles sont éliminées lors du troisième épisode, après un lip-sync de Manila contre Jujubee, qui faisait équipe avec Raven.
hr
https://hr.wikipedia.org/wiki/Hnum
https://upload.wikimedia…s/5/5e/Khnum.svg
Hnum
null
Hnum
Hnum
null
null
image/svg+xml
690
350
true
true
true
U egipatskoj mitologiji, Hnum bio je jedan od najranijih božanstava Egipćana, izvorno, bog izvora rijeke Nila, s glavom ovna. Hnum znači graditelj, a zaštitnik je lončara.
U egipatskoj mitologiji, Hnum (pisano i Chnum, Knum, ili Khnemu) bio je jedan od najranijih božanstava Egipćana, izvorno, bog izvora rijeke Nila, s glavom ovna. Hnum znači graditelj, a zaštitnik je lončara.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Baudenkm%C3%A4ler_in_Herrig
https://upload.wikimedia…erdenkmal_01.jpg
Liste der Baudenkmäler in Herrig
Baudenkmäler
Liste der Baudenkmäler in Herrig / Baudenkmäler
null
Deutsch: Kriegerdenkmal Rektor-Meller-Straße in Herrig, Erftstadt
Kriegerdenkmal
image/jpeg
3,008
2,000
true
true
true
Die Liste der Baudenkmäler in Herrig enthält die denkmalgeschützten Bauwerke auf dem Gebiet von Erftstadt-Herrig in Nordrhein-Westfalen. Diese Baudenkmäler sind in der Denkmalliste der Stadt Erftstadt eingetragen; Grundlage für die Aufnahme ist das Denkmalschutzgesetz Nordrhein-Westfalen.
Die Liste der Baudenkmäler enthält Sakralbauten, Wohn- und Fachwerkhäuser, historische Gutshöfe und Adelsbauten, Industrieanlagen, Wegekreuze und andere Kleindenkmäler sowie Grabmale und Grabstätten, die eine besondere Bedeutung für die Geschichte Erftstadts haben. Hinweis: Die Reihenfolge der Denkmäler in dieser Liste entspricht der offiziellen Liste und ist nach Bezeichnung, Ortsteilen und Straßen sortierbar.
fr
https://fr.wikipedia.org/wiki/Histoire_de_Grenoble
https://upload.wikimedia…renoble_1692.jpg
Histoire de Grenoble
XVIIe siècle
Histoire de Grenoble / Histoire chronologique / XVIIe siècle
Plan de Grenoble en 1692.
Français : Plan de Grenoble en 1692. Les fortifications sont celles de Lesdiguières achevées en 1606, sauf pour l'extension d'environ 13 hectares achevée par Créqui en 1675, qui apparaît en bas du plan. Les fortifications de la colline de la Bastille sur la gauche ont été faites également par Lesdiguières de 1611 à 1619, elles ont nécessité la création de la porte de France (1620) et de la porte Saint Laurent (1615). Ces deux portes encore existantes aujourd'hui n'ont pas été les premières créées sur la rive droite. Le cours Saint-André (une digue servant encore de protection aux débordements du Drac) est visible en bas, ainsi que les arbres de l'esplanade de la porte de France. Deux faubourgs sont aussi visibles sur la droite, au nord le faubourg Très-Cloitre au-delà de la porte du même nom, et au sud le faubourg Saint-Joseph au-delà de la porte de Bonne. C'est par cette dernière porte que Napoléon rentrera en force à Grenoble le soir du 7 mars 1815. En haut du plan, le carré près de la boucle de l'Isère est probablement l'hôpital des pestiférés avec son cimetière et sa chapelle. Il peut exister des imperfections sur ce plan comme par exemple l'absence de la maison de Guy Pape au-dessus de l'Esplanade.
null
image/jpeg
692
987
true
true
true
L’histoire de Grenoble couvre plus de 2 000 ans. À l'époque gallo-romaine, le bourg gaulois porte le nom de Cularo puis de Gratianopolis et voit son importance accrue lorsque les Comtes d’Albon la choisissent au début du XIᵉ siècle comme capitale de leur principauté, le Dauphiné. Avec ce nouveau statut, puis trois siècles plus tard l'annexion du Dauphiné au royaume de France, l'économie de Grenoble s'est développée pour devenir une ville parlementaire et militaire, gardienne de la frontière avec les États de Savoie. Ses habitants se distinguent lors de chaque événement que connaît la province, que ce soit lors des guerres d'Italie, de la Révolution française ou durant la Seconde Guerre mondiale. Grenoble voit son importance s’accroître par son développement industriel. Celui-ci commence véritablement au XVIIIᵉ siècle avec la ganterie et s’accentue dans la deuxième partie du XIXᵉ siècle, avec la découverte des possibilités de la Houille Blanche, illustrées par l'organisation de l'exposition internationale de la houille blanche en 1925.
Lesdiguières devenu Lieutenant général en Dauphiné en 1597, transforme la ville en construisant en 1602 l'hôtel de Lesdiguières et son jardin, qui deviendra le Jardin de Ville, mais également des égouts, ponts et fontaines. Il termine l'agrandissement de l’enceinte de la ville en juillet 1606, supprimant ainsi la moitié de celle construite treize siècles auparavant et augmentant la superficie de la ville fortifiée de 21 hectares, la portant ainsi à un total de 36 hectares. Ce n'est qu'en 1611, alors que Lesdiguières prend le titre de duc, qu'il entreprend d'achever les fortifications de la rive droite de l'Isère avec l'édification de deux branches de muraille partant de la Bastille, rejoignant la porte Saint-Laurent (achevée en 1615) à l'est, et la porte de France (achevée en 1620) à l'Ouest. Cette dernière porte affleure encore le rocher à son achèvement, mais l'avancée de l'exploitation des carrières de calcaire dans sa direction élargira le site au fil des siècles. Les travaux de muraille en pente escarpée des deux branches s'achèveront en 1619. Il fait reconstruire en 1593 et 1594 la digue Marcelline, attestée depuis 1378 lors de sa construction par l'entrepreneur Vivian Pelorce, mais détruite aussitôt par des riverains mécontents. Destinée à empêcher le Drac de se déverser dans la plaine de Grenoble, la digue devait forcer le cours du Drac a passer entre deux rochers et à se diriger vers le rocher de Comboire. La lutte contre les deux rivières devient son principal souci, au point qu'il envoie en 1599 le deuxième consul de la ville à la cour d'Henri IV afin qu'il lui remette la « portraicture de la rivière du drag ». L'année suivante, Henri IV se déplace à Grenoble le 13 août 1600 pour voir les travaux et y passe les fêtes. Lesdiguières fait également édifier en 1611 le pont de Claix en pierre franchissant le Drac au niveau de la digue Marcelline. En 1607, la place de Mal Conseil devient place du Bon Conseil et Lesdiguières y fait installer la première fontaine de la rive gauche. En 1620, la place de la Granaterie qui a retrouvé son activité de marché aux grains depuis le milieu des années 1560, change de nom et devient place de la Grenette. C'est en 1622, que Lesdiguières décide de se convertir au catholicisme, après une rencontre avec François de Sales. La cérémonie d'abjuration, présidée par l'archevêque d'Embrun, se déroule dans la collégiale Saint-André le 24 juillet 1622 entourée par plus de dix mille personnes. À l'issue de la cérémonie, les lettres le nommant connétable de France lui sont remises en son hôtel par un envoyé du roi. Le 3 décembre suivant, Louis XIII fait une visite triomphale à Grenoble afin de rencontrer Lesdiguières et ses habitants. Une statue allégorique représentant la ville de Grenoble dressée devant la récente porte de France, et un gigantesque portrait du roi, l'accueillent à l'entrée de la ville. La mort de Lesdiguières en 1626 va se traduire par un débordement de douleur officielle dans la ville. Il restera le dernier connétable de l'histoire de France. Deux ans après la mort de Lesdiguières, Louis XIII modifie profondément le statut administratif du Dauphiné. De Pays d'états, la province devient Pays d'élection où des élus du roi vont contrôler la gestion des finances publiques en lieu et place des députés du Tiers état. Après les années mouvementées des guerres de Religion, le renouveau catholique de la Contre-Réforme permet la construction de plusieurs édifices religieux. C'est le cas du couvent des capucins en 1611, du monastère Sainte-Marie-d'en-Haut en 1621 (l'actuel musée dauphinois), de son extension rue Très-Cloître, Sainte-Marie-d'en-Bas (l'actuel théâtre Sainte-Marie-d'en-Bas). Les jésuites fondent leur collège qui deviendra par la suite le lycée Stendhal, le couvent des augustins en 1623 et un couvent de femmes, le monastère Sainte-Cécile en 1624. Enfin, les Minimes construisent le Couvent des Minimes de Grenoble à partir de 1644. Quelques années plus tard, en 1675, l'évêque Étienne Le Camus, fait construire un séminaire, lieu de formation des futurs prêtres sur un terrai
fa
https://fa.wikipedia.org/wiki/%D8%AC%D9%85%D8%A7%D9%84_%D9%85%D9%86%D8%A7%D8%AF
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/7/7e/Djamelmenad.jpg
جمال مناد
null
جمال مناد
null
Français : Djamel Menad
null
image/jpeg
246
158
true
true
true
جمال مناد بازیکن فوتبال بازنشسته اهل الجزایر است. از باشگاه‌هایی که در آن بازی کرده‌است می‌توان به باشگاه فوتبال شباب بلوزداد، باشگاه فوتبال القبائل، باشگاه فوتبال اتحاد الجزایر، و بلننسس اشاره کرد. وی عضو تیم ملی فوتبال الجزایر در جام جهانی فوتبال ۱۹۸۶ بوده است.
جمال مناد (عربی: جمال مناد‎؛ زادهٔ ۲۲ ژوئیهٔ ۱۹۶۰) بازیکن فوتبال بازنشسته اهل الجزایر است. از باشگاه‌هایی که در آن بازی کرده‌است می‌توان به باشگاه فوتبال شباب بلوزداد، باشگاه فوتبال القبائل، باشگاه فوتبال اتحاد الجزایر، و بلننسس اشاره کرد. وی عضو تیم ملی فوتبال الجزایر در جام جهانی فوتبال ۱۹۸۶ بوده است.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Orgeln_in_L%C3%BCbeck
https://upload.wikimedia…phanus_Orgel.jpg
Liste der Orgeln in Lübeck
null
Liste der Orgeln in Lübeck
null
Deutsch: Orgel von St. Stephanus Lübeck, Schleswig-Holstein, Deutschland
null
image/jpeg
1,740
2,244
true
true
true
Die Liste der Orgeln in Lübeck erfasst alle erhaltenen Pfeifenorgeln der Hansestadt Lübeck. In der Stadt stehen über 80 Orgeln, von denen ein Dutzend älter als 100 Jahre alt sind. Weltberühmt sind die Große und Kleine Orgel in der Jakobikirche, deren gewachsener Pfeifenbestand teils aus spätgotischer Zeit stammt. Neben drei kleinen Barockorgeln aus dem 18. Jahrhundert sind einige Instrumente aus der deutsch-romantischen Epoche erhalten. Auf das Lübecker Unternehmen Kemper & Sohn gehen etwa 15 Instrumente zurück, auf Klaus Becker sieben, auf E. F. Walcker & Cie. sechs und auf Marcussen & Søn und Hinrich Otto Paschen jeweils fünf Werke. Die Orgeln stehen in Kirchen, Kapellen, Krankenhäusern, Konzertsälen, der Universität und der Vorwerker Diakonie oder befinden sich in Privatbesitz. Die Musikhochschule Lübeck verfügt über zehn Instrumente. In der fünften Spalte bezeichnet die römische Zahl die Anzahl der Manuale, ein großes „P“ ein selbstständiges Pedal, ein kleines „p“ ein nur angehängtes Pedal und die arabische Zahl in der vorletzten Spalte die Anzahl der klingenden Register.
Die Liste der Orgeln in Lübeck erfasst alle erhaltenen Pfeifenorgeln der Hansestadt Lübeck. In der Stadt stehen über 80 Orgeln, von denen ein Dutzend älter als 100 Jahre alt sind. Weltberühmt sind die Große und Kleine Orgel in der Jakobikirche, deren gewachsener Pfeifenbestand teils aus spätgotischer Zeit stammt (1460er Jahre). Neben drei kleinen Barockorgeln aus dem 18. Jahrhundert sind einige Instrumente aus der deutsch-romantischen Epoche erhalten. Auf das Lübecker Unternehmen Kemper & Sohn gehen etwa 15 Instrumente zurück, auf Klaus Becker sieben, auf E. F. Walcker & Cie. sechs und auf Marcussen & Søn und Hinrich Otto Paschen jeweils fünf Werke. Die Orgeln stehen in Kirchen, Kapellen, Krankenhäusern, Konzertsälen, der Universität und der Vorwerker Diakonie oder befinden sich in Privatbesitz. Die Musikhochschule Lübeck verfügt über zehn Instrumente. In der fünften Spalte bezeichnet die römische Zahl die Anzahl der Manuale, ein großes „P“ ein selbstständiges Pedal, ein kleines „p“ ein nur angehängtes Pedal und die arabische Zahl in der vorletzten Spalte die Anzahl der klingenden Register.
ceb
https://ceb.wikipedia.org/wiki/Lomatium_gormani
https://upload.wikimedia…_GotBot_2015.JPG
Lomatium gormani
null
Lomatium gormani
null
English: Lomatium gormanii in Gothenburg Botanical Garden in 2015. Plant id: 1993-0337 s W; Ratko, R
null
image/jpeg
1,970
2,087
true
true
true
Espesye sa tanom nga kinsay nga una nga gihulagway ni Howell, ug nga gihatagan sa eksakto nga ngalan ni John Merle Coulter och Joseph Nelson Rose ang Lomatium gormani. Ang Lomatium gormani sakop sa kahenera nga Lomatium sa kabanay nga Apiaceae. Pagka karon wala pay siak nga nalista ubos niini niya.
Espesye sa tanom nga kinsay nga una nga gihulagway ni Howell, ug nga gihatagan sa eksakto nga ngalan ni John Merle Coulter och Joseph Nelson Rose ang Lomatium gormani. Ang Lomatium gormani sakop sa kahenera nga Lomatium sa kabanay nga Apiaceae. Pagka karon wala pay siak nga nalista ubos niini niya.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/1960
https://upload.wikimedia…ke_von_unten.JPG
1960
Wirtschaft
1960 / Ereignisse / Wirtschaft
Europabrücke
Deutsch: Europabrücke bei Kehl Ansicht von unten
null
image/jpeg
1,712
2,288
true
true
true
Das Jahr 1960 wird auch als Afrikanisches Jahr bezeichnet, weil gleich 18 afrikanische Kolonien die Unabhängigkeit von ihren Kolonialmächten erlangten: Kamerun, Togo, Madagaskar, die Republik Kongo, Benin, Niger, Burkina Faso, Elfenbeinküste, Tschad, die Zentralafrikanische Republik, Gabun, Senegal, Mali, Nigeria, Mauretanien sowie Britisch-Somaliland und Italienisch-Somaliland, die sich zum heutigen Somalia vereinigten. In den USA beginnt mit der Wahl von John F. Kennedy zum Präsidenten eine neue Ära.
17. März: Der Deutsche Bundestag beschließt, die staatliche Wolfsburger Volkswagen GmbH zu privatisieren. Das Unternehmen wird in eine Aktiengesellschaft umgewandelt. 60 Prozent der Anteile werden Privatpersonen als Volksaktien zum Kauf angeboten. 2. April: In Sihanoukville wird der mit französischer Hilfe gebaute Hafen für die Hochseeschifffahrt eröffnet. Kambodscha ist damit im Außenhandel weniger von Südvietnam abhängig. 14. April: In der DDR wird die Kollektivierung der Landwirtschaft für abgeschlossen erklärt. 1. Mai: Einweihung des DDR-Überseehafens Rostock 8. Juli: Einer der höchsten befahrbaren Straßenpässe auf Erden, der Abra el Acay, wird nach drei Jahren Bauzeit in Argentinien fertiggestellt. Er ist Teil der Ruta Nacional 40 und setzt auf der ungeteerten Strecke geländegängige Fahrzeuge voraus. 23. September: Die neu gebaute Europabrücke über den Rhein bei Kehl an der Grenze zu Frankreich wird eingeweiht. Sie ersetzt die 1951 für den Straßenverkehr freigegebene Dauerbehelfsbrücke. 11. November: In Schwedt/Oder wird der Grundstein für die Raffinerie Erdölverarbeitungswerk Schwedt gelegt, die 1970 Stammbetrieb des VEB Petrolchemischen Kombinats wurde. 31. Dezember: In Großbritannien verliert das vom 13. Jahrhundert bis zum Jahr 1956 geprägte Geldstück Farthing seine Eigenschaft als gesetzliches Zahlungsmittel.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/Marc_Blitzstein
https://upload.wikimedia…ll-Rock-Cast.jpg
Marc Blitzstein
Life and career
Marc Blitzstein / Life and career
Marc Blitzstein and the cast of The Cradle Will Rock (1937)
English: Photograph of Marc Blitzstein and the cast of the Federal Theatre Project production of The Cradle Will Rock
null
image/jpeg
520
660
true
true
true
Marcus Samuel Blitzstein, was an American composer, lyricist, and librettist. He won national attention in 1937 when his pro-union musical The Cradle Will Rock, directed by Orson Welles, was shut down by the Works Progress Administration. He is known for The Cradle Will Rock and for his Off-Broadway translation/adaptation of The Threepenny Opera by Bertolt Brecht and Kurt Weill. His works also include the opera Regina, an adaptation of Lillian Hellman's play The Little Foxes; the Broadway musical Juno, based on Seán O'Casey's play Juno and the Paycock; and No for an Answer. He completed translation/adaptations of Brecht's and Weill's musical play Rise and Fall of the City of Mahagonny and of Brecht's play Mother Courage and Her Children with music by Paul Dessau. Blitzstein also composed music for films, such as Surf and Seaweed and The Spanish Earth, and he contributed two songs to the original 1960 production of Hellman's play Toys in the Attic.
Blitzstein was born in Philadelphia on March 2, 1905, to affluent parents. Blitzstein's musical gifts were apparent at an early age; he had performed a Mozart piano concerto by the time he was seven. He went on to study piano with Alexander Siloti (a pupil of Tchaikovsky and Liszt), and made his professional concerto debut with the Philadelphia Orchestra in Liszt's E-flat Piano Concerto when he was 21. After studying composition at the Curtis Institute of Music, he went to Europe to continue his studies in Berlin with Arnold Schoenberg (with whom he did not get on), and in Paris with Nadia Boulanger (with whom he did). Despite his later political beliefs, he was, in the early years of his career, a self-proclaimed and unrepentant artistic snob, who firmly believed that true art was only for the intellectual elite. He was vociferous in denouncing composers—in particular Respighi, Ravel, and Kurt Weill—who, he felt, debased their standards to reach a wider public. His works of this period, mostly pianistic vehicles such as the Piano Sonata (1927) and the Piano Concerto (1931) are typical of the Boulanger-influenced products of American modernism — strongly rhythmic (though not influenced by jazz) and described by himself as "wild, dissonant and percussive." These early works were far removed from the Schoenberg style. The dramatic premiere of the pro-union The Cradle Will Rock took place at the Venice Theater on June 16, 1937. The cast had been locked out of the Maxine Elliott Theatre by the Works Progress Administration, the government agency which had originally funded the production, so the cast and musicians walked with the audience to the nearby Venice. There, without costumes or sets, they performed the work concert-style, actors and musicians alike, sitting among the audience (to evade union restrictions on their performance) with Blitzstein narrating from the piano. In 1939, Leonard Bernstein led a revival of the play at Harvard, narrating from the piano just as Blitzstein had done. Blitzstein attended the performance, after which he and Bernstein became close friends; Bernstein would later say that Blitzstein's contribution to the American musical theatre was "incalculable". The 1999 film Cradle Will Rock was based on this event, though heavily embellished. In the film, Blitzstein (played by Hank Azaria) is portrayed as gaining inspiration through ghostly appearances by his idol Brecht and his late anorexic wife. Additional major compositions include the autobiographical radio song play I've Got the Tune, The Airborne Symphony (1946), Regina (1949), Reuben, Reuben (1955), and Juno (1959). At the time of his death Blitzstein was at work on Idiots First, a one-act opera based on the eponymous story by Bernard Malamud – intended to be part of a set of one-acters called Tales of Malamud – which Ned Rorem has called "his best work". This was followed by the work Blitzstein intended to be his magnum opus, a three-act opera commissioned by the Ford Foundation and optioned by the Metropolitan Opera entitled Sacco and Vanzetti. Both Tales of Malamud and Sacco and Vanzetti were completed posthumously, with the approval of Blitzstein's estate, by composer Leonard Lehrman. Lehrman's long-awaited Marc Blitzstein: A Bio-Bibliography, published in 2005 by Praeger, is the longest published biographical bibliography of any American composer at 645 pages. In 1958, Blitzstein was subpoenaed to appear before the U.S. House Committee on Un-American Activities (HUAC). Appearing first in a closed session, Blitzstein admitted his membership in the Communist Party (ending in 1949) and, challenging the right of HUAC to question him at all, refused to name names or cooperate any further. He was recalled for a further public session, but after a day sitting anxiously in a waiting room he was not called to testify. During a visit to Martinique in 1964, at the age of 58, Blitzstein was murdered by three sailors he had picked up in a bar, one of whom he was said to have propositioned. He is buried at Chelton Hills Cemetery in Philadelphia.
fi
https://fi.wikipedia.org/wiki/Mario_Valery-Trabucco
https://upload.wikimedia…rio_Trabucco.jpg
Mario Valery-Trabucco
null
Mario Valery-Trabucco
null
Deutsch: www.hockeytigers.de, Straubing Tigers - Augsburg Panther 04.03.2012 DEL Deutsche Eishockey Liga
null
image/jpeg
2,478
3,270
true
true
true
Mario Valery-Trabucco on kanadalainen jääkiekkoilija, joka pelaa jääkiekon DEL-liigaa Augsburger Pantherin riveissä.
Mario Valery-Trabucco (s. 19. helmikuuta 1987 Caracas, Venezuela) on kanadalainen jääkiekkoilija, joka pelaa jääkiekon DEL-liigaa Augsburger Pantherin riveissä.
zh-TW
https://zh.wikipedia.org/zh-tw/%E8%93%9D%E9%BE%99%E8%83%86%E5%8F%B7%E5%88%97%E8%BD%A6
https://upload.wikimedia…7/75/103-002.jpg
蓝龙胆号列车
null
蓝龙胆号列车
德國聯邦鐵路E03型電力機車
DB 103 002-2 in Hamburg-Altona
null
image/jpeg
1,024
1,536
true
true
true
藍龍膽是歐洲一班長途列車所使用的名稱,其命名源自廣泛生長於阿爾卑斯山區的植物龍膽。它最早由德國聯邦鐵路於1951年開行,在1965年以前作為快速列車類別、接著以全歐快車類別運營於德國漢堡及慕尼黑之間。1969年以後,列車線路延伸至奧地利境內,因此奧地利聯邦鐵路也自1970年起參與運營。至2002年,列車不再使用藍龍膽的名稱,但其後續服務至今仍然存在——作為歐城列車以不命名的方式運營於多特蒙德至克拉根福之間。
藍龍膽(德語:Blauer Enzian)是歐洲一班長途列車所使用的名稱,其命名源自廣泛生長於阿爾卑斯山區的植物龍膽。它最早由德國聯邦鐵路於1951年開行,在1965年以前作為快速列車類別、接著以全歐快車類別運營於德國漢堡及慕尼黑之間。1969年以後,列車線路延伸至奧地利境內,因此奧地利聯邦鐵路也自1970年起參與運營。至2002年,列車不再使用藍龍膽的名稱,但其後續服務至今仍然存在——作為歐城列車以不命名的方式運營於多特蒙德至克拉根福之間。
en
https://en.wikipedia.org/wiki/Bangsamoro_Transition_Authority
https://upload.wikimedia…_BTA_members.jpg
Bangsamoro Transition Authority
History
Bangsamoro Transition Authority / History
President Rodrigo Duterte administers the oath to the members of the Bangsamoro Transition Authority during a ceremony at the Malacañang Palace on February 22, 2019.
