Datasets:
folkopinion
/
government-interpellation-qa-swedish

Dataset card Data Studio Files Community
1
question
stringlengths
33
329
answer
stringlengths
0
5.92k
Hur ska folkräkningen genomföras?
Sofie Eriksson har frågat mig hur regeringen definierar begreppet folkräkning, när folkräkningen startar och ska vara genomförd, hur folkräkningen ska genomföras och vad den beräknas kosta. En hög kvalitet i folkbokföringen är en förutsättning för ett välfungerande samhälle, och informationen om vilka som är bosatta i Sverige behöver vara korrekt. Därför är det viktigt att staten stärker kontrollen över folkbokföringen.I budgetpropositionen 2023 presenterades regeringens satsning på en förbättrad folkbokföring genom folkräkning, och Skatteverkets anslag ökades med sammanlagt 500 miljoner kronor till och med 2026.Regeringen agerar brett i frågan om att förbättra folkbokföringen genom folkräkning. Satsningen består av flera åtgärder som tillsammans bidrar till att vi får bättre kunskap om företeelser och risker samt vilka personkretsar som finns och verkar i Sverige med eller utan tillstånd.Skatteverkets riktade kontroller i områden där risken för felaktig folkbokföring bedöms vara stor är en viktig del av denna storskaliga satsning. Skatteverket har redan påbörjat genomförandet genom att öka såväl antalet kontrollbesök som de förebyggande och kunskapshöjande insatserna. Nya regler och verktyg innebär också att Skatteverket ändrar sitt arbetssätt.Den 30 mars 2023 beslutade regeringen dessutom att ge Skatteverket i uppdrag att föreslå metoder för att ta fram en nationell lägesbild och lämna förslag på vilka ytterligare åtgärder som kan ingå i satsningen. Skatteverket ska beskriva hur kontrollen av samordningsnummer kan öka och belysa förutsättningarna för att till exempel införa någon form av folkbokföringsdeklaration.Under genomförandet ska Skatteverket samverka med de statliga myndigheter och övriga aktörer som Skatteverket anser nödvändigt. Exempelvis kan Skatteverket inte utföra arbetet med att ta fram en nationell lägesbild enskilt, utan det måste göras i samarbete med andra. Erfarenhet och informationskällor avseende relevanta personkretsar kan till exempel finnas hos Migrationsverket, som ansvarar för frågor som rör bland annat uppehållstillstånd, arbetstillstånd och återvandring samt hos Polismyndigheten, som bland annat utför inre utlänningskontroll och verkställer beslut om avvisning eller utvisning. Även Statistiska centralbyrån, som ansvarar för befolkningsstatistiken, kan behöva bidra i arbetet. Jag ser fram emot redovisningen av uppdraget som lämnas senast den 4 september 2023. Det blir ett viktigt underlag för planering och genomförande under mandatperioden.
Vad beräknas folkräkningen att kosta?
Sofie Eriksson har frågat mig hur regeringen definierar begreppet folkräkning, när folkräkningen startar och ska vara genomförd, hur folkräkningen ska genomföras och vad den beräknas kosta. En hög kvalitet i folkbokföringen är en förutsättning för ett välfungerande samhälle, och informationen om vilka som är bosatta i Sverige behöver vara korrekt. Därför är det viktigt att staten stärker kontrollen över folkbokföringen.I budgetpropositionen 2023 presenterades regeringens satsning på en förbättrad folkbokföring genom folkräkning, och Skatteverkets anslag ökades med sammanlagt 500 miljoner kronor till och med 2026.Regeringen agerar brett i frågan om att förbättra folkbokföringen genom folkräkning. Satsningen består av flera åtgärder som tillsammans bidrar till att vi får bättre kunskap om företeelser och risker samt vilka personkretsar som finns och verkar i Sverige med eller utan tillstånd.Skatteverkets riktade kontroller i områden där risken för felaktig folkbokföring bedöms vara stor är en viktig del av denna storskaliga satsning. Skatteverket har redan påbörjat genomförandet genom att öka såväl antalet kontrollbesök som de förebyggande och kunskapshöjande insatserna. Nya regler och verktyg innebär också att Skatteverket ändrar sitt arbetssätt.Den 30 mars 2023 beslutade regeringen dessutom att ge Skatteverket i uppdrag att föreslå metoder för att ta fram en nationell lägesbild och lämna förslag på vilka ytterligare åtgärder som kan ingå i satsningen. Skatteverket ska beskriva hur kontrollen av samordningsnummer kan öka och belysa förutsättningarna för att till exempel införa någon form av folkbokföringsdeklaration.Under genomförandet ska Skatteverket samverka med de statliga myndigheter och övriga aktörer som Skatteverket anser nödvändigt. Exempelvis kan Skatteverket inte utföra arbetet med att ta fram en nationell lägesbild enskilt, utan det måste göras i samarbete med andra. Erfarenhet och informationskällor avseende relevanta personkretsar kan till exempel finnas hos Migrationsverket, som ansvarar för frågor som rör bland annat uppehållstillstånd, arbetstillstånd och återvandring samt hos Polismyndigheten, som bland annat utför inre utlänningskontroll och verkställer beslut om avvisning eller utvisning. Även Statistiska centralbyrån, som ansvarar för befolkningsstatistiken, kan behöva bidra i arbetet. Jag ser fram emot redovisningen av uppdraget som lämnas senast den 4 september 2023. Det blir ett viktigt underlag för planering och genomförande under mandatperioden.
Vilka skäl ligger till grund för beslutet om ett tilläggsdirektiv?
Löftet om att ses här igen kommer helt säkert att infrias. Gärna för mig!Jag tycker nog att det under debatten, liksom i direktiven, framkommit varför vi ger dessa tilläggsdirektiv. Jag vet inte hur jag ska kunna förtydliga det ännu mer. Regeringen tycker att tillväxtperspektivet är viktigt och vill därför förtydliga och förstärka det. Det handlar inte om att lite allmänt stärka tillväxten, utan utredningen ska lämna förslag på åtgärder för att minska risken för negativa bieffekter av inkomstutjämningen på tillväxten. Det är ett viktigt förtydligande som visar att regeringen betonar tillväxtperspektivet.Högskatteproblematiken finns som sagt med i Tidöavtalet, och detta är ett sätt att hantera den delen av avtalet. Det är viktigt att vi infriar de löften vi gett i Tidöavtalet. Det handlar om att analysera orsakerna till skillnaderna i skattesatser mellan kommuner och regioner och sedan lämna förslag på åtgärder för att motverka höga och ökande skattesatser i kommuner och regioner. Det ska bli spännande att ta emot dessa förslag.Jag hoppas att kommittén inte kommer att vara lika låst i sin tankeverksamhet som ledamöterna i denna debatt verkar vara. Det skulle vara synd.Avslutningsvis tackar jag ledamöterna för debatten och inte minst Eva Lindh för interpellationen. På återseende i kammaren för nya interpellationsdebatter i nya och nygamla ämnen!Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Avser statsrådet att ta initiativ till att ytterligare klargöra vad som ska utredas och varför?
Löftet om att ses här igen kommer helt säkert att infrias. Gärna för mig!Jag tycker nog att det under debatten, liksom i direktiven, framkommit varför vi ger dessa tilläggsdirektiv. Jag vet inte hur jag ska kunna förtydliga det ännu mer. Regeringen tycker att tillväxtperspektivet är viktigt och vill därför förtydliga och förstärka det. Det handlar inte om att lite allmänt stärka tillväxten, utan utredningen ska lämna förslag på åtgärder för att minska risken för negativa bieffekter av inkomstutjämningen på tillväxten. Det är ett viktigt förtydligande som visar att regeringen betonar tillväxtperspektivet.Högskatteproblematiken finns som sagt med i Tidöavtalet, och detta är ett sätt att hantera den delen av avtalet. Det är viktigt att vi infriar de löften vi gett i Tidöavtalet. Det handlar om att analysera orsakerna till skillnaderna i skattesatser mellan kommuner och regioner och sedan lämna förslag på åtgärder för att motverka höga och ökande skattesatser i kommuner och regioner. Det ska bli spännande att ta emot dessa förslag.Jag hoppas att kommittén inte kommer att vara lika låst i sin tankeverksamhet som ledamöterna i denna debatt verkar vara. Det skulle vara synd.Avslutningsvis tackar jag ledamöterna för debatten och inte minst Eva Lindh för interpellationen. På återseende i kammaren för nya interpellationsdebatter i nya och nygamla ämnen!Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Varför har statsrådet inte verkat för en förlängning av utredningstiden när det redan nu kan bli kort om tid för utredningen att hinna se över hela utjämningssystemet?
Löftet om att ses här igen kommer helt säkert att infrias. Gärna för mig!Jag tycker nog att det under debatten, liksom i direktiven, framkommit varför vi ger dessa tilläggsdirektiv. Jag vet inte hur jag ska kunna förtydliga det ännu mer. Regeringen tycker att tillväxtperspektivet är viktigt och vill därför förtydliga och förstärka det. Det handlar inte om att lite allmänt stärka tillväxten, utan utredningen ska lämna förslag på åtgärder för att minska risken för negativa bieffekter av inkomstutjämningen på tillväxten. Det är ett viktigt förtydligande som visar att regeringen betonar tillväxtperspektivet.Högskatteproblematiken finns som sagt med i Tidöavtalet, och detta är ett sätt att hantera den delen av avtalet. Det är viktigt att vi infriar de löften vi gett i Tidöavtalet. Det handlar om att analysera orsakerna till skillnaderna i skattesatser mellan kommuner och regioner och sedan lämna förslag på åtgärder för att motverka höga och ökande skattesatser i kommuner och regioner. Det ska bli spännande att ta emot dessa förslag.Jag hoppas att kommittén inte kommer att vara lika låst i sin tankeverksamhet som ledamöterna i denna debatt verkar vara. Det skulle vara synd.Avslutningsvis tackar jag ledamöterna för debatten och inte minst Eva Lindh för interpellationen. På återseende i kammaren för nya interpellationsdebatter i nya och nygamla ämnen!Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Vilka skäl ligger till grund för beslutet om ett tilläggsdirektiv?
Jag ber statsrådet ägna sina sista två minuter till att förtydliga vad man menar med tilläggen och vad skälet är till tilläggsdirektiven, som riktar in sig på något men lämnar det vi tycker är viktigt, det vill säga utveckling och likvärdig välfärd i hela Sverige, därhän?Regeringen riktar in sig på ett av tre områden riksdagen gemensamt fattade beslut om, vilka var tillväxt, utveckling och likvärdig service. Nu säger regeringen att frågan om tillväxt är avgörande.Riksrevisionen säger något om tillväxt som regeringen kanske inte har ägnat så mycket tid åt - men statsrådet får gärna rätta mig om jag har fel. Riksrevisionen påpekar att det finns en aspekt när det gäller tillväxt som inte har granskats och därför inte kommit fram. Det är att en lägre grad av utjämning skulle innebära ökade inkomstskillnader mellan kommunerna och att sådana skillnader i sig kan ha betydelse för tillväxten. Stora skillnader påverkar alltså tillväxtmöjligheten.Socialdemokraterna kommer att fortsätta att vara välfärdens förkämpar. Vi vill inte begränsa möjligheterna för kommuner och regioner att stå upp för och ansvara för en god välfärd för alla invånare i hela Sverige. Jag kommer att fortsätta att kämpa för detta, inte bara i utredningen utan i hela mitt uppdrag som politiker, och jag vet att mina socialdemokratiska kollegor kommer att göra detsamma. Så vi kanske ses här igen, statsrådet.
Avser statsrådet att ta initiativ till att ytterligare klargöra vad som ska utredas och varför?
Jag ber statsrådet ägna sina sista två minuter till att förtydliga vad man menar med tilläggen och vad skälet är till tilläggsdirektiven, som riktar in sig på något men lämnar det vi tycker är viktigt, det vill säga utveckling och likvärdig välfärd i hela Sverige, därhän?Regeringen riktar in sig på ett av tre områden riksdagen gemensamt fattade beslut om, vilka var tillväxt, utveckling och likvärdig service. Nu säger regeringen att frågan om tillväxt är avgörande.Riksrevisionen säger något om tillväxt som regeringen kanske inte har ägnat så mycket tid åt - men statsrådet får gärna rätta mig om jag har fel. Riksrevisionen påpekar att det finns en aspekt när det gäller tillväxt som inte har granskats och därför inte kommit fram. Det är att en lägre grad av utjämning skulle innebära ökade inkomstskillnader mellan kommunerna och att sådana skillnader i sig kan ha betydelse för tillväxten. Stora skillnader påverkar alltså tillväxtmöjligheten.Socialdemokraterna kommer att fortsätta att vara välfärdens förkämpar. Vi vill inte begränsa möjligheterna för kommuner och regioner att stå upp för och ansvara för en god välfärd för alla invånare i hela Sverige. Jag kommer att fortsätta att kämpa för detta, inte bara i utredningen utan i hela mitt uppdrag som politiker, och jag vet att mina socialdemokratiska kollegor kommer att göra detsamma. Så vi kanske ses här igen, statsrådet.
Varför har statsrådet inte verkat för en förlängning av utredningstiden när det redan nu kan bli kort om tid för utredningen att hinna se över hela utjämningssystemet?
Jag ber statsrådet ägna sina sista två minuter till att förtydliga vad man menar med tilläggen och vad skälet är till tilläggsdirektiven, som riktar in sig på något men lämnar det vi tycker är viktigt, det vill säga utveckling och likvärdig välfärd i hela Sverige, därhän?Regeringen riktar in sig på ett av tre områden riksdagen gemensamt fattade beslut om, vilka var tillväxt, utveckling och likvärdig service. Nu säger regeringen att frågan om tillväxt är avgörande.Riksrevisionen säger något om tillväxt som regeringen kanske inte har ägnat så mycket tid åt - men statsrådet får gärna rätta mig om jag har fel. Riksrevisionen påpekar att det finns en aspekt när det gäller tillväxt som inte har granskats och därför inte kommit fram. Det är att en lägre grad av utjämning skulle innebära ökade inkomstskillnader mellan kommunerna och att sådana skillnader i sig kan ha betydelse för tillväxten. Stora skillnader påverkar alltså tillväxtmöjligheten.Socialdemokraterna kommer att fortsätta att vara välfärdens förkämpar. Vi vill inte begränsa möjligheterna för kommuner och regioner att stå upp för och ansvara för en god välfärd för alla invånare i hela Sverige. Jag kommer att fortsätta att kämpa för detta, inte bara i utredningen utan i hela mitt uppdrag som politiker, och jag vet att mina socialdemokratiska kollegor kommer att göra detsamma. Så vi kanske ses här igen, statsrådet.
Vilka skäl ligger till grund för beslutet om ett tilläggsdirektiv?
Det var faktiskt en häpnadsväckande avslutning från Niklas Karlsson som jag tycker är oseriös.Dessa 6 miljarder i generella statsbidrag som skiljer regeringens budget från Socialdemokraternas budget handlar om några promille jämfört med helheten som kommunsektorn får in i skatteintäkter och avgifter och riktade och generella statsbidrag. Att påstå att det är det som är skillnaden, att det är det som avgör om man vill ha en generell välfärd eller inte och om man vill ha en utvecklad välfärd eller inte, är inte seriöst. Det kan inte vara en enda seriös bedömare som tror på detta. Om SKR var här skulle de skratta åt ett sådant påstående. Jag tror att varenda ekonom skulle skratta åt det.Det stämmer helt enkelt inte att de miljarderna är skillnaden mellan om vi vill ha en god och generell välfärd för alla och om vi vill ha en raserad välfärd. Det stämmer helt enkelt inte. 6 miljarder kronor är pengar, absolut, men jag jämför med det stora hela. En tiondels skillnad på reporäntan gör mer än 6 miljarder kronor. Några tiondelar i inflationen kan göra mer än 6 miljarder kronor. Antalet arbetade timmar tror jag skulle behöva öka ganska lite för att kompensera för dessa 6 miljarder.Jag vill att vi sätter detta i ett lite större perspektiv så att vi inte tror att välfärden hänger på om man ger 152 miljarder i generella statsbidrag eller 158 miljarder. Vi måste vidga och bredda debatten därifrån.Eva Lindh frågade mig vilka kommuner jag pratar om när det gäller tillväxtfrämjande åtgärder. Jag talar om alla kommuner. Det insinueras här att jag bara talar om storstadskommuner runt Stockholm. Så är det absolut inte; jag talar om alla kommuner, och jag hoppas verkligen att skatteutjämningskommittén har alla kommuner i sikte när det gäller tillväxtfrämjande åtgärder och att vi inte får ett system som hämmar tillväxt.Det sägs vidare att regeringen skulle förespråka ett skattehöjningsförbud, men det finns över huvud taget inga sådana uttalanden. I Tidöavtalet talas det om en högskatteproblematik, och det måste vi ändå inse finns, inte minst i många delar av inlandet och norra Sverige. Där har man betydligt högre skatter än genomsnittet men har ändå svårt att leverera bra välfärdstjänster. Detta ska nu skatteutjämningskommittén analysera, och sedan ska man komma med förslag på hur man kan undvika att skatteklyftan ökar ännu mer i vårt avlånga land. Detta innebär inte att regeringen låser sig vid någon bestämd modell.Vilket parti som har förhandlat fram just den formuleringen har jag ingen aning om, för jag var inte med och förhandlade fram Tidöavtalet. Till skillnad från i en del andra förhandlingar läckte det väldigt lite från Tidöförhandlingarna, vilket jag tycker var bra. Det innebär också att även jag som statsråd vet väldigt lite om historien bakom varje formulering och mening.Det sägs att det är uppenbart att regeringen har ett skattetak. Nej, det är inte uppenbart. Jag vet inte vem det är uppenbart för - inte för mig i alla fall.Utredningen ska vara förutsättningslös. Regeringen ser att det finns en problematik med höga skatter i flera kommuner, och det ska analyseras för att se vad man kan göra för att undvika att dessa kommuner behöver höja skatterna ytterligare framöver.
Avser statsrådet att ta initiativ till att ytterligare klargöra vad som ska utredas och varför?
Det var faktiskt en häpnadsväckande avslutning från Niklas Karlsson som jag tycker är oseriös.Dessa 6 miljarder i generella statsbidrag som skiljer regeringens budget från Socialdemokraternas budget handlar om några promille jämfört med helheten som kommunsektorn får in i skatteintäkter och avgifter och riktade och generella statsbidrag. Att påstå att det är det som är skillnaden, att det är det som avgör om man vill ha en generell välfärd eller inte och om man vill ha en utvecklad välfärd eller inte, är inte seriöst. Det kan inte vara en enda seriös bedömare som tror på detta. Om SKR var här skulle de skratta åt ett sådant påstående. Jag tror att varenda ekonom skulle skratta åt det.Det stämmer helt enkelt inte att de miljarderna är skillnaden mellan om vi vill ha en god och generell välfärd för alla och om vi vill ha en raserad välfärd. Det stämmer helt enkelt inte. 6 miljarder kronor är pengar, absolut, men jag jämför med det stora hela. En tiondels skillnad på reporäntan gör mer än 6 miljarder kronor. Några tiondelar i inflationen kan göra mer än 6 miljarder kronor. Antalet arbetade timmar tror jag skulle behöva öka ganska lite för att kompensera för dessa 6 miljarder.Jag vill att vi sätter detta i ett lite större perspektiv så att vi inte tror att välfärden hänger på om man ger 152 miljarder i generella statsbidrag eller 158 miljarder. Vi måste vidga och bredda debatten därifrån.Eva Lindh frågade mig vilka kommuner jag pratar om när det gäller tillväxtfrämjande åtgärder. Jag talar om alla kommuner. Det insinueras här att jag bara talar om storstadskommuner runt Stockholm. Så är det absolut inte; jag talar om alla kommuner, och jag hoppas verkligen att skatteutjämningskommittén har alla kommuner i sikte när det gäller tillväxtfrämjande åtgärder och att vi inte får ett system som hämmar tillväxt.Det sägs vidare att regeringen skulle förespråka ett skattehöjningsförbud, men det finns över huvud taget inga sådana uttalanden. I Tidöavtalet talas det om en högskatteproblematik, och det måste vi ändå inse finns, inte minst i många delar av inlandet och norra Sverige. Där har man betydligt högre skatter än genomsnittet men har ändå svårt att leverera bra välfärdstjänster. Detta ska nu skatteutjämningskommittén analysera, och sedan ska man komma med förslag på hur man kan undvika att skatteklyftan ökar ännu mer i vårt avlånga land. Detta innebär inte att regeringen låser sig vid någon bestämd modell.Vilket parti som har förhandlat fram just den formuleringen har jag ingen aning om, för jag var inte med och förhandlade fram Tidöavtalet. Till skillnad från i en del andra förhandlingar läckte det väldigt lite från Tidöförhandlingarna, vilket jag tycker var bra. Det innebär också att även jag som statsråd vet väldigt lite om historien bakom varje formulering och mening.Det sägs att det är uppenbart att regeringen har ett skattetak. Nej, det är inte uppenbart. Jag vet inte vem det är uppenbart för - inte för mig i alla fall.Utredningen ska vara förutsättningslös. Regeringen ser att det finns en problematik med höga skatter i flera kommuner, och det ska analyseras för att se vad man kan göra för att undvika att dessa kommuner behöver höja skatterna ytterligare framöver.
Varför har statsrådet inte verkat för en förlängning av utredningstiden när det redan nu kan bli kort om tid för utredningen att hinna se över hela utjämningssystemet?
Det var faktiskt en häpnadsväckande avslutning från Niklas Karlsson som jag tycker är oseriös.Dessa 6 miljarder i generella statsbidrag som skiljer regeringens budget från Socialdemokraternas budget handlar om några promille jämfört med helheten som kommunsektorn får in i skatteintäkter och avgifter och riktade och generella statsbidrag. Att påstå att det är det som är skillnaden, att det är det som avgör om man vill ha en generell välfärd eller inte och om man vill ha en utvecklad välfärd eller inte, är inte seriöst. Det kan inte vara en enda seriös bedömare som tror på detta. Om SKR var här skulle de skratta åt ett sådant påstående. Jag tror att varenda ekonom skulle skratta åt det.Det stämmer helt enkelt inte att de miljarderna är skillnaden mellan om vi vill ha en god och generell välfärd för alla och om vi vill ha en raserad välfärd. Det stämmer helt enkelt inte. 6 miljarder kronor är pengar, absolut, men jag jämför med det stora hela. En tiondels skillnad på reporäntan gör mer än 6 miljarder kronor. Några tiondelar i inflationen kan göra mer än 6 miljarder kronor. Antalet arbetade timmar tror jag skulle behöva öka ganska lite för att kompensera för dessa 6 miljarder.Jag vill att vi sätter detta i ett lite större perspektiv så att vi inte tror att välfärden hänger på om man ger 152 miljarder i generella statsbidrag eller 158 miljarder. Vi måste vidga och bredda debatten därifrån.Eva Lindh frågade mig vilka kommuner jag pratar om när det gäller tillväxtfrämjande åtgärder. Jag talar om alla kommuner. Det insinueras här att jag bara talar om storstadskommuner runt Stockholm. Så är det absolut inte; jag talar om alla kommuner, och jag hoppas verkligen att skatteutjämningskommittén har alla kommuner i sikte när det gäller tillväxtfrämjande åtgärder och att vi inte får ett system som hämmar tillväxt.Det sägs vidare att regeringen skulle förespråka ett skattehöjningsförbud, men det finns över huvud taget inga sådana uttalanden. I Tidöavtalet talas det om en högskatteproblematik, och det måste vi ändå inse finns, inte minst i många delar av inlandet och norra Sverige. Där har man betydligt högre skatter än genomsnittet men har ändå svårt att leverera bra välfärdstjänster. Detta ska nu skatteutjämningskommittén analysera, och sedan ska man komma med förslag på hur man kan undvika att skatteklyftan ökar ännu mer i vårt avlånga land. Detta innebär inte att regeringen låser sig vid någon bestämd modell.Vilket parti som har förhandlat fram just den formuleringen har jag ingen aning om, för jag var inte med och förhandlade fram Tidöavtalet. Till skillnad från i en del andra förhandlingar läckte det väldigt lite från Tidöförhandlingarna, vilket jag tycker var bra. Det innebär också att även jag som statsråd vet väldigt lite om historien bakom varje formulering och mening.Det sägs att det är uppenbart att regeringen har ett skattetak. Nej, det är inte uppenbart. Jag vet inte vem det är uppenbart för - inte för mig i alla fall.Utredningen ska vara förutsättningslös. Regeringen ser att det finns en problematik med höga skatter i flera kommuner, och det ska analyseras för att se vad man kan göra för att undvika att dessa kommuner behöver höja skatterna ytterligare framöver.
Vilka skäl ligger till grund för beslutet om ett tilläggsdirektiv?
Det är gott och väl att vi försöker vidga debatten och föra långsiktiga resonemang om välfärdens långsiktiga åtaganden och hur vi ska stärka kommun- och regionsektorns robusthet både finansiellt och när det gäller personal- och kompetensförsörjning. Men dagens debatt handlar också om något mycket mer angeläget och mycket mer akut. Det handlar om det som kommunsektorn står i just i dag, och det undviker statsrådet att resonera kring.Skälen till det kan man naturligtvis bara spekulera om. Men om det nu är så att regeringen har ambitionen att ge sig i kast med kommunsektorns högskatteproblematik, att det skiljer sex sju kronor mellan den kommun som har högst skatteuttag och den som har lägst skatteuttag, kan ju inte åtgärden vara att förbjuda kommuner att höja skatten om man inte samtidigt är beredd att ta ansvar från statens sida.Det vi nu ser är att regeringen håller igen med ena handen. Ytterligare anslag behövs inte, för den där spottstyvern mår kommunerna ändå inte bra av. De borde klara sig ändå, för det är så lite pengar. Å andra sidan säger man att kommunerna inte ska ha någon möjlighet att ta eget ansvar. Man ska begränsa deras möjlighet till eget skatteuttag.I tidigare inlägg har jag varit lite resonerande och bett statsrådet att lägga ut texten om hur regeringen tänker. Nu vill jag spetsa till det och göra ett påstående.Jag påstår att det vi nu ser är ett systemskifte - ett systemskifte där välfärden inte längre ska vara gemensam, där vi ska privatisera, där vi ska minska de gemensamma angelägenheterna och där välfärden ska vara individuella åtaganden. Här går skiljelinjen i svensk politik mellan höger och vänster och mellan socialdemokratin och den borgerliga regeringen.(Applåder)
Avser statsrådet att ta initiativ till att ytterligare klargöra vad som ska utredas och varför?
Det är gott och väl att vi försöker vidga debatten och föra långsiktiga resonemang om välfärdens långsiktiga åtaganden och hur vi ska stärka kommun- och regionsektorns robusthet både finansiellt och när det gäller personal- och kompetensförsörjning. Men dagens debatt handlar också om något mycket mer angeläget och mycket mer akut. Det handlar om det som kommunsektorn står i just i dag, och det undviker statsrådet att resonera kring.Skälen till det kan man naturligtvis bara spekulera om. Men om det nu är så att regeringen har ambitionen att ge sig i kast med kommunsektorns högskatteproblematik, att det skiljer sex sju kronor mellan den kommun som har högst skatteuttag och den som har lägst skatteuttag, kan ju inte åtgärden vara att förbjuda kommuner att höja skatten om man inte samtidigt är beredd att ta ansvar från statens sida.Det vi nu ser är att regeringen håller igen med ena handen. Ytterligare anslag behövs inte, för den där spottstyvern mår kommunerna ändå inte bra av. De borde klara sig ändå, för det är så lite pengar. Å andra sidan säger man att kommunerna inte ska ha någon möjlighet att ta eget ansvar. Man ska begränsa deras möjlighet till eget skatteuttag.I tidigare inlägg har jag varit lite resonerande och bett statsrådet att lägga ut texten om hur regeringen tänker. Nu vill jag spetsa till det och göra ett påstående.Jag påstår att det vi nu ser är ett systemskifte - ett systemskifte där välfärden inte längre ska vara gemensam, där vi ska privatisera, där vi ska minska de gemensamma angelägenheterna och där välfärden ska vara individuella åtaganden. Här går skiljelinjen i svensk politik mellan höger och vänster och mellan socialdemokratin och den borgerliga regeringen.(Applåder)
Varför har statsrådet inte verkat för en förlängning av utredningstiden när det redan nu kan bli kort om tid för utredningen att hinna se över hela utjämningssystemet?
Det är gott och väl att vi försöker vidga debatten och föra långsiktiga resonemang om välfärdens långsiktiga åtaganden och hur vi ska stärka kommun- och regionsektorns robusthet både finansiellt och när det gäller personal- och kompetensförsörjning. Men dagens debatt handlar också om något mycket mer angeläget och mycket mer akut. Det handlar om det som kommunsektorn står i just i dag, och det undviker statsrådet att resonera kring.Skälen till det kan man naturligtvis bara spekulera om. Men om det nu är så att regeringen har ambitionen att ge sig i kast med kommunsektorns högskatteproblematik, att det skiljer sex sju kronor mellan den kommun som har högst skatteuttag och den som har lägst skatteuttag, kan ju inte åtgärden vara att förbjuda kommuner att höja skatten om man inte samtidigt är beredd att ta ansvar från statens sida.Det vi nu ser är att regeringen håller igen med ena handen. Ytterligare anslag behövs inte, för den där spottstyvern mår kommunerna ändå inte bra av. De borde klara sig ändå, för det är så lite pengar. Å andra sidan säger man att kommunerna inte ska ha någon möjlighet att ta eget ansvar. Man ska begränsa deras möjlighet till eget skatteuttag.I tidigare inlägg har jag varit lite resonerande och bett statsrådet att lägga ut texten om hur regeringen tänker. Nu vill jag spetsa till det och göra ett påstående.Jag påstår att det vi nu ser är ett systemskifte - ett systemskifte där välfärden inte längre ska vara gemensam, där vi ska privatisera, där vi ska minska de gemensamma angelägenheterna och där välfärden ska vara individuella åtaganden. Här går skiljelinjen i svensk politik mellan höger och vänster och mellan socialdemokratin och den borgerliga regeringen.(Applåder)
Vilka skäl ligger till grund för beslutet om ett tilläggsdirektiv?
När statsrådet börjar prata om att det finns kommuner som har höga skatter tänker jag att det finns en anledning till att kommuner och regioner har höga skatter.En anledning är att man inte har lika strukturella förutsättningar, som det brukar kallas. Det ser helt enkelt olika ut i vårt avlånga land.En annan anledning till att kommuner har tvingats höja skatter är att både nuvarande regering och tidigare borgerliga regeringar resonerar precis så som statsrådet gör: 6 miljarder mer eller mindre till kommun- och regionsektorn har marginell betydelse. Det spelar ingen roll.Om man dessutom ovanpå det lägger de skattesänkningar som har genomförts de senaste 10-15 åren är det klart att det urholkar den gemensamma välfärdens resurser på statlig nivå, vilket gör att staten inte kan skjuta till de här medlen. Därför tvingas kommuner och regioner att höja skatten.Det är därför det ser ut som det gör, och ur det perspektivet är det förvånande att regeringen nu är så intresserad av att sätta ett skattetak. Jag kan inte tolka det på något annat sätt.Det var också i det sammanhanget som statsrådet första gången under hela den här debatten hänvisade till Tidöavtalet och att det finns med en sådan överenskommelse där. Då blir man inte annat än lite nyfiken på vilket av de partier som kommit överens om Tidöavtalet som har drivit just den frågan.Jag tänker inte avkräva statsrådet ett svar på min fråga. Men den hänger där fortfarande, och jag tror att Kommunsverige med intresse ser fram emot vad den här utredningen kommer fram till. Det är uppenbart att ett skattetak är regeringens prioritering och att det är det man vill se.
Avser statsrådet att ta initiativ till att ytterligare klargöra vad som ska utredas och varför?
När statsrådet börjar prata om att det finns kommuner som har höga skatter tänker jag att det finns en anledning till att kommuner och regioner har höga skatter.En anledning är att man inte har lika strukturella förutsättningar, som det brukar kallas. Det ser helt enkelt olika ut i vårt avlånga land.En annan anledning till att kommuner har tvingats höja skatter är att både nuvarande regering och tidigare borgerliga regeringar resonerar precis så som statsrådet gör: 6 miljarder mer eller mindre till kommun- och regionsektorn har marginell betydelse. Det spelar ingen roll.Om man dessutom ovanpå det lägger de skattesänkningar som har genomförts de senaste 10-15 åren är det klart att det urholkar den gemensamma välfärdens resurser på statlig nivå, vilket gör att staten inte kan skjuta till de här medlen. Därför tvingas kommuner och regioner att höja skatten.Det är därför det ser ut som det gör, och ur det perspektivet är det förvånande att regeringen nu är så intresserad av att sätta ett skattetak. Jag kan inte tolka det på något annat sätt.Det var också i det sammanhanget som statsrådet första gången under hela den här debatten hänvisade till Tidöavtalet och att det finns med en sådan överenskommelse där. Då blir man inte annat än lite nyfiken på vilket av de partier som kommit överens om Tidöavtalet som har drivit just den frågan.Jag tänker inte avkräva statsrådet ett svar på min fråga. Men den hänger där fortfarande, och jag tror att Kommunsverige med intresse ser fram emot vad den här utredningen kommer fram till. Det är uppenbart att ett skattetak är regeringens prioritering och att det är det man vill se.