English: President Rodrigo Roa Duterte administers the oath to the members of the Bangsamoro Transition Authority during a ceremony at the Malacañan Palace on February 22, 2019.
null
image/jpeg
900
1,350
true
true
true
The Bangsamoro Transition Authority is the interim regional government of the Bangsamoro Autonomous Region and has executive and legislative powers over the region.
With the ratification of the Bangsamoro Organic Law following a plebiscite on January 21, 2019 the abolition process of the Autonomous Region in Muslim Mindanao (ARMM) begins paving way for the formal creation of the Bangsamoro Autonomous Region. Under the law a transition body, the Bangsamoro Transition Authority (BTA), is to be organized pending the election of the new region's government officials in 2022. It was planned that the BTA will be constituted in February 2019. It is projected that the transition body will compose of a total of 105 members (80 appointed members and 25 elected officials of the ARMM) until June 30, 2019. After that date the body will compose of only 80 members. Until the BTA was constituted, Section 5 of Article XVI of the Bangsamoro Organic Law provided for a caretaker body consisting of the same 25 ARMM officials as well as the original 20 members of the Bangsamoro Transition Commission. The 80 appointed members of the BTA took their oath on February 22, 2019 with the official turnover of the ARMM to the Bangsamoro Autonomous Region occurred on February 26, 2019.
tr
https://tr.wikipedia.org/wiki/Antik_Kartaca
https://upload.wikimedia…ta_di_Bitone.jpg
Antik Kartaca
İkinci Sicilya Savaşı
Antik Kartaca / Tarih / Sicilya Savaşları / İkinci Sicilya Savaşı
Matya şehri kuşatması sırasında kullanılan antik mancınık
Italiano: Ricostruzione artistica della Gastraphetes di Bitone (a doppia freccia) suggerita dalle interpretazioni di Schramm e Marsden.English: Gastraphetes Biton's (double missile) artistic reconstruction suggested by Schramm's and Marsden's interpretations.
null
image/jpeg
294
350
true
true
true
Kartaca Cumhuriyeti veya Kartaca İmparatorluğu veya Kartaca Hegemonyası veya basitçe Kartaca, MÖ 814 yılında, Tunus yarımadasında kurulmuş olan bir Fenike kolonisi olan "Kartaca Şehri Devlet"idir. Bu şehir devletinin siyasi yönetim etki alanı MÖ 7. yüzyıldan MÖ 3. yüzyıl kadarki dönemde Kuzey Afrika sahillerinin büyük bir kısmını; İber yarımadasının sahillerinin büyük bir kısmını ve batı Akdeniz adalarını ihtiva etmekte idi. Kartaca şehrinin ismi, Fenike dilinde Kart-hadaşt yani "Yeni Şehir" anlamına gelmektedir. Kart Hadaşt, 22 sessiz harften oluşan Fenike alfabesiyle QRT-HDST olarak yazılmaktadır. Kartaca'nın MÖ 814'te kurulduğu tahnin edilmektedir. Bir tarihçi şehrin kuruluşu hakkında bilgileri şöyle vermektedir: Yakın bir zamanda, Kartaca'da arkeolojik kazılarda bulunan en eski katlardaki bulguların üzerinde uygulanan radyokarbon tarihleme analizi bu Sür şehri kolonisinin kuruluşunun Falviüs Josephus ve Timesus tarafından antik tarihlerde verilen şehir kurulma tarihleri ile hemen hemen çakıştığını ortaya çıkartmıştır.
Himera Muharebesi'nden sonra Sicilya'da bulunan antik Yunan şehirleri 70 yıl süreyle birbirleriyle ufak çarpışmalar yapıp ve genellikle refah içinde yaşamaya başladılar. Bu dönemde Kartaca modern Tunus'un kuzey mümbit yörelerini eline geçirip tarıma açtı. Kuzey Afrika sahilerinde Leptis Magna ve Oea (modern Trablusgarp gibi) yeni koloniler kurup geliştirmeye başladı. (Hanibal Barca'nin kardeşi olan Mago Barca'dan değişik ama aynı adi taşıyan) Fenekeli seyyah Mago Barca Sahra Çölü'nden Sirenayka'da geçti. Kartacalı Hanno gemisi ile Batı Afrika sahillerinden güneye kadar indi. Fakat aynı dönemde İber yarımadasında bulunan Kartaca ticaret kolonilerinde yaşayan Fenikeli tüccarlar yerli İberliler ile birlikte Kartaca'dan kendilerini bağımsızlık ilan ettiler. Böylece Kartacalı tacirler şehrin İber'deki kolonilerinden nispeten ucuz gümüş ve bakır satın alamaz oldular. Sicilya'da ise değişik bölgeler asıllı antik Yunanlar, (Dorik-Yunan Selinus şehri ile İyon-Yunan Segesta) arasında rekabetten askeri çatışmalar ortaya çıktı. MÖ 416'da Selinus şehri ordusu karadan saldırıp Segesta güçlerini mağlup etti. Seğestalıların Kartacalılara da askeri destek talebi kabul edilmedi. Fakat Yunan anakarasında bulunan Atina şehir-devleti Segesta'ya yardım için Sicilya'ya bir deniz filosu gönderdi. Bu Atina filosuna karşı Sicilya şehirleri Selinus şehri etrfında birleşip Sparta'nin da yardımı ile Segesta ve Atina filosunu mağlup ettiler ve Atina filosunu imha ettiler. MÖ 411'de Selinus şehri tekrar Segesta'ya karşı yaptığı muharebede galip geldi. Fakat bu sefer Segesta şehri Kartacalılardan Selinüs aleyhinde askeri destek istedi. Bu desteği sağlayan Kartaca MÖ 410'da Hannibal Mago komutasında gönderdiği destek ordusu ile birlikte Selinus şehrini mağlup etti. İki antik Yunan koloni şehri arasında Kartaca aracılığı ile barış müzakereleri başladı. Ama Kartaca da daha büyük bir ordu toplamaya koyuldu. Segesta ve müttefiki Kartacalılar ile Selinus ve müttefiki Siraküza arasında yapılan müzakerelerde bir uzlaşmaya varılamadı. Büyük bir Kartaca ordusu ile gemilerle Sicilya'ya gelen Hannibal Mago Selinus güçleri ile yaptığı Selinus Muharebesi'ni kazandı ve Selinus şehri Kartacalılar eline geçti. Himera şehri ve müttefiki olan Siraküza güçleri ile Kartacalılar yaptıkları II. Himera Muharabesi'ni de kazanıp Himera'yı eline geçirip şehri tahrip ettiler. Kartacalılar Akragas ve Siraküza şehir-devletlerine saldırıda bulunmadılar. MÖ 409'da Hannibal Mago'nun Kartacalılar ordusu topladıkları büyük ganimetle gemilerle Sicilya'dan Kartaca'ya döndüler. Sicilya'da en zengin ve en güçlü olan şehir-devletleri olan Akragas ve Siraküza da Kartaca'ya karşı resmi hiçbir askeri harekata geçmediler. Ama Siraküzalı general Hermocratees kendi şehir-devletinden ayrı olarak hareket ederek Selinus şehrinin üs olarak kullanarak yeni bir ordu topladı ve buradan Kartacalılara ait Sicilya şehirlerine hücumlara başladı. Kartacalıların müttefikleri olan Motya ve Panormus şehirlerini mağlup etti. Fakat Siraküza'da tiranlık iktidar gücünü eline geçirme planları ile bir devlet komplosu uygulamak isterken hayatını kaybetti. Buna karşılık vermek üzere MÖ 406'da Hannibal Mago Kartaca'dan yeni bir ordu ile Sicilya'ya geldi. Fakat bu sefer antik Yunan şehir-devletleri Kartacalılara gayet çetin şekilde direnip karşı koydular. Kartaca ordusunun da şansı iyi gitmedi. MÖ 406'da Akragas Kuşatması yapılmakta iken kuşatıcı Kartaca ordusu ordugahında büyük bir veba salgını çıktı. Kartaca ordusu bu salgından büyük zayiat verdi ve ölenler arasına Kartaca generali Hannibal Mago da bulunmaktaydı. Yerine Himilco Sicilya'daki Kartaca ordusu komutanı oldu. Bu ordu Akragas şehrini eine geçirip talan etti; Gala şehrini eline geçirdi. Camrina şehrini de eline geçirip talan etti. Bu ordu yeni Siraküza tiranı olan I. Dionysius komutasındaki Siraküza ve müttefikleri ordusunu arka arkaya meydan muharebelerinde mağlup etti. Fakat Kartaca ordusunda yeni bir veba salgını çıktı. Himilco bir barış antlaşması imzalamayı kabul etti. Bu barış antlaşması ile Kartaca son fetihleri ille eline geçirdiği şehirleri kontrolü al
es
https://es.wikipedia.org/wiki/Vouria_Ghafouri
https://upload.wikimedia…uary_2017_04.jpg
Vouria Ghafouri
null
Vouria Ghafouri
null
فارسی: دیدار تیم های فوتبال استقلال تهران و استقلال خوزستان
null
image/jpeg
490
800
true
true
true
Vouria Ghafouri es un futbolista iraní que juega en la demarcación de lateral izquierdo para el Esteghlal FC de la Iran Pro League.
Vouria Ghafouri (Sanandaj, Kurdistán, 20 de septiembre de 1987) es un futbolista iraní que juega en la demarcación de lateral izquierdo para el Esteghlal FC de la Iran Pro League.
ja
https://ja.wikipedia.org/wiki/%E3%83%AD%E3%83%B3%E3%83%87%E3%83%BC%E3%83%BB%E3%83%9B%E3%83%AA%E3%82%B9%EF%BC%9D%E3%82%B8%E3%82%A7%E3%83%95%E3%82%A1%E3%83%BC%E3%82%BD%E3%83%B3
https://upload.wikimedia…fferson_2018.jpg
ロンデー・ホリス=ジェファーソン
null
ロンデー・ホリス=ジェファーソン
ブルックリン・ネッツでのホリス=ジェファーソン (2018年)
Rodney Hood
null
image/jpeg
1,748
1,376
true
true
true
ロンデー・ホリス=ジェファーソン は、アメリカ合衆国・ペンシルバニア州チェスター出身のバスケットボール選手。NBAのトロント・ラプターズに所属している。ポジションはスモールフォワード。
ロンデー・ホリス=ジェファーソン (Rondae Jaquan Hollis-Jefferson 1995年1月3日 - )は、アメリカ合衆国・ペンシルバニア州チェスター出身のバスケットボール選手。NBAのトロント・ラプターズに所属している。ポジションはスモールフォワード。
it
https://it.wikipedia.org/wiki/Citt%C3%A0_Studi
https://upload.wikimedia…53/INTMilano.jpg
Città Studi
Galleria d'immagini
Città Studi / Galleria d'immagini
null
Istituto Nazionale per lo Studio e la Cura dei Tumori, Milano
null
image/jpeg
1,944
2,592
true
true
true
Città Studi è un quartiere di Milano, della zona nord-orientale della città, appartenente al Municipio 3. Il nome in origine indicava solo la zona occupata dagli edifici del Politecnico di Milano, sito in Piazza Leonardo da Vinci, e le cinque facoltà scientifiche dell'Università degli Studi di Milano; in seguito venne esteso al quartiere che pian piano ivi sorse, conseguentemente al crescere della città. Nel quartiere sorgono il Politecnico e l'Università Statale, oltre a varie cliniche private e pubbliche tra cui l'Istituto nazionale per lo Studio e la Cura dei Tumori e l'Istituto Nazionale Neurologico Carlo Besta. È sede di numerose scuole elementari, medie e superiori. Il 17 settembre 1970 il quartiere fu teatro del primo attentato terroristico a scopo punitivo perpetrato dalle Brigate Rosse, che fecero esplodere due bidoni di benzina in via Moretto da Brescia contro il box di Giuseppe Leoni, direttore centrale del personale della Sit-Siemens.
null
zh-TW
https://zh.wikipedia.org/zh-tw/%E5%9C%8B%E9%9A%9B%E6%AF%8D%E8%AA%9E%E6%97%A5
https://upload.wikimedia…a%22%2C_2015.jpg
國際母語日
加拿大
國際母語日 / 各國慶祝 / 加拿大
null
English: Document "Proclamation for the Province of British Columbia", 2015 by Ministry of Justice, British Columbia
null
image/jpeg
1,401
851
true
true
true
國際母語日定為每年的2月21日,由聯合國教育、科學及文化組織於1999年提出倡議,從2000年起,每年的2月21日為「世界母語日」。目標是向全球宣傳保護語言的重要,促進母語傳播的運動。避免地球上大部分的語言消失。
2014年2月5日,加拿大議會通過了C-573法案,政府確立了每年2月21日為「國際母語日」。
pl
https://pl.wikipedia.org/wiki/Jastrz%C4%99biec_kosmaczek
https://upload.wikimedia…ella_%C5%812.jpg
Jastrzębiec kosmaczek
Biologia i ekologia
Jastrzębiec kosmaczek / Biologia i ekologia
Koszyczek
Hieracium pilosella
null
image/jpeg
1,747
2,329
true
true
true
Jastrzębiec kosmaczek, ludowa nazwa niedośpiałek – gatunek rośliny z rodziny astrowatych. Rodzimy obszar jego występowania to Europa i część terytorium Azji. Rozprzestrzenił się także jako gatunek zawleczony w Australii, Nowej Zelandii i w Ameryce Północnej. W Polsce występuje na całym terenie kraju.
Rozwój: bylina. Kwitnie: maj – październik, kwiaty są owadopylne i przedprątne. Nasiona roznoszone są przez wiatr na duże odległości. Siedlisko: występuje na suchych stanowiskach: piaszczystych, murawach, wrzosowiskach, przydrożnych poboczach, gdzie tworzy często zwarte płaty. Lubi gleby suche, piaszczyste, słabo nawożone. Unika miejsc silnie zacienionych. W Tatrach występuje aż po piętro alpejskie. W uprawach rolnych chwast rozrastający się przez rozłogi, ale łatwy do zwalczenia, gdyż jest bardzo wrażliwy na selektywne herbicydy. W klasyfikacji zbiorowisk roślinnych gatunek charakterystyczny dla klasy (Cl.) Nardo-Callunetea-. Roślina trująca. Liczba chromosomów 2n= 36,45 (18,27,54,63).
ru
https://ru.wikipedia.org/wiki/%D0%AD%D1%81%D1%82%D0%B5%D1%80_(%D0%92%D0%B5%D1%80%D1%85%D0%BD%D0%B8%D0%B5_%D0%9F%D0%B8%D1%80%D0%B5%D0%BD%D0%B5%D0%B8)
https://upload.wikimedia…2C_France%29.JPG
Эстер (Верхние Пиренеи)
Фотогалерея
Эстер (Верхние Пиренеи) / Фотогалерея
null
Français : Château de Sainte-Marie (Luz-Saint-Sauveur, Hautes-Pyrénées, France) This building is inscrit au titre des Monuments Historiques. It is indexed in the Base Mérimée, a database of architectural heritage maintained by the French Ministry of Culture, under the reference PA00095392. brezhoneg | català | Deutsch | Ελληνικά | English | español | euskara | suomi | français | magyar | italiano | 日本語 | македонски | Nederlands | português | português do Brasil | română | русский | українська | 中文 | +/−
null
image/jpeg
2,145
2,861
true
true
true
Эсте́р — коммуна во Франции, находится в регионе Юг — Пиренеи. Департамент — Верхние Пиренеи. Входит в состав кантона Люс-Сен-Совёр. Округ коммуны — Аржелес-Газост. Код INSEE коммуны — 65173.
null
es
https://es.wikipedia.org/wiki/Ieoh_Ming_Pei
https://upload.wikimedia…/25/Nga_fg04.jpg
Ieoh Ming Pei
Edificio Este de la Galería Nacional, Washington D. C.
Ieoh Ming Pei / Carrera / Edificio Este de la Galería Nacional, Washington D. C.
El crítico Richard Hennessy se quejó en Artforum del «ambiente cómico» del Edificio Este.[98]​
National Gallery of Art, East Building, Washington D.C., USA
null
image/jpeg
727
1,000
true
true
true
Ieoh Ming Pei fue un arquitecto sinoestadounidense. Nacido en Cantón y criado en Hong Kong y Shanghái, desde pequeño inspiraron a Pei las villas con jardín de Suzhou, retiro tradicional de la aristocracia china, a la que pertenecía su familia. En 1935 se trasladó a los Estados Unidos y se matriculó en la escuela de arquitectura de la Universidad de Pensilvania, pero pronto se trasladó al Instituto de Tecnología de Massachusetts. No estaba satisfecho con el enfoque de ambas escuelas en la arquitectura beaux arts y pasaba su tiempo libre investigando sobre arquitectos emergentes, especialmente Le Corbusier. Tras graduarse, se unió a la Harvard Graduate School of Design y se hizo amigo de los arquitectos de la Bauhaus Walter Gropius y Marcel Breuer. En 1948, Pei fue contratado por el magnate inmobiliario neoyorquino William Zeckendorf, para el que trabajó durante siete años, hasta que en 1955 fundó su estudio propio, I. M. Pei & Associates, que se convirtió en I. M. Pei & Partners en 1966 y posteriormente Pei Cobb Freed & Partners en 1989.
A mediados de los años sesenta, los directores de la Galería Nacional de Arte de Washington D. C. manifestaron la necesidad de un nuevo edificio. Paul Mellon, uno de los principales benefactores de la galería y miembro de su comité de construcción, se puso a trabajar con su ayudante J. Carter Brown —que se convertiría en director de la galería en 1969— para encontrar un arquitecto. La nueva estructura se situaría al este del edificio original, y tenía dos funciones: ofrecer un gran espacio para la apreciación pública de varias colecciones populares, y albergar oficinas y archivos. Compararon el alcance de la nueva instalación con la biblioteca de Alejandría. Tras examinar el trabajo de Pei en el Des Moines Art Center de Iowa y el Johnson Museum en la Universidad Cornell, decidieron ofrecerle el encargo.​ Pei tomó el proyecto con energía, y se puso a trabajar con dos jóvenes arquitectos que había contratado recientemente para su estudio, William Pedersen y Yann Weymouth. Su primer obstáculo fue la inusual forma de la parcela, un trapecio de terreno en la intersección entre la Avenida de la Constitución y la Avenida Pensilvania. La inspiración le llegó a Pei en 1968, cuando garabateó un diagrama de dos triángulos en un trozo de papel. El edificio más grande sería la galería pública, y el más pequeño albergaría las oficinas y archivos. Esta forma triangular se convirtió en una visión singular para el arquitecto. Cuando se acercaba la fecha del inicio de las obras, Pedersen sugirió a su jefe que un enfoque ligeramente diferente haría que la construcción fuera más fácil. Pei simplemente sonrió y dijo: «Sin concesiones».​ La creciente popularidad de los museos de arte presentó desafíos únicos para la arquitectura. Mellon y Pei esperaban que grandes multitudes de personas visitaran el nuevo edificio, y lo diseñaron de manera acorde. Para este objetivo, Pei diseñó un gran vestíbulo cubierto con enormes claraboyas. Las galerías individuales están situadas a lo largo de la periferia, lo que permite que los visitantes vuelvan a la espaciosa sala principal tras visitar cada exposición. Posteriormente se colocó en el vestíbulo una gran escultura móvil del artista americano Alexander Calder.​ Pei esperaba que el vestíbulo resultara «emocionante» para el público de la misma manera que la sala central del Museo Guggenheim de Nueva York. El museo moderno, dijo posteriormente, «debe prestar una mayor atención a su responsabilidad educativa, especialmente de los jóvenes».​ Los materiales para el exterior del edificio se escogieron con cuidadosa precisión. Para igualar el aspecto y textura de las paredes de mármol de la galería original, los constructores reabrieron la cantera de Knoxville (Tennessee) de la que se extrajo el primer lote de piedra, e incluso buscaron y contrataron a Malcolm Rice, el trabajador de la cantera que había supervisado el proyecto original de la galería de 1941. El mármol se cortó en bloques de 8 cm de grosor y se dispuso sobre los cimientos de hormigón, con bloques más oscuros en la parte baja y bloques más claros en la parte superior.​ El Edificio Este fue inaugurado el 30 de mayo de 1978, dos días antes de su inauguración pública, con una fiesta de gala a la que asistieron celebridades, políticos, benefactores y artistas. Cuando abrió al público, la opinión popular fue entusiasta. Grandes multitudes visitaron el nuevo museo, y los críticos generalmente expresaron su aprobación. Ada Louise Huxtable escribió en The New York Times que el edificio de Pei era «una suntuosa declaración del alojamiento creativo del arte y la arquitectura contemporáneos».​ El ángulo agudo del edificio más pequeño ha sido una particular nota de alabanza para el público; con el paso de los años se ha manchado y desgastado por las manos de los visitantes.​ Sin embargo, a algunos críticos no les gustó el inusual diseño, y criticaron la dependencia en los triángulos por todo el edificio. Otros se mostraron en desacuerdo con el gran vestíbulo principal, particularmente su intento de atraer visitantes casuales. En su crítica para Artforum, Ric
no
https://no.wikipedia.org/wiki/Per_Arne_Glorvigen
https://upload.wikimedia…en_paris_25b.jpg
Per Arne Glorvigen
Humor og performance
Per Arne Glorvigen / Humor og performance
Per Arne Glorvigen, Paris 2015. foto Kari Utgaard
Norsk bokmål: Per Arne Glorvigen, Paris 2015 foto Kari Utgaard
null
image/jpeg
4,000
6,000
true
true
true
Per Arne Glorvigen er en norsk musiker og komponist. Hans hovedinstrument er bandoneon og han er særlig kjent for sin tangomusikk. Glorvigen har vært omtalt som en av verdens ledende bandoneonister på 2000-tallet. Han var festspillmusiker ved Festspillene i Bergen i 2006. Glorvigen deler tiden sin mellom Norge og Frankrike.
Glorvigen har laget i alt tre forestillinger hvor han i tillegg til å være musiker også har vært tekstforfatter og komiker: Tangotanko (1999), Tungetango (2008) og Diktango (2012). Sketsjen ”Den Glorbaliserte Peer Gynt” har han siden oppført både på Peer Gynt-festivalen, åpningen av Ibsenfestvialen i Oslo, åpningen av Festspillene i Bergen og på Dronning Sonjas 70-årsdag.
lv
https://lv.wikipedia.org/wiki/Tibeta
https://upload.wikimedia…ya_composite.jpg
Tibeta
Tibetas ģeogrāfija
Tibeta / Tibetas ģeogrāfija
Tibetas kalniene atrodas starp Himalaju kalniem dienvidos un Taklamakanas līdzenumu ziemeļos
null
null
image/jpeg
981
1,947
true
true
true
Tibeta ir kultūrvēsturisks reģions Centrālāzijā. Apzīmējumu "Tibeta" lieto gan, lai nosauktu vēsturisko un neatkarīgo Tibetas valsti, ko 1950. gadā okupēja Ķīnas Tautas Republika, gan arī, lai nosauktu mūsdienu Ķīnas Tautas Republikas sastāvdaļu. Tibetas galvaspilsēta ir Lhasa. Tibetas iedzīvotāji lielākoties ir budisti, lai arī to skaits ir samazinājies, kopš to iekaroja Ķīna.
Tibeta atrodas Tibetas kalnienē (Centrālāzijā), kas ir augstākais reģions pasaulē. Tās vidējais augstums ir aptuveni 4950m virs jūras līmeņa. Tibetā atrodas lielākā daļa Himalaju kalnu. To virsotņu augstums sasniedz 6000-7500m. Augstākā virsotne pasaulē - Everests - atrodas uz Tibetas un Nepālas robežas. Deviņus mēnešus gadā atmosfēra Tibetā ir ļoti sausa. Tās rietumdaļā dominē zema temperatūra, savukārt ziemeļdaļai raksturīgas ļoti augstas temperatūras vasarā un liels aukstums ziemā. Tibetā atrodas Jandzi un Mekongas upju iztekas. Svarīgākā Tibetas upe ir Bramaputra, jo tā ir kuģojama un veido svarīgu austrumu-rietumu transporta ceļu.
it
https://it.wikipedia.org/wiki/Oriolidae
https://upload.wikimedia…naped_Oriole.jpg
Oriolidae
null
Oriolidae
null
Black-naped Oriole, Oriolus chinensis, Bukit Timah Nature Reserve, Singapore
null
image/jpeg
731
1,024
true
true
true
Gli Oriolidi sono una famiglia dell'ordine dei Passeriformi, comunemente noti come orioli. Il termine oriolo sembra essere derivato dal latino aureolus, «dorato» o «giallo». In effetti l'accoppiata cromatica prevalente è composta da giallo e nero, anche se è discretamente diffuso il binomio rosso acceso-nero.
Gli Oriolidi (Oriolidae Vigors, 1825) sono una famiglia dell'ordine dei Passeriformi, comunemente noti come orioli. Il termine oriolo sembra essere derivato dal latino aureolus, «dorato» o «giallo». In effetti l'accoppiata cromatica prevalente è composta da giallo e nero, anche se è discretamente diffuso il binomio rosso acceso-nero.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/Taj_Mahal
https://upload.wikimedia…28cropped%29.jpg
Taj Mahal
Outlying buildings
Taj Mahal / Architecture and design / Outlying buildings
Taj Mahal and outlying buildings as seen from across the Yamuna River (northern view)
English: Taj Mahal world heritage site in Agra, India. Svenska: Taj Mahal, världsarv i Agra i Indien.
null
image/jpeg
1,229
3,366
true
true
true
The Taj Mahal is an ivory-white marble mausoleum on the southern bank of the river Yamuna in the Indian city of Agra. It was commissioned in 1632 by the Mughal emperor Shah Jahan to house the tomb of his favourite wife, Mumtaz Mahal; it also houses the tomb of Shah Jahan himself. The tomb is the centrepiece of a 17-hectare complex, which includes a mosque and a guest house, and is set in formal gardens bounded on three sides by a crenellated wall. Construction of the mausoleum was essentially completed in 1643, but work continued on other phases of the project for another 10 years. The Taj Mahal complex is believed to have been completed in its entirety in 1653 at a cost estimated at the time to be around 32 million rupees, which in 2020 would be approximately 70 billion rupees. The construction project employed some 20,000 artisans under the guidance of a board of architects led by the court architect to the emperor, Ustad Ahmad Lahauri. The Taj Mahal was designated as a UNESCO World Heritage Site in 1983 for being "the jewel of Muslim art in India and one of the universally admired masterpieces of the world's heritage".
The Taj Mahal complex is bordered on three sides by crenellated red sandstone walls; the side facing the river is open. Outside the walls are several additional mausoleums, including those of Shah Jahan's other wives, and a larger tomb for Mumtaz's favourite servant. The main gateway (darwaza) is a monumental structure built primarily of marble, and reminiscent of the Mughal architecture of earlier emperors. Its archways mirror the shape of the tomb's archways, and its pishtaq arches incorporate the calligraphy that decorates the tomb. The vaulted ceilings and walls have elaborate geometric designs like those found in the other sandstone buildings in the complex. At the far end of the complex are two grand red sandstone buildings that mirror each other, and face the sides of the tomb. The backs of the buildings parallel the western and eastern walls. The western building is a mosque and the other is the jawab (answer), thought to have been constructed for architectural balance although it may have been used as a guesthouse. Distinctions between the two buildings include the jawab's lack of a mihrab (a niche in a mosque's wall facing Mecca), and its floors of geometric design whereas the floor of the mosque is laid with outlines of 569 prayer rugs in black marble. The mosque's basic design of a long hall surmounted by three domes is similar to others built by Shah Jahan, particularly the Masjid-i Jahān-Numā, or Jama Masjid, Delhi. The Mughal mosques of this period divide the sanctuary hall into three areas comprising a main sanctuary and slightly smaller sanctuaries on either side. At the Taj Mahal, each sanctuary opens onto an expansive vaulting dome. The outlying buildings were completed in 1643.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/Bogdan_Borusewicz
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/8/88/Borusiewicz_and_Moisiu.jpg
Bogdan Borusewicz
Senator and Marshal
Bogdan Borusewicz / In post-1989 Poland / Senator and Marshal
Marshal Bogdan Borusewicz with Albanian President Alfred Moisiu
null
null
image/jpeg
567
850
true
true
true
Bogdan Michał Borusewicz, was the Marshal in the Polish Senate from 20 October 2005 to 11 November 2015. Borusewicz was a democratic opposition activist under the Communist regime, a member of the Polish parliament for three terms and first Senate Marshal to serve two terms in this office. He was the acting president of Poland for a few hours in 2010.
He was chosen a senator in the 2005 parliamentary election, running as an independent but supported by both the Law and Justice (PiS) and Civic Platform (PO) parties. He was chosen as the Marshal (Speaker) of the Senate with their support. During first term he was caucused with PiS and after 2007 parliamentary election, with PO. After Parliamentary election in 2015 Civic Platform preceded to opposition and Borusewicz was made Deputy Marshal of the Senate.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/New_Mexico_Commissioner_of_Public_Lands
https://upload.wikimedia…ohn_E._Miles.jpg
New Mexico Commissioner of Public Lands
Liste der New Mexico Commissioners of Public Lands
New Mexico Commissioner of Public Lands / Liste der New Mexico Commissioners of Public Lands
null
English: John E. Miles, New Mexico politician.
null
image/jpeg
961
788
true
true
true
Der New Mexico Commissioner of Public Lands gehört zu den konstitutionellen Ämtern des Staates New Mexico. Im Rahmen seiner Aufgaben ist er für alle öffentlichen Liegenschaften und Abbaurechte verantwortlich, sowie die Überwachung von Pacht- und Lizenzgebühren für die Nutzung von öffentlichen Liegenschaften im Staat New Mexico. Das Amt wurde im Jahr 1912 mit einer fünfjährigen Amtszeit geschaffen. Der Amtsinhaber wird von der wahlberechtigten Bevölkerung von New Mexico gewählt. Zu den Wahlen im Jahr 1916 wurde die Amtszeit auf zwei Jahre reduziert mit der Möglichkeit einer einmaligen Wiederwahl. Die Amtszeit wurde zu den Wahlen im Jahr 1970 dann auf vier Jahre verlängert. Eine Wiederwahl war nicht möglich. Zu den Wahlen im Jahr 1990 erfolgte eine weitere Änderung. Die Amtszeit verblieb bei vier Jahren. Dafür wurde die Möglichkeit einer einmaligen Wiederwahl eingeräumt. Zu den Wahlen im Jahr 2010 wurde die Möglichkeit einer einmaligen Wiederwahl wieder abgeschaffen. Der amtierende New Mexico Commissioner of Public Lands ist Aubrey Dunn junior, welcher seinen Posten am 1. Januar 2015 antrat.
null
ga
https://ga.wikipedia.org/wiki/An_Si%C3%A1n,_Contae_Thiobraid_%C3%81rann
https://upload.wikimedia…rthTipperary.jpg
An Sián, Contae Thiobraid Árann
null
An Sián, Contae Thiobraid Árann
An Sián
English: Outline map of North Tipperary, showing location of Shyane civil parish
null
image/jpeg
532
550
true
true
true
Is paróiste suite i gContae Thiobraid Árann é an Sián.
Is paróiste suite i gContae Thiobraid Árann é an Sián.
fr
https://fr.wikipedia.org/wiki/Xanthoria_parietina
https://upload.wikimedia…n_Canaria_MP.jpg
Xanthoria parietina
Thalle
Xanthoria parietina / Description / Thalle
null
Liquen (Xanthoria parietina) en tabaiba / Lichen (Xanthoria parietina) growing on tabaiba. Gran Canaria
null
image/jpeg
960
1,280
true
true
true
Xanthoria parietina, parfois nommée parmélie des murailles ou lichen encroûtant jaune, est une espèce de champignons lichénisés au thalle foliacé. Répandu dans la plupart des régions du monde, très abondant dans certaines contrées, très voyant en raison de sa couleur jaune-orange vif, ce lichen est l'un des plus étudiés au monde, et probablement l'un des plus familiers du public.
X. parietina est un lichen d'assez grande taille, dont le diamètre des thalles individuels dépasse rarement huit centimètres, mais peut exceptionnellement atteindre une quinzaine de centimètres. L'espèce peut toutefois occuper des surfaces considérables, de nombreux thalles pouvant coexister sur un même support, voire confluer en plaques étendues. Il s'agit d'une espèce foliacée dont les lobes, disposés en rosette, sont le plus souvent appliqués sur le substrat. L'extrémité des lobes est large et arrondie. Les rosettes ont parfois un aspect plissé, en particulier chez les exemplaires âgés. La face inférieure du thalle est blanchâtre et comporte quelques rhizines (fausses radicelles, issues de la soudure de poils, fixant le thalle à son support). Comme pour les autres représentants du genre Xanthoria et la plupart des représentants de l'ordre des Teloschistales auquel il appartient, la couleur de ce lichen varie du jaune à l'orangé. Cette coloration est due à la présence dans le cortex d'une substance sécrétée par le champignon, la pariétine, un composé de la famille des anthraquinones. L'intensité de cette coloration est très variable, et l'on observe parfois, surtout à l'ombre, des thalles plus ternes, d'un gris-vert sans trace apparente de jaune. Il a été montré que la quantité de pariétine dans le cortex variait fortement en fonction de l'éclairement (rôle photoprotecteur pour éviter la destruction par photooxydation), les thalles situés en pleine lumière dans les falaises contenant en moyenne cinq fois plus de ce composé que ceux vivant dans les sous-bois, en particulier de conifères. On peut retrouver un gradient de même nature au sein d'un thalle unique : les parties situées sur la face supérieure des branches sont normalement jaunes alors que les zones situées à la face inférieure sont parfois plus ou moins verdâtres.
pl
https://pl.wikipedia.org/wiki/Wilhelm_Kreuz
https://upload.wikimedia…ler_%2801%29.jpg
Wilhelm Kreuz
null
Wilhelm Kreuz
null
Deutsch: Wilhelm “Willy” Kreuz - ehemaliger österreichischer Fußballspieler und nunmehriger Fußballtrainer
Ilustracja
image/jpeg
3,000
2,000
true
true
true
Wilhelm Hans Kreuz – austriacki piłkarz występujący na pozycji napastnika.
Wilhelm Hans Kreuz (ur. 29 maja 1949 w Wiedniu) – austriacki piłkarz występujący na pozycji napastnika.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Jerzy_Brz%C4%99czek
https://upload.wikimedia…rzy_Brzeczek.jpg
Jerzy Brzęczek
null
Jerzy Brzęczek
null
Polski: Jerzy Brzęczek (trener Lechii Gdańsk) dla Nc+.
null
image/jpeg
1,366
1,318
true
true
true
Jerzy Józef Brzęczek ist ein polnischer Fußballtrainer und ehemaliger Spieler.
Jerzy Józef Brzęczek (* 18. März 1971 in Truskolasy bei Częstochowa) ist ein polnischer Fußballtrainer und ehemaliger Spieler.
es
https://es.wikipedia.org/wiki/Evelyn_Mase
https://upload.wikimedia…_Evelyn_1944.jpg
Evelyn Mase
null
Evelyn Mase
null
English: Nelson Mandela and his first wife, Evelyn, in 1944. Português: Nelson Mandela e sua primeira esposa, Evelyn, em 1944.
null
image/jpeg
400
392
true
true
true
Evelyn Mase fue una enfermera sudafricana, primera esposa del activista anti-apartheid y futuro político Nelson Mandela, con quien estuvo casada desde 1944 hasta 1958.​ Fue la madre de cuatro de los hijos de Mandela, incluyendo Makgatho Mandela y Makaziwe Mandela. Conoció a Mandela a través de su primo Walter Sisulu y su mujer Albertina. Mandela y Evelyn se casaron en el tribunal del Comisario Nativo, y la familia con sus cuatro hijos vivió en Soweto. Su relación se deterioró cuando Mandela se implicó en política en el Congreso Nacional africano. Evelyn evitó la política, se convirtió en Testigo de Jehová, acusando a Mandela de adulterio. El matrimonio se divorció en 1958, y Mandela se casó con Winnie ese mismo año. Evelyn se llevó a los hijos, se mudó a Cofimvaba y abrió una tienda de comestibles. Evelyn fue contactada por la prensa sudafricana cuándo Mandela fue liberado. En 1998 Evelyn se casó con un empresario de Sowetan, Simon Rakeepile. Evelyn falleció en el 2004, y su funeral atrajo atención internacional, siendo atendido por Mandela, Winnie, y la tercera mujer de Mandela, Graça Machel.
Evelyn Mase (Transkei, 18 de mayo de 1922 – 30 de abril de 2004) fue una enfermera sudafricana, primera esposa del activista anti-apartheid y futuro político Nelson Mandela, con quien estuvo casada desde 1944 hasta 1958.​ Fue la madre de cuatro de los hijos de Mandela, incluyendo Makgatho Mandela y Makaziwe Mandela. Conoció a Mandela a través de su primo Walter Sisulu y su mujer Albertina. Mandela y Evelyn se casaron en el tribunal del Comisario Nativo, y la familia con sus cuatro hijos vivió en Soweto. Su relación se deterioró cuando Mandela se implicó en política en el Congreso Nacional africano. Evelyn evitó la política, se convirtió en Testigo de Jehová, acusando a Mandela de adulterio. El matrimonio se divorció en 1958, y Mandela se casó con Winnie ese mismo año. Evelyn se llevó a los hijos, se mudó a Cofimvaba y abrió una tienda de comestibles. Evelyn fue contactada por la prensa sudafricana cuándo Mandela fue liberado. En 1998 Evelyn se casó con un empresario de Sowetan, Simon Rakeepile. Evelyn falleció en el 2004, y su funeral atrajo atención internacional, siendo atendido por Mandela, Winnie, y la tercera mujer de Mandela, Graça Machel.
fa
https://fa.wikipedia.org/wiki/%D9%81%D8%B1%D9%88%D8%AF%DA%AF%D8%A7%D9%87_%D8%A8%D9%88%D8%B1%DA%AF%D8%A7%D8%B3
https://upload.wikimedia…rgas_airport.jpg
فرودگاه بورگاس
null
فرودگاه بورگاس
null
English: Image of the Burgas Airport control tower
null
image/jpeg
2,448
3,264
true
true
true
فرودگاه بورگاس یک فرودگاه همگانی مسافربری با کد یاتا BOJ است که یک باند فرود بتن دارد و طول باند آن ۳۲۰۰ متر است. این فرودگاه در شهر بورگاس کشور بلغارستان قرار دارد و در ارتفاع ۴۱ متری از سطح دریا واقع شده‌است.
فرودگاه بورگاس (به انگلیسی: Burgas Airport) (به زبان بومی: Летище Бургас (Letishte Burgas)) یک فرودگاه همگانی مسافربری با کد یاتا BOJ است که یک باند فرود بتن دارد و طول باند آن ۳۲۰۰ متر است. این فرودگاه در شهر بورگاس کشور بلغارستان قرار دارد و در ارتفاع ۴۱ متری از سطح دریا واقع شده‌است.
ca
https://ca.wikipedia.org/wiki/Calbuco
https://upload.wikimedia…-04-23_1835Z.jpg
Calbuco
Erupció del 2015
Calbuco / Erupció del 2015
Imatge de la ploma de cendres movent-se de nord a est presa a les 18:35 UTC del 23 d'abril pel satèl·lit Aqua
English: On April 22, 2015, Calbuco volcano in southern Chile began erupting for the first time since 1972. An ash cloud rose at least 15 kilometers (50,000 feet) above the volcano, menacing the nearby communities of Puerto Montt (Chile) and San Carlos de Bariloche (Argentina). The eruption led the Chilean Emergency Management Agency and the Chilean Geology and Mining Service (SERNAGEOMIN) to order evacuations within a 20-kilometer (12 mile) radius around the volcano. About 1,500 to 2,000 people were evacuated; no casualties have been reported so far. The volcanic mountain was quiet until tremors began late in the afternoon on April 22. An explosive pyroclastic eruption started at 6:04 p.m. local time (2104 Universal Time) and vigorously spewed ash and pumice for at least 90 minutes. Lava flows were observed from the main vent. A second high-energy pulse of ash occurred around 1 a.m. on April 23, according to SERNAGEOMIN. At 3:35 p.m. local time (1835 Universal Time), the MODIS instrument on NASA’s Aqua satellite acquired a second view as the tan plume continued moving north and east. References Eruptions Blog by Erik Klemetti, via Wired (2015, April 22) Chile’s Calbuco Unleashes Dramatic Explosive Eruption. Accessed April 23, 2015. The Guardian (2015, April 22) Chile’s Calbuco volcano erupts. Accessed April 23, 2015. Mashable (2015, April 23) Erupting volcano puts on a dazzling lightning display in Chile. Accessed April 23, 2015. SERNAGEOMIN (2015, April 23) Calbuco. Accessed April 23, 2015. University of Wisconsin (2015, April 23) Gravity Waves Associated with a Volcanic Eruption. Accessed April 23, 2015. Instrument(s): Aqua - MODIS
null
image/jpeg
4,400
5,600
true
true
true
El Calbuco és un volcà actiu al sud-est del llac Llanquihue, al sud de Xile. El volcà va ser batejat així pel poblat de Calbuco; aquest nom prové de les veus maputxes kallfü ‘blava’ i ko ‘aigua’; «aigua blava». El seu vessant nord està dins de la comuna de Puerto Varas i el seu vessant sud, en la de Puerto Montt. El volcà és de composició d'andesita, aconsegueix els 2.003 msnm, i la seva silueta és visible des del volcà Osorno a Chiloé. Forma part de la Reserva Nacional Llanquihue, administrada per la Corporación Nacional Forestal, i als seus vessants neix el riu Pescado. És considerat pel Servei Nacional de Geologia i Mineria com el tercer volcà més perillós del país, donada la seva amenaça latent en una zona de gran desenvolupament turístic i econòmic. Es troba a uns trenta quilòmetres d'importants centres poblats de les comunes —algunes terres elevades a l'oest protegeixen les ciutats de Puerto Montt i Puerto Varas—, però es considera que el perill davant les erupcions és major per al petit poble d'Ensenada, a l'extrem orient del llac, cap al nord del Calbuco, degut a la mateixa morfologia d'aquest. S'accedeix fàcilment des de Puerto Montt.
Després de quaranta-tres anys d'inactivitat, el Calbuco va entrar en erupció el 22 d'abril de 2015 a les 18:11 (hora local); UTC-3. o a les 17:50 el segon a les 01:00 del 23 d'abril, i el tercer a les 13:08 del 30 d'abril. Degut a això, el Servei Nacional de Geologia i Mineria i l'Oficina Nacional d'Emergència del Ministeri de l'Interior van declarar alerta vermella per a l'àrea i es va fixar una zona d'exclusió en un radi de 20 quilòmetres. Més tard, es va decretar un toc de queda des de les 23:45 fins a les 05:00 per aquesta erupció en les comunes de Puerto Montt, Puerto Varas i Puerto Octay. Un segon pols eruptiu, de major intensitat, va ocórrer en la matinada de l'endemà, 23 d'abril. L'erupció va obligar a evacuar a 4.433 persones que vivien a les zones properes al cràter, i es va veure amenaçada la realització de les eleccions a la província argentina de Neuquén, programades per al diumenge 26 d'abril. El 30 d'abril de 2015 es va registrar una altra erupció de menor intensitat. El 2011, la diputada de la Unión Demócrata Independiente per Puerto Montt, Marisol Turres, va advertir sobre l'imminent risc d'erupció del volcà, sobretot a la localitat d'Alerce, que es va construir a la zona de risc d'un volcà actiu. El 15 d'abril, una setmana abans de l'esdeveniment, autoritats regionals i especialistes del Sernageomin van analitzar les mesures de preparació davant d'una eventual manifestació del Calbuco, que contemplaven tasques per definir i informar vies d'evacuació i zones de seguretat, a més de l'actualització dels mapes de risc volcànic de la zona (els últims exemples van ser elaborats en la dècada de 1990). Malgrat l'absència oficial d'antecedents associats a una activació del volcà, veïns d'Alerce van percebre sorolls subterranis que generaven preocupació. L'erupció va ser precedida per un eixam sísmic a la zona del volcà, des de les 15:11 (hora local). Durant dues hores es van registrar 140 sismes; el de major envergadura aconseguí una magnitud de 2,5 en l'escala sismològica de Richter, a 3,3 quilòmetres a l'oest del cràter principal i a 7,4 quilòmetres de profunditat. A les 17:54 (hora local), es va generar una columna eruptiva de color gris que va aconseguir una altura màxima de 15 quilòmetres. La fase més enèrgica que va durar una hora i mitja, seguida a les 21:55 (hora local) per un tremor harmònic, suggerint una possible emissió de lava des del cràter principal. A les 01:00 (hora local) del 23 d'abril, es va produir un nou pols eruptiu al Calbuco, més enèrgic que el primer. La intensa activitat superficial es va estendre durant sis hores, generant també una columna eruptiva de 15 quilòmetres d'altura, acompanyada per una contínua emissió de fragments de material incandescent amb comportament balístic, que no van superar els cinc quilòmetres entorn de l'edifici volcànic. Després d'un sobrevol al volcà, s'observaren almenys sis centres d'emissió de partícules sobre el dom antic i als seus costats oest, sud-oest i sud. En tots dos esdeveniments, la dispersió piroclàstica es va concentrar principalment cap a l'est i nord-est del massís. Es va registrar caiguda de piroclasts grossos (pumicita) a la regió de Los Lagos, i piroclastos fins (cendres) en les regions de Los Ríos i de l'Araucanía. També es van produir fluxos piroclàstics amb un abast màxim de set quilòmetres i lahars que van viatjar fins a una distància propera als 15 quilòmetres, per les valls que descendeixen del volcà. La situació més greu es va presentar a la localitat d'Ensenada, amb fins a un metre d'acumulació de cendres. A partir de les 23:30 (hora local) del 23 d'abril, es va observar un nou increment en l'activitat superficial del volcà, emmarcat per la presència d'una columna de partícules que va aconseguir una altura màxima de dos quilòmetres, amb una dispersió preferencial cap al nord-est variant a l'est-sud-est en hores de la tarda del 24 d'abril. També es va observar la incipient emissió d'un flux de lava des del cràter principal i cap al seu costat aquest, aconseguint distàncies que no van superar els 50 metres. Fins al 24 d'abril, el Ca
pl
https://pl.wikipedia.org/wiki/Seng%C3%A9s
https://upload.wikimedia…Brasaosenges.jpg
Sengés
null
Sengés
null
Português: Brasão de Armas do município de Sengés, Paraná, Brasil.