Varför har statsrådet inte verkat för en förlängning av utredningstiden när det redan nu kan bli kort om tid för utredningen att hinna se över hela utjämningssystemet?
När statsrådet börjar prata om att det finns kommuner som har höga skatter tänker jag att det finns en anledning till att kommuner och regioner har höga skatter.En anledning är att man inte har lika strukturella förutsättningar, som det brukar kallas. Det ser helt enkelt olika ut i vårt avlånga land.En annan anledning till att kommuner har tvingats höja skatter är att både nuvarande regering och tidigare borgerliga regeringar resonerar precis så som statsrådet gör: 6 miljarder mer eller mindre till kommun- och regionsektorn har marginell betydelse. Det spelar ingen roll.Om man dessutom ovanpå det lägger de skattesänkningar som har genomförts de senaste 10-15 åren är det klart att det urholkar den gemensamma välfärdens resurser på statlig nivå, vilket gör att staten inte kan skjuta till de här medlen. Därför tvingas kommuner och regioner att höja skatten.Det är därför det ser ut som det gör, och ur det perspektivet är det förvånande att regeringen nu är så intresserad av att sätta ett skattetak. Jag kan inte tolka det på något annat sätt.Det var också i det sammanhanget som statsrådet första gången under hela den här debatten hänvisade till Tidöavtalet och att det finns med en sådan överenskommelse där. Då blir man inte annat än lite nyfiken på vilket av de partier som kommit överens om Tidöavtalet som har drivit just den frågan.Jag tänker inte avkräva statsrådet ett svar på min fråga. Men den hänger där fortfarande, och jag tror att Kommunsverige med intresse ser fram emot vad den här utredningen kommer fram till. Det är uppenbart att ett skattetak är regeringens prioritering och att det är det man vill se.
Vilka skäl ligger till grund för beslutet om ett tilläggsdirektiv?
Jag tycker att det är ovärdigt att säga det civilminister Slottner säger. Han menar att 6 miljarder i ökade resurser till välfärden har en marginell effekt. Det är lite hånfullt mot de kommuner som nu måste dra in, säga upp personal, som har skolor som påverkas, där äldreomsorgen inte kan ge den omsorg som äldre behöver. Jag blir upprörd - därför att vi alla borde värna den välfärd som finns i Sverige, som är så viktig för oss alla. Att då säga att 6 miljarder mer, som vi socialdemokrater föreslår i vår budget, skulle ha en marginell effekt är upprörande.Sedan säger statsrådet att inflationen spelar en större roll. Det är klart att den spelar en roll. Det är just därför som behovet av att ge mer resurser till kommuner och regioner blir ytterligare angeläget. Förutom att kommuner och regioner får otillräckligt med resurser i dagsläget innebär också höjda räntor, högre hyror och inflation som ökar kostnaderna i välfärden att resurserna behövs ännu mer. Det är ovärdigt.Men nu ska vi gå in på det vi ska debattera om de tilläggsdirektiv som regeringen har skickat med. Jag börjar med frågan om att kunna höja skatten.En del kommuner har så svåra förutsättningar för välfärden att de måste höja skatten därför att vi inte har likvärdiga förutsättningar för kommuner och regioner i detta land, i Sverige. Det är inte ett lätt beslut för någon kommun- eller regionpolitiker. Men de kan göra det om de känner att de måste och behöver det. Det är just det här det lokala självstyret handlar om. Man har inte bara ansvar för formerna och ansvar för välfärden, utan man har också ansvar för pengarna in. Om man inte klarar välfärden har man möjligheten att höja skatten. Det är också ett självstyre som behövs.Jag har nog aldrig gjort detta förut, men jag ska citera en person. Det är statsrådets chef, Moderaternas partiledare Ulf Kristersson, som i en intervju sa att "i grunden handlar det om kommunalt självstyre, där kommuner bestämmer sin kommunalskatt. Så tror jag i grunden att det ska vara." För en gångs skull håller jag med Ulf Kristersson.Den andra frågan handlar om tillväxthämmande. Det handlar om att en del i utjämningssystemet - eventuellt, enligt en teori - kan tänkas hindra kommuner som har mycket bättre förutsättningar än andra kommuner från att göra vad de kan för att öka tillväxten i kommunerna. Det här är en teori. Det har tittats på väldigt många gånger, och ingen har någonsin hittat något som säger att det är på det viset. Riksrevisionen har gjort det. Några andra har gjort det. Utredningen gör det.Ändå går regeringen före och säger att just det här är något väldigt viktigt. Men jag ser inte att det handlar om några pengar till exempelvis de kommuner i norra Sverige som växer just nu och som har stora kostnader för att bygga ut. Jag tror inte att det handlar om de kommunerna, men det är just det jag skulle önska svar på. Vilka kommuner och vilken tillväxt pratar vi om, statsrådet?
Avser statsrådet att ta initiativ till att ytterligare klargöra vad som ska utredas och varför?
Jag tycker att det är ovärdigt att säga det civilminister Slottner säger. Han menar att 6 miljarder i ökade resurser till välfärden har en marginell effekt. Det är lite hånfullt mot de kommuner som nu måste dra in, säga upp personal, som har skolor som påverkas, där äldreomsorgen inte kan ge den omsorg som äldre behöver. Jag blir upprörd - därför att vi alla borde värna den välfärd som finns i Sverige, som är så viktig för oss alla. Att då säga att 6 miljarder mer, som vi socialdemokrater föreslår i vår budget, skulle ha en marginell effekt är upprörande.Sedan säger statsrådet att inflationen spelar en större roll. Det är klart att den spelar en roll. Det är just därför som behovet av att ge mer resurser till kommuner och regioner blir ytterligare angeläget. Förutom att kommuner och regioner får otillräckligt med resurser i dagsläget innebär också höjda räntor, högre hyror och inflation som ökar kostnaderna i välfärden att resurserna behövs ännu mer. Det är ovärdigt.Men nu ska vi gå in på det vi ska debattera om de tilläggsdirektiv som regeringen har skickat med. Jag börjar med frågan om att kunna höja skatten.En del kommuner har så svåra förutsättningar för välfärden att de måste höja skatten därför att vi inte har likvärdiga förutsättningar för kommuner och regioner i detta land, i Sverige. Det är inte ett lätt beslut för någon kommun- eller regionpolitiker. Men de kan göra det om de känner att de måste och behöver det. Det är just det här det lokala självstyret handlar om. Man har inte bara ansvar för formerna och ansvar för välfärden, utan man har också ansvar för pengarna in. Om man inte klarar välfärden har man möjligheten att höja skatten. Det är också ett självstyre som behövs.Jag har nog aldrig gjort detta förut, men jag ska citera en person. Det är statsrådets chef, Moderaternas partiledare Ulf Kristersson, som i en intervju sa att "i grunden handlar det om kommunalt självstyre, där kommuner bestämmer sin kommunalskatt. Så tror jag i grunden att det ska vara." För en gångs skull håller jag med Ulf Kristersson.Den andra frågan handlar om tillväxthämmande. Det handlar om att en del i utjämningssystemet - eventuellt, enligt en teori - kan tänkas hindra kommuner som har mycket bättre förutsättningar än andra kommuner från att göra vad de kan för att öka tillväxten i kommunerna. Det här är en teori. Det har tittats på väldigt många gånger, och ingen har någonsin hittat något som säger att det är på det viset. Riksrevisionen har gjort det. Några andra har gjort det. Utredningen gör det.Ändå går regeringen före och säger att just det här är något väldigt viktigt. Men jag ser inte att det handlar om några pengar till exempelvis de kommuner i norra Sverige som växer just nu och som har stora kostnader för att bygga ut. Jag tror inte att det handlar om de kommunerna, men det är just det jag skulle önska svar på. Vilka kommuner och vilken tillväxt pratar vi om, statsrådet?
Varför har statsrådet inte verkat för en förlängning av utredningstiden när det redan nu kan bli kort om tid för utredningen att hinna se över hela utjämningssystemet?
Jag tycker att det är ovärdigt att säga det civilminister Slottner säger. Han menar att 6 miljarder i ökade resurser till välfärden har en marginell effekt. Det är lite hånfullt mot de kommuner som nu måste dra in, säga upp personal, som har skolor som påverkas, där äldreomsorgen inte kan ge den omsorg som äldre behöver. Jag blir upprörd - därför att vi alla borde värna den välfärd som finns i Sverige, som är så viktig för oss alla. Att då säga att 6 miljarder mer, som vi socialdemokrater föreslår i vår budget, skulle ha en marginell effekt är upprörande.Sedan säger statsrådet att inflationen spelar en större roll. Det är klart att den spelar en roll. Det är just därför som behovet av att ge mer resurser till kommuner och regioner blir ytterligare angeläget. Förutom att kommuner och regioner får otillräckligt med resurser i dagsläget innebär också höjda räntor, högre hyror och inflation som ökar kostnaderna i välfärden att resurserna behövs ännu mer. Det är ovärdigt.Men nu ska vi gå in på det vi ska debattera om de tilläggsdirektiv som regeringen har skickat med. Jag börjar med frågan om att kunna höja skatten.En del kommuner har så svåra förutsättningar för välfärden att de måste höja skatten därför att vi inte har likvärdiga förutsättningar för kommuner och regioner i detta land, i Sverige. Det är inte ett lätt beslut för någon kommun- eller regionpolitiker. Men de kan göra det om de känner att de måste och behöver det. Det är just det här det lokala självstyret handlar om. Man har inte bara ansvar för formerna och ansvar för välfärden, utan man har också ansvar för pengarna in. Om man inte klarar välfärden har man möjligheten att höja skatten. Det är också ett självstyre som behövs.Jag har nog aldrig gjort detta förut, men jag ska citera en person. Det är statsrådets chef, Moderaternas partiledare Ulf Kristersson, som i en intervju sa att "i grunden handlar det om kommunalt självstyre, där kommuner bestämmer sin kommunalskatt. Så tror jag i grunden att det ska vara." För en gångs skull håller jag med Ulf Kristersson.Den andra frågan handlar om tillväxthämmande. Det handlar om att en del i utjämningssystemet - eventuellt, enligt en teori - kan tänkas hindra kommuner som har mycket bättre förutsättningar än andra kommuner från att göra vad de kan för att öka tillväxten i kommunerna. Det här är en teori. Det har tittats på väldigt många gånger, och ingen har någonsin hittat något som säger att det är på det viset. Riksrevisionen har gjort det. Några andra har gjort det. Utredningen gör det.Ändå går regeringen före och säger att just det här är något väldigt viktigt. Men jag ser inte att det handlar om några pengar till exempelvis de kommuner i norra Sverige som växer just nu och som har stora kostnader för att bygga ut. Jag tror inte att det handlar om de kommunerna, men det är just det jag skulle önska svar på. Vilka kommuner och vilken tillväxt pratar vi om, statsrådet?
Vilka skäl ligger till grund för beslutet om ett tilläggsdirektiv?
Jag tycker att man ändå ska vara noga med orden. Jag måste börja där Niklas Karlsson slutade.Om man säger att vi fördubblar anslagen till en sektor, då innebär det att anslagen fördubblas. Det är en väldig skillnad mellan att fördubbla anslag eller att fördubbla en satsning.Jag har en lön på 35 000 kronor. En arbetsgivare höjer lönen med 2 procent och en annan med 4 procent, men det innebär inte att den andra arbetsgivaren har fördubblat lönen, däremot fördubblat löneökningen.Om Socialdemokraterna skulle ha fördubblat anslagen vad gäller statsbidragen skulle er budget ha innehållit ytterligare 150 miljarder kronor i generella statsbidrag. I stället innehåller den ytterligare 6 miljarder, och det är en stor skillnad. Jag tycker att man ändå ska vara lite varsam utan att försöka framstå som en språkmoralist.Peder Björk påstod att jag skulle ha sagt att statsbidrag har en marginell effekt på kommunernas ekonomi. Nej, det har jag aldrig sagt. Men jag har sagt att debatten handlar om huruvida vi ska höja de generella statsbidragen från 146 till 152 miljarder eller från 146 till 158 miljarder. Det har en ganska marginell effekt jämfört med hur inflation, räntor, tillväxt och arbetade timmar slår igenom i kommunsektorn. Vi borde lägga mycket mer energi på att debattera hur vi får upp tillväxten, hur vi får in skatteintäkter, hur vi får in fler människor från utanförskap i arbete. Det skulle få den riktigt stora effekten på kommunernas ekonomi. Jag försöker vidga debatten, inte marginalisera och inte förminska.Nu åter tillbaka till vad interpellationen egentligen handlar om, nämligen skatteutjämningssystemet och sittande kommitté.En bred översyn ska göras av hela det kommunalekonomiska utjämningssystemet, där bland annat tillväxten är en viktig aspekt, liksom huruvida de socioekonomiska parametrarna slår tillräckligt väl ut. Det är ett brett uppdrag, och det tycker jag är bra.Nu är det en ny regering där vi vill sätta vår särprägel - något i alla fall. Det finns en del kommuner som säger att de förlorar på tillväxt. Om de ökar i befolkningsmängd och måste investera i mycket ny infrastruktur blir det en förlust. De förlorar på att bygga bostäder, och de förlorar på en ökad befolkningsmängd. Det är inte riktigt bra. Det är inte bra om det finns kommuner som säger att de förlorar på minskad arbetslöshet och ökad befolkning. Meningen är ändå att det ska finnas drivkrafter för tillväxten.Vi är en borgerlig regering, och vi tycker att detta är ett viktigt perspektiv i utjämningssystemet. Därför stryker vi under det extra noga i tillläggsdirektiven, fullt medvetna om att det fanns med även i ursprungsdirektiven - men vi vill ändå betona detta extra noga.I Tidöavtalet, som regeringspartierna och Sverigedemokraterna har slutit, står det att vi ska se över det så kallade högskatteproblemet. Klyftan mellan de kommuninvånare som betalar lägst skatt och de som betalar mest är ungefär 7 kronor per intjänad hundralapp, trots att välfärden sällan är bättre i högskattekommunerna. Det är det vi ibland kallar högskatteproblemet. Hur ska vi bemöta detta? Vi vill gärna få svar på frågor om hur vi kan komma undan ännu större skatteklyftor mellan dem som betalar lägst skatt och dem som betalar högst skatt och hur vi kan motverka att de kommuner som i dag ligger högt i skatteskalan ska höja skatterna ytterligare. Jag tänker inte förekomma utredarens förslag. Utredaren får komma med sina förslag. Sedan kommer regeringen att analysera förslagen och se på hur vi ska bereda dem vidare. Det är vad uppdraget går ut på.
Avser statsrådet att ta initiativ till att ytterligare klargöra vad som ska utredas och varför?
Jag tycker att man ändå ska vara noga med orden. Jag måste börja där Niklas Karlsson slutade.Om man säger att vi fördubblar anslagen till en sektor, då innebär det att anslagen fördubblas. Det är en väldig skillnad mellan att fördubbla anslag eller att fördubbla en satsning.Jag har en lön på 35 000 kronor. En arbetsgivare höjer lönen med 2 procent och en annan med 4 procent, men det innebär inte att den andra arbetsgivaren har fördubblat lönen, däremot fördubblat löneökningen.Om Socialdemokraterna skulle ha fördubblat anslagen vad gäller statsbidragen skulle er budget ha innehållit ytterligare 150 miljarder kronor i generella statsbidrag. I stället innehåller den ytterligare 6 miljarder, och det är en stor skillnad. Jag tycker att man ändå ska vara lite varsam utan att försöka framstå som en språkmoralist.Peder Björk påstod att jag skulle ha sagt att statsbidrag har en marginell effekt på kommunernas ekonomi. Nej, det har jag aldrig sagt. Men jag har sagt att debatten handlar om huruvida vi ska höja de generella statsbidragen från 146 till 152 miljarder eller från 146 till 158 miljarder. Det har en ganska marginell effekt jämfört med hur inflation, räntor, tillväxt och arbetade timmar slår igenom i kommunsektorn. Vi borde lägga mycket mer energi på att debattera hur vi får upp tillväxten, hur vi får in skatteintäkter, hur vi får in fler människor från utanförskap i arbete. Det skulle få den riktigt stora effekten på kommunernas ekonomi. Jag försöker vidga debatten, inte marginalisera och inte förminska.Nu åter tillbaka till vad interpellationen egentligen handlar om, nämligen skatteutjämningssystemet och sittande kommitté.En bred översyn ska göras av hela det kommunalekonomiska utjämningssystemet, där bland annat tillväxten är en viktig aspekt, liksom huruvida de socioekonomiska parametrarna slår tillräckligt väl ut. Det är ett brett uppdrag, och det tycker jag är bra.Nu är det en ny regering där vi vill sätta vår särprägel - något i alla fall. Det finns en del kommuner som säger att de förlorar på tillväxt. Om de ökar i befolkningsmängd och måste investera i mycket ny infrastruktur blir det en förlust. De förlorar på att bygga bostäder, och de förlorar på en ökad befolkningsmängd. Det är inte riktigt bra. Det är inte bra om det finns kommuner som säger att de förlorar på minskad arbetslöshet och ökad befolkning. Meningen är ändå att det ska finnas drivkrafter för tillväxten.Vi är en borgerlig regering, och vi tycker att detta är ett viktigt perspektiv i utjämningssystemet. Därför stryker vi under det extra noga i tillläggsdirektiven, fullt medvetna om att det fanns med även i ursprungsdirektiven - men vi vill ändå betona detta extra noga.I Tidöavtalet, som regeringspartierna och Sverigedemokraterna har slutit, står det att vi ska se över det så kallade högskatteproblemet. Klyftan mellan de kommuninvånare som betalar lägst skatt och de som betalar mest är ungefär 7 kronor per intjänad hundralapp, trots att välfärden sällan är bättre i högskattekommunerna. Det är det vi ibland kallar högskatteproblemet. Hur ska vi bemöta detta? Vi vill gärna få svar på frågor om hur vi kan komma undan ännu större skatteklyftor mellan dem som betalar lägst skatt och dem som betalar högst skatt och hur vi kan motverka att de kommuner som i dag ligger högt i skatteskalan ska höja skatterna ytterligare. Jag tänker inte förekomma utredarens förslag. Utredaren får komma med sina förslag. Sedan kommer regeringen att analysera förslagen och se på hur vi ska bereda dem vidare. Det är vad uppdraget går ut på.
Varför har statsrådet inte verkat för en förlängning av utredningstiden när det redan nu kan bli kort om tid för utredningen att hinna se över hela utjämningssystemet?
Jag tycker att man ändå ska vara noga med orden. Jag måste börja där Niklas Karlsson slutade.Om man säger att vi fördubblar anslagen till en sektor, då innebär det att anslagen fördubblas. Det är en väldig skillnad mellan att fördubbla anslag eller att fördubbla en satsning.Jag har en lön på 35 000 kronor. En arbetsgivare höjer lönen med 2 procent och en annan med 4 procent, men det innebär inte att den andra arbetsgivaren har fördubblat lönen, däremot fördubblat löneökningen.Om Socialdemokraterna skulle ha fördubblat anslagen vad gäller statsbidragen skulle er budget ha innehållit ytterligare 150 miljarder kronor i generella statsbidrag. I stället innehåller den ytterligare 6 miljarder, och det är en stor skillnad. Jag tycker att man ändå ska vara lite varsam utan att försöka framstå som en språkmoralist.Peder Björk påstod att jag skulle ha sagt att statsbidrag har en marginell effekt på kommunernas ekonomi. Nej, det har jag aldrig sagt. Men jag har sagt att debatten handlar om huruvida vi ska höja de generella statsbidragen från 146 till 152 miljarder eller från 146 till 158 miljarder. Det har en ganska marginell effekt jämfört med hur inflation, räntor, tillväxt och arbetade timmar slår igenom i kommunsektorn. Vi borde lägga mycket mer energi på att debattera hur vi får upp tillväxten, hur vi får in skatteintäkter, hur vi får in fler människor från utanförskap i arbete. Det skulle få den riktigt stora effekten på kommunernas ekonomi. Jag försöker vidga debatten, inte marginalisera och inte förminska.Nu åter tillbaka till vad interpellationen egentligen handlar om, nämligen skatteutjämningssystemet och sittande kommitté.En bred översyn ska göras av hela det kommunalekonomiska utjämningssystemet, där bland annat tillväxten är en viktig aspekt, liksom huruvida de socioekonomiska parametrarna slår tillräckligt väl ut. Det är ett brett uppdrag, och det tycker jag är bra.Nu är det en ny regering där vi vill sätta vår särprägel - något i alla fall. Det finns en del kommuner som säger att de förlorar på tillväxt. Om de ökar i befolkningsmängd och måste investera i mycket ny infrastruktur blir det en förlust. De förlorar på att bygga bostäder, och de förlorar på en ökad befolkningsmängd. Det är inte riktigt bra. Det är inte bra om det finns kommuner som säger att de förlorar på minskad arbetslöshet och ökad befolkning. Meningen är ändå att det ska finnas drivkrafter för tillväxten.Vi är en borgerlig regering, och vi tycker att detta är ett viktigt perspektiv i utjämningssystemet. Därför stryker vi under det extra noga i tillläggsdirektiven, fullt medvetna om att det fanns med även i ursprungsdirektiven - men vi vill ändå betona detta extra noga.I Tidöavtalet, som regeringspartierna och Sverigedemokraterna har slutit, står det att vi ska se över det så kallade högskatteproblemet. Klyftan mellan de kommuninvånare som betalar lägst skatt och de som betalar mest är ungefär 7 kronor per intjänad hundralapp, trots att välfärden sällan är bättre i högskattekommunerna. Det är det vi ibland kallar högskatteproblemet. Hur ska vi bemöta detta? Vi vill gärna få svar på frågor om hur vi kan komma undan ännu större skatteklyftor mellan dem som betalar lägst skatt och dem som betalar högst skatt och hur vi kan motverka att de kommuner som i dag ligger högt i skatteskalan ska höja skatterna ytterligare. Jag tänker inte förekomma utredarens förslag. Utredaren får komma med sina förslag. Sedan kommer regeringen att analysera förslagen och se på hur vi ska bereda dem vidare. Det är vad uppdraget går ut på.
Vilka skäl ligger till grund för beslutet om ett tilläggsdirektiv?
Under en stund i riksdagens kammare har vi debatterat ett par frågor som berör just kommunernas resurser och kommunernas finansiering. Många av de svar som statsrådet har återkommit till har handlat om de långsiktiga åtgärderna, vikten av strukturella åtgärder och att vi ska stärka robustheten i Sveriges kommuner. I det avseendet finns inga som helst skiljaktigheter mellan Socialdemokraterna och det som statsrådet ger uttryck för. Jag tror till och med att vi behöver hitta gemensamma lösningar och äga en förmåga att över partigränserna bära de viktiga och ibland tuffa beslut som krävs för att stärka kommunsektorn på sikt.Men de interpellationsdebatter som vi har ägnat oss åt under eftermiddagen i riksdagens kammare har handlat om de utmaningar som kommunsektorn står inför just nu, det vill säga det mest akuta. Kommunerna säger att det fattas 24 miljarder för att upprätthålla de åtaganden som finns i dag. Vi socialdemokrater har sagt att vi vill anslå ytterligare 6 miljarder i generella statsbidrag. Det är en fördubbling jämfört med vad regeringen vill anslå, men inte helheten. Jag tror att statsrådet ska vara försiktig och inte dribbla bort frågan. Vi vet vad vi pratar om. Ni vill anslå 6, och vi vill anslå 12.Det som är allvarligt i sammanhanget är statsrådets attityd. Man säger att 6 miljarder är en spottstyver, att de gör ingen skillnad. Den uppfattningen kan man ha om man har varit kommunpolitiker i Stockholms stad. Men åk ut till min kommun eller andra kommuner som är betydligt mindre, där utmaningarna är så mycket större, där man vänder på varje krona för att kunna finansiera äldreomsorgen, barnomsorgen och skolan. Där är 6 miljarder ingen spottstyver. Varenda penny, vartenda öre och varenda krona kommer att göra skillnad för att upprätthålla välfärden i kommunsektorn. Att dessutom hävda att kommunerna ändå har tillgång till 55 miljarder i utjämningsreserv, så de klarar sig nog, är inte värdigt. Det är inte vad kommunsektorn vill höra.Vi noterar att regeringen inte hör kommunernas gemensamma röst, och vi noterar att regeringen inte ser deras gemensamma behov. Att utöver detta gå fram med ett förslag där man vill införa ett skattestopp, ett tak på kommunernas skatteintäkter, där de som sitter med det kommunala självstyret och ska finansiera den egna välfärden inte får lov att ta ut den intäkt som krävs för att betala, därför att regeringen säger nej - ja, jag vet inte vad det liknar. Jag har ingen fråga till statsrådet, men jag tycker att statsrådet ska få en chans att redogöra för hur regeringen egentligen tänker. Nu är underskottet om inte monumentalt så ändå omfattande i Sveriges kommuner och regioner, nämligen minus 24 miljarder. De får inga ytterligare statliga anslag därför att staten varken ser dem eller hör dem. Dessutom säger man att det eventuellt ska införas ett förbud mot att öka skatteintäkterna genom att kommunerna inte kan göra skattehöjningar.Är detta regeringens sätt att svälta välfärden, att privatisera den, att minska de gemensamma angelägenheterna och individualisera åtaganden? Är inte längre mina barn våra barn? Har vi inte längre ett gemensamt ansvar för våra äldre? Det vill jag höra statsrådet förklara. Vad vill ni med den kommunala välfärden? Ska den vara omfattande, eller går vi nu mot en utveckling där var och en ska vara sin egen lyckas smed?(Applåder)
Avser statsrådet att ta initiativ till att ytterligare klargöra vad som ska utredas och varför?
Under en stund i riksdagens kammare har vi debatterat ett par frågor som berör just kommunernas resurser och kommunernas finansiering. Många av de svar som statsrådet har återkommit till har handlat om de långsiktiga åtgärderna, vikten av strukturella åtgärder och att vi ska stärka robustheten i Sveriges kommuner. I det avseendet finns inga som helst skiljaktigheter mellan Socialdemokraterna och det som statsrådet ger uttryck för. Jag tror till och med att vi behöver hitta gemensamma lösningar och äga en förmåga att över partigränserna bära de viktiga och ibland tuffa beslut som krävs för att stärka kommunsektorn på sikt.Men de interpellationsdebatter som vi har ägnat oss åt under eftermiddagen i riksdagens kammare har handlat om de utmaningar som kommunsektorn står inför just nu, det vill säga det mest akuta. Kommunerna säger att det fattas 24 miljarder för att upprätthålla de åtaganden som finns i dag. Vi socialdemokrater har sagt att vi vill anslå ytterligare 6 miljarder i generella statsbidrag. Det är en fördubbling jämfört med vad regeringen vill anslå, men inte helheten. Jag tror att statsrådet ska vara försiktig och inte dribbla bort frågan. Vi vet vad vi pratar om. Ni vill anslå 6, och vi vill anslå 12.Det som är allvarligt i sammanhanget är statsrådets attityd. Man säger att 6 miljarder är en spottstyver, att de gör ingen skillnad. Den uppfattningen kan man ha om man har varit kommunpolitiker i Stockholms stad. Men åk ut till min kommun eller andra kommuner som är betydligt mindre, där utmaningarna är så mycket större, där man vänder på varje krona för att kunna finansiera äldreomsorgen, barnomsorgen och skolan. Där är 6 miljarder ingen spottstyver. Varenda penny, vartenda öre och varenda krona kommer att göra skillnad för att upprätthålla välfärden i kommunsektorn. Att dessutom hävda att kommunerna ändå har tillgång till 55 miljarder i utjämningsreserv, så de klarar sig nog, är inte värdigt. Det är inte vad kommunsektorn vill höra.Vi noterar att regeringen inte hör kommunernas gemensamma röst, och vi noterar att regeringen inte ser deras gemensamma behov. Att utöver detta gå fram med ett förslag där man vill införa ett skattestopp, ett tak på kommunernas skatteintäkter, där de som sitter med det kommunala självstyret och ska finansiera den egna välfärden inte får lov att ta ut den intäkt som krävs för att betala, därför att regeringen säger nej - ja, jag vet inte vad det liknar. Jag har ingen fråga till statsrådet, men jag tycker att statsrådet ska få en chans att redogöra för hur regeringen egentligen tänker. Nu är underskottet om inte monumentalt så ändå omfattande i Sveriges kommuner och regioner, nämligen minus 24 miljarder. De får inga ytterligare statliga anslag därför att staten varken ser dem eller hör dem. Dessutom säger man att det eventuellt ska införas ett förbud mot att öka skatteintäkterna genom att kommunerna inte kan göra skattehöjningar.Är detta regeringens sätt att svälta välfärden, att privatisera den, att minska de gemensamma angelägenheterna och individualisera åtaganden? Är inte längre mina barn våra barn? Har vi inte längre ett gemensamt ansvar för våra äldre? Det vill jag höra statsrådet förklara. Vad vill ni med den kommunala välfärden? Ska den vara omfattande, eller går vi nu mot en utveckling där var och en ska vara sin egen lyckas smed?(Applåder)
Varför har statsrådet inte verkat för en förlängning av utredningstiden när det redan nu kan bli kort om tid för utredningen att hinna se över hela utjämningssystemet?
Under en stund i riksdagens kammare har vi debatterat ett par frågor som berör just kommunernas resurser och kommunernas finansiering. Många av de svar som statsrådet har återkommit till har handlat om de långsiktiga åtgärderna, vikten av strukturella åtgärder och att vi ska stärka robustheten i Sveriges kommuner. I det avseendet finns inga som helst skiljaktigheter mellan Socialdemokraterna och det som statsrådet ger uttryck för. Jag tror till och med att vi behöver hitta gemensamma lösningar och äga en förmåga att över partigränserna bära de viktiga och ibland tuffa beslut som krävs för att stärka kommunsektorn på sikt.Men de interpellationsdebatter som vi har ägnat oss åt under eftermiddagen i riksdagens kammare har handlat om de utmaningar som kommunsektorn står inför just nu, det vill säga det mest akuta. Kommunerna säger att det fattas 24 miljarder för att upprätthålla de åtaganden som finns i dag. Vi socialdemokrater har sagt att vi vill anslå ytterligare 6 miljarder i generella statsbidrag. Det är en fördubbling jämfört med vad regeringen vill anslå, men inte helheten. Jag tror att statsrådet ska vara försiktig och inte dribbla bort frågan. Vi vet vad vi pratar om. Ni vill anslå 6, och vi vill anslå 12.Det som är allvarligt i sammanhanget är statsrådets attityd. Man säger att 6 miljarder är en spottstyver, att de gör ingen skillnad. Den uppfattningen kan man ha om man har varit kommunpolitiker i Stockholms stad. Men åk ut till min kommun eller andra kommuner som är betydligt mindre, där utmaningarna är så mycket större, där man vänder på varje krona för att kunna finansiera äldreomsorgen, barnomsorgen och skolan. Där är 6 miljarder ingen spottstyver. Varenda penny, vartenda öre och varenda krona kommer att göra skillnad för att upprätthålla välfärden i kommunsektorn. Att dessutom hävda att kommunerna ändå har tillgång till 55 miljarder i utjämningsreserv, så de klarar sig nog, är inte värdigt. Det är inte vad kommunsektorn vill höra.Vi noterar att regeringen inte hör kommunernas gemensamma röst, och vi noterar att regeringen inte ser deras gemensamma behov. Att utöver detta gå fram med ett förslag där man vill införa ett skattestopp, ett tak på kommunernas skatteintäkter, där de som sitter med det kommunala självstyret och ska finansiera den egna välfärden inte får lov att ta ut den intäkt som krävs för att betala, därför att regeringen säger nej - ja, jag vet inte vad det liknar. Jag har ingen fråga till statsrådet, men jag tycker att statsrådet ska få en chans att redogöra för hur regeringen egentligen tänker. Nu är underskottet om inte monumentalt så ändå omfattande i Sveriges kommuner och regioner, nämligen minus 24 miljarder. De får inga ytterligare statliga anslag därför att staten varken ser dem eller hör dem. Dessutom säger man att det eventuellt ska införas ett förbud mot att öka skatteintäkterna genom att kommunerna inte kan göra skattehöjningar.Är detta regeringens sätt att svälta välfärden, att privatisera den, att minska de gemensamma angelägenheterna och individualisera åtaganden? Är inte längre mina barn våra barn? Har vi inte längre ett gemensamt ansvar för våra äldre? Det vill jag höra statsrådet förklara. Vad vill ni med den kommunala välfärden? Ska den vara omfattande, eller går vi nu mot en utveckling där var och en ska vara sin egen lyckas smed?(Applåder)
Vilka skäl ligger till grund för beslutet om ett tilläggsdirektiv?