Herb
image/jpeg
200
194
true
true
true
Sengés – miasto i gmina w Brazylii, w stanie Parana. Znajduje się w mezoregionie Centro Oriental Paranaense i mikroregionie Jaguariaíva.
Sengés – miasto i gmina w Brazylii, w stanie Parana. Znajduje się w mezoregionie Centro Oriental Paranaense i mikroregionie Jaguariaíva.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/Stefanie_V%C3%B6gele
https://upload.wikimedia…tralian_Open.jpg
Stefanie Vögele
2017
Stefanie Vögele / Professional career / 2017
Vögele at the 2017 Australian Open
English: Vögele at the 2017 Australian Open.
null
image/jpeg
2,615
1,964
true
true
true
Stefanie Vögele is a professional Swiss tennis player. She reached her highest WTA singles ranking of No. 42 on 11 November 2013. Her career-high in doubles is No. 103, set on 12 January 2015.
Vögele kicked off her 2017 season at the Shenzhen Open. Coming through qualifying, she lost in the first round to fellow qualifier Ons Jabeur. Getting past qualifying at the Australian Open, Vögele won her first-round match over Kurumi Nara. She was defeated in the second round by thirteenth seed and seven-time Grand Slam champion Venus Williams.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/Harriet_Mordaunt
https://upload.wikimedia….uk_-_117199.jpg
Harriet Mordaunt
Marriage
Harriet Mordaunt / Marriage
Walton Hall, Warwickshire, home of Sir Charles and Lady Mordaunt
English: Walton Hall. The original Walton Hall dates back to the 1500s as the family seat of the Morduant Family. The current building, seen here across one of the lakes formed in the River Dene, was rebuilt in 1862 to a design by Sir Gilbert Scott at the commission of Sir Charles Morduant, the 10th Baronet. Some years ago the hall was converted into a very upmarket time share complex. This ran into financial difficulties and today the hall consists of apartments, a conference centre and a spa. See http://www.pumahotels.co.uk/waltonhall
null
image/jpeg
480
640
true
true
true
Harriet Sarah, Lady Mordaunt was the Scottish wife of an English baronet and Member of Parliament, Sir Charles Mordaunt. She was the respondent in a sensational divorce case in which the Prince of Wales was embroiled, and after a counter-petition had led to a finding of mental disorder she spent the remaining 36 years of her life out of sight in a series of privately rented houses, and then in various private lunatic asylums, finally ending her days in Sutton, Surrey.
On 6 December 1866, at the age of 18, Lady Mordaunt married Sir Charles Mordaunt, 10th baronet (1836–1897) at St. John’s Episcopal Church in Perth. Sir Charles was a Conservative M.P. for the two-member constituency of South Warwickshire from 1859 to 1868. Through his brother, John Murray Mordaunt (1837–1923), who played cricket for Warwickshire and I Zingari, he was the uncle of three other cricketing Mordaunts, H.J. (Sir Henry Mordaunt, 12th baronet), E.C. and G.J., who all appeared at county level. The couple lived at Walton Hall, Warwickshire, which, to mark his coming-of-age, Sir Charles had commissioned in the fashionable Gothic Revival style from the architect George Gilbert Scott, who later designed St. Pancras station in London. A descendant of Sir Charles once counted 72 bedrooms at Walton. They also had a residence in Belgrave Square, London. The Mordaunts remained part of the so-called "Marlborough House set" who were associated socially with the Prince and Princess of Wales. According to later legal reports, Sir Charles made a “handsome” settlement on his wife at the time of their marriage and initially they appeared to live “most happily together”. However, it became clear subsequently that Lady Mordaunt was in the habit of entertaining male guests alone while her husband was absent on Parliamentary business or engaged in his various sporting pursuits.
uk
https://uk.wikipedia.org/wiki/%D0%9E%D1%82%D1%82%D0%BE_%D0%9D%D1%96%D0%BA%D0%BE%D0%BB%D0%B0%D1%97
https://upload.wikimedia…Otto_Nicolai.jpg
Отто Ніколаї
null
Отто Ніколаї
null
Deutsch: Otto Nicolai (1810–1849), Lithographie
null
image/jpeg
1,000
900
true
true
true
Отто Ніколаї — німецький композитор і диригент, найбільш відомий своєю комічною оперою «Віндзорські пустунки» за однойменною комедією Шекспіра.
Отто Ніколаї (нім. Carl Otto Ehrenfried Nicolai, 9 червня 1810, Кенігсберг — 11 травня 1849, Берлін) — німецький композитор і диригент, найбільш відомий своєю комічною оперою «Віндзорські пустунки» за однойменною комедією Шекспіра.
eo
https://eo.wikipedia.org/wiki/Tlaltizap%C3%A1n
https://upload.wikimedia…an_toponimia.JPG
Tlaltizapán
null
Tlaltizapán
null
Toponimia de Tlaltizapan, la cual representa un pie y un cerro de tierra blanca
Blazono
image/jpeg
477
465
true
true
true
Tlaltizapán estas unu el la 33 komunumoj de la meksika subŝtato Morelos, kiu situas en la centra parto de Meksiko, proksime kaj sude al la ĉefurbo. La ĉefurbo de la komunumo same nomiĝas Tlaltizapán. La kodnumero de la komunumo laŭ la INEGI, do laŭ la nacia geografia instituto estas 17024.
Tlaltizapán estas unu el la 33 komunumoj de la meksika subŝtato Morelos, kiu situas en la centra parto de Meksiko, proksime kaj sude al la ĉefurbo. La ĉefurbo de la komunumo same nomiĝas Tlaltizapán. La kodnumero de la komunumo laŭ la INEGI, do laŭ la nacia geografia instituto estas 17024.
ru
https://ru.wikipedia.org/wiki/%D0%9F%D1%80%D0%BE%D0%B1%D0%B5%D0%B6%D0%BD%D0%B0%D1%8F
https://upload.wikimedia…%C5%BCna_COA.png
Пробежная
null
Пробежная
null
Herb miasteczka Probużna
Герб
image/png
245
191
true
true
true
Пробежная — село в Чортковском районе Тернопольской области Украины. Население по переписи 2001 года составляло 1955 человек. Почтовый индекс — 48520. Телефонный код — 3552.
Пробежная (укр. Пробіжна) — село в Чортковском районе Тернопольской области Украины. Население по переписи 2001 года составляло 1955 человек. Почтовый индекс — 48520. Телефонный код — 3552.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Grenzsteine_in_Stuttgart
https://upload.wikimedia…5%29_Seite_4.jpg
Liste der Grenzsteine in Stuttgart
Wildpark
Liste der Grenzsteine in Stuttgart / Stuttgart-West / Wildpark
null
Deutsch: Grenzstein Sommerhalden (5) Seite 4, Standort: an dem Pfad, der von der Kauffmannstraße 31 (Botnang) aus zur Sommerhalden-Hütte führt, Stadtteil Wildpark (Stadtbezirk West), Stadt Stuttgart, Deutschland
null
image/jpeg
4,000
3,000
true
true
true
Karte mit allen Koordinaten: OSM | WikiMap In der Liste der Grenzsteine in Stuttgart sind Grenzsteine der Stadt Stuttgart und ihrer Stadtbezirke verzeichnet. Es gibt mindestens 500 Grenzsteine.
null
tt
https://tt.wikipedia.org/wiki/%D0%A0%D0%B5%D1%8E%D0%BD%D1%8C%D0%BE%D0%BD
https://upload.wikimedia…ilaos_kirche.jpg
Реюньон
Дин
Реюньон / Халкы / Дин
Catholic church of Notre-Dame-des-Neiges in Cilaos
English: moderner Kirchenbau in Cilaos, Français : L’Église Notre-Dame-des-Neiges à Cilaos, La Réunion.
null
image/jpeg
2,169
1,722
true
true
true
Реюньон Һинд Океанында Мадагаскардан көнчыгышта һәм Маврикийдан 175 км көнбатышка урнашкан, Франция регионы булган утрау. 2014 ел мәгълүматы буенча аның халкы 844 994 кеше булган. Утрауда кеше 17-нче гасырдан яши башлаган, ул вакытта Франция, Мадагаскар һәм Африкадан кешеләр монда килеп урнашкан. Колбиләүчелек 1848 елның 20 декабренда бетерелгән, моннан соң башка урыннар арасында Көньяк Һиндстаннан ялланган эшчеләр алып киленгән. Утрау 1946 елда Францияның диңгез арты департаменты булган. Халыкның күпчелеге тарафыннан сөйләшелә торган җирле тел Реюньон Креол теле. Рәсми теле француз теле. Административ яктан Реюньон Францияның диңгез арты департаментларының берсе. Башка дүрт диңгез арты департаменты кебек үк, ул шулай ук Францияның 18 регионнарының берсе, модификацияләнгән диңгез арты регионы статусы белән һәм Җөмһүриятнең интеграль өлеше, һәм аның статусы Метрополия Франциянеке кебек үк. Реюньон Аурупа Берлегенең иң ерак урнашкан регионы һәм Франциянең диңгез арты департаменты буларак Еврозона өлеше булып тора.
Хөкем сөрүче дин - Христианлык, атап ук әйткәндә Рим Католицизмы, аның бердәнбер (Латин Ритуалы) юрисдикциясе бар Сен-Дени-де-Ла Реюньон Рим Католик Диоцезы. Дини чама белән әйтүләргә караганда христианнар халыкның 84,9%-ы, аннан соң Индуизм дине тарафдарлары (6,7%) һәм мөселманнар (2,2%). Кытай халык дине һәм Буддизм вәкилләре шулай ук бар. Күпчелек зур шәһәрләрдә Һинд дине гыйбадәтханәсе һәм мәчет бар.
ru
https://ru.wikipedia.org/wiki/%D0%AF%D0%B9%D1%86%D0%B0_%D0%A4%D0%B0%D0%B1%D0%B5%D1%80%D0%B6%D0%B5
https://upload.wikimedia…_Open_View_B.jpg
Яйца Фаберже
Царствование Николая II (XIX в.)
Яйца Фаберже / Список ювелирных изделий / Пятьдесят четыре императорских яйца / Царствование Николая II (XIX в.)
null
English: Fabergé's revival of 18th-century enameling techniques, including the application of multiple layers of translucent enamel over "guilloché," or mechanically engraved gold, is demonstrated in the shell of the egg. When opened, the egg reveals a miniature replica of the Gatchina Palace, the Dowager Empress's principal residence outside St. Petersburg. So meticulously did Fabergé's workmaster, Mikhail Perkhin, execute the palace that one can discern such details as cannons, a flag, a statue of Paul I (1754-1801), and elements of the landscape, including parterres and trees. Continuing a practice initiated by his father, Alexander III, Tsar Nicholas II presented this egg to his mother, the dowager empress Marie Fedorovna, on Easter 1901. The egg opens to reveal as a surprise a miniature gold replica of the palace at Gatchina, located 30 miles southwest of St. Petersburg. Built for Count Grigorii Orlov, the palace was acquired by Tsar Paul I and served as the winter residence for Alexander III and Marie Fedorovna.
null
image/jpeg
1,304
920
true
true
true
Я́йца Фаберже́ — серия ювелирных изделий фирмы Карла Фаберже. Серия создавалась в 1885 - 1917 гг. для российской императорской семьи и частных покупателей. Всего известно о создании 71 экземпляра, из которых императорскими являются 52. Словосочетание «Яйца Фаберже» стало синонимом роскоши и эмблемой богатства императорского дома и дореволюционной России. А также названием вида ювелирных изделий в виде яиц с сюрпризами и одним из символов России.
null
br
https://br.wikipedia.org/wiki/712
https://upload.wikimedia…ang_XianZong.jpg
712
Reter-pellañ
712 / Darvoudoù / Azia / Reter-pellañ
null
唐玄宗
null
image/jpeg
436
343
true
true
true
Ansprand a ya da roue al Lombarded goude marv Aripert Liutprand a ya da roue al Lombarded goude marv e zad Ansprand
Impelaer Xuanzong a ya da impalaer Sina goude ma oa bet kaset kuit deus ar galoud impalaer Ruizong
ms
https://ms.wikipedia.org/wiki/Artis_Baru_Terbaik_Anugerah_Industri_Muzik
https://upload.wikimedia…ing_Baizura4.jpg
Artis Baru Terbaik Anugerah Industri Muzik
Senarai Calon & Pemenang
Artis Baru Terbaik Anugerah Industri Muzik / Senarai Calon & Pemenang
Ning Baizura
日本語: ニン・バイズーラ.
null
image/jpeg
1,200
800
true
true
true
Artis Baru Terbaik adalah salah satu kategori penting diberikan menerusi Anugerah Industri Muzik di mana berbentuk trofi mikrofon yang diberikan kepada penyanyi rakaman lelaki, wanita mahupun berkumpulan yang menerbitkan lagu dan album di dalam radar industri rakaman muzik Malaysia pada tahun debut penampilan. Ia diberikan secara konsisten sejak mula diperkenal dan dianjurkan oleh Recording Industry Malaysia dan Persatuan Industri Muzik Malaysia. Anugerah ini asalnya dipecahkan kepada tiga kategori iaitu mengikut jantina Lelaki dan Wanita serta kategori Berkumpulan, namun pada tahun 1999 ketiga-tiga kategori ini disatukan.
null
uk
https://uk.wikipedia.org/wiki/%D0%A1%D1%82%D0%B5%D1%84%D0%B0%D0%BD%D1%96%D1%8F_%D0%92%D1%96%D0%BB%D1%8C%D1%87%D0%B8%D0%BD%D1%81%D1%8C%D0%BA%D0%B0
https://upload.wikimedia…C5%82odna_33.jpg
Стефанія Вільчинська
Біографія
Стефанія Вільчинська / Біографія
Будівля Державної школи на вулиці Прохолодній, 33, де з листопада 1940 по жовтень 1941 року перебував Будинок сиріт у Варшавському гетто. 1929
Polski: Budynek Państwowej Szkoły Handlowej Męskiej im. J. i M. Roeslerów w Warszawie przy ul. Chłodnej 33
null
image/jpeg
3,055
2,291
true
true
true
Стефанія Вільчинська — вихователька і педагог, колега і соратник Януша Корчака, яка розділила з ним і дітьми з Будинку сиріт загибель в газовій камері.
Стефанія Вільчинська народилася в польській родині єврейського походження. Батько — текстильний фабрикант Юліан (Ісаак) Вільчинський (пол. Izaak Wilczyński; ?-1911); мати — Соломія Вальфиш (пол. Salomea Walfisz; ?-1929). Закінчила приватну школу Ядвіги Сікорської (пол. Jadwiga Sikorska) у Варшаві, потім факультет природничих наук Льєзького університету в Бельгії, у 1906 році вивчала природні науки в Женевському університеті в Швейцарії. Повернувшись до Варшави, працювала волонтером у притулку для єврейських сиріт. Притулок, розташований у старій будівлі церкви, перебував у занедбаному стані. Вільчинська налагодила його роботу і незабаром була призначена на керівну посаду. Там у 1909 році познайомилася з Янушем Корчаком, співпраця з яким з перервами тривала аж до смерті обох в Треблінці. Разом з Корчаком заснувала і вела Будинок сиріт для єврейських дітей у Варшаві (1912-1942) на Крохмальній вулиці, 92, де застосовувалися новаторські педагогічні методики, що виховують у дітях почуття власної гідності. Будинок сиріт був організований за моделлю держави, керованої дітьми — в ньому була своя «конституція», існували виборний дитячий парламент, товариський суд і судова рада. За спогадами одного з колишніх вихованців, організація Будинку сиріт працювала з чіткістю механізму швейцарського годинника. За свідченням біографа Корчака Бетті Джин Ліфтон, «майже для всіх сиріт Стефа була "серцем, мозком, доглядальницею, матір'ю"». Діти називали її «пані Стефа». Стефанія Вільчинська керувала будинком за відсутності Корчака під час Першої світової війни і під час його подорожі в Палестину в 1934 і 1936 роках. Думаючи про переселення на Близький Схід, у 1935 році Вільчинська також їздила в Палестину, жила в кібуці Ейн-Харод, але перед війною повернулася до Польщі. Після початку німецької окупації, в 1940 році Будинок сиріт був переведений в гетто. Друзі пропонували Вільчинській втекти з Польщі, але вона відмовилася і залишилася з Корчаком і дітьми. Влітку 1942 року було прийнято рішення про депортацію Будинку сиріт в табір смерті. Вранці 6 серпня в Будинку пролунала команда «Alle Juden raus!». Співробітники могли покинути притулок, але вирішили залишитися з дітьми до кінця. Діти вишикувалися в колони по чотири і у супроводі вихователів та оточенні фашистської охорони пішли на Умшлагплац, звідки їх в товарних вагонах відправили в Треблінку. Перший загін вів Януш Корчак, другий Стефанія Вільчинська.За спогадами очевидця, секретаря єврейської громади у Варшаві Наума Ремба, на відміну від натовпу людей, що кричали, коли нацисти заганяли їх у поїзди, діти з притулку йшли «зі спокійною гідністю»: « Це було схоже не на завантаження в товарні вагони, а на марш мовчазного протесту проти режиму убивць ... Такої процесії ще не бачили людські очі. This was no march to the train cars, but rather a mute protest against this murderous regime… A procession the like of which no human eye has ever witnessed. » — Ліфтон, 2004, гл. 37: Останній марш…
es
https://es.wikipedia.org/wiki/Batalla_de_Pehuaj%C3%B3
https://upload.wikimedia…_paraguayens.jpg
Batalla de Pehuajó
Consecuencias
Batalla de Pehuajó / Consecuencias
Combate de la isla de Redención (10 de abril): La 19ª brigada brasileña, mandada por el coronel Villagran Cabrita, repele el asalto paraguayo.
Français : Guerre du Paraguay. - Combat de l’isle de la Rédempcion das le Paraná (10 avril): la 19ª brigade brésillienne commandée par le colonel Villagran Cabrita repoussant l’assaut des paraguayens.
null
image/jpeg
1,060
2,572
true
true
true
La batalla de Pehuajó, también conocida como batalla de Corrales, ocurrida el 31 de enero de 1866, fue la última batalla en territorio argentino de la Guerra del Paraguay, ocurrida a continuación de la invasión paraguaya de Corrientes, y poco antes del contraataque de la Triple Alianza a territorio paraguayo. El resultado de la batalla fue favorable a Paraguay, pero no modificó los planes aliados de ofensiva.
No obstante haber obtenido una victoria, las tropas paraguayas no volvieron a repetir ese tipo de acciones en territorio argentino, no obstante que pasaron aún dos meses y medio antes de iniciarse la invasión a territorio paraguayo. En parte, ese cambio se debió al avance de la escuadra brasileña algunos kilómetros aguas arriba, hasta impedir el cruce de las canoas por el paso frente a Itapirú. Una última batalla ocurrió frente a las costas correntinas el 10 de abril, cuando tropas brasileñas tomaron posiciones en una isla frente a la Fortaleza de Itapirú y destruyeron una división paraguaya que pretendió desplazarlos de allí. El 5 de abril de 1866, las fuerzas aliadas tomaron la Fortaleza de Itapirú, iniciando así la tercera fase de la guerra, la Campaña de Humaitá o del Cuadrilátero. El nombre de la ciudad de Pehuajó, en la provincia de Buenos Aires, se debe a esta batalla, por haber participado en ella su fundador, el después gobernador Dardo Rocha.
lb
https://lb.wikipedia.org/wiki/L%C3%ABscht_vun_de_Weekapellen_zu_L%C3%ABtzebuerg
https://upload.wikimedia…Bungeref-101.jpg
Lëscht vun de Weekapellen zu Lëtzebuerg
B
Lëscht vun de Weekapellen zu Lëtzebuerg / B
null
Lëtzebuergesch: D'Donatuskapell zu Bungeref.
null
image/jpeg
4,446
5,995
true
true
true
Dës Lëscht vun de Weekapellen zu Lëtzebuerg ass en Deel vun de Referenztabellen. Se ass nach net komplett.
null
fa
https://fa.wikipedia.org/wiki/%D8%A8%D8%A7%D9%84%DB%8C%D8%A7%D9%88%D8%A7%D9%86%DB%8C%DA%86
https://upload.wikimedia…h_%28West%29.jpg
بالیاوانیچ
null
بالیاوانیچ
null
English: Western part of Balivanich with former primary school
null
image/jpeg
2,046
2,880
true
true
true
بالیاوانیچ یک روستا در بریتانیا است که در هبریدهای بیرونی واقع شده‌است.
بالیاوانیچ (به انگلیسی: Balivanich) یک روستا در بریتانیا است که در هبریدهای بیرونی واقع شده‌است.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_der_Mitglieder_des_US-Repr%C3%A4sentantenhauses_aus_Florida
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/2/2a/Rich_Nugent%2C_Official_Portrait%2C_112th_Congress_2.jpg
Liste der Mitglieder des US-Repräsentantenhauses aus Florida
null
Liste der Mitglieder des US-Repräsentantenhauses aus Florida
Rich Nugent, derzeitiger Vertreter des elften Kongresswahlbezirks von Florida
English: Official portrait of US Rep. Rich Nugent
null
image/jpeg
2,048
1,360
true
true
true
Diese Liste führt alle Politiker auf, die seit 1822 für das Florida-Territorium und später für den Bundesstaat Florida dem Repräsentantenhaus der Vereinigten Staaten angehört haben. Florida stellte anfangs über viele Jahre nur einen Abgeordneten in Washington, ehe sich deren Anzahl kontinuierlich steigerte. 1963 gewann der Staat beispielsweise vier Mandate hinzu und verfügte nunmehr über zwölf Abgeordnete. Bedingt durch den anhaltenden Bevölkerungszuwachs beträgt die Anzahl der Abgeordneten aus Florida mittlerweile 27. 2013 wurden die beiden bisher letzten neuen Wahlbezirke geschaffen. Diese wurden bei fast allen Wahlen genutzt; lediglich 1873 erfolgte für beide Sitze eine staatsweite Wahl. Jeweils ein zusätzliches At-large-Mandat wurde 1933, 1935 und 1943 vergeben. Von 1861 bis 1868 blieben die Sitze des Staates nach der Sezession Floridas unbesetzt.