Vi har under de senaste timmarna här i kammaren debatterat om resurser till välfärden, det vill säga till skolan, förskolan, äldreomsorgen, sjukvården och mycket mer.Under den tidigare debatten har statsrådet varit väldigt tydlig med att generella statsbidrag till kommuner och regioner bara har en marginell betydelse för kommuners och regioners ekonomi. Det tror jag att få, om ens några, kommunpolitiker skulle hålla med om.Däremot verkar statsrådets och regeringens intresse för det kommunala utjämningssystemet vara desto större eftersom regeringen nu, trots att en utredning redan har påbörjat sitt arbete, lägger tilläggsdirektiv utifrån regeringens prioriterade frågor.En fråga som jag tror att många tycker är särskilt intressant i detta är just formuleringen att man vill att utredningen nu ska se över hur man kan föreslå åtgärder som motverkar höga eller ökande skattesatser.Jag tror att hela Kommun- och Regionsverige redan nu väntar på någon form av besked från regeringen om vad man faktiskt menar med detta tilläggsdirektiv. Som vi alla vet är just möjligheten att ta ut skatt i våra kommuner och regioner en väsentlig del av den kommunala självstyrelsen - en kommunal självstyrelse som dessutom är fastlagd i grundlagen. Min fråga till statsrådet är därför: Är andemeningen med detta tilläggsdirektiv att regeringen egentligen vill se över möjligheten att införa ett skattetak för kommuner och regioner?
Avser statsrådet att ta initiativ till att ytterligare klargöra vad som ska utredas och varför?
Vi har under de senaste timmarna här i kammaren debatterat om resurser till välfärden, det vill säga till skolan, förskolan, äldreomsorgen, sjukvården och mycket mer.Under den tidigare debatten har statsrådet varit väldigt tydlig med att generella statsbidrag till kommuner och regioner bara har en marginell betydelse för kommuners och regioners ekonomi. Det tror jag att få, om ens några, kommunpolitiker skulle hålla med om.Däremot verkar statsrådets och regeringens intresse för det kommunala utjämningssystemet vara desto större eftersom regeringen nu, trots att en utredning redan har påbörjat sitt arbete, lägger tilläggsdirektiv utifrån regeringens prioriterade frågor.En fråga som jag tror att många tycker är särskilt intressant i detta är just formuleringen att man vill att utredningen nu ska se över hur man kan föreslå åtgärder som motverkar höga eller ökande skattesatser.Jag tror att hela Kommun- och Regionsverige redan nu väntar på någon form av besked från regeringen om vad man faktiskt menar med detta tilläggsdirektiv. Som vi alla vet är just möjligheten att ta ut skatt i våra kommuner och regioner en väsentlig del av den kommunala självstyrelsen - en kommunal självstyrelse som dessutom är fastlagd i grundlagen. Min fråga till statsrådet är därför: Är andemeningen med detta tilläggsdirektiv att regeringen egentligen vill se över möjligheten att införa ett skattetak för kommuner och regioner?
Varför har statsrådet inte verkat för en förlängning av utredningstiden när det redan nu kan bli kort om tid för utredningen att hinna se över hela utjämningssystemet?
Vi har under de senaste timmarna här i kammaren debatterat om resurser till välfärden, det vill säga till skolan, förskolan, äldreomsorgen, sjukvården och mycket mer.Under den tidigare debatten har statsrådet varit väldigt tydlig med att generella statsbidrag till kommuner och regioner bara har en marginell betydelse för kommuners och regioners ekonomi. Det tror jag att få, om ens några, kommunpolitiker skulle hålla med om.Däremot verkar statsrådets och regeringens intresse för det kommunala utjämningssystemet vara desto större eftersom regeringen nu, trots att en utredning redan har påbörjat sitt arbete, lägger tilläggsdirektiv utifrån regeringens prioriterade frågor.En fråga som jag tror att många tycker är särskilt intressant i detta är just formuleringen att man vill att utredningen nu ska se över hur man kan föreslå åtgärder som motverkar höga eller ökande skattesatser.Jag tror att hela Kommun- och Regionsverige redan nu väntar på någon form av besked från regeringen om vad man faktiskt menar med detta tilläggsdirektiv. Som vi alla vet är just möjligheten att ta ut skatt i våra kommuner och regioner en väsentlig del av den kommunala självstyrelsen - en kommunal självstyrelse som dessutom är fastlagd i grundlagen. Min fråga till statsrådet är därför: Är andemeningen med detta tilläggsdirektiv att regeringen egentligen vill se över möjligheten att införa ett skattetak för kommuner och regioner?
Vilka skäl ligger till grund för beslutet om ett tilläggsdirektiv?
Låt mig inledningsvis bara säga något kort om vad debatten faktiskt handlar om. Det kan ju låta lite tråkigt när man hör ord som "tilläggsdirektiv" och "utjämningssystem". Men det här handlar om vår välfärd och hur resurserna till välfärden ska fördelas. Just nu har vi en utredning som ska se över om vi ska fördela resurserna till kommuner och regioner på ett annat sätt än vi gör i dag.I Sverige har vi lokalt självstyre. Kommuner och regioner har stor frihet att utforma och ansvara för sin verksamhet. Det är en bra och välfungerande modell som är grunden för den decentraliserade välfärd som vi har i Sverige. Den ska utjämna det som kallas för de opåverkbara skillnaderna, alltså det som kommuner och regioner inte själva kan påverka, och ge bättre förutsättningar att utjämna de skillnader som faktiskt finns. Det handlar alltså om att skapa likvärdiga förutsättningar så att hela Sverige kan leva och växa. Det är en fråga om rättvisa.Hösten 2020 beslutade riksdagen att tillsätta en utredning som ser över hela det här systemet. Utredningens arbete påbörjades i höstas. Nu har vi fått en ny regering som kommit med tilläggsdirektiv, det vill säga man förtydligar vad man särskilt vill att utredningen ska ägna sig åt, och det som regeringen skickade med handlar egentligen om två saker: att motverka höga och ökande skattesatser i kommuner och regioner och att minska risken för de så kallade negativa bieffekterna av inkomstutjämningen på tillväxten.Vad menar regeringen med det här? Vad menar man när det handlar om tillväxten? Vad är grunden för beslutet om ett tilläggsdirektiv? Vad är det som regeringen ser och som de tänker att man inte såg tidigare?Regeringen skriver i sin bakgrund till beslutet om tilläggsdirektiven att den så kallade demografiska utvecklingen, det vill säga åldersfördelningen på befolkningen i Sverige, förändras. Man säger att det kommer att bli fler äldre och färre i arbetsför ålder som kan arbeta och betala skatt.Jag håller med; så är det ju.De konstaterar vidare att det leder till ett ökat kostnadstryck på välfärdstjänsterna.Jag håller med; det är precis så det är. Vi har också diskuterat att kommuner och regioner har svårt att hantera de ekonomiska svårigheterna och att klara välfärden.Där slutar enigheten, för det som regeringen verkar mest orolig för är att kommunerna ska höja skatten. Man verkar inte så orolig för de negativa effekterna på välfärden, trots att välfärden är hotad.Därför undrar jag: Vad är bakgrunden till att man väljer att poängtera just de här punkterna och inget annat i det utjämningssystem som vi nu utreder?
Avser statsrådet att ta initiativ till att ytterligare klargöra vad som ska utredas och varför?
Låt mig inledningsvis bara säga något kort om vad debatten faktiskt handlar om. Det kan ju låta lite tråkigt när man hör ord som "tilläggsdirektiv" och "utjämningssystem". Men det här handlar om vår välfärd och hur resurserna till välfärden ska fördelas. Just nu har vi en utredning som ska se över om vi ska fördela resurserna till kommuner och regioner på ett annat sätt än vi gör i dag.I Sverige har vi lokalt självstyre. Kommuner och regioner har stor frihet att utforma och ansvara för sin verksamhet. Det är en bra och välfungerande modell som är grunden för den decentraliserade välfärd som vi har i Sverige. Den ska utjämna det som kallas för de opåverkbara skillnaderna, alltså det som kommuner och regioner inte själva kan påverka, och ge bättre förutsättningar att utjämna de skillnader som faktiskt finns. Det handlar alltså om att skapa likvärdiga förutsättningar så att hela Sverige kan leva och växa. Det är en fråga om rättvisa.Hösten 2020 beslutade riksdagen att tillsätta en utredning som ser över hela det här systemet. Utredningens arbete påbörjades i höstas. Nu har vi fått en ny regering som kommit med tilläggsdirektiv, det vill säga man förtydligar vad man särskilt vill att utredningen ska ägna sig åt, och det som regeringen skickade med handlar egentligen om två saker: att motverka höga och ökande skattesatser i kommuner och regioner och att minska risken för de så kallade negativa bieffekterna av inkomstutjämningen på tillväxten.Vad menar regeringen med det här? Vad menar man när det handlar om tillväxten? Vad är grunden för beslutet om ett tilläggsdirektiv? Vad är det som regeringen ser och som de tänker att man inte såg tidigare?Regeringen skriver i sin bakgrund till beslutet om tilläggsdirektiven att den så kallade demografiska utvecklingen, det vill säga åldersfördelningen på befolkningen i Sverige, förändras. Man säger att det kommer att bli fler äldre och färre i arbetsför ålder som kan arbeta och betala skatt.Jag håller med; så är det ju.De konstaterar vidare att det leder till ett ökat kostnadstryck på välfärdstjänsterna.Jag håller med; det är precis så det är. Vi har också diskuterat att kommuner och regioner har svårt att hantera de ekonomiska svårigheterna och att klara välfärden.Där slutar enigheten, för det som regeringen verkar mest orolig för är att kommunerna ska höja skatten. Man verkar inte så orolig för de negativa effekterna på välfärden, trots att välfärden är hotad.Därför undrar jag: Vad är bakgrunden till att man väljer att poängtera just de här punkterna och inget annat i det utjämningssystem som vi nu utreder?
Varför har statsrådet inte verkat för en förlängning av utredningstiden när det redan nu kan bli kort om tid för utredningen att hinna se över hela utjämningssystemet?
Låt mig inledningsvis bara säga något kort om vad debatten faktiskt handlar om. Det kan ju låta lite tråkigt när man hör ord som "tilläggsdirektiv" och "utjämningssystem". Men det här handlar om vår välfärd och hur resurserna till välfärden ska fördelas. Just nu har vi en utredning som ska se över om vi ska fördela resurserna till kommuner och regioner på ett annat sätt än vi gör i dag.I Sverige har vi lokalt självstyre. Kommuner och regioner har stor frihet att utforma och ansvara för sin verksamhet. Det är en bra och välfungerande modell som är grunden för den decentraliserade välfärd som vi har i Sverige. Den ska utjämna det som kallas för de opåverkbara skillnaderna, alltså det som kommuner och regioner inte själva kan påverka, och ge bättre förutsättningar att utjämna de skillnader som faktiskt finns. Det handlar alltså om att skapa likvärdiga förutsättningar så att hela Sverige kan leva och växa. Det är en fråga om rättvisa.Hösten 2020 beslutade riksdagen att tillsätta en utredning som ser över hela det här systemet. Utredningens arbete påbörjades i höstas. Nu har vi fått en ny regering som kommit med tilläggsdirektiv, det vill säga man förtydligar vad man särskilt vill att utredningen ska ägna sig åt, och det som regeringen skickade med handlar egentligen om två saker: att motverka höga och ökande skattesatser i kommuner och regioner och att minska risken för de så kallade negativa bieffekterna av inkomstutjämningen på tillväxten.Vad menar regeringen med det här? Vad menar man när det handlar om tillväxten? Vad är grunden för beslutet om ett tilläggsdirektiv? Vad är det som regeringen ser och som de tänker att man inte såg tidigare?Regeringen skriver i sin bakgrund till beslutet om tilläggsdirektiven att den så kallade demografiska utvecklingen, det vill säga åldersfördelningen på befolkningen i Sverige, förändras. Man säger att det kommer att bli fler äldre och färre i arbetsför ålder som kan arbeta och betala skatt.Jag håller med; så är det ju.De konstaterar vidare att det leder till ett ökat kostnadstryck på välfärdstjänsterna.Jag håller med; det är precis så det är. Vi har också diskuterat att kommuner och regioner har svårt att hantera de ekonomiska svårigheterna och att klara välfärden.Där slutar enigheten, för det som regeringen verkar mest orolig för är att kommunerna ska höja skatten. Man verkar inte så orolig för de negativa effekterna på välfärden, trots att välfärden är hotad.Därför undrar jag: Vad är bakgrunden till att man väljer att poängtera just de här punkterna och inget annat i det utjämningssystem som vi nu utreder?
Vilka skäl ligger till grund för beslutet om ett tilläggsdirektiv?
Eva Lindh har frågat mig vilka skäl som ligger till grund för beslutet om ett tilläggsdirektiv till utredningen om utjämningssystemet, om jag avser att ta initiativ till att ytterligare klargöra vad som ska utredas och varför jag inte har verkat för en förlängning av utredningstiden när det redan nu kan bli kort om tid för utredningen att hinna se över hela utjämningssystemet.Den pågående parlamentariska Utjämningskommittén har i uppdrag att göra en bred översyn av det kommunalekonomiska utjämningsystemet. Bakgrunden till att kommittén tillsattes var ett tillkännagivande från riksdagen om att tillsätta en utredning som ser över hela det kommunalekonomiska utjämningssystemet med fokus på utveckling, tillväxt och likvärdig service i hela landet. Enligt tillkännagivandet skulle översynen också omfatta en analys av hur systemet påverkar kommuners och regioners drivkrafter att stimulera tillväxt.Dessa delar finns med i ursprungsdirektiven.Regeringen har beslutat om tilläggsdirektiv som innebär att Utjämningskommittén även ska lämna förslag på åtgärder för att motverka höga och ökande skattesatser. Uppdragen i tilläggsdirektiven ligger i linje med ursprungsdirektiven men innebär att frågan om tillväxt och behovet av åtgärder för att främja ett effektivt resursutnyttjande i kommunsektorn lyfts fram.Skälen för beslutet om tilläggsdirektiv finns beskrivna i direktiven. Det handlar bland annat om att förutsättningarna för kommunsektorns finansiering kommer att försvåras till följd av den demografiska utvecklingen. Detta kan leda till skattehöjningar som riskerar att få negativa samhällsekonomiska konsekvenser.För att säkra välståndet i Sverige behöver vi lägga grunden för en stark ekonomisk tillväxt. De generella statsbidragen och utjämningen är viktiga för kommunsektorns och för enskilda kommuners och regioners finansiering. Det är av stor betydelse att utjämningssystemet fungerar som det ska, till exempel att skillnader i socioekonomiska faktorer tas om hand genom systemet. Men det som är avgörande för kommunernas och regionernas förmåga att leverera en god välfärd framöver är att skatteunderlagets utveckling är god och att resursutnyttjandet är effektivt. Kommuner och regioner behöver fortsätta att arbeta innovativt, effektivisera sin verksamhet och utveckla den efter nya förutsättningar.Enligt tilläggsdirektiven ligger utredningstiden fast. Uppdraget ska alltså redovisas senast om knappt ett år, den 3 maj 2024. Utjämningskommittén har ett brett och viktigt uppdrag. Samtidigt pågår det och planeras för flera andra viktiga utredningar, och prioriteringar är nödvändiga.
Avser statsrådet att ta initiativ till att ytterligare klargöra vad som ska utredas och varför?
Eva Lindh har frågat mig vilka skäl som ligger till grund för beslutet om ett tilläggsdirektiv till utredningen om utjämningssystemet, om jag avser att ta initiativ till att ytterligare klargöra vad som ska utredas och varför jag inte har verkat för en förlängning av utredningstiden när det redan nu kan bli kort om tid för utredningen att hinna se över hela utjämningssystemet.Den pågående parlamentariska Utjämningskommittén har i uppdrag att göra en bred översyn av det kommunalekonomiska utjämningsystemet. Bakgrunden till att kommittén tillsattes var ett tillkännagivande från riksdagen om att tillsätta en utredning som ser över hela det kommunalekonomiska utjämningssystemet med fokus på utveckling, tillväxt och likvärdig service i hela landet. Enligt tillkännagivandet skulle översynen också omfatta en analys av hur systemet påverkar kommuners och regioners drivkrafter att stimulera tillväxt.Dessa delar finns med i ursprungsdirektiven.Regeringen har beslutat om tilläggsdirektiv som innebär att Utjämningskommittén även ska lämna förslag på åtgärder för att motverka höga och ökande skattesatser. Uppdragen i tilläggsdirektiven ligger i linje med ursprungsdirektiven men innebär att frågan om tillväxt och behovet av åtgärder för att främja ett effektivt resursutnyttjande i kommunsektorn lyfts fram.Skälen för beslutet om tilläggsdirektiv finns beskrivna i direktiven. Det handlar bland annat om att förutsättningarna för kommunsektorns finansiering kommer att försvåras till följd av den demografiska utvecklingen. Detta kan leda till skattehöjningar som riskerar att få negativa samhällsekonomiska konsekvenser.För att säkra välståndet i Sverige behöver vi lägga grunden för en stark ekonomisk tillväxt. De generella statsbidragen och utjämningen är viktiga för kommunsektorns och för enskilda kommuners och regioners finansiering. Det är av stor betydelse att utjämningssystemet fungerar som det ska, till exempel att skillnader i socioekonomiska faktorer tas om hand genom systemet. Men det som är avgörande för kommunernas och regionernas förmåga att leverera en god välfärd framöver är att skatteunderlagets utveckling är god och att resursutnyttjandet är effektivt. Kommuner och regioner behöver fortsätta att arbeta innovativt, effektivisera sin verksamhet och utveckla den efter nya förutsättningar.Enligt tilläggsdirektiven ligger utredningstiden fast. Uppdraget ska alltså redovisas senast om knappt ett år, den 3 maj 2024. Utjämningskommittén har ett brett och viktigt uppdrag. Samtidigt pågår det och planeras för flera andra viktiga utredningar, och prioriteringar är nödvändiga.
Varför har statsrådet inte verkat för en förlängning av utredningstiden när det redan nu kan bli kort om tid för utredningen att hinna se över hela utjämningssystemet?
Eva Lindh har frågat mig vilka skäl som ligger till grund för beslutet om ett tilläggsdirektiv till utredningen om utjämningssystemet, om jag avser att ta initiativ till att ytterligare klargöra vad som ska utredas och varför jag inte har verkat för en förlängning av utredningstiden när det redan nu kan bli kort om tid för utredningen att hinna se över hela utjämningssystemet.Den pågående parlamentariska Utjämningskommittén har i uppdrag att göra en bred översyn av det kommunalekonomiska utjämningsystemet. Bakgrunden till att kommittén tillsattes var ett tillkännagivande från riksdagen om att tillsätta en utredning som ser över hela det kommunalekonomiska utjämningssystemet med fokus på utveckling, tillväxt och likvärdig service i hela landet. Enligt tillkännagivandet skulle översynen också omfatta en analys av hur systemet påverkar kommuners och regioners drivkrafter att stimulera tillväxt.Dessa delar finns med i ursprungsdirektiven.Regeringen har beslutat om tilläggsdirektiv som innebär att Utjämningskommittén även ska lämna förslag på åtgärder för att motverka höga och ökande skattesatser. Uppdragen i tilläggsdirektiven ligger i linje med ursprungsdirektiven men innebär att frågan om tillväxt och behovet av åtgärder för att främja ett effektivt resursutnyttjande i kommunsektorn lyfts fram.Skälen för beslutet om tilläggsdirektiv finns beskrivna i direktiven. Det handlar bland annat om att förutsättningarna för kommunsektorns finansiering kommer att försvåras till följd av den demografiska utvecklingen. Detta kan leda till skattehöjningar som riskerar att få negativa samhällsekonomiska konsekvenser.För att säkra välståndet i Sverige behöver vi lägga grunden för en stark ekonomisk tillväxt. De generella statsbidragen och utjämningen är viktiga för kommunsektorns och för enskilda kommuners och regioners finansiering. Det är av stor betydelse att utjämningssystemet fungerar som det ska, till exempel att skillnader i socioekonomiska faktorer tas om hand genom systemet. Men det som är avgörande för kommunernas och regionernas förmåga att leverera en god välfärd framöver är att skatteunderlagets utveckling är god och att resursutnyttjandet är effektivt. Kommuner och regioner behöver fortsätta att arbeta innovativt, effektivisera sin verksamhet och utveckla den efter nya förutsättningar.Enligt tilläggsdirektiven ligger utredningstiden fast. Uppdraget ska alltså redovisas senast om knappt ett år, den 3 maj 2024. Utjämningskommittén har ett brett och viktigt uppdrag. Samtidigt pågår det och planeras för flera andra viktiga utredningar, och prioriteringar är nödvändiga.
Kan Sveriges kommuner vänta sig ökade medel i höstbudgeten så att skolan och barnen kan prioriteras?
Jag måste instämma med Alexandra Völker. Håret reste sig lite grann på mina armar när statsrådet Slottner började prata om att det finns potential för ytterligare besparingar och att digitaliseringen på något sätt, i detta krisartade läge, skulle vara en väg framåt för att underlätta för kommuner och regioner.Statsrådet Slottner stod i talarstolen och sa att regeringen naturligtvis har möjligheter att skjuta till medel om det visar sig att behoven verkligen finns. Jag vet inte om det är så att vi har en regering som är fullständigt döv, för åtminstone jag har ända sedan tidigt i höstas hört ropen och varningssignalerna från våra kommuner och regioner.SKR:s chefsekonom har varit ute vid upprepade tillfällen och sagt att det faktum att de inte fick något besked i vårbudgeten leder till att kommunerna nu måste göra sig redo för att det inte kommer några pengar. De kommer nu alltså att behöva göra olika typer av neddragningar. Det kommer att handla om tjänster som inte tillsätts och om andra besparingar som kommer att drabba vanligt folk runt om i hela landet.Det är en skrämmande situation vi har. Samtidigt som Sverige befinner sig i en akut kris har landet en handlingsförlamad regering som baksätesstyrs av Sverigedemokraterna.(forts. § 9)
Kan Sveriges kommuner vänta sig ökade medel i höstbudgeten så att skolan och barnen kan prioriteras?
Tack, statsrådet, för svaret! Jag tänker att jag ska höra av mig till mina kollegor i Sundbyberg och hälsa att statsrådet Slottner råder dem att effektivisera och digitalisera verksamheten. Det är ett gott råd. Jag vet faktiskt nästan inte om jag ska skratta eller gråta när jag hör det. Tror ministern, som ansvarar för kommuner och regioner, att kommunerna inte ägnar sig åt effektivisering och digitalisering? Om det är någonting vi gör är det ju att vrida och vända på varje krona för att se till att varje krona som skattebetalarna bidrar med går dit där pengarna används på absolut bästa sätt. Detta var nog det mest arroganta jag har hört i debatten i dag.Vi ser brist på lärare, förskolepersonal, busschaufförer, läkare och så vidare. Runt om i hela välfärdssektorn går personalen på knäna. Det finns kommunpolitiker runt om i regionerna och i kommunerna som sliter hårt för att få detta att gå ihop, för att eleverna inte ska drabbas och för att de äldre på äldreboendena inte ska drabbas. Det är människorna som drabbas, och det är regeringen som har möjlighet att gå in och stötta upp.Statsrådet sa att man är beredd att skjuta till pengar om man får en signal om behov. Om det är någonting som regionerna och kommunerna är tydliga med är det ju att behoven är gigantiska, så därför får jag väl nästan tolka detta som ett positivt svar.Avslutningsvis vill jag fråga ministern om man anser att privat konsumtion är bättre än offentlig konsumtion. Man valde ju ändå att lägga pengarna på privat konsumtion - med skattesänkning - snarare än på offentlig konsumtion.
Kan Sveriges kommuner vänta sig ökade medel i höstbudgeten så att skolan och barnen kan prioriteras?
Jag tackar statsrådet för en intressant första omgång i denna debatt. Jag hade möjlighet att sätta mig och ladda upp med den första debatten på ungefär samma tema. Jag noterar att statsrådet blir upprörd när vi socialdemokrater pratar om verkligheten som vi ser den, det vill säga att Sverigedemokraterna styr regeringen. Vi kanske fastnar lite där, men jag tänker att statsrådet har upprepat detta nästan lika många gånger som Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har hotat med att fälla regeringen - och då har det ändå bara gått sex månader. Vi får se; historien kommer att visa vem av oss som har rätt i detta. Utifrån min fråga har vi pratat en hel del om skolan och om välfärden och vården här i Region Stockholm, men välfärdens och samhällets åtaganden är ju långt mycket större. Jag nämner också det brottsförebyggande. Till vardags är jag ledamot i justitieutskottet, och vi vet hur viktiga välfärdens verksamheter är för att man ska kunna bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen. Under sommaren träder en ny lag i kraft som ger kommunerna ett ökat ansvar för det brottsförebyggande arbetet. Många kommuner säger att även detta är bra men att det också skulle krävas mer resurser för att lösa dessa frågor. Lägg därtill alltfler röster utöver det vi har tagit upp, alltså vården, skolan och omsorgen - vi kan räkna upp kvinnojourerna, kulturverksamheterna, fritidsaktiviteterna och nu det brottsförebyggande. Jag tycker fortfarande att det är nonchalant av regeringen att i riksdagens kammare säga att pengar inte är allt, fru talman. Det blir lite grann som att inte se, inte höra och inte göra, trots att alla utanför kammaren förstår att det behövs mer resurser. Framför allt behövs det ett vägval där man inte skyddar höginkomsttagarna med 13 miljarder. Det är så det är. Jag tänkte också på detta med att det är viktigt att skicka signaler. Vi ska alltså inte rädda välfärden, och vi ska inte se barnen. Vi ska inte förstå hur tufft det kommer att bli i vården om vi nu i höst får stora varselkrav och många i värsta fall kanske till slut förlorar jobbet - därför att regeringen inte vill skicka signalen att kommunerna och regionerna ska kunna få lite extra resurser under denna kris vars like vi inte riktigt har sett tidigare. Det är en ganska unik krissituation.Jag vill därför påminna statsrådet om att det för bara några veckor sedan ju gick alldeles utmärkt att skicka signaler till löntagare, fastighetsägare och många andra grupper. Det gjorde man när man remitterade förslag om enormt stora skattesänkningar inför höstens budget. Nog sjutton - förlåt, fru talman, även om jag inte vet om "sjutton" är en svordom - går det alltså att skicka signaler. Eller hur? Det går att skicka signaler. Jag har inte räknat ihop detta, men mellan tummen och pekfingret är det förslag på skattesänkningar om 20-30 miljarder man har remitterat - under brinnande inflation. Nog sjutton kan man alltså skicka signaler till svenska folket om vilken inriktning man vill ha på politiken! Och i min värld är detta borgerlig politik. Det är högerpolitik. Det är återigen stora skattesänkningar före investeringar i välfärden. En fråga jag också ställde i min interpellation är huruvida regeringen tänker ta initiativ för att vrida åt vinstmaskinen i välfärden. Samtidigt som vi i Stockholm nu säkerställer att skolan får pengar gör nämligen koncernerna i skolan enorma vinstuttag. När vi satsar pengar under den här krisen fortsätter alltså vinsterna i skolan att öka. Kommer regeringen att ta initiativ för att se till att vi stoppar även det läckaget ur vår välfärdssektor?(Applåder)
Kan Sveriges kommuner vänta sig ökade medel i höstbudgeten så att skolan och barnen kan prioriteras?
Jag får återigen rätta en ledamot som säger att regeringen är SD-styrd, för regeringen är icke SD-styrd. Den består av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Jag tänker komma med den sakupplysningen varje gång en socialdemokrat säger att regeringen är SD-styrd, för man far med osanning. Det är faktafel. Men ska vi fortsätta med sådana tänker jag säga att regeringen under den förra mandatperioden var V- och C-styrd, eftersom den var beroende av deras stöd. Denna regering har ett samarbetsavtal med Sverigedemokraterna. Det innebär icke att de är en del av regeringen eller att vi är styrda av Sverigedemokraterna, utan detta är en samarbetsregering.Vi ser naturligtvis allvaret i den ekonomiska situationen i kommuner och regioner. Vi är en regering som värnar välfärden. Jag har själv haft ansvar för just äldreomsorg och trygghetsfrågor i Stockholms stad, och jag vet hur viktigt det är med välfärden. Jag gjorde mycket arbete för att stärka kvaliteten inom äldreomsorgen. För mig är detta en jätteviktig fråga. Det är därför regeringen lade så mycket av det reformutrymme vi hade inför 2023 på just kommunsektorn. En tredjedel av reformutrymmet gick till att stärka välfärden i kommuner och regioner, dels via en ökning av de generella statsbidragen, dels via ökningar av ett antal riktade statsbidrag. Jag tror dock att det är jättefarligt om man ger signalen till kommuner och regioner att staten kommer att kompensera varje gång ekonomin sviktar. Det måste finnas ett tryck på kommuner och regioner, precis som på företag och privata hushåll, om att man behöver jobba med effektiviseringar, prioriteringar och smartare arbetssätt när ekonomin sviktar. Där är digitaliseringen en jätteviktig bit. Jag är också den minister som har ansvar för digitaliseringen. En beräkning visar att det bara genom att använda AI inom offentlig förvaltning finns en besparingspotential på 140 miljarder kronor. När jag var äldreborgarråd i Stockholm hade vi inte digital övervakning på nätterna, vi hade inte digitala matinköp, och vi hade inte automatiserade biståndsbedömningar. Jag kan rada upp en massa andra digitala hjälpmedel som hade kunnat sänka våra kostnader betydligt om vi hade haft dem.Besked till kommunsektorn kommer. Det kommer i höstbudgeten. Den kommer att presenteras någon gång i augusti eller september, och då kommer besked om hur mycket statsbidragen eventuellt kommer att höjas nästa år. Vi i regeringen har nämligen sagt att vi kommer att återkomma med förslag om höjda statsbidrag om vi ser att kommunsektorn är i behov av det. Det finns någon ny ekonomisk teori från Socialdemokraterna om att offentlig konsumtion inte skulle driva på inflationen. Men det är klart att en kraftig höjning av den offentliga konsumtionen också är inflationsdrivande. Inflationsdrivande politik är på lång sikt det absolut största hotet mot kommunsektorn, för vi ser att det i mångt och mycket är just den höga inflationen som driver på kostnadsutvecklingen i kommunerna och regionerna. Vi vet också att höjda räntor slår direkt mot den kommunala kärnverksamheten eftersom många kommuner är hårt belånade. Att föra en inflationsbekämpande politik är alltså den enskilt viktigaste faktorn för kommunernas ekonomi framöver, men vi hjälper också till genom höjda statsbidrag. Det har vi visat för detta år, och vi återkommer med besked om hur vi ser på den saken för nästa år.
Kan Sveriges kommuner vänta sig ökade medel i höstbudgeten så att skolan och barnen kan prioriteras?