Diese Liste führt alle Politiker auf, die seit 1822 für das Florida-Territorium und später für den Bundesstaat Florida dem Repräsentantenhaus der Vereinigten Staaten angehört haben. Florida stellte anfangs über viele Jahre nur einen Abgeordneten in Washington, ehe sich deren Anzahl kontinuierlich steigerte. 1963 gewann der Staat beispielsweise vier Mandate hinzu und verfügte nunmehr über zwölf Abgeordnete. Bedingt durch den anhaltenden Bevölkerungszuwachs beträgt die Anzahl der Abgeordneten aus Florida mittlerweile 27. 2013 wurden die beiden bisher letzten neuen Wahlbezirke geschaffen. Diese wurden bei fast allen Wahlen genutzt; lediglich 1873 erfolgte für beide Sitze eine staatsweite Wahl („at large“). Jeweils ein zusätzliches At-large-Mandat wurde 1933, 1935 und 1943 vergeben. Von 1861 bis 1868 blieben die Sitze des Staates nach der Sezession Floridas unbesetzt.
pl
https://pl.wikipedia.org/wiki/Lista_gatunk%C3%B3w_z_rodzaju_agawa
https://upload.wikimedia…06_hunt10mar.jpg
Lista gatunków z rodzaju agawa
null
Lista gatunków z rodzaju agawa
Agave sisalana
English: Photographed at Huntington Gardens (Los Angeles, California) in March English: This photo is from Gardenology.org and is available under CC-BY-SA 3.0 license. If you use it, please include attribution to Gardenology.org, with a link if the media allows it. If the name is missing, click here. This work is free and may be used by anyone for any purpose. If you wish to use this content, you do not need to request permission as long as you follow any licensing requirements mentioned on this page. Wikimedia Foundation has received an e-mail confirming that the copyright holder has approved publication under the terms mentioned on this page. This correspondence has been reviewed by an OTRS member and stored in our permission archive. The correspondence is available to trusted volunteers as ticket #2010122210000934. If you have questions about the archived correspondence, please use the OTRS noticeboard. Ticket link: https://ticket.wikimedia.org/otrs/index.pl?Action=AgentTicketZoom&TicketNumber=2010122210000934
null
image/jpeg
1,200
1,600
true
true
true
Lista gatunków z rodzaju agawa – lista gatunków rodzaju roślin należącego do podrodziny agawowe. Według The Plant List w obrębie tego rodzaju znajduje się co najmniej 200 gatunków o nazwach zweryfikowanych i zaakceptowanych, podczas gdy kolejnych 86 taksonów ma status gatunków niepewnych. Pozycja i podział według systemu APG II i APweb Rodzaj należy do rodziny agawowatych wchodzącej w skład linii rozwojowej obejmującej hiacyntowate Hyacintheaceae, Themidaceae i Aphyllanthaceae. Klad ten wchodzi w skład rzędu szparagowców, stanowiący z kolei jeden z kladów jednoliściennych. W obrębie rodziny Angiosperm Phylogeny Website wyróżnia kilka linii rozwojowych: Pozycja w systemie Reveala Gromada okrytonasienne, podgromada Magnoliophytina Frohne & U. Jensen ex Reveal, klasa jednoliścienne, nadrząd Lilianae Takht., rząd agawowce, rodzina agawowate, podrodzina Agavoideae Herb., plemię Agaveae Dumort., rodzaj agawa. Lista gatunków Agave acicularis Trel. Agave acklinicola Trel. Agave × ajoensis W.C.Hodgs. Agave aktites Gentry Agave albescens Trel. Agave albomarginata Gentry Agave albopilosa I.Cabral, Villarreal & A.E.Estrada Agave americana L. – agawa amerykańska Agave angustiarum Trel.
Lista gatunków z rodzaju agawa (Agave L.) – lista gatunków rodzaju roślin należącego do podrodziny agawowe (Agavoideae Herbert). Według The Plant List w obrębie tego rodzaju znajduje się co najmniej 200 gatunków o nazwach zweryfikowanych i zaakceptowanych, podczas gdy kolejnych 86 taksonów ma status gatunków niepewnych (niezweryfikowanych). Pozycja i podział według systemu APG II (2003) i APweb (2001...) Rodzaj należy do rodziny agawowatych (Agavaceae Endl.) wchodzącej w skład linii rozwojowej obejmującej hiacyntowate Hyacintheaceae, Themidaceae i Aphyllanthaceae. Klad ten wchodzi w skład rzędu szparagowców (Asparagales), stanowiący z kolei jeden z kladów jednoliściennych. W obrębie rodziny Angiosperm Phylogeny Website wyróżnia kilka linii rozwojowych: Pozycja w systemie Reveala (1993-1999) Gromada okrytonasienne (Magnoliophyta Cronquist), podgromada Magnoliophytina Frohne & U. Jensen ex Reveal, klasa jednoliścienne (Liliopsida Brongn.), nadrząd Lilianae Takht., rząd agawowce (Agavales Hutch.), rodzina agawowate (Agavaceae Endl.), podrodzina Agavoideae Herb., plemię Agaveae Dumort., rodzaj agawa (Agave L.). Lista gatunków Agave acicularis Trel. Agave acklinicola Trel. Agave × ajoensis W.C.Hodgs. Agave aktites Gentry Agave albescens Trel. Agave albomarginata Gentry Agave albopilosa I.Cabral, Villarreal & A.E.Estrada Agave americana L. – agawa amerykańska Agave angustiarum Trel. Agave anomala Trel. Agave antillarum Descourt. Agave applanata Lem. ex Jacobi Agave arcedianoensis Cházaro, O.M.Valencia & A.Vázquez Agave × arizonica Gentry & J.H.Weber – agawa arizońska Agave arubensis Hummelinck Agave asperrima Jacobi Agave atrovirens Karw. ex Salm-Dyck – agawa ciemnozielona Agave attenuata Salm-Dyck Agave aurea Brandegee Agave avellanidens Trel. Agave bahamana Trel. Agave beauleriana Jacobi Agave boldinghiana Trel. Agave bovicornuta Gentry Agave braceana Trel. Agave bracteosa S.Watson ex Engelm. Agave brevipetala Trel. Agave brevispina Trel. Agave brittoniana Trel. Agave cacozela Trel. Agave cajalbanensis A.Álvarez Agave calodonta A.Berger Agave cantala (Haw.) Roxb. ex Salm-Dyck – agawa kantalowa Agave capensis Gentry Agave caribaeicola Trel. Agave cerulata Trel. Agave chazaroi A.Vázquez & O.M.Valencia Agave chiapensis Jacobi Agave chrysantha Peebles Agave chrysoglossa I.M.Johnst. Agave cocui Trel. Agave collina Greenm. Agave colorata Gentry Agave congesta Gentry Agave cundinamarcensis A.Berger Agave cupreata Trel. & A.Berger Agave dasylirioides Jacobi & Bouch. Agave datylio F.A.C.Weber Agave de-meesteriana Jacobi Agave decipiens Baker Agave delamateri W.C.Hodgs. & Slauson Agave deserti Engelm. Agave desmettiana Jacobi Agave difformis A.Berger Agave durangensis Gentry Agave dussiana Trel. Agave eggersiana Trel. Agave ehrenbergii Jacobi Agave ellemeetiana Jacobi Agave ensifera Jacobi Agave evadens Trel. Agave felgeri Gentry Agave filifera Salm-Dyck Agave flexispina Trel. Agave fortiflora Gentry Agave fourcroydes Lem. – agawa henekwen Agave franzosini Baker Agave funkiana K.Koch & C.D.Bouché Agave garciae-mendozae Galván & L.Hern. Agave gentryi B.Ullrich Agave ghiesbreghtii Lem. ex Jacobi Agave gigantensis Gentry Agave gilbertii A.Berger Agave × glomeruliflora (Engelm.) A.Berger – agawa chisonska Agave gracilipes Trel. Agave grisea Trel. Agave guadalajarana Trel. Agave guiengola Gentry Agave gypsophila Gentry Agave harrisii Trel. Agave havardiana Trel. Agave hiemiflora Gentry Agave hookeri Jacobi Agave horrida Lem. ex Jacobi Agave hurteri Trel. Agave impressa Gentry Agave inaequidens K.Koch Agave inaguensis Trel. Agave indagatorum Trel. Agave intermixta Trel. Agave isthmensis A.García-Mend. & F.Palma Agave jaiboli Gentry Agave jarucoensis A.Álvarez Agave karatto Mill. Agave karwinskii Zucc. Agave kerchovei Lem. Agave kewensis Jacobi Agave lagunae Trel. Agave lechuguilla Torr. Agave longipes Trel. Agave macroacantha Zucc. Agave mapisaga Trel. Agave margaritae Brandegee Agave marmorata Roezl Agave maximiliana Baker Agave mckelveyana Gentry Agave microceps (Kimnach) A.Vázquez & Cházaro Agave millspaughii Trel. Agave minor Proctor Ag
de
https://de.wikipedia.org/wiki/China_Construction_Bank
https://upload.wikimedia…r%2C_Beijing.jpg
China Construction Bank
null
China Construction Bank
Die Zentrale der CCB in Peking
English: The headquarter of China Construction Bank in Beijing
null
image/jpeg
4,032
3,024
true
true
true
Die China Construction Bank ist eine der vier großen Geschäftsbanken der Volksrepublik China. Seit November 2015 gehört sie nach Einschätzung des Finanzstabilitätsrates zu den global systemrelevanten Banken. Die Bilanzsumme der Bank betrug 2016 3.016,6 Milliarden US-Dollar. Mit einem Umsatz von 150,3 Milliarden US-Dollar, bei einem Gewinn von 38,8 Mrd. USD, steht die China Construction Bank laut den Forbes Global 2000 auf Platz 2 der weltgrößten Banken. Seit dem 27. Oktober 2005 werden an der Hongkonger und Shanghaier Börse Aktien der CCB im Wert von mehr als 220 Milliarden USD gehandelt.
Die China Construction Bank (CCB, chinesisch 中国建设银行, Pinyin Zhōngguó Jiànshè Yínháng – „Chinesische Aufbaubank“) ist eine der vier großen Geschäftsbanken der Volksrepublik China. Seit November 2015 gehört sie nach Einschätzung des Finanzstabilitätsrates zu den global systemrelevanten Banken. Die Bilanzsumme der Bank betrug 2016 3.016,6 Milliarden US-Dollar. Mit einem Umsatz von 150,3 Milliarden US-Dollar (USD), bei einem Gewinn von 38,8 Mrd. USD, steht die China Construction Bank laut den Forbes Global 2000 auf Platz 2 der weltgrößten Banken (Geschäftsjahr 2018). Seit dem 27. Oktober 2005 werden an der Hongkonger und Shanghaier Börse Aktien der CCB im Wert von mehr als 220 Milliarden USD gehandelt.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/Roe
https://upload.wikimedia…%9C%E0%A6%BF.jpg
Roe
India and Pakistan
Roe / Around the world / Asia / India and Pakistan
Fried roe dish with vegetables
বাঙালী তরকারি। ভাতের সাথে খাওয়া হয়।
null
image/jpeg
4,160
3,120
true
true
true
Roe or hard roe is the fully ripe internal egg masses in the ovaries, or the released external egg masses of fish and certain marine animals, such as shrimp, scallop, sea urchins, and squid. As a seafood, roe is used both as a cooked ingredient in many dishes and as a raw ingredient. The roe of marine animals, such as the roe of lumpsucker, hake, mullet, salmon, Atlantic bonito, mackerel, squid, and cuttlefish are especially rich sources of omega-3 fatty acids, but omega-3s are present in all fish roe. Also, a significant amount of vitamin B₁₂ is among the nutrients present in fish roes. Roe from a sturgeon or sometimes other fish such as flathead grey mullet, is the raw base product from which caviar is made. The term soft roe or white roe denotes fish milt, not fish eggs.
Among the tribal populace of eastern India, roe that has been deeply roasted over an open fire is a delicacy. In this region, the roe of rohu is also considered a delicacy and is eaten fried or as a stuffing within a fried pointed gourd to make potoler dolma. All along the Konkan coast and Northern Kerala, the roe of sardines, black mackerel and several other fish is considered a delicacy. The roe can be eaten fried (after being coated with red chilli paste) and also as a thick curry (gashi). In Goa, roe is first steamed or poached, then coated with salt and chilli powder and then shallow fried or roasted on a tawa (flat pan). In the state of Kerala, roe is deep fried in coconut oil, and is considered a delicacy. A common method of quick preparation is to wrap the roe in wet banana leaves and cook it over charcoal embers. In Odisha and West Bengal, roe of several fresh-water fish, including hilsa, are eaten, the roe being cooked separately or along with the fish, the latter method being preferred for all but large fishes. Roe, either light or deep-fried are also eaten as snacks or appetizers before a major meal. All along the Indus River and Specially South Pakistan Sindh, the roe of Palla, Palla and several other fish is considered a delicacy. The roe can be eaten fried (after being coated with red chilli paste) and also as a thick curry (Salan/Curry). coated with salt and chilli powder and then shallow fried or roasted on a tawa (flat pan).
af
https://af.wikipedia.org/wiki/Brasili%C3%AB
https://upload.wikimedia…iatura_pmesp.jpg
Brasilië
Misdaad
Brasilië / Sosiale en ekologiese vraagstukke / Misdaad
Motors van São Paulo se polisie
Imagem de SP
null
image/jpeg
1,000
1,500
true
true
true
Brasilië, amptelik die Federale Republiek Brasilië, is die grootste land en ook dié land met die grootste bevolking in Latyns- en Suid-Amerika. Dit is verder ook die vyfde grootste land in die wêreld ten opsigte van bevolking en grondgebied. Dié land strek oor die uitgestrekte gebied vanaf Sentraal-Suid-Amerika en die Atlantiese Oseaan. Dié land strek die verste oos van al die lande in die Amerikas en grens aan Uruguay, Argentinië, Paraguay, Bolivië, Peru, Colombia, Venezuela, Guyana, Suriname en die Franse département Frans-Guyana. Brasilië grens inderwaarheid aan bykans elke Suid-Amerikaanse land behalwe vir Ecuador en Chili en beslaan 47,3% van dié vasteland se oppervlak. Brasilië bevat uitgebreide landbougebiede en reënwoude. Met sy baie natuurlike hulpbronne en groot arbeidsmark is dié land Suid-Amerika se leidende ekonomiese moondheid. Omdat dit 'n kolonie van Portugal was, is Portugees die amptelike taal van Brasilië – die grootste Portugeessprekende land in die wêreld en die enigste een in die Amerikas. Die naaste Portugeessprekende land is Kaap Verde in Afrika, noordoos van Brasilië geleë.
In die afgelope paar dekades het misdaad dwarsoor Brasilië handuit geruk. Brasiliaanse moordsyfers is vier keer hoër as dié in die VSA en die meeste misdaad bly onopgelos. Misdaad op straat verteenwoordig 'n groot kopseer vir plaaslike inwoners, veral in die aande waar rooftogte op die plattelandse paaie algemeen is. In Rio de Janeiro word die misdaadsituasie as krities beskou. Skietgevegte in die krotbuurte tussen die polisiemagte en kriminele of tussen kriminele bendes gebeur dikwels en neem dikwels die afmetings van guerilla-oorloë aan. Die munisipale regering het geen beheer in die krotbuurte nie, wat dikwels deur dwelmhandelaars regeer word. Ontvoerings kom ook algemeen in Brasiliaanse stede voor en dié land het een van die hoogste ontvoeringsyfers wêreldwyd. Op 20 Augustus 2007 het die destydse president Luiz Inácio Lula da Silva 'n nuwe regeringsprogram aangekondig wat op doeltreffende misdaadbestryding gemik was. Oor 'n tydperk van vyf jaar het die Brasiliaanse regering sowat 6,7 miljard R$ (24,8 miljard ZAR) bestee vir die oprigting van 160 nuwe gevangenisse, die verbetering van polisiemanne en -vroue se werksomstandighede en sosiale maatreëls. Die program het die indiensneming van meer polisiepersoneel en 'n verbeterde opleiding behels, maar ook die bestryding van armoede in die krotbuurte van Brasiliaanse metropole wat die ergste onder misdaad ly. Dit was die eerste keer dat Brasilië 'n poging aangewend het om misdaad ook met sosiale maatreëls onder beheer te kry.
sl
https://sl.wikipedia.org/wiki/Grobnik,_%C4%8Cavle
https://upload.wikimedia…bnicko_polje.JPG
Grobnik, Čavle
null
Grobnik, Čavle
Grobnik - panorama
English: Grobnicko polje and town, karst plain ca. 6km north of Rijeka in Croatia
Grobnik - panorama
image/jpeg
1,717
2,789
true
true
true
Grobnik je naselje na Hrvaškem, ki upravno spada pod občino Čavle; le-ta pa spada pod Primorsko-goransko županijo. Naselje na Grobničkem polju leži na nadmorski višini 437 m okoli 10 km severozahodno od Reke. Tu so sledovi rimske utrdbe, ki je bila del liburniskega limesa. Pri vstopu v naselje stoji župnijska cerkev Svete Trojice postavljena leta 1613 na temeljih starejše cerkve iz 16. stoletja ter povečana v drugi polovici 17. stoletja. V bližini Grobnika je športno letališče in avtodrom s tekmovalno stezo za atomobilistične in motorne dirke. Nad naseljem se nahaja deloma ohranjen srednjeveški Grobnik. Utrjeno naselje je nastalo med 15. in 17. stoletjem. Znotraj utrjenega naselja so Frankopani postavili grad, ki je najzahodnejši grad nekdanje Vinodolske kneževine Grobnik. V Grobniku in okolici je bilo v preteklosti veliko mizarskih delavnic, ki so izdelovale znano grobniško pohištvo, najprej skrinje in stole, kasneje pa tudi sobno pohištvo imenovano grobniška mobilija.
Grobnik je naselje na Hrvaškem, ki upravno spada pod občino Čavle; le-ta pa spada pod Primorsko-goransko županijo. Naselje na Grobničkem polju leži na nadmorski višini 437 m okoli 10 km severozahodno od Reke. Tu so sledovi rimske utrdbe, ki je bila del liburniskega limesa (Clausurae Alpium Iuliarum). Pri vstopu v naselje stoji župnijska cerkev Svete Trojice postavljena leta 1613 na temeljih starejše cerkve iz 16. stoletja ter povečana v drugi polovici 17. stoletja. V bližini Grobnika je športno letališče in avtodrom s tekmovalno stezo za atomobilistične in motorne dirke. Nad naseljem se nahaja deloma ohranjen srednjeveški Grobnik. Utrjeno naselje je nastalo med 15. in 17. stoletjem. Znotraj utrjenega naselja so Frankopani postavili grad, ki je najzahodnejši grad nekdanje Vinodolske kneževine Grobnik. V Grobniku in okolici je bilo v preteklosti veliko mizarskih delavnic, ki so izdelovale znano grobniško pohištvo, najprej skrinje in stole, kasneje pa tudi sobno pohištvo imenovano grobniška mobilija.
no
https://no.wikipedia.org/wiki/Rune_Holta
https://upload.wikimedia…5/Rune_holta.jpg
Rune Holta
2013–2018
Rune Holta / Karriere / 2013–2018
null
Rune Holta
null
image/jpeg
300
200
true
true
true
Rune Holta er en opprinnelig norsk speedwaykjører. Holta er født i Stavanger, og vokste opp på Randaberg. Fra 2002 har han vært polsk statsborger og representert Polen internasjonalt siden 2005. Holta er blitt verdensmester i speedway tre ganger og har en profesjonell speedwaykarriere som strekker seg over mer enn 20 år.
I sesongen 2013 kom han på 4.-plass i Ekstraliga med Włókniarz Częstochowa, noe som er klubbens beste plassering siden 2009. I motsetning til i Polen, gikk var ikke lagånden i Indianerna like god. På grunn av et maksimalt poenggjennomsnitt klubbene ikke kan overstige når de skal sette sammen lag, kunne ikke Indianerna stille med både russeren Emil Sayfutdinov, som ledet SGP i vårsesongen, og Holta samtidig. Uoverensstemmelsene økta da Holta ble foretrukket. Sayfutdinov brøt så med klubben. Ellers denne sesongen, så kom Holta på andreplass i det individuelle løpet «Olkam Cup». Feltet bestod blant annet av årets SGP-vinner, Tai Woffinden, årets europamester Martin Vaculík og regjerende U21-verdensmester Michael Jepsen Jensen. Russeren Grigory Laguta vant cupen. Det individuelle europamesterskapet (SEC) ble fra og med 2013 vist verdensomspennende på Eurosport i over 70 land. Dette har resultert i et sterkere felt, samt større interesse for europamesterskapet. Europamesterskapet ble relansert under navnet Speedway European Championship. Etter sesongslutt i 2013 uttalte presidenten til Włókniarz Częstochowa, at etter hans syn var Holta lagets beste kjører i 2013. Til tross for at Holta er en av de eldste kjørerne på toppnivå i verden, fikk han en treårskontrakt med Włókniarz Częstochowa. Holta signerte videre kontrakt med den svenske klubben Västervik for sesongen 2014. Sesongen 2014 ble tung både i Sverige og i Polen da begge lagene kjempet i bunn av tabellen og rykket til slutt ned. Dette var et overraskende utfall ettersom begge lagene var relativt sterke på papiret. Ellers fikk Holta wild card da Speedway European Championship skulle ha sin siste runde i Częstochowa. Sesongen 2015 ble en ny type lyddemper tatt i bruk. I den polske serien kjørte Holta for ŻKS Ostrovia som ble ledet av den polske landslagssjefen Marek Cieślak. I Sverige representerte Holta Elit Vetlanda. For Holta sin del var sesongen god. I Polen var Holta den beste poengplukkeren i serien og hadde det tredje høyeste poengsnittet (2,325) til tross for flest kjørte heat. Videre ble Elit Vetlanda svensk mester og Holta fikk dermed sitt femte SM-gull i karrieren. Da sesongen 2016 tok fatt, hadde Holta signert for KS ROW Rybnik i Polen og Dackarna i Sverige. Sesongen var solid i både Sverige og Polen. KS ROW Rybnik styrte inn til en sterk 6.-plass mens Dackarna, etter en svært vanskelig start, klarte på utrulig vis å ta den siste sluttspillplassen. Etter et sterkt sluttspill fikk Dackarna til slutt sølv i Elitserien etter å ha tapt finalen sammenlagt mot Rospiggarna. For å få noen flere løp, valgte Holta å signere for den tyske klubben MSC Brockstedt midt i sesongen. I Speedway-Bundesliga endte det også med sølv etter at MSC Brockstedt måtte gi tapt for Landshut Devils. Mot slutten av sesongen deltok Holta også i Golden Helmet of Pardubice med blant andre Nicki Pedersen, Emil Sayfutdinov og den australske kometen Max Fricke på startstreken. I det svært prestisjefylte løpet, som det også sies er verdens eldste speedwayløp, vant russeren Emil Sayfutdinov foran Rune Holta mens tyskeren Martin Smolinski tok tredjeplassen rett foran nesa på svenske Peter Ljung. Holta gjort klart med Włókniarz Częstochowa for sesongen 2017. Dette vil bli Holtas tiende sesong for klubben. Han vil her bli lagkamerat med blant annet Andreas Jonsson og Sebastian Ułamek. Disse var også lagkamerater da Włókniarz Częstochowa vant Ekstraliga for 13 år siden. Av øvrige kjørere som blir sentrale i laget, finner vi danske Leon Madsen og slovenske Matej Zagar. For øvrig kommer Holta til å kjøre for svenske Dackarna og tyske MSC Brockstedt. I 2018 kjører Holta for Get Well Toruń i Polen sammen med bl.a. regjerende verdemsmester Jason Doyle og tidligere verdensmester Chris Holder, begge fra Australia og dansken Niels Kr. Iversen.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/First_Biesheuvel_cabinet
https://upload.wikimedia…1971_%281%29.jpg
First Biesheuvel cabinet
Cabinet Members
First Biesheuvel cabinet / Cabinet Members
null
Nederlands: Staatssecretaris van CRM Vonhoff bij het feest ter gelegenheid van het bereiken van het hoogste punt van het Van Gogh Museum in Amsterdam
Henk Vonhoff
image/jpeg
1,391
1,265
true
true
true
The First Biesheuvel cabinet was the executive branch of the Dutch Government from 6 July 1971 until 9 August 1972. The cabinet was formed by the christian-democratic Catholic People's Party, Anti-Revolutionary Party and Christian Historical Union, the conservative-liberal People's Party for Freedom and Democracy and the social-democratic Democratic Socialists '70 after the election of 1971. The cabinet was a centre coalition and had a small majority in the House of Representatives. Protestant Leader Barend Biesheuvel of the Anti-Revolutionary Party] served as Prime Minister. Prominent Catholic politician Roelof Nelissen served as Deputy Prime Minister and Minister of Finance and former Liberal Leader Molly Geertsema served as Deputy Prime Minister and Minister of the Interior. The cabinet suffered several major internal conflicts and fell just a year into its term on 19 July 1972 and was replaced with the caretaker Cabinet Biesheuvel II.
ᴿᵉˢⁱᵍⁿᵉᵈ ᴿᵉᵗᵃⁱⁿᵉᵈ ᶠʳᵒᵐ ᵗʰᵉ ᵖʳᵉᵛⁱᵒᵘˢ ᶜᵃᵇⁱⁿᵉᵗ Continued in the next cabinet
nl
https://nl.wikipedia.org/wiki/Araneus_triangulus
https://upload.wikimedia…triangulus_1.jpg
Araneus triangulus
null
Araneus triangulus
null
Araneus albotriangulus The white triangles (albo=white, triangulus=triangles) are a distinctive diagnostic feature. they are much more obvious on this male than other females I have seen.
null
image/jpeg
776
760
true
true
true
Araneus triangulus is een spinnensoort in de taxonomische indeling van de wielwebspinnen. Het dier behoort tot het geslacht Araneus. De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd in 1938 door Irving Fox.
Araneus triangulus is een spinnensoort in de taxonomische indeling van de wielwebspinnen (Araneidae). Het dier behoort tot het geslacht Araneus. De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd in 1938 door Irving Fox. Bronnen, noten en/of referenties Platnick, Norman I. (2010): The world spider catalog, version 10.5. American Museum of Natural History.
ja
https://ja.wikipedia.org/wiki/%E3%83%9A%E3%83%8B%E3%83%BC%E3%83%BB%E3%83%95%E3%82%A1%E3%83%BC%E3%82%B8%E3%83%B3%E3%82%B0
https://upload.wikimedia…3/3a/Wiemu04.jpg
ペニー・ファージング
登場
ペニー・ファージング / 歴史 / 登場
フランスの発明家ウジェーヌ・マイヤーによる自転車(1870年)
Deutsch: Michaux-Rad, ca. 1870, gebaut von Eugène Meyer, Wielermuseum in Roeselare, Belgien
null
image/jpeg
2,679
2,440
true
true
true
ペニー・ファージングあるいはハイ・ホイール・バイクとは、19世紀後期に盛んに製作された自転車の形式のことで、前輪と後輪の直径が大きく異なる設計のこと。 イギリスではpenny-fathing と呼ばれることが多く、アメリカではhigh wheelerまたはhigh wheel bikeと呼ばれることが多い。この型の自転車が盛んに用いられた時代の終盤に「オーディナリー」とも呼ばれたが、この呼称は現代ではほぼ用いられない。
最初にペニー・ファージングの技術的特徴を備えた自転車を製作したのは、1869年にワイヤースポークホイールの特許を取得したフランスの発明家 ウジェーヌ・マイヤー(Eugène Meyer)である。その後1870年頃に、ジェームズ・スターレーとウィリアム・ヒルマンが設立した Coventry Machinists Co. から発表されたアリエル号(Ariel)がヒット商品となった(これを受けて同社はアリエルをブランド名とした)。他の自転車製造者もこれに追従し、急速に普及した。そして1880年頃が最盛期となった。 自転車史における位置づけ、画期性、高度な工業技術の応用の開始 ペニー・ファージングは、近代的な製鉄技術と金属加工技術の洗練の成果を自転車の設計製作に本格的に取り入れたことでも、自転車史上のマイルストーンとなっている。ベロシペードでは当初木材を主要な構造材とし、後には鍛冶職人によって整形された鉄材がもちいられたが、ペニー・ファージングでは手作業での製作が困難な、工業的に生産された細い鋼鉄線を用いたワイヤースポークや、肉薄の鋼管、さらに加硫ゴム製のソリッドゴムタイヤ(solid rubber tire)が採用された。これらの要素なしでは巨大な車輪は非常に重く固い物となり、高速走行や乗り心地のよさの実現も不可能であった。後期のものにはボールベアリングの採用も見られ、ペニー・ファージングの形態が廃れたのちも、これらの技術は後の自転車に受け継がれている。 明治時代に日本で製作された「だるま型自転車」には、こうした当時の最新技術の再現は果たせていないものしか現存しておらず、丁寧な職人仕事をもってしても、その性能はベロシペードの域を大きく出るものではなかったと見られる。
en
https://en.wikipedia.org/wiki/Paul_Brinkley
https://upload.wikimedia…Brinkley_DoD.jpg
Paul Brinkley
null
Paul Brinkley
null
English: Paul A. Brinkley Deputy Under Secretary of Defense, Director Task Force for Business and Stability Operations Official Photo
null
image/jpeg
312
250
true
true
true
Paul Andrew Brinkley is an American businessman and government official. Brinkley is the co-founder and current CEO of North America Western Asia Holdings, an investment and business development firm based in Washington, D.C. Brinkley served as the United States Deputy Undersecretary of Defense under Secretaries of Defense Donald Rumsfeld and Robert Gates from 2004 to 2011.
Paul Andrew Brinkley (born November 15, 1966 in Dallas, Texas) is an American businessman and government official. Brinkley is the co-founder and current CEO of North America Western Asia Holdings, an investment and business development firm based in Washington, D.C. Brinkley served as the United States Deputy Undersecretary of Defense under Secretaries of Defense Donald Rumsfeld and Robert Gates from 2004 to 2011.
es
https://es.wikipedia.org/wiki/Lajos_Keresztes
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/3/3a/Keresztes_Lajos.jpg
Lajos Keresztes
null
Lajos Keresztes
null
Magyar: Keresztes Lajos olimpiai bajnok magyar birkózó
null
image/jpeg
491
300
true
true
true
Lajos Keresztes fue un deportista húngaro especialista en lucha grecorromana donde llegó a ser campeón olímpico en Ámsterdam 1928.​
Lajos Keresztes (Hungría, 30 de abril de 1900-Budapest, 9 de agosto de 1978) fue un deportista húngaro especialista en lucha grecorromana donde llegó a ser campeón olímpico en Ámsterdam 1928.​
ce
https://ce.wikipedia.org/wiki/%D0%A1%D0%B5%D0%BD-%D0%96%D1%83%D1%81%D1%82-%D0%BB%D0%B0-%D0%9F%D0%B0%D0%BD%D0%B4%D1%8E
https://upload.wikimedia…Rue_centrale.JPG
Сен-Жуст-ла-Пандю
null
Сен-Жуст-ла-Пандю
null
Français : Rue Centrale
Сурт
image/jpeg
768
1,024
true
true
true
Сен-Жуст-ла-Пандю — Францин гӀала-коммуна, лаьтта Овернь — Рона — Альпаш регионехь. Коммунан департамент — Луара. Кхузахь климат барамехь ю, аьхка йовха хуьлу, ткъа Ӏа барамехь-шийла хуьлу. ГӀалин бахархой французаш бу. Официалан Французийн мотт бу.
Сен-Жуст-ла-Пандю (фр. Saint-Just-la-Pendue) — Францин гӀала-коммуна, лаьтта Овернь — Рона — Альпаш регионехь. Коммунан департамент — Луара. Кхузахь климат барамехь ю, аьхка йовха хуьлу, ткъа Ӏа барамехь-шийла хуьлу. ГӀалин бахархой французаш бу. Официалан Французийн мотт бу.
fa
https://fa.wikipedia.org/wiki/%D8%A7%DA%86%E2%80%8C%D8%A7%D9%85%E2%80%8C%D8%A7%D8%B3_%D8%AA%D8%A7%DB%8C%D8%A7%D8%B1%D9%88%D8%A7_(%DB%B1%DB%B8%DB%B8%DB%B3)
https://upload.wikimedia…torpedo_boat.jpg
اچ‌ام‌اس تایاروا (۱۸۸۳)
null
اچ‌ام‌اس تایاروا (۱۸۸۳)
null
English: An unknown Defender-class torpedo boat
Defender-class torpedo boat
image/jpeg
378
696
true
true
true
اچ‌ام‌اس تایاروا (۱۸۸۳) یک کشتی بود که طول آن ۶۲ فوت ۱۰ اینچ بود. این کشتی در سال ۱۸۸۳ ساخته شد.
اچ‌ام‌اس تایاروا (۱۸۸۳) (به انگلیسی: HMS Taiaroa (1883)) یک کشتی بود که طول آن ۶۲ فوت ۱۰ اینچ (۱۹٫۱۵ متر) بود. این کشتی در سال ۱۸۸۳ ساخته شد.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/Les_Lobb
https://upload.wikimedia…es_Lobb_1920.jpg
Les Lobb
null
Les Lobb
Lobb (right) in 1920
English: Photograph of Les Lobb in1920
null
image/jpeg
330
270
true
true
true
Les Lobb was a former Australian rules footballer who played with Collingwood in the Victorian Football League.
Les Lobb (5 September 1894 – 3 March 1970) was a former Australian rules footballer who played with Collingwood in the Victorian Football League (VFL).
pt
https://pt.wikipedia.org/wiki/Leon_de_Winter
https://upload.wikimedia…ter_20060317.jpg
Leon de Winter
null
Leon de Winter
Leon de Winter
Leon de Winter, Dutch writer and columnist, at lit.cologne, Cologne literature festival 2006, Germany date: 2006-03-17 author: Elke Wetzig (elya)
null
image/jpeg
700
700
true
true
true
Leon de Winter, é um romancista e um conhecido colunista holandês. É muito conhecido na Holanda e no estrangeiro, em particular na Alemanha, onde os seus livros são frequentemente muito bem vendidos e onde é uma figura mediática. Publicou aos 24 anos o seu primeiro romance. Leon de Winter vive em Bloemendaal, entre Amesterdão e o mar. A sua obra compreende romances, contos e roteiros de filmes. O seu romance Céu de Hollywood foi encenado para o cinema por Sönke Wortmann.
Leon de Winter (nascido a 26 de Fevereiro de 1954 em 's-Hertogenbosch, na Holanda), é um romancista e um conhecido colunista holandês. É muito conhecido na Holanda e no estrangeiro, em particular na Alemanha, onde os seus livros são frequentemente muito bem vendidos e onde é uma figura mediática (Leon de Winter domina a língua alemã, escreve ocasionalmente para jornais alemães e é entrevistado frequentemente na televisão alemã). Publicou aos 24 anos o seu primeiro romance. Leon de Winter vive em Bloemendaal, entre Amesterdão e o mar. A sua obra compreende romances, contos e roteiros de filmes. O seu romance Céu de Hollywood foi encenado para o cinema por Sönke Wortmann.
nl
https://nl.wikipedia.org/wiki/Grosrouvres
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/0/00/Map_commune_FR_insee_code_54240.png
Grosrouvres
Geografie
Grosrouvres / Geografie
null
Map commune FR insee code 54240.png
Detailkaart van de gemeente
image/png
605
756
true
true
true
Grosrouvres is een gemeente in het Franse departement Meurthe-et-Moselle en telt 52 inwoners. De plaats maakt deel uit van het arrondissement Toul.
De oppervlakte van Grosrouvres bedraagt 4,6 km², de bevolkingsdichtheid is dus 11,3 inwoners per km². De onderstaande kaart toont de ligging van Grosrouvres met de belangrijkste infrastructuur en aangrenzende gemeenten.
hu
https://hu.wikipedia.org/wiki/Ernst-tarajostekn%C5%91s
https://upload.wikimedia…mbiaRiver_2z.JPG
Ernst-tarajosteknős
null
Ernst-tarajosteknős
null
English: Ernst's Map Turtle Deutsch: Escambia-Höckerschildkröte Latina: Graptemys ernsti
null
image/jpeg
884
907
true
true
true
A Ernst-tarajosteknős a teknősök rendjébe és a mocsáriteknős-félék családjába tartozó faj.
A Ernst-tarajosteknős (Graptemys ernsti) a teknősök (Testitudines) rendjébe és a mocsáriteknős-félék (Emydidae) családjába tartozó faj.
zh-TW
https://zh.wikipedia.org/wiki/%E5%B9%B3%E6%95%99%E7%B6%93
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/d/df/Taira_no_Noritsune.jpg
平教經
null
平教經
null
日本語: 平教経像
null
image/jpeg
2,197
1,399
true
true
true
平教經是日本平安時代末期的平家一門的武將。他是平清盛之弟平教盛的次子。母為藤原資憲之女。本名為國盛。官位從五位下、能登守、民部大輔。 平教經在軍記物語《平家物語》多次登場,在源平合戰之中扮演著重要的角色。然而其生平卻有許多疑問點,許多史料對他的記載互相矛盾。
平教經(1160年(永曆元年)-1184年2月7日(壽永3年)或1185年4月25日(元曆2年3月24日))是日本平安時代末期的平家一門的武將。他是平清盛之弟平教盛的次子。母為藤原資憲之女。本名為國盛。官位從五位下、能登守、民部大輔。 平教經在軍記物語《平家物語》多次登場,在源平合戰之中扮演著重要的角色。然而其生平卻有許多疑問點,許多史料對他的記載互相矛盾。
nl
https://nl.wikipedia.org/wiki/Massamoord_in_Amman
https://upload.wikimedia…/d/da/Jo-map.png
Massamoord in Amman
null
Massamoord in Amman
Een overzichtskaart van Jordanië.
null
null
image/png
350
326
true
true
true
Massamoord in Amman is een spionageroman van auteur Gérard de Villiers en is het 23e deel uit de S.A.S.-reeks met als protagonist de Oostenrijkse prins en freelance CIA-agent Malko Linge.
Massamoord in Amman is een spionageroman van auteur Gérard de Villiers en is het 23e deel uit de S.A.S.-reeks met als protagonist de Oostenrijkse prins en freelance CIA-agent Malko Linge.
en
https://en.wikipedia.org/wiki/Cyclic_sediments
https://upload.wikimedia…ctite_vadose.jpg
Cyclic sediments
2) Autocycles
Cyclic sediments / Processes leading to cyclic sedimentation / 2) Autocycles
null
Français : Ciment stalactite au toit d'un "keystone vug" typique de la diagenèse en milieu vadose, au sommet d'un cycle émersif du Lias moyen du Haut Atlas, Maroc. Section de lame mince, dimension env. 0,3 mm.Ænglisc: Stalactitic cement in a keystone vug ("birdseye"), a diagenetic feature characteristic of the vadose zone on top of a regressive, "shallowing upward" cycle. Middle Lias of the high Atlas, Morocco. Thin section, length about 0,3 mm.
null
image/jpeg
624
932
true
true
true
Cyclic sediments are sequences of sedimentary rocks that are characterised by repetitive patterns of different rock types or facies within the sequence. Processes that generate sedimentary cyclicity can be either autocyclic or allocyclic, and can result in piles of sedimentary cycles hundreds or even thousands of metres thick. The study of sequence stratigraphy was developed from controversies over the causes of cyclic sedimentation.
Autocycles are sedimentary cycles that are created by processes that only take place within the basin of deposition and that involve free oscillations of the sedimentary system; indeed, the resulting cyclic succession is only function of the geometrical and sedimentary parameters characteristic of the depositional system (e.g.: shelf dimension and shape, carbonate productivity, etc.). Autocycles show limited stratigraphic continuity. An example of autocyclic sedimentation on a carbonate platform was provided by Septfontaine M. (1985): Depositional environments and associated foraminifera (lituolids) in the middle liasic carbonate platform of Morocco.- Rev. de Micropal., 28/4, 265-289. See also www.palgeo.ch/publications.
pl
https://pl.wikipedia.org/wiki/Cmentarz_%C5%BCydowski_w_Po%C5%82czynie_Zdroju
https://upload.wikimedia…BBydowskiego.jpg
Cmentarz żydowski w Połczynie Zdroju
null
Cmentarz żydowski w Połczynie Zdroju
W tle zagajnik drzew okalające były cmentarz żydowski.
Polski: W tle drzewa okalające były Cmentarz Żydowski
null
image/jpeg
806
1,464
true
true
true
Cmentarz żydowski w Połczynie Zdroju – został założony w XVIII wieku, co sugeruje zamieszkiwanie w Połczynie w połowie tego stulecia żydowskiego grabarza. Ulokowano go przy drodze do Świdwina, w odległości około 1,5 km na północ od miasta, pomiędzy torami kolejowymi prowadzącymi do Złocieńca i do Świdwina. Zajmował powierzchnię 0,3 ha. Drugi, stary cmentarz żydowski był na wzgórzu, na tyłach dzisiejszego hotelu Polanin. Gmina żydowska w Połczynie należała do większych na Pomorzu Zachodnim. W 2. połowie XVIII wieku w mieście żyło około 30 wyznawców judaizmu, sto lat później już ponad 200, a na początku XX wieku nadal było ich ponad 100. Do połowy lat 30. XX wieku pochowano około 250 osób. Kirkut został zdewastowany podczas Nocy Kryształowej. Nie uległ całkowitej dewastacji w okresie III Rzeszy. Ostateczna zagłada cmentarza i prawie wszystkich zachowanych nagrobków nastąpiła po wojnie. W 1970 roku zburzony został mur okalający cmentarz, a macewy sprzedano. Do początku lat 90. XX wieku zachowało się siedem nagrobków pochodzących z XIX wieku. Ostatni nagrobek z piaskowca został zniszczony na początku lat 90. XX wieku.
Cmentarz żydowski w Połczynie Zdroju – został założony w XVIII wieku, co sugeruje zamieszkiwanie w Połczynie w połowie tego stulecia żydowskiego grabarza. Ulokowano go przy drodze do Świdwina, w odległości około 1,5 km na północ od miasta, pomiędzy torami kolejowymi prowadzącymi do Złocieńca i do Świdwina. Zajmował powierzchnię 0,3 ha. Drugi, stary cmentarz żydowski był na wzgórzu, na tyłach dzisiejszego hotelu Polanin (na początku XX wieku właściciel browaru, by ułatwić transport surowca do produkcji piwa, postanowił przebić się przez wzgórze i zbudował drogę, wtedy to cmentarz żydowski został podzielony na dwie części, dziś prawie nie ma po nim śladu). Gmina żydowska w Połczynie należała do większych na Pomorzu Zachodnim. W 2. połowie XVIII wieku w mieście żyło około 30 wyznawców judaizmu, sto lat później już ponad 200, a na początku XX wieku nadal było ich ponad 100. Do połowy lat 30. XX wieku pochowano około 250 osób. Kirkut został zdewastowany podczas Nocy Kryształowej (9/10 listopada 1938). Nie uległ całkowitej dewastacji w okresie III Rzeszy. Ostateczna zagłada cmentarza i prawie wszystkich zachowanych nagrobków nastąpiła po wojnie. W 1970 roku zburzony został mur okalający cmentarz, a macewy sprzedano. Do początku lat 90. XX wieku zachowało się siedem nagrobków pochodzących z XIX wieku. Ostatni nagrobek z piaskowca został zniszczony na początku lat 90. XX wieku. Do czasów obecnych na terenie cmentarza znajdują się fragmenty rozbitych nagrobków oraz kilka wykopanych rowów przez miejscową ludność poszukującą mitycznego tzw. żydowskiego złota. W 1998 roku teren cmentarza został uporządkowany i oznakowany. O jego istnieniu zaświadczają nadal drzewa, którymi był obsadzony i tablica informacyjna.
zh-TW
https://zh.wikipedia.org/wiki/F-14%E9%9B%84%E8%B2%93%E5%BC%8F%E6%88%B0%E9%AC%A5%E6%A9%9F
https://upload.wikimedia…ng_to_refuel.jpg
F-14雄貓式戰鬥機
其他作品中的F-14
F-14雄貓式戰鬥機 / 其他作品中的F-14
null
A U.S. Navy F-14D Tomcat flies up with its refueling probe out preparing to connect with a tanker. The F-14 is armed with two AIM 9 Sidewinder missiles, a Paveway II Laser Guided GBU-10 2,000-pound bomb, and LANTIRN Pod, as it prepares for a bombing mission over Afghanistan in support of Operation ENDURING FREEDOM.
null
image/jpeg
1,152
1,728
true
true
true
F-14雄貓式戰鬥機是美國格拉曼公司開發,提供美國海軍使用的一款超音速空優及長程攔截用艦載戰鬥機,現已自美軍退役。採雙發噴射機、可變後掠翼與雙尾翼、雙座配置,擔綱以航空母艦為中心的艦隊防空任務。首架F-14於1970年試飛,1974年正式服役,用以取代F-4幽靈式戰機負責美國航空母艦打擊群的防衛。F-14在服役後期曾追加低空導航暨夜間紅外線標定筴艙,具備基本的精確對地攻擊能力。F-14在美國海軍服役32年後,於2006年9月22日正式退役,由F/A-18E/F超級大黃蜂式打擊戰鬥機所取代。伊朗是唯一獲准購買F-14的海外客戶,且於空軍中操作至今。
電影 《捍衛戰士》,中港、新加坡坡譯名壯志淩雲(Top Gun,1986年):作為電影故事背景的美國海軍戰鬥機武器學校就是以F-14作為學員的訓練機。 《碧血長天》(The Final Countdown,1980年):在該片中VF-84中隊的F-14戲份貫穿全片,並有穿越時空擊落兩架日本零式戰鬥機的鏡頭。整部電影全部在尼米茲號航空母艦上完成實景拍攝,並有RF-8、F-8、A-6、A-7、EA-6B、S-3B、E-2C等其他機種參演演出。 《747絕地悍將》,中港譯名747絕地悍將(Executive Decision,1996年):在該片後半段,隸屬於美國海軍VF-103中隊的F-14A+受命前往攔截遭挾持的747客機。機上載有400名乘客正飛往美國東岸,恐布分子準備到東岸上空時引爆以機上的化武以殺死東岸4千萬人。主角及特種部隊潛入機內後與外界失聯,後來以機尾燈發出摩斯密碼與通知F-14上的機師。 《ID4星際終結者》(Independence Day,1996年):片尾人類對外星人發起反擊時,龐大的機隊是由包括F-14在內的各式軍機所組成。 《危機任務》(Turbulence,1997年):電影後半曾出現過前往支援攔截的F-14,將因意外卡在747客機起落架上的車輛擊毀、讓客機安全降落的劇情。 《變形金剛:復仇之戰》(Transformers: Revenge of the Fallen,2009年):狂派襲擊航空母艦時,母艦上有許多F-14,但照年代美軍的F-14早已退役了。 漫畫、動畫 《基地88》(エリア88):日本漫畫家新谷薰自1979年開始連載的空中漫畫與衍生動畫作品。在故事中,主要配角之一的米奇·賽門(Mickey Simon)即是以F-14作為主要座機。 日本科幻戰爭動畫《超時空要塞》(Macross)中的VF-1女武神(Valkyrie)的設計就是參考F-14。 日本科幻戰爭動畫《Macross Zero》中,主角駕駛的F-14應劇情需要遭"可變型戰機"SV-51擊落。 日本版變形金剛動畫《勝利之鬥爭》,狂派胸甲戰士Leozack就是變形成為F-14 電子遊戲 空戰奇兵系列 衝破火網 鷹擊長空 數字戰鬥模擬世界《Digital Combat Simulator World》:在軟體中以F-14B作為DLC模組登場,Steam平台於2019年3月14日發行,發行商為Eagle Dynamics SA,開發者為Heatblur Simulations。該模組可由兩位玩家同時操作,前座玩家擔任飛行官,後座玩家擔任雷達攔截管制官(RIO-Radar Intercept Officer),若後座無玩家,則可使用Jester介面對後座AI下達指令。此外遊戲中還有在座艙播放該模組原聲帶的彩蛋,並且倒帶或播放時會有卡帶式收音機的音效,故被玩家戲稱為:買飛機送收音機! 截至2020年2月,該模組在DCS World的Steam社群評價為極度好評。
sv
https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4nster%E2%80%93h%C3%B6ger-skalan
https://upload.wikimedia…retsar_2014-.png
Vänster–höger-skalan
Vänster–höger-skalan i Sverige
Vänster–höger-skalan / Vänster–höger-skalan i Sverige
null
Svenska: Valkretsarnas platser i Riksdagen    Stockholms kommuns valkrets    Stockholms läns valkrets    Uppsala läns valkrets    Södermanlands läns valkrets    Östergötlands läns valkrets    Jönköpings läns valkrets    Kronobergs läns valkrets    Kalmar läns valkrets    Gotlands läns valkrets    Blekinge läns valkrets    Malmö kommuns valkrets    Skåne läns västra valkrets valkrets    Skåne läns södra valkrets    Skåne läns norra och östra valkrets    Hallands läns valkrets    Göteborgs kommuns valkrets    Västra Götalands läns västra valkrets    Västra Götalands läns norra valkrets    Västra Götalands läns södra valkrets    Västra Götalands läns östra valkrets    Värmlands läns valkrets    Örebro läns valkrets    Västmanlands läns valkrets    Dalarnas läns valkrets    Gävleborgs läns valkrets    Västernorrlands läns valkrets    Jämtlands läns valkrets    Västerbottens läns valkrets    Norrbottens läns valkrets
null
image/png
2,300
4,838
true
true
true
Vänster–höger-skalan, höger–vänster-skalan eller den politiska skalan betecknar den viktigaste ideologiska dimensionen inom politiken. Ursprungligen speglar den en konflikt mellan de konservativa partierna, högern, och de partier med motsatt ståndpunkt till vänstern. I den politiska mitten emellan dessa befinner sig partier som enligt partistyrelsen räknar sig som center. I Sverige används ofta vänster–höger-skalan för att prata om motsättningar inom ekonomisk politik. I denna kontext hamnar fördelningspolitik och socialism till vänster på skalan, och marknadsliberalism och kapitalism till höger. Skalan har traditionellt och historiskt även inbegripit andra dimensioner, exempelvis sekularism kontra religion, folklig kontra feodal suveränitet, parlamentarism kontra kungamakt eller globalism kontra nationalism.