Jag tänker naturligtvis fortsätta på det tema som har följt statsrådet Slottner under denna eftermiddag. Vi har förmodligen ett av de svåraste lägena någonsin för kommunernas och regionernas ekonomi. Vi pratar om gigantiska underskott som kommer att leda till plågsamma nedskärningar. SKR:s chefsekonom säger: Vi går från det bästa resultatet någonsin till förmodligen det sämsta, på bara två år. I princip samtliga regioner runt om i Sverige drabbas stenhårt. 17 av 21 budgeterar med underskott. Vissa regioner pratar om nedskärningar motsvarande ett större sjukhus för en budget i balans, detta efter en pandemi där man har tvingats skjuta upp en stor andel vård. Man har en vårdskuld som man betar av. Man har kompetensförsörjningsbrist runt om i hela landet. Och de som arbetar inom vården och omsorgen har också de högsta sjukskrivningstalen redan i dag. I detta läge kan vi konstatera att den SD-stödda regeringen visar en skrämmande handlingsförlamning, passivitet och brist på kreativitet mitt under en brinnande kris, där alla som kan någonting om kommunernas och regionernas verksamhet ringer i larmklockorna.I Region Stockholm, där vi nu äntligen styr efter 16 år, håller vi på att styra om. Men det är klart att detta även där slår stenhårt. Det mest pinsamma, statsrådet Slottner, är att regeringen inte ens orkar komma med ett förhandsbesked till kommuner och regioner, vilket gör att deras planeringsförutsättningar fullständigt slås sönder. Och förmodligen kommer de, om ni skulle komma med ett besked i höst, att tvingas till svåra nedskärningar som kommer att slå hårt mot dem som behöver vård. I detta läge orkar den svenska regeringen inte ens leverera ett besked. Jo, ett besked fick vi från finansminister Elisabeth Svantesson. Det var att hon aviserar eventuella kommande skattesänkningar i detta läge i höst. Det är en skrämmande prioritering i detta läge. Å andra sidan var ju skattesänkningar det som präglade även den höstbudget regeringen lade fram i den ekonomiska kris vi nu befinner oss i - skattesänkningar för höginkomsttagare. Det blev en rejäl peng i fickan för Sveriges statsminister, för statsrådet Slottner, för Jimmie Åkesson och för de övriga statsråden i den svenska regeringen. Det är den prioritering regeringen väljer att göra i stället för att lämna ett besked som gör att vi kan klara vården, skolan och omsorgen. Jag undrar just vilket betyg svenska folket kommer att ge den här regeringen - eller ja, det ser man ju bara genom att titta på de senaste opinionsmätningarna och hur förtroendet för den sittande, SD-styrda regeringen ser ut.(Applåder)
Kan Sveriges kommuner vänta sig ökade medel i höstbudgeten så att skolan och barnen kan prioriteras?
Min hemkommun Sundbyberg här i Stockholms län är landets i särklass minsta kommun sett till ytan, men det är också den mest tätbefolkade kommunen. Under lång tid har Sundbybergs kommun varit en av de kommuner som har tagit absolut störst ansvar för bostadsbyggandet och för att människor faktiskt ska kunna ha någonstans att bo och känna sig trygga. Vi i Sundbybergs kommun har tagit ansvar för att fler ska få en bostad, men vi har också hela tiden tagit ansvar för välfärden - att det ska finnas skolor, förskolor och äldreomsorg. Det är kostsamt, och det är utmanande. Men det är också helt nödvändigt om Stockholmsregionen ska växa så som krävs. Med dagens inflation har detta blivit än tuffare. Vi ser kostnadsökningar på 10 procent när det gäller inhyrda objekt. Vi ser att livsmedelspriserna har ökat med i genomsnitt 20 procent. Vi förstår alla vad detta får för konsekvenser för skolan, förskolan och äldreomsorgen. Vi är många, en hel generation, som växte upp och fick hela vår skolgång präglad av 90-talskrisen. Vi vet också vad det gör med elevers utbildning. Nu måste regeringen verkligen agera för att detta inte ska drabba dagens ungdomar och dagens välfärd. Men det är inte bara själva välfärden som sådan som drabbas, utan det är även bostadsbyggandet som också är en del av välfärden - möjligheten att ha någonstans att bo. Vi ser nu att prisökningarna inom byggsektorn ligger på ungefär 15,6 procent mellan december 2021 och december 2022. Så sent som i dag kom det rapporter med siffror från SCB, Statistiska centralbyrån, som visar att bostadsbyggandet är det lägsta på tio år. Om man jämför första kvartalet i år med första kvartalet förra året har det skett en minskning med 50 procent. Detta får enorma konsekvenser, inte minst just i Stockholmsregionen där många vill leva men där platsen att bo är begränsad. Konsekvenserna av det blir fruktansvärda med en enorm trångboddhet och social utsatthet. Just frågan om att stötta kommuner och att stötta välfärden är enormt viktig. Regeringen pratar om att man ska ta ansvar för inflationen och inte vara kostnadsdrivande. Men det är ändå ett faktum att man valde att lägga 13 miljarder kronor i privatpersoners plånböcker som kunde gå direkt till konsumtion i stället för att faktiskt stötta kommuner och regioner. (Applåder)
Kan Sveriges kommuner vänta sig ökade medel i höstbudgeten så att skolan och barnen kan prioriteras?
Tack, ministern, för svaret!Bakgrunden till att jag och Socialdemokraterna i Stockholm har valt att ställa denna fråga är att vi ser, hör och förstår den verklighet som många människor i Sverige nu står inför. Det är skenande matpriser och höga energikostnader, och det blir dyrare att leva och bo i vårt land. Det blir också dyrare för landets kommuner och regioner att sköta det välfärdsuppdrag de har.Ministern säger i sitt svar att mer pengar inte kommer att lösa alla de problem som vi står inför. Jag kan hålla med om att man till viss del kan effektivisera olika verksamheter och göra andra saker - trolla med knäna och kanske använda lite sparade pengar - för att möta denna kris. Men det är ett ganska nonchalant ställningstagande att säga det när kostnaderna i vår välfärd ökar, när rösterna höjs, när 17 av 21 regioner säger att de går med underskott och när resten har ett nollresultat. Allt fler kommuner i landet skriker och höjer rösten, och det är över blockgränserna, och pekar på att pengarna inte räcker. Då får vi här i riksdagens kammare höra att man får göra någonting annat. Regeringen tänker inte skjuta till pengar. Samtidigt vet vi att detta inte är någon nyhet. Hela förra året handlade nämligen om hur inflationen ökade och hur krisen kom allt närmare. Jag vet inte under vilken sten regeringsföreträdarna gömde sig under hela förra året, eftersom det känns som att detta kom som en överraskning för regeringen och för Sverigedemokraterna. I höstens budget gjordes ett vägval. Jag vill till alla som är här i kammaren, alla som ser debatten och alla som följer svensk politik säga att vägvalet handlade om att det var en grupp i vårt samhälle som skulle skyddas mot växande kostnader, och det var höginkomsttagarna. Då fanns det 13 miljarder för att sänka skatten för dem. Samtidigt varslade Sveriges kommuner och regioner om att underskotten växte och att mer resurser krävdes. Det handlade alltså om 20-30 miljarder. I min värld har man gjort ett vägval. Det är inte så att vi står här i dag i kammaren och diskuterar drömscenarier. Det finns ett reellt scenario, och det är de vägval som regeringen gjorde i höstas tillsammans med Sverigedemokraterna. I svaret pekas det också på att man skulle kunna ha fler innovativa och spännande sätt att möta kostnadskrisen för att underlätta. Min fråga handlar väldigt mycket om skolan. Hur ska vi se till att det inte är barnen och lärarna i skolan, alltså vår framtid, som ska bära kostnaderna för inflationen och drabbas av denna kris? Jag tror att de allra flesta ser att det pratas om att denna inflation förhoppningsvis är tillfällig. Vi måste göra allt vi kan för att bekämpa den. Men frågan är vem som ska bära kostnaderna. Då är det barnen i skolan som regeringen fokuserar på. Det som vi ser i Stockholm är nämligen att skolans situation är oerhört ansträngd. Ministern säger i sitt svar att man skulle kunna ta till vara digitaliseringens möjligheter. Samma regering varnade i december för att digitaliseringen har gått för långt. Vi kan ha ett seminarium om digitaliseringens för- och nackdelar, eller hur? Eller också konstaterar vi att det krävs mer pengar. Frågan till statsrådet, till regeringen och till Sverigedemokraterna blir: Kommer det besked, eller måste kommunerna nu sparka lärare och varsla om att fler vuxna inte kan gå till jobbet i höst? Det är barnen som kommer att ta denna kostnad. (Applåder)
Kan Sveriges kommuner vänta sig ökade medel i höstbudgeten så att skolan och barnen kan prioriteras?
Mattias Vepsä har frågat finansministern om statsrådet kommer att vidta några ytterligare åtgärder för att undvika att Stockholm och andra kommuner behöver skära ned i bland annat skolan, samhällsbyggandet och det brottsförebyggande arbetet.Mattias Vepsä har också frågat om Sveriges kommuner kan vänta sig ökade medel i höstbudgeten så att skolan och barnen kan prioriteras. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.Vi befinner oss i ett osäkert läge med krig i vårt närområde, en ansträngd situation på energimarknaderna i Europa och den högsta inflationen i Sverige på över 30 år. Hushållens, företagens och kommunsektorns ekonomi pressas hårt. I en normal lågkonjunktur när inflationen sjunker hade en naturlig stabiliseringspolitisk åtgärd för regeringen varit en expansiv finanspolitik för att öka efterfrågan i ekonomin. Nu har vi ett helt annat läge med en vikande konjunktur och en hög inflation. Det är viktigt att inte föra en politik som riskerar att öka inflationen och försvåra för kommunsektorn och andra delar av samhället.Ordning och reda i de offentliga finanserna är en prioriterad uppgift för regeringen. Med hänsyn till det ekonomiska läget och den höga inflationen är inriktningen för budgeten för 2023 svagt åtstramande. I budgeten satsas cirka en tredjedel av reformutrymmet på kommunsektorn. Det generella statsbidraget höjs permanent med 6 miljarder kronor från 2023. Vidare avsätts omkring 6 miljarder kronor i riktade statsbidrag, bland annat 3,5 miljarder kronor till vård och omsorg, däribland förstärkt vård och ökad vårdkapacitet, och till stärkt civilt försvar samt cirka 1,5 miljarder kronor till skolan.Regeringen är inte passiv. Givet den svåra ekonomiska situation som Sverige befinner sig i behöver inflationsbekämpning vara en central prioritering för den samlade ekonomiska politiken. Regeringen avser att bekämpa inflationen och stötta utsatta hushåll, återupprätta arbetslinjen och genomföra strukturreformer för en högre tillväxt. Utöver det avser regeringen att fortsätta att verka på flera områden för att lösa Sveriges långsiktiga samhällsproblem, bland annat genom att vidta åtgärder för att uppnå ökad trygghet och en bättre skola, vård och omsorg.Jag är medveten om att kommuner och regioner, trots de medel som nu tillförs, står inför en ekonomiskt utmanande period. Det kommer att behövas en kombination av åtgärder för att värna och stärka välfärden. Mer pengar kommer inte att lösa alla problem som kommunsektorn står inför. Kommuner och regioner behöver fortsätta att arbeta innovativt och utveckla verksamheten efter nya förutsättningar bland annat genom att ta till vara digitaliseringens möjligheter. Staten har ett ansvar för att ge bästa möjliga förutsättningar för detta.Regeringen följer utvecklingen i kommuner och regioner noga och kommer att återkomma i budgetpropositionen för 2024 med en bedömning av behovet av förstärkningar av resurserna till kommunsektorn för 2024 och framåt.
Vilka åtgärder kan ministern, inom sitt ansvarsområde, tänka sig att vidta för att stärka kommunernas ekonomi?
Jag tackar de engagerade debattörerna för en engagerad debatt. Vi har debatterat dessa frågor ett antal gånger, och vi lär få återkomma. Det är en fråga som engagerar och som är väldigt viktig. Vi ska alldeles strax påbörja en ny debatt på ungefär samma tema där svaret på interpellationen mer eller mindre är detsamma.Regeringen följer noga hur ekonomin utvecklas i kommunsektorn. Det är viktigt att kommunerna och regionerna har en ekonomi som gör att välfärden kan säkras runt om i landet.Jag ber om ursäkt ifall det uppfattas som att jag raljerar över 6 miljarder. Jag menar bara att 6 miljarder utgör några promille av kommunbudgeten. Det kommer aldrig att vara några miljarder i höjt statsbidrag som blir avgörande för kommunernas ekonomi framöver, utan det avgörande kommer att vara frågor som tillväxt, antal arbetade timmar, hur vi får människor i utanförskap att komma in på arbetsmarknaden, hur ekonomin utvecklas och inte minst hur vi arbetar framgångsrikt med inflationsbekämpningen, räntelägets utveckling, investeringar, den långsiktiga lånebördan etcetera.Det är detta som påverkar kommunernas långsiktiga robusthet och möjlighet att säkra välfärden. Det är detta som är viktigast, och därför måste man se politiken i dess helhet.Jag vet att Socialdemokraterna lade 6 miljarder kronor mer i sin höstbudget till kommunsektorn i generella statsbidrag, och det utgör några promille av den totala budgeten. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg detta, för jag menar att Socialdemokraterna har en tendens att överdriva betydelsen av vad dessa miljarder kan göra.Vi kommer att följa utvecklingen noga framöver och återkommer i höst. Vi har sagt att om regeringen anser att det finns behov av ökade resurser så kommer regeringen att återkomma med ökade resurser.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Vilka åtgärder kan ministern, inom sitt ansvarsområde, tänka sig att vidta för att stärka kommunernas ekonomi?
Jag gläds åt att statsrådet i alla fall är otroligt engagerad i dessa frågor. Det är jättebra, även om vi har helt olika syn på hur lösningen ser ut. Jag gläds också åt att statsrådet öppnar för en fortsättning på Äldreomsorgslyftet. Detta tror jag att många kommuner runt om i Sverige välkomnar.I övrigt, fru talman, stämmer helt enkelt inte en hel del av de saker som statsrådet säger, såsom att det saknas satsningar på kommunsektorn i den socialdemokratiska skuggbudgeten och att det handlar om någon liten promille. Statsrådet viftar bort 6 miljarder kronor här. Vi dubblar anslaget och satsningen på kommunerna jämfört med statsrådet. I min kommun, lilla Norberg, är det jättemycket pengar som skulle göra enormt stor skillnad. Statsrådet kommer från Stockholm som är en så stor kommun att dessa pengar kanske inte gör lika stor skillnad, men för många kommuner spelar varenda krona stor roll för vilken typ av verksamhet som kan bedrivas. För alla som arbetar inom omsorgen med för få kollegor är det kännbart att nu få höra att vakanser inte kan tillsättas därför att regeringen har valt att inte prioritera välfärden utan har valt att prioritera andra saker i sin budget. Det blir kännbart när vikariat inom förskolan inte kan förlängas därför att regeringen har valt att prioritera andra saker än att satsa på välfärden.Jag frågar igen: Varför är statsbidrag till kommunerna en expansiv finanspolitik enligt statsrådet när stora skattesänkningar till oss höginkomsttagare uppenbarligen inte bedöms vara det?(Applåder)
Vilka åtgärder kan ministern, inom sitt ansvarsområde, tänka sig att vidta för att stärka kommunernas ekonomi?
Det gläder mig att det finns ledamöter som följer mina dagar och mina mycket hektiska arbetsveckor!Man kan såklart raljera över detta och tycka att jag besöker för få kommuner. För att få besöka eller för att få samtala med så många kommuner som möjligt har jag ärligt talat tyckt att det har varit ett väldigt effektivt och smart sätt att bjuda in kommunerna till länsstyrelserna och residensen. Det har varit ett aktivt val för att få träffa så många kommunföreträdare som möjligt.Niklas Karlsson sa att jag använde halva min talartid till att vara indignerad - det var 50 sekunder jag använde till detta, och det handlade om att ge sakupplysningar. Med den retoriken att detta skulle vara en SD-styrd regering skulle i så fall förra regeringen vara C- och V-styrd, för den var inte heller en majoritetsregering; den var en minoritetsregering som krävde stöd från Vänsterpartiet och/eller Centerpartiet beroende på hur övriga partier röstade.Det kommer som sagt besked i höstbudgeten om exakt vilken nivå vi kommer att lägga statsbidragen på. Det är inget ovanligt att vi ger besked i höstbudgeten om vilka statsbidragsnivåerna är. Det är det vanliga arbetssättet att det är där man gör detta. Sedan har det under pandemin gjorts ett antal tilläggsbudgetar med anledning av den mycket extrema situation vi då var inne i, men det tillhör inte det vanliga, utan det vanliga är att vi ger besked i höstbudgeten.Om vi nu tittar på budgeten för 2023 är det några promille det skiljer. Det tillskott Socialdemokraterna ville göra på kommunsektorn utgjorde några promille. Vi ska aldrig tro att det är några miljarder i ökade statsbidrag som kommer att vara det avgörande för kommunernas motståndskraft och kommunernas möjligheter att erbjuda en god välfärd. Det kommer alltid att spela en roll på marginalen. Politiken i övrigt, det vill säga antalet arbetade timmar, hur tillväxten utvecklas, hur inflationen utvecklas och hur ränteläget utvecklas kommer att spela en helt avgörande roll i relation till om vi höjer statsbidragen med 3, 4 eller 5 miljarder och hur det skiftar mellan alternativen. Det måste vi ändå ha klart för oss.Sedan har det sagts här i debatten att Äldreomsorgslyftet tas bort. Hur vet ni att det tas bort? Det var ju planerat från förra regeringen som införde det att det skulle finnas i tre år. Men vi återkommer även där i höstbudgeten om hur Äldreomsorgslyftet ska utvecklas. Vi vet dock att med den modell vi beslutade om för Äldreomsorgslyftet har det inte kunnat utnyttjas. Det finns mycket pengar kvar i systemet för att det var konstruerat på ett sätt som gjorde det svårt för många av kommunerna att göra av med pengarna. Men regeringen kommer att återkomma i höst om hur vi ser på Äldreomsorgslyftet.Sedan fick jag en fråga om riktade statsbidrag. Rapporten från Kommunutredningen tror jag kom i februari 2020. Det var inte så att den förra regeringen med Socialdemokraterna i spetsen - eller den C- och V-styrda regeringen, som vi nu kanske ska kalla den - drog särskilt många strån till stacken för att öka de generella statsbidragen och minska antalet riktade statsbidrag. Jag vet att detta är en fråga. Det finns både för- och nackdelar med riktade versus generella statsbidrag. Jag vet att kommunsektorn önskar en minskning av de riktade och en ökning av de generella.Vi ser över denna fråga. Jag har inga besked att ge här i dag, men vi tittar på hur vi ska se på dessa frågor framöver. Det finns både mer lyckade och mindre lyckade riktade statsbidrag; det erkänner även SKR.Det handlar inte om att några kommuner har lite pengar i resultatutjämningsreserven, utan det finns totalt 50 miljarder kronor i ungefär tre fjärdedelar av kommunerna. Det är inte bara ekonomiskt svaga kommuner som saknar detta. Exempelvis Stockholm och Helsingborg är två kommuner som inte har någon resultatutjämningsreserv, så det skiljer sig mycket i hur det ser ut på den fronten.
Vilka åtgärder kan ministern, inom sitt ansvarsområde, tänka sig att vidta för att stärka kommunernas ekonomi?
Jag vill börja med att kommentera två saker som statsrådet hade synpunkter på. Det första gäller att den resultatutjämningsreserv som en del av kommunerna har är för att vi kompenserade kommunerna väldigt mycket under den svåra pandemin. Många kunde då bygga upp en resultatutjämningsreserv eftersom socialdemokratin värnar kommuner och regioner. Det var det ena.Det andra var att det, precis som statsrådet säger, inte är 290 av 290 kommuner som alls har en resultatutjämningsreserv. Det innebär att de kommuner som antagligen redan från början har en ganska svår situation och som inte kan avsätta några medel inte heller har en resultatutjämningsreserv att ta av, vilket innebär att förutsättningarna för kommunerna är ojämlika. Man har inte samma förutsättningar.Oavsett om man har en resultatutjämningsreserv eller inte måste vi ge kommuner och regioner förutsättningar att ha en bra välfärd. Detta är vad den här debatten handlar om. Då kan man inte förlita sig på att några kommuner har lite pengar att röra sig med under de år som kommer. Det var det andra.Statsrådet, det vill säga ministern för kommuner och regioner, säger att han visst har träffat många kommuner. Men att äta lunch med kommunrepresentanter på länsstyrelsens residens är inte samma sak som att göra besök i kommuner. När jag har tittat och räknat efter har statsrådet besökt tre eller kanske fyra kommuner och gjort enskilda besök. Det duger inte.(Applåder)
Vilka åtgärder kan ministern, inom sitt ansvarsområde, tänka sig att vidta för att stärka kommunernas ekonomi?
Jag noterade att statsrådet ägnade halva sin tid i replikskiftet till att med spelad indignation prata om allt annat än ett svar på de synpunkter som vi från oppositionen har framfört. Jag vill bara upplysa statsrådet om att lägga fokus på annat inte gör de utmaningar som statsrådet har framför sig mindre.När vi står i en interpellationsdebatt här är det inte för att vi vill statsrådet illa. Vi är här för att vi vill peka på de brister vi ser i regeringens politik och upplysa statsrådet om att det finns möjligheter att driva detta i en annan riktning och att det finns andra politiska förslag som förhoppningsvis skulle få betydligt bättre konsekvenser.Statsrådet har naturligtvis rätt när han säger att det viktigaste i dag är att bekämpa inflationen. Inflationen är ett bekymmer, ett aber. Det ska bort, och det måste bekämpas. Den kritik som vi framför från riksdagens talarstol och som vi framför i den här interpellationsdebatten är inte kritik mot att regeringen vill bekämpa inflation utan kritik mot på vilket sätt man väljer att göra det. Vem ska bära bördorna? Vem ska ta ansvaret? Hur ska fördelningspolitiken se ut? Där har vi uppenbarligen helt olika uppfattningar mellan den borgerliga regeringen och den socialdemokratiska oppositionen.Jag tror att det är så att om vi ska klara av de utmaningar som ligger framför oss i kommun- och regionsektorn, både på kort och lång sikt, måste vi också ha förmåga att samarbeta. När det gäller de långsiktiga åtgärderna tycker jag att statsrådet visar på ambition och vilja. Vi har ju dessutom haft ett informellt samtal kring dessa frågor som jag uppskattar väldigt mycket och som jag hoppas kan fortsätta mellan regeringen och oppositionen för att vi ska förbättra detta.Men vi måste också under tiden lösa de utmaningar som vi har på kort sikt. Då handlar det också om att företräda rätt intressen. Då måste man stå på välfärdens sida i stället för att inflationsskydda inkomster för höginkomsttagare. Den debatten behöver vi ta igen.
Vilka åtgärder kan ministern, inom sitt ansvarsområde, tänka sig att vidta för att stärka kommunernas ekonomi?
Låt mig börja med att kommentera det statsrådet säger om att inte vara SD-styrd. Statsrådet vet nog att Socialdemokraterna har fler mandat i Sveriges riksdag än vad de tre regeringspartierna har tillsammans. Med andra ord är regeringen styrd av Sverigedemokraterna, för annars skulle regeringen inte få igenom något här i kammaren. Men det var inte därför jag ställde denna interpellation, egentligen till finansministern. Hur som helst hör jag fortfarande inget konkret från civilministern om vad han tänker göra. Det är välkommet med besked i höstbudgeten, men samtliga kommunalråd har efterlyst besked tidigare så att de kan planera ekonomin och veta om de ska säga upp personal redan nu eller försöka övervintra.Det där om inflationsbekämpning när det gäller just kommunsektorn och välfärden låter som en dålig undanflykt för att slippa satsa på kommunerna, för precis som ledamoten Karlsson redogjorde för finns det beräkningar som visar att det inte skulle bidra till inflationen. För några dagar sedan fick jag ett mejl från kommunstyrelsens ordförande i Sala, Amanda Lindblad. Hon är precis som många andra kommunalråd väldigt bekymrad över hur de ska lyckas höja kunskapsresultaten i skolan, vilket är nödvändigt, och kunna utbilda kunnigt folk inom äldreomsorgen när inflationen äter upp hela utvecklingsutrymmet och mer därtill. Hon pekar också på ett annat problem än själva nivån på statsbidragen, nämligen ryckigheten och den osäkerhet om vad som kommer att gälla kommande år. Jag vill citera ur hennes mejl: Det handlar främst om långsiktig hållbarhet i vår planering, till exempel Äldreomsorgslyftet som nu tas bort, trots att det varit väldigt bra och viktigt för kompetensförsörjningen, och dessutom tas bort vid helt fel tidpunkt. Vi behöver göra stora insatser på området för att klara den demografiska utvecklingen, inte ta bort den personal som redan fanns. Inom skolan här i Sala har mycket av ledningens tid lagts på att söka riktade statsbidrag. Det råder alltid stor osäkerhet om vilken extra satsning som kan göras, om man vågar göra det och om vi kommer att få godkänt eller ej. Kortsiktigheten skapar svårigheter för planeringen och en stress i organisationen. Dessutom skapar osäkerheten en minskad tilltro från medborgarna till rådande system. Detta är allvarligt. Regeringar av alla kulörer är skyldiga till duttandet med statsbidrag som försvårar kommunernas planering. Det erkänner jag. Men vi socialdemokrater drev i Kommunutredningen att både antalet och andelen riktade statsbidrag till kommunerna bör minskas.Jag ställde den här interpellationen till finansministern för att jag uppfattar att hon är huvudansvarig för principerna i budgeten, men nu när jag har kommunministern här vill jag ändå ställa en fråga. Vi socialdemokrater står bakom Kommunutredningens förslag om en statsbidragsprincip, likställd med nuvarande finansieringsprincip. Det skulle bidra till en minskad användning av riktade statsbidrag till förmån för generella bidrag och kunna ge mer långsiktighet och bättre anpassning till de lokala behoven. Jag vill fråga statsrådet om han och regeringen också står bakom Kommunutredningens förslag om en statsbidragsprincip och vilka åtgärder han i så fall tänker vidta för att få en sådan på plats.
Vilka åtgärder kan ministern, inom sitt ansvarsområde, tänka sig att vidta för att stärka kommunernas ekonomi?
Det var många inlägg, och jag kommer tyvärr inte att hinna kommentera allt.Låt mig dock börja med att rätta Åsa Eriksson. Regeringen är inte SDstyrd. Jag vill få detta sagt eftersom ett sådant påstående ger falsk information till dem som följer debatten, vilket är allvarligt. Regeringen består av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Den har ett samarbete med Sverigedemokraterna inom ett antal områden för att få parlamentariskt stöd, men den är inte SD-styrd.Vidare sades det att jag inte är känd för att ha besökt särskilt många kommuner. Det tycker jag är fräckt. Jag har under mitt dryga halvår som civilminister besökt 16 av totalt 21 länsstyrelser. På dessa resor kommer kommunrepresentanter till de möten jag har med landshövdingen, och på många ställen har samtliga kommunföreträdare kommit. Senast i måndags var jag i Jönköping, och då kom företrädare för 8 av 13 kommuner. Jag har alltså träffat väldigt många kommun- och regionföreträdare.Inflationsbekämpning är kanske den viktigaste politiska åtgärden för att rädda och säkra kommunernas ekonomi. Högre inflation är just nu det största hotet mot kommunsektorns ekonomi. Varje tiondel som räntan höjs innebär miljardutgifter för kommunsektorn, så det viktigaste vi kan göra är att hålla nere inflationen och få sänkt ränta så snabbt som möjligt. Det är den viktigaste politiken för att säkra kommunernas ekonomi och därmed välfärden. Vi vet att kommunsektorn har nästan 50 miljarder kronor i upparbetade överskott i resultatutjämningsreserver, och många kommuner väljer nu att använda dessa. Ni skakar på huvudet, men det är så det är. Av 290 kommuner har 204 upparbetade resultatutjämningsreserver på totalt nästan 50 miljarder. Det är en klok förvaltarskapspolitik av kommunerna att bygga upp sådana för att inte vara helt beroende av att regering och riksdag höjer statsbidragen varje gång ekonomin sviktar.Åsa Eriksson klagade på att jag inte svarade på frågan i interpellationen om vad jag är beredd att göra inom mitt ansvarsområde. Inom mitt ansvarsområde ligger de generella statsbidragen till kommunsektorn, så det jag är beredd att göra är givetvis att justera dessa uppåt. Det har regeringen gjort i år med 6 miljarder kronor i generellt stöd och ytterligare 6-7 miljarder i riktade stöd. En tredjedel av reformutrymmet gick till kommunsektorn. I vårpropositionen sa vi att vi ska återkomma med en samlad bedömning, och att vi är beredda att återkomma med ytterligare höjda statsbidrag 2024. Vilken nivå det läggs på återkommer vi till i höstbudgeten. Besked kommer alltså.Socialdemokraterna har dock inte gett något besked om bidragen till kommunsektorn i sin skuggbudget. Det ges inga besked om vilken nivå Socialdemokraterna skulle ha lagt statsbidragen på om de hade suttit i regering. Det talas om inflationskompenserande statsbidrag, något Socialdemokraterna aldrig haft när de suttit i regeringsställning. Är det en ny politik att lova inflationskompenserande statsbidrag? Det har ju aldrig hörts här innan.Min talartid är slut, så jag får återkomma i med fler kommentarer i nästa inlägg.
Vilka åtgärder kan ministern, inom sitt ansvarsområde, tänka sig att vidta för att stärka kommunernas ekonomi?
Jag är väldigt stolt över den välfärdsmodell som vi har i Sverige. Den är grunden för att vi ska ha en bra skola, en god äldreomsorg och en bra hälso- och sjukvård. Jag vill fortsätta vara stolt över den, inte för min egen skull utan för att den verkligen är viktig för våra nära och kära.Men nu är välfärden hotad. Det tycker inte bara vi, utan precis som Åsa Eriksson sa vittnar många om att det är kris i ett stort antal kommuner och regioner. Det kanske inte är det i alla än, för en del kommuner har lite bättre förutsättningar eftersom vi har ett ojämnt läge i Sverige. Många har det dock väldigt tufft och budgeterar redan med underskott.I dagens tidning säger Helén Eliasson, gruppledare i Västra Götaland, att en stor utmaning i hanteringen av ekonomin är avsaknaden av regeringsbesked om statsbidragens nivå för 2024 och att denna avsaknad av besked innebär ökad risk för att omfattande åtgärder behöver göras, såsom nedskärningar och varsel, för att få ned kostnaderna och att regionen sedan eventuellt får tillskott i efterhand.Kommuner och regioner oroar sig, och det är precis det Åsa Eriksson har skrivit om i sin viktiga interpellation. Det handlar om att få besked så att de kan veta hur mycket de måste dra ned.En del kämpar som sagt redan i år, och det kommer inte att bli enklare och bättre nästa år. Vården står redan inför stora utmaningar. Efter pandemin har det varit tufft för många regioner, och det blir inte lättare när de nu saknar resurser. Det råder brist på personal. Många kommuner och regioner behöver göra stora insatser för att få kompetent personal, och det kostar pengar. För att kunna klara av välfärden nu i och i framtiden behövs pengar, och de saknas nu, vilket försvårar att hitta personal framöver.Förutom otillräckliga resurser i statsbudgeten kämpar kommuner och regioner liksom många andra i Sverige med höga elpriser, högre räntor och höjda hyror för lokaler. Som föregående talare sagt kompenserar regeringen höginkomsttagarna för inflationen men inte dem med sämre förutsättningar, såsom fattiga hushåll. Inte heller kompenserar man alla kommuner och regioner. Jag förstår det inte.Det var länge sedan kommunerna hade ett så svagt resultat som nu. Det är 48 kommuner som budgeterar för underskott. Vi ser inte slutresultatet än och vet inte hur det kommer att bli, men redan nu budgeterar de alltså för underskott. Bland regionerna är det 17 av 21 som budgeterar för underskott. Jag är orolig. Vi behöver få ett besked nu, och jag hoppas att vi får det av statsrådet här i dag. Det behövs nu och för framtiden eftersom vår viktiga välfärd är hotad.(Applåder)
Vilka åtgärder kan ministern, inom sitt ansvarsområde, tänka sig att vidta för att stärka kommunernas ekonomi?