Sedan demokratins genombrott i Sverige under 1900-talets början har vänster–höger-skalan spelat en viktig roll i svensk politik. Skiljelinjen mellan vänster och höger har främst handlat om socialdemokrati kontra borgerlighet. Den skiljelinjen har därför dominerat svenska valrörelser och regeringsfrågan. De viktigaste vänster–höger-frågorna har avsett skatter, offentlig sektor, välfärdsstat, jämlikhet och privatisering. I Sveriges riksdag återfinns, som sagt, partier som beskrivs som borgerliga (liberala eller konservativa) och betecknas som höger och till viss del center, samt partier som ibland beskrivs som progressiva (socialdemokrater, socialister och/eller gröna) som betecknas som vänster och i vissa fall som centerpolitiska. Ett riksdagsparti, Sverigedemokraterna (bildat 1988, invalt 2010) som ideologiskt betecknats som bland annat nationalistiskt och socialkonservativt, betecknas som varken borgerligt eller progressivt och bildar blockpolitiskt ett eget block. Mellan 85 och 95 procent av de väljare som placerar sig antingen till höger eller till vänster, röstar på motsvarande block i valen. Svenska väljares självbild är att de är åsiktsröstare, i andra hand ideologiröstare: 51 procent av väljarna anger att de i första hand åsiktsröstar, 49 procent anger att de ideologiröstar och 46 procent ser sig själva som röstare på partiernas program. Blockpolitiken har varit mer cementerad i Sverige än i många andra länder, och koalitioner mellan enskilda partier till höger och till vänster om mitten är ovanliga. Kritiker till denna beskrivning, däribland Per Wirtén, menar att blocken inte längre motsvarar politiska ideologier, utan snarare statsapparaten kontra näringslivet. Ett flertal empiriska studier har dock fortsatt att visa att svensk politik i hög grad är endimensionell. Under riksdagsvalet 2006 stannade 88,2 procent av väljarna inom samma höger- eller vänsterblock som de röstat på under det förra valet. En andel av 9,1 procent av väljarna bytte från vänsterblocket till högerblocket medan 2,7 procent bytte från högerblocket till vänsterblocket. I Sverige är platsfördelningen i riksdagens plenisal ordnad efter geografisk valkrets istället för partitillhörighet. I många andra länder sitter dock ledamöterna till vänster eller höger i parlamentet efter partitillhörighet.
en
https://simple.wikipedia.org/wiki/K/T_extinction_event
https://upload.wikimedia…_chix_crater.jpg
K/T extinction event
null
K/T extinction event
This image of Mexico's Yucatán Peninsula show a subtle, but unmistakable, indication of the Chicxulub impact crater. Most scientists agree that this impact was the main cause of the Cretaceous-Tertiary extinction.
English: This shaded relief image of Mexico's Yucatán Peninsula shows a subtle, but unmistakable, indication of the Chicxulub impact crater. Most scientists now agree that this impact was the cause of the Cretatious-Tertiary Extinction, the event 65 million years ago that marked the sudden extinction of the dinosaurs as well as the majority of life then on Earth.
null
image/jpeg
799
715
true
true
true
The Cretaceous–Tertiary extinction event, now called the Cretaceous–Palaeogene extinction event, was about 65.5 million years ago. It may be called the K/T extinction event or K/Pg event for short. This is the famous event which killed the dinosaurs at the end of the Cretaceous period. It was a large-scale mass extinction of animal and plant species. The event marks the end of the Mesozoic era and the beginning of the Cainozoic era.
The Cretaceous–Tertiary extinction event, now called the Cretaceous–Palaeogene extinction event, was about 65.5 million years ago. It may be called the K/T extinction event or K/Pg event for short. This is the famous event which killed the dinosaurs at the end of the Cretaceous period. It was a large-scale mass extinction of animal and plant species. The event marks the end of the Mesozoic era and the beginning of the Cainozoic era.
iw
https://he.wikipedia.org/wiki/%D7%9C%D7%90%D7%A0%D7%92%27%D7%95%D7%90%D7%95%D7%96%D7%90%D7%95%D7%A8%D7%95%D7%A1
https://upload.wikimedia…rus_meniscus.JPG
לאנג'ואוזאורוס
null
לאנג'ואוזאורוס
null
中文: 巨齒蘭州龍(前)與半月金塔龍(後)骨架
null
image/jpeg
3,000
4,000
true
true
true
לאנג'ואוזאורוס הוא סוג של דינוזאור צמחוני בן לקבוצת האורניתופודה אשר חי בתחילת הקרטיקון לפני 130 מיליון שנה. המאובנים שלו התגלו בידי חוקרים סינים ב-2005 במחוז גאנסו, סין. סוג זה כלל מין יחיד - Lanzhousaurus magnidens. הוא קרוי על שם העיר הגדולה לאנג'ואו, בקרבתה נמצא. דינוזאור זה הכיל לסת תחתונה ענקית באורך של 1 מטר שהיו בה שיניים גדולות ועבות, גדולות יותר מכל אוכל עשב אחר שהיו בעלי ציפוי שגדל במהירות רבה. במראהו דמה הדינוזאור לאיגואנודון והיה קרוב רחוק שלו. הדינוזאור הדומה לו ביותר הוא הלורדוזאורוס מאפריקה. האורך של היצור הגיע ל-10 מטר ומשקלו ל-6 טון, כמו פיל אפריקני. למרות גודלו הוא יכל להזדקף ולעמוד על 2 כדי לנוע מהר.
לאנג'ואוזאורוס (שם מדעי: Lanzhousaurus) הוא סוג של דינוזאור צמחוני בן לקבוצת האורניתופודה אשר חי בתחילת הקרטיקון לפני 130 מיליון שנה. המאובנים שלו התגלו בידי חוקרים סינים ב-2005 במחוז גאנסו, סין. סוג זה כלל מין יחיד - Lanzhousaurus magnidens. הוא קרוי על שם העיר הגדולה לאנג'ואו, בקרבתה נמצא. דינוזאור זה הכיל לסת תחתונה ענקית באורך של 1 מטר שהיו בה שיניים גדולות ועבות, גדולות יותר מכל אוכל עשב אחר שהיו בעלי ציפוי שגדל במהירות רבה. במראהו דמה הדינוזאור לאיגואנודון והיה קרוב רחוק שלו. הדינוזאור הדומה לו ביותר הוא הלורדוזאורוס (Lurdusaurus) מאפריקה. האורך של היצור הגיע ל-10 מטר ומשקלו ל-6 טון, כמו פיל אפריקני. למרות גודלו הוא יכל להזדקף ולעמוד על 2 כדי לנוע מהר.
es
https://es.wikipedia.org/wiki/20.%C2%AA_Divisi%C3%B3n_de_Granaderos_SS_(Estonia_n.%C2%BA_1)
https://upload.wikimedia…ian_Division.jpg
20.ª División de Granaderos SS (Estonia n.º 1)
null
20.ª División de Granaderos SS (Estonia n.º 1)
Emblema de la 20 división SS "1.ª Estonia"
English: Symbol of the en:20th Waffen Grenadier Division of the SS (1st Estonian) and en:Estonian Legion Deutsch: Symbol der de:20. Waffen-Grenadier-Division der SS (estnische Nr. 1)
null
image/jpeg
147
180
true
true
true
La 20.ª División SS Waffen Grenadier 1.ª Estonia, fue una unidad militar de las Waffen SS constituida en mayo de 1944 en Estonia por las autoridades de ocupación de la Alemania Nazi tras el decreto de movilización general, ​ emitido ante el avance de las tropas soviéticas en el Frente del Este.
La 20.ª División SS Waffen Grenadier 1.ª Estonia (en alemán, 20.Waffen-Grenadier-Division der SS (estnische Nr.1), en estonio, 20. Eesti relvagrenaderide SS-diviis), fue una unidad militar de las Waffen SS constituida en mayo de 1944 en Estonia por las autoridades de ocupación de la Alemania Nazi tras el decreto de movilización general,​ emitido ante el avance de las tropas soviéticas en el Frente del Este.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Therese_Peche
https://upload.wikimedia…_Peche_Litho.jpg
Therese Peche
null
Therese Peche
Theres Peche, Lithographie von Josef Kriehuber, 1836
Deutsch: Therese Peche (1806-1882), österreichische 'Schauspielerin Lithographie von Josef Kriehuber, 1836
null
image/jpeg
2,019
1,344
true
true
true
Therese Wenzeslaa Peche war eine österreichische Schauspielerin.
Therese Wenzeslaa Peche (verheiratete Therese Vimal de Jauzat; * 12. Oktober 1806 in Prag; † 16. März 1882 in Wien) war eine österreichische Schauspielerin.
hi
https://hi.wikipedia.org/wiki/%E0%A4%97%E0%A5%81%E0%A4%B2%E0%A4%AE%E0%A5%8B%E0%A4%B9%E0%A4%B0
https://upload.wikimedia…x_regia_0002.jpg
गुलमोहर
चित्रदीर्घा
गुलमोहर / चित्रदीर्घा
null
Delonix regiaEnglish: Royal Poinciana, Flamboyant TreeDeutsch: Flammenbaum
null
image/jpeg
1,536
2,048
true
true
true
गुलमोहर लाल फूलों वाला पेड़ है। इसकी जन्मभूमि मेडागास्कर को माना जाता है। कहते है कि सोलहवीं शताब्दी में पुर्तगालियों ने मेडागास्कर में इसे देखा था। अठारहवीं शताब्दी में फ्रेंच किटीस के गवर्नर काउंटी डी प़ोएंशी ने इसका नाम बदल कर अपने नाम से मिलता-जुलता नाम पोइंशियाना रख दिया। बाद में यह सेंट किटीस व नेवीस का राष्ट्रीय फूल भी स्वीकृत किया गया। इसको रॉयल पोइंशियाना के अतिरिक्त फ्लेम ट्री के नाम से भी जाना जाता है। फ्रांसीसियों ने संभवत: गुलमोहर का सबसे अधिक आकर्षक नाम दिया है, उनकी भाषा में इसे स्वर्ग का फूल कहते हैं। वास्तव में गुलमोहर का सही नाम 'स्वर्ग का फूल' ही है। भरी गर्मियों में गुलमोहर के पेड़ पर पत्तियाँ तो नाममात्र होती हैं, परंतु फूल इतने अधिक होते हैं कि गिनना कठिन। यह भारत के गरम तथा नमी वाले स्थानों में सब जगह पाया जाता है। गुलमोहर के फूल मकरंद के अच्छे स्रोत हैं। शहद की मक्खियाँ फूलों पर खूब मँडराती हैं। मकरंद के साथ पराग भी इन्हें इन फूलों से प्राप्त होता है। फूलों से परागीकरण मुख्यतया पक्षियों द्वारा होता है। सूखी कठोर भूमि पर खड़े पसरी हुई शाखाओं वाले गुलमोहर पर पहला फूल निकलने के एक सप्ताह के भीतर ही पूरा वृक्ष गाढ़े लाल रंग के अंगारों जैसे फूलों से भर जाता है। ये फूल लाल के अलावा नारंगी, पीले रंग के भी होते हैं। भारत में इसका इतिहास करीब दो सौ वर्ष पुराना है।
null
nl
https://nl.wikipedia.org/wiki/Feezwaluw
https://upload.wikimedia…ia_-flying-8.jpg
Feezwaluw
Veldkenmerken
Feezwaluw / Veldkenmerken
Een feezwaluw in de vlucht
Petrochelidon ariel English: A Fairy Martin near Karratha, Pilbara, Western Australia, Australia.
null
image/jpeg
1,108
988
true
true
true
De feezwaluw is een zangvogel die behoort tot de familie zwaluwen. Hij broedt vrijwel alleen in Australië. Sommige feezwaluwen overwinteren in Australië, terwijl anderen naar omliggende eilanden trekken.
De feezwaluw heeft een gedrongen bouw en een korte, lichtgevorkte staart. Gemiddeld heeft de feezwaluw een lichaamslengte van twaalf centimeter en weegt hij elf gram. Volwassen vogels hebben aan de rug- of bovenzijde een iriserend blauwzwart verenkleed, bruine vleugels en staart en een rode kruin en nek. De onder- of buikzijde is vrijwel wit. Mannetjes en vrouwtjes zien er vrijwel gelijk uit, maar de adulten zijn bleker en bruiner. De feezwaluw is makkelijk te onderscheiden van andere zwaluwen in Australië door zijn lichte onderzijde. De meest voorkomende zwaluw op het continent is de verwante Australische boomzwaluw ((P. nigricans) en heeft een dieper gevorkte staart en een blauwzwarte kop en nek. Tijdens het foerageren vliegt de feezwaluw aanmerkelijk hoger dan de welkomzwaluw (Hirundo neoxena).
es
https://es.wikipedia.org/wiki/Museo_de_Macao
https://upload.wikimedia…Macau_Museum.jpg
Museo de Macao
null
Museo de Macao
null
English: Picture Of The Macau Museum
null
image/jpeg
1,571
3,264
true
true
true
El Museo de Macao se encuentra en la colina de la Fortaleza do Monte, una fortaleza del siglo XVI en Macao al sur de China.​​ El museo presenta la historia de la ciudad y el territorio de la antigua colonia portuguesa de Macau, ahora una Región Administrativa Especial de la República Popular de China. La planificación del museo se inició en abril de 1995, su construcción se inició en septiembre de 1996. El museo fue inaugurado el 18 de abril de 1998. El edificio del museo se encuentra en el interior de la Fortaleza do Monte. Su tamaño total es de unos 2.800 m², con unos 2.100 m² de superficie de exposición.
El Museo de Macao (en chino: 澳門博物館; en portugués: Museu de Macau) se encuentra en la colina de la Fortaleza do Monte, una fortaleza del siglo XVI en Macao al sur de China.​​ El museo presenta la historia de la ciudad y el territorio de la antigua colonia portuguesa de Macau, ahora una Región Administrativa Especial de la República Popular de China. La planificación del museo se inició en abril de 1995, su construcción se inició en septiembre de 1996. El museo fue inaugurado el 18 de abril de 1998. El edificio del museo se encuentra en el interior de la Fortaleza do Monte. Su tamaño total es de unos 2.800 m², con unos 2.100 m² de superficie de exposición.
pt
https://pt.wikipedia.org/wiki/Neuville-au-Plain
https://upload.wikimedia…lle-au-Plain.JPG
Neuville-au-Plain
null
Neuville-au-Plain
null
Français : Neuville-au-Plain, Manche
null
image/jpeg
3,000
4,000
true
true
true
Neuville-au-Plain é uma comuna francesa na região administrativa da Normandia, no departamento Mancha. Estende-se por uma área de 4,63 km². Em 2010 a comuna tinha 108 habitantes.
Neuville-au-Plain é uma comuna francesa na região administrativa da Normandia, no departamento Mancha. Estende-se por uma área de 4,63 km². Em 2010 a comuna tinha 108 habitantes (densidade: 23,3 hab./km²).
zh-TW
https://zh.wikipedia.org/zh-mo/%E4%BF%84%E5%8B%92%E5%B2%A1%E5%B7%9E%E7%AC%AC%E4%BA%94%E5%9C%8B%E6%9C%83%E9%81%B8%E5%8D%80
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/d/d1/Or05_109.gif
俄勒岡州第五國會選區
null
俄勒岡州第五國會選區
選區範圍
null
null
image/gif
348
449
true
true
true
俄勒岡州第五國會選區 是美國俄勒岡州一個眾議院選區,包括林肯縣、波爾克縣、馬里昂縣和提拉木克縣的全部,克拉克默斯縣、本頓縣和姆爾特諾默縣的一部分。波特蘭的南部屬於本選區。 本選區始於1982年。自1996年起該區的眾議員為達蓮·胡利 。
俄勒岡州第五國會選區 (Oregon's 5th congressional district)是美國俄勒岡州一個眾議院選區,包括林肯縣、波爾克縣、馬里昂縣和提拉木克縣的全部,克拉克默斯縣、本頓縣和姆爾特諾默縣的一部分。波特蘭的南部屬於本選區。 本選區始於1982年。自1996年起該區的眾議員為達蓮·胡利 (Darlene Hooley,民主黨)。
ca
https://ca.wikipedia.org/wiki/Racoforins
https://upload.wikimedia…ton_Aquarium.jpg
Racoforins
null
Racoforins
null
English: Mossy frog (Theloderma corticale) at the New England Aquarium, Boston MA.
null
image/jpeg
944
747
true
true
true
Els racoforins són una subfamília d'amfibis anurs de la família Rhacophoridae.
Els racoforins (Rhacophorinae) són una subfamília d'amfibis anurs de la família Rhacophoridae.
ca
https://ca.wikipedia.org/wiki/Jomsv%C3%ADkings
https://upload.wikimedia…id_Fyrisvall.jpg
Jomsvíkings
Història
Jomsvíkings / Història
Batalla de Fýrisvellir.
After the Battle of Fyrisvall. Beorn the Strident and Strong (Styrbjörn starke) injured. Proposed Decoration of the Walls in the Upper Hall of the NM
null
image/jpeg
333
680
true
true
true
Els Jomsvíkings foren una companyia de mercenaris Víkings que va existir entre el Segle X i el Segle XI, adoradors dels déus Odin i Thor. Eren, per tant, pagans, però per la seva condició de mercenaris, lluitaven per qualsevol disposat a pagar un bon sou, incloent reis o nobles cristians. Segons les sagues nòrdiques, la fortalesa dels Jomsvíkings, Jomsborg, estava localitzada a la costa sud del Mar Bàltic, i molts arqueòlegs i historiadors moderns la situen al mont Silberberg, al nord de la localitat de Wolin. La llegenda dels Jomsvíkings també apareix en les sagues islandeses del segle xii i segle xiii, però no es troben referències contemporànies a part de l’existència de tres pedres rúniques amb inscripcions sobre una de les batalles on hi van lluitar.
Segons les fonts Gesta Danorum (llibre 10), Styrbjarnar þáttr Svíakappa i la Eyrbyggja saga, el rei Harald I de Dinamarca va conquerir la fortalesa de Julinum i la va entregar al príncep suec Styrbjörn el Fort, juntament amb una força de mercenaris amb la que Styrbjörn va terroritzar la zona. La Knýtlinga saga també situa Harald com fundador dels Jomsvikings, però no connecta aquesta història amb el príncep Styrbjörn. Una tercera font, la Jómsvíkinga saga cita com fundador de la fortalesa a Palnatoke, que la va rebre del mític guerrerBurislav. Segons les diverses fonts, la fortalesa va tenir entre 30 i 300 naus, mercenaris de diverses procedències i capitans destacats com Palnatoke, Styrbjörn el Fort, Sven Tveskæg, Sigvaldi Strut-Haraldsson, Thorkell l'alt i Hemeng. Cap a l'any 980, Styrbjörn el Fort va liderar els Jomsvíkings a una total derrota a l'enfrontar-se al seu oncle Eric el Victoriós en la Batalla de Fýrisvellir, Uppsala, quan intentava apoderar-se del tron de Suècia per la força. Avui en dia encara hi han tres pedres rúniques aixecades en honor de tres Jomsvíkings caiguts a la batalla: la Högby Runestone (el brau campió Asmund va caure a Fyrisvellir), la pedra de Hällestad (no va fugir d'Uppsala) i la pedra de Sjörup Runestone (no va fugir d'Uppsala i va matar mentre va tenir una arma a les mans). La Jómsvíkinga sagamarca la batalla de Battle of Hjörungavágr, el 986, com una darrera derrita dels Jomsvíkings i el final de l’ordre. Malgrat tot, encara hi ha una posterior referència sobre els Jomsvíkings a la saga d'Olaf Tryggvason, on s'explica que durant la Batalla de Svolder, l'any 1000, un contingent de Jomsvíkings liderat per Sigvaldi Strut-Haraldsson va trair el rei Olaf per unir-se a l'enemic, aniquilant la flota reial. Aquest fet podria interpretar-se com un intent dels Jomsvíkings per aturar la cristianització d'Escandinàvia, si bé el rei danès que finalment va prendre el poder, Sven Tveskæg, era cristià. Posteriorment es parla de Thorkell l'alt liderant els Jomsvíkings en ràtzies contra les costes angleses durant el 1009-1013, canviant de bàndol entre anglesos i danesos en les diferents campanyes que van assolar el territori. Finalment, el 1043, Magne Olavsson va decidir posar punt final a l'ordre, va destruir i saquejar Jomsborg i va executar tots els ocupants.
sk
https://sk.wikipedia.org/wiki/Kladeruby_nad_Oslavou
https://upload.wikimedia…%8D_District.JPG
Kladeruby nad Oslavou
null
Kladeruby nad Oslavou
null
Čeština: Celkový pohled na Kladeruby nad Oslavou, okr. TřebíčEnglish: Celkový pohled na Kladeruby nad Oslavou, okr. Třebíč.
null
image/jpeg
3,240
4,320
true
true
true
Kladeruby nad Oslavou sú obec v Česku v okrese Třebíč v kraji Vysočina. 1. januára 2012 tu žilo 204 obyvateľov, z toho 102 mužov a 102 žien, pričom priemerný vek v obci bol 40,6 roka.
Kladeruby nad Oslavou sú obec v Česku v okrese Třebíč v kraji Vysočina. 1. januára 2012 tu žilo 204 obyvateľov, z toho 102 mužov a 102 žien, pričom priemerný vek v obci bol 40,6 roka (muži 40,4 roka, ženy 40,8 roka).
lt
https://lt.wikipedia.org/wiki/De_Dion-Bouton
https://upload.wikimedia…utonTricycle.JPG
De Dion-Bouton
null
De Dion-Bouton
null
De Dion Bouton Tricycle PS : 1,25 Hubr.: 211 ccm Zyl. : 1 Km/h : 35 U/Min: 1500
null
image/jpeg
516
768
true
true
true
De Dion-Bouton – buvo Prancūzijos automobilių ir automotrisių gamintojas, gyvavęs nuo 1883 iki 1932 m. Įmonę įkūrė Žiulis-Alberas de Dionas kartu su Žoržu Butonu. Tuomet jų tikslas buvo kurti garais varomas transporto priemones, kaip kad La Marquise. Įmonė sukūrė keletą išradimų, tokių kaip 1890 m. vieno cilindro benzininį variklį ir 1893 m. automobilio veleną. Su jų paties pasigamintu garais varomu automobiliu de Dionas laimėjo 1894 m. automobilių lenktynes, kurios driekėsi nuo Paryžiaus iki Ruano, vidutiniškai išvystydamas 17 km/h greitį. Tačiau nebuvo paskelbtas nugalėtoju, nes automobilis neatitiko kai kurių standartų. Po lenktynių de Dionas nusprendė gaminti automobilius su vidaus degimo varikliu. Apie 1900 metus įmonė buvo pagaminusi daugiau kaip 40 000 benzininių variklių, kuriuos naudojo kiti automobilių gamintojai. Įmonė įsigijo keletą smulkesnių gamintojų ir tuo metu buvo stambiausias pasaulyje automobilių gamintojas. Daugiausia buvo pagaminta vieno cilindro Voiturette modelių. 1910 m. kompanija pagamino V8 variklį, turėjusį 35 AG. 1913 m. buvo pagamintas paskutinis vieno cilindro automobilis.
De Dion-Bouton – buvo Prancūzijos automobilių ir automotrisių gamintojas, gyvavęs nuo 1883 iki 1932 m. Įmonę įkūrė Žiulis-Alberas de Dionas kartu su Žoržu Butonu (Georges Bouton; 1847–1938). Tuomet jų tikslas buvo kurti garais varomas transporto priemones, kaip kad La Marquise. Įmonė sukūrė keletą išradimų, tokių kaip 1890 m. vieno cilindro benzininį variklį ir 1893 m. automobilio veleną. Su jų paties pasigamintu garais varomu automobiliu de Dionas laimėjo 1894 m. automobilių lenktynes, kurios driekėsi nuo Paryžiaus iki Ruano, vidutiniškai išvystydamas 17 km/h greitį. Tačiau nebuvo paskelbtas nugalėtoju, nes automobilis neatitiko kai kurių standartų. Po lenktynių de Dionas nusprendė gaminti automobilius su vidaus degimo varikliu. Apie 1900 metus įmonė buvo pagaminusi daugiau kaip 40 000 benzininių variklių, kuriuos naudojo kiti automobilių gamintojai. Įmonė įsigijo keletą smulkesnių gamintojų ir tuo metu buvo stambiausias pasaulyje automobilių gamintojas. Daugiausia buvo pagaminta vieno cilindro Voiturette modelių. 1910 m. kompanija pagamino V8 variklį, turėjusį 35 AG. 1913 m. buvo pagamintas paskutinis vieno cilindro automobilis. Po I pasaulinio karo įmonės gamyba smarkiai krito. 1932 m. įmonė pagamino paskutinį automobilį. Komercinės transporto priemonės dar gamintos iki 1952 m.
iw
https://he.wikipedia.org/wiki/%D7%93%D7%99%D7%94_%D7%90%D7%93%D7%95%D7%9E%D7%94
https://upload.wikimedia…ark_Poing-08.jpg
דיה אדומה
null
דיה אדומה
null
Rotmilan (Milvus milvus) im Wildpark Poing
null
image/jpeg
2,485
1,799
true
true
true
דיה אדומה היא מין עוף דורס ממשפחת הנציים. אורכה של הדיה 60–66 ס"מ, מוטת כנפיה מגיעה ל-1.75–1.95 מטרים ומשקלה 750–1,090 גרם בזכרים ו-950–1,300 גרם בנקבות. הדיה בעלת נוצות אדומות וראש כחלחל עם מקור צהוב קצר. הזנב ארוך ומזכיר מעט זנב סנונית. הדיה דואה על זרמי אוויר חם במשך היום, ואיתו עולה ויכולה לעופף במאמץ מזערי במשך שעות רבות. היא מצויה במערב אירופה ובקצה מרכז אירופה וגם בצפון אפריקה אליה היא נודדת בחורף. הדיה היא ציידת אווירית הניזונה מיצורים קטנים כמו מכרסמים, חדפים, עופות וזוחלים קטנים. היא ניזונה גם מתולעים, דגים ואף מנבלות. אוכלוסיית הדיה נמצאת בירידה בטבע.
דיה אדומה (שם מדעי: Milvus milvus) היא מין עוף דורס ממשפחת הנציים. אורכה של הדיה 60–66 ס"מ, מוטת כנפיה מגיעה ל-1.75–1.95 מטרים ומשקלה 750–1,090 גרם בזכרים ו-950–1,300 גרם בנקבות. הדיה בעלת נוצות אדומות וראש כחלחל עם מקור צהוב קצר. הזנב ארוך ומזכיר מעט זנב סנונית. הדיה דואה על זרמי אוויר חם במשך היום, ואיתו עולה ויכולה לעופף במאמץ מזערי במשך שעות רבות. היא מצויה במערב אירופה ובקצה מרכז אירופה וגם בצפון אפריקה אליה היא נודדת בחורף. הדיה היא ציידת אווירית הניזונה מיצורים קטנים כמו מכרסמים, חדפים, עופות וזוחלים קטנים. היא ניזונה גם מתולעים, דגים ואף מנבלות. אוכלוסיית הדיה נמצאת בירידה בטבע.
vi
https://vi.wikipedia.org/wiki/Linum_tenue
https://upload.wikimedia…lledeAlcudia.jpg
Linum tenue
null
Linum tenue
null
Español: Linum tenue enfoque, Mestanza, Valle de Alcudia, España English: Linum tenue close up, Mestanza, Valle de Alcudia, Spain
null
image/jpeg
2,736
3,648
true
true
true
Linum tenue là một loài thực vật có hoa trong họ Linaceae. Loài này được Desf. mô tả khoa học đầu tiên năm 1798.
Linum tenue là một loài thực vật có hoa trong họ Linaceae. Loài này được Desf. mô tả khoa học đầu tiên năm 1798.
sr
https://sr.wikipedia.org/wiki/%D0%9E%D1%80%D0%B8%D1%98%D0%B0%D0%BA_(%D0%90%D1%82%D0%BB%D0%B0%D0%BD%D1%82%D1%81%D0%BA%D0%B8_%D0%9F%D0%B8%D1%80%D0%B8%D0%BD%D0%B5%D1%98%D0%B8)
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/8/87/Mairie_et_monument_aux_morts_d%27Auriac_%28Pyr%C3%A9n%C3%A9es-Atlantiques%29.JPG
Оријак (Атлантски Пиринеји)
null
Оријак (Атлантски Пиринеји)
null
Français : Mairie et monument aux morts d'Auriac (Pyrénées-Atlantiques)
null
image/jpeg
2,768
3,836
true
true
true
Оријак насеље је и општина у југозападној Француској у региону Аквитанија, у департману Атлантски Пиринеји која припада префектури По. По подацима из 2011. године у општини је живело 245 становника, а густина насељености је износила 46,85 становника/km². Општина се простире на површини од 5 km². Налази се на средњој надморској висини од 242 метара.
Оријак (франц. Auriac) насеље је и општина у југозападној Француској у региону Аквитанија, у департману Атлантски Пиринеји која припада префектури По. По подацима из 2011. године у општини је живело 245 становника, а густина насељености је износила 46,85 становника/km². Општина се простире на површини од 5 km². Налази се на средњој надморској висини од 242 метара (максималној 250 m, а минималној 145 m).
azb
https://azb.wikipedia.org/wiki/%DB%8C%DB%8C%D9%86%D8%A7%D8%AA%D8%B4%D9%88%D9%88%DB%8C%D8%AA%D8%B3%D9%87
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/ab/Znak_jinacovice.jpg
ییناتشوویتسه
null
ییناتشوویتسه
null
Čeština: Obecní znak obce Jinačovice
میلّی نشان Jinačovice
image/jpeg
169
170
true
true
true
ییناتشوویتسه چک اؤلکه‌سینده بیر یاشاییش منطقه‌سی‌دیر. دنیز سوُلاری سَویه‌سیندن ۳۰۵ متر یۇکسک‏لیکده یئر آلیب. سوْن نۆفوس ساییمی اساسيندا ۶۱۹ نفر ایمیش و گونئی موراویا اوستانیندا یئرلشیب. بۆتون چک‌دا اوْلدوغو کیمی، بۇ شهرده آنا دیلی چک دیلی دیر.
ییناتشوویتسه (چک‌جا: Jinačovice) چک اؤلکه‌سینده بیر یاشاییش منطقه‌سی‌دیر. دنیز سوُلاری سَویه‌سیندن ۳۰۵ متر یۇکسک‏لیکده یئر آلیب. سوْن نۆفوس ساییمی اساسيندا ۶۱۹ نفر ایمیش و گونئی موراویا اوستانیندا یئرلشیب. بۆتون چک‌دا اوْلدوغو کیمی، بۇ شهرده آنا دیلی چک دیلی دیر.
sv
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kervo
https://upload.wikimedia…to_vesiallas.jpg
Kervo
null
Kervo
Stadens centrum
English: The Central Park of Kerava, Kerava, Finland. Water theme. Svenska: Kervo Centrala Parken, Kervo. Dammet. Suomi: Keravan Keskuspuisto, Kerava. Vesiallas
null
image/jpeg
2,304
3,456
true
true
true
Kervo är en stad i landskapet Nyland i Finland. Staden är belägen 30 kilometer nordost om Helsingfors. Folkmängden i Kervo stad uppgår till cirka 35 554 invånare och den totala arealen utgörs av 30,79 km². Staden gränsar till Tusby kommun, Sibbo kommun och Vanda stad. Kervo är byggt längs den norrgående huvudbanan och det finns två järnvägsstationer för lokaltåg, Kervo och Savio. Kervo stad ingår i Helsingfors ekonomiska region. Under medeltiden hörde Kervo administrativt till Sibbo socken. Mellan 1643 och 1924 hörde Kervo till Tusby kommun. Vid årsskiftet 1923/1924 bröt sig Kervo ur Tusby kommun och bildade en egen köping. Då Kervo blev köping uppgick folkmängden till 3 000 personer. 1970 omvandlades Kervo till stad. Kervo stads språkliga status är enspråkigt finsk, men var fram till och med 1953 tvåspråkig med finska som majoritetsspråk och svenska som minoritetsspråk. Den ursprungliga finlandssvenska befolkningen i Kervo är sedan flera decennier stabil till antalet och utgör nu i runda tal 400 personer, vilket motsvarar drygt en procent av invånarna.
Kervo (uttalas: [ɕærːvɔ]) (finska: Kerava) är en stad i landskapet Nyland i Finland. Staden är belägen 30 kilometer nordost om Helsingfors. Folkmängden i Kervo stad uppgår till cirka 35 554 invånare och den totala arealen utgörs av 30,79 km². Staden gränsar till Tusby kommun, Sibbo kommun och Vanda stad. Kervo är byggt längs den norrgående huvudbanan och det finns två järnvägsstationer för lokaltåg, Kervo och Savio. Kervo stad ingår i Helsingfors ekonomiska region. Under medeltiden hörde Kervo administrativt till Sibbo socken. Mellan 1643 och 1924 hörde Kervo till Tusby kommun (socken). Vid årsskiftet 1923/1924 bröt sig Kervo ur Tusby kommun och bildade en egen köping. Då Kervo blev köping uppgick folkmängden till 3 000 personer. 1970 omvandlades Kervo till stad. Kervo stads språkliga status är enspråkigt finsk, men var fram till och med 1953 tvåspråkig med finska som majoritetsspråk och svenska som minoritetsspråk. Den ursprungliga finlandssvenska befolkningen i Kervo är sedan flera decennier stabil till antalet och utgör nu i runda tal 400 personer, vilket motsvarar drygt en procent av invånarna.
ru
https://ru.wikipedia.org/wiki/%D0%95%D0%B2%D1%80%D0%B0%D0%B7%D0%B8%D1%8F_(%D1%81%D0%B5%D1%82%D1%8C_%D1%80%D0%B5%D1%81%D1%82%D0%BE%D1%80%D0%B0%D0%BD%D0%BE%D0%B2)
https://upload.wikimedia…s/d/d0/Evraz.jpg
Евразия (сеть ресторанов)
null
Евразия (сеть ресторанов)
Ресторан "Евразия" в Приозерске
Русский: Ресторан "Евразия" в Приозерске This is a photo of a cultural heritage object in Russia, number: 4730753000 This template and pages using it are maintained by the Russian WLM team. Please read the guidelines before making any changes that can affect the monuments database!
null
image/jpeg
1,152
2,048
true
true
true
Евразия — российская сеть ресторанов и суши-баров. Основана в 2001 году. Большая часть ресторанов «Евразия» находится в Санкт-Петербурге. Владелец Алексей Фурсов. В 2008 году сеть объединяла 63 ресторана, а в 2012 год — 164. В ресторанах сети «Евразия» выдержан интерьер с темными стенами, массивной деревянной мебелью, яркими светильниками. В 2014 году, в связи с подорожанием ингредиентов и ухудшением экономической ситуации, сеть свернула деятельность в Москве и закрыла несколько точек в Петербурге. В 2018 году владельцем было анонсировано расширение сети. До 40% меню основано на лососе. В меню представлены японские, европейские и узбекские блюда, в том числе суши, роллы, минари, пицца, чизкейки, шашлыки, плов, манты и блины.
Евразия — российская сеть ресторанов и суши-баров. Основана в 2001 году. Большая часть ресторанов «Евразия» находится в Санкт-Петербурге. Владелец Алексей Фурсов. В 2008 году сеть объединяла 63 ресторана, а в 2012 год — 164. В ресторанах сети «Евразия» выдержан интерьер с темными стенами, массивной деревянной мебелью, яркими светильниками. В 2014 году, в связи с подорожанием ингредиентов и ухудшением экономической ситуации, сеть свернула деятельность в Москве и закрыла несколько точек в Петербурге. В 2018 году владельцем было анонсировано расширение сети. До 40% меню основано на лососе. В меню представлены японские, европейские и узбекские блюда, в том числе суши, роллы, минари, пицца, чизкейки, шашлыки, плов, манты и блины.
zh-TW
https://zh.wikipedia.org/wiki/%E9%A2%B1%E9%A2%A8%E9%9B%B2%E5%A8%9C
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/ad/Rananim_2004_track.png
颱風雲娜
null
颱風雲娜
null
Saffir-Simpson Hurricane ScaleTDTS12345 English: Typhoon Rananim (2004) track. Uses the color scheme from the Saffir-Simpson Hurricane Scale.
颱風路徑圖
image/png
633
1,024
true
true
true
中度颱風蘭寧為2004年太平洋颱風季第十三個被命名的風暴。「蘭寧」一名由密克羅尼西亞提供,原意為楚克語之寒暄詞。 由於蘭寧在台灣、中國大陸造成重大損失,因此「蘭寧」的名字在風季後被除名,由凡那比替代。
中度颱風蘭寧(英語:Typhoon Rananim,國際編號:0413,聯合颱風警報中心:16W,菲律賓大氣地球物理和天文管理局:Karen)為2004年太平洋颱風季第十三個被命名的風暴。「蘭寧」一名由密克羅尼西亞提供,原意為楚克語之寒暄詞。 由於蘭寧在台灣、中國大陸造成重大損失,因此「蘭寧」的名字在風季後被除名,由凡那比替代。
hu
https://hu.wikipedia.org/wiki/Ravensburg
https://upload.wikimedia…arienplatz69.jpg
Ravensburg
Galéria
Ravensburg / Galéria
null
Ravensburg, Marienplatz 69 (Leder Schwartz)
null
image/jpeg
2,921
2,646
true
true
true
Ravensburg város és megye székhely Németországban, Felső-Svábországban, Baden-Württemberg tartományban.
null
ru
https://ru.wikipedia.org/wiki/%D0%91%D0%BE%D1%85%D0%B8%D0%BD%D1%8C%D1%81%D0%BA%D0%B0_%D0%91%D0%B8%D1%81%D1%82%D1%80%D0%B8%D1%86%D0%B0
https://upload.wikimedia…ica_panorama.jpg
Бохиньска Бистрица
Известные уроженцы
Бохиньска Бистрица / Известные уроженцы
null
English: Bohinjska Bistrica, Slovenia.This photograph was taken with a Sony ILCE-5000
null
image/jpeg
3,032
9,855
true
true
true
Бохиньска Бистрица — поселение и община на северо-западе Словении. Административный центр общины Бохинь. Находится в регии Гореньска в исторической области Верхняя Крайна. Расположено на реке Сава-Бохинька в черте национального Триглавского парка в 39 км от аэропорта Любляны. Бохиньска Быстрица является первым горнолыжным курортом в Словении.
Янко Равник (1891—1981) — словенский и югославский композитор, дирижёр, музыкальный педагог, режиссёр, кинопродюсер.
es
https://es.wikipedia.org/wiki/Treyvaux
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/0/0a/Treyvaux-coat_of_arms.svg
Treyvaux
null
Treyvaux
Escudo
null
null
image/svg+xml
763
603
true
true
true
Treyvaux es una comuna suiza del cantón de Friburgo, situada en el distrito de Sarine. Limita al norte con las comunas Arconciel y Senèdes, al este con Le Mouret, al sur con La Roche y Pont-la-Ville, y al oeste con Rossens.
Treyvaux (en alemán Treffels) es una comuna suiza del cantón de Friburgo, situada en el distrito de Sarine. Limita al norte con las comunas Arconciel y Senèdes, al este con Le Mouret, al sur con La Roche y Pont-la-Ville, y al oeste con Rossens.
es
https://es.wikipedia.org/wiki/Josh_Norman
https://upload.wikimedia…_norman_2018.jpg
Josh Norman
null
Josh Norman
Norman con los Redskins.
English: Washington Redskins cornerback, Josh Norman, in a game against the Carolina Panthers on October 14, 2018.
null
image/jpeg
2,768
1,949
true
true
true
Joshua Ricardo "Josh" Norman es un jugador profesional de fútbol americano estadounidense que juega en la posición de cornerback y actualmente milita en los Buffalo Bills de la National Football League.
Joshua Ricardo "Josh" Norman (nacido el 15 de diciembre de 1987) es un jugador profesional de fútbol americano estadounidense que juega en la posición de cornerback y actualmente milita en los Buffalo Bills de la National Football League (NFL).
uk
https://uk.wikipedia.org/wiki/%D0%A7%D0%B5%D1%80%D0%BD%D1%96%D0%B3%D1%96%D0%B2%D1%81%D1%8C%D0%BA%D0%BE-%D0%9F%D0%BE%D0%BB%D1%82%D0%B0%D0%B2%D1%81%D1%8C%D0%BA%D0%B0_%D0%BE%D0%BF%D0%B5%D1%80%D0%B0%D1%86%D1%96%D1%8F
https://upload.wikimedia…/Dayosh_Kiev.jpg
Чернігівсько-Полтавська операція
null
Чернігівсько-Полтавська операція
null
English: Soviet soldiers preparing the rafts to cross the Dnieper (the sign reads "To Kiev!"). The Battle of Dnieper, 1943 Русский: Советские солдаты готовят плоты для форсирования Днепра. Битва за Днепр, 1943 год. Надпись на плакате "Даешь Киев!"
null
image/jpeg
1,168
1,920
true
true
true
Черні́гівсько-Полта́вська опера́ція — стратегічна наступальна операція радянських військ у Другій світовій війні. Перший етап битви за Дніпро. Складалася з узгоджених й взаємозв'язаних за метою, завданнями, місцем і часом фронтових наступальних операцій Центрального фронту СРСР — Чернігівсько-Прип'ятської, Воронезького фронту СРСР — Сумсько-Прилуцької і Степового фронту СРСР — Полтавсько-Кременчуцької, основною метою яких було захоплення Лівобережної України і плацдармів на Дніпрі.
Черні́гівсько-Полта́вська опера́ція (26 серпня — 30 вересня 1943 року) — стратегічна наступальна операція радянських військ у Другій світовій війні. Перший етап битви за Дніпро. Складалася з узгоджених й взаємозв'язаних за метою, завданнями, місцем і часом фронтових наступальних операцій Центрального фронту СРСР — Чернігівсько-Прип'ятської, Воронезького фронту СРСР — Сумсько-Прилуцької і Степового фронту СРСР — Полтавсько-Кременчуцької, основною метою яких було захоплення Лівобережної України і плацдармів на Дніпрі.
de
https://de.wikipedia.org/wiki/Gomphocarpus
https://upload.wikimedia…uticosus_002.JPG
Gomphocarpus
null
Gomphocarpus
null
English: Gomphocarpus fruticosus, Apocyanaceae, Balloon Cotton, Cape Cotton, Duckbush, flower; Botanical Garden KIT, Karlsruhe, Germany. Deutsch: Gomphocarpus fruticosus, Apocyanaceae, Baumwoll-Seidenpflanze, Blüte; Botanischer Garten KIT, Karlsruhe, Deutschland.
Gomphocarpus fruticosus, Blüte
image/jpeg
1,760
1,320
true
true
true
Gomphocarpus ist eine Pflanzengattung in der Unterfamilie der Seidenpflanzengewächse. Das Verbreitungsgebiet umfasst ursprünglich das östliche und südliche Afrika sowie vereinzelte Vorkommen in höher gelegenen Gebieten in Westafrika.
Gomphocarpus ist eine Pflanzengattung in der Unterfamilie der Seidenpflanzengewächse (Asclepiadoideae). Das Verbreitungsgebiet umfasst ursprünglich das östliche und südliche Afrika sowie vereinzelte Vorkommen in höher gelegenen Gebieten in Westafrika.
lv
https://lv.wikipedia.org/wiki/Caunsomai%C5%86u_cilts
https://upload.wikimedia…_SeanMcClean.jpg
Caunsomaiņu cilts
null
Caunsomaiņu cilts
Plankumainais caunsomainis (Dasyurus maculatus)
This is a picture that I took myself using an Olympus C8080W digial camera. It is a spotted quoll taken in Caversham wildlife park north of Perth, WA.
Plankumainais caunsomainis (Dasyurus maculatus)
image/jpeg
1,869
2,460
true
true
true
Caunsomaiņu cilts ir plēsējsomaiņu dzimtas cilts, kas apvieno 22 mūsdienās dzīvojošas sugas un kas tiek iedalītas 10 ģintīs. Lai arī šajā ciltī ir arī maza auguma sugas, tomēr šajā grupā ir ietvertas visas lielā auguma plēsējsomaiņu sugas: caunsomaiņi un velnsomaiņi.
Caunsomaiņu cilts (Dasyurini) ir plēsējsomaiņu dzimtas (Dasyuridae) cilts, kas apvieno 22 mūsdienās dzīvojošas sugas un kas tiek iedalītas 10 ģintīs. Lai arī šajā ciltī ir arī maza auguma sugas, tomēr šajā grupā ir ietvertas visas lielā auguma plēsējsomaiņu sugas: caunsomaiņi un velnsomaiņi.
eu
https://eu.wikipedia.org/wiki/Villeret_(Suitza)
https://upload.wikimedia…dmann%29_026.JPG
Villeret (Suitza)
null
Villeret (Suitza)
null
English: Villeret, canton of Bern, SwitzerlandEsperanto: Villeret, Kantono Berno, SvislandoDeutsch: Villeret, Kanton Bern, Schweiz
null
image/jpeg
2,592
3,872
true
true
true
Villeret Suitzako udalerria da. Berna kantonamenduan dago, Berna kantonamendua barrutian. 2014an 925 biztanle zituen 16.22 eta 16.24 kilometro koadrotan banatuta.
Villeret Suitzako udalerria da. Berna kantonamenduan dago, Berna kantonamendua barrutian. 2014an 925 biztanle zituen 16.22 eta 16.24 kilometro koadrotan banatuta.