Jag kan konstatera att den uppgift som statsrådet har fått att sköta är en minst sagt grannlaga sådan, särskilt då han ska ta hand om kommunsektorns utmaningar på både kort och lång sikt utan att ha fått ansvar för plånboken. Det var en av anledningarna till att ledamoten Eriksson ställde interpellationen till finansministern. Regeringen har valt att skicka ansvarigt statsråd för kommunfrågorna, och att hantera dem utan plånbok är en om inte omöjlig så mycket svår uppgift. Och statsrådet får ta ansvar också för regeringens och finansministerns svar.Det är naturligtvis så som statsrådet säger i sitt svar på interpellationen att det kommer att krävas långsiktiga åtgärder för att kommunerna ska klara av sina långsiktiga åtaganden. Ska kommunsektorn vara robust finansiellt, personellt och kompetensmässigt kommer det att krävas strukturella åtgärder. Men det löser inte de utmaningar som kommunsektorn har på kort sikt.Kommunsektorn har nästan som en man eller en kvinna meddelat att det ekonomiska läget är mycket akut. Om Sveriges regering inte väljer att göra något och skjuta till ytterligare medel kommer det att få stora och omfattande konsekvenser för välfärden.Jag noterar att regeringen, precis som sagts tidigare i debatten, i stället väljer att låta stora skattesänkningar gå före satsningar på välfärden. Man skulle kunna få intrycket att regeringen väljer att utnyttja den pågående krisen för att svälta välfärden i kommun- och regionsektorn.I interpellationssvaret säger man att man inte kan skjuta till ytterligare resurser till kommunerna och regionerna med argumentet att det skulle spä på inflationen. Det känns som ett mycket konstruerat argument, för det kan inte vara så att det är välfärden som ska bära ansvaret för inflationsbekämpningen. Det finns andra politiska förslag än det som regeringen nu väljer att genomföra för att bekämpa inflationen.Dessutom är det ju så att Konjunkturinstitutet i den rapport man presenterade i december som mäter finanspolitiska effekter på inflationen visar att satsningar på välfärden och att rädda kommun- och regionsektorn skulle innebära tiondelsförändringar av inflationen. Den offentliga konsumtionen skulle öka med ungefär 0,2-0,3 procent i inflation. Inflationspåverkan i offentliga investeringar skulle vara ungefär 0,1-0,2 procent - detta i ett läge då vi har en inflation på 10 procent.Nej, statsrådet, det argumentet håller inte. Vill man inte bara rädda kommunsektorn på lång sikt utan också ta ansvar för välfärden på kort sikt måste man också vara beredd att skjuta till de ekonomiska resurser som krävs för att inte våra äldre, barn i barnomsorgen och barn och ungdomar i skolan ska betala priset för den inflationsbekämpning som regeringen nu har slagit in på.Det är inte anständigt, tycker jag, att föreslå att inflationsskydda höginkomsttagares inkomster, vilket kostar statskassan 13 miljarder kronor, och samtidigt vända bort blicken när Sveriges kommuner och regioner går på knäna, skapa risk för uppsägningar av personal och svälta ut den generella och allmänna välfärden.(Applåder)
Vilka åtgärder kan ministern, inom sitt ansvarsområde, tänka sig att vidta för att stärka kommunernas ekonomi?
Eftersom jag är positivt lagd väljer jag att glädjas åt att statsrådet säger sig vara medveten om att kommuner och regioner står inför en ekonomiskt utmanande period. Det tror jag att alla som är aktiva i kommunpolitiken eller regionpolitiken känner.Men min fråga till finansministern var ju vilka åtgärder hon och regeringen kan tänka sig att vidta för att stärka kommunernas ekonomi. Civilministern väljer tyvärr att inte svara på den frågan över huvud taget. I stället säger civilministern att kommuner och regioner behöver "arbeta innovativt och utveckla verksamheten efter nya förutsättningar, bland annat genom att ta till vara digitaliseringens möjligheter". Ja, så långt är vi överens. Vi behöver verkligen digitalisera allt som med fördel går att digitalisera, och det ska effektiviseras. Men att möta kunskapstörstande barn i förskolan eller att lugna en förvirrad dement på ett boende eller att försöka motivera en ung person med psykisk ohälsa att fortsätta kämpa i skolan, det kräver kunnig och utbildad personal.Med den SD-styrda regeringens politik försämrar ni möjligheterna till utveckling och smarta lösningar eftersom verksamheterna nu måste fokusera på att i stället säga upp folk när pengarna inte räcker. Konjunkturinstitutet har beräknat att statsbidragen till kommunerna skulle behöva öka med 24 miljarder per år fram till år 2040 för att kommunallagens krav på en budget i balans ska kunna uppfyllas. Trots det väljer den sverigedemokratstyrda regeringen att sänka skatten för höginkomsttagare som civilministern och jag själv i stället för att satsa på välfärden i årets budget. Trots att kommunministern inte precis har gjort sig känd för att besöka många kommuner kan statsrådet inte ha missat skriet från desperata kommunalråd. I en debattartikel i Aftonbladet nyligen, undertecknad av samtliga kommunstyrelseordförande i Dalarna, det vill säga ett brett spektrum av partier från vänster till höger, kräver de ett ökat stöd från staten för att inte tvingas göra nedskärningar i den redan hårt pressade välfärden.Ändå valde regeringen att inte vidta nödvändiga åtgärder i vårändringsbudgeten. Inte heller ger man de efterlängtade besked och den långsiktighet som kommunerna behöver för att kunna planera sin verksamhet. Det här gäller kommunalråd av alla partifärger. Alla efterlyser konkreta svar så att de kan göra en långsiktig planering. De generella statsbidragen i regeringens budget är på samma nivå som förra året, trots att priser och löner i kommuner och regioner har ökat med mer än 7 procent. Om staten skulle stå för samma andel av välfärdsåtagandet i år som staten gjorde förra året, när vi hade en socialdemokratiskt ledd regering, skulle statsbidragen öka med drygt 11 miljarder. Jag vill gärna höra statsrådet svara på varför han anser att inflationskompenserande statsbidrag till kommunerna så att de slipper säga upp folk i den redan hårt pressade välfärden skulle vara "expansiv finanspolitik" när stora skattesänkningar till oss höginkomsttagare uppenbarligen inte bedöms vara det.(Applåder)
Vilka åtgärder kan ministern, inom sitt ansvarsområde, tänka sig att vidta för att stärka kommunernas ekonomi?
Åsa Eriksson har frågat finansministern vilka åtgärder ministern, inom sitt ansvarsområde, kan tänka sig att vidta för att stärka kommunernas ekonomi. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.Sverige befinner sig i ett läge där hushållens, företagens och kommunsektorns ekonomi pressas hårt. I en normal lågkonjunktur när inflationen sjunker hade en naturlig stabiliseringspolitisk åtgärd för regeringen varit en expansiv finanspolitik för att öka efterfrågan i ekonomin. Nu har vi ett helt annat läge med en vikande konjunktur och en skyhög inflation. En alltför expansiv finanspolitik riskerar att öka inflationen och försvåra för kommunsektorn och andra delar av samhället. Därför är det viktigt att inte öka efterfrågan för mycket i ekonomin genom en för expansiv finanspolitik. Ordning och reda i de offentliga finanserna är en prioriterad uppgift för regeringen. Med hänsyn till det ekonomiska läget och den höga inflationen är inriktningen på budgeten för 2023 svagt åtstramande. I budgeten satsas cirka en tredjedel av det totala reformutrymmet på kommunsektorn. Det generella statsbidraget höjs permanent med 6 miljarder kronor från och med i år. Vidare avsätts omkring 6 miljarder kronor i riktade statsbidrag, bland annat 3 ½ miljarder kronor till vård och omsorg, däribland förstärkt vård, ökad vårdkapacitet och stärkt civilt försvar samt 1,5 miljarder kronor till skolan.Jag är medveten om att kommuner och regioner trots de medel som nu tillförs står inför en ekonomiskt utmanande period. Det kommer att behövas en kombination av åtgärder för att värna och stärka välfärden. Mer pengar kommer inte att lösa alla problem som kommunsektorn står inför. Kommuner och regioner behöver fortsätta arbeta innovativt och utveckla verksamheten efter nya förutsättningar, bland annat genom att ta till vara digitaliseringens möjligheter. Staten har ett ansvar för att ge bästa möjliga förutsättningar för detta.Regeringen följer utvecklingen i kommuner och regioner noga och kommer att återkomma i budgetpropositionen för 2024 med en bedömning av behovet av förstärkningar av resurserna till kommunsektorn för 2024 och framåt.
Är ministern beredd att genom ny lagstiftning möjliggöra för användning av PKU-registret vid grov brottslighet?
Jag tackar ledamoten för frågorna.Jag hoppas att vi gemensamt har bidragit till att reda ut en del frågetecken som kan finnas i dessa frågor.Det finns två helt avgörande saker. En sak är att regeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna lyckas med brottsbekämpningen. Det finns så mycket att göra. Det är ett eftersatt område, och det innebär att många barn växer upp i dag i ett område där föräldrarna inte vågar skicka ut dem på gården därför att det kan komma en förlupen kula som kan skada barnen. Det är en situation som vi inte trodde att någon skulle behöva fundera över. Vi tänkte att det var väl de där som brukar bråka med varandra, men nej, i dag händer detta på många håll. Helt oskyldiga drabbas, inte bara de två som brukar bråka.Det är oerhört allvarligt för hela samhället att brottsligheten är så hög, och det påverkar vanliga människors liv och vardag. Det är därför nödvändigt att vi lyckas hantera frågan så att barn och unga får en tryggare uppväxt - men även att vuxna får det tryggare.Den andra saken är att vi ska använda ändamålsenliga verktyg, men PKU-registret är inte ändamålsenligt i den delen. Vi måste hitta andra sätt som är ändamålsenliga och som ger polisen de verktyg de behöver för att lyckas i sitt arbete.Jag hoppas att vi med gemensamma krafter hittar rätt verktyg så att polisen kan fortsätta sitt viktiga arbete.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Är ministern beredd att genom ny lagstiftning möjliggöra för användning av PKU-registret vid grov brottslighet?
Jag tackar ministern för svaret.Även om vi inte verkar vara överens om just vilka möjligheter som finns med PKU-registret i brottsbekämpande syfte känns det bra att både ministern och jag ser fördelarna med att använda sig av ett utvidgat biometriregister i brottsbekämpande syfte. För min del och för Tidöpartierna i justitieutskottet känns det bra att ministern lever upp till de skrivningar om biometriska uppgifter som omnämns av Tidöavtalet. Jag har därför inte för avsikt att förlänga debatten mer än så.Jag kan avsluta med att nämna att för en person som länge har varit engagerad i frågor kopplade till brottsbekämpning känns det bra att mitt parti och regeringen genom Tidöavtalet är överens om en mängd åtgärder som kommer att göra Sverige till ett tryggare land. Det handlar inte bara om frågor om biometriska uppgifter, vilka är viktiga i brottsbekämpande syfte, utan det handlar också om frågor om strängare straff, fler poliser, fler anstaltsplatser och utvisningar av kriminella, med mera. Men det är en annan diskussion.Jag tackar ministern för debatten och väntar med spänning på svaret från Biometriutredningen.
Är ministern beredd att genom ny lagstiftning möjliggöra för användning av PKU-registret vid grov brottslighet?
Jag tackar ledamoten för kompletterande frågor.Till att börja med vill jag säga att det alltid är så att när det pågår en utredning får ett statsråd inte uttala sig om resultatet. Det kan jag tyvärr inte göra om den här utredningen heller, och det är lite jobbigt. När man väl fått tillsätta utredningar, som jag har fått på mina områden, får man inte säga något förrän de är färdiga och man har sett remissvaren. Men det tillhör spelets regler. Däremot är ledamöter fria att ha åsikter om vad de vill att en utredning ska landa i. Regeringen måste dock när en fråga har lämnats över till en utredning invänta svaret, skicka det på remiss, sedan sammanställa och göra en gemensam bedömning.Statsrådet Carlsons uppfattning är densamma som den som framgår av regeringens svar som jag har lämnat i dag. PKU-registret fungerar inte för dna-sökning. Det är fakta. Därför kan man inte göra de saker ledamoten önskar på det viset. Däremot vill vi åstadkomma samma effekt, och jag hoppas att Biometriutredningen kan bidra till underlag för vad som kan göras framåt. Det får vi återkomma till gemensamt.
Är ministern beredd att genom ny lagstiftning möjliggöra för användning av PKU-registret vid grov brottslighet?
Jag tackar för svaret.Under en valrörelse görs många utspel. För ett par dagar sedan blev jag varse ett utspel från just Kristdemokraterna i valrörelsen. För mindre än ett år sedan sa Acko Ankarberg Johanssons ministerkollega Andreas Carlson, som då var rättspolitisk talesperson: Sverige befinner sig i ett mycket allvarligt läge, och hela tiden slås nya mörka rekord i antal dödsskjutningar. Utredningar läggs på hög. Vi anser att nyttan av att polisen och rättsväsendet får använda dna-register i brottsbekämpning överträffar de risker som finns. Med PKU-registret till förfogande blir det ett kraftfullt verktyg för polisen och rättsväsendet att bekämpa brott.Jag instämmer i det som Andreas Carlson sa inför valet. Kristdemokraterna - Andreas Carlson - menade uppenbarligen att det skulle fungera på samma sätt som vid exempelvis mordet på Anna Lindh, det vill säga att ta fram en dna-profil och matcha denna mot en misstänkt mördare eller våldtäktsman. Min uppfattning är att det är behövligt och skulle ha avsedd verkan.Låt mig vara tydlig. Jag såg inte någonting om det här utspelet förrän jag skickade in interpellationen, som var ställd till Gunnar Strömmer. Det var först när sjukvårdsministern fick frågan som jag såg att Kristdemokraterna gjort ett utspel i frågan för drygt ett år sedan. Det här kan ha varit en fråga som såväl Kristdemokraterna som Sverigedemokraterna har lyft upp i regeringsförhandlingarna men som inte har nått majoritet där, och därför kan ministern och Kristdemokraterna av den anledningen inte driva frågorna. Jag har också full respekt för de skäl som ministern har fört fram, även om jag inte håller med i sak.Sverigedemokraterna är en del av Tidöavtalet, men vi står utanför regeringen. Vi har därför mandat att driva andra frågor som vi anser vara viktiga, och det är just därför jag har valt att lyfta upp frågan om PKUregistret vid grov brottslighet.I sitt inledningsanförande lyfte ministern fram Biometriutredningen, som ska se över förutsättningarna för att använda biometri som verktyg i brottsbekämpningen. Syftet är att fler personer som misstänks för brott ska kunna identifieras av fingeravtryck, dna, ansiktsbilder eller liknande information om individuella kännetecken. Utdraget gäller de rättsliga möjligheterna att samla in, lagra och använda sig av den informationen.Anser ministern att ett sådant sökbart register hade varit ändamålsenligt i brottsbekämpande syfte?
Är ministern beredd att genom ny lagstiftning möjliggöra för användning av PKU-registret vid grov brottslighet?
Jag tackar ledamoten för frågan.Precis som jag sa är det inte aktuellt att använda PKU-registret för brottsutredningsändamål, utan det är till för sjukvårdsändamål. Det bekräftades av den här församlingen i riksdagen när vi behandlade biobankslagen, som nu gäller från den 1 juli. Riksdagen har inte heller föreslagit någon ändrad användning, utan den ligger fast. Det var alltså ett förslag från regeringens sida, och alldeles nyligen prövade riksdagen frågan - och beslutet ligger fast.Däremot kommer regeringen att arbeta med exakt det som står i Tidöavtalet och som kommer att tas upp av Biometriutredningen. Jag ser fram emot att återkomma till utredningens förslag.PKU-registret kan inte användas för att söka på dna. Det funkar inte så. Det som fungerade och var speciellt för händelsen 2003 är tyvärr inte användbart för de frågor som ledamoten tar upp. Däremot måste vi hitta sätt att ta fram sådant som kan underlätta polisens arbete, och vi hoppas att Biometriutredningen, precis som ledamoten sa, kommer med goda förslag så att vi kan hitta vägar att genomföra det regeringen vill. Men det blir inte PKU-registret.
Är ministern beredd att genom ny lagstiftning möjliggöra för användning av PKU-registret vid grov brottslighet?
Interpellationen ställdes först till justitieminister Gunnar Strömmer, men jag tackar sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson för att hon svarar på denna interpellation, som mycket riktigt faller under hennes ansvarsområde.PKU-registret är ju en biobank vid Karolinska institutet, där blodprover för barn födda 1975 eller senare förvaras. Det ska tilläggas att även vissa som är födda i slutet av 1974 ingår. Blodproverna förvaras för vård och behandling, för metodutveckling samt i forskningssyfte. Det så kallade PKU-provet tas på alla nyfödda barn för att diagnostisera ett antal medfödda sjukdomar för vilka det är viktigt att tidigt starta behandling.Frågan om PKU-registrets användning i andra syften än de tidigare nämnda aktualiserades som sagt år 2003 när Sveriges utrikesminister Anna Lindh mördades på NK i Stockholm. Då valde polisen, i brottsbekämpande syfte, för första och hittills enda gången att använda sig av PKU-registret i syfte att ta fram en dna-profil och därmed matcha det med den senare dömda mördaren Mijailo Mijailovic. Det gick fort, ökade bevisbördan och höjde rättssäkerheten.Min uppfattning är att det hade förenklat brottsbekämpande myndigheters arbete avsevärt om det vore regel snarare än exceptionella undantag att man använde sig av PKU-registret vid grov brottslighet såsom mord, våldtäkt eller liknande grov brottslighet mot person. På så sätt hade man både ökat rättssäkerheten och minskat arbetsbördan för brottsbekämpande myndigheter.Om den misstänkte är född i Sverige 1975 eller senare och personens dna matchar med PKU-registret skulle det stärka misstankegraden avsevärt. En komplettering till det redan befintliga registret skulle kunna göras som ett krav för att en utlänning ska få uppehållstillstånd i Sverige, vilket är en fråga som omnämns i Tidöavtalet. På sidan 31 i Tidöavtalet står det nämligen att man ska "utreda och föreslå författningsändringar som innebär att biometriska uppgifter som DNA-uppgifter om tredjelandsmedborgare som ansöker om uppehållstillstånd i Sverige i högre utsträckning än i dag ska samlas in och sparas i sökbara register. Den nedre åldersgränsen för inhämtning av biometriska data ska sänkas."Vid en förändring av PKU-registrets huvudsakliga användningsområden måste en viss integritetsaspekt vägas in, men min uppfattning är att möjligheten att matcha misstänkta personers dna med PKU-registret och på så sätt påskynda uppklaringstakten och därmed öka rättssäkerheten och möjligheten för brottsoffer att få upprättelse väger tyngre.I sitt svar nämner ministern Biometriutredningen, som ska redovisa sitt uppdrag senast den 20 juni 2023. Utredningen ser över förutsättningarna för att använda biometri som ett verktyg i brottsbekämpningen. Både jag och ministern ser fram emot utredningens slutsatser, men ministern anser inte att användandet av just PKU-registret i brottsbekämpande syfte skulle ha den effekt som jag efterfrågar, trots att det fungerade när det användes för 20 år sedan.Till skillnad från en helt ny biobank, vilket jag också är en förespråkare av, är PKU-registret komplett med samtliga som har fötts i Sverige sedan nästan 50 år. Ser ministern någon som helst potential att likt för 20 år sedan använda sig av detta i brottsbekämpande syfte, eller ser man att det vore helt meningslöst?
Är ministern beredd att genom ny lagstiftning möjliggöra för användning av PKU-registret vid grov brottslighet?
har frågat justitieministern om han är beredd att genom ny lagstiftning möjliggöra för användning av PKU-registret vid grov brottslighet.Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.Frågan om de brottsbekämpande myndigheterna ska ha möjlighet att använda sig av PKU-registret för sin verksamhet har uppkommit och analyserats vid flera tillfällen. Jag vill därför ta detta tillfälle i akt att tydligt klargöra att PKU-registret inte är ett dna-register. De prov som tas analyseras inte för dna, och det förs därför inte heller in uppgifter om enskilda individers dna i registret. Av detta följer att det saknas praktiska förutsättningar att använda PKU-registret på det sätt som Pontus Andersson efterfrågar.De prov som tas sparas i PKU-biobanken i syfte att säkerställa goda möjligheter att ge adekvat vård längre fram. Det kan handla om att sjukvården behöver jämföra nytagna prov med dessa äldre prov. Det kan också handla om att undersöka prov från ett barn som har avlidit för att undersöka om dess syskon lider av samma sjukdom. Utöver detta kan proverna, efter att etikgodkännande har erhållits, användas för forskning.En ny biobankslag träder i kraft i sommar, den 1 juli 2023. Av lagen framgår att användning av biobanksprover för brottsbekämpning inte är ett tillåtet ändamål. Högsta domstolen har 2018 slagit fast att prover i en biobank i normalfallet inte kan lämnas ut för brottsbekämpande ändamål enligt rättegångsbalkens bestämmelser om beslag.En ordning där prov som sparats för vårdändamål också skulle kunna användas för brottsbekämpning riskerar att medföra att ett flertal personer återkallar sitt samtycke till att proverna sparas. Detta skulle försämra möjligheterna att ge dessa individer bästa tänkbara vård samt försämra förutsättningarna för biobankernas roll i forskningen.Precis som Pontus Andersson nämner användes PKU-registret efter mordet på Anna Lindh år 2003. Denna användning föregicks dock inte av någon domstolsprövning. I efterhand riktade Socialstyrelsen kritik mot sjukvården, som hade lämnat ut proven utan att begära sådan prövning. Även i den kritik som Riksdagens ombudsmän, JO, riktade mot den åklagare som hade beslutat i ärendet gjordes bedömningen att frågan om utlämnande borde ha prövats i domstol.I detta sammanhang kan nämnas att jag och regeringen tar frågan om brottsbekämpning på största allvar. Det är viktigt att de register som används i brottsbekämpande syfte är ändamålsenliga och kan användas på ett effektivt sätt. Det är då fråga om register med andra syften än PKU-registret och som kan användas utan risker för hälso- och sjukvården. Biometriutredningen, som ska redovisa sitt uppdrag senast den 20 juni detta år, ser över förutsättningarna för att använda biometri som verktyg i brottsbekämpningen. Syftet är att fler personer som misstänks för brott ska kunna identifieras med hjälp av fingeravtryck, dna, ansiktsbilder eller liknande information om individuella kännetecken. Uppdraget gäller de rättsliga möjligheterna att samla in, lagra och använda sådan information. Utredningens direktiv har tagits fram utifrån de behov som Polismyndigheten har lyft i en framställning till regeringen.Sammanfattningsvis har regeringen inga planer på att i nuläget ändra rättsläget i den efterfrågade riktningen, bland annat eftersom det inte skulle ha den effekt som Pontus Andersson är ute efter.
Vilka konkreta åtgärder vidtas för att minska köerna inom cancersjukvården?
Tack än en gång, ledamoten! Det är ett angeläget ämne, och jag ser ingen skillnad mellan regeringen och Socialdemokraterna i ambitionen för cancervården eller vad som behöver göras framåt. Jag ser fram emot att utveckla samarbetet i hur vi utvecklar cancerstrategin och det arbetet.Det finns skillnader i hur mycket pengar vi har gett, men det är inga stora skillnader. Vi kommer båda att återkomma i höstens budget: Socialdemokraterna återkom inte i vårändringsbudgeten utan kommer, ungefär som regeringen, att återkomma i höst. Vi måste först kämpa ned inflationen och sedan säkra stödet för alla välfärdsverksamheter, utöver de pengar vi redan har gett för innevarande år.Varje region har just nu en väldigt tuff situation att lägga en budget vare sig man gör det redan nu till junisammanträdet eller om man väntar till november. Det finns för- och nackdelar med båda. Risken är att man går fram med en för hård budget nu och i praktiken låter som om man gör besparingar två gånger. Väntar man och tar budgetbeslutet i november kan det bli svårt att få effekt i januari. Det är alltså inget lätt vägval som regionerna står inför just nu.Jag har noterat att någon region faktiskt lägger en underfinansierad budget just för att de har haft överskott. De särskilda statsbidragen som gick till sjukvården två år under pandemin kunde man ju inte använda, eftersom de var tillfälliga. De lades på hög, för man visste inte hur tillfälliga pengar kunde användas.Några regioner har nu alltså valt att hantera det genom att underfinansiera budgeten, och jag tror att det är ett klokt vägval att göra så just nu när man har en tillfällig situation.Jag ser också glädjande nog några regioner som just satsar på personalen och arbetsmiljöfrågorna i sina budgetförslag. Jag noterar att Region Kronoberg häromdagen presenterade ett rejält paket med åtgärder för medarbetarna.Detta skulle jag vilja se mer av. Jag förstår att paketen kommer att vara lite olika beroende på region och behov. Men det är precis det där man behöver fokusera på: medarbetarpaket som fokuserar på arbetsmiljön och att se till att man stärker det vårdnära arbetet. Vi behöver minska ned på det som inte är vårdnära arbete, vilket till ganska stor del kan vara administration.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att minska skillnaderna i landet?
Tack än en gång, ledamoten! Det är ett angeläget ämne, och jag ser ingen skillnad mellan regeringen och Socialdemokraterna i ambitionen för cancervården eller vad som behöver göras framåt. Jag ser fram emot att utveckla samarbetet i hur vi utvecklar cancerstrategin och det arbetet.Det finns skillnader i hur mycket pengar vi har gett, men det är inga stora skillnader. Vi kommer båda att återkomma i höstens budget: Socialdemokraterna återkom inte i vårändringsbudgeten utan kommer, ungefär som regeringen, att återkomma i höst. Vi måste först kämpa ned inflationen och sedan säkra stödet för alla välfärdsverksamheter, utöver de pengar vi redan har gett för innevarande år.Varje region har just nu en väldigt tuff situation att lägga en budget vare sig man gör det redan nu till junisammanträdet eller om man väntar till november. Det finns för- och nackdelar med båda. Risken är att man går fram med en för hård budget nu och i praktiken låter som om man gör besparingar två gånger. Väntar man och tar budgetbeslutet i november kan det bli svårt att få effekt i januari. Det är alltså inget lätt vägval som regionerna står inför just nu.Jag har noterat att någon region faktiskt lägger en underfinansierad budget just för att de har haft överskott. De särskilda statsbidragen som gick till sjukvården två år under pandemin kunde man ju inte använda, eftersom de var tillfälliga. De lades på hög, för man visste inte hur tillfälliga pengar kunde användas.Några regioner har nu alltså valt att hantera det genom att underfinansiera budgeten, och jag tror att det är ett klokt vägval att göra så just nu när man har en tillfällig situation.Jag ser också glädjande nog några regioner som just satsar på personalen och arbetsmiljöfrågorna i sina budgetförslag. Jag noterar att Region Kronoberg häromdagen presenterade ett rejält paket med åtgärder för medarbetarna.Detta skulle jag vilja se mer av. Jag förstår att paketen kommer att vara lite olika beroende på region och behov. Men det är precis det där man behöver fokusera på: medarbetarpaket som fokuserar på arbetsmiljön och att se till att man stärker det vårdnära arbetet. Vi behöver minska ned på det som inte är vårdnära arbete, vilket till ganska stor del kan vara administration.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Vilka konkreta åtgärder vidtas för att minska köerna inom cancersjukvården?
Tack, ännu en gång, Acko Ankarberg Johansson, för ditt svar! Jag vet att sjukvårdsministern har ett stort engagemang i frågan. Vi har kamperat ihop tidigare i socialutskottet i många år, så jag tvivlar inte på engagemanget. Vi har väl lite olika syn på hur vi ska nå målet.Jag nämnde i mitt första anförande att personalen är sliten efter pandemin, fru talman. Det är klart att det återspeglar sig i en fortsatt tuff arbetsmiljö. Där tycker vi lika. Och det är klart att det finns en hel del att göra inom hälso- och sjukvården när det gäller styrning och ledningsfrågor. Det handlar inte alltid bara om ekonomiska resurser. Det håller jag med om. Det handlar också om styrning och ledning. Det kanske också handlar lite grann om hur man fördelar administrativ och patientnära vård.Det handlar om att kunna uppnå ett bra schema, fru talman. Nu riskerar vi stora varsel inom hälso- och sjukvården, och då kan det bli färre medarbetare. Det är klart att färre medarbetare inte kommer att medföra en minskad arbetsbörda för de befintliga medarbetarna. Om vi ska få tillbaka alla medarbetare som tyvärr har lämnat vården handlar det bland annat om att höja statusen. Då måste vi se till, precis som när det gäller äldreomsorgen, att man får skälig lön, bra arbetsmiljö och bra villkor. Därför är generella statsbidrag viktiga.Avslutningsvis, fru talman: När det gäller fördelningen av pengar till det generella systemet är det klart att den förra socialdemokratiska regeringen annonserade en högre summa. Men skillnaden är också att vi är beredda att ompröva, speciellt nu när vi ser hur den ekonomiska utvecklingen ser ut.
Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att minska skillnaderna i landet?
Tack, ännu en gång, Acko Ankarberg Johansson, för ditt svar! Jag vet att sjukvårdsministern har ett stort engagemang i frågan. Vi har kamperat ihop tidigare i socialutskottet i många år, så jag tvivlar inte på engagemanget. Vi har väl lite olika syn på hur vi ska nå målet.Jag nämnde i mitt första anförande att personalen är sliten efter pandemin, fru talman. Det är klart att det återspeglar sig i en fortsatt tuff arbetsmiljö. Där tycker vi lika. Och det är klart att det finns en hel del att göra inom hälso- och sjukvården när det gäller styrning och ledningsfrågor. Det handlar inte alltid bara om ekonomiska resurser. Det håller jag med om. Det handlar också om styrning och ledning. Det kanske också handlar lite grann om hur man fördelar administrativ och patientnära vård.Det handlar om att kunna uppnå ett bra schema, fru talman. Nu riskerar vi stora varsel inom hälso- och sjukvården, och då kan det bli färre medarbetare. Det är klart att färre medarbetare inte kommer att medföra en minskad arbetsbörda för de befintliga medarbetarna. Om vi ska få tillbaka alla medarbetare som tyvärr har lämnat vården handlar det bland annat om att höja statusen. Då måste vi se till, precis som när det gäller äldreomsorgen, att man får skälig lön, bra arbetsmiljö och bra villkor. Därför är generella statsbidrag viktiga.Avslutningsvis, fru talman: När det gäller fördelningen av pengar till det generella systemet är det klart att den förra socialdemokratiska regeringen annonserade en högre summa. Men skillnaden är också att vi är beredda att ompröva, speciellt nu när vi ser hur den ekonomiska utvecklingen ser ut.
Vilka konkreta åtgärder vidtas för att minska köerna inom cancersjukvården?
Tack, ledamöterna, för frågor och kompletteringar! När det gäller den sista frågan, om informationsansvaret, kommer det att bli en statlig utredning. Det står redan nu i Tidöavtalet att det finns omständigheter som gör att man bör undanta sektorer. Sjukvården är redan nämnd i detta.Jag är väldigt glad över att ledamoten lyfter arbetsmiljön, för regeringen har gjort det löpande. Det är inte så att det första vi ska göra är att enbart prata om fler utbildningsplatser. Det handlar också om dem som redan arbetar i sjukvården. Det handlar om dem som faktiskt har arbetat och som har utbildning och erfarenhet men som har lämnat sektorn.Det är 13 600 sjuksköterskor som har lämnat sektorn de senaste sex åren. De jobbar inte alls med sjukvård. Det är väldigt många sjuksköterskor, barnmorskor och distriktsläkare som går ned på deltid för att jobbet är för tungt. Man har självklart all rätt i världen att jobba deltid. Det kan finnas privata skäl. Det kan handla om jobb, familj och vad det kan vara. Men man ska inte göra det för att jobbet är för tungt, för då är det en arbetsgivarfråga. Då är det inte en tillräckligt bra arbetsmiljö för att man ska kunna jobba heltid.Jag kan ge ett räkneexempel. Om alla sjuksköterskor som i dag jobbar deltid skulle gå upp till heltid skulle vi ha 8 000 fler heltidstjänster när det gäller sjuksköterskor. Det är en fantastisk siffra. Här har varenda arbetsgivare en möjlighet att göra förändringar och förbättringar i arbetsmiljön. Dessa personer är redan utbildade och har erfarenhet. Några av dem kanske vill gå upp till heltid - då kommer pensionen att förbättras. Men då måste arbetsmiljön bli bättre. Kanske vill en del som tidigare har arbetat i sektorn återkomma till den, men då måste det finnas en tillit till att det har blivit förändringar och att det har blivit bättre. Annars återvänder de inte.Därför tog jag som minister initiativ och kallade Sveriges Kommuner och Regioner och dåvarande ordföranden i hälso- och sjukvårdsdelegationen till ett möte i våras tillsammans med alla fackliga företrädare. Nu har vi fått en ny hälso- och sjukvårdsdelegation på SKR, och jag har kontaktat nuvarande ordföranden där. Vi kommer att ha ett uppföljande möte, förmodligen efter sommaren. Vi måste nämligen kunna redovisa konkreta förändringar för medarbetarna när det gäller arbetsmiljön. Det är det enda sättet att behålla dem i hälso- och sjukvården eller att få tillbaka dem som redan är erfarna och kunniga.Vi ska förstås också se till att vi har tillräckligt med utbildningsplatser och att yrket är attraktivt för de unga som vill söka sig till det.När det gäller statsbidrag, som ledamoten Dahlqvist gärna lyfter, är skillnaden mellan regeringen och Socialdemokraterna väldigt liten. Inte en krona lade Socialdemokraterna till sjukvården, kommunerna eller regionerna i vårändringsbudgeten, utan man gjorde samma bedömning som regeringen gjorde. Vi måste ha en återhållsam vårändringsbudget. Inflationen är nämligen det som drabbar hushållen allra hårdast, vartenda hushåll. Den gör hushåll fattiga. Vi måste motverka inflationen på alla sätt vi kan, så att man får tillbaka köpkraften och så att lönen får det köputrymme som ska finnas.Både Socialdemokraterna och regeringen bedömde att vi behövde en återhållsam budget, så där har vi ingen skillnad.Ledamoten lyfter då i stället höstens budget, som gäller för innevarande år. Där lade Socialdemokraterna 6 miljarder mer till kommuner och regioner, men det är inte 6 miljarder till sjukvården. I praktiken innebär det ungefär 1,4-1,5 miljarder till sjukvården. Ni gjorde nämligen också en neddragning på 200 miljoner under kontot folkhälsa och sjukvård. Den del som är kvar till sjukvården är ungefär 1,4-1,5 miljarder.Det är säkert väsentliga pengar, och där kommer vi att återkomma från regeringens sida i höst när vi lägger fram en ny budget. Men detta är inte den stora skillnaden mellan att det går bra och att det går dåligt. Jag tror att man ska vara försiktig när man låtsas som att man har gett mycket nya pengar när man inte har gjort det.Vi har ett gemensamt ansvar för att se till att sjukvården har den finansiering som krävs. Och där kommer både regeringen och, föreställer jag mig, Socialdemokraterna att återkomma när det gäller höstens budget och se till att sjukvården får de resurser den behöver. Men vi måste jobba med arbetsmiljön varje dag, för den är helt avgörande för sjukvårdens framtid.
Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att minska skillnaderna i landet?
Tack, ledamöterna, för frågor och kompletteringar! När det gäller den sista frågan, om informationsansvaret, kommer det att bli en statlig utredning. Det står redan nu i Tidöavtalet att det finns omständigheter som gör att man bör undanta sektorer. Sjukvården är redan nämnd i detta.Jag är väldigt glad över att ledamoten lyfter arbetsmiljön, för regeringen har gjort det löpande. Det är inte så att det första vi ska göra är att enbart prata om fler utbildningsplatser. Det handlar också om dem som redan arbetar i sjukvården. Det handlar om dem som faktiskt har arbetat och som har utbildning och erfarenhet men som har lämnat sektorn.Det är 13 600 sjuksköterskor som har lämnat sektorn de senaste sex åren. De jobbar inte alls med sjukvård. Det är väldigt många sjuksköterskor, barnmorskor och distriktsläkare som går ned på deltid för att jobbet är för tungt. Man har självklart all rätt i världen att jobba deltid. Det kan finnas privata skäl. Det kan handla om jobb, familj och vad det kan vara. Men man ska inte göra det för att jobbet är för tungt, för då är det en arbetsgivarfråga. Då är det inte en tillräckligt bra arbetsmiljö för att man ska kunna jobba heltid.Jag kan ge ett räkneexempel. Om alla sjuksköterskor som i dag jobbar deltid skulle gå upp till heltid skulle vi ha 8 000 fler heltidstjänster när det gäller sjuksköterskor. Det är en fantastisk siffra. Här har varenda arbetsgivare en möjlighet att göra förändringar och förbättringar i arbetsmiljön. Dessa personer är redan utbildade och har erfarenhet. Några av dem kanske vill gå upp till heltid - då kommer pensionen att förbättras. Men då måste arbetsmiljön bli bättre. Kanske vill en del som tidigare har arbetat i sektorn återkomma till den, men då måste det finnas en tillit till att det har blivit förändringar och att det har blivit bättre. Annars återvänder de inte.Därför tog jag som minister initiativ och kallade Sveriges Kommuner och Regioner och dåvarande ordföranden i hälso- och sjukvårdsdelegationen till ett möte i våras tillsammans med alla fackliga företrädare. Nu har vi fått en ny hälso- och sjukvårdsdelegation på SKR, och jag har kontaktat nuvarande ordföranden där. Vi kommer att ha ett uppföljande möte, förmodligen efter sommaren. Vi måste nämligen kunna redovisa konkreta förändringar för medarbetarna när det gäller arbetsmiljön. Det är det enda sättet att behålla dem i hälso- och sjukvården eller att få tillbaka dem som redan är erfarna och kunniga.Vi ska förstås också se till att vi har tillräckligt med utbildningsplatser och att yrket är attraktivt för de unga som vill söka sig till det.När det gäller statsbidrag, som ledamoten Dahlqvist gärna lyfter, är skillnaden mellan regeringen och Socialdemokraterna väldigt liten. Inte en krona lade Socialdemokraterna till sjukvården, kommunerna eller regionerna i vårändringsbudgeten, utan man gjorde samma bedömning som regeringen gjorde. Vi måste ha en återhållsam vårändringsbudget. Inflationen är nämligen det som drabbar hushållen allra hårdast, vartenda hushåll. Den gör hushåll fattiga. Vi måste motverka inflationen på alla sätt vi kan, så att man får tillbaka köpkraften och så att lönen får det köputrymme som ska finnas.Både Socialdemokraterna och regeringen bedömde att vi behövde en återhållsam budget, så där har vi ingen skillnad.Ledamoten lyfter då i stället höstens budget, som gäller för innevarande år. Där lade Socialdemokraterna 6 miljarder mer till kommuner och regioner, men det är inte 6 miljarder till sjukvården. I praktiken innebär det ungefär 1,4-1,5 miljarder till sjukvården. Ni gjorde nämligen också en neddragning på 200 miljoner under kontot folkhälsa och sjukvård. Den del som är kvar till sjukvården är ungefär 1,4-1,5 miljarder.Det är säkert väsentliga pengar, och där kommer vi att återkomma från regeringens sida i höst när vi lägger fram en ny budget. Men detta är inte den stora skillnaden mellan att det går bra och att det går dåligt. Jag tror att man ska vara försiktig när man låtsas som att man har gett mycket nya pengar när man inte har gjort det.Vi har ett gemensamt ansvar för att se till att sjukvården har den finansiering som krävs. Och där kommer både regeringen och, föreställer jag mig, Socialdemokraterna att återkomma när det gäller höstens budget och se till att sjukvården får de resurser den behöver. Men vi måste jobba med arbetsmiljön varje dag, för den är helt avgörande för sjukvårdens framtid.
Vilka konkreta åtgärder vidtas för att minska köerna inom cancersjukvården?
Tack, statsrådet, för svaret! Jag vet att statsrådet har ett enormt engagemang i dessa frågor. Det är väl bara det att vi ser lite olika på hur vi ska hitta lösningarna.Jag vill berätta om min syster som arbetar inom vården. Vi pratar ofta om hennes tuffa arbetssituation, men naturligtvis inte om patienterna. Hon känner ofta: I dag var nog sista dagen. Och hon är långt ifrån ensam om att känna så.Ska man, fru talman, komma till rätta med köerna inom vården handlar det om personalen. Det handlar om personalens arbetssituation och om fler kollegor till sjukvårdens personal. Där finns lösningen; åtminstone är detta en av de allra största delarna när det gäller att hitta lösningar på problemen.Då kan man fråga sig hur man ska få fler kollegor till dem som arbetar inom sjukvården och hur de ska få en bättre arbetssituation. Enligt mig handlar det om hur man väljer att prioritera. Rent ekonomiskt handlar det naturligtvis om hur man väljer att lägga upp statsbudgeten och om var man väljer att lägga till exempel de generella statsbidragen. Man kanske hellre sänker skatterna för höginkomsttagare.Men det handlar naturligtvis också om vilka förslag man väljer att lägga fram för att förbättra exempelvis arbetssituationen för sjukvårdspersonalen. Ett av de förslag som nu utreds inom Regeringskansliet gäller angiverilagen. Jag skulle vilja fråga sjukvårdsministern hur hon ser på att sjukvårdspersonal ska tvingas ange papperslösa för polisen och Migrationsverket.
Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att minska skillnaderna i landet?
Tack, statsrådet, för svaret! Jag vet att statsrådet har ett enormt engagemang i dessa frågor. Det är väl bara det att vi ser lite olika på hur vi ska hitta lösningarna.Jag vill berätta om min syster som arbetar inom vården. Vi pratar ofta om hennes tuffa arbetssituation, men naturligtvis inte om patienterna. Hon känner ofta: I dag var nog sista dagen. Och hon är långt ifrån ensam om att känna så.Ska man, fru talman, komma till rätta med köerna inom vården handlar det om personalen. Det handlar om personalens arbetssituation och om fler kollegor till sjukvårdens personal. Där finns lösningen; åtminstone är detta en av de allra största delarna när det gäller att hitta lösningar på problemen.Då kan man fråga sig hur man ska få fler kollegor till dem som arbetar inom sjukvården och hur de ska få en bättre arbetssituation. Enligt mig handlar det om hur man väljer att prioritera. Rent ekonomiskt handlar det naturligtvis om hur man väljer att lägga upp statsbudgeten och om var man väljer att lägga till exempel de generella statsbidragen. Man kanske hellre sänker skatterna för höginkomsttagare.Men det handlar naturligtvis också om vilka förslag man väljer att lägga fram för att förbättra exempelvis arbetssituationen för sjukvårdspersonalen. Ett av de förslag som nu utreds inom Regeringskansliet gäller angiverilagen. Jag skulle vilja fråga sjukvårdsministern hur hon ser på att sjukvårdspersonal ska tvingas ange papperslösa för polisen och Migrationsverket.
Vilka konkreta åtgärder vidtas för att minska köerna inom cancersjukvården?
Tack än en gång för svaret, statsrådet Ankarberg Johansson!Jag delar sjukvårdsministerns uppfattning att det är bra att vi har strategiska anvisningar specifikt för cancersjukvården. Vi vet att detta med regionala centrum betyder mycket. Vi vet att en nationell strategi betyder mycket. Vi vet också att de standardiserade vårdförloppen har varit en fantastisk utveckling. Det är vi helt överens om.Men, fru talman, det är inte detta som min interpellation handlar om. Min interpellation handlar om det läge som vi befinner oss i nu, ett läge som är akut för Sveriges kommuner och regioner. Då hjälper det inte om man skjuter till statsbidrag för att till exempel öka vårdplatserna, för de slukas av ett svart hål. Min kollega Yasmine Bladelius nämnde ju Skåne. Jag kan också ta Värmland som exempel på hur akut läget är. Värmland är ett ganska litet län med 280 000 invånare. I år pekar prognosen på minus 700 miljoner för sjukvården i Värmland, och nästa år blir underskottet 1,3 miljarder. Vi har tre sjukhus i länet, och underskottet motsvarar hela verksamheten vid mer än ett av dem. Så allvarligt är läget, och så snabbt har det gått.Jag vill också ännu mer framhålla vikten av hur allvarligt läget är och fylla i det som ledamoten Bladelius tog upp om Skåne. Jag har nämligen tagit del av en skrivelse från Regionsamverkan Sydsverige, där bland annat Region Skåne ingår. Den skickades nyligen till Finansdepartementet för att påvisa hur akut det ekonomiska läget är. Där skriver man: I nuvarande situation behövs det tillfällig finansiell hjälp från staten för att mildra den akuta ekonomiska krisen om inte den höga inflationen ska ge långsiktiga kvardröjande negativa effekter på regionernas förmåga att leverera hälso- och sjukvård. Vidare skriver man att det behövs ekonomiskt stöd i form av generella statsbidrag för att hantera den kortsiktiga kostnadschock - ja, så skriver man - som orsakas av den snabba prisutvecklingen.Som jag tolkar detta, fru talman, kommer det att gå ut över vården. Det kommer naturligtvis att påverka tillgängligheten, och köerna kommer att öka.När det gäller hur mycket pengar man prioriterar från olika partier och från regeringen kan vi konstatera att vi har lika budget när det gäller riktade statsbidrag. Det har sjukvårdsministern fullständigt rätt i. Däremot har vi fördubblat anslaget när det gäller generella välfärdspengar. Det är faktiskt drygt 6 miljarder mer än vad regeringen lade i höstas. Ni väljer att prioritera en skattesänkning för dem som har höga inkomster. Det gäller alltså den statliga skattesatsen. Detta kan justeras. Det handlar bara om politisk vilja. Det är klart att man kan justera med olika styrmekanismer.Jag har ställt ytterligare en fråga till statsrådet Acko Ankarberg Johansson. Håller du med mig om problembilden när det gäller den kommande välfärdskrisen, givet det svåra ekonomiska läge som tornar upp sig? Avser regeringen att komma med besked om huruvida man avser att förstärka statsbudgeten när det gäller regioner och kommuner?
Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att minska skillnaderna i landet?
Tack än en gång för svaret, statsrådet Ankarberg Johansson!Jag delar sjukvårdsministerns uppfattning att det är bra att vi har strategiska anvisningar specifikt för cancersjukvården. Vi vet att detta med regionala centrum betyder mycket. Vi vet att en nationell strategi betyder mycket. Vi vet också att de standardiserade vårdförloppen har varit en fantastisk utveckling. Det är vi helt överens om.Men, fru talman, det är inte detta som min interpellation handlar om. Min interpellation handlar om det läge som vi befinner oss i nu, ett läge som är akut för Sveriges kommuner och regioner. Då hjälper det inte om man skjuter till statsbidrag för att till exempel öka vårdplatserna, för de slukas av ett svart hål. Min kollega Yasmine Bladelius nämnde ju Skåne. Jag kan också ta Värmland som exempel på hur akut läget är. Värmland är ett ganska litet län med 280 000 invånare. I år pekar prognosen på minus 700 miljoner för sjukvården i Värmland, och nästa år blir underskottet 1,3 miljarder. Vi har tre sjukhus i länet, och underskottet motsvarar hela verksamheten vid mer än ett av dem. Så allvarligt är läget, och så snabbt har det gått.Jag vill också ännu mer framhålla vikten av hur allvarligt läget är och fylla i det som ledamoten Bladelius tog upp om Skåne. Jag har nämligen tagit del av en skrivelse från Regionsamverkan Sydsverige, där bland annat Region Skåne ingår. Den skickades nyligen till Finansdepartementet för att påvisa hur akut det ekonomiska läget är. Där skriver man: I nuvarande situation behövs det tillfällig finansiell hjälp från staten för att mildra den akuta ekonomiska krisen om inte den höga inflationen ska ge långsiktiga kvardröjande negativa effekter på regionernas förmåga att leverera hälso- och sjukvård. Vidare skriver man att det behövs ekonomiskt stöd i form av generella statsbidrag för att hantera den kortsiktiga kostnadschock - ja, så skriver man - som orsakas av den snabba prisutvecklingen.Som jag tolkar detta, fru talman, kommer det att gå ut över vården. Det kommer naturligtvis att påverka tillgängligheten, och köerna kommer att öka.När det gäller hur mycket pengar man prioriterar från olika partier och från regeringen kan vi konstatera att vi har lika budget när det gäller riktade statsbidrag. Det har sjukvårdsministern fullständigt rätt i. Däremot har vi fördubblat anslaget när det gäller generella välfärdspengar. Det är faktiskt drygt 6 miljarder mer än vad regeringen lade i höstas. Ni väljer att prioritera en skattesänkning för dem som har höga inkomster. Det gäller alltså den statliga skattesatsen. Detta kan justeras. Det handlar bara om politisk vilja. Det är klart att man kan justera med olika styrmekanismer.Jag har ställt ytterligare en fråga till statsrådet Acko Ankarberg Johansson. Håller du med mig om problembilden när det gäller den kommande välfärdskrisen, givet det svåra ekonomiska läge som tornar upp sig? Avser regeringen att komma med besked om huruvida man avser att förstärka statsbudgeten när det gäller regioner och kommuner?
Vilka konkreta åtgärder vidtas för att minska köerna inom cancersjukvården?
Tack, ledamöter, för interpellationen och tilläggsfrågor! Det är verkligen angeläget att vi har en cancersjukvård som ger möjlighet till tidig upptäckt, rätt diagnos och sedan rätt behandling för patienten, liksom att patienten får möjlighet till eftervård och rehabilitering - ibland har man behov av detta livslångt.Vi har väldigt mycket mer att göra för att säkerställa tidig upptäckt. Vi har bra behandlingar redan i dag, men vi måste förstärka på rehabiliteringssidan. Det är skälet till att vi har tagit initiativ till att revidera den nationella cancerstrategin. Det har varit ett önskemål från riksdagen under flera år, men tidigare regering har inte valt att göra det.Grunden i strategin är bra; det är inte den som ska förändras. Det är en nationell strategi som är särskilt för cancer och som är framåtsyftande. De sakerna ligger fast. Men man behöver ständigt uppdatera och förnya utifrån nya utmaningar, nya tekniker och nya möjligheter. Det är vad regeringen har tagit initiativ till i vår.Det som ledamöterna lyfter fram här är också bristen på resurser. Den är påtaglig just nu till följd av inflationen. Jag noterar att Socialdemokraterna inte har gett någon annan peng till sjukvård eller regioner i sin vårändringsbudget, utan de ligger på samma nivå som regeringen. Socialdemokraterna har alltså inga andra pengaförslag till stöd för regioner, kommuner eller sjukvård under innevarande år än vad regeringen har. Där står vi på samma ställe.Det är klart att det är nödvändigt att förstärka sjukvården. Därför ger vi särskilda statsbidrag som går just till sjukvården. Jag kommer att fortsätta att kämpa för det. Vi har ett behov av generella statsbidrag, framför allt till kommunerna, som har bred och vid verksamhet. Men vad gäller regionernas verksamhet kommer mitt fokus att vara särskilda statsbidrag som går till sjukvården, så att man kan korta köer, öka vårdkapaciteten och förstärka primärvården och många andra delar. Det är mitt fokus.Jag är glad över att regeringen också ökade stödet till sjukvården i den budget som gäller för innevarande år. Det är nödvändigt att fortsätta det arbetet. Något har dock hänt som är väldigt glädjande. I vecka 11 i år nådde vi en kulmen. Sedan vecka 11 gör vi lika många operationer i Sverige som vi gjorde före pandemin. Det är fantastiskt, och det beror inte på vare sig den förra regeringen eller den nuvarande. Det beror på medarbetarna i hälso- och sjukvården, som har kunnat sätta upp mål och beta av köer, så att man nu faktiskt är tillbaka på samma nivå vad gäller antalet operationer som före pandemin under motsvarande månad och vecka. Det är riktigt imponerande. De som håller i registret säger att detta faktiskt är en skillnad som man kan berätta om, så därför gjorde jag det för någon vecka sedan. Man måste ju veta att det inte bara är ett tillfälligt hopp, utan vi befinner oss faktiskt i en förbättring. Sedan kommer sommaren, och då måste medarbetare få semester, så det kommer att bli en nedgång. Så måste det få vara. Men stort tack till alla medarbetare som faktiskt har åstadkommit denna upphämtning när det gäller operationer!Det handlar i mycket om elektiv, planerbar vård, men det handlar också om vård till cancerpatienter. Där måste vi göra en förstärkning, så att resurserna går dit där behoven är störst och så att vi kan säkerställa att vi har kompetent personal som kan vara med och arbeta i detta.Detta med att höja skatten då? Det var givet för vår regering att öka stödet i alla transfereringar till följd av inflation, där de räknas upp med automatik. Vi har i statsfinanserna den regeln att stöd och bidrag räknas upp i förhållande till inflation eller om det går åt motsatt håll. Detsamma gäller skiktgränser för skatt, exempelvis.Regeringen har inte fattat beslut om att sänka skatten för någon särskild grupp. Det som skedde var en följd av att vi både ökade stödet för dem som behöver olika transfereringar och att det också blev motsvarande procentuella höjning av skiktgränser i skattesystemet. Frågan är om Socialdemokraterna tänker höja skatten för barnmorskor och poliser inför nästa år eller hur de tänker göra.
Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att minska skillnaderna i landet?
Tack, ledamöter, för interpellationen och tilläggsfrågor! Det är verkligen angeläget att vi har en cancersjukvård som ger möjlighet till tidig upptäckt, rätt diagnos och sedan rätt behandling för patienten, liksom att patienten får möjlighet till eftervård och rehabilitering - ibland har man behov av detta livslångt.Vi har väldigt mycket mer att göra för att säkerställa tidig upptäckt. Vi har bra behandlingar redan i dag, men vi måste förstärka på rehabiliteringssidan. Det är skälet till att vi har tagit initiativ till att revidera den nationella cancerstrategin. Det har varit ett önskemål från riksdagen under flera år, men tidigare regering har inte valt att göra det.Grunden i strategin är bra; det är inte den som ska förändras. Det är en nationell strategi som är särskilt för cancer och som är framåtsyftande. De sakerna ligger fast. Men man behöver ständigt uppdatera och förnya utifrån nya utmaningar, nya tekniker och nya möjligheter. Det är vad regeringen har tagit initiativ till i vår.Det som ledamöterna lyfter fram här är också bristen på resurser. Den är påtaglig just nu till följd av inflationen. Jag noterar att Socialdemokraterna inte har gett någon annan peng till sjukvård eller regioner i sin vårändringsbudget, utan de ligger på samma nivå som regeringen. Socialdemokraterna har alltså inga andra pengaförslag till stöd för regioner, kommuner eller sjukvård under innevarande år än vad regeringen har. Där står vi på samma ställe.Det är klart att det är nödvändigt att förstärka sjukvården. Därför ger vi särskilda statsbidrag som går just till sjukvården. Jag kommer att fortsätta att kämpa för det. Vi har ett behov av generella statsbidrag, framför allt till kommunerna, som har bred och vid verksamhet. Men vad gäller regionernas verksamhet kommer mitt fokus att vara särskilda statsbidrag som går till sjukvården, så att man kan korta köer, öka vårdkapaciteten och förstärka primärvården och många andra delar. Det är mitt fokus.Jag är glad över att regeringen också ökade stödet till sjukvården i den budget som gäller för innevarande år. Det är nödvändigt att fortsätta det arbetet. Något har dock hänt som är väldigt glädjande. I vecka 11 i år nådde vi en kulmen. Sedan vecka 11 gör vi lika många operationer i Sverige som vi gjorde före pandemin. Det är fantastiskt, och det beror inte på vare sig den förra regeringen eller den nuvarande. Det beror på medarbetarna i hälso- och sjukvården, som har kunnat sätta upp mål och beta av köer, så att man nu faktiskt är tillbaka på samma nivå vad gäller antalet operationer som före pandemin under motsvarande månad och vecka. Det är riktigt imponerande. De som håller i registret säger att detta faktiskt är en skillnad som man kan berätta om, så därför gjorde jag det för någon vecka sedan. Man måste ju veta att det inte bara är ett tillfälligt hopp, utan vi befinner oss faktiskt i en förbättring. Sedan kommer sommaren, och då måste medarbetare få semester, så det kommer att bli en nedgång. Så måste det få vara. Men stort tack till alla medarbetare som faktiskt har åstadkommit denna upphämtning när det gäller operationer!Det handlar i mycket om elektiv, planerbar vård, men det handlar också om vård till cancerpatienter. Där måste vi göra en förstärkning, så att resurserna går dit där behoven är störst och så att vi kan säkerställa att vi har kompetent personal som kan vara med och arbeta i detta.Detta med att höja skatten då? Det var givet för vår regering att öka stödet i alla transfereringar till följd av inflation, där de räknas upp med automatik. Vi har i statsfinanserna den regeln att stöd och bidrag räknas upp i förhållande till inflation eller om det går åt motsatt håll. Detsamma gäller skiktgränser för skatt, exempelvis.Regeringen har inte fattat beslut om att sänka skatten för någon särskild grupp. Det som skedde var en följd av att vi både ökade stödet för dem som behöver olika transfereringar och att det också blev motsvarande procentuella höjning av skiktgränser i skattesystemet. Frågan är om Socialdemokraterna tänker höja skatten för barnmorskor och poliser inför nästa år eller hur de tänker göra.
Vilka konkreta åtgärder vidtas för att minska köerna inom cancersjukvården?
Jag vill börja med att tacka interpellanten Mikael Dahlqvist för en oerhört viktig fråga till sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson. Jag anmälde mig till denna viktiga debatt för att ta tillfället i akt att prata om just de långa väntetiderna inom vården i Sverige och framför allt i min hemregion Skåne. Jag väljer att göra detta trots att jag vet att sjukvårdsministern inte styr över Region Skåne utan har ett nationellt ansvar för sjukvårdspolitiken. Jag gör det dels för att sjukvårdsministerns partikollegor faktiskt i allra högsta grad är ansvariga för krisen inom sjukvården i Skåne, där de ju styr, dels för att jag upplever att det finns en stor oro bland både patienter och sjukvårdspersonal men också bland invånare i Skåne. Väntetiderna inom cancervården i Skåne har inte bara bitit sig fast, utan de har också ökat. Inte ens var tredje skånsk cancerpatient får vård enligt de tidsgränser som finns. Vi vet, precis som ministern sa i sitt svar, att varje dag räknas när det kommer till dem som drabbas av cancer. Tiotusentals skåningar har stått i vårdkön längre tid än lagen medger. Läget är faktiskt värre i Skåne än i resten av Sverige. Sjukvårdsministerns partikamrater och övriga styrande högerpolitiker i Skåne skyller detta på pandemin, och visst förde pandemin med sig en extremt hög belastning på sjukvården, även om det naturligtvis hade sett mycket värre ut om inte den socialdemokratiskt ledda regeringen hade gett historiskt stora tillskott i form av statsbidrag till regionerna. Men pandemin drabbade ju hela Sverige, inte bara Skåne. Därför kan det inte vara pandemin som är anledningen till att väntetiderna inom vården i Skåne är längre än i resten av landet. Anledningen till att just de skånska vårdköerna är så långa är en kraftigt underfinansierad sjukvård. Den skånska sjukvården har bara i år sparkrav på närmare 3 miljarder svenska kronor. Skånes universitetssjukhus har sparbeting på 1,4 miljarder, Helsingborgs lasarett 442 miljoner och Ystads lasarett 155 miljoner. Så ser det ut på de skånska sjukhusen och vårdcentralerna.Tidöpartierna agerar i Skåne på samma sätt som här i riket. Regeringen och Sverigedemokraterna har ju som bekant prioriterat att sänka skatterna för höginkomsttagare, och för att ha råd med det ger de mindre anslag till bland annat sjukvården. För Region Skånes del sänktes statsbidragen i år med 428 miljoner kronor. Samtidigt sitter samma Tidöpartier i Region Skåne och upprätthåller en av landets allra lägsta regionskatter och låter underskotten i sjukvården skena.Detta, fru talman, är inte rätt prioriterat! Därför vill jag fråga sjukvårdsministern: Anser sjukvårdsministern att det var rätt prioriterat att sänka skatterna för höginkomsttagare med dubbelt så mycket som man gav i generella statsbidrag till regioner och kommuner, som ju bedriver hälso- och sjukvårdspolitik och därmed också kan påverka längden på cancervårdköerna? Och anser sjukvårdsministern att hennes partikamrater i Region Skåne gör rätt prioriteringar när de lägger sparkrav på nära 3 miljarder svenska kronor på redan extremt hårt ansatt skånsk sjukvård?
Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att minska skillnaderna i landet?
Jag vill börja med att tacka interpellanten Mikael Dahlqvist för en oerhört viktig fråga till sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson. Jag anmälde mig till denna viktiga debatt för att ta tillfället i akt att prata om just de långa väntetiderna inom vården i Sverige och framför allt i min hemregion Skåne. Jag väljer att göra detta trots att jag vet att sjukvårdsministern inte styr över Region Skåne utan har ett nationellt ansvar för sjukvårdspolitiken. Jag gör det dels för att sjukvårdsministerns partikollegor faktiskt i allra högsta grad är ansvariga för krisen inom sjukvården i Skåne, där de ju styr, dels för att jag upplever att det finns en stor oro bland både patienter och sjukvårdspersonal men också bland invånare i Skåne. Väntetiderna inom cancervården i Skåne har inte bara bitit sig fast, utan de har också ökat. Inte ens var tredje skånsk cancerpatient får vård enligt de tidsgränser som finns. Vi vet, precis som ministern sa i sitt svar, att varje dag räknas när det kommer till dem som drabbas av cancer. Tiotusentals skåningar har stått i vårdkön längre tid än lagen medger. Läget är faktiskt värre i Skåne än i resten av Sverige. Sjukvårdsministerns partikamrater och övriga styrande högerpolitiker i Skåne skyller detta på pandemin, och visst förde pandemin med sig en extremt hög belastning på sjukvården, även om det naturligtvis hade sett mycket värre ut om inte den socialdemokratiskt ledda regeringen hade gett historiskt stora tillskott i form av statsbidrag till regionerna. Men pandemin drabbade ju hela Sverige, inte bara Skåne. Därför kan det inte vara pandemin som är anledningen till att väntetiderna inom vården i Skåne är längre än i resten av landet. Anledningen till att just de skånska vårdköerna är så långa är en kraftigt underfinansierad sjukvård. Den skånska sjukvården har bara i år sparkrav på närmare 3 miljarder svenska kronor. Skånes universitetssjukhus har sparbeting på 1,4 miljarder, Helsingborgs lasarett 442 miljoner och Ystads lasarett 155 miljoner. Så ser det ut på de skånska sjukhusen och vårdcentralerna.Tidöpartierna agerar i Skåne på samma sätt som här i riket. Regeringen och Sverigedemokraterna har ju som bekant prioriterat att sänka skatterna för höginkomsttagare, och för att ha råd med det ger de mindre anslag till bland annat sjukvården. För Region Skånes del sänktes statsbidragen i år med 428 miljoner kronor. Samtidigt sitter samma Tidöpartier i Region Skåne och upprätthåller en av landets allra lägsta regionskatter och låter underskotten i sjukvården skena.Detta, fru talman, är inte rätt prioriterat! Därför vill jag fråga sjukvårdsministern: Anser sjukvårdsministern att det var rätt prioriterat att sänka skatterna för höginkomsttagare med dubbelt så mycket som man gav i generella statsbidrag till regioner och kommuner, som ju bedriver hälso- och sjukvårdspolitik och därmed också kan påverka längden på cancervårdköerna? Och anser sjukvårdsministern att hennes partikamrater i Region Skåne gör rätt prioriteringar när de lägger sparkrav på nära 3 miljarder svenska kronor på redan extremt hårt ansatt skånsk sjukvård?
Vilka konkreta åtgärder vidtas för att minska köerna inom cancersjukvården?
Tack för svaret, statsrådet Acko Ankarberg Johansson!Vi har en svår situation inom hälso- och sjukvården, med ökande väntetider och bristande tillgänglighet i hela landet. Vi har nyss gått igenom en global pandemi som naturligtvis har medfört att vården har fått koncentrera sig på att ta hand om covidsjuka patienter. Detta medför såklart i sin tur undanträngningseffekter för andra patientgrupper. Personalen har gjort fantastiska insatser men är sliten efter pandemin. Köerna till cancersjukvården är inget undantag trots att sjukvården har prioriterat att ge livsviktig vård så snabbt som möjligt under pandemin. Anledningen till dagens debatt är att visa att köerna till vissa behandlingar är oacceptabelt långa. Tyvärr dör patienter i väntan på vård. Enligt sjukvården har långa väntetider i vissa fall påverkat patienters möjlighet att bli friska. Jag påstår därför att situationen är ytterst allvarlig.En grundförutsättning för att jobba bort köer och öka tillgängligheten är att det finns resurser, vilket inte är fallet nu. I en ekonomirapport från SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, för maj månad - den är bara någon vecka gammal - kan man läsa att den ekonomiska utmaningen för Sveriges kommuner och regioner blir alltmer påtaglig. Det svåra ekonomiska läge som Sverige befinner sig i just nu, med hög inflation, stigande räntekostnader och kraftigt ökande pensionskostnader, återspeglas hos kommuner och regioner, precis som i den enskildes plånbok.Redan i år förväntas de flesta regioner göra underskott. Detta är anmärkningsvärt, fru talman, med tanke på det historiska anslag som den förra regeringen gav, speciellt under pandemins slutskede, och de stora överskott som då fanns i Sveriges kommuner och regioner. Resultatet väntas falla med 50 miljarder i år, och för nästa år ser det ännu dystrare ut.Vi ser redan nu att kommuner drar i handbromsen för att klara det ekonomiska läget. I förrgår rapporterades om att skolan i många kommuner i Sverige tvingas till kraftiga nedskärningar, bland annat i Göteborg. Detta kommer självklart att påverka regionerna, som ansvarar för sjukvården. Man tvingas att dra i handbromsen rejält.Tyvärr kan jag inte se att regeringen avser att öka statsbidragen till kommunerna och regionerna. Min fråga till Acko Ankarberg Johansson är därför: Ser ministern något problem med krisen inom cancersjukvården? Det jag ser här och nu är att köerna är alldeles för långa och att alltför många får vänta.
Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att minska skillnaderna i landet?
Tack för svaret, statsrådet Acko Ankarberg Johansson!Vi har en svår situation inom hälso- och sjukvården, med ökande väntetider och bristande tillgänglighet i hela landet. Vi har nyss gått igenom en global pandemi som naturligtvis har medfört att vården har fått koncentrera sig på att ta hand om covidsjuka patienter. Detta medför såklart i sin tur undanträngningseffekter för andra patientgrupper. Personalen har gjort fantastiska insatser men är sliten efter pandemin. Köerna till cancersjukvården är inget undantag trots att sjukvården har prioriterat att ge livsviktig vård så snabbt som möjligt under pandemin. Anledningen till dagens debatt är att visa att köerna till vissa behandlingar är oacceptabelt långa. Tyvärr dör patienter i väntan på vård. Enligt sjukvården har långa väntetider i vissa fall påverkat patienters möjlighet att bli friska. Jag påstår därför att situationen är ytterst allvarlig.En grundförutsättning för att jobba bort köer och öka tillgängligheten är att det finns resurser, vilket inte är fallet nu. I en ekonomirapport från SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, för maj månad - den är bara någon vecka gammal - kan man läsa att den ekonomiska utmaningen för Sveriges kommuner och regioner blir alltmer påtaglig. Det svåra ekonomiska läge som Sverige befinner sig i just nu, med hög inflation, stigande räntekostnader och kraftigt ökande pensionskostnader, återspeglas hos kommuner och regioner, precis som i den enskildes plånbok.Redan i år förväntas de flesta regioner göra underskott. Detta är anmärkningsvärt, fru talman, med tanke på det historiska anslag som den förra regeringen gav, speciellt under pandemins slutskede, och de stora överskott som då fanns i Sveriges kommuner och regioner. Resultatet väntas falla med 50 miljarder i år, och för nästa år ser det ännu dystrare ut.Vi ser redan nu att kommuner drar i handbromsen för att klara det ekonomiska läget. I förrgår rapporterades om att skolan i många kommuner i Sverige tvingas till kraftiga nedskärningar, bland annat i Göteborg. Detta kommer självklart att påverka regionerna, som ansvarar för sjukvården. Man tvingas att dra i handbromsen rejält.Tyvärr kan jag inte se att regeringen avser att öka statsbidragen till kommunerna och regionerna. Min fråga till Acko Ankarberg Johansson är därför: Ser ministern något problem med krisen inom cancersjukvården? Det jag ser här och nu är att köerna är alldeles för långa och att alltför många får vänta.
Vilka konkreta åtgärder vidtas för att minska köerna inom cancersjukvården?
Mikael Dahlqvist har frågat mig vilka konkreta åtgärder som vidtas för att minska köerna inom cancersjukvården. Mikael Dahlqvist har också frågat mig vilka åtgärder regeringen och jag avser att vidta för att minska skillnaderna i landet.Cancervården i Sverige är, fru talman, högt rankad i internationella jämförelser, och Sverige har för närvarande en av de högsta siffrorna i EU när det gäller överlevnad i cancer. Överlevnaden fortsätter dessutom att öka när det gäller de vanligaste cancertyperna. Samtidigt krävs förbättring, och regeringen har därför under 2023 avsatt 625 miljoner kronor för att ytterligare utveckla och förbättra cancervården.En viktig fråga i arbetet med att förbättra den svenska cancervården är att korta väntetiderna och minska ojämlikheterna. Att snabbt få diagnos och behandling har en direkt påverkan på sannolikheten för en god prognos. Att patienter får sämre förutsättningar att överleva en cancerdiagnos till följd av långa väntetider eller på grund av var i landet de bor är oacceptabelt.Införandet av standardiserade vårdförlopp, SVF, i den svenska cancervården inleddes 2015. Syftet med SVF är att minska onödig väntan och oro hos patienterna samt att motverka ojämlikheter. För arbetet med SVF finns två nationella mål, inklusionsmålet och ledtidsmålet. Inklusionsmålet är att 70 procent av alla patienter ska undersökas i ett SVF. Ledtidsmålet är att 80 procent av dessa patienter ska utredas inom vårdförloppets utsatta tider.Samtliga regioner uppfyllde inklusionsmålet 2022, vilket var första gången. Vi ser därmed att den långsiktiga satsningen på SVF leder till resultat. Däremot är utvecklingen under 2022 sämre när det gäller ledtidsmålet. Även om måluppfyllelsen är hög för vissa cancertyper, exempelvis akut leukemi, varierar uppfyllelsen mycket regionerna emellan och är ofta långt från 80 procent.I överenskommelsen mellan staten och SKR om cancervården 2023 finns därför fortsatta prestationsbaserade krav på regionerna för deras arbete med SVF. Inom ramen för överenskommelsen har det också beslutats att prestationskraven ska ses över till nästa års överenskommelse i syfte att uppnå förbättring. Överenskommelsen innefattar även ett flertal andra insatser för att stärka områden med särskilda utmaningar. Exempelvis ska en handlingsplan tas fram för att stärka urologin och en nationell arbetsgrupp tillsättas för att stärka strålningsvården.En cancerpatient möter ofta ett tiotal olika specialiteter under sin tid i sjukvården. En effektiv cancervård med korta väntetider är därför beroende av att kompetensförsörjningen är god i hela sjukvården. För att åstadkomma detta gav regeringen i januari 2023 Socialstyrelsen i uppdrag att tillsammans med Nationella vårdkompetensrådet ta fram förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning.Av samma anledning är tillgängligheten i cancervården också beroende av tillgängligheten i vården i stort. För att öka tillgängligheten i vården gav regeringen i februari 2023 Socialstyrelsen i uppdrag att fördela närmare 2 miljarder kronor i prestationsbaserad ersättning till regionerna för att öka antalet vårdplatser. Socialstyrelsen har även i uppdrag att ta fram ett förslag på en nationell plan för att minska bristen på disponibla vårdplatser, liksom att stödja och stärka regionernas produktions- och kapacitetsplanering. Inom ramen för överenskommelsen med SKR om ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården avsätter regeringen årligen närmare 3 miljarder till regionerna för att öka tillgängligheten.Avslutningsvis vill jag också nämna att regeringen nyligen har initierat en uppdatering av den nationella cancerstrategin. Uppdateringen kommer att ta ett helhetsgrepp om cancervården och dess bestående utmaningar, inbegripet väntetider och ojämlikheter över landet. Sverige ska ha en cancerstrategi som säkerställer att vi förblir ett föregångsland inom cancervården.
Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att minska skillnaderna i landet?
Mikael Dahlqvist har frågat mig vilka konkreta åtgärder som vidtas för att minska köerna inom cancersjukvården. Mikael Dahlqvist har också frågat mig vilka åtgärder regeringen och jag avser att vidta för att minska skillnaderna i landet.Cancervården i Sverige är, fru talman, högt rankad i internationella jämförelser, och Sverige har för närvarande en av de högsta siffrorna i EU när det gäller överlevnad i cancer. Överlevnaden fortsätter dessutom att öka när det gäller de vanligaste cancertyperna. Samtidigt krävs förbättring, och regeringen har därför under 2023 avsatt 625 miljoner kronor för att ytterligare utveckla och förbättra cancervården.En viktig fråga i arbetet med att förbättra den svenska cancervården är att korta väntetiderna och minska ojämlikheterna. Att snabbt få diagnos och behandling har en direkt påverkan på sannolikheten för en god prognos. Att patienter får sämre förutsättningar att överleva en cancerdiagnos till följd av långa väntetider eller på grund av var i landet de bor är oacceptabelt.Införandet av standardiserade vårdförlopp, SVF, i den svenska cancervården inleddes 2015. Syftet med SVF är att minska onödig väntan och oro hos patienterna samt att motverka ojämlikheter. För arbetet med SVF finns två nationella mål, inklusionsmålet och ledtidsmålet. Inklusionsmålet är att 70 procent av alla patienter ska undersökas i ett SVF. Ledtidsmålet är att 80 procent av dessa patienter ska utredas inom vårdförloppets utsatta tider.Samtliga regioner uppfyllde inklusionsmålet 2022, vilket var första gången. Vi ser därmed att den långsiktiga satsningen på SVF leder till resultat. Däremot är utvecklingen under 2022 sämre när det gäller ledtidsmålet. Även om måluppfyllelsen är hög för vissa cancertyper, exempelvis akut leukemi, varierar uppfyllelsen mycket regionerna emellan och är ofta långt från 80 procent.I överenskommelsen mellan staten och SKR om cancervården 2023 finns därför fortsatta prestationsbaserade krav på regionerna för deras arbete med SVF. Inom ramen för överenskommelsen har det också beslutats att prestationskraven ska ses över till nästa års överenskommelse i syfte att uppnå förbättring. Överenskommelsen innefattar även ett flertal andra insatser för att stärka områden med särskilda utmaningar. Exempelvis ska en handlingsplan tas fram för att stärka urologin och en nationell arbetsgrupp tillsättas för att stärka strålningsvården.En cancerpatient möter ofta ett tiotal olika specialiteter under sin tid i sjukvården. En effektiv cancervård med korta väntetider är därför beroende av att kompetensförsörjningen är god i hela sjukvården. För att åstadkomma detta gav regeringen i januari 2023 Socialstyrelsen i uppdrag att tillsammans med Nationella vårdkompetensrådet ta fram förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning.Av samma anledning är tillgängligheten i cancervården också beroende av tillgängligheten i vården i stort. För att öka tillgängligheten i vården gav regeringen i februari 2023 Socialstyrelsen i uppdrag att fördela närmare 2 miljarder kronor i prestationsbaserad ersättning till regionerna för att öka antalet vårdplatser. Socialstyrelsen har även i uppdrag att ta fram ett förslag på en nationell plan för att minska bristen på disponibla vårdplatser, liksom att stödja och stärka regionernas produktions- och kapacitetsplanering. Inom ramen för överenskommelsen med SKR om ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården avsätter regeringen årligen närmare 3 miljarder till regionerna för att öka tillgängligheten.Avslutningsvis vill jag också nämna att regeringen nyligen har initierat en uppdatering av den nationella cancerstrategin. Uppdateringen kommer att ta ett helhetsgrepp om cancervården och dess bestående utmaningar, inbegripet väntetider och ojämlikheter över landet. Sverige ska ha en cancerstrategi som säkerställer att vi förblir ett föregångsland inom cancervården.
Instämmer statsrådet i denna beskrivning av utvecklingen på området främjande av byggande av permanenta bostäder sedan 2014 och avser statsrådet i så fall att ta initiativ till parlamentariska bostadspolitiska diskussioner med beskrivningen som gemensam utgångspunkt?
Det gläder mig att ledamoten upplever att han har fått svar på sina frågor i den här interpellationsdebatten. Grunden för en god dialog är att konkreta frågor får konkreta svar och att man kan diskutera över ett ganska brett spann till exempel på temat reformer för bostadsbyggande, som den här interpellationen har visat. Jag ser fram emot att återkomma med reformer som ska genomföras och att ha fortsatt dialog med ledamöterna i riksdagen.Den här interpellationen grundades på en ganska omfattande promemoria med en genomgång av den tidigare regeringen. Man skulle kunna tolka det som att ledamoten är nöjd med det som har gjorts, men jag tycker att det hade behövt göras ännu mer. Man hade behövt komma igång mycket tidigare. Nu står vi där vi står.Det låter ibland i debatten som att på de inte ens åtta månader som den nytillträdda regeringen har haft ansvar för frågorna borde man ha gjort mer än vad den egna regeringen mäktade med på åtta år. Jag tackar för tilliten och förtroendet, och jag ser fram emot att återkomma under de kommande månaderna och åren i ett högt tempo. Det är olika reformer som ska tas fram, och det har redan kommit både uppdrag till Boverket och länsstyrelserna och utredningsuppdrag. Det är bara början. Vi sitter inte nöjda, som någon ledamot - Leif Nysmed tror jag att det var - var orolig för. Det kommer mer, och jag ser fram emot en fortsatt god dialog. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet gläder mig att Socialdemokraterna är redo att ta ett helhetsgrepp kring bostadsfrågan - jag tror att det var så Kallifatides uttryckte det. Det ser jag fram emot. Jag ser fram emot en god dialog och att regeringens reformer och förslag kommer att få brett stöd i Sveriges riksdag. Det behövs sannerligen, med tanke på de stora behoven på svensk bostadsmarknad. Tack för debatten!Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Har statsrådet tagit initiativ till en prognos över hur många nya bostäder som kommer att färdigställas respektive påbörjas under 2023–2026, och kan statsrådet i så fall redogöra för siffrorna?
Det gläder mig att ledamoten upplever att han har fått svar på sina frågor i den här interpellationsdebatten. Grunden för en god dialog är att konkreta frågor får konkreta svar och att man kan diskutera över ett ganska brett spann till exempel på temat reformer för bostadsbyggande, som den här interpellationen har visat. Jag ser fram emot att återkomma med reformer som ska genomföras och att ha fortsatt dialog med ledamöterna i riksdagen.Den här interpellationen grundades på en ganska omfattande promemoria med en genomgång av den tidigare regeringen. Man skulle kunna tolka det som att ledamoten är nöjd med det som har gjorts, men jag tycker att det hade behövt göras ännu mer. Man hade behövt komma igång mycket tidigare. Nu står vi där vi står.Det låter ibland i debatten som att på de inte ens åtta månader som den nytillträdda regeringen har haft ansvar för frågorna borde man ha gjort mer än vad den egna regeringen mäktade med på åtta år. Jag tackar för tilliten och förtroendet, och jag ser fram emot att återkomma under de kommande månaderna och åren i ett högt tempo. Det är olika reformer som ska tas fram, och det har redan kommit både uppdrag till Boverket och länsstyrelserna och utredningsuppdrag. Det är bara början. Vi sitter inte nöjda, som någon ledamot - Leif Nysmed tror jag att det var - var orolig för. Det kommer mer, och jag ser fram emot en fortsatt god dialog. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet gläder mig att Socialdemokraterna är redo att ta ett helhetsgrepp kring bostadsfrågan - jag tror att det var så Kallifatides uttryckte det. Det ser jag fram emot. Jag ser fram emot en god dialog och att regeringens reformer och förslag kommer att få brett stöd i Sveriges riksdag. Det behövs sannerligen, med tanke på de stora behoven på svensk bostadsmarknad. Tack för debatten!Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Instämmer statsrådet i denna beskrivning av utvecklingen på området främjande av byggande av permanenta bostäder sedan 2014 och avser statsrådet i så fall att ta initiativ till parlamentariska bostadspolitiska diskussioner med beskrivningen som gemensam utgångspunkt?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag ska försöka sammanfatta mina intryck av det här samtalet, som jag tackar statsrådet Andreas Carlson för.Vad gäller min andra fråga om egna prognoser för färdigställda eller påbörjade bostäder 2023-2026 konstaterar jag att vi inte kommer att få några svar från Regeringskansliet, och det är heller ingenting som Boverket förser oss med. Jag beklagar faktiskt bristen på prognoser liksom jag beklagar bristen på bostadspolitiska mål. Det finns inga prognoser, inga mål och faktiskt inte heller någon plan. Det har Karolina Skogs utredning nu föreslagit att vi borde ha i Sverige: en nationell plan för bostadsförsörjningen. Dessutom är vi i behov av en ny bostadsförsörjningslag, för att nämna ytterligare ett förslag som ligger färdigt att ta tag i.Det behövs fler reformer och åtgärder här och nu, i en akut situation. Jag tycker att flera av mina meddebattanter i dag har understrukit det akuta i situationen. Flera reformer skulle kunna utvecklas i parlamentariska samtal. Statsrådet och regeringen avvisar det initiativet. Tack för beskedet!Min bild, fru talman, är att oroliga byggnadsarbetare, trångbodda barnfamiljer, arbets- och studiesökande som behöver ny bostad - kanske i en annan del av landet än där man tidigare bott - och företag som desperat söker personal - inte minst i anslutning till den gröna industrirevolutionen med epicentrum norrut i vårt kära land - är hemlösa. De får stå tillbaka.Sänkt skatt för välbeställda med boendet redan fixat prioriteras i faktisk handling av denna regering. Det är vad jag ser, fru talman. För mig, och för oss socialdemokrater, är det ett recept på ett svagare samhälle. Vi vill skapa ett starkare samhälle och står redo att ta ett rejält grepp om bostadsfrågan senast 2026.
Har statsrådet tagit initiativ till en prognos över hur många nya bostäder som kommer att färdigställas respektive påbörjas under 2023–2026, och kan statsrådet i så fall redogöra för siffrorna?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag ska försöka sammanfatta mina intryck av det här samtalet, som jag tackar statsrådet Andreas Carlson för.Vad gäller min andra fråga om egna prognoser för färdigställda eller påbörjade bostäder 2023-2026 konstaterar jag att vi inte kommer att få några svar från Regeringskansliet, och det är heller ingenting som Boverket förser oss med. Jag beklagar faktiskt bristen på prognoser liksom jag beklagar bristen på bostadspolitiska mål. Det finns inga prognoser, inga mål och faktiskt inte heller någon plan. Det har Karolina Skogs utredning nu föreslagit att vi borde ha i Sverige: en nationell plan för bostadsförsörjningen. Dessutom är vi i behov av en ny bostadsförsörjningslag, för att nämna ytterligare ett förslag som ligger färdigt att ta tag i.Det behövs fler reformer och åtgärder här och nu, i en akut situation. Jag tycker att flera av mina meddebattanter i dag har understrukit det akuta i situationen. Flera reformer skulle kunna utvecklas i parlamentariska samtal. Statsrådet och regeringen avvisar det initiativet. Tack för beskedet!Min bild, fru talman, är att oroliga byggnadsarbetare, trångbodda barnfamiljer, arbets- och studiesökande som behöver ny bostad - kanske i en annan del av landet än där man tidigare bott - och företag som desperat söker personal - inte minst i anslutning till den gröna industrirevolutionen med epicentrum norrut i vårt kära land - är hemlösa. De får stå tillbaka.Sänkt skatt för välbeställda med boendet redan fixat prioriteras i faktisk handling av denna regering. Det är vad jag ser, fru talman. För mig, och för oss socialdemokrater, är det ett recept på ett svagare samhälle. Vi vill skapa ett starkare samhälle och står redo att ta ett rejält grepp om bostadsfrågan senast 2026.
Instämmer statsrådet i denna beskrivning av utvecklingen på området främjande av byggande av permanenta bostäder sedan 2014 och avser statsrådet i så fall att ta initiativ till parlamentariska bostadspolitiska diskussioner med beskrivningen som gemensam utgångspunkt?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Markus Kallifatides identifierar ett problem; vi behöver underlätta för fler att ta steget in på bostadsmarknaden, inte minst den ägda bostadsmarknaden. Det första vi ska ha med oss nu är att det största hindret mot byggandet är den vikande efterfrågan. Det redogjorde jag också för häromveckan när jag besökte civilutskottet och träffade flera av ledamöterna där.För att hushållen ska återfå efterfrågan behöver vi bekämpa inflationen. Det gör vi nu på många olika sätt. Jag kommer inte att redogöra för alla delarna i detta korta interpellationssvar. Men det är en av de viktigaste åtgärderna för att få bukt med problemet.Det är också en pågående kommitté som arbetar med att se över låntagarbaserade makrotillsynsåtgärder, för att de ska bli mer ändamålsenliga. Det handlar om både bolånetaket och amorteringskravet.Vi har även tillsatt en utredning om hyrköp, som är en framgångsrik modell i andra nordiska länder och som delvis redan finns på marknaden i Sverige. Det finns stor potential i att kunna köpa en del av bostaden och att betala av den andra delen genom hyran. Man leasar en del av bostaden. Det sänker förstås kravet på att ha kapital om man till att börja med köper bara halva bostaden. Det är ett viktigt steg för att fler ska få in en fot på den ägda bostadsmarknaden.Tre olika förslag nämns. Kallifatides tar också upp att man ska så att säga befria allmännyttan från LOU. Det är ett av förslagen i Karolina Skogs utredning, som har sökt lösningar för att bidra till en utveckling där fler utifrån sin egen förmåga klarar att få en god bostad. Jag har full respekt för de beslut som fattas under hanteringen av motionsbetänkanden i riksdagen. Men ett av förslagen i Skogs utredning är ett av dem som vi nu bereder i Regeringskansliet, och som jag kommer att återkomma till.Det svarar på någon av ledamöternas frågor: Varför inte använda det underlag som finns? Det gör vi. Vi använder och går igenom beredningsunderlag som den förra regeringen lät ligga, från alliansregeringens tid men också från den socialdemokratiskt ledda regeringens tid, och ser vad vi kan få fram med högt tempo i detta tuffa läge. Det finns många intressanta förslag.Ett av de områden som vi kommer att jobba med - det här svarar på en av Kallifatides frågor - är att uppmana kommuner att höja sin planberedskap. Det gör jag gärna med varje kommunpolitiker jag träffar. Jag har gjort det med kristdemokratiska kommunpolitiker, och jag har gjort det när jag träffat företrädare för SKR. Jag gör det också i den mån någon kommunpolitiker följer den här debatten. I vår första budget har vi också skrivit att vi ska stimulera kommuner att höja sin planberedskap. Här kommer vi att återkomma.Jag går tillbaka till Begics fråga om effekterna av de åtgärder som vidtagits. Det är klart att finanskrisen var en faktor. Med tanke på de långa ledtiderna hade det varit intressant att höra Begic utveckla om man såg att någon av de åtgärder som alliansregeringen genomförde hade någon effekt under de år som Socialdemokraterna sedan satt vid makten. Det är ju långa ledtider. Det tar lång tid. Det är också därför vi nu ser att det finns ett eftersatt behov. Och därför jobbar vi på i ett högt tempo.Jag vet mycket väl hur situationen är för många hustillverkare och har en god dialog och kontakt med dem. Det är mycket bekymmersamt, och det finns därmed desto större anledning att bekämpa inflationen och ta fram träffsäkra reformer där det tidigare funnits hinder för strukturellt riktiga åtgärder. Det kommer jag att återkomma till.
Har statsrådet tagit initiativ till en prognos över hur många nya bostäder som kommer att färdigställas respektive påbörjas under 2023–2026, och kan statsrådet i så fall redogöra för siffrorna?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Markus Kallifatides identifierar ett problem; vi behöver underlätta för fler att ta steget in på bostadsmarknaden, inte minst den ägda bostadsmarknaden. Det första vi ska ha med oss nu är att det största hindret mot byggandet är den vikande efterfrågan. Det redogjorde jag också för häromveckan när jag besökte civilutskottet och träffade flera av ledamöterna där.För att hushållen ska återfå efterfrågan behöver vi bekämpa inflationen. Det gör vi nu på många olika sätt. Jag kommer inte att redogöra för alla delarna i detta korta interpellationssvar. Men det är en av de viktigaste åtgärderna för att få bukt med problemet.Det är också en pågående kommitté som arbetar med att se över låntagarbaserade makrotillsynsåtgärder, för att de ska bli mer ändamålsenliga. Det handlar om både bolånetaket och amorteringskravet.Vi har även tillsatt en utredning om hyrköp, som är en framgångsrik modell i andra nordiska länder och som delvis redan finns på marknaden i Sverige. Det finns stor potential i att kunna köpa en del av bostaden och att betala av den andra delen genom hyran. Man leasar en del av bostaden. Det sänker förstås kravet på att ha kapital om man till att börja med köper bara halva bostaden. Det är ett viktigt steg för att fler ska få in en fot på den ägda bostadsmarknaden.Tre olika förslag nämns. Kallifatides tar också upp att man ska så att säga befria allmännyttan från LOU. Det är ett av förslagen i Karolina Skogs utredning, som har sökt lösningar för att bidra till en utveckling där fler utifrån sin egen förmåga klarar att få en god bostad. Jag har full respekt för de beslut som fattas under hanteringen av motionsbetänkanden i riksdagen. Men ett av förslagen i Skogs utredning är ett av dem som vi nu bereder i Regeringskansliet, och som jag kommer att återkomma till.Det svarar på någon av ledamöternas frågor: Varför inte använda det underlag som finns? Det gör vi. Vi använder och går igenom beredningsunderlag som den förra regeringen lät ligga, från alliansregeringens tid men också från den socialdemokratiskt ledda regeringens tid, och ser vad vi kan få fram med högt tempo i detta tuffa läge. Det finns många intressanta förslag.Ett av de områden som vi kommer att jobba med - det här svarar på en av Kallifatides frågor - är att uppmana kommuner att höja sin planberedskap. Det gör jag gärna med varje kommunpolitiker jag träffar. Jag har gjort det med kristdemokratiska kommunpolitiker, och jag har gjort det när jag träffat företrädare för SKR. Jag gör det också i den mån någon kommunpolitiker följer den här debatten. I vår första budget har vi också skrivit att vi ska stimulera kommuner att höja sin planberedskap. Här kommer vi att återkomma.Jag går tillbaka till Begics fråga om effekterna av de åtgärder som vidtagits. Det är klart att finanskrisen var en faktor. Med tanke på de långa ledtiderna hade det varit intressant att höra Begic utveckla om man såg att någon av de åtgärder som alliansregeringen genomförde hade någon effekt under de år som Socialdemokraterna sedan satt vid makten. Det är ju långa ledtider. Det tar lång tid. Det är också därför vi nu ser att det finns ett eftersatt behov. Och därför jobbar vi på i ett högt tempo.Jag vet mycket väl hur situationen är för många hustillverkare och har en god dialog och kontakt med dem. Det är mycket bekymmersamt, och det finns därmed desto större anledning att bekämpa inflationen och ta fram träffsäkra reformer där det tidigare funnits hinder för strukturellt riktiga åtgärder. Det kommer jag att återkomma till.
Instämmer statsrådet i denna beskrivning av utvecklingen på området främjande av byggande av permanenta bostäder sedan 2014 och avser statsrådet i så fall att ta initiativ till parlamentariska bostadspolitiska diskussioner med beskrivningen som gemensam utgångspunkt?
Statsrådet verkar ändå vara ganska nöjd med situationen. Det ligger ju inga förslag på vårt bord. I stället har vi en regering som stoppar bostadsbyggandet. Borttagandet av investeringsstödet har stoppat byggandet av cirka 30 000 hyreslägenheter med lägre hyra, bland annat studentbostäder.Hur många nybyggda bostäder stoppas också i och med stoppet av byggandet av de nya stambanorna? Många kommuner so har åtagit sig att bygga och har börjat bygga massor med bostäder utifrån en ny infrastruktur. De känner sig nog ganska svikna av regeringen och statsrådet just nu.För inte länge sedan stod statsrådet också i varselväst ute på Bromma flygplats och stoppade byggandet av 30 000 bostäder på flygplatsen där. Man kan i stället satsa på Arlanda flygplats och låta den byggas ut.Inte ens några förslag som man skulle kunna lägga fram snabbt, som är färdiga och som man gick till val på orkar man lägga fram. Exempelvis är startlånen färdigutredda och klara att lägga på bordet. Dem orkar man inte lägga fram. Före valet lovade man också att lätta på amorteringskraven. Det begraver man nu i en utredning ett par år framöver. Det kommer ingenting här och nu för att avhjälpa det akuta behovet av bostadsbyggande.Här talar vi om att man inte kan bo i ett samtal. Nej, det kan man inte. Men bygg- och fastighetsbranschen vill ha långsiktighet i politiken. Visst har kanske er svaga regering med stöd av Sverigedemokraterna majoritet just nu. Men bygg- och fastighetsbranschen bygger inte på fyraårscykler.Vi bjöd in till bostadspolitiska samtal. Men dem valde KD med flera partier att hoppa av. Det är egentligen ganska sorgligt att man inte tar ansvar för den långsiktighet som behövs.Begic talade också om varsel. Inom den industri som regeringen lyfter fram att man vill satsa på, småhusindustrin, läggs nu ett varsel på över 2 000 löntagare. De säljer ingenting just nu, och det kommer ingenting från regeringen.
Har statsrådet tagit initiativ till en prognos över hur många nya bostäder som kommer att färdigställas respektive påbörjas under 2023–2026, och kan statsrådet i så fall redogöra för siffrorna?
Statsrådet verkar ändå vara ganska nöjd med situationen. Det ligger ju inga förslag på vårt bord. I stället har vi en regering som stoppar bostadsbyggandet. Borttagandet av investeringsstödet har stoppat byggandet av cirka 30 000 hyreslägenheter med lägre hyra, bland annat studentbostäder.Hur många nybyggda bostäder stoppas också i och med stoppet av byggandet av de nya stambanorna? Många kommuner so har åtagit sig att bygga och har börjat bygga massor med bostäder utifrån en ny infrastruktur. De känner sig nog ganska svikna av regeringen och statsrådet just nu.För inte länge sedan stod statsrådet också i varselväst ute på Bromma flygplats och stoppade byggandet av 30 000 bostäder på flygplatsen där. Man kan i stället satsa på Arlanda flygplats och låta den byggas ut.Inte ens några förslag som man skulle kunna lägga fram snabbt, som är färdiga och som man gick till val på orkar man lägga fram. Exempelvis är startlånen färdigutredda och klara att lägga på bordet. Dem orkar man inte lägga fram. Före valet lovade man också att lätta på amorteringskraven. Det begraver man nu i en utredning ett par år framöver. Det kommer ingenting här och nu för att avhjälpa det akuta behovet av bostadsbyggande.Här talar vi om att man inte kan bo i ett samtal. Nej, det kan man inte. Men bygg- och fastighetsbranschen vill ha långsiktighet i politiken. Visst har kanske er svaga regering med stöd av Sverigedemokraterna majoritet just nu. Men bygg- och fastighetsbranschen bygger inte på fyraårscykler.Vi bjöd in till bostadspolitiska samtal. Men dem valde KD med flera partier att hoppa av. Det är egentligen ganska sorgligt att man inte tar ansvar för den långsiktighet som behövs.Begic talade också om varsel. Inom den industri som regeringen lyfter fram att man vill satsa på, småhusindustrin, läggs nu ett varsel på över 2 000 löntagare. De säljer ingenting just nu, och det kommer ingenting från regeringen.
Instämmer statsrådet i denna beskrivning av utvecklingen på området främjande av byggande av permanenta bostäder sedan 2014 och avser statsrådet i så fall att ta initiativ till parlamentariska bostadspolitiska diskussioner med beskrivningen som gemensam utgångspunkt?
Sverige går mot en långvarig samhällsbyggnadskris. Det konstaterar Veidekke i sin senaste rapport, Kollaps för bostadsbyggandet. I mitt förra inlägg hänvisade jag till åren 2007-2014 därför att bostadsministern hänvisade till det regeringen gjorde mellan 2006 och 2014. Under den tiden byggdes 200 000 bostäder, medan det under den socialdemokratiska regeringens tid byggdes dubbelt så många - 400 000. Det handlar inte om något annat. Det är bara fakta.Problemet är inte att vi går mot de sju svåra åren. Problemet är precis det vi debatterar just nu; när det är kris gör alla ansvarsfulla regeringar i hela världen något för att mildra krisen. Som min kollega Kallifatides just nämnde kan man fundera på bland annat de här tre förslagen och åtminstone säga om de är bra eller dåliga. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet kommer också varsel inom byggbranschen. Det konstateras också att de varslen kommer att sprida sig till många andra branscher, till exempel stålbranschen eftersom det behövs armering till byggande. Det kan sprida sig till träindustrin, eftersom det behövs trä för att bygga husen. Detsamma gäller vitvarubranschen, isoleringsbranschen och så vidare. När man inte gör någonting för att hjälpa till är många branscher drabbade till slut.Dessutom hotas den gröna omställningen. Byggbranschen behöver gå igenom den gröna omställningen, bland annat för att vi ska nå klimatmålen.Hur och när bedömer ministern att vi kommer att se konkreta förslag? Jag förstår att man hänvisar till åtta månader. Men behöver man åtta år, sex år eller fyra månader till? Vad är bedömningen?
Har statsrådet tagit initiativ till en prognos över hur många nya bostäder som kommer att färdigställas respektive påbörjas under 2023–2026, och kan statsrådet i så fall redogöra för siffrorna?
Sverige går mot en långvarig samhällsbyggnadskris. Det konstaterar Veidekke i sin senaste rapport, Kollaps för bostadsbyggandet. I mitt förra inlägg hänvisade jag till åren 2007-2014 därför att bostadsministern hänvisade till det regeringen gjorde mellan 2006 och 2014. Under den tiden byggdes 200 000 bostäder, medan det under den socialdemokratiska regeringens tid byggdes dubbelt så många - 400 000. Det handlar inte om något annat. Det är bara fakta.Problemet är inte att vi går mot de sju svåra åren. Problemet är precis det vi debatterar just nu; när det är kris gör alla ansvarsfulla regeringar i hela världen något för att mildra krisen. Som min kollega Kallifatides just nämnde kan man fundera på bland annat de här tre förslagen och åtminstone säga om de är bra eller dåliga. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet kommer också varsel inom byggbranschen. Det konstateras också att de varslen kommer att sprida sig till många andra branscher, till exempel stålbranschen eftersom det behövs armering till byggande. Det kan sprida sig till träindustrin, eftersom det behövs trä för att bygga husen. Detsamma gäller vitvarubranschen, isoleringsbranschen och så vidare. När man inte gör någonting för att hjälpa till är många branscher drabbade till slut.Dessutom hotas den gröna omställningen. Byggbranschen behöver gå igenom den gröna omställningen, bland annat för att vi ska nå klimatmålen.Hur och när bedömer ministern att vi kommer att se konkreta förslag? Jag förstår att man hänvisar till åtta månader. Men behöver man åtta år, sex år eller fyra månader till? Vad är bedömningen?
Instämmer statsrådet i denna beskrivning av utvecklingen på området främjande av byggande av permanenta bostäder sedan 2014 och avser statsrådet i så fall att ta initiativ till parlamentariska bostadspolitiska diskussioner med beskrivningen som gemensam utgångspunkt?
Bostadskrisen för studenter är akut. Som socialdemokrat är jag glad över att frågan lyfts upp här i dag, så att vi kan diskutera den. Det är också glädjande att höra att något görs för att åtgärda bostadsbristen för studenter. Men ibland ställer jag mig frågande till vad regeringen vill, utöver regelförenklingar och omvandlingar. Jag skulle kunna stå här och repetera att det inte går att bo i en regelförenkling. Men det tänker jag inte göra.Det är ett faktum att investeringsstödet skapade fler studentbostäder med lägre hyror. Min förhoppning är att det ska byggas fler studentbostäder för alla studenter, även för studenter som exempelvis har en funktionsvariation.Jag ser fram emot att regeringen den 30 april 2024 genom Boverket ska presentera de regelförenklingsförslag som statsrådet tog upp. Men jag hoppas verkligen att arbetet på departementet med att se till att det kommer fram fler studentbostäder fortsätter, så att Sveriges studenter inte ska behöva befinna sig i ett bostadspolitiskt vakuum fram till den 30 april 2024. Man kan hävda att det är svårt att bo i ett samtal och i en regelförenkling, men det är definitivt svårt att bo i ett vakuum.
Har statsrådet tagit initiativ till en prognos över hur många nya bostäder som kommer att färdigställas respektive påbörjas under 2023–2026, och kan statsrådet i så fall redogöra för siffrorna?
Bostadskrisen för studenter är akut. Som socialdemokrat är jag glad över att frågan lyfts upp här i dag, så att vi kan diskutera den. Det är också glädjande att höra att något görs för att åtgärda bostadsbristen för studenter. Men ibland ställer jag mig frågande till vad regeringen vill, utöver regelförenklingar och omvandlingar. Jag skulle kunna stå här och repetera att det inte går att bo i en regelförenkling. Men det tänker jag inte göra.Det är ett faktum att investeringsstödet skapade fler studentbostäder med lägre hyror. Min förhoppning är att det ska byggas fler studentbostäder för alla studenter, även för studenter som exempelvis har en funktionsvariation.Jag ser fram emot att regeringen den 30 april 2024 genom Boverket ska presentera de regelförenklingsförslag som statsrådet tog upp. Men jag hoppas verkligen att arbetet på departementet med att se till att det kommer fram fler studentbostäder fortsätter, så att Sveriges studenter inte ska behöva befinna sig i ett bostadspolitiskt vakuum fram till den 30 april 2024. Man kan hävda att det är svårt att bo i ett samtal och i en regelförenkling, men det är definitivt svårt att bo i ett vakuum.
Instämmer statsrådet i denna beskrivning av utvecklingen på området främjande av byggande av permanenta bostäder sedan 2014 och avser statsrådet i så fall att ta initiativ till parlamentariska bostadspolitiska diskussioner med beskrivningen som gemensam utgångspunkt?
Jag tackar statsrådet för att han mödosamt betar av frågorna en efter en.Eftersom vi inte, vilket jag beklagar, har några rejäla parlamentariska samtal på detta politikområde får jag försöka använda den knappa tiden i en interpellationsdebatt till att ändå lyfta åtgärder som ur mitt perspektiv vore önskvärda.Ur mitt perspektiv är det stora och avgörande strukturella hindret för ett bostadsbyggande i Sverige som gör att vi når våra bostadspolitiska mål förmögenhets- och inkomstfördelningen i landet. Väldigt många människor har helt enkelt inte råd att efterfråga nybyggda bostäder. När kommuner, kyrka, grevar och baroner ska ha fullt marknadspris för sin mark, när banker och byggmaterialleverantörer, ibland oligopolister eller till och med monopolister, ska ha sina vinstmarginaler och när byggnadsarbetare ska ha sjyst lön, vilket de ska ha, blir det för dyrt för undersköterskor, lagerarbetare, taxichaufförer, poliser med flera. Det är det stora strukturella hindret.På det fanns det inte en fullständig lösning men en rimlig typ av lösning, nämligen ett investeringsstöd för byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå. Det är under avveckling.På längre sikt skulle jag önska att vi till exempel i rediga parlamentariska samtal kom fram till nya former för finansiering av nybyggnation i Sverige. Det skulle kunna vara kreditgarantier; det skulle kunna vara förmånliga bygglån. Denna typ av system behöver vara långsiktiga för att olika marknadsaktörer och även delar av den offentliga sektorn ska kunna lita på dem och våga ta viktiga och långsiktiga steg i sina verksamheter - investera pengar, tid och kraft, ändra regler med mera.Det fanns alltså ett värde i att vi var mer överens än vad jag uppfattar att vi just nu är med tanke på att investeringsstödet, som nu två utredningar har visat fungerade, är det jag uppfattar att statsrådet tydligast tar avstånd från i sitt interpellationssvar till mig. Jag beklagar detta. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVad skulle vi kunna göra på kort sikt från Sveriges riksdag, där regeringen har initiativmöjlighet? Förutom att låta ett investeringsstöd rulla i mål, eventuellt kompletterat med ett nytt liknande, kan vi gå på att befria allmännyttan från lagen om offentlig upphandling. Tyvärr föll det i finansutskottet och i kammaren här nyligen, men frågan finns. Allmännyttan hävdar att det skulle kunna ge en 10 procent lägre nivå.Till mitt tredje förslag på kortsiktiga åtgärder, här och nu, för att möta en akut krissituation - som Andreas Carlson inte är skyldig till, absolut inte, och inte heller någon regering - med inflation i världsekonomin och så vidare tar jag inspiration från utbildningsminister Mats Persson. Han uppmanade Magdalena Andersson att kalla till sig socialdemokratiska kommunpolitiker för att kräva mer pengar till välfärden. Då får jag väl uppmana Andreas Carlson att kalla till sig sverigedemokratiska, kristdemokratiska och moderata kommunpolitiker och uppmana dem att trycka på byggknappen.Min avslutande fråga får bli: Har statsrådet gjort något av detta, eller avser statsrådet att överväga något av dessa tre förslag till omedelbara åtgärder för att öka byggandet i Sverige?
Har statsrådet tagit initiativ till en prognos över hur många nya bostäder som kommer att färdigställas respektive påbörjas under 2023–2026, och kan statsrådet i så fall redogöra för siffrorna?
Jag tackar statsrådet för att han mödosamt betar av frågorna en efter en.Eftersom vi inte, vilket jag beklagar, har några rejäla parlamentariska samtal på detta politikområde får jag försöka använda den knappa tiden i en interpellationsdebatt till att ändå lyfta åtgärder som ur mitt perspektiv vore önskvärda.Ur mitt perspektiv är det stora och avgörande strukturella hindret för ett bostadsbyggande i Sverige som gör att vi når våra bostadspolitiska mål förmögenhets- och inkomstfördelningen i landet. Väldigt många människor har helt enkelt inte råd att efterfråga nybyggda bostäder. När kommuner, kyrka, grevar och baroner ska ha fullt marknadspris för sin mark, när banker och byggmaterialleverantörer, ibland oligopolister eller till och med monopolister, ska ha sina vinstmarginaler och när byggnadsarbetare ska ha sjyst lön, vilket de ska ha, blir det för dyrt för undersköterskor, lagerarbetare, taxichaufförer, poliser med flera. Det är det stora strukturella hindret.På det fanns det inte en fullständig lösning men en rimlig typ av lösning, nämligen ett investeringsstöd för byggande av hyresrätter med lägre hyresnivå. Det är under avveckling.På längre sikt skulle jag önska att vi till exempel i rediga parlamentariska samtal kom fram till nya former för finansiering av nybyggnation i Sverige. Det skulle kunna vara kreditgarantier; det skulle kunna vara förmånliga bygglån. Denna typ av system behöver vara långsiktiga för att olika marknadsaktörer och även delar av den offentliga sektorn ska kunna lita på dem och våga ta viktiga och långsiktiga steg i sina verksamheter - investera pengar, tid och kraft, ändra regler med mera.Det fanns alltså ett värde i att vi var mer överens än vad jag uppfattar att vi just nu är med tanke på att investeringsstödet, som nu två utredningar har visat fungerade, är det jag uppfattar att statsrådet tydligast tar avstånd från i sitt interpellationssvar till mig. Jag beklagar detta. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVad skulle vi kunna göra på kort sikt från Sveriges riksdag, där regeringen har initiativmöjlighet? Förutom att låta ett investeringsstöd rulla i mål, eventuellt kompletterat med ett nytt liknande, kan vi gå på att befria allmännyttan från lagen om offentlig upphandling. Tyvärr föll det i finansutskottet och i kammaren här nyligen, men frågan finns. Allmännyttan hävdar att det skulle kunna ge en 10 procent lägre nivå.Till mitt tredje förslag på kortsiktiga åtgärder, här och nu, för att möta en akut krissituation - som Andreas Carlson inte är skyldig till, absolut inte, och inte heller någon regering - med inflation i världsekonomin och så vidare tar jag inspiration från utbildningsminister Mats Persson. Han uppmanade Magdalena Andersson att kalla till sig socialdemokratiska kommunpolitiker för att kräva mer pengar till välfärden. Då får jag väl uppmana Andreas Carlson att kalla till sig sverigedemokratiska, kristdemokratiska och moderata kommunpolitiker och uppmana dem att trycka på byggknappen.Min avslutande fråga får bli: Har statsrådet gjort något av detta, eller avser statsrådet att överväga något av dessa tre förslag till omedelbara åtgärder för att öka byggandet i Sverige?
Instämmer statsrådet i denna beskrivning av utvecklingen på området främjande av byggande av permanenta bostäder sedan 2014 och avser statsrådet i så fall att ta initiativ till parlamentariska bostadspolitiska diskussioner med beskrivningen som gemensam utgångspunkt?
Det gläder mig att det finns ett stort engagemang i denna för oss alla så viktiga fråga, nämligen hur vi ska få upp bostadspolitiken på agendan. Det bidrar ledamöterna till, och också till att diskutera olika förslag om hur man kan dämpa effekten och framför allt få bort de strukturella hinder som finns.Markus Kallifatides har pekat på ganska många saker i sin omfattande interpellation, och jag kan därför inte gå in på dem var en för sig. Jag vill dock nämna förstudien kring fysisk planering, där riksintressesystemet ingår. Bostadsintresset är inte ett riksintresse, men att det ofta hamnar väldigt långt bakom riksintressena är ett av de strukturella hinder som finns. Jag ser verkligen fram emot den förstudien, som ska presenteras i september.Jag har ingen anledning att peka finger och säga att någon har gjort något dåligt. Detta var ett bra beslut som den förra regeringen tog - om än något sent, kan man tycka. Allt det som Markus Kallifatides lyfter fram i interpellationen, som Möjligheternas byggregler och Skogs utredning, som vi bereder i Regeringskansliet och kommer att återkomma till, hade ju kunnat vara på plats om man hade haft ännu högre tempo.Ibland låter det i debatten som att det som den socialdemokratiskt ledda regeringen inte lyckades göra på åtta år ska den nya regeringen lösa på åtta månader. Vi har ett väldigt högt tempo. Vi jobbar på med många av de frågor som har varit uppe i den här debatten.När det till exempel gäller studentbostäder har vi givit ett uppdrag till Boverket med betydande lättnader för att öka produktionen och det differentierade utbudet. Det handlar inte om att gena i kurvorna när det gäller tillgänglighet. Det ska vara god besökstillgänglighet. Det ska finnas bostäder för den som behöver en anpassad bostad. Men man kan förenkla och sänka kostnaderna så att det blir fler studentbostäder i ett land som Sverige, som är en kunskapsnation men där man behöver kunna flytta dit där man kommer in på en utbildning till hösten eller längre fram och där det i dag är mycket svårt att få tag i en bostad.Att göra förändringar här är svar på både Adrian Magnussons och Begics fråga.Jag ska gå tillbaka till frågan om bostadspolitiska samtal. Jag tror att det i någon interpellationsdebatt lite raljerande har sagts att man inte kan bo i en regelförenkling när jag har lyft fram att vi kommer att arbeta med regelförenklingar. Jag skulle kunna kontra med att säga att man inte kan bo i ett samtal, men jag kommer inte att göra det. Däremot är fokus för regeringen, som också har en majoritet i riksdagen bakom sig med samarbetspartierna, att ta fram de förändringar och reformer som det i huvudsak finns samsyn kring, vilket den här debatten också åskådliggör, och genomföra dem i så högt tempo som möjligt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSedan har jag gärna dialog. Jag har gärna samtal med civilutskottets ledamöter, med branschen och med olika aktörer kring vad som är viktigast och vad vi ska prioritera. Men regeringen har en majoritet bakom sig med samarbetspartierna, och vi lägger fokus på att ta fram reformer snarare än att prata om reformer. Jag tror också att vi som är här i kammaren i dag vet vilka olika reformer det framför allt handlar om.När det kommer till Begics fråga där han jämför bostadsbyggandets utveckling under den förra alliansregeringen och under den socialdemokratiska regeringen vet jag ärligt talat inte exakt vilken effekt ledamoten vill uppnå, men jag kan ju påminna om finanskrisen 2007-2010. Det är klart att man kan skylla den på alliansregeringen och inbromsningen nu på den nya regeringen, men jag tror att alla som följer den här debatten och även ledamöterna förstår att det är betydligt mer komplicerat än så.Åt Leif Nysmeds fråga har jag nu tyvärr bara tio sekunder kvar av mina fyra minuter, men regeringen sitter inte nöjd. Jag sitter inte nöjd. Jag ser fram emot att återkomma med reformer som ska ta oss framåt, och vi gör det i högt tempo.
Har statsrådet tagit initiativ till en prognos över hur många nya bostäder som kommer att färdigställas respektive påbörjas under 2023–2026, och kan statsrådet i så fall redogöra för siffrorna?
Det gläder mig att det finns ett stort engagemang i denna för oss alla så viktiga fråga, nämligen hur vi ska få upp bostadspolitiken på agendan. Det bidrar ledamöterna till, och också till att diskutera olika förslag om hur man kan dämpa effekten och framför allt få bort de strukturella hinder som finns.Markus Kallifatides har pekat på ganska många saker i sin omfattande interpellation, och jag kan därför inte gå in på dem var en för sig. Jag vill dock nämna förstudien kring fysisk planering, där riksintressesystemet ingår. Bostadsintresset är inte ett riksintresse, men att det ofta hamnar väldigt långt bakom riksintressena är ett av de strukturella hinder som finns. Jag ser verkligen fram emot den förstudien, som ska presenteras i september.Jag har ingen anledning att peka finger och säga att någon har gjort något dåligt. Detta var ett bra beslut som den förra regeringen tog - om än något sent, kan man tycka. Allt det som Markus Kallifatides lyfter fram i interpellationen, som Möjligheternas byggregler och Skogs utredning, som vi bereder i Regeringskansliet och kommer att återkomma till, hade ju kunnat vara på plats om man hade haft ännu högre tempo.Ibland låter det i debatten som att det som den socialdemokratiskt ledda regeringen inte lyckades göra på åtta år ska den nya regeringen lösa på åtta månader. Vi har ett väldigt högt tempo. Vi jobbar på med många av de frågor som har varit uppe i den här debatten.När det till exempel gäller studentbostäder har vi givit ett uppdrag till Boverket med betydande lättnader för att öka produktionen och det differentierade utbudet. Det handlar inte om att gena i kurvorna när det gäller tillgänglighet. Det ska vara god besökstillgänglighet. Det ska finnas bostäder för den som behöver en anpassad bostad. Men man kan förenkla och sänka kostnaderna så att det blir fler studentbostäder i ett land som Sverige, som är en kunskapsnation men där man behöver kunna flytta dit där man kommer in på en utbildning till hösten eller längre fram och där det i dag är mycket svårt att få tag i en bostad.Att göra förändringar här är svar på både Adrian Magnussons och Begics fråga.Jag ska gå tillbaka till frågan om bostadspolitiska samtal. Jag tror att det i någon interpellationsdebatt lite raljerande har sagts att man inte kan bo i en regelförenkling när jag har lyft fram att vi kommer att arbeta med regelförenklingar. Jag skulle kunna kontra med att säga att man inte kan bo i ett samtal, men jag kommer inte att göra det. Däremot är fokus för regeringen, som också har en majoritet i riksdagen bakom sig med samarbetspartierna, att ta fram de förändringar och reformer som det i huvudsak finns samsyn kring, vilket den här debatten också åskådliggör, och genomföra dem i så högt tempo som möjligt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSedan har jag gärna dialog. Jag har gärna samtal med civilutskottets ledamöter, med branschen och med olika aktörer kring vad som är viktigast och vad vi ska prioritera. Men regeringen har en majoritet bakom sig med samarbetspartierna, och vi lägger fokus på att ta fram reformer snarare än att prata om reformer. Jag tror också att vi som är här i kammaren i dag vet vilka olika reformer det framför allt handlar om.När det kommer till Begics fråga där han jämför bostadsbyggandets utveckling under den förra alliansregeringen och under den socialdemokratiska regeringen vet jag ärligt talat inte exakt vilken effekt ledamoten vill uppnå, men jag kan ju påminna om finanskrisen 2007-2010. Det är klart att man kan skylla den på alliansregeringen och inbromsningen nu på den nya regeringen, men jag tror att alla som följer den här debatten och även ledamöterna förstår att det är betydligt mer komplicerat än så.Åt Leif Nysmeds fråga har jag nu tyvärr bara tio sekunder kvar av mina fyra minuter, men regeringen sitter inte nöjd. Jag sitter inte nöjd. Jag ser fram emot att återkomma med reformer som ska ta oss framåt, och vi gör det i högt tempo.
Instämmer statsrådet i denna beskrivning av utvecklingen på området främjande av byggande av permanenta bostäder sedan 2014 och avser statsrådet i så fall att ta initiativ till parlamentariska bostadspolitiska diskussioner med beskrivningen som gemensam utgångspunkt?
Jag tycker att statsrådet är lite passiv, och det har jag tyckt länge. Jag tycker att regeringen generellt är väldigt passiv när man avvaktar och hänvisar till inflationsbekämpningen. Om man inte gör någonting så ägnar man sig åt att bekämpa inflationen, verkar regeringen tycka. Jag delar inte riktigt den uppfattningen.Min partikollega Markus Kallifatides ställde ett par frågor, och jag tänkte haka på fråga nummer två. Han säger: Har statsrådet tagit initiativ till en prognos över hur många nya bostäder som kommer att färdigställas respektive påbörjas under 2023-2026? Och kan statsrådet i så fall redogöra för siffrorna?Svaret blir: Regeringen ser inget behov av att ta fram ytterligare prognoser än dem som Boverket tar fram. Regeringen hänvisar alltså till att det är Boverkets ansvar.Jag tänkte påminna lite grann om hur Kristdemokraternas tidigare bostadspolitiska talesperson Larry Söder så sent som förra mandatperioden ansåg att detta skulle göras. Han skriver: "Kristdemokraterna anser att det är hög tid att bostadsintresset uppvärderas i Sverige." Jag delar denna uppfattning. Han skriver också: "Politiken måste ta ett fastare tag om bostadsbyggandet." Det tycker jag också att ni borde göra; jag delar Larrys uppfattning även i den frågan. Larry Söder fortsätter sedan: "Vi anser att regeringen bör sätta ett mål i faktiska tal för bostadsbyggandet. I dag är Boverkets prognoser det bästa mått som går att hitta, men när det faktiska byggandet kraftigt understiger behovet bör en regering ta till sig det och presentera åtgärder för att öka byggandet.Med ett nationellt mål för bostadsbyggandet kan ett tydligt arbete för att nå det sättas igång och förslag som syftar till att målet uppnås tas fram. I de fall byggandet inte når upp till målet kan det också utvärderas varför det inte har byggts tillräckligt."Detta var under en tid då man hade en prognos på 40 000 bostäder om året. Sedan blev det ännu fler. Jag kommer inte ihåg den exakta siffran, men Boverket hävdade att man behövde ha 50 000 bostäder och vi överskred det målet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerI dag pratar vi om siffror på runt 25 000 bostäder om året. Det är en halvering jämfört med detta. I det sammanhanget sitter bostadsministern nöjd och inflationsbekämpar. Det lär inte bli så många bostäder med den politik som ni för. Det finns inte ett konkret förslag på riksdagens bord om att få igång bostadsbyggandet.Mina frågor till statsrådet är: Har Kristdemokraterna helt ändrat uppfattning? Har ni tappat initiativförmågan? Tycker ni inte att bostadspolitiken förtjänar bättre?
Har statsrådet tagit initiativ till en prognos över hur många nya bostäder som kommer att färdigställas respektive påbörjas under 2023–2026, och kan statsrådet i så fall redogöra för siffrorna?
Jag tycker att statsrådet är lite passiv, och det har jag tyckt länge. Jag tycker att regeringen generellt är väldigt passiv när man avvaktar och hänvisar till inflationsbekämpningen. Om man inte gör någonting så ägnar man sig åt att bekämpa inflationen, verkar regeringen tycka. Jag delar inte riktigt den uppfattningen.Min partikollega Markus Kallifatides ställde ett par frågor, och jag tänkte haka på fråga nummer två. Han säger: Har statsrådet tagit initiativ till en prognos över hur många nya bostäder som kommer att färdigställas respektive påbörjas under 2023-2026? Och kan statsrådet i så fall redogöra för siffrorna?Svaret blir: Regeringen ser inget behov av att ta fram ytterligare prognoser än dem som Boverket tar fram. Regeringen hänvisar alltså till att det är Boverkets ansvar.Jag tänkte påminna lite grann om hur Kristdemokraternas tidigare bostadspolitiska talesperson Larry Söder så sent som förra mandatperioden ansåg att detta skulle göras. Han skriver: "Kristdemokraterna anser att det är hög tid att bostadsintresset uppvärderas i Sverige." Jag delar denna uppfattning. Han skriver också: "Politiken måste ta ett fastare tag om bostadsbyggandet." Det tycker jag också att ni borde göra; jag delar Larrys uppfattning även i den frågan. Larry Söder fortsätter sedan: "Vi anser att regeringen bör sätta ett mål i faktiska tal för bostadsbyggandet. I dag är Boverkets prognoser det bästa mått som går att hitta, men när det faktiska byggandet kraftigt understiger behovet bör en regering ta till sig det och presentera åtgärder för att öka byggandet.Med ett nationellt mål för bostadsbyggandet kan ett tydligt arbete för att nå det sättas igång och förslag som syftar till att målet uppnås tas fram. I de fall byggandet inte når upp till målet kan det också utvärderas varför det inte har byggts tillräckligt."Detta var under en tid då man hade en prognos på 40 000 bostäder om året. Sedan blev det ännu fler. Jag kommer inte ihåg den exakta siffran, men Boverket hävdade att man behövde ha 50 000 bostäder och vi överskred det målet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerI dag pratar vi om siffror på runt 25 000 bostäder om året. Det är en halvering jämfört med detta. I det sammanhanget sitter bostadsministern nöjd och inflationsbekämpar. Det lär inte bli så många bostäder med den politik som ni för. Det finns inte ett konkret förslag på riksdagens bord om att få igång bostadsbyggandet.Mina frågor till statsrådet är: Har Kristdemokraterna helt ändrat uppfattning? Har ni tappat initiativförmågan? Tycker ni inte att bostadspolitiken förtjänar bättre?
Instämmer statsrådet i denna beskrivning av utvecklingen på området främjande av byggande av permanenta bostäder sedan 2014 och avser statsrådet i så fall att ta initiativ till parlamentariska bostadspolitiska diskussioner med beskrivningen som gemensam utgångspunkt?
Tack, Markus Kallifatides, för interpellationen, och tack, bostadsministern, för svaret!Det är en omfattande interpellation, och det finns många saker som bostadsministern hade kunnat svara på. Det är beklagligt att ministern inte ser allt som har gjorts och lär sig av det utan att slänga svenska byggnadsarbetare under bussen.Under åren 2007-2014, då Sverige hade en moderatledd regering, byggdes 200 000 bostäder. Det är cirka 25 000 bostäder per år, och det är det bostadsministern hänvisar till. Det är ungefär i paritet med det vi får höra nu när det gäller hur mycket som kommer att byggas - 25 000. Jag har även hört siffran 23 000, och vissa säger 20 000. Vi vet inte var vi kommer att hamna. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerOm det nu påbörjades ett enormt reformarbete under den borgerliga mandatperioden - varför då inte fortsätta med samma fart även nu, när vi har en borgerlig regering? Och varför inte titta på de förslag som den förra regeringen hade och göra något åt de förslag som finns? På något sätt känns det som att man försöker döda bostadsmarknaden i Sverige.Jag har sett förslaget om studentbostäder. Men det gäller inte alla studenter, kan jag meddela min kollega Adrian. De som har något handikapp behöver inte göra sig besvär. Det är inte mödan värt, för de här studentbostäderna är till för dem som inte har rullstol och annat. Det är de som ska få dessa bostäder; de är inte till för alla människor.Det nyaste förslaget är att man ska kunna köpa sin hyresrätt. Det kan ju vara bra, fru talman, att få göra det. Men efter det senaste förslag som kom från regeringen om att man ska få köpa sin hyresrätt undrar jag: Hur många fler bostäder kommer att byggas? Är det 5 000, 50 000, 80 000 eller 100 000? Vad gör regeringen för bedömning? Hur många fler bostäder kommer att byggas för att man får köpa sin hyresrätt?
Har statsrådet tagit initiativ till en prognos över hur många nya bostäder som kommer att färdigställas respektive påbörjas under 2023–2026, och kan statsrådet i så fall redogöra för siffrorna?
Tack, Markus Kallifatides, för interpellationen, och tack, bostadsministern, för svaret!Det är en omfattande interpellation, och det finns många saker som bostadsministern hade kunnat svara på. Det är beklagligt att ministern inte ser allt som har gjorts och lär sig av det utan att slänga svenska byggnadsarbetare under bussen.Under åren 2007-2014, då Sverige hade en moderatledd regering, byggdes 200 000 bostäder. Det är cirka 25 000 bostäder per år, och det är det bostadsministern hänvisar till. Det är ungefär i paritet med det vi får höra nu när det gäller hur mycket som kommer att byggas - 25 000. Jag har även hört siffran 23 000, och vissa säger 20 000. Vi vet inte var vi kommer att hamna. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerOm det nu påbörjades ett enormt reformarbete under den borgerliga mandatperioden - varför då inte fortsätta med samma fart även nu, när vi har en borgerlig regering? Och varför inte titta på de förslag som den förra regeringen hade och göra något åt de förslag som finns? På något sätt känns det som att man försöker döda bostadsmarknaden i Sverige.Jag har sett förslaget om studentbostäder. Men det gäller inte alla studenter, kan jag meddela min kollega Adrian. De som har något handikapp behöver inte göra sig besvär. Det är inte mödan värt, för de här studentbostäderna är till för dem som inte har rullstol och annat. Det är de som ska få dessa bostäder; de är inte till för alla människor.Det nyaste förslaget är att man ska kunna köpa sin hyresrätt. Det kan ju vara bra, fru talman, att få göra det. Men efter det senaste förslag som kom från regeringen om att man ska få köpa sin hyresrätt undrar jag: Hur många fler bostäder kommer att byggas? Är det 5 000, 50 000, 80 000 eller 100 000? Vad gör regeringen för bedömning? Hur många fler bostäder kommer att byggas för att man får köpa sin hyresrätt?
Instämmer statsrådet i denna beskrivning av utvecklingen på området främjande av byggande av permanenta bostäder sedan 2014 och avser statsrådet i så fall att ta initiativ till parlamentariska bostadspolitiska diskussioner med beskrivningen som gemensam utgångspunkt?
Jag vill inledningsvis tacka ledamoten Kallifatides och bostadsministern för debatten i dag. Bostadspolitiken är viktig och central för Sverige och för utvecklingen av Sverige som ett land där jämlikhet, solidaritet och möjlighet ska vara ledord i alla människors liv.I statsrådets svar liksom i debatten i övrigt försvinner en viktig grupp i de bostadspolitiska resonemangen. Som socialdemokrat vill jag ta tillfället i akt att lyfta denna grupp i dag. Gruppen jag pratar om är studenter. Det är få grupper i samhället som är lika beroende av en aktiv, ambitiös och initiativrik bostadspolitik som just studenter. Universiteten och högskolorna finns inte i varje bostadskvarter utan är utspridda på olika håll i landet. Vissa utbildningar finns bara i vissa städer. Det är helt enkelt många unga som behöver flytta för att kunna ägna sig åt högre studier. Bostadssituationen för studenter i Sverige har länge varit svår. Sveriges förenade studentkårer släppte i augusti förra året en rapport över bostadssituationen på 34 av landets studieorter. 61,5 procent av landets studenter bor på en studieort som är rödlistad i Sveriges förenade studentkårers rapport. Vad innebär då det? Jo, att 61,5 procent av landets studenter inte kan erbjudas en bostad under en termin. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSveriges förenade studentkårer slår i samma rapport larm om att allt fler studentboenden har omvandlats under pandemin. Vidare höjs hyrorna på flera håll i landet. Detta förvärrar bostadskrisen för Sveriges studenter och gör det svårare för dem med föräldrar utan tjocka plånböcker att studera på högskola eller universitet. Potential för Sverige går till spillo. Ungas drömmar slås sönder. Människors rätt att få leva sina drömmars liv tas ifrån dem. Det är förkastligt. Det har än så länge inte hörts så mycket från regeringen om hur det ska byggas fler bostäder för landets studenter och om hur fler ska få möjligheten att flytta till en universitetsstad och läsa till exempelvis civilingenjör, jurist eller läkare.Omvandling av hyresrätter är inget som efterfrågas av Sveriges studentorganisationer. Det investeringsstöd som den förra socialdemokratiska regeringen införde får ofta kritik av högerregeringens företrädare och av bostadsministern. Det är kostsamma subventioner med låg träffsäkerhet, sägs det. Precis som ledamoten Kallifatides lyfter i interpellationen byggdes dock fler bostäder med hjälp av investeringsstödet. Det är ett faktum. Något alternativ som kan leda till fler bostäder för Sveriges studenter har inte presenterats av regeringen. Det är också ett faktum. Vi befinner oss helt enkelt i ett bostadspolitiskt vakuum.Låt mig ta ett exempel på hur investeringsstödet har hjälpt Sveriges studenter. I Lambohov i Linköping byggdes år 2021 studentbostäder med hjälp av investeringsstödet. Hyran landade på 5 468 kronor. Utan investeringsstödet hade hyran varit 800 kronor högre. 800 kronor är en ansenlig summa om det slås ihop under ett år. Det finns helt enkelt tydliga exempel på att investeringsstödet har gjort att studentbostäder har byggts och att det har lett till lägre hyror för studentbostäder.Studentbostadsföretagen säger att över hälften av deras medlemmar uppger att det slopade investeringsstödet innebär att ett eller flera planerade projekt i form av nyproduktion stoppas. Studentbostadsföretagen har efterfrågat att regeringen tar initiativ till blocköverskridande samtal för att stimulera bostadsbyggandet när det kommer till studentbostäder, alltså det som ledamoten Kallifatides frågar om i sin interpellation.Bostadsministern har i sitt svar på interpellationen i dag avvisat en bred parlamentarisk diskussion för att ta fram fler bostadspolitiska reformer.Min fråga till statsrådet är om statsrådet åtminstone är beredd att gå studentbostadsföretagen till mötes och ordna blocköverskridande samtal för fler studentbostäder